Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av vissa underhållsbidrag, dels ock i ämnet väckt motion.

1966-12-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1966:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av vissa underhållsbidrag, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om ändring av vissa underhållsbidrag,

dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 11 november 1966 dagtecknad proposition, nr 155, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Är någon skyldig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

på särskilda tider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvarande

make, barn, adoptivbarn, makes barn, makes adoptivbarn, fader, moder

eller adoptant, ändras bidragets belopp enligt denna lag med hänsyn till

penningvärdets förändring.

Lagen äger ej tillämpning, om dom eller avtal varigenom bidraget bestämts

innehåller föreskrift om att bidraget skall vid ändring i penningvärdet

eller den bidragspliktiges inkomster utgå med ändrat belopp enligt

grunder som anges i domen eller avtalet.

2 §•

Har bidragsbelopp senast bestämts genom dom som meddelats eller avtal

som slutits före utgången av år 1965 höjes beloppet enligt följande.

Höjningen utgör när bidragets belopp bestämts under år 1940 eller tidigare

etthundrafyrtio procent, under något av åren 1941—1946 etthundrafemton

procent, under något av åren 1947—4950 etthundra procent, under år 1951

sjuttio procent, under något av åren 1952—1955 femtiofem procent, under

något av åren 1956 och 1957 fyrtio procent, under något av åren 1958 och

1959 trettio procent, under något av åren 1960 och 1961 tjugofem procent,

under något av åren 1962 och 1963 femton procent, under år 1964 tio procent

samt under år 1965 fem procent av beloppet.

Bidrag, vars belopp efter höjningen slutar på öretal, utgår med närmast

lägre krontal.

3 §.

Bidragsbelopp som höjts enligt 2 § samt bidragsbelopp som senast bestämts

eller bestämmes efter utgången av år 1965 ändras i anslutning till

basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Ändring sker första gången den 1 april det år basbeloppet för april månad

med minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet för april 1966

och därefter den 1 april varje år basbeloppet för april månad med minst

fem procent över- eller underskrider basbeloppet vid tidpunkten för senaste

ändring.

Bidragsbeloppet ändras med det procenttal med vilket basbeloppet ändrats.

Brutet procenttal avrundas till närmast lägre hela procenttal. Procenttalet

fastställes av myndighet, som Konungen bestämmer.

Bidrag, vars belopp efter ändringen slutar på öretal, utgår med närmast

lägre krontal.

4 §•

Utan hinder av bestämmelserna i denna lag äger rätten efter yrkande

förordna på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken

eller föräldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleda det.

Blir bidraget slutligt bestämt till lägre belopp än som följer av denna

lag, äger rätten förordna om återbetalning helt eller delvis av utgiven förhöjning,

om särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1967 men äger ej tillämpning på

bidrag, såvitt det belöper på tid före samma dag.

Genom lagen upphäves lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av

vissa underhållsbidrag.

Bidragsbelopp som senast bestämts under tiden den 1 januari 1966—

den 31 mars 1967 ändras första gången vid den ändring enligt 3 § som sker

näst efter den 1 april 1967.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning

av vissa underhållsbidrag ersätts med en ny lag som syftar till en kontinuerlig

anpassning av underhållsbidragen till ändringar i penningvärdet.

Till en början höjs alla bidragsbelopp, som bestämts före utgången av år

1965 med vissa bestämda procenttal. Därefter anpassas dessa och alla senare

bestämda bidragsbelopp till ändringar i penningvärdet genom anknytning

till basbeloppet enligt 1962 års lag om allmän försäkring. Bidragsbeloppen

ändras första gången den 1 april det år då basbeloppet för april månad med

minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet den 1 april 1966

och därefter den 1 april varje år basbeloppet ändrats med minst fem procent

sedan föregående ändring. Bidragsbeloppen ändras med samma procenttal

som det med vilket basbeloppet ändrats.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1967.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av

densamma väckt motion, nämligen 1:804 av herrar Alexanderson och Nyman.

I motionen hemställes,

I. att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 155 för sin del måtte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr år 1966 3

besluta att ordet »senast» stryks ur 2 och 3 §§ samt ikraftträdandebestämmelserna

i förslaget till lag om ändring av vissa underhållsbidrag,

II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext.

Redogörelse för motionens innehåll lämnas nedan.

Inledning

Genom lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag,

i det följande benämnd 1952 års lag, infördes bestämmelser om generell

uppräkning av vissa familjerättsliga underhållsbidrag med hänsyn till

penningvärdets fall. Uppräkningen bestämdes till vissa angivna procentsatser,

högre för äldre bidrag och lägre för nyare. Lagen ändrades den 24 maj

1957 (nr 176), varvid ytterligare höjningar genomfördes. På framställning

av riksdagen år 1961 (rskr 153) överlämnade Kungl. Maj:t till familjerättskommittén

en i ämnet väckt motion (II: 182), såvitt den avsåg utredning av

frågan om generell uppräkning av civilrättsliga underhållsbidrag på grund

av den allmänna standardhöjningen. Samtidigt upptogs inom justitiedepartementet

frågan om ny översyn av 1952 års lag, en fråga som också berördes

i motionen. I denna senare del genomfördes lagstiftning år 1962 (SFS nr

136), då ytterligare höjningar skedde inom ramen för 1952 års lag. Familjerättskommittén

avlämnade den 30 juni 1964 promemoria i frågan om en generell

uppräkning på grund av standardhöjningen. Kommittén fann sig

emellertid inte böra förorda någon lagstiftning i ämnet men ansåg det angeläget,

att 1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag ersattes med

bestämmelser, som gav en kontinuerlig anpassning av underhållsbidragen

till ändringar i penningvärdet. Kommittén ansåg det dock inte ankomma på

den att utarbeta förslag i ämnet. Promemorian utsändes på remiss, varvid

flertalet remissinstanser biträdde kommitténs mening i de båda frågorna.

Inom justitiedepartementet har sedermera upprättats en i juli 1966 dagtecknad

promemoria (Stencil Ju 1966: 13) med förslag till lag om ändring

av vissa underhållsbidrag. Förslaget innebär en kontinuerlig anpassning av

bidragen till ändringarna i penningvärdet med ledning av det inom den allmänna

försäkringen tillämpade basbeloppet.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av Göta hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms rådhusrätt, överståthållarämbetet,

socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

familjepolitiska kommittén, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Ensamma

föräldrars förening.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Rörande gällande bestämmelser, departementspromemorian och remissyttrandena

däröver torde utskottet få hänvisa till propositionen s. 5—17

och 26—27.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, följande allmänna synpunkter.

Frånskilda och ensamstående mödrar och deras barn, vilka är beroende

av underhållsbidrag för sin försörjning, lever ofta i små ekonomiska förhållanden.

Det är angeläget att söka se till att deras levnadsstandard inte

försämras ytterligare till följd av att underhållsbidragen minskar i värde

genom prisutvecklingen. Syftet med 1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag

och däri vidtagna ändringar åren 1957 och 1962 var att kompensera

de underhållsberättigade för den värdeförsämring bidragen undergått

sedan de fastställts. Efter den senaste lagändringen har penningvärdet

sjunkit ytterligare i sådan mån att en ny uppräkning av underhållsbidragen

är motiverad.

Hittills gällande ordning har inneburit, att generella uppräkningar av bidragsbeloppen

skett vart femte år. Denna ordning har emellertid ansetts

otillfredsställande både för de underhållsberättigade och för de underhållsskyldiga.

Metoden har nämligen lett till alltför glesa höjningar till nackdel

för de underhållsberättigade. För de underhållsskyldiga har den varit till

olägenhet genom att den medfört jämförelsevis stora höjningar när dessa

väl kommit till stånd. Inom justitiedepartementet har därför undersökts

möjligheterna till en mera kontinuerlig anpassning av underhållsbidragen

till penningvärdesförändringen. En promemoria har upprättats i ämnet med

förslag till regler, som syftar till en sådan anpassning. Remissinstanserna

har utan undantag gett sitt stöd åt uppfattningen, att en anpassning av

detta slag är välmotiverad. Jag är av samma uppfattning.

De uppräkningar av bidragsbeloppen som hittills skett har genomförts

i anslutning till de ändringar i penningvärdet som avspeglas i de numera av

statistiska centralbyrån uträknade serierna av levnadskostnadsindex och

konsumentprisindex. Även en metod för en kontinuerlig anpassning måste

mer eller mindre direkt anknyta till sådant index. Det förslag som upptas

i departementspromemorian bygger på basbeloppet i 1962 års lag om

allmän försäkring och innebär, att bidragsbeloppen ändras i anslutning

till ändringarna i basbeloppet. Detta fastställs för varje månad och utgör

enligt 1 kap. 6 § nämnda lag 4 000 kr. multiplicerat med det tal som anger

förhållandet mellan det allmänna prisläget under tredje månaden före den

som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Basbeloppet, som

alltid avrundas till närmaste hundratal kronor, ändras inte förrän nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr \5 år 1966 5

tal höjts eller sänkts med minst tre procent sedan föregående ändring. Beräkningen

av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje manad

och läget i september 1957 sker på grundval av konsumentprisindex

och görs av statistiska centralbyrån. För att undvika sådana omräkningar av

bidragsbeloppen som är utan större praktisk betydelse föreslås i promemorian,

att ändring av bidragsbelopp skall inträda först från och med den manad

för vilken basbeloppet med elt eller flera fulla tiotal procent över- eller

underskrider basbeloppet för den månad då domen meddelades eller avtalet

slöls angående bidraget. Det betonas också, att det är lätt att räkna med

tioprocentiga ändringar både i fråga om basbeloppet och i fråga om bidragsbeloppen.

Förslaget att anknyta till basbeloppet inom den allmänna försäkringen har

vunnit nära nog allmän anslutning under remissbehandlingen. Föreningen

Sveriges häradshövdingar har dock förordat en ordning, enligt vilken Kungl.

Maj :t skulle med vissa mellanrum äga förordna om höjning av utgående bidrag

med jämna procenttal alltefter prisutvecklingen. Statistiska centralbyrån,

som godtagit förslaget, har gett uttryck åt viss tvekan och menat, att

en anknytning direkt till konsumentprisindex eller dess variant pensionspristalet

egentligen är att föredra med hänsyn till den tröghet i följsamheten

som uppkommer genom en anknytning till basbeloppet. För egen del

vill jag liksom det stora flertalet remissinstanser ansluta mig till promemorians

förslag att anknyta omräkningen till det i lag angivna basbeloppet.

Den i promemorian föreslagna metoden för en omräkning har emellertid

mött kritik från socialstyrelsen, exekutionsväsendets organisationsnämnd

och Föreningen Sveriges häradshövdingar. Dessa remissinstanser har

ansett den föreslagna ordningen alltför komplicerad och arbetskrävande, särskilt

med tanke på barnavårdsnämndernas och exekutionsmyndigheternas

stora arbetsbörda. Enligt socialstyrelsen skulle det vara enklare med en justering

av bidragen varje gång basbeloppet ändras med 500 kr. Organisationsnämnden

och häradshövdingeföreningen har vänt sig mot att varje enskilt

bidrag skall anpassas efter utvecklingen av det vid tiden för bidragets fastställande

aktuella basbeloppet. Organisationsnämnden har framhållit, att

en sådan »individuell» anpassning medför att underhållsbidragen i alla införselmål

— f. n. omkring 65 000 till antalet — måste granskas och ändras

kontinuerligt och att detta blir arbetskrävande för exekutionsmyndigheterna.

Nämnden har därför förordat en ordning, enligt vilken alla bidragsbelopp

ändras samtidigt och högst en gång om året. En liknande tankegång ligger

bakom det nyssnämnda förslaget från häradshövdingeföreningen att bemyndiga

Kungl. Maj :t att med vissa mellanrum förordna om omräkning

med jämna procenttal.

Mot syftet med förslaget i departementspromemorian, nämligen att skapa

en så god följsamhet som möjligt mellan bidragsbeloppen och den allmänna

prisutvecklingen utan att orsaka alltför stora tillämpningssvårigheter, är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

uppenbart ingenting att erinra. Som framhålls i promemorian skulle en

mycket nära följsamhet till basbeloppets ändringar medföra ett betungande

merarbete för bl. a. exekutionsmyndigheterna, utan att något väsentligt

skulle stå att vinna därmed. Vad som framhållits under remissbehandlingen

ger mig anledning att närmare beakta de administrativa problemen och

överväga ytterligare förenklingar. Jag vill i detta sammanhang erinra om

att ett förslag till rätt omfattande ändringar i reglerna om exekution i fast

egendom in. in. nyligen remitterats till lagrådet och att ytterligare lagändringar

på exekutionsområdet är att vänta inom den närmaste tiden, vilket

också kan beräknas medföra ökad arbetsbörda för de exekutiva myndigheterna.

1 illtalande är från dessa synpunkter det av exekutionsväsendets

organisationsnämnd framförda förslaget om en samordning av alla bidragsändringar

så att de sker samtidigt och högst en gång om året, helst vid en

tidpunkt då exekutionsmyndigheterna inte är så betungade av andra göromål.

Även enligt detta förslag skall höjningarna anknyta till ändringarna i

basbeloppet. Som lämplig tidpunkt för sådana generella bidragsändringar

har föreslagits den 1 april.

En ordning som den nu skisserade innebär stora fördelar genom att exekutionsmyndigheterna

och andra slipper att kontinuerligt under hela året

följa frågan om bidragens storlek i förhållande till det allmänna prisläget.

Även för de underhållsberättigade och de underhållsskyldiga själva kan

en sådan ordning medföra vissa praktiska fördelar. De får helt klart för sig,

att bidragsbeloppen kan ändras endast en gång om året och då på tid som är

känd för dem på förhand.

En ordning med årliga höjningar kan dock självfallet komma ifråga endast

om den uppfyller de krav man anser sig böra ställa på följsamheten

till penningvärdesförändringen. En undersökning av basbeloppets förändringar

sedan tillkomsten av 1962 års lag om allmän försäkring visar, att

basbeloppet den 1 april uppgått till 4 700 kr. år 1963, 4 800 kr. år 1964, 5 000

kr. år 1965 och 5 300 kr. år 1966. Det innebär en höjning från år 1963 till

år 1964 med två procent, från år 1964 till år 1965 med fyra procent och från

år 1965 till 1966 med sex procent. En årlig höjning av bidragsbeloppen i takt

med dessa ändringar i basbeloppet torde klart uppfylla alla rimliga anspråk

på följsamhet till penningvärdesförändringen. Ändringarna i basbeloppet

synes t. o. m. vara så pass måttliga att inte varje ändring bör utlösa

en omräkning av bidragsbeloppen.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag i princip ansluta mig till

det av exekutionsväsendets organisationsnämnd framförda förslaget om en

årlig omräkning av bidragen. Jag har ingenting emot nämndens förslag, att

den 1 april bestäms som lämpligt datum för en sådan allmän omräkning.

Till grund bör då läggas basbeloppet för april månad. Eftersom basbeloppet i

regel fastställs mer än en månad i förväg, kan i god tid upplysning spridas

om den bidragsändring som i förekommande fall skall ske fr. o. m. den 1

april samma år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Som jag nämnt innehåller förslaget i departementspromemorian, att en

viss minsta ändring av basbeloppet skall krävas för att bidragsbeloppen

skall påverkas. Denna minsta ändring är i promemorians förslag satl till

tio procent. Även denna regel har godtagits av flertalet remissinstanser.

Några har dock menat, att gränsen bör sättas vid fem procent för att större

följsamhet till penningvärdesförändringen skall nås. Exekutionsväsendets

organisationsnämnd har också till sitt förslag om en årlig omräkning fogat

krav på en ändring av basbeloppet med minst fem procent. Av vad jag redan

anfört framgår att även jag anser att en viss minsta ändring av basbeloppet

bör krävas för en bidragsändring, så att omräkningar utan nämnvärd

praktisk betydelse kan undvikas. Om man som jag nyss förordat väljer

en ordning som innebär, att ändring av bidragsbeloppen skall ske högst

eu gång om året, synes tröskeln böra sättas lägre än tio procent. En ej obetydlig

ojämnhet kan annars uppkomma. Den minsta ändring av basbeloppet

som skall krävas torde därför i överensstämmelse med organisationsnämndens

förslag böra sättas till fem procent. Detta ligger för övrigt i linje

med önskemål, som uttalats av LO och TCO under remissbehandlingen av

promemorieförslaget.

Har basbeloppet ändrats med mer än fem procent, bör omräkningen av bidragsbeloppen

ske efter det högre procenttalet. Även om man räknar med

hela procenttal och inte tar hänsyn till bråkdelar därav, innebär detta att

omräkningen något försvåras i förhållande till den i departementspromemorian

föreslagna ordningen med endast tioprocentiga ändringar. Denna olägenhet

bör dock godtas för att en tillfredsställande följsamhet skall nås. En

fördel som vinns i förhållande till promemorians förslag är att omräkningen

varje gång kan ske med hänsyn till det senast relevanta basbeloppet och inte

till det basbelopp som gällde när bidraget bestämdes, det ursprungliga basbeloppet.

Det förordade systemet innebär alltså den förenklingen att fråga om bidragsändring

kan bli aktuell högst en gång om året. Vad organisationsnämnden

föreslagit synes dock inte innebära, att samma procenttal skulle bli tilllämpligt

på alla bidrag eller ens att alla bidrag skulle ändras samtidigt. Detta

beror på att nämndens förslag i anslutning till promemorieförslaget synes

utgå från att bidragsbeloppet skall ändras första gången den 1 april det år

då basbeloppet ändrats med minst fem procent sedan den månad då bidraget

bestämdes. Därefter skall ändring emellertid ske den 1 april det år basbeloppet

på nytt ändrats med minst fem procent sedan föregående ändring.

Anknytningen till basbeloppet för den månad då bidraget bestämts leder till

att inte alla bidrag ändras samtidigt och att olika procenttal blir tillämpliga

beroende på tidpunkten för bidragets bestämmande.

Att olika procenttal sålunda måste tillämpas för olika bidrag alltefter tidpunkten

för deras fastställande innebär enligt min mening en komplikation

som i avsevärd mån reducerar värdet av metoden med ändring högst en

gång om året. En förenkling bör därför eftersträvas även på denna punkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 45 dr 1966

Om möjligt bör alla bidrag ändras samtidigt med samma procenttal, oavsett

tidpunkten för deras bestämmande. Detta förutsätter, att de bidrag

som bestäms under tiden mellan två ändringar antingen omräknas vid närmaste

följande allmänna ändring med samma procenttal som övriga bidrag

eller också förbigås vid den först inträffande omräkningen och ändras första

gången vid den därpå följande allmänna omräkningen med det då aktuella

procenttalet. Ingendera metoden är helt tillfredsställande. I det förra

fallet kan vid en fortgående penningvärdesförsämring inträffa en överkompensation,

om t. ex. bidraget bestäms endast kort tid före en allmän omräkning

och då kanske vid ett penningvärde som står kvar oförändrat vid

tidpunkten för omräkningen. I det senare fallet kan en underkompensation

inträffa, om penningvärdet undergår en snabb försämring. Men även olägenhet

av detta slag torde böra tas för att man skall få ett generellt verkande

system som blir så lättillgängligt som möjligt för alla och föranleder

minsta möjliga administrativa besvär. Eu sådan ståndpunkt torde också

rimma väl med det av häradshövdingeföreningen framförda förslaget om

generellt verkande ändringar. Av de båda nämnda alternativen för en inpassning

av nyttillkomna bidrag i ett generellt verkande system synes det

förstnämnda vara att föredra, dvs. det som innebär att bidraget höjs redan

vid närmast följande allmänna omräkning. Den överkompensation som kan

följa av en sådan ordning torde till stor del kunna undvikas genom att det

vid bidragets bestämmande tas hänsyn till den omräkning som kan beräknas

inträda vid nästföljande 1 april eller den 1 april något av de därpå följande

åren.

Det torde vara lämpligt att Kungl. Maj :t uppdrar åt myndighet att för

varje gång slå fast det procenttal med vilket alla utgående bidragsbelopp

skall ändras. Uppkommer vid omräkning brutet procenttal, bör avrundning

ske till närmast lägre hela procenttal.

Vad jag hittills har berört tar sikte på framtida ändringar av utgående

bidragsbelopp. Men de bidrag som bestämts före den nya lagens ikraftträdande

har redan vid ikraftträdandet undergått en värdeminskning. Departementspromemorians

förslag utgår från att de höjningar av äldre bidrag

som bestämts i 1952 års lag skall äga fortsatt giltighet. Lagen omfattar de

bidrag som bestämts före utgången av år 1959. Dessa bidrag skall enligt

promemorians förslag höjas ytterligare i anslutning till den ändring, räknat

i fulla tiotal procent, som basbeloppet undergått från januari 1960 till tiden

för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Beträffande bidrag som fastställts

efter utgången av år 1959 skall enligt samma förslag höjning ske med

utgångspunkt från det basbelopp som gällde när domen meddelades eller avtalet

slöts angående bidraget.

Mot detta förslag har socialstyrelsen riktat kritik. Styrelsen har ansett

det onödigt omständligt och har i stället förordat, att underhållsbidrag som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

fastställts före den nya lagstiftningens ikraftträdande räknas fram enligt

samma metod som tillämpas i 1952 ars lag, dvs. med vissa fastställda procentsatser.

Därefter skall de sålunda framräknade beloppen läggas till

grund för de ändringar som i fortsättningen skall ske enligt den nya lagstiftningen.

Jag delar socialstyrelsens mening att eu sådan framräkning bär vissa

praktiska fördelar framför en förhöjning på grundval av inträffade ändringar

i basbeloppet. Metoden kan väl tänkas medföra en något lägre grad

av anpassning än den i promemorian förordade men är enligt min mening

fullt godtagbar även från denna synpunkt.

En framräkning enligt den metod som kommit till användning i 1952

års lag innebär i huvudsak, att varje års medeltal för konsumentprisindex

eller motsvarande index tas som utgångspunkt för justering av de under

året bestämda bidragen. Eftersom den nya lagstiftningen föreslås innebära

ändringar per den 1 april torde det vara lämpligt att framräkningen av de

bidrag som bestämts före utgången av år 1965, sker till den 1 april 1966

och med ledning av konsumentprisindex för april 1966, som var 201. Den

prisutveckling som avspeglar sig i nämnda tal, innebär en genomsnittlig indexökning

för åren 1935—1940 med 210 procent, för åren 1941—1946 med

123 procent, för åren 1947—1950 med 104 procent, för år 1951 med 72 procent,

för åren 1952—-1955 med 56 procent, för åren 1956 och 1957 med 41

procent, för åren 1958 och 1959 med 31 procent, för åren 1960 och 1961

med 25 procent, för åren 1962 och 1963 med 16 procent, för år 1964 med

11 procent och för år 1965 med 6 procent.

I enlighet härmed och med bibehållande av samma återhållsamhet som

vid tidigare framräkningar av de äldre bidragen förordar jag att en framräkning

sker av äldre bidrag till den 1 april 1966 genom höjning med

följande procentsatser, nämligen i fråga om bidrag från år 1940 eller tidigare

140 procent, från åren 1941—1946 115 procent, från åren 1947—1950 100

procent, från år 1951 70 procent, från åren 1952—1955 55 procent, från

åren 1956 och 1957 40 procent, från åren 1958 och 1959 30 procent, från

åren 1960 och 1961 25 procent, från åren 1962 och 1963 15 procent, från år

1964 10 procent och från år 1965 5 procent.

Beträffande de äldre bidrag som bestämts före utgången av år 1965 blir

det också nödvändigt att vid det första tillfälle då en allmän omräkning enligt

den nya lagstiftningen äger rum ta hänsyn till den ytterligare värdeändring

som dessa bidrag undergått under tiden fram till den nya lagstiftningens

ikraftträdande. Bidragen bör då justeras med utgångspunkt från

basbeloppet för april 1966.

Med hänsyn till vad exekutionsväsendets organisationsnämnd anfört bör

den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 april 1967.

Vad jag nu anfört innebär, att samtliga äldre bidrag som fastställts före

utgången av år 1965 bör höjas den 1 april 1967 med vissa procenttal enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

vad jag nyss har angivit. Under förutsättning att basbeloppet undergått

en höjning med minst fem procent sedan april 1966 bör de höjas ytterligare

med samma procenttal som det med vilket basbeloppet ändrats. Därefter

kommer bidragen liksom senare fastställda bidrag att ändras den 1 april

det år då basbeloppet för april ändrats med minst fem procent sedan föregående

allmänna ändring.

De bidrag, som bestämts under tiden den 1 januari 1966—den 1 april 1967

föranleder vid den nya lagstiftningens ikraftträdande vissa problem. Dessa

bidrag kan ha fastställts så sent under denna tidrymd att det kan te sig

oskäligt att ändra dem med hänsyn till basbeloppets utveckling före den

nya lagens ikraftträdande, åtminstone om en sådan ändring av bidragsbeloppen

äger rum redan i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande

den 1 april 1967. När det gäller bidrag som tillkommit under tiden

mellan den 1 januari 1966 och den 1 april 1967 kan man nämligen inte räkna

med att det vid bidragets bestämmande har kunnat tas hänsyn till den omräkning

som kan ske vid lagstiftningens ikraftträdande.

I fråga om här avsedda bidrag förordar jag att de inte skall ändras förrän

vid den ändring som först inträffar efter den 1 april 1967. Om en bidragsändring

äger rum den 1 april 1967 med hänsyn till basbeloppets utveckling

efter den 1 april 1966 — då basbeloppet för övrigt var detsamma som den

1 januari samma år — kommer denna utveckling inte att påverka storleken

av de nu ifrågavarande bidragen. Skulle däremot basbeloppet den 1 april

1967 ha undergått så små ändringar att ingen bidragsändring utlöses vid

detta tillfälle, kommer utvecklingen under tiden den 1 april 1966_den 1

april 1967 att påverka bidragets storlek fr. o. m. den 1 april det år ändringarna

av basbeloppet sedan den 1 april 1966 enligt huvudregeln motiverar

en ändring av bidragsbeloppen. I detta senare relativt osannolika fall blir

emellertid denna påverkan ganska obetydlig.

Under remissbehandlingen har också tagits upp frågan vid vilken tidpunkt

ett bidrag skall anses bestämt. Föreningen Sveriges häradshövdingar

påpekar, att det inte är ovanligt att ett bidragsbelopp fastställts både genom

avtal och i dom eller i två eller flera domar. Enligt föreningens mening bör

i sådana fall av principiella skäl den första tidpunkten för bidragets bestämmande

vara utgångspunkt för beräkning av höjningen, eftersom beloppet

får anses vara närmast knutet till det då gällande penningvärdet. Det

skulle enligt föreningen också vara otillfredsställande om den omständigheten,

att ett avtal rörande visst bidrag senare blivit fastställt i dom, skulle

inverka på framtida höjningar eller om ett ogillande av en vadetalan angående

bidragshöjning skulle leda till en försämring i förhållande till vad

som skulle gällt om underrättsdomen vunnit laga kraft.

Jag vill här erinra om att lagrådet under förarbetena till den ändring i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

1952 års lag som genomfördes år 1957 uttalade, att när det i lagen talas om

alt underhållsbidragets belopp »senast bestämts» genom dom före viss dag,

därunder enligt motivuttalande inbegrips även dom som innebär att tidigare

fastställt underhåll jämkats. Däremot skulle inte något nytt bestämmande

av bidraget anses ha skett, om jämkningsyrkande avslagits (prop.

1957: 149, jfr prop. 1952:222 s. 46). Vad lagrådet sålunda anfört om det

senare fallet torde äga motsvarande tillämpning när ett avtal fastställs i

dom.

önskemålet från häradshövdingeföreningen, att bestämmelsen om indexreglering

bör införas i GB eller FB, torde få övervägas i samband med en kommande

revision av äktenskapslagstiftningen.

Beträffande departementschefens yttrande i övrigt torde utskottet få

hänvisa till propositionen s. 24—25.

Lagrådet

Det till lagrådet remitterade lagförslaget lämnades av lagrådet utan

erinran.

Motionen

I motionen anföres följande.

Några remissinstanser betonar vikten av att den nya lagstiftningen utformas

så enkelt och lättfattligt som möjligt. Detta är givetvis viktigt när

det gäller all lagstiftning. Men det är så mycket mer angeläget när det gäller

lagstiftning som innebär ekonomiska konsekvenser av icke ringa räckvidd

för den enskilde och som dessutom i praktiken kommer att tillämpas av

personer som saknar juridisk utbildning.

Det är därför beklagligt att lagförslaget innehåller en bestämmelse som

är ägnad att skapa oklarhet om lagens rätta innebörd.

Det gäller frågan om utgångspunkten för beräkningen av basbeloppets

ändringar. I 2 och 3 §§ samt i ikraftträdandebestämmelserna sägs att utgångspunkten

skall vara den dom eller det avtal varigenom bidragsbeloppet

senast (här kursiverat) bestämts.

Såsom Föreningen Sveriges häradshövdingar i sitt remissyttrande anfört,

torde det icke sällan inträffa att bidragsbelopp fastställs såväl genom dom

som avtal eller genom två eller flera domar. Ofta träffas avtal om underhållsbidrag

som sedan blir fastställt genom en skillnadsdom. Om en dom

överklagas och fastställs, föreligger två domar angående samma bidragsbelopp.

Häradshövdingeföreningen menar att av principiella skäl den tidpunkt

då ett bidrag först fastställes genom dom eller avtal bör vara avgörande,

eftersom beloppet får anses närmast knutet till det då gällande penningvärdet.

Det skulle enligt föreningen vara otillfredsställande om den om
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

ständigheten huruvida ett avtal fastställts i dom eller inte skulle medföra

verkningar i fråga om framtida höjningar. En part som överklagar en dom

med yrkande om höjning av ett däri fastställt underhållsbidrag bör inte

heller — om vadetalan ogillas på denna punkt, komma i ett sämre läge

i fråga om framtida höjningar än om han låtit underrättsdomen vinna Iaea

kraft.

Vi delar för vår del den principiella uppfattning som häradshövdingeföreningen

givit uttryck för. Även departementschefen synes dela denna

uppfattning därigenom att han hänvisar till lagrådets uttalande under förarbetena

till 1952 års lag som genomfördes 1957. Lagrådet har här uttalat

att när det i lagen talas om att underhållsbidragets belopp »senast bestämts»

skall detta icke avse det fall att ett jämkningsyrkande avslagits.

Departementschefen anför nu att vad lagrådet sålunda anfört torde äga

motsvarande tillämpning även beträffande ett avtal som fastställes genom

dom.

Uppenbart är att oklarhet i praktiken kan uppkomma på denna punkt.

Om ett avtal och en dom eller två eller flera domar upptar olika belopp är

det självklart att den senaste domen skall avses. Om de däremot upptar

samma belopp skall enligt departementsuttalande det första avtalet eller

den första domen avses, vilket strider mot ordalydelsen i lagförslaget och

sålunda motverkar den önskvärda klarheten i lagstiftningen.

Det visar sig alltså att ordet »senast» är överflödigt i lagtexten och i

själva verket kan skapa osäkerhet om den rätta tillämpningen. Denna oklarhet

torde man i stor utsträckning komma ifrån om man stryker ordet »senast».

Vi förordar sålunda sådan ändring att ordet »senast» strykes ur 2

och 3 §§ samt ur ikraftträdandebestämmelserna.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås att 1952 års lag om höjning av vissa

underhållsbidrag ersätts med en ny lag som syftar till en kontinuerlig anpassning

av underhållsbidragen till penningvärdets förändringar. Till en

början höjs alla bidragsbelopp som senast bestämts före utgången av år

1965 med vissa i lagförslaget angivna procenttal. Därefter anpassas dessa

bidragsbelopp och de bidragsbelopp, som senast bestämts eller bestäms

efter utgången av år 1965, till förändringar i penningvärdet genom anknytning

till basbeloppet enligt 1962 års lag om allmän försäkring. Bidragsbeloppen

skall omräknas första gången den 1 april det år då basbeloppet

för april med minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet

för april 1966 och därefter den 1 april varje år basbeloppet för april ändrats

med minst fem procent sedan föregående omräkning av bidragsbeloppen.

Sådana bidragsbelopp som senast bestämts under tiden den 1 januari

1966—den 31 mars 1967 skall dock ej ändras förrän vid den omräkning

som sker närmast efter den 1 april 1967. Vid alla omräkningar av

bidragsbelopp justeras dessa med samma procenttal som det varmed basbeloppet

ändrats. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1967.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Forsta lagutskottets utlåtande nr 45 är 1966

1 en med anledning av propositionen väckt motion, 1:804, anföres att

lagförslagets utformning på en punkt kan medföra osäkerhet vid tillämpningen,

nämligen i fråga om vad som avses med uttrycket att »bidragsbelopp

senast bestämts». Motionärerna föreslår att ordet »senast» borttages

ur lagtexten och påpekar i överensstämmelse med ett remissyttrande

att det inte är ovanligt att bidragsbelopp fastställts både genom dom och

avtal eller genom två eller flera domar samt att av principiella skäl den

första tidpunkten för bidragets bestämmande bör vara avgörande. Såsom

lagrådet uttalade vid 1957 års ändring av nu gällande lag inbegripes i uttrycket

att underhållsbidraget »senast bestämts» genom dom före viss dag

enligt motivuttalande även dom som innebär att tidigare fastställt underhåll

jämkats. Däremot skulle nytt bestämmande av bidraget inte anses ha

skett, om jämkningsyrkande avslagits. Vad lagrådet sålunda anfört om det

senare fallet torde i enlighet med departementschefens uttalande i förevarande

proposition äga motsvarande tillämpning när ett avtal fastställts

i dom. På grund av det anförda synes någon olägenhet av det påtalade uttryckssättet

ej behöva befaras och utskottet kan därför icke tillstyrka bifall

till motionen.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot propositionen.

För att underlätta tillämpningen av den nya lagen synes lämpligt att

ändringarna av bidragsbeloppens storlek på ett lättfattligt sätt bringas till

berörda parters kännedom.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen 1: 804, bifalla

förevarande proposition, nr 155.

Stockholm den 6 december 1966

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar

Ernulf*, Arvidson, Lundin, Schött, fru Lilly Ohlsson och herr Johan Olsson*;
från

andra kammaren: fru Johansson, fru Kristensson, fru Löfqvist,

fröken Andersson i Strängnäs, fru Lindekvist och herr Larsson i öskeviksby*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier, m. m. a1 i texten