Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att inge bouppteckning i vissa fall. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 140 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson samt nr 187 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping.
1966-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1966:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att inge bouppteckning i vissa fall. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 140 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson samt nr 187 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 9 År 1966
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten
att inge bouppteckning i vissa fall.
Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 140 i första kammaren av herr Ferdinand
Nilsson samt nr 187 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping. I
motionerna, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte att ge domstol rätt att under
vissa omständigheter medge befrielse från skyldighet att upprätta och inge
bouppteckning.
Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionen 11:187.
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 20 kap. ärvdabalken skall bouppteckning upprättas
efter varje avliden person. Hithörande bestämmelser innebär i huvudsak
att bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet samt att
bouppteckningen inom en månad efter upprättandet skall ingivas till vederbörande
domstol för inregistrering. Bouppteckningen skall förrättas av två
gode män. Det ankommer på dödsbodelägare, som har egendomen i sin vård,
eller ock boutredningsman eller testamentsexekutör att bestämma tid och
ort för bouppteckningen samt att utse de gode männen. Omhändertages ej
egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör, ankommer
det på annan, som enligt 18 kap. 2 i§ ärvdabalken har egendomen
i sin vård, att föranstalta om bouppteckning (bl. a. husfolk, husvärd, polismyndighet,
av rätten särskilt förordnad god man). Det åligger rätten att tillse,
att bouppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. För att framtvinga
bouppteckningspliktens fullgörande äger rätten förelägga vite eller, där bouppteckning
ej skett, förordna någon att föranstalta därom. Yppas efter bouppteckningens
förrättande ny tillgång eller gäld eller annan felaktighet i
bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras s. k. tilläggsbouppteckning.
Vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall
domstolen fastställa den skatt, som skall erläggas jämlikt reglerna i kungl.
förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 9
2
Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 7966
Historik
I samband med boutredningslagens tillkomst övervägdes frågan, huruvida
bouppteckning är erforderlig när boets egendom är ringa. I sitt år 1932 avgivna
förslag till lag om boutredning och arvskifte anförde lagberedningen
bland annat följande.
Hos oss torde också vid åtskilliga underrätter den praxis tillämpas, att
fordran på bouppteckningen eftergives, när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna
äro så obetydliga, att de ej förslå till annat än gäldande av begravningskostnaderna
och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Huruvida
denna praxis kan anses överensstämma med lagens mening, får anses tvivelaktigt.
I varje fall synes den ej böra medgivas för framtiden. Enligt lagberedningens
åsikt hör det till god ordning att, också när varken gäld eller tillgångar
finnas genom bouppteckning fastslås, vilka som äro dödsbodelägare,
samt att övriga uppgifter lämnas, vilka skola förekomma i bouppteckningen.
Ny gäld liksom nya tillgångar kunna nämligen sedermera yppa sig, och
då är det till gagn, att redan i samband med dödsfallet dessa uppgifter blivit
fastslagna. I många hithörande fall är en bouppteckningsförrättning av nöden
till vinnande av klarhet angående den verkliga ställningen. En regel,
som avsåge befrielse från bouppteckningsplikt, då boet kunde anses vara
ringa, synes även ur den synpunkten betänklig, att ovisshet om bouppteekningspliktens
förhandenvaro stundom kunde uppkomma.
Frågan togs på nytt upp till behandling av ärvdabalkssakkunniga i deras
år 1954 avgivna förslag till ärvdabalk. Från olika håll hade nämligen framställts
önskemål att befrielse från bouppteckningsplikt skulle kunna medgivas
under vissa omständigheter. Det hade visat sig svårt att få till stånd
bouppteckning när den avlidne vore en medellös, på ålderdomshem avliden
person eller då eljest den avlidne varken efterlämnat nämnvärda tillgångar
eller annan skuld än till hemkommunen för åtnjuten socialvård. I dylfka
fall hade bouppteckningen praktiskt sett icke någon uppgift att fylla. Den
för bouppteckningen erforderliga släktutredningen erbjöde ej sällan stora
svårigheter. Ofta medförde det mycket besvär att få kontakt med den avlidnes
anhöriga. Dessa vore stundom spridda över hela landet; en och annan
bodde utom riket, vanligen i Amerika.
Ärvdabalkssakkunniga erinrade om lagberedningens ställningstagande
och anförde vidare:
Enligt de sakkunnigas mening föreligger ej heller nu anledning till annat
bedömande. På de av lagberedningen anförda skälen måste det anses vara
av värde att den obligatoriska bouppteckningsplikten upprätthålles. I själva
verket torde denna plikts fullgörande endast i undantagsfall föranleda mera
avsevärt besvär. Då den avlidnes egendom ej omhändertages av dödsbodelägare,
skall enligt 2 § andra stycket i förevarande kapitel annan, som är
närmast till att omhändertaga egendomen, föranstalta om bouppteckning. I
de fall varom här är fråga torde det ofta vara naturligt att uppgiften ankommer
på en socialvårdstjänsteman. Hos vederbörande pastorsämbete kan
denne, även om han ej får upplysning om samtliga dödsbodelägare, åtminstone
erhålla kännedom om någon som i sin tur kan lämna uppgift om de
Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
3
övrigas namn och adresser. Om det visar sig omöjligt att utan omgång få
reda på viss dödsbodelägares adress, torde beträffande denne kunna antecknas
att han vistas på okänd ort. Då det är uppenbart att den avlidnes tillgångar
äro obetydliga och att skulden för åtnjuten socialvård i varje fall
uppgår till väsentligt högre belopp, kan det nämligen icke vara rimligt att
alltför stor möda nedlägges på att efterforska delägarnas adresser. Någon
kallelse å den som vistas på okänd ort kan givetvis icke ske, och eftersom
denne i realiteten icke erhåller något arv, torde ej heller kungörelse jämlikt
16 kap. i förslaget behöva utfärdas.
Under remissbehandlingen av ärvdabalkssakkunnigas förslag berördes
förevarande fråga endast av Föreningen Sveriges häradshövdingar, som ansåg
att trots de goda skäl, som åberopats för de sakkunnigas avvisande
ståndpunkt, man beträffande avlidna, som icke efterlämnat några tillgångar
eller allenast obetydliga tillgångar och skulder, ofta skulle kunna — utan
att beaktansvärda olägenheter bleve följden — ersätta det fullständiga bouppteckningsförfarandet
med åtgärder av enklare art.
Vid lagrådsremissen av förslaget till ärvdabalk förklarade föredragande
departementschefen, att de sakkunniga enligt hans mening anfört bärande
skäl för sin uppfattning, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde
upprätthållas, och att han därför icke kunde tillmötesgå det av häradshövdingeföreningen
framförda önskemålet om vissa lättnader i denna plikt.
Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (1:497 och 11:577) i, utom annat,
samma ämne som det nu ifrågavarande. Motionerna, som behandlades av
första lagutskottet, blev föremål för remissförfarande. Flertalet av remissinstanserna,
Stockholms rådhusrätt, Sveriges advokatsamfund m. fl., fann
den av motionärerna begärda utredningen påkallad, medan Föreningen Sveriges
häradshövdingar avstyrkte motionärernas hemställan. I fråga om det
närmare innehållet i angivna remissyttranden får utskottet hänvisa till sitt
utlåtande nr 21 år 1961.
Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet anförde
utskottet, bland annat, följande.
Vad beträffar motionärernas yrkande om en uppmjukning av bouppteckningsplikten,
framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att hithörande
problem övervägts redan av lagberedningen 1932 och på nytt tagits upp till
granskning vid utarbetandet av ärvdabalken samt att de skäl, som motionärerna
nu andragit till stöd för sin uppfattning, i huvudsak har åberopats
redan i den tidigare debatten, dock utan att vinna beaktande. De svårigheter,
som enligt motionärerna är förenade med gällande bouppteckningsplikt, synes
ej heller för närvarande kunna påkalla ett ändrat ståndpunktstagande.
Såsom advokatsamfundet framhåller i sitt yttrande, kan det sägas, att en
bouppteckning i de av motionärerna angivna fallen icke har någon nämnvärd
praktisk funktion att fylla, men å andra sidan måste beaktas, att bouppteckningen
är av grundläggande betydelse för alla, som har intressen att
bevaka i dödsboet. Det kan därför icke förväntas, att en ändring av hithö
-
4
Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
rande regler enligt de av motionärerna angivna riktlinjerna skulle medföra
något påtagligt minskat arbete med boutredningarna. Härtill kommer, att de
bouppteckningar, varom här är fråga, redan nu i de flesta fall är föga arbetskrävande.
Såsom framgår av ärvdabalkssakkunnigas ovan återgivna uttalande,
kan det icke vara rimligt att kräva, att då tillgångarna är obetydliga
alltför mycket arbete nedlägges för att efterforska dödsbodelägares adresser.
Härtill kommer, att avfattandet av den skriftliga bouppteckningen underlättas
genom olika blankettformulär.
Även vid 1963 års riksdag väcktes motioner i ämnet (1:31 och 11:37). Första
lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 6, att
motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet erinrade
utskottet om de överväganden som tidigare gjorts i frågan samt tilläde,
att det kunde antagas att det av motionärerna ifrågasatta förfarandet i
många fall ej skulle medföra någon egentlig förenkling. Den utredning som
i allt fall måste göras för att domstolen skall kunna bedöma, huruvida bouppteckning
skall upprättas eller ej, kunde nämligen enligt utskottet förutsättas
få sådan omfattning, att den ej skulle väsentligen skilja sig från den
utredning som för närvarande verkställes, då fråga är om avliden som saknar
tillgångar.
Utskottet
Enligt ärvdabalkens bestämmelser skall bouppteckning efter avliden
alltid upprättas och inges till rätten. I förevarande motioner framställes
önskemål om utredning i syfte att ge domstol rätt att i vissa fall medge
befrielse från skyldigheten att förrätta bouppteckning. Motionärerna åsyftar
bl. a. sadana fall då den avlidne är medellös och saknar kända arvingar
eller då ett litet barn utan tillgångar dött och efterlämnat föräldrar. I dessa
och liknande situationer bör enligt motionärerna för undvikande av onödiga
besvär och kostnader bouppteckning efter rättens prövning kunna ersättas
av en skriftlig anmälan.
En uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten har, såsom framgår av
vad ovan upptagits, vid flera tillfällen övervägts. De skäl, som motionärerna
nu andragit till stöd för sin uppfattning, har åberopats redan under den
tidigare debatten; på senare tid i samband med motioner vid 1961 och
1963 års riksdagar. Vid förstnämnda tillfälle fann utskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande ej sådana omständigheter ha förebringats, att
en ändring kunde anses påkallad i lagberedningens och ärvdabalkssakkunnigas
ståndpunkt, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde bibehållas.
Utskottet erinrade jämväl om att ifrågavarande bouppteckningar i
allmänhet fordrade föga omfattande utredningar och ofta kunde avfattas
jämlikt förefintliga blankettformulär. I sitt utlåtande år 1963, vilket av
riksdagen godkänts, framhöll utskottet till stöd för bibehållande av den
obligatoriska bouppteckningsplikten bl. a. att det kunde antagas att det av
Första lagutskottets utlåtande nr !) år 1966
5
motionärerna ifrågasatta förfarandet i många fall ej skulle medföra någon
egentlig förenkling. Enligt utskottet kunde nämligen den utredning, som
måste göras för domstolens bedömning av frågan om eftergift av bouppteckningsskyldigheten
förutsättas få sådan omfattning, att den ej skulle
väsentligen skilja sig från den utredning som för närvarande verkställes,
då fråga är om avliden, som saknar tillgångar.
Utskottet, som ej funnit anledning frånträda sin tidigare uppfattning i
frågan, får under hänvisning till det anförda hemställa,
att förevarande motioner, 1:140 och 11:187, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1966
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar
Ernulf, Arvidson, Hjorth, Lundin, Ferdinand Nilsson* och Schött;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar
östrand*, Ekström i Björkvik, fru Kristensson, fru Löfqvist, herrar Gustafsson
i Borås och Larsson i Norderön.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ernulf, Ferdinand Nilsson, Sehött, fru Kristensson, herrar Gustafsson
i Borås och Larsson i Norderön, vilka ansett
dels att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:
Enligt---(lika med utskottet)---anmälan.
En uppmjukning av bouppteckningsplikten har, såsom framgår av vad
ovan anförts, vid flera tillfällen varit under övervägande, dock utan att
några åtgärder kommit till stånd. Utskottet delar den i förevarande motioner
uttalade uppfattningen, att det i vissa fall — såsom de i föregående
stycke angivna — kan sakna praktisk betydelse att fullständig bouppteckning
upprättas.
Motionärernas yrkande går ut på en rätt för domstol att under vissa omständigheter
medge befrielse från skyldighet att upprätta och inge bouppteckning.
Måhända skulle del för att undanröja de olägenheter motionärerna
påtalat vara lämpligt att i de ifrågavarande fallen förenkla bouppteckningsförfarandet
genom att domstolen finge rätt att efterge kravet på
6
Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
gode män. Det skulle då vara tillräckligt att de anhöriga eller den som
eljest har hand om dödshoet lämnar uppgifter till domstolen om de förhållanden,
varom eu bouppteckning skall upplysa. Uppgifterna kunde lämpligen
lämnas på en blankett, eventuellt tillhandahållen av domstolen, och
undertecknas under edlig förpliktelse liksom vid bouppteckningar i allmänhet.
Förenklingen skulle således bestå i att besväret och kostnaden med
särskilda gode män skulle bortfalla.
En blankett av ovannämnt slag torde i de enkla fall varom här är fråga
kunna ifyllas utan hjälp av någon utomstående eller eniigt anvisning av
någon befattningshavare vid domstolen. För domstolen skulle en viss arbetslättnad
kunna förväntas genom att antalet vitesförelägganden och förordnanden
av god man att föranstalta om bouppteckning skulle nedgå.
Utskottet finner det önskvärt, att de praktiska förutsättningarna för den
antydda uppmjukningen av bouppteckningsskyldigheten undersökes. Då
frågan till sin omfattning är begränsad och knappast kan tarva någon
större utredning, förutsätter utskottet att erforderlig utredning kan ske
inom justitiedepartementet utan att någon särskild kommitté tillsättes;
dels ock att utskottet hort hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:140
och 11:187, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
utredning rörande viss uppmjukning av bouppteckningsplikten
i enlighet med vad ovan anförts.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660116
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.