Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivisering av rättsvården. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 565 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt nr 694 i andra kammaren av herrar Svensson i Vä och Gustafsson i Stenkyrka.
1966-11-22 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1966:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivisering av rättsvården. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 565 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt nr 694 i andra kammaren av herrar Svensson i Vä och Gustafsson i Stenkyrka.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivisering av
rättsvården.
Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 565 i första kammaren av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. samt nr 694 i andra kammaren av herrar Svensson i Vä och
Gustafsson i Stenkyrka. I motionerna, vilka är likalydande, hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och
förslag om erforderliga lagstiftningsåtgärder och resurser för rättsvårdens
effektiva upprätthållande.
Motionerna har varit föremål för remissbehandling.
1966 års statsverksproposition m.m.
I bilaga 4, s. 1 f., till statsverkspropositionen 1966 lämnas rörande
justitiedepartementets verksamhetsområde följande översikt:
Förstatligandet och omorganisationen i övrigt av polisväsendet har av
naturliga skäl medfört vissa omställningssvårigheter. Dessa har i stort sett
övervunnits under år 1965. Betydande rationaliseringar av polisens arbetsformer
har genomförts.
Samtidigt med det organisatoriska uppbyggnadsarbetet har polisen mött
en hastigt stigande brottslighet, som ställer krav på större insatser från polisens
sida. Även den alltmer ökande traliken medför mera arbete för polisen.
Skall polisorganisationen kunna infria de anspråk som samhället ställer
måste den förstärkas. Dessa anspråk får anses ha sådan vikt, att polisväsendet
måste tillföras betydande personalökningar under budgetåret
1966/67 trots rådande ekonomiska läge och arbetskraftsbrist. Förslag framläggs
härom. Bl. a. föreslås inrättande av ytterligare 400 tjänster i den lokala
polisorganisationen varav 300 polismanstjänster. Dessutom begärs anslag
för att möjliggöra att den tekniska materielen förnyas och ökas.
Omorganisationen av åklagarväsendet har genomförts utan större problem.
Polisens omställningssvårigheter ledde till att antalet brottsutredningar
som överlämnades till åklagarna sjönk något omedelbart efter förstatligandet.
Åklagarorganisationen har därför inte utsatts för större påfrestningar
under år 1965. Det finns inte anledning att i nuvarande läge föreslå
annat än smärre ändringar i organisationen.
Någon förändring av de allmänna domstolarnas arbetsbörda vid hand
8880
66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 41
2 Första lagutskottets utlåtande nr il år 1966
läggningen av tvistemål och brottmål har i stort sett inte ägt rum under
är 1965.
Den ökning av antalet intagna vid fångvårdsanstalterna som har skett de
senaste åren har inte fortsatt under år 1965. De förslag som läggs fram för
budgetåret 1966/67 avser främst att förstärka frivårdens möjligheter att
på ett verksamt sätt ta hand om övervakningsklientelet och att förbättra
utbildningsmöjligheterna för de anställda inom kriminalvården. Dessutom
beräknas medel på kapitalbudgeten för bl. a. tre frivårdshotell, som avses
för frigivna som saknar bostad.
Polisväsendet
Rikspolisstyrelsen (s. 40 f.) bedömde brottsutvecklingen såsom ytterst
allvarlig. För att närmare belysa brottsutvecklingen lämnade styrelsen vissa
uPPgifter om totala antalet brottsbalksbrott. Uppgifterna har hämtats
från statistiska centralbyråns statistik om brott som har kommit till polisens
kännedom. Siffrorna härrör från den s. k. kvartalsstatistiken, vilken
erfarenhetsmässigt visar lägre siffror än årsstatistiken.
1954
Straff lags/brottsbalksbrott .... 201317
därav i Stockholm, Göteborg och
Malmö .................... 69 854
1962
1963
1964
1965 1 :a o.
2 :a kv.
287 664
304 618
336 056
171 875
100 895
105 760
119 665
64 088
Vidare anfördes av rikspolisstyrelsen:
I den kraftigt ökande trafiken dödas nu mer än 1 200 människor om året
och skadas omkring 26 000 människor, därav omkring 3 500 svårt. Antalet
polisundersökta trafikolyckor år 1964 uppgick till mer än 62 000. Trafikolyckorna
kostar vårt samhälle uppskattningsvis mer än 1,5 miljard kr.
om året. Det torde vara obestridligt att en skärpt trafikövervakning är det
effektivaste sättet att nedbringa olyckorna.
Styrelsen hyser den bestämda uppfattningen, att kraftfulla förebyggande
polisiära åtgärder i syfte att hejda brottsutvecklingen och att minska antalet
trafikolyckor leder till betydande besparingar inte minst ur arbetskraftssynpunkt
inom andra verksamhetsgrenar, såsom rättsväsendet i övrigt,
sjukvården, rehabilitering, verkstäder, osv.
Såsom skäl för inrättande av de ovannämnda 400 tjänsterna i den lokala
polisorganisationen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande (s. 50 f.).
Brottslighetens utveckling inom landet under senaste åren är mycket
oroande. Antalet brott* har stigit avsevärt och det är framför allt våldsbrotten
som har ökat kraftigt.-----Det stora antalet brott har med
fört
att arbetsbelastningen för den brottsutredande personalen inom polis
-
* Definitiva uppgifter om antalet brott mot BrB vilka kommit till polisens kännedom
under åren 1961—1965 föreligger numera: år 1961 281 752, år 1962 293 763 år 1963
308850, år 1964 336 435 och år 1965 393 660. Siffrorna ål- ej helt Jämförbara med
tidigare ars p.g.a. registreringsforändringar. Enligt preliminära uppgifter uppgick antalet
BrB-brott de tre första kvartalen år 1966 till 280 089 (samma tid år 1965: 280 369).
3
Första lagutskottets utlåtande nr it år 1966
väsendet har ökat väsentligt Rikspolisstyrelsen liar sökt bemästra svårigheterna
genom en rad åtgärder för att rationalisera och eflektivera arbetet
vid utredningsavdelningarna. Bl. a. har styrelsen utarbetat eu omfattande
blankettsamling för alt förenkla den skriltliga redovisningen
av utredningsarbetet. Vidare har styrelsen genom anvisningar sökt åstadkomma
effektivare planering av polisarbetet i samband med utredning om
mord och andra grova brott. Polisdistrikten har också i ökad omfattning
tilldelats teknisk materiel för utredningsarbetet. Det har emellertid inte
kunnat undvikas att ärendebalansen har stigit trots att övertidstjänstgöring
har lillgripits i avsevärd omfattning.
Det är enligt min mening inte lämpligt alt i större omfattning än hittills
har skett belasta ordningspolisen med utredningsarbete. En försvagning av
den yttre bevakningen till förmån för utredningsverksamhet kan befaras få
allvarliga återverkningar på brottsutvecklingen.
Även om arbetet inom polisorganisationen torde kunna effektiveras ytterligare
på åtskilliga punkter genom fortsatta rationaliseringssträvanden,
är det enligt min mening nödvändigt att polisens personalresurser förstärks
framför allt för utredningsverksamhet. Med hänsyn till betydelsen av en
effektiv trafikövervakning och till den förestående omläggningen till högertrafik
under hösten 1967 bör också personalen för trafikövervakning
förstärkas i viss utsträckning.
Statsutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 2 år
1966 (s. 10 f.), de föreslagna personalökningarna inom polisorganisationen.
Åklagarväsendet
Med anledning av riksåklagarens framställning om personalförstärkning
inom läns- och distriktsåklagarmyndigheterna yttrade departementschefen
följande (s. 67 f.).
Åklagarväsendets förstatligande den 1 januari 1965 innebar genomgripande
förändringar i skilda hänseenden. Det organisatoriska sambandet
mellan polis-, åklagar- och exekutionsväsendet upplöstes och en helt fristående
åklagarorganisation inrättades. Omorganisationen föregicks av ett
omfattande utredningsarbete och förelädes riksdagen i proposition 1964:
100. I fråga om de överväganden som därvid gjordes får jag hänvisa till
propositionen).
Den nya åklagarorganisationen har nu varit i verksamhet i omkring ett
år. Även om det självfallet är vanskligt att redan nu bedöma organisationens
funktionsduglighet, förefaller det som om den i stort sett är väl anpassad
för att åklagarna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt. Det organisatoriska uppbyggnadsarbetet är dock ännu inte
avslutat. Det är angeläget att i det fortsatta arbetet beakta alla möjligheter
4
Första lagutskottets utlåtande nr 4? år 1966
till förenkling och rationalisering av den administrativa sidan av verksamheten,
där de regionala och lokala organen i allmänhet saknar erfarenheter.
Riksåklagaren har för nästa budgetår föreslagit åtskilliga personalförstärkningar
både på åklagar- och biträdessidan. Jag tvivlar inte på att arbetsbördan
i många fall är betungande och förstärkningar i och för sig
önskvärda. Emellertid saknas ännu möjlighet till sådan överblick av organisationen
i dess helhet som jag anser vara nödvändig, innan några mer
väsentliga ändringar kan göras i den nuvarande personalkadern. Ingen statistik
föreligger rörande arbetsbelastningen. Några jämförelser kan därför
i stort sett inte göras mellan de olika distrikten på läns- och lokalplanen.
Jag anser mig i detta läge inte kunna biträda riksåklagarens yrkanden
om personal förstärkningar för nästa budgetår annat än i ett begränsat
antal fall, där arbetsbördan oundgängligen framtvingar sådana förstärkningar.
I propositionen (s. 68 i.) hemställdes således endast om vissa begränsade
personalförstärkningar, vilka tillstyrktes av statsutskottet i utskottets av
riksdagen godkända utlåtande, nr 2 år 1966 (s. 13 f ).
Kriminalvården
I motiven (s. 101) anfördes följande.
Kriminalvårdsstyrelsen påpekar att antalet brott som har kommit till polisens
kännedom inte obetydligt ökat under andra kvartalet 1985, medan
antalet kriminalregisterutdrag som rekvirerats från styrelsen har minskat
under samma period. Detta tyder på att det föreligger en balans av mål hos
polis- och åklagarmyndigheterna. Styrelsen anser sig bl. a. därför inte våga
räkna med att den nedgång i antalet intagna på fångvårdsanstalterna som
har ägt rum under första halvåret 1965 skall fortsätta. Det finns tvärtom
skäl befara att antalet intagna inom en nära framtid åter kommer att öka.
Enligt den prognos som har utarbetats inom styrelsen i augusti 1965 kommer
medelbeläggningen på fångvårdens anstalter under detta år att uppgå
till 4 970. För 1966 beräknas en medelbeläggning av 5 060 och för 1967 av
5 260. Högsta beläggningen under de tre nämnda åren förutses bli resp.
5 588, 5 420 och 5 640.
Rörande beläggningen och personalbehovet på fångvårdsanstalterna anförde
departementschefen följande (s. 109 f.).
Den fortlöpande ökning av antalet intagna på fångvårdens anstalter som
har kännetecknat utvecklingen under senare år har med ingången av år
1965 oväntat brutits. Högsta beläggningen under nämnda år var 5 588 mot
5 849 under år 1964. Medelbeläggningen, som år 1962 uppgick till 5 012,
år 1963 till 5 163 och år 1964 till 5 427, kan för år 1965 anges till 5 044.
Den 1 maj 1965 var beläggningen på anstalterna 631 mindre än den 1 maj
1964. Beläggningstalen har även därefter varje månad legat under motsvarande
siffror år 1964. Skillnaden har emellertid efter hand reducerats.
Första lagutskottets utlåtande nr M är 1966 5
Den 1 december 1965 var sålunda antalet intagna 348 lägre än den 1 december
1964.
Orsakerna till nedgången i beläggningslalen har inte närmare analyserats.
Observationsperioden är också alltför kort för att man skall kunna
dra några slutsatser om den fortsatta utvecklingen. Vissa omständigheter,
särskilt antalet brott som har kommit till polisens kännedom under år 1965,
tyder på att nedgången i beläggningssiffrorna kan vara tillfällig. Det finns
därför all anledning att iaktta försiktighet vid bedömningen av det siffermaterial
som nu föreligger. Den närmaste tidens beläggningsutveckling bör
följas med särskild uppmärksamhet.
Av uppgifter som har inhämtats från kriminalvårdsstyrelsen om sammansättningen
av anstalternas klientel den 1 december 1965 framgår, alt
3 167 personer undergick fängelsestraff, varav 17 fängelse såsom förvandlingsstraff
för böter, 728 internering och 612 personer ungdomsfängelse.
87 personer av skyddstillsynsklientelet var intagna för kortvarig anstaltsbehandling.
Antalet häktade undersökningsfall var 152 och antalet övriga
häktade 434. Under perioden den 1 januari—den 30 november 1965 intogs
12 275 personer.
Kriminalvården hade den 1 december 1965 nominellt 5 922 platser. Som
närmare framgår av den redovisning jag lämnar under kapitalbudgetanslaget
Vissa byggnadsarbeten för kiminalvården kommer anstaltsorganisationen
att tillföras ca 500 nya platser under loppet av innevarande och nästa
budgetår.
Fångvårdens byggnadskommitté har den 1 november 1965 lagt fram
en plan för hur fångvårdens anstaltssystem skall utformas under tiden
fram till 1975. Till den närmare redovisningen för detta återkommer jag
vid behandlingen av det nyssnämnda kapitalbudgetanslaget. Här skall endast
lämnas några uppgifter om kommitténs beräkningar av det framtida
platsbehovet på något längre sikt. Till grund för beräkningarna ligger
statistik över anstaltsintagningar inom kriminalvården åren 1955—1964.
Prognosen förutsätter att intagningstiderna förblir genomsnittligt oförändrade.
Kommittén räknar med att platsbehovet för det ordinära manliga
fängelseklientelet ökar från ca 4 400 år 1964 till ca 5 400 åi 1970 och till
ca 5 900 år 1975. För interneringsklientelet förutser kommittén en ökning
av platsbehovet från ca 750 år 1964 till ca 970 år 1970 och till ca 1 120 år
1975. Ungdomsräjongen, som förutsätts omfatta både dem som har dömts
till ungdomsfängelse och unga som har dömts till fängelse beräknas behöva
ett platsantal som ökar från ca 580 år 1934 till ca 650 år 1970 och till ca
660 år 1975. Kvinnoräjongens platsbehov stiger från 108 till 123 år 1970
och till 136 år 1975. Totalt visar kommitténs prognos på ett platsbehov
som ökar från ca 5 840 år 1964 till ca 7 140 år 1970 och till ca 7 780 år
1975.
Mot bakgrunden av vad nu har anförts bör den nuvarande personalupp
-
6
Första lagutskottets utlåtande nr bl dr 1966
sättningen i stort sett behållas oförändrad under budgetåret 1966/67. Vissa
ökningar föranleds dock bl. a. av tillkomsten av Skänningeanstalten och
den nya häktesorganisationen.
Av intresse i förevarande sammanhang är även vissa statistiska uppgifter
om frivårdsklientelet, vilka redovisas av kriminalvårdsstyrelsen (s. 122):
Huvudgrupperna inom frivårdsklientelet utgörs av dels villkorligt dömda
med övervakning eller till skyddstillsyn dömda, dels villkorligt frigivna under
övervakning. Utvecklingen under åren 1960—1965 framgår av följande
sammanställning.
Tidpunkt
Antal vill- korligt döm- da/till
skyddstill- syn dömda
Därav
under
21 år
Antal vill- korligt
frigivna
Därav
under
21 år
Summa
Därav
under
21 år
1 sept. 1960
12 399
4 926
1 623
120
14 022
5 046
1 sept. 1961
13 995
6 094
1 789
151
15 784
6 245
1 sept. 1962 ..
15 079
6 947
1 865
135
16 944
7 082
1 sept. 1963
15 565
7 543
1 777
131
17 342
7 674
1 sept. 1964
15 635
7 666
1 913
146
17 548
7 812
1 sept. 1965
15 178
6 988
2 286
146
17 464
7 134
Från den 1 september 1964 till den 1 september 1965 har antalet villkorligt
dömda med övervakning och (från och med den 1 januari 1965) till
skyddstillsyn dömda sjunkit med 457 medan antalet villkorligt frigivna
under övervakning stigit med 373. Sammanlagt förelåg alltså en minskning
med 84 (0,48 %). Ungdomarnas andel i totalsumman utgjorde den 1 september
åren 1962—1965 resp. 41,8, 44,3, 44,5 och 40,8 %.
Till de nämnda huvudgrupperna frivårdsklientel kommer 1 118 personer,
som har förts över till vård utom anstalt och som den 1 september 1965
stod under övervakning. Av dessa undergick 645 förvaring/internering och
473 ungdomsfängelse.
Enligt en prognos som kriminalvårdsstyrelsen har utarbetat i augusti
1965 beräknas frivårdsklientelet den 1 januari 1970 ha stigit till 24 944.
Departementschefen (s. 124 f.) tillstyrkte viss förstärkning av skyddskonsulentorganisationen
samt anförde:
1 sitt betänkande angående kriminalvård i frihet (SOU 1961: 16) föreslog
1956 års eftervårdsutredning en väsentlig förbättring av frivårdsresurserna.
Förslaget innebar sålunda för skyddskonsulentorganisations del bl. a. att
såväl antalet tjänster som antalet distrikt ungefär fördubblades. Utbyggnaden
avsågs ske i fem etapper med början budgetåret 1962/63 och vara avslutad
under budgetåret 1966/67.
I prop. 1962: 1 (bil. 4 s. 121) framhöll jag, att den föreslagna utbyggnaden
borde komma till stånd i tre etapper, varvid den första borde genomföras
under budgetåret 1962/63 och de övriga under loppet av därpå följande
två budgetår. Riksdagen beslöt i enlighet därmed.
Den nya organisationen har således inte prövats i fullt utbyggt skick un
-
Första lagutskottets utlåtande nr it är 1906
7
der någon längre tid. Sedan brottsbalken trädde i kraft, har organisationen
dock visat sig för knapp, övervalcningsnämndernas verksamhet har inneburit
ett merarbete för frivårdspersonalen i en utsträckning som inle har
förutselts. Jag tillstyrker därför redan nu all medel beräknas för fem
skyddsassistenttjänster. Anslaget bör därutöver räknas upp med 270 000 kr.
för extra arbetskraft på assistentplanet.
Statsutskottet, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 år
1966 (s. 20 f.) lämnade Kungl. Maj:ts förslag rörande kriminalvården utan
erinran, yttrade om skyddskonsulentorganisationen följande (s. 26).
Utskottet uttalade vid handläggningen av nu förevarande anslag i 1965
års statsverksproposition, att verkningarna av brottsbalkens ikraftträdande
borde avvaktas innan ställning togs till frågan om en utbyggnad av organisationen.
En planmässig upprustning av frivårdsorganisationen hade då
nyligen avslutats. Mot bakgrund härav anser utskottet departementschefens
under förevarande anslag framlagda förslag vad gäller ökning av assistentpersonalen
inom frivården innebära en rimlig avvägning.
Utredningar m. m.
Domstolskommittén är sysselsatt med en samlad och allsidig översyn av
domstolsorganisationen i dess helhet (direktiv, se 1962 års riksdagsberättelse
I Ju: 45 och 1963 års berättelse I Ju: 40).
Rörande utredningar angående polisväsendet torde här få hänvisas till
rikspolisstyrelsens nedan s. 11 f. intagna yttrande över förevarande motioner.
En stort upplagd undersökning rörande de faktorer, som bidrar till
ungdomsbrottsligheten pågår sedan flera år under medverkan av expertis
på skilda områden såsom kriminologi, psykiatri, psykologi, sociologi och
statistisk. Utredningen, 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar
(direktiv, se 1957 års riksdagsberättelse I Ju: 40), beräknas
behöva ytterligare några år för slutförandet av uppdraget.
Med anledning av beslut av 1959 års riksdag (likalydande motionerna
1: 36 och II: 49, L''U 25) uppdrog Kungl. Maj:t åt sakkunniga att utreda
förutsättningarna för att genom försöksverksamhet på en viss plats utröna
utfallet av olika kriminalpolitiska åtgärder. Utredningen, benämnd
utredningen angående försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten, har
med betänkande avgivet den 16 december 1964, Aktion mot ungdomsbrott
(SOU 1964:58), slutfört sitt uppdrag. I betänkandet föreslås att försöksverksamhet
med syfte att motverka brott och asocialitet bland barn och
ungdom genomföres på en försöksort efter en av utredningen utarbetad
modell. Betänkandet har varit föremål för remissförfarande. F.n. pågår
inom justitiedepartementet sammanställning av remissvaren.
I betänkande avgivet den 29 maj 1964, Behandlings forskning vid ungdoms
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr kl år 1966
vårdsskolorna (SOU 1964: 24), föreslås en systematiserad forskningsaktivitet
för åstadkommande av rationell effektivisering av vården på ungdomsvårdsskolorna.
Betänkandet, som avgivits av kommittén för behandlingsforskning
vid ungdomsvårdsskolorna, är efter remissbehandling under övervägande
inom socialdepartementet.
I och med betänkandet Vård utom skola (SOU 1966: 43), avgivet den 8
juli 1966, har 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom
skola av ungdomsvårdsskoleelever slutfört sitt arbete. Betänkandet som
t. n. är föremål för remissförfarande, behandlar medicinsk-psykologisk
behandling av utom skola vårdade elever, upprustning av ungdomsvårdsskolevårdens
övervakningsinstitut samt åtgärder för bistånd åt unga personer,
som löper fara att utvecklas i asocial riktning.
1 förevarande sammanhang torde lämpligen böra erinras om åliggandena
för samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (direktiv, se
1966 års riksdagsberättelse Ju: 58). Organet, som tillkom efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1964, består av representanter för riksåklagarämbetet,
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens
ungdomsråd samt företrädare för domstolsväsendet och den kommunala
barna- och ungdomsvården. Den huvudsakliga uppgiften för organet är
att genom direkt kontakt i administrativa frågor uppnå effektiv samordning
av olika åtgärder, som ligger inom de berörda ämbetsverkens arbetsområde.
Organet kan enligt direktiven också genom framställningar till
Kungl. Maj :t eller på annat sätt ta initiativ till åtgärder, som icke kan genomföras
av de samverkande myndigheterna självmant. Organet bör fortlöpande
följa brottslighetsutvecklingen och resultaten av de åtgärder samhället
vidtar mot lagöverträdare.
Slutligen torde här böra nämnas att justitieombudsmannen den 2 januari
1965 avlåtit en framställning till Kungl. Maj:t om utredning för att — med
bibehållande av det nuvarande fångvårdssystemets grundläggande humanitära
principer — i största möjliga utsträckning undanröja förefintliga orsaker
till rymningar från särskilt säkerhetsanstalterna (1966 års ämbetsberättelse
se 150 f.f.). Framställningen är under övervägande hos Kungl.
Maj: t.
Motionerna
Inledningsvis hänför sig motionärerna till vissa uppgifter i 1966 års
statsverksproposition rörande bl. a. brottslighetens utveckling, för vilka
närmare redogjorts ovan, samt fortsätter:
En undersökning av brottsfrekvensens konsekvenser i form av frihetsstraff,
villkorliga domar och även åtalseftergifter baserad på officiella statistisken
i publikationen »Brottsligheten» samt Statistisk årsbok 1965 och
— för 1964 — under hand inhämtade uppgifter från statistiska centralbyrån
visar en mycket allvarlig utveckling.
Första lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1966
9
År
Frihetsstraff
Villkorliga domar
Åtalseftergifter
Summa påföljder
oeli åtalseftergifter
1945 ..
....... 4 787
3 494
1 161
10 142
1955 ..
....... 8 365
4 329
3 033
15 727
1960 ..
....... 11 256
5 891
5 789
22 936
1964 ..
....... 13 041
6 045
7 846
26 932
Medan antalet frihetsstraff inklusive straffarbete, ungdomsfängelse, förvaring
och internering under 1945—1964 ungefär tredubblats har villkorliga
domar nära fördubblats och åtalseftergifterna ungetär sjudubblats. till tiden
sammanfaller detta med verkningarna av en s. k. humanisering av bestraffningen.
Del hela jämte justitieministerns konstateranden i statsverkspropositionen
beträffande brottsligheten under 1965 gör ett starkt beklämmande
intryck. Den »nya tiden» har varit en högkonjunktur även för brottsligheten.
Det kan emellertid dock konstateras en viss förändring av samhällets
reaktion beträffande ungdomsbrottsligheten, som emellertid bör ses i
relation till siffrorna ovan. Medan 1955 omkring 84 procent av underårig
strafflagsbrottslingar fått åtalseftergift var detta 1961 blott fallet med 53
procent. Likväl steg antalet åtalseftergifter ungefär 100 procent.
Efter alt ha återgivit de statistiska uppgifter rörande brottsutvecklingen,
vilka redovisats ovan s. 2 m., anför motionärerna följande.
övervikten är klar för storstäderna, men det torde böra hållas i minnet
att de påverkas, exempelvis i fråga om förmögenhetsbrott, av att på dessa
håll är inbrottsförsäkring vanligare än ute i landet och att utan polisanmälan
får man inte ut försäkringen. År 1962 var den totala uppklarningsprocenten
av ovan berörda brott 43,1 procent. Siffran kan synas låg, men beträffande
tillgreppsbrottens andel däri visas ännu allvarligare siffror —
22,3 procent. Detta innebär att nära fyra femtedelar av alla polisanmälda
brott aldrig uppklaras. Sådana siffror ger besked att det lönar sig just inte
att annat än i tämligen klara förmögenhetsbrott anmäla stölden för polis
om man inte har stöldförsäkrat. Jämfört med vad som ovan anmärktes
innebär det att det finns anledning utgå från att brottsstatistiken utanför
storstäder och liknande bebyggelse endast redovisar en mindre del förmögenhetsbrott
av alla som begås.
Avslutningsvis anför motionärerna:
Strävandena att som det heter återinpassa brottslingar i samhället är
värda allt erkännande. Det är i många fall ett mycket litet framgångsrikt
arbete. Av ett antal av inemot 3 000 ungdomar som fick åtalseftergift 1956
och som gjort sig skyldiga till över 6 000 brott, huvudsakligen inbrott och
stölder, återföll emellertid blott tredjedelen.
Att brottslingsvården emellanåt utsätter allmänheten för allvarliga risker
visar brott, delvis av mycket allvarlig art, begångna vid permissioner eller
vid de s. k. semesterrymningarna under sommarsäsongerna. Riksdagens
justitieombudsman har också för få år sedan sett sig föranlåten att fästa
regeringens uppmärksamhet på att dessa rymningar är ett problem för
rättsordningen i samhället. JO hade från fångvårdsstyrelsen skaffat in uppgifter
om brott begångna av rymlingar under en slumpmässigt vald månad,
maj 1963. Under denna tid rymde 18 förvarade, och 11 av dem begick sammanlagt
27 brott under rymningen. Det vore, framhöll JO, en synnerligen
10 Första lagutskottets utlåtande nr il år 1966
stor angelägenhet att i görligaste mån söka förhindra rymningar från s k
slutna anstalter.
Brottslingsvården är betydelsefull. Men samhällets primära uppgift är
dock rättsvården, omsorgen om att skydda laglydiga medborgare till livet
mot övervåld och likaså deras egendom. Uppfattningen att det inte är märkhgt
att tolk stjal, det finns ju nu så mycket att stjäla, är ett hån mot det
s. k. välfärdssamhället, dess utkomstmöjligheter för dem som vill göra ett
hederligt arbete och dess omvårdnad om dem som inte kan klara sig själva.
Remissyttranden
Ö\er motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen och
rikspolisstyrelsen.
Riksåklagaren anser det tveksamt om den av motionärerna begärda utredningen
är erforderlig. Kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen avstyrker
motionerna.
Riksåklagaren uttalar följande.
I betraktande av den oroväckande ökningen av brottsligheten i landet anser
jag det vara synnerligen angeläget, att rättsvårdens organ tillföres sådana
resurser som erfordras för uppklarande och beivrande av brott i tilltredsställande
omfattning. Huruvida det kan vara möjligt att genom andra
åtgärder än förstärkning av rättsvårdens resurser lagstiftningsvägen eller
eljest uppnå den av motionärerna åsyftade och i och för sig önskvärda effektiviseringen
av rättsvården synes emellertid vara tveksamt, och det kan
ifrågasättas huruvida en utredning härutinnan är erforderlig.
Kriminalvårdsstyrelsen upplyser, att den i statsverkspropositionen (ovan
s. 4 f) omnämnda nedgången av beläggningstalen för fångvårdens anstalter
har fortsatt, vilket framgår av följande uppställning:
1/1 1965 5 026 1/1 1966 4 894 = —132
1/2 1965 5 474 1/2 1966 5 315= — 159
1/3 1965 5 588 1/3 1966 5 309 = —279
Kriminalvårdsstyrelsen anför vidare att belägg saknas för antagande att
den s. k. humaniseringen av straffen skulle vara orsak till ökad brottslighet
samt uttalar härom följande.
I humaniseringen av bestraffningen ingår bl. a. ökad tillämpning av
anstånd med verkställande av straff (skyddstillsyn) och vidgad tillämpning
av villkorlig frigivning. I båda fallen ställs de dömda eller frigivna under
långvarig tillsyn. Utvidgningen av kriminalvården i frihet kan enligt styrelsens
mening gynnsamt medverka till en lösning av hithörande problem.
Denna uppfattning torde även omfattas av statsmakterna, som under de
senaste åren anslagit betydande medel till kriminalvården i frihet och
bl. a. utbyggt skyddskonsulentorganisationen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 41 år 1960 1 1
Rörande kriminaliteten i storstäderna anlör kriminalvårdsstyrelsen följande.
AU kriminaliteten i storstäderna nlvisar den förhållandevis största ökningen
lorde sammanhänga hl. a. med den alltmer tilltagande inflyttningen
till storstadsområdena. En följd av den ökade kriminaliteten har blivit att
antalet ouppklarade brott ökar. Den roll stöldförsäkringen spelar beträffande
förmögenhetsbrotten undandrar sig styrelsens bedömande.
1 fråga om de intagnas permissioner och rymningarna under anslaltsvistelsen
samt brott begångna under rymning hänvisar kriminalvårdsstyrelsen
till justitieministerns interpellationssvar i andra kammaren den 9
december 1963 (protokoll nr 36 s. 1i> f.f.) samt anlör:
De av departementschefen berörda åtgärderna till förhindrandet av
rymningar har under de sista åren genom ökad medelstilldelning kunnat
intensifieras. Ombyggnads- och förstärkningsarbeten på anstalterna har
igångsatts och utbildningen av personalen i bl. a. bevakningsteknik pågår.
De hittills vidtagna åtgärderna har visat sig medföra en minskad rymningsfrekvens.
Denna utgjorde sålunda år 1963 7 %, år 1964 6,4 % och år 1965
6,1 %. Från interneringsanstalterna där i allmänhet det klientel förvaras,
som är farligast för person och egendom, rymde år 1964 309 och år 1965
241 personer. Styrelsen räknar med att antalet rymningar kommer att gå
ned än mer, sedan flertalet av de åtgärder, som påverkar rymningsfrekvensen,
kunnat genomföras.
Avslutningsvis yttrar kriminalvårdsstyrelsen:
Omorganisationen av polisväsendet, som trätt i kraft den 1.1.1965 och
den förstärkning av samma organisation som förestår bör efter hand ge
verkningar i kampen mot brottsligheten. Det synes naturligt att avvakta
dessa verkningar, innan nya allmänna åtgärder beslutas. Resultatet av
det arbete, som bedrivs av det förut omnämnda samarbetsorganet för behandling
av frågor angående åtgärder mot ungdomsbrottsligheten bör också
kunna bli en aktivitet från samhällets sida som ligger i linje med vad motionärerna
eftersträvar. Statsmakterna har vidare inte ännu tagit ställning
till de förslag som framlagts i betänkandet »Aktion mot ungdomsbrott» och
de yttranden som avgivits däröver.
Rikspolisstyrelsen uttalar i sitt yttrande över motionerna följande.
1 slutet av 1950-talet påbörjades ett omfattande utredningsarbete i syfte
att nå större effekt och högre aktivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet.
Polisverksamhetsutredningen behandlade frågor om arbetsmetodiken
m. m. Den s. k. trivselutredningen föreslog åtgärder för att bl. a.
undanröja vissa faktorer, som inverkade störande i polismännens arbetsförhållanden.
Polisutredningen och polisberedningen utarbetade förslag
beträffande polisväsendets organisatoriska uppbyggnad. Polisutbildningskommittén
redovisade ett nytt program för den polisiära utbildningen.
Det intensiva utredningsarbetet har i väsentliga avseenden redan föranlett
betydande förändringar. Sålunda har polisväsendet i samband med förstatligandet
undergått en genomgripande omorganisation och med utgångspunld
i de förändrade förutsättningarna för verksamheten har rikspolissty
-
12 Första lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966
relsen utarbetat ett handlingsprogram för fortsatt effektivisering av polisarbetet.
Enligt detta program skall ytterligare teknisk upprustning ske. En fortsatt
motorisering av den yttre bevakningen är nödvändig för att ge polisen
den mobilitet, som krävs för en förstärkt trafikövervakning och för
ett effektivt bekämpande av bilstölder och annan bilbrottslighet. — Ett
omfattande förberelsearbete har påbörjats för en övergång till databehandling
av polisens centrala spaningsregister. Samtidigt utarbetas ett nytt
system för att med största möjliga snabbhet kunna förse de lokala polismyndigheterna
med aktuella spaningsuppgifter. — Likaså har en rationalisering
av förundersökningsarbetet inletts, bl. a. genom ökad användning
av dikteringsapparater och ändamålsenliga blanketter.
Polisen är för närvarande hårt belastad av en mångfald uppgifter, som
faller utom ramen för den egentliga polisverksamheten. Förpassningsresor,
delgivningsuppdrag och utredningar åt socialvårdande organ är exempel
på uppgifter, som styrelsen funnit det angeläget att i största möjliga utsträckning
avlasta polisen till förmån för huvuduppgiften att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet.
Styrelsen har också funnit det angeläget att åstadkomma en förbättrad
planläggning av trafikövervakning och annan yttre verksamhet. För ett effektivt
utnyttjande av de tillgängliga resurserna är det nämligen av vikt att
personalinsatserna så långt det är möjligt anpassas till variationerna i
bevakningsbehovet.
Det anförda utgör endast exempel på åtgärder av skilda slag som vidtagits
eller planeras i syfte att förstärka de polisiära insatserna.
Vad den polisiära verksamheten beträffar finner styrelsen det alltså helt
opåkallat att verkställa ytterligare utredningar om polisväsendets organisation
och verksamhet.
Utskottet
I förevarande motioner begärs utredning och förslag om lagstiftningsåtgärder
och resurser för rättsvårdens effektiva upprätthållande. Motionärerna
framhåller vikten av att samhället fyller sin primära uppgift att skydda
medborgarna och deras egendom. De erinrar om att brottsligheten under
de sista 20 åren visat en ständig ökning, att uppklaringsprocenten för brott
är låg samt att strävandena att återinpassa brottslingar i samhället ofta är
utan framgång.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att den nuvarande brottsutvecklingen
är ägnad alt inge allvarliga bekymmer. Det är sålunda djupt
otillfredsställande att antalet anmälda brott mot brottsbalken nu stigit så
att de uppgår till iner än 390 000 om året samt att därav omkring 70 procent
kan beräknas förbli ouppklarade. Statsmakterna har sedan länge sin
uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden och de senaste åren har,
såsom framgår av redogörelsen ovan, bedrivits omfattande arbete på skilda
områden av rättsvården, särskilt beträffande ungdomsbrottsligheten som
utgör det viktigaste kriminalproblemet. Flera betydande reformer har också
genomförts. Resultaten av arbetet har emellertid till en del ännu inte kun
-
13
Första lagutskottets uttalande nr it år tOfili
nät omsättas i praktiska åtgärder och i vissa fall pågår alltjämt utredning.
Polisväsendets nya organisation, som varit i verksamhet mindre än två år
och fortfarande är under uppbyggnad, förväntas bli ett verksamt medel i
kampen mot brottsligheten. En förutsättning härför är dock att ökade resurser
ställs till polisens förfogande, både för yttre bevakning och för brottsutredning.
De primära kraven om ordningens upprätthållande och skydd
för samhällsmedborgarna i allmänhet mot våldsbrottslighet får inte eftersättas.
Brottsbalkens påföljdssystem med utvidgade möjligheter till kriminalvård
i frihet och de nya reglerna om villkorlig frigivning beräknas bidra
till en förbättring av situationen. Möjligen kan redan en ljusning skönjas
genom att beläggningstalen vid fångvårdsanstalterna är nedåtgående samtidigt
som vissa tecken tyder på att den tidigare ständiga kraftiga ökningen
av brottsligheten kan ha brutits. Detta får självfallet inte undanskymma
angelägenheten av att uppmärksamheten hålles riktad på förevarande fråga
och tas till intäkt för underlåtenhet att fortsätta samhällets ansträngningar
att minska den omfattande brottsligheten. Det må i sammanhanget erinras
om att för närvarande flera utredningar rörande ungdomsbrottsligheten är
under övervägande i Kungl. Maj :ts kansli samt att ett samarbetsorgan för
åtgärder mot sådan brottslighet nyligen skapats för att fortlöpande följa
brottslighetsutvecklingen och resultaten av de åtgärder samhället vidtar mot
lagöverträdare. Vidare må nämnas att rikspolisstyrelsen med utgångspunkt
från de förändrade förutsättningarna för polisens verksamhet har utarbetat
ett särskilt handlingsprogram för fortsatt effektivisering av polisarbetet.
I avbidan på resultatet av de planerade och nyligen vidtagna genomgripande
åtgärderna mot brottsligheten anser utskottet, i likhet med remissinstanserna,
att för närvarande icke något står att vinna med ytterligare en
omfattande utredning. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t noga följer
frågan och vidtar erforderliga åtgärder och kan därför icke tillstyrka bifall
till motionsyrkandet.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:565 och II: 694, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 november 1966
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Ernulf, Arvidson, Hjorth,
Lundin, Ferdinand Nilsson, Schött och fru Lilly Ohlsson;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar
östrand, Svensson i Vä, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herr Oskarson
och fröken Andersson i Strängnäs.
14
Första lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1966
Reservation
av herrar Ferdinand Nilsson, Arvidson, Schött, Svensson i Vä och Oskarson,
vilka ansett
dels att utskottets yttrande bort erhålla följande lydelse:
I motionerna I: 5f>5 och II: (594 begäres utredning och förslag om lagstiftningsåtgärder
och resurser för rättsvårdens effektiva upprätthållande. Motionärerna
framhåller vikten av att samhället fyller sin primära uppgift
att skydda medborgarna och deras egendom. De erinrar om att brottsligheten
under de sista 20 åren visat en ständig ökning, att uppklaringsprocenten
för brott är låg samt att strävandena att återinpassa brottslingar i
samhället ofta är utan framgång. Utskottet anser i likhet med motionärerna
att det aktuella problemet är ägnat att inge allvarliga bekymmer. En samhällets
primära uppgift är rättsvården, uppgiften att med erforderliga medel
skydda fredliga och laglydiga medborgare mot lagbrytare, att värna dem
mot övervåld och skada till liv och egendom. Det är sålunda djupt otillfredsställande
att antalet anmälda brott mot brottsbalken nu stigit så att
de uppgår till mer än 390 000 om året samt att därav omkring 70 procent
kan beräknas förbli ouppklarade. Statsmakterna har sedan länge sin uppmärksamhet
riktad pa dessa förhållanden och de senaste åren har, såsom
framgår av redogörelsen ovan, bedrivits omfattande arbete på skilda områden
av rättsvården, särskilt beträffande ungdomsbrottsligheten som utgör
det viktigaste kriminalproblemet. Flera utredningar rörande ungdomsbrottsligheten
är också för närvarande under övervägande i Kungl. Maj :ts
kansli. Vidare har ett samarbetsorgan för åtgärder mot sådan brottslighet
nyligen skapats med uppgift att fortlöpande följa brottslighetsutvecklingen
och resultaten av de åtgärder samhället vidtar mot lagöverträdare.
Brottsbalkens påföljdssystem präglas av utvidgade möjligheter till kriminalvård
i frihet. I samma riktning verkar de nya reglerna om villkorlig
frigivning. Verkningarna härav kan dock ännu inte överblickas. Den minskning
av beläggningen vid fångvårdsanstalterna som kunnat iakttagas under
någon tid torde sammanhänga med den ökade användningen av kriminalvård
i frihet. Någon minskning av brottsligheten låter sig icke konstateras
utan vad det kan vara fråga om är närmast någon avmattning — måhända
tillfällig — av den höga ökningstakten. För övrigt visar de grövre
våldsbrotten en oroväckande ökning. Polisväsendets nya organisation, som
varit i verksamhet mindre än två år och fortfarande är under uppbyggnad,
förväntas bli ett verksamt medel i kampen mot brottsligheten. En förutsättning
härför är dock att betydligt ökade resurser ställs till polisens förfogande,
både för yttre bevakning och för brottsutredning. Vidare kan kriminalvården
i frihet, om erforderliga resurser ställs till dess förfogande,
också bli ett sådant verksamt medel.
Första lagutskottets utlåtande nr M år 1!)6(>
15
Eftersom kriminaliteten i stor utsträckning måste ses som en följd av bristande
anpassning i samhället är det angeläget att anpassningssvårigheter
uppmärksammas så tidigt som möjligt. Hemmets och skolans fostran samt
barnavårdsnämndernas verksamhet blir därför av väsentlig betydelse för
motverkande av brottslighet. Särskilt torde barnavårdsnämnderna för denna
sin verksamhet behöva både ökade befogenheter och resurser.
Även om ungdomsbrottsligheten utgör det för närvarande allvarligaste
kriminalproblemet, förefaller det som om återfallsbrottsligheten i allt högre
grad svarar för den totala brottsligheten. Såsom framgår av tillgänglig statistik
(se Statistisk årsbok år 1965, tabell 323) ökas antalet återfallsbrottslingar
ännu snabbare än antalet förstagångsbrottslingar. Sålunda har antalet
dömda personer, vilka ådömts påföljd som antecknats i kriminalregistret,
från år 1954 till år 1983 ökat från 6 491 till 9 765 i fråga om förut ostraffade
men från 2 753 till 5 627 i fråga om tre eller flera gånger dömda. Detta
gör det enligt utskottet angeläget att återfallsklientelet ägnas ökad uppmärksamhet.
Bland klientelet finns många personer, vilkas sinnesbeskaffenhet
avviker från det normala utan att dock förutsättningar föreligger
för överlämnande till sluten psykiatrisk vård. Några verksamma behandlingsmetoder
för dessa brottslingar, som trots såväl kriminalvård i frihet
som upprepade anstaltsvistelser ständigt återfaller i brott, ofta av grov beskaffenhet,
finns inte. I avbidan på att sådana metoder framkommer kan det
som en sista utväg bli nödvändigt att för längre, obestämd tid omhänderta
dem. Motsvarande spörsmål har i fackkretsar debatterats i fråga om
kroniska alkoholister, beträffande vilka ifrågasatts ett mera permanent omhändertagande
än för närvarande sker. För kriminalvårdens del blir det
närmast fråga om användning av interneringsinstitutet. Av humanitära skäl
förefaller det emellertid angeläget att detta utformas så att den omhändertagne
får leva ett liv som i så hög grad som möjligt liknar livet utanför anstalten
och som icke i onödan försvårar återanpassning i samhället i de
fall sådan visar sig möjlig.
Även åtskilliga andra problem uppkommer givetvis vid ett försök att utan
avkall på humanitetens krav effektivisera rättsvården och skyddet för samhällsmedborgarna
i allmänhet mot våldsbrottslighet och annan grov brottslighet.
Vidare måste med hänsyn till begränsningen i samhällets personella
och ekonomiska resurser en prioritering ske mellan olika i och för sig önskvärda
åtgärder. En översyn av de olika utredningsförslag, som framlagts
under de senaste årens omfattande arbete på ifrågavarande områden, synes
därför önskvärd. Därvid bör givetvis även nya uppslag prövas. Denna
samordning bör enligt utskottets mening ske av en utredning under parlamentarisk
medverkan. Differensen mellan exempelvis rikspolisstyrelsens
framställning om ökat antal befattningshavare och statsverkspropositionens
av riksdagen bifallna förslag är så stor att den visar hän på en skillnad
i värdering av hela problemläget. En utredning av angivet slag skulle kunna
16 Första lagutskottets utlåtande nr M år 1966
komma fram till gemensamma utgångspunkter för problemets bedömande.
Likaså skulle utredningen kunna ge underlag åt förslag till sådan förstärkning
av barnavårdsnämnds-, åklagar- och domstolsorganisationen, som
kan möjliggöra snabbare handläggning av ärenden och mål och därigenom
för den brottslige påtagligare och mera effektivt verkande åtgärder. Utskottet
vill emellertid starkt betona angelägenheten av att en sådan utredning
icke får föranleda försening av åtgärder som redan nu framstår som både
klart erforderliga och brådskande.
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1:565 och
II: 694, hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning under parlamentarisk
medverkan rörande åtgärder för att utan avkall
på humanitetens krav effektivisera rättsvården.
K l Beckmans Tryckerier AB* Stockholm 8880 66
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.