Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av vissa underhållsbidrag, dels ock i ämnet väckt motion.
1966-12-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1966:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av vissa underhållsbidrag, dels ock i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändring av vissa underhållsbidrag,
dels ock i ämnet väckt motion.
Genom en den 11 november 1966 dagtecknad proposition, nr 155, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändring av vissa underhållsbidrag
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Är någon skyldig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
på särskilda tider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvarande
make, barn, adoptivbarn, makes barn, makes adoptivbarn, fader, moder
eller adoptant, ändras bidragets belopp enligt denna lag med hänsyn till
penningvärdets förändring.
Lagen äger ej tillämpning, om dom eller avtal varigenom bidraget bestämts
innehåller föreskrift om att bidraget skall vid ändring i penningvärdet
eller den bidragspliktiges inkomster utgå med ändrat belopp enligt
grunder som anges i domen eller avtalet.
2 §•
Har bidragsbelopp senast bestämts genom dom som meddelats eller avtal
som slutits före utgången av år 1965 höjes beloppet enligt följande.
Höjningen utgör när bidragets belopp bestämts under år 1940 eller tidigare
etthundrafyrtio procent, under något av åren 1941—1946 etthundrafemton
procent, under något av åren 1947—4950 etthundra procent, under år 1951
sjuttio procent, under något av åren 1952—1955 femtiofem procent, under
något av åren 1956 och 1957 fyrtio procent, under något av åren 1958 och
1959 trettio procent, under något av åren 1960 och 1961 tjugofem procent,
under något av åren 1962 och 1963 femton procent, under år 1964 tio procent
samt under år 1965 fem procent av beloppet.
Bidrag, vars belopp efter höjningen slutar på öretal, utgår med närmast
lägre krontal.
3 §.
Bidragsbelopp som höjts enligt 2 § samt bidragsbelopp som senast bestämts
eller bestämmes efter utgången av år 1965 ändras i anslutning till
basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 45
2
Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
Ändring sker första gången den 1 april det år basbeloppet för april månad
med minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet för april 1966
och därefter den 1 april varje år basbeloppet för april månad med minst
fem procent över- eller underskrider basbeloppet vid tidpunkten för senaste
ändring.
Bidragsbeloppet ändras med det procenttal med vilket basbeloppet ändrats.
Brutet procenttal avrundas till närmast lägre hela procenttal. Procenttalet
fastställes av myndighet, som Konungen bestämmer.
Bidrag, vars belopp efter ändringen slutar på öretal, utgår med närmast
lägre krontal.
4 §•
Utan hinder av bestämmelserna i denna lag äger rätten efter yrkande
förordna på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken
eller föräldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleda det.
Blir bidraget slutligt bestämt till lägre belopp än som följer av denna
lag, äger rätten förordna om återbetalning helt eller delvis av utgiven förhöjning,
om särskilda skäl föreligga.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1967 men äger ej tillämpning på
bidrag, såvitt det belöper på tid före samma dag.
Genom lagen upphäves lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av
vissa underhållsbidrag.
Bidragsbelopp som senast bestämts under tiden den 1 januari 1966—
den 31 mars 1967 ändras första gången vid den ändring enligt 3 § som sker
näst efter den 1 april 1967.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning
av vissa underhållsbidrag ersätts med en ny lag som syftar till en kontinuerlig
anpassning av underhållsbidragen till ändringar i penningvärdet.
Till en början höjs alla bidragsbelopp, som bestämts före utgången av år
1965 med vissa bestämda procenttal. Därefter anpassas dessa och alla senare
bestämda bidragsbelopp till ändringar i penningvärdet genom anknytning
till basbeloppet enligt 1962 års lag om allmän försäkring. Bidragsbeloppen
ändras första gången den 1 april det år då basbeloppet för april månad med
minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet den 1 april 1966
och därefter den 1 april varje år basbeloppet ändrats med minst fem procent
sedan föregående ändring. Bidragsbeloppen ändras med samma procenttal
som det med vilket basbeloppet ändrats.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1967.
I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av
densamma väckt motion, nämligen 1:804 av herrar Alexanderson och Nyman.
I motionen hemställes,
I. att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 155 för sin del måtte
Första lagutskottets utlåtande nr år 1966 3
besluta att ordet »senast» stryks ur 2 och 3 §§ samt ikraftträdandebestämmelserna
i förslaget till lag om ändring av vissa underhållsbidrag,
II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext.
Redogörelse för motionens innehåll lämnas nedan.
Inledning
Genom lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag,
i det följande benämnd 1952 års lag, infördes bestämmelser om generell
uppräkning av vissa familjerättsliga underhållsbidrag med hänsyn till
penningvärdets fall. Uppräkningen bestämdes till vissa angivna procentsatser,
högre för äldre bidrag och lägre för nyare. Lagen ändrades den 24 maj
1957 (nr 176), varvid ytterligare höjningar genomfördes. På framställning
av riksdagen år 1961 (rskr 153) överlämnade Kungl. Maj:t till familjerättskommittén
en i ämnet väckt motion (II: 182), såvitt den avsåg utredning av
frågan om generell uppräkning av civilrättsliga underhållsbidrag på grund
av den allmänna standardhöjningen. Samtidigt upptogs inom justitiedepartementet
frågan om ny översyn av 1952 års lag, en fråga som också berördes
i motionen. I denna senare del genomfördes lagstiftning år 1962 (SFS nr
136), då ytterligare höjningar skedde inom ramen för 1952 års lag. Familjerättskommittén
avlämnade den 30 juni 1964 promemoria i frågan om en generell
uppräkning på grund av standardhöjningen. Kommittén fann sig
emellertid inte böra förorda någon lagstiftning i ämnet men ansåg det angeläget,
att 1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag ersattes med
bestämmelser, som gav en kontinuerlig anpassning av underhållsbidragen
till ändringar i penningvärdet. Kommittén ansåg det dock inte ankomma på
den att utarbeta förslag i ämnet. Promemorian utsändes på remiss, varvid
flertalet remissinstanser biträdde kommitténs mening i de båda frågorna.
Inom justitiedepartementet har sedermera upprättats en i juli 1966 dagtecknad
promemoria (Stencil Ju 1966: 13) med förslag till lag om ändring
av vissa underhållsbidrag. Förslaget innebär en kontinuerlig anpassning av
bidragen till ändringarna i penningvärdet med ledning av det inom den allmänna
försäkringen tillämpade basbeloppet.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av Göta hovrätt,
hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt, överståthållarämbetet,
socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, exekutionsväsendets organisationsnämnd,
familjepolitiska kommittén, Föreningen Sveriges häradshövdingar,
Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Ensamma
föräldrars förening.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
Rörande gällande bestämmelser, departementspromemorian och remissyttrandena
däröver torde utskottet få hänvisa till propositionen s. 5—17
och 26—27.
Departementschefen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande allmänna synpunkter.
Frånskilda och ensamstående mödrar och deras barn, vilka är beroende
av underhållsbidrag för sin försörjning, lever ofta i små ekonomiska förhållanden.
Det är angeläget att söka se till att deras levnadsstandard inte
försämras ytterligare till följd av att underhållsbidragen minskar i värde
genom prisutvecklingen. Syftet med 1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag
och däri vidtagna ändringar åren 1957 och 1962 var att kompensera
de underhållsberättigade för den värdeförsämring bidragen undergått
sedan de fastställts. Efter den senaste lagändringen har penningvärdet
sjunkit ytterligare i sådan mån att en ny uppräkning av underhållsbidragen
är motiverad.
Hittills gällande ordning har inneburit, att generella uppräkningar av bidragsbeloppen
skett vart femte år. Denna ordning har emellertid ansetts
otillfredsställande både för de underhållsberättigade och för de underhållsskyldiga.
Metoden har nämligen lett till alltför glesa höjningar till nackdel
för de underhållsberättigade. För de underhållsskyldiga har den varit till
olägenhet genom att den medfört jämförelsevis stora höjningar när dessa
väl kommit till stånd. Inom justitiedepartementet har därför undersökts
möjligheterna till en mera kontinuerlig anpassning av underhållsbidragen
till penningvärdesförändringen. En promemoria har upprättats i ämnet med
förslag till regler, som syftar till en sådan anpassning. Remissinstanserna
har utan undantag gett sitt stöd åt uppfattningen, att en anpassning av
detta slag är välmotiverad. Jag är av samma uppfattning.
De uppräkningar av bidragsbeloppen som hittills skett har genomförts
i anslutning till de ändringar i penningvärdet som avspeglas i de numera av
statistiska centralbyrån uträknade serierna av levnadskostnadsindex och
konsumentprisindex. Även en metod för en kontinuerlig anpassning måste
mer eller mindre direkt anknyta till sådant index. Det förslag som upptas
i departementspromemorian bygger på basbeloppet i 1962 års lag om
allmän försäkring och innebär, att bidragsbeloppen ändras i anslutning
till ändringarna i basbeloppet. Detta fastställs för varje månad och utgör
enligt 1 kap. 6 § nämnda lag 4 000 kr. multiplicerat med det tal som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget under tredje månaden före den
som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Basbeloppet, som
alltid avrundas till närmaste hundratal kronor, ändras inte förrän nämnda
Första lagutskottets utlåtande nr \5 år 1966 5
tal höjts eller sänkts med minst tre procent sedan föregående ändring. Beräkningen
av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje manad
och läget i september 1957 sker på grundval av konsumentprisindex
och görs av statistiska centralbyrån. För att undvika sådana omräkningar av
bidragsbeloppen som är utan större praktisk betydelse föreslås i promemorian,
att ändring av bidragsbelopp skall inträda först från och med den manad
för vilken basbeloppet med elt eller flera fulla tiotal procent över- eller
underskrider basbeloppet för den månad då domen meddelades eller avtalet
slöls angående bidraget. Det betonas också, att det är lätt att räkna med
tioprocentiga ändringar både i fråga om basbeloppet och i fråga om bidragsbeloppen.
Förslaget att anknyta till basbeloppet inom den allmänna försäkringen har
vunnit nära nog allmän anslutning under remissbehandlingen. Föreningen
Sveriges häradshövdingar har dock förordat en ordning, enligt vilken Kungl.
Maj :t skulle med vissa mellanrum äga förordna om höjning av utgående bidrag
med jämna procenttal alltefter prisutvecklingen. Statistiska centralbyrån,
som godtagit förslaget, har gett uttryck åt viss tvekan och menat, att
en anknytning direkt till konsumentprisindex eller dess variant pensionspristalet
egentligen är att föredra med hänsyn till den tröghet i följsamheten
som uppkommer genom en anknytning till basbeloppet. För egen del
vill jag liksom det stora flertalet remissinstanser ansluta mig till promemorians
förslag att anknyta omräkningen till det i lag angivna basbeloppet.
Den i promemorian föreslagna metoden för en omräkning har emellertid
mött kritik från socialstyrelsen, exekutionsväsendets organisationsnämnd
och Föreningen Sveriges häradshövdingar. Dessa remissinstanser har
ansett den föreslagna ordningen alltför komplicerad och arbetskrävande, särskilt
med tanke på barnavårdsnämndernas och exekutionsmyndigheternas
stora arbetsbörda. Enligt socialstyrelsen skulle det vara enklare med en justering
av bidragen varje gång basbeloppet ändras med 500 kr. Organisationsnämnden
och häradshövdingeföreningen har vänt sig mot att varje enskilt
bidrag skall anpassas efter utvecklingen av det vid tiden för bidragets fastställande
aktuella basbeloppet. Organisationsnämnden har framhållit, att
en sådan »individuell» anpassning medför att underhållsbidragen i alla införselmål
— f. n. omkring 65 000 till antalet — måste granskas och ändras
kontinuerligt och att detta blir arbetskrävande för exekutionsmyndigheterna.
Nämnden har därför förordat en ordning, enligt vilken alla bidragsbelopp
ändras samtidigt och högst en gång om året. En liknande tankegång ligger
bakom det nyssnämnda förslaget från häradshövdingeföreningen att bemyndiga
Kungl. Maj :t att med vissa mellanrum förordna om omräkning
med jämna procenttal.
Mot syftet med förslaget i departementspromemorian, nämligen att skapa
en så god följsamhet som möjligt mellan bidragsbeloppen och den allmänna
prisutvecklingen utan att orsaka alltför stora tillämpningssvårigheter, är
6 Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
uppenbart ingenting att erinra. Som framhålls i promemorian skulle en
mycket nära följsamhet till basbeloppets ändringar medföra ett betungande
merarbete för bl. a. exekutionsmyndigheterna, utan att något väsentligt
skulle stå att vinna därmed. Vad som framhållits under remissbehandlingen
ger mig anledning att närmare beakta de administrativa problemen och
överväga ytterligare förenklingar. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att ett förslag till rätt omfattande ändringar i reglerna om exekution i fast
egendom in. in. nyligen remitterats till lagrådet och att ytterligare lagändringar
på exekutionsområdet är att vänta inom den närmaste tiden, vilket
också kan beräknas medföra ökad arbetsbörda för de exekutiva myndigheterna.
1 illtalande är från dessa synpunkter det av exekutionsväsendets
organisationsnämnd framförda förslaget om en samordning av alla bidragsändringar
så att de sker samtidigt och högst en gång om året, helst vid en
tidpunkt då exekutionsmyndigheterna inte är så betungade av andra göromål.
Även enligt detta förslag skall höjningarna anknyta till ändringarna i
basbeloppet. Som lämplig tidpunkt för sådana generella bidragsändringar
har föreslagits den 1 april.
En ordning som den nu skisserade innebär stora fördelar genom att exekutionsmyndigheterna
och andra slipper att kontinuerligt under hela året
följa frågan om bidragens storlek i förhållande till det allmänna prisläget.
Även för de underhållsberättigade och de underhållsskyldiga själva kan
en sådan ordning medföra vissa praktiska fördelar. De får helt klart för sig,
att bidragsbeloppen kan ändras endast en gång om året och då på tid som är
känd för dem på förhand.
En ordning med årliga höjningar kan dock självfallet komma ifråga endast
om den uppfyller de krav man anser sig böra ställa på följsamheten
till penningvärdesförändringen. En undersökning av basbeloppets förändringar
sedan tillkomsten av 1962 års lag om allmän försäkring visar, att
basbeloppet den 1 april uppgått till 4 700 kr. år 1963, 4 800 kr. år 1964, 5 000
kr. år 1965 och 5 300 kr. år 1966. Det innebär en höjning från år 1963 till
år 1964 med två procent, från år 1964 till år 1965 med fyra procent och från
år 1965 till 1966 med sex procent. En årlig höjning av bidragsbeloppen i takt
med dessa ändringar i basbeloppet torde klart uppfylla alla rimliga anspråk
på följsamhet till penningvärdesförändringen. Ändringarna i basbeloppet
synes t. o. m. vara så pass måttliga att inte varje ändring bör utlösa
en omräkning av bidragsbeloppen.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag i princip ansluta mig till
det av exekutionsväsendets organisationsnämnd framförda förslaget om en
årlig omräkning av bidragen. Jag har ingenting emot nämndens förslag, att
den 1 april bestäms som lämpligt datum för en sådan allmän omräkning.
Till grund bör då läggas basbeloppet för april månad. Eftersom basbeloppet i
regel fastställs mer än en månad i förväg, kan i god tid upplysning spridas
om den bidragsändring som i förekommande fall skall ske fr. o. m. den 1
april samma år.
7
Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
Som jag nämnt innehåller förslaget i departementspromemorian, att en
viss minsta ändring av basbeloppet skall krävas för att bidragsbeloppen
skall påverkas. Denna minsta ändring är i promemorians förslag satl till
tio procent. Även denna regel har godtagits av flertalet remissinstanser.
Några har dock menat, att gränsen bör sättas vid fem procent för att större
följsamhet till penningvärdesförändringen skall nås. Exekutionsväsendets
organisationsnämnd har också till sitt förslag om en årlig omräkning fogat
krav på en ändring av basbeloppet med minst fem procent. Av vad jag redan
anfört framgår att även jag anser att en viss minsta ändring av basbeloppet
bör krävas för en bidragsändring, så att omräkningar utan nämnvärd
praktisk betydelse kan undvikas. Om man som jag nyss förordat väljer
en ordning som innebär, att ändring av bidragsbeloppen skall ske högst
eu gång om året, synes tröskeln böra sättas lägre än tio procent. En ej obetydlig
ojämnhet kan annars uppkomma. Den minsta ändring av basbeloppet
som skall krävas torde därför i överensstämmelse med organisationsnämndens
förslag böra sättas till fem procent. Detta ligger för övrigt i linje
med önskemål, som uttalats av LO och TCO under remissbehandlingen av
promemorieförslaget.
Har basbeloppet ändrats med mer än fem procent, bör omräkningen av bidragsbeloppen
ske efter det högre procenttalet. Även om man räknar med
hela procenttal och inte tar hänsyn till bråkdelar därav, innebär detta att
omräkningen något försvåras i förhållande till den i departementspromemorian
föreslagna ordningen med endast tioprocentiga ändringar. Denna olägenhet
bör dock godtas för att en tillfredsställande följsamhet skall nås. En
fördel som vinns i förhållande till promemorians förslag är att omräkningen
varje gång kan ske med hänsyn till det senast relevanta basbeloppet och inte
till det basbelopp som gällde när bidraget bestämdes, det ursprungliga basbeloppet.
Det förordade systemet innebär alltså den förenklingen att fråga om bidragsändring
kan bli aktuell högst en gång om året. Vad organisationsnämnden
föreslagit synes dock inte innebära, att samma procenttal skulle bli tilllämpligt
på alla bidrag eller ens att alla bidrag skulle ändras samtidigt. Detta
beror på att nämndens förslag i anslutning till promemorieförslaget synes
utgå från att bidragsbeloppet skall ändras första gången den 1 april det år
då basbeloppet ändrats med minst fem procent sedan den månad då bidraget
bestämdes. Därefter skall ändring emellertid ske den 1 april det år basbeloppet
på nytt ändrats med minst fem procent sedan föregående ändring.
Anknytningen till basbeloppet för den månad då bidraget bestämts leder till
att inte alla bidrag ändras samtidigt och att olika procenttal blir tillämpliga
beroende på tidpunkten för bidragets bestämmande.
Att olika procenttal sålunda måste tillämpas för olika bidrag alltefter tidpunkten
för deras fastställande innebär enligt min mening en komplikation
som i avsevärd mån reducerar värdet av metoden med ändring högst en
gång om året. En förenkling bör därför eftersträvas även på denna punkt.
8 Första lagutskottets utlåtande nr 45 dr 1966
Om möjligt bör alla bidrag ändras samtidigt med samma procenttal, oavsett
tidpunkten för deras bestämmande. Detta förutsätter, att de bidrag
som bestäms under tiden mellan två ändringar antingen omräknas vid närmaste
följande allmänna ändring med samma procenttal som övriga bidrag
eller också förbigås vid den först inträffande omräkningen och ändras första
gången vid den därpå följande allmänna omräkningen med det då aktuella
procenttalet. Ingendera metoden är helt tillfredsställande. I det förra
fallet kan vid en fortgående penningvärdesförsämring inträffa en överkompensation,
om t. ex. bidraget bestäms endast kort tid före en allmän omräkning
och då kanske vid ett penningvärde som står kvar oförändrat vid
tidpunkten för omräkningen. I det senare fallet kan en underkompensation
inträffa, om penningvärdet undergår en snabb försämring. Men även olägenhet
av detta slag torde böra tas för att man skall få ett generellt verkande
system som blir så lättillgängligt som möjligt för alla och föranleder
minsta möjliga administrativa besvär. Eu sådan ståndpunkt torde också
rimma väl med det av häradshövdingeföreningen framförda förslaget om
generellt verkande ändringar. Av de båda nämnda alternativen för en inpassning
av nyttillkomna bidrag i ett generellt verkande system synes det
förstnämnda vara att föredra, dvs. det som innebär att bidraget höjs redan
vid närmast följande allmänna omräkning. Den överkompensation som kan
följa av en sådan ordning torde till stor del kunna undvikas genom att det
vid bidragets bestämmande tas hänsyn till den omräkning som kan beräknas
inträda vid nästföljande 1 april eller den 1 april något av de därpå följande
åren.
Det torde vara lämpligt att Kungl. Maj :t uppdrar åt myndighet att för
varje gång slå fast det procenttal med vilket alla utgående bidragsbelopp
skall ändras. Uppkommer vid omräkning brutet procenttal, bör avrundning
ske till närmast lägre hela procenttal.
Vad jag hittills har berört tar sikte på framtida ändringar av utgående
bidragsbelopp. Men de bidrag som bestämts före den nya lagens ikraftträdande
har redan vid ikraftträdandet undergått en värdeminskning. Departementspromemorians
förslag utgår från att de höjningar av äldre bidrag
som bestämts i 1952 års lag skall äga fortsatt giltighet. Lagen omfattar de
bidrag som bestämts före utgången av år 1959. Dessa bidrag skall enligt
promemorians förslag höjas ytterligare i anslutning till den ändring, räknat
i fulla tiotal procent, som basbeloppet undergått från januari 1960 till tiden
för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Beträffande bidrag som fastställts
efter utgången av år 1959 skall enligt samma förslag höjning ske med
utgångspunkt från det basbelopp som gällde när domen meddelades eller avtalet
slöts angående bidraget.
Mot detta förslag har socialstyrelsen riktat kritik. Styrelsen har ansett
det onödigt omständligt och har i stället förordat, att underhållsbidrag som
9
Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
fastställts före den nya lagstiftningens ikraftträdande räknas fram enligt
samma metod som tillämpas i 1952 ars lag, dvs. med vissa fastställda procentsatser.
Därefter skall de sålunda framräknade beloppen läggas till
grund för de ändringar som i fortsättningen skall ske enligt den nya lagstiftningen.
Jag delar socialstyrelsens mening att eu sådan framräkning bär vissa
praktiska fördelar framför en förhöjning på grundval av inträffade ändringar
i basbeloppet. Metoden kan väl tänkas medföra en något lägre grad
av anpassning än den i promemorian förordade men är enligt min mening
fullt godtagbar även från denna synpunkt.
En framräkning enligt den metod som kommit till användning i 1952
års lag innebär i huvudsak, att varje års medeltal för konsumentprisindex
eller motsvarande index tas som utgångspunkt för justering av de under
året bestämda bidragen. Eftersom den nya lagstiftningen föreslås innebära
ändringar per den 1 april torde det vara lämpligt att framräkningen av de
bidrag som bestämts före utgången av år 1965, sker till den 1 april 1966
och med ledning av konsumentprisindex för april 1966, som var 201. Den
prisutveckling som avspeglar sig i nämnda tal, innebär en genomsnittlig indexökning
för åren 1935—1940 med 210 procent, för åren 1941—1946 med
123 procent, för åren 1947—1950 med 104 procent, för år 1951 med 72 procent,
för åren 1952—-1955 med 56 procent, för åren 1956 och 1957 med 41
procent, för åren 1958 och 1959 med 31 procent, för åren 1960 och 1961
med 25 procent, för åren 1962 och 1963 med 16 procent, för år 1964 med
11 procent och för år 1965 med 6 procent.
I enlighet härmed och med bibehållande av samma återhållsamhet som
vid tidigare framräkningar av de äldre bidragen förordar jag att en framräkning
sker av äldre bidrag till den 1 april 1966 genom höjning med
följande procentsatser, nämligen i fråga om bidrag från år 1940 eller tidigare
140 procent, från åren 1941—1946 115 procent, från åren 1947—1950 100
procent, från år 1951 70 procent, från åren 1952—1955 55 procent, från
åren 1956 och 1957 40 procent, från åren 1958 och 1959 30 procent, från
åren 1960 och 1961 25 procent, från åren 1962 och 1963 15 procent, från år
1964 10 procent och från år 1965 5 procent.
Beträffande de äldre bidrag som bestämts före utgången av år 1965 blir
det också nödvändigt att vid det första tillfälle då en allmän omräkning enligt
den nya lagstiftningen äger rum ta hänsyn till den ytterligare värdeändring
som dessa bidrag undergått under tiden fram till den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Bidragen bör då justeras med utgångspunkt från
basbeloppet för april 1966.
Med hänsyn till vad exekutionsväsendets organisationsnämnd anfört bör
den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 april 1967.
Vad jag nu anfört innebär, att samtliga äldre bidrag som fastställts före
utgången av år 1965 bör höjas den 1 april 1967 med vissa procenttal enligt
10 Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
vad jag nyss har angivit. Under förutsättning att basbeloppet undergått
en höjning med minst fem procent sedan april 1966 bör de höjas ytterligare
med samma procenttal som det med vilket basbeloppet ändrats. Därefter
kommer bidragen liksom senare fastställda bidrag att ändras den 1 april
det år då basbeloppet för april ändrats med minst fem procent sedan föregående
allmänna ändring.
De bidrag, som bestämts under tiden den 1 januari 1966—den 1 april 1967
föranleder vid den nya lagstiftningens ikraftträdande vissa problem. Dessa
bidrag kan ha fastställts så sent under denna tidrymd att det kan te sig
oskäligt att ändra dem med hänsyn till basbeloppets utveckling före den
nya lagens ikraftträdande, åtminstone om en sådan ändring av bidragsbeloppen
äger rum redan i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande
den 1 april 1967. När det gäller bidrag som tillkommit under tiden
mellan den 1 januari 1966 och den 1 april 1967 kan man nämligen inte räkna
med att det vid bidragets bestämmande har kunnat tas hänsyn till den omräkning
som kan ske vid lagstiftningens ikraftträdande.
I fråga om här avsedda bidrag förordar jag att de inte skall ändras förrän
vid den ändring som först inträffar efter den 1 april 1967. Om en bidragsändring
äger rum den 1 april 1967 med hänsyn till basbeloppets utveckling
efter den 1 april 1966 — då basbeloppet för övrigt var detsamma som den
1 januari samma år — kommer denna utveckling inte att påverka storleken
av de nu ifrågavarande bidragen. Skulle däremot basbeloppet den 1 april
1967 ha undergått så små ändringar att ingen bidragsändring utlöses vid
detta tillfälle, kommer utvecklingen under tiden den 1 april 1966_den 1
april 1967 att påverka bidragets storlek fr. o. m. den 1 april det år ändringarna
av basbeloppet sedan den 1 april 1966 enligt huvudregeln motiverar
en ändring av bidragsbeloppen. I detta senare relativt osannolika fall blir
emellertid denna påverkan ganska obetydlig.
Under remissbehandlingen har också tagits upp frågan vid vilken tidpunkt
ett bidrag skall anses bestämt. Föreningen Sveriges häradshövdingar
påpekar, att det inte är ovanligt att ett bidragsbelopp fastställts både genom
avtal och i dom eller i två eller flera domar. Enligt föreningens mening bör
i sådana fall av principiella skäl den första tidpunkten för bidragets bestämmande
vara utgångspunkt för beräkning av höjningen, eftersom beloppet
får anses vara närmast knutet till det då gällande penningvärdet. Det
skulle enligt föreningen också vara otillfredsställande om den omständigheten,
att ett avtal rörande visst bidrag senare blivit fastställt i dom, skulle
inverka på framtida höjningar eller om ett ogillande av en vadetalan angående
bidragshöjning skulle leda till en försämring i förhållande till vad
som skulle gällt om underrättsdomen vunnit laga kraft.
Jag vill här erinra om att lagrådet under förarbetena till den ändring i
11
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966
1952 års lag som genomfördes år 1957 uttalade, att när det i lagen talas om
alt underhållsbidragets belopp »senast bestämts» genom dom före viss dag,
därunder enligt motivuttalande inbegrips även dom som innebär att tidigare
fastställt underhåll jämkats. Däremot skulle inte något nytt bestämmande
av bidraget anses ha skett, om jämkningsyrkande avslagits (prop.
1957: 149, jfr prop. 1952:222 s. 46). Vad lagrådet sålunda anfört om det
senare fallet torde äga motsvarande tillämpning när ett avtal fastställs i
dom.
önskemålet från häradshövdingeföreningen, att bestämmelsen om indexreglering
bör införas i GB eller FB, torde få övervägas i samband med en kommande
revision av äktenskapslagstiftningen.
Beträffande departementschefens yttrande i övrigt torde utskottet få
hänvisa till propositionen s. 24—25.
Lagrådet
Det till lagrådet remitterade lagförslaget lämnades av lagrådet utan
erinran.
Motionen
I motionen anföres följande.
Några remissinstanser betonar vikten av att den nya lagstiftningen utformas
så enkelt och lättfattligt som möjligt. Detta är givetvis viktigt när
det gäller all lagstiftning. Men det är så mycket mer angeläget när det gäller
lagstiftning som innebär ekonomiska konsekvenser av icke ringa räckvidd
för den enskilde och som dessutom i praktiken kommer att tillämpas av
personer som saknar juridisk utbildning.
Det är därför beklagligt att lagförslaget innehåller en bestämmelse som
är ägnad att skapa oklarhet om lagens rätta innebörd.
Det gäller frågan om utgångspunkten för beräkningen av basbeloppets
ändringar. I 2 och 3 §§ samt i ikraftträdandebestämmelserna sägs att utgångspunkten
skall vara den dom eller det avtal varigenom bidragsbeloppet
senast (här kursiverat) bestämts.
Såsom Föreningen Sveriges häradshövdingar i sitt remissyttrande anfört,
torde det icke sällan inträffa att bidragsbelopp fastställs såväl genom dom
som avtal eller genom två eller flera domar. Ofta träffas avtal om underhållsbidrag
som sedan blir fastställt genom en skillnadsdom. Om en dom
överklagas och fastställs, föreligger två domar angående samma bidragsbelopp.
Häradshövdingeföreningen menar att av principiella skäl den tidpunkt
då ett bidrag först fastställes genom dom eller avtal bör vara avgörande,
eftersom beloppet får anses närmast knutet till det då gällande penningvärdet.
Det skulle enligt föreningen vara otillfredsställande om den om
-
12 Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966
ständigheten huruvida ett avtal fastställts i dom eller inte skulle medföra
verkningar i fråga om framtida höjningar. En part som överklagar en dom
med yrkande om höjning av ett däri fastställt underhållsbidrag bör inte
heller — om vadetalan ogillas på denna punkt, komma i ett sämre läge
i fråga om framtida höjningar än om han låtit underrättsdomen vinna Iaea
kraft.
Vi delar för vår del den principiella uppfattning som häradshövdingeföreningen
givit uttryck för. Även departementschefen synes dela denna
uppfattning därigenom att han hänvisar till lagrådets uttalande under förarbetena
till 1952 års lag som genomfördes 1957. Lagrådet har här uttalat
att när det i lagen talas om att underhållsbidragets belopp »senast bestämts»
skall detta icke avse det fall att ett jämkningsyrkande avslagits.
Departementschefen anför nu att vad lagrådet sålunda anfört torde äga
motsvarande tillämpning även beträffande ett avtal som fastställes genom
dom.
Uppenbart är att oklarhet i praktiken kan uppkomma på denna punkt.
Om ett avtal och en dom eller två eller flera domar upptar olika belopp är
det självklart att den senaste domen skall avses. Om de däremot upptar
samma belopp skall enligt departementsuttalande det första avtalet eller
den första domen avses, vilket strider mot ordalydelsen i lagförslaget och
sålunda motverkar den önskvärda klarheten i lagstiftningen.
Det visar sig alltså att ordet »senast» är överflödigt i lagtexten och i
själva verket kan skapa osäkerhet om den rätta tillämpningen. Denna oklarhet
torde man i stor utsträckning komma ifrån om man stryker ordet »senast».
Vi förordar sålunda sådan ändring att ordet »senast» strykes ur 2
och 3 §§ samt ur ikraftträdandebestämmelserna.
Utskottet
I förevarande proposition föreslås att 1952 års lag om höjning av vissa
underhållsbidrag ersätts med en ny lag som syftar till en kontinuerlig anpassning
av underhållsbidragen till penningvärdets förändringar. Till en
början höjs alla bidragsbelopp som senast bestämts före utgången av år
1965 med vissa i lagförslaget angivna procenttal. Därefter anpassas dessa
bidragsbelopp och de bidragsbelopp, som senast bestämts eller bestäms
efter utgången av år 1965, till förändringar i penningvärdet genom anknytning
till basbeloppet enligt 1962 års lag om allmän försäkring. Bidragsbeloppen
skall omräknas första gången den 1 april det år då basbeloppet
för april med minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet
för april 1966 och därefter den 1 april varje år basbeloppet för april ändrats
med minst fem procent sedan föregående omräkning av bidragsbeloppen.
Sådana bidragsbelopp som senast bestämts under tiden den 1 januari
1966—den 31 mars 1967 skall dock ej ändras förrän vid den omräkning
som sker närmast efter den 1 april 1967. Vid alla omräkningar av
bidragsbelopp justeras dessa med samma procenttal som det varmed basbeloppet
ändrats. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1967.
13
Forsta lagutskottets utlåtande nr 45 är 1966
1 en med anledning av propositionen väckt motion, 1:804, anföres att
lagförslagets utformning på en punkt kan medföra osäkerhet vid tillämpningen,
nämligen i fråga om vad som avses med uttrycket att »bidragsbelopp
senast bestämts». Motionärerna föreslår att ordet »senast» borttages
ur lagtexten och påpekar i överensstämmelse med ett remissyttrande
att det inte är ovanligt att bidragsbelopp fastställts både genom dom och
avtal eller genom två eller flera domar samt att av principiella skäl den
första tidpunkten för bidragets bestämmande bör vara avgörande. Såsom
lagrådet uttalade vid 1957 års ändring av nu gällande lag inbegripes i uttrycket
att underhållsbidraget »senast bestämts» genom dom före viss dag
enligt motivuttalande även dom som innebär att tidigare fastställt underhåll
jämkats. Däremot skulle nytt bestämmande av bidraget inte anses ha
skett, om jämkningsyrkande avslagits. Vad lagrådet sålunda anfört om det
senare fallet torde i enlighet med departementschefens uttalande i förevarande
proposition äga motsvarande tillämpning när ett avtal fastställts
i dom. På grund av det anförda synes någon olägenhet av det påtalade uttryckssättet
ej behöva befaras och utskottet kan därför icke tillstyrka bifall
till motionen.
Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot propositionen.
För att underlätta tillämpningen av den nya lagen synes lämpligt att
ändringarna av bidragsbeloppens storlek på ett lättfattligt sätt bringas till
berörda parters kännedom.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionen 1: 804, bifalla
förevarande proposition, nr 155.
Stockholm den 6 december 1966
På första lagutskottets vägnar:
ERIK SVEDBERG
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar
Ernulf*, Arvidson, Lundin, Schött, fru Lilly Ohlsson och herr Johan Olsson*;
från
andra kammaren: fru Johansson, fru Kristensson, fru Löfqvist,
fröken Andersson i Strängnäs, fru Lindekvist och herr Larsson i öskeviksby*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660030
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier, m. m. a1 i texten