Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivisering av rättsvården. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 565 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt nr 694 i andra kammaren av herrar Svensson i Vä och Gustafsson i Stenkyrka.

1966-11-22 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1966:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivisering av rättsvården. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 565 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt nr 694 i andra kammaren av herrar Svensson i Vä och Gustafsson i Stenkyrka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivisering av

rättsvården.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 565 i första kammaren av herr Ferdinand

Nilsson m. fl. samt nr 694 i andra kammaren av herrar Svensson i Vä och

Gustafsson i Stenkyrka. I motionerna, vilka är likalydande, hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och

förslag om erforderliga lagstiftningsåtgärder och resurser för rättsvårdens

effektiva upprätthållande.

Motionerna har varit föremål för remissbehandling.

1966 års statsverksproposition m.m.

I bilaga 4, s. 1 f., till statsverkspropositionen 1966 lämnas rörande

justitiedepartementets verksamhetsområde följande översikt:

Förstatligandet och omorganisationen i övrigt av polisväsendet har av

naturliga skäl medfört vissa omställningssvårigheter. Dessa har i stort sett

övervunnits under år 1965. Betydande rationaliseringar av polisens arbetsformer

har genomförts.

Samtidigt med det organisatoriska uppbyggnadsarbetet har polisen mött

en hastigt stigande brottslighet, som ställer krav på större insatser från polisens

sida. Även den alltmer ökande traliken medför mera arbete för polisen.

Skall polisorganisationen kunna infria de anspråk som samhället ställer

måste den förstärkas. Dessa anspråk får anses ha sådan vikt, att polisväsendet

måste tillföras betydande personalökningar under budgetåret

1966/67 trots rådande ekonomiska läge och arbetskraftsbrist. Förslag framläggs

härom. Bl. a. föreslås inrättande av ytterligare 400 tjänster i den lokala

polisorganisationen varav 300 polismanstjänster. Dessutom begärs anslag

för att möjliggöra att den tekniska materielen förnyas och ökas.

Omorganisationen av åklagarväsendet har genomförts utan större problem.

Polisens omställningssvårigheter ledde till att antalet brottsutredningar

som överlämnades till åklagarna sjönk något omedelbart efter förstatligandet.

Åklagarorganisationen har därför inte utsatts för större påfrestningar

under år 1965. Det finns inte anledning att i nuvarande läge föreslå

annat än smärre ändringar i organisationen.

Någon förändring av de allmänna domstolarnas arbetsbörda vid hand
8880

66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr il år 1966

läggningen av tvistemål och brottmål har i stort sett inte ägt rum under

är 1965.

Den ökning av antalet intagna vid fångvårdsanstalterna som har skett de

senaste åren har inte fortsatt under år 1965. De förslag som läggs fram för

budgetåret 1966/67 avser främst att förstärka frivårdens möjligheter att

på ett verksamt sätt ta hand om övervakningsklientelet och att förbättra

utbildningsmöjligheterna för de anställda inom kriminalvården. Dessutom

beräknas medel på kapitalbudgeten för bl. a. tre frivårdshotell, som avses

för frigivna som saknar bostad.

Polisväsendet

Rikspolisstyrelsen (s. 40 f.) bedömde brottsutvecklingen såsom ytterst

allvarlig. För att närmare belysa brottsutvecklingen lämnade styrelsen vissa

uPPgifter om totala antalet brottsbalksbrott. Uppgifterna har hämtats

från statistiska centralbyråns statistik om brott som har kommit till polisens

kännedom. Siffrorna härrör från den s. k. kvartalsstatistiken, vilken

erfarenhetsmässigt visar lägre siffror än årsstatistiken.

1954

Straff lags/brottsbalksbrott .... 201317

därav i Stockholm, Göteborg och

Malmö .................... 69 854

1962

1963

1964

1965 1 :a o.

2 :a kv.

287 664

304 618

336 056

171 875

100 895

105 760

119 665

64 088

Vidare anfördes av rikspolisstyrelsen:

I den kraftigt ökande trafiken dödas nu mer än 1 200 människor om året

och skadas omkring 26 000 människor, därav omkring 3 500 svårt. Antalet

polisundersökta trafikolyckor år 1964 uppgick till mer än 62 000. Trafikolyckorna

kostar vårt samhälle uppskattningsvis mer än 1,5 miljard kr.

om året. Det torde vara obestridligt att en skärpt trafikövervakning är det

effektivaste sättet att nedbringa olyckorna.

Styrelsen hyser den bestämda uppfattningen, att kraftfulla förebyggande

polisiära åtgärder i syfte att hejda brottsutvecklingen och att minska antalet

trafikolyckor leder till betydande besparingar inte minst ur arbetskraftssynpunkt

inom andra verksamhetsgrenar, såsom rättsväsendet i övrigt,

sjukvården, rehabilitering, verkstäder, osv.

Såsom skäl för inrättande av de ovannämnda 400 tjänsterna i den lokala

polisorganisationen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, följande (s. 50 f.).

Brottslighetens utveckling inom landet under senaste åren är mycket

oroande. Antalet brott* har stigit avsevärt och det är framför allt våldsbrotten

som har ökat kraftigt.-----Det stora antalet brott har med
fört

att arbetsbelastningen för den brottsutredande personalen inom polis
-

* Definitiva uppgifter om antalet brott mot BrB vilka kommit till polisens kännedom

under åren 1961—1965 föreligger numera: år 1961 281 752, år 1962 293 763 år 1963

308850, år 1964 336 435 och år 1965 393 660. Siffrorna ål- ej helt Jämförbara med

tidigare ars p.g.a. registreringsforändringar. Enligt preliminära uppgifter uppgick antalet

BrB-brott de tre första kvartalen år 1966 till 280 089 (samma tid år 1965: 280 369).

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr it år 1966

väsendet har ökat väsentligt Rikspolisstyrelsen liar sökt bemästra svårigheterna

genom en rad åtgärder för att rationalisera och eflektivera arbetet

vid utredningsavdelningarna. Bl. a. har styrelsen utarbetat eu omfattande

blankettsamling för alt förenkla den skriltliga redovisningen

av utredningsarbetet. Vidare har styrelsen genom anvisningar sökt åstadkomma

effektivare planering av polisarbetet i samband med utredning om

mord och andra grova brott. Polisdistrikten har också i ökad omfattning

tilldelats teknisk materiel för utredningsarbetet. Det har emellertid inte

kunnat undvikas att ärendebalansen har stigit trots att övertidstjänstgöring

har lillgripits i avsevärd omfattning.

Det är enligt min mening inte lämpligt alt i större omfattning än hittills

har skett belasta ordningspolisen med utredningsarbete. En försvagning av

den yttre bevakningen till förmån för utredningsverksamhet kan befaras få

allvarliga återverkningar på brottsutvecklingen.

Även om arbetet inom polisorganisationen torde kunna effektiveras ytterligare

på åtskilliga punkter genom fortsatta rationaliseringssträvanden,

är det enligt min mening nödvändigt att polisens personalresurser förstärks

framför allt för utredningsverksamhet. Med hänsyn till betydelsen av en

effektiv trafikövervakning och till den förestående omläggningen till högertrafik

under hösten 1967 bör också personalen för trafikövervakning

förstärkas i viss utsträckning.

Statsutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 2 år

1966 (s. 10 f.), de föreslagna personalökningarna inom polisorganisationen.

Åklagarväsendet

Med anledning av riksåklagarens framställning om personalförstärkning

inom läns- och distriktsåklagarmyndigheterna yttrade departementschefen

följande (s. 67 f.).

Åklagarväsendets förstatligande den 1 januari 1965 innebar genomgripande

förändringar i skilda hänseenden. Det organisatoriska sambandet

mellan polis-, åklagar- och exekutionsväsendet upplöstes och en helt fristående

åklagarorganisation inrättades. Omorganisationen föregicks av ett

omfattande utredningsarbete och förelädes riksdagen i proposition 1964:

100. I fråga om de överväganden som därvid gjordes får jag hänvisa till

propositionen).

Den nya åklagarorganisationen har nu varit i verksamhet i omkring ett

år. Även om det självfallet är vanskligt att redan nu bedöma organisationens

funktionsduglighet, förefaller det som om den i stort sett är väl anpassad

för att åklagarna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. Det organisatoriska uppbyggnadsarbetet är dock ännu inte

avslutat. Det är angeläget att i det fortsatta arbetet beakta alla möjligheter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 4? år 1966

till förenkling och rationalisering av den administrativa sidan av verksamheten,

där de regionala och lokala organen i allmänhet saknar erfarenheter.

Riksåklagaren har för nästa budgetår föreslagit åtskilliga personalförstärkningar

både på åklagar- och biträdessidan. Jag tvivlar inte på att arbetsbördan

i många fall är betungande och förstärkningar i och för sig

önskvärda. Emellertid saknas ännu möjlighet till sådan överblick av organisationen

i dess helhet som jag anser vara nödvändig, innan några mer

väsentliga ändringar kan göras i den nuvarande personalkadern. Ingen statistik

föreligger rörande arbetsbelastningen. Några jämförelser kan därför

i stort sett inte göras mellan de olika distrikten på läns- och lokalplanen.

Jag anser mig i detta läge inte kunna biträda riksåklagarens yrkanden

om personal förstärkningar för nästa budgetår annat än i ett begränsat

antal fall, där arbetsbördan oundgängligen framtvingar sådana förstärkningar.

I propositionen (s. 68 i.) hemställdes således endast om vissa begränsade

personalförstärkningar, vilka tillstyrktes av statsutskottet i utskottets av

riksdagen godkända utlåtande, nr 2 år 1966 (s. 13 f ).

Kriminalvården

I motiven (s. 101) anfördes följande.

Kriminalvårdsstyrelsen påpekar att antalet brott som har kommit till polisens

kännedom inte obetydligt ökat under andra kvartalet 1985, medan

antalet kriminalregisterutdrag som rekvirerats från styrelsen har minskat

under samma period. Detta tyder på att det föreligger en balans av mål hos

polis- och åklagarmyndigheterna. Styrelsen anser sig bl. a. därför inte våga

räkna med att den nedgång i antalet intagna på fångvårdsanstalterna som

har ägt rum under första halvåret 1965 skall fortsätta. Det finns tvärtom

skäl befara att antalet intagna inom en nära framtid åter kommer att öka.

Enligt den prognos som har utarbetats inom styrelsen i augusti 1965 kommer

medelbeläggningen på fångvårdens anstalter under detta år att uppgå

till 4 970. För 1966 beräknas en medelbeläggning av 5 060 och för 1967 av

5 260. Högsta beläggningen under de tre nämnda åren förutses bli resp.

5 588, 5 420 och 5 640.

Rörande beläggningen och personalbehovet på fångvårdsanstalterna anförde

departementschefen följande (s. 109 f.).

Den fortlöpande ökning av antalet intagna på fångvårdens anstalter som

har kännetecknat utvecklingen under senare år har med ingången av år

1965 oväntat brutits. Högsta beläggningen under nämnda år var 5 588 mot

5 849 under år 1964. Medelbeläggningen, som år 1962 uppgick till 5 012,

år 1963 till 5 163 och år 1964 till 5 427, kan för år 1965 anges till 5 044.

Den 1 maj 1965 var beläggningen på anstalterna 631 mindre än den 1 maj

1964. Beläggningstalen har även därefter varje månad legat under motsvarande

siffror år 1964. Skillnaden har emellertid efter hand reducerats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr M är 1966 5

Den 1 december 1965 var sålunda antalet intagna 348 lägre än den 1 december

1964.

Orsakerna till nedgången i beläggningslalen har inte närmare analyserats.

Observationsperioden är också alltför kort för att man skall kunna

dra några slutsatser om den fortsatta utvecklingen. Vissa omständigheter,

särskilt antalet brott som har kommit till polisens kännedom under år 1965,

tyder på att nedgången i beläggningssiffrorna kan vara tillfällig. Det finns

därför all anledning att iaktta försiktighet vid bedömningen av det siffermaterial

som nu föreligger. Den närmaste tidens beläggningsutveckling bör

följas med särskild uppmärksamhet.

Av uppgifter som har inhämtats från kriminalvårdsstyrelsen om sammansättningen

av anstalternas klientel den 1 december 1965 framgår, alt

3 167 personer undergick fängelsestraff, varav 17 fängelse såsom förvandlingsstraff

för böter, 728 internering och 612 personer ungdomsfängelse.

87 personer av skyddstillsynsklientelet var intagna för kortvarig anstaltsbehandling.

Antalet häktade undersökningsfall var 152 och antalet övriga

häktade 434. Under perioden den 1 januari—den 30 november 1965 intogs

12 275 personer.

Kriminalvården hade den 1 december 1965 nominellt 5 922 platser. Som

närmare framgår av den redovisning jag lämnar under kapitalbudgetanslaget

Vissa byggnadsarbeten för kiminalvården kommer anstaltsorganisationen

att tillföras ca 500 nya platser under loppet av innevarande och nästa

budgetår.

Fångvårdens byggnadskommitté har den 1 november 1965 lagt fram

en plan för hur fångvårdens anstaltssystem skall utformas under tiden

fram till 1975. Till den närmare redovisningen för detta återkommer jag

vid behandlingen av det nyssnämnda kapitalbudgetanslaget. Här skall endast

lämnas några uppgifter om kommitténs beräkningar av det framtida

platsbehovet på något längre sikt. Till grund för beräkningarna ligger

statistik över anstaltsintagningar inom kriminalvården åren 1955—1964.

Prognosen förutsätter att intagningstiderna förblir genomsnittligt oförändrade.

Kommittén räknar med att platsbehovet för det ordinära manliga

fängelseklientelet ökar från ca 4 400 år 1964 till ca 5 400 åi 1970 och till

ca 5 900 år 1975. För interneringsklientelet förutser kommittén en ökning

av platsbehovet från ca 750 år 1964 till ca 970 år 1970 och till ca 1 120 år

1975. Ungdomsräjongen, som förutsätts omfatta både dem som har dömts

till ungdomsfängelse och unga som har dömts till fängelse beräknas behöva

ett platsantal som ökar från ca 580 år 1934 till ca 650 år 1970 och till ca

660 år 1975. Kvinnoräjongens platsbehov stiger från 108 till 123 år 1970

och till 136 år 1975. Totalt visar kommitténs prognos på ett platsbehov

som ökar från ca 5 840 år 1964 till ca 7 140 år 1970 och till ca 7 780 år

1975.

Mot bakgrunden av vad nu har anförts bör den nuvarande personalupp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr bl dr 1966

sättningen i stort sett behållas oförändrad under budgetåret 1966/67. Vissa

ökningar föranleds dock bl. a. av tillkomsten av Skänningeanstalten och

den nya häktesorganisationen.

Av intresse i förevarande sammanhang är även vissa statistiska uppgifter

om frivårdsklientelet, vilka redovisas av kriminalvårdsstyrelsen (s. 122):

Huvudgrupperna inom frivårdsklientelet utgörs av dels villkorligt dömda

med övervakning eller till skyddstillsyn dömda, dels villkorligt frigivna under

övervakning. Utvecklingen under åren 1960—1965 framgår av följande

sammanställning.

Tidpunkt

Antal vill- korligt döm- da/till

skyddstill- syn dömda

Därav

under

21 år

Antal vill- korligt

frigivna

Därav

under

21 år

Summa

Därav

under

21 år

1 sept. 1960

12 399

4 926

1 623

120

14 022

5 046

1 sept. 1961

13 995

6 094

1 789

151

15 784

6 245

1 sept. 1962 ..

15 079

6 947

1 865

135

16 944

7 082

1 sept. 1963

15 565

7 543

1 777

131

17 342

7 674

1 sept. 1964

15 635

7 666

1 913

146

17 548

7 812

1 sept. 1965

15 178

6 988

2 286

146

17 464

7 134

Från den 1 september 1964 till den 1 september 1965 har antalet villkorligt

dömda med övervakning och (från och med den 1 januari 1965) till

skyddstillsyn dömda sjunkit med 457 medan antalet villkorligt frigivna

under övervakning stigit med 373. Sammanlagt förelåg alltså en minskning

med 84 (0,48 %). Ungdomarnas andel i totalsumman utgjorde den 1 september

åren 1962—1965 resp. 41,8, 44,3, 44,5 och 40,8 %.

Till de nämnda huvudgrupperna frivårdsklientel kommer 1 118 personer,

som har förts över till vård utom anstalt och som den 1 september 1965

stod under övervakning. Av dessa undergick 645 förvaring/internering och

473 ungdomsfängelse.

Enligt en prognos som kriminalvårdsstyrelsen har utarbetat i augusti

1965 beräknas frivårdsklientelet den 1 januari 1970 ha stigit till 24 944.

Departementschefen (s. 124 f.) tillstyrkte viss förstärkning av skyddskonsulentorganisationen

samt anförde:

1 sitt betänkande angående kriminalvård i frihet (SOU 1961: 16) föreslog

1956 års eftervårdsutredning en väsentlig förbättring av frivårdsresurserna.

Förslaget innebar sålunda för skyddskonsulentorganisations del bl. a. att

såväl antalet tjänster som antalet distrikt ungefär fördubblades. Utbyggnaden

avsågs ske i fem etapper med början budgetåret 1962/63 och vara avslutad

under budgetåret 1966/67.

I prop. 1962: 1 (bil. 4 s. 121) framhöll jag, att den föreslagna utbyggnaden

borde komma till stånd i tre etapper, varvid den första borde genomföras

under budgetåret 1962/63 och de övriga under loppet av därpå följande

två budgetår. Riksdagen beslöt i enlighet därmed.

Den nya organisationen har således inte prövats i fullt utbyggt skick un
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr it är 1906

7

der någon längre tid. Sedan brottsbalken trädde i kraft, har organisationen

dock visat sig för knapp, övervalcningsnämndernas verksamhet har inneburit

ett merarbete för frivårdspersonalen i en utsträckning som inle har

förutselts. Jag tillstyrker därför redan nu all medel beräknas för fem

skyddsassistenttjänster. Anslaget bör därutöver räknas upp med 270 000 kr.

för extra arbetskraft på assistentplanet.

Statsutskottet, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 år

1966 (s. 20 f.) lämnade Kungl. Maj:ts förslag rörande kriminalvården utan

erinran, yttrade om skyddskonsulentorganisationen följande (s. 26).

Utskottet uttalade vid handläggningen av nu förevarande anslag i 1965

års statsverksproposition, att verkningarna av brottsbalkens ikraftträdande

borde avvaktas innan ställning togs till frågan om en utbyggnad av organisationen.

En planmässig upprustning av frivårdsorganisationen hade då

nyligen avslutats. Mot bakgrund härav anser utskottet departementschefens

under förevarande anslag framlagda förslag vad gäller ökning av assistentpersonalen

inom frivården innebära en rimlig avvägning.

Utredningar m. m.

Domstolskommittén är sysselsatt med en samlad och allsidig översyn av

domstolsorganisationen i dess helhet (direktiv, se 1962 års riksdagsberättelse

I Ju: 45 och 1963 års berättelse I Ju: 40).

Rörande utredningar angående polisväsendet torde här få hänvisas till

rikspolisstyrelsens nedan s. 11 f. intagna yttrande över förevarande motioner.

En stort upplagd undersökning rörande de faktorer, som bidrar till

ungdomsbrottsligheten pågår sedan flera år under medverkan av expertis

på skilda områden såsom kriminologi, psykiatri, psykologi, sociologi och

statistisk. Utredningen, 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar

(direktiv, se 1957 års riksdagsberättelse I Ju: 40), beräknas

behöva ytterligare några år för slutförandet av uppdraget.

Med anledning av beslut av 1959 års riksdag (likalydande motionerna

1: 36 och II: 49, L''U 25) uppdrog Kungl. Maj:t åt sakkunniga att utreda

förutsättningarna för att genom försöksverksamhet på en viss plats utröna

utfallet av olika kriminalpolitiska åtgärder. Utredningen, benämnd

utredningen angående försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten, har

med betänkande avgivet den 16 december 1964, Aktion mot ungdomsbrott

(SOU 1964:58), slutfört sitt uppdrag. I betänkandet föreslås att försöksverksamhet

med syfte att motverka brott och asocialitet bland barn och

ungdom genomföres på en försöksort efter en av utredningen utarbetad

modell. Betänkandet har varit föremål för remissförfarande. F.n. pågår

inom justitiedepartementet sammanställning av remissvaren.

I betänkande avgivet den 29 maj 1964, Behandlings forskning vid ungdoms
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr kl år 1966

vårdsskolorna (SOU 1964: 24), föreslås en systematiserad forskningsaktivitet

för åstadkommande av rationell effektivisering av vården på ungdomsvårdsskolorna.

Betänkandet, som avgivits av kommittén för behandlingsforskning

vid ungdomsvårdsskolorna, är efter remissbehandling under övervägande

inom socialdepartementet.

I och med betänkandet Vård utom skola (SOU 1966: 43), avgivet den 8

juli 1966, har 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom

skola av ungdomsvårdsskoleelever slutfört sitt arbete. Betänkandet som

t. n. är föremål för remissförfarande, behandlar medicinsk-psykologisk

behandling av utom skola vårdade elever, upprustning av ungdomsvårdsskolevårdens

övervakningsinstitut samt åtgärder för bistånd åt unga personer,

som löper fara att utvecklas i asocial riktning.

1 förevarande sammanhang torde lämpligen böra erinras om åliggandena

för samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (direktiv, se

1966 års riksdagsberättelse Ju: 58). Organet, som tillkom efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1964, består av representanter för riksåklagarämbetet,

kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens

ungdomsråd samt företrädare för domstolsväsendet och den kommunala

barna- och ungdomsvården. Den huvudsakliga uppgiften för organet är

att genom direkt kontakt i administrativa frågor uppnå effektiv samordning

av olika åtgärder, som ligger inom de berörda ämbetsverkens arbetsområde.

Organet kan enligt direktiven också genom framställningar till

Kungl. Maj :t eller på annat sätt ta initiativ till åtgärder, som icke kan genomföras

av de samverkande myndigheterna självmant. Organet bör fortlöpande

följa brottslighetsutvecklingen och resultaten av de åtgärder samhället

vidtar mot lagöverträdare.

Slutligen torde här böra nämnas att justitieombudsmannen den 2 januari

1965 avlåtit en framställning till Kungl. Maj:t om utredning för att — med

bibehållande av det nuvarande fångvårdssystemets grundläggande humanitära

principer — i största möjliga utsträckning undanröja förefintliga orsaker

till rymningar från särskilt säkerhetsanstalterna (1966 års ämbetsberättelse

se 150 f.f.). Framställningen är under övervägande hos Kungl.

Maj: t.

Motionerna

Inledningsvis hänför sig motionärerna till vissa uppgifter i 1966 års

statsverksproposition rörande bl. a. brottslighetens utveckling, för vilka

närmare redogjorts ovan, samt fortsätter:

En undersökning av brottsfrekvensens konsekvenser i form av frihetsstraff,

villkorliga domar och även åtalseftergifter baserad på officiella statistisken

i publikationen »Brottsligheten» samt Statistisk årsbok 1965 och

— för 1964 — under hand inhämtade uppgifter från statistiska centralbyrån

visar en mycket allvarlig utveckling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1966

9

År

Frihetsstraff

Villkorliga domar

Åtalseftergifter

Summa påföljder

oeli åtalseftergifter

1945 ..

....... 4 787

3 494

1 161

10 142

1955 ..

....... 8 365

4 329

3 033

15 727

1960 ..

....... 11 256

5 891

5 789

22 936

1964 ..

....... 13 041

6 045

7 846

26 932

Medan antalet frihetsstraff inklusive straffarbete, ungdomsfängelse, förvaring

och internering under 1945—1964 ungefär tredubblats har villkorliga

domar nära fördubblats och åtalseftergifterna ungetär sjudubblats. till tiden

sammanfaller detta med verkningarna av en s. k. humanisering av bestraffningen.

Del hela jämte justitieministerns konstateranden i statsverkspropositionen

beträffande brottsligheten under 1965 gör ett starkt beklämmande

intryck. Den »nya tiden» har varit en högkonjunktur även för brottsligheten.

Det kan emellertid dock konstateras en viss förändring av samhällets

reaktion beträffande ungdomsbrottsligheten, som emellertid bör ses i

relation till siffrorna ovan. Medan 1955 omkring 84 procent av underårig

strafflagsbrottslingar fått åtalseftergift var detta 1961 blott fallet med 53

procent. Likväl steg antalet åtalseftergifter ungefär 100 procent.

Efter alt ha återgivit de statistiska uppgifter rörande brottsutvecklingen,

vilka redovisats ovan s. 2 m., anför motionärerna följande.

övervikten är klar för storstäderna, men det torde böra hållas i minnet

att de påverkas, exempelvis i fråga om förmögenhetsbrott, av att på dessa

håll är inbrottsförsäkring vanligare än ute i landet och att utan polisanmälan

får man inte ut försäkringen. År 1962 var den totala uppklarningsprocenten

av ovan berörda brott 43,1 procent. Siffran kan synas låg, men beträffande

tillgreppsbrottens andel däri visas ännu allvarligare siffror —

22,3 procent. Detta innebär att nära fyra femtedelar av alla polisanmälda

brott aldrig uppklaras. Sådana siffror ger besked att det lönar sig just inte

att annat än i tämligen klara förmögenhetsbrott anmäla stölden för polis

om man inte har stöldförsäkrat. Jämfört med vad som ovan anmärktes

innebär det att det finns anledning utgå från att brottsstatistiken utanför

storstäder och liknande bebyggelse endast redovisar en mindre del förmögenhetsbrott

av alla som begås.

Avslutningsvis anför motionärerna:

Strävandena att som det heter återinpassa brottslingar i samhället är

värda allt erkännande. Det är i många fall ett mycket litet framgångsrikt

arbete. Av ett antal av inemot 3 000 ungdomar som fick åtalseftergift 1956

och som gjort sig skyldiga till över 6 000 brott, huvudsakligen inbrott och

stölder, återföll emellertid blott tredjedelen.

Att brottslingsvården emellanåt utsätter allmänheten för allvarliga risker

visar brott, delvis av mycket allvarlig art, begångna vid permissioner eller

vid de s. k. semesterrymningarna under sommarsäsongerna. Riksdagens

justitieombudsman har också för få år sedan sett sig föranlåten att fästa

regeringens uppmärksamhet på att dessa rymningar är ett problem för

rättsordningen i samhället. JO hade från fångvårdsstyrelsen skaffat in uppgifter

om brott begångna av rymlingar under en slumpmässigt vald månad,

maj 1963. Under denna tid rymde 18 förvarade, och 11 av dem begick sammanlagt

27 brott under rymningen. Det vore, framhöll JO, en synnerligen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr il år 1966

stor angelägenhet att i görligaste mån söka förhindra rymningar från s k

slutna anstalter.

Brottslingsvården är betydelsefull. Men samhällets primära uppgift är

dock rättsvården, omsorgen om att skydda laglydiga medborgare till livet

mot övervåld och likaså deras egendom. Uppfattningen att det inte är märkhgt

att tolk stjal, det finns ju nu så mycket att stjäla, är ett hån mot det

s. k. välfärdssamhället, dess utkomstmöjligheter för dem som vill göra ett

hederligt arbete och dess omvårdnad om dem som inte kan klara sig själva.

Remissyttranden

Ö\er motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen och

rikspolisstyrelsen.

Riksåklagaren anser det tveksamt om den av motionärerna begärda utredningen

är erforderlig. Kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen avstyrker

motionerna.

Riksåklagaren uttalar följande.

I betraktande av den oroväckande ökningen av brottsligheten i landet anser

jag det vara synnerligen angeläget, att rättsvårdens organ tillföres sådana

resurser som erfordras för uppklarande och beivrande av brott i tilltredsställande

omfattning. Huruvida det kan vara möjligt att genom andra

åtgärder än förstärkning av rättsvårdens resurser lagstiftningsvägen eller

eljest uppnå den av motionärerna åsyftade och i och för sig önskvärda effektiviseringen

av rättsvården synes emellertid vara tveksamt, och det kan

ifrågasättas huruvida en utredning härutinnan är erforderlig.

Kriminalvårdsstyrelsen upplyser, att den i statsverkspropositionen (ovan

s. 4 f) omnämnda nedgången av beläggningstalen för fångvårdens anstalter

har fortsatt, vilket framgår av följande uppställning:

1/1 1965 5 026 1/1 1966 4 894 = —132

1/2 1965 5 474 1/2 1966 5 315= — 159

1/3 1965 5 588 1/3 1966 5 309 = —279

Kriminalvårdsstyrelsen anför vidare att belägg saknas för antagande att

den s. k. humaniseringen av straffen skulle vara orsak till ökad brottslighet

samt uttalar härom följande.

I humaniseringen av bestraffningen ingår bl. a. ökad tillämpning av

anstånd med verkställande av straff (skyddstillsyn) och vidgad tillämpning

av villkorlig frigivning. I båda fallen ställs de dömda eller frigivna under

långvarig tillsyn. Utvidgningen av kriminalvården i frihet kan enligt styrelsens

mening gynnsamt medverka till en lösning av hithörande problem.

Denna uppfattning torde även omfattas av statsmakterna, som under de

senaste åren anslagit betydande medel till kriminalvården i frihet och

bl. a. utbyggt skyddskonsulentorganisationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 41 år 1960 1 1

Rörande kriminaliteten i storstäderna anlör kriminalvårdsstyrelsen följande.

AU kriminaliteten i storstäderna nlvisar den förhållandevis största ökningen

lorde sammanhänga hl. a. med den alltmer tilltagande inflyttningen

till storstadsområdena. En följd av den ökade kriminaliteten har blivit att

antalet ouppklarade brott ökar. Den roll stöldförsäkringen spelar beträffande

förmögenhetsbrotten undandrar sig styrelsens bedömande.

1 fråga om de intagnas permissioner och rymningarna under anslaltsvistelsen

samt brott begångna under rymning hänvisar kriminalvårdsstyrelsen

till justitieministerns interpellationssvar i andra kammaren den 9

december 1963 (protokoll nr 36 s. 1i> f.f.) samt anlör:

De av departementschefen berörda åtgärderna till förhindrandet av

rymningar har under de sista åren genom ökad medelstilldelning kunnat

intensifieras. Ombyggnads- och förstärkningsarbeten på anstalterna har

igångsatts och utbildningen av personalen i bl. a. bevakningsteknik pågår.

De hittills vidtagna åtgärderna har visat sig medföra en minskad rymningsfrekvens.

Denna utgjorde sålunda år 1963 7 %, år 1964 6,4 % och år 1965

6,1 %. Från interneringsanstalterna där i allmänhet det klientel förvaras,

som är farligast för person och egendom, rymde år 1964 309 och år 1965

241 personer. Styrelsen räknar med att antalet rymningar kommer att gå

ned än mer, sedan flertalet av de åtgärder, som påverkar rymningsfrekvensen,

kunnat genomföras.

Avslutningsvis yttrar kriminalvårdsstyrelsen:

Omorganisationen av polisväsendet, som trätt i kraft den 1.1.1965 och

den förstärkning av samma organisation som förestår bör efter hand ge

verkningar i kampen mot brottsligheten. Det synes naturligt att avvakta

dessa verkningar, innan nya allmänna åtgärder beslutas. Resultatet av

det arbete, som bedrivs av det förut omnämnda samarbetsorganet för behandling

av frågor angående åtgärder mot ungdomsbrottsligheten bör också

kunna bli en aktivitet från samhällets sida som ligger i linje med vad motionärerna

eftersträvar. Statsmakterna har vidare inte ännu tagit ställning

till de förslag som framlagts i betänkandet »Aktion mot ungdomsbrott» och

de yttranden som avgivits däröver.

Rikspolisstyrelsen uttalar i sitt yttrande över motionerna följande.

1 slutet av 1950-talet påbörjades ett omfattande utredningsarbete i syfte

att nå större effekt och högre aktivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet.

Polisverksamhetsutredningen behandlade frågor om arbetsmetodiken

m. m. Den s. k. trivselutredningen föreslog åtgärder för att bl. a.

undanröja vissa faktorer, som inverkade störande i polismännens arbetsförhållanden.

Polisutredningen och polisberedningen utarbetade förslag

beträffande polisväsendets organisatoriska uppbyggnad. Polisutbildningskommittén

redovisade ett nytt program för den polisiära utbildningen.

Det intensiva utredningsarbetet har i väsentliga avseenden redan föranlett

betydande förändringar. Sålunda har polisväsendet i samband med förstatligandet

undergått en genomgripande omorganisation och med utgångspunld

i de förändrade förutsättningarna för verksamheten har rikspolissty
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

relsen utarbetat ett handlingsprogram för fortsatt effektivisering av polisarbetet.

Enligt detta program skall ytterligare teknisk upprustning ske. En fortsatt

motorisering av den yttre bevakningen är nödvändig för att ge polisen

den mobilitet, som krävs för en förstärkt trafikövervakning och för

ett effektivt bekämpande av bilstölder och annan bilbrottslighet. — Ett

omfattande förberelsearbete har påbörjats för en övergång till databehandling

av polisens centrala spaningsregister. Samtidigt utarbetas ett nytt

system för att med största möjliga snabbhet kunna förse de lokala polismyndigheterna

med aktuella spaningsuppgifter. — Likaså har en rationalisering

av förundersökningsarbetet inletts, bl. a. genom ökad användning

av dikteringsapparater och ändamålsenliga blanketter.

Polisen är för närvarande hårt belastad av en mångfald uppgifter, som

faller utom ramen för den egentliga polisverksamheten. Förpassningsresor,

delgivningsuppdrag och utredningar åt socialvårdande organ är exempel

på uppgifter, som styrelsen funnit det angeläget att i största möjliga utsträckning

avlasta polisen till förmån för huvuduppgiften att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet.

Styrelsen har också funnit det angeläget att åstadkomma en förbättrad

planläggning av trafikövervakning och annan yttre verksamhet. För ett effektivt

utnyttjande av de tillgängliga resurserna är det nämligen av vikt att

personalinsatserna så långt det är möjligt anpassas till variationerna i

bevakningsbehovet.

Det anförda utgör endast exempel på åtgärder av skilda slag som vidtagits

eller planeras i syfte att förstärka de polisiära insatserna.

Vad den polisiära verksamheten beträffar finner styrelsen det alltså helt

opåkallat att verkställa ytterligare utredningar om polisväsendets organisation

och verksamhet.

Utskottet

I förevarande motioner begärs utredning och förslag om lagstiftningsåtgärder

och resurser för rättsvårdens effektiva upprätthållande. Motionärerna

framhåller vikten av att samhället fyller sin primära uppgift att skydda

medborgarna och deras egendom. De erinrar om att brottsligheten under

de sista 20 åren visat en ständig ökning, att uppklaringsprocenten för brott

är låg samt att strävandena att återinpassa brottslingar i samhället ofta är

utan framgång.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den nuvarande brottsutvecklingen

är ägnad alt inge allvarliga bekymmer. Det är sålunda djupt

otillfredsställande att antalet anmälda brott mot brottsbalken nu stigit så

att de uppgår till iner än 390 000 om året samt att därav omkring 70 procent

kan beräknas förbli ouppklarade. Statsmakterna har sedan länge sin

uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden och de senaste åren har,

såsom framgår av redogörelsen ovan, bedrivits omfattande arbete på skilda

områden av rättsvården, särskilt beträffande ungdomsbrottsligheten som

utgör det viktigaste kriminalproblemet. Flera betydande reformer har också

genomförts. Resultaten av arbetet har emellertid till en del ännu inte kun
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets uttalande nr it år tOfili

nät omsättas i praktiska åtgärder och i vissa fall pågår alltjämt utredning.

Polisväsendets nya organisation, som varit i verksamhet mindre än två år

och fortfarande är under uppbyggnad, förväntas bli ett verksamt medel i

kampen mot brottsligheten. En förutsättning härför är dock att ökade resurser

ställs till polisens förfogande, både för yttre bevakning och för brottsutredning.

De primära kraven om ordningens upprätthållande och skydd

för samhällsmedborgarna i allmänhet mot våldsbrottslighet får inte eftersättas.

Brottsbalkens påföljdssystem med utvidgade möjligheter till kriminalvård

i frihet och de nya reglerna om villkorlig frigivning beräknas bidra

till en förbättring av situationen. Möjligen kan redan en ljusning skönjas

genom att beläggningstalen vid fångvårdsanstalterna är nedåtgående samtidigt

som vissa tecken tyder på att den tidigare ständiga kraftiga ökningen

av brottsligheten kan ha brutits. Detta får självfallet inte undanskymma

angelägenheten av att uppmärksamheten hålles riktad på förevarande fråga

och tas till intäkt för underlåtenhet att fortsätta samhällets ansträngningar

att minska den omfattande brottsligheten. Det må i sammanhanget erinras

om att för närvarande flera utredningar rörande ungdomsbrottsligheten är

under övervägande i Kungl. Maj :ts kansli samt att ett samarbetsorgan för

åtgärder mot sådan brottslighet nyligen skapats för att fortlöpande följa

brottslighetsutvecklingen och resultaten av de åtgärder samhället vidtar mot

lagöverträdare. Vidare må nämnas att rikspolisstyrelsen med utgångspunkt

från de förändrade förutsättningarna för polisens verksamhet har utarbetat

ett särskilt handlingsprogram för fortsatt effektivisering av polisarbetet.

I avbidan på resultatet av de planerade och nyligen vidtagna genomgripande

åtgärderna mot brottsligheten anser utskottet, i likhet med remissinstanserna,

att för närvarande icke något står att vinna med ytterligare en

omfattande utredning. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t noga följer

frågan och vidtar erforderliga åtgärder och kan därför icke tillstyrka bifall

till motionsyrkandet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:565 och II: 694, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 november 1966

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Ernulf, Arvidson, Hjorth,

Lundin, Ferdinand Nilsson, Schött och fru Lilly Ohlsson;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar

östrand, Svensson i Vä, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herr Oskarson

och fröken Andersson i Strängnäs.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1966

Reservation

av herrar Ferdinand Nilsson, Arvidson, Schött, Svensson i Vä och Oskarson,

vilka ansett

dels att utskottets yttrande bort erhålla följande lydelse:

I motionerna I: 5f>5 och II: (594 begäres utredning och förslag om lagstiftningsåtgärder

och resurser för rättsvårdens effektiva upprätthållande. Motionärerna

framhåller vikten av att samhället fyller sin primära uppgift

att skydda medborgarna och deras egendom. De erinrar om att brottsligheten

under de sista 20 åren visat en ständig ökning, att uppklaringsprocenten

för brott är låg samt att strävandena att återinpassa brottslingar i

samhället ofta är utan framgång. Utskottet anser i likhet med motionärerna

att det aktuella problemet är ägnat att inge allvarliga bekymmer. En samhällets

primära uppgift är rättsvården, uppgiften att med erforderliga medel

skydda fredliga och laglydiga medborgare mot lagbrytare, att värna dem

mot övervåld och skada till liv och egendom. Det är sålunda djupt otillfredsställande

att antalet anmälda brott mot brottsbalken nu stigit så att

de uppgår till mer än 390 000 om året samt att därav omkring 70 procent

kan beräknas förbli ouppklarade. Statsmakterna har sedan länge sin uppmärksamhet

riktad pa dessa förhållanden och de senaste åren har, såsom

framgår av redogörelsen ovan, bedrivits omfattande arbete på skilda områden

av rättsvården, särskilt beträffande ungdomsbrottsligheten som utgör

det viktigaste kriminalproblemet. Flera utredningar rörande ungdomsbrottsligheten

är också för närvarande under övervägande i Kungl. Maj :ts

kansli. Vidare har ett samarbetsorgan för åtgärder mot sådan brottslighet

nyligen skapats med uppgift att fortlöpande följa brottslighetsutvecklingen

och resultaten av de åtgärder samhället vidtar mot lagöverträdare.

Brottsbalkens påföljdssystem präglas av utvidgade möjligheter till kriminalvård

i frihet. I samma riktning verkar de nya reglerna om villkorlig

frigivning. Verkningarna härav kan dock ännu inte överblickas. Den minskning

av beläggningen vid fångvårdsanstalterna som kunnat iakttagas under

någon tid torde sammanhänga med den ökade användningen av kriminalvård

i frihet. Någon minskning av brottsligheten låter sig icke konstateras

utan vad det kan vara fråga om är närmast någon avmattning — måhända

tillfällig — av den höga ökningstakten. För övrigt visar de grövre

våldsbrotten en oroväckande ökning. Polisväsendets nya organisation, som

varit i verksamhet mindre än två år och fortfarande är under uppbyggnad,

förväntas bli ett verksamt medel i kampen mot brottsligheten. En förutsättning

härför är dock att betydligt ökade resurser ställs till polisens förfogande,

både för yttre bevakning och för brottsutredning. Vidare kan kriminalvården

i frihet, om erforderliga resurser ställs till dess förfogande,

också bli ett sådant verksamt medel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr M år 1!)6(>

15

Eftersom kriminaliteten i stor utsträckning måste ses som en följd av bristande

anpassning i samhället är det angeläget att anpassningssvårigheter

uppmärksammas så tidigt som möjligt. Hemmets och skolans fostran samt

barnavårdsnämndernas verksamhet blir därför av väsentlig betydelse för

motverkande av brottslighet. Särskilt torde barnavårdsnämnderna för denna

sin verksamhet behöva både ökade befogenheter och resurser.

Även om ungdomsbrottsligheten utgör det för närvarande allvarligaste

kriminalproblemet, förefaller det som om återfallsbrottsligheten i allt högre

grad svarar för den totala brottsligheten. Såsom framgår av tillgänglig statistik

(se Statistisk årsbok år 1965, tabell 323) ökas antalet återfallsbrottslingar

ännu snabbare än antalet förstagångsbrottslingar. Sålunda har antalet

dömda personer, vilka ådömts påföljd som antecknats i kriminalregistret,

från år 1954 till år 1983 ökat från 6 491 till 9 765 i fråga om förut ostraffade

men från 2 753 till 5 627 i fråga om tre eller flera gånger dömda. Detta

gör det enligt utskottet angeläget att återfallsklientelet ägnas ökad uppmärksamhet.

Bland klientelet finns många personer, vilkas sinnesbeskaffenhet

avviker från det normala utan att dock förutsättningar föreligger

för överlämnande till sluten psykiatrisk vård. Några verksamma behandlingsmetoder

för dessa brottslingar, som trots såväl kriminalvård i frihet

som upprepade anstaltsvistelser ständigt återfaller i brott, ofta av grov beskaffenhet,

finns inte. I avbidan på att sådana metoder framkommer kan det

som en sista utväg bli nödvändigt att för längre, obestämd tid omhänderta

dem. Motsvarande spörsmål har i fackkretsar debatterats i fråga om

kroniska alkoholister, beträffande vilka ifrågasatts ett mera permanent omhändertagande

än för närvarande sker. För kriminalvårdens del blir det

närmast fråga om användning av interneringsinstitutet. Av humanitära skäl

förefaller det emellertid angeläget att detta utformas så att den omhändertagne

får leva ett liv som i så hög grad som möjligt liknar livet utanför anstalten

och som icke i onödan försvårar återanpassning i samhället i de

fall sådan visar sig möjlig.

Även åtskilliga andra problem uppkommer givetvis vid ett försök att utan

avkall på humanitetens krav effektivisera rättsvården och skyddet för samhällsmedborgarna

i allmänhet mot våldsbrottslighet och annan grov brottslighet.

Vidare måste med hänsyn till begränsningen i samhällets personella

och ekonomiska resurser en prioritering ske mellan olika i och för sig önskvärda

åtgärder. En översyn av de olika utredningsförslag, som framlagts

under de senaste årens omfattande arbete på ifrågavarande områden, synes

därför önskvärd. Därvid bör givetvis även nya uppslag prövas. Denna

samordning bör enligt utskottets mening ske av en utredning under parlamentarisk

medverkan. Differensen mellan exempelvis rikspolisstyrelsens

framställning om ökat antal befattningshavare och statsverkspropositionens

av riksdagen bifallna förslag är så stor att den visar hän på en skillnad

i värdering av hela problemläget. En utredning av angivet slag skulle kunna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första lagutskottets utlåtande nr M år 1966

komma fram till gemensamma utgångspunkter för problemets bedömande.

Likaså skulle utredningen kunna ge underlag åt förslag till sådan förstärkning

av barnavårdsnämnds-, åklagar- och domstolsorganisationen, som

kan möjliggöra snabbare handläggning av ärenden och mål och därigenom

för den brottslige påtagligare och mera effektivt verkande åtgärder. Utskottet

vill emellertid starkt betona angelägenheten av att en sådan utredning

icke får föranleda försening av åtgärder som redan nu framstår som både

klart erforderliga och brådskande.

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1:565 och

II: 694, hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning under parlamentarisk

medverkan rörande åtgärder för att utan avkall

på humanitetens krav effektivisera rättsvården.

K l Beckmans Tryckerier AB* Stockholm 8880 66

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.