Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att inge bouppteckning i vissa fall. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 140 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson samt nr 187 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping.

1966-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1966:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att inge bouppteckning i vissa fall. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 140 i första kammaren av herr Ferdinand Nilsson samt nr 187 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 År 1966

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten

att inge bouppteckning i vissa fall.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 140 i första kammaren av herr Ferdinand

Nilsson samt nr 187 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping. I

motionerna, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte att ge domstol rätt att under

vissa omständigheter medge befrielse från skyldighet att upprätta och inge

bouppteckning.

Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa

till motionen 11:187.

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 20 kap. ärvdabalken skall bouppteckning upprättas

efter varje avliden person. Hithörande bestämmelser innebär i huvudsak

att bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet samt att

bouppteckningen inom en månad efter upprättandet skall ingivas till vederbörande

domstol för inregistrering. Bouppteckningen skall förrättas av två

gode män. Det ankommer på dödsbodelägare, som har egendomen i sin vård,

eller ock boutredningsman eller testamentsexekutör att bestämma tid och

ort för bouppteckningen samt att utse de gode männen. Omhändertages ej

egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör, ankommer

det på annan, som enligt 18 kap. 2 i§ ärvdabalken har egendomen

i sin vård, att föranstalta om bouppteckning (bl. a. husfolk, husvärd, polismyndighet,

av rätten särskilt förordnad god man). Det åligger rätten att tillse,

att bouppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. För att framtvinga

bouppteckningspliktens fullgörande äger rätten förelägga vite eller, där bouppteckning

ej skett, förordna någon att föranstalta därom. Yppas efter bouppteckningens

förrättande ny tillgång eller gäld eller annan felaktighet i

bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras s. k. tilläggsbouppteckning.

Vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall

domstolen fastställa den skatt, som skall erläggas jämlikt reglerna i kungl.

förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 7966

Historik

I samband med boutredningslagens tillkomst övervägdes frågan, huruvida

bouppteckning är erforderlig när boets egendom är ringa. I sitt år 1932 avgivna

förslag till lag om boutredning och arvskifte anförde lagberedningen

bland annat följande.

Hos oss torde också vid åtskilliga underrätter den praxis tillämpas, att

fordran på bouppteckningen eftergives, när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna

äro så obetydliga, att de ej förslå till annat än gäldande av begravningskostnaderna

och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Huruvida

denna praxis kan anses överensstämma med lagens mening, får anses tvivelaktigt.

I varje fall synes den ej böra medgivas för framtiden. Enligt lagberedningens

åsikt hör det till god ordning att, också när varken gäld eller tillgångar

finnas genom bouppteckning fastslås, vilka som äro dödsbodelägare,

samt att övriga uppgifter lämnas, vilka skola förekomma i bouppteckningen.

Ny gäld liksom nya tillgångar kunna nämligen sedermera yppa sig, och

då är det till gagn, att redan i samband med dödsfallet dessa uppgifter blivit

fastslagna. I många hithörande fall är en bouppteckningsförrättning av nöden

till vinnande av klarhet angående den verkliga ställningen. En regel,

som avsåge befrielse från bouppteckningsplikt, då boet kunde anses vara

ringa, synes även ur den synpunkten betänklig, att ovisshet om bouppteekningspliktens

förhandenvaro stundom kunde uppkomma.

Frågan togs på nytt upp till behandling av ärvdabalkssakkunniga i deras

år 1954 avgivna förslag till ärvdabalk. Från olika håll hade nämligen framställts

önskemål att befrielse från bouppteckningsplikt skulle kunna medgivas

under vissa omständigheter. Det hade visat sig svårt att få till stånd

bouppteckning när den avlidne vore en medellös, på ålderdomshem avliden

person eller då eljest den avlidne varken efterlämnat nämnvärda tillgångar

eller annan skuld än till hemkommunen för åtnjuten socialvård. I dylfka

fall hade bouppteckningen praktiskt sett icke någon uppgift att fylla. Den

för bouppteckningen erforderliga släktutredningen erbjöde ej sällan stora

svårigheter. Ofta medförde det mycket besvär att få kontakt med den avlidnes

anhöriga. Dessa vore stundom spridda över hela landet; en och annan

bodde utom riket, vanligen i Amerika.

Ärvdabalkssakkunniga erinrade om lagberedningens ställningstagande

och anförde vidare:

Enligt de sakkunnigas mening föreligger ej heller nu anledning till annat

bedömande. På de av lagberedningen anförda skälen måste det anses vara

av värde att den obligatoriska bouppteckningsplikten upprätthålles. I själva

verket torde denna plikts fullgörande endast i undantagsfall föranleda mera

avsevärt besvär. Då den avlidnes egendom ej omhändertages av dödsbodelägare,

skall enligt 2 § andra stycket i förevarande kapitel annan, som är

närmast till att omhändertaga egendomen, föranstalta om bouppteckning. I

de fall varom här är fråga torde det ofta vara naturligt att uppgiften ankommer

på en socialvårdstjänsteman. Hos vederbörande pastorsämbete kan

denne, även om han ej får upplysning om samtliga dödsbodelägare, åtminstone

erhålla kännedom om någon som i sin tur kan lämna uppgift om de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

3

övrigas namn och adresser. Om det visar sig omöjligt att utan omgång få

reda på viss dödsbodelägares adress, torde beträffande denne kunna antecknas

att han vistas på okänd ort. Då det är uppenbart att den avlidnes tillgångar

äro obetydliga och att skulden för åtnjuten socialvård i varje fall

uppgår till väsentligt högre belopp, kan det nämligen icke vara rimligt att

alltför stor möda nedlägges på att efterforska delägarnas adresser. Någon

kallelse å den som vistas på okänd ort kan givetvis icke ske, och eftersom

denne i realiteten icke erhåller något arv, torde ej heller kungörelse jämlikt

16 kap. i förslaget behöva utfärdas.

Under remissbehandlingen av ärvdabalkssakkunnigas förslag berördes

förevarande fråga endast av Föreningen Sveriges häradshövdingar, som ansåg

att trots de goda skäl, som åberopats för de sakkunnigas avvisande

ståndpunkt, man beträffande avlidna, som icke efterlämnat några tillgångar

eller allenast obetydliga tillgångar och skulder, ofta skulle kunna — utan

att beaktansvärda olägenheter bleve följden — ersätta det fullständiga bouppteckningsförfarandet

med åtgärder av enklare art.

Vid lagrådsremissen av förslaget till ärvdabalk förklarade föredragande

departementschefen, att de sakkunniga enligt hans mening anfört bärande

skäl för sin uppfattning, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde

upprätthållas, och att han därför icke kunde tillmötesgå det av häradshövdingeföreningen

framförda önskemålet om vissa lättnader i denna plikt.

Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (1:497 och 11:577) i, utom annat,

samma ämne som det nu ifrågavarande. Motionerna, som behandlades av

första lagutskottet, blev föremål för remissförfarande. Flertalet av remissinstanserna,

Stockholms rådhusrätt, Sveriges advokatsamfund m. fl., fann

den av motionärerna begärda utredningen påkallad, medan Föreningen Sveriges

häradshövdingar avstyrkte motionärernas hemställan. I fråga om det

närmare innehållet i angivna remissyttranden får utskottet hänvisa till sitt

utlåtande nr 21 år 1961.

Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet anförde

utskottet, bland annat, följande.

Vad beträffar motionärernas yrkande om en uppmjukning av bouppteckningsplikten,

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att hithörande

problem övervägts redan av lagberedningen 1932 och på nytt tagits upp till

granskning vid utarbetandet av ärvdabalken samt att de skäl, som motionärerna

nu andragit till stöd för sin uppfattning, i huvudsak har åberopats

redan i den tidigare debatten, dock utan att vinna beaktande. De svårigheter,

som enligt motionärerna är förenade med gällande bouppteckningsplikt, synes

ej heller för närvarande kunna påkalla ett ändrat ståndpunktstagande.

Såsom advokatsamfundet framhåller i sitt yttrande, kan det sägas, att en

bouppteckning i de av motionärerna angivna fallen icke har någon nämnvärd

praktisk funktion att fylla, men å andra sidan måste beaktas, att bouppteckningen

är av grundläggande betydelse för alla, som har intressen att

bevaka i dödsboet. Det kan därför icke förväntas, att en ändring av hithö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

rande regler enligt de av motionärerna angivna riktlinjerna skulle medföra

något påtagligt minskat arbete med boutredningarna. Härtill kommer, att de

bouppteckningar, varom här är fråga, redan nu i de flesta fall är föga arbetskrävande.

Såsom framgår av ärvdabalkssakkunnigas ovan återgivna uttalande,

kan det icke vara rimligt att kräva, att då tillgångarna är obetydliga

alltför mycket arbete nedlägges för att efterforska dödsbodelägares adresser.

Härtill kommer, att avfattandet av den skriftliga bouppteckningen underlättas

genom olika blankettformulär.

Även vid 1963 års riksdag väcktes motioner i ämnet (1:31 och 11:37). Första

lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 6, att

motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet erinrade

utskottet om de överväganden som tidigare gjorts i frågan samt tilläde,

att det kunde antagas att det av motionärerna ifrågasatta förfarandet i

många fall ej skulle medföra någon egentlig förenkling. Den utredning som

i allt fall måste göras för att domstolen skall kunna bedöma, huruvida bouppteckning

skall upprättas eller ej, kunde nämligen enligt utskottet förutsättas

få sådan omfattning, att den ej skulle väsentligen skilja sig från den

utredning som för närvarande verkställes, då fråga är om avliden som saknar

tillgångar.

Utskottet

Enligt ärvdabalkens bestämmelser skall bouppteckning efter avliden

alltid upprättas och inges till rätten. I förevarande motioner framställes

önskemål om utredning i syfte att ge domstol rätt att i vissa fall medge

befrielse från skyldigheten att förrätta bouppteckning. Motionärerna åsyftar

bl. a. sadana fall då den avlidne är medellös och saknar kända arvingar

eller då ett litet barn utan tillgångar dött och efterlämnat föräldrar. I dessa

och liknande situationer bör enligt motionärerna för undvikande av onödiga

besvär och kostnader bouppteckning efter rättens prövning kunna ersättas

av en skriftlig anmälan.

En uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten har, såsom framgår av

vad ovan upptagits, vid flera tillfällen övervägts. De skäl, som motionärerna

nu andragit till stöd för sin uppfattning, har åberopats redan under den

tidigare debatten; på senare tid i samband med motioner vid 1961 och

1963 års riksdagar. Vid förstnämnda tillfälle fann utskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande ej sådana omständigheter ha förebringats, att

en ändring kunde anses påkallad i lagberedningens och ärvdabalkssakkunnigas

ståndpunkt, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde bibehållas.

Utskottet erinrade jämväl om att ifrågavarande bouppteckningar i

allmänhet fordrade föga omfattande utredningar och ofta kunde avfattas

jämlikt förefintliga blankettformulär. I sitt utlåtande år 1963, vilket av

riksdagen godkänts, framhöll utskottet till stöd för bibehållande av den

obligatoriska bouppteckningsplikten bl. a. att det kunde antagas att det av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr !) år 1966

5

motionärerna ifrågasatta förfarandet i många fall ej skulle medföra någon

egentlig förenkling. Enligt utskottet kunde nämligen den utredning, som

måste göras för domstolens bedömning av frågan om eftergift av bouppteckningsskyldigheten

förutsättas få sådan omfattning, att den ej skulle

väsentligen skilja sig från den utredning som för närvarande verkställes,

då fråga är om avliden, som saknar tillgångar.

Utskottet, som ej funnit anledning frånträda sin tidigare uppfattning i

frågan, får under hänvisning till det anförda hemställa,

att förevarande motioner, 1:140 och 11:187, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar

Ernulf, Arvidson, Hjorth, Lundin, Ferdinand Nilsson* och Schött;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar

östrand*, Ekström i Björkvik, fru Kristensson, fru Löfqvist, herrar Gustafsson

i Borås och Larsson i Norderön.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ernulf, Ferdinand Nilsson, Sehött, fru Kristensson, herrar Gustafsson

i Borås och Larsson i Norderön, vilka ansett

dels att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:

Enligt---(lika med utskottet)---anmälan.

En uppmjukning av bouppteckningsplikten har, såsom framgår av vad

ovan anförts, vid flera tillfällen varit under övervägande, dock utan att

några åtgärder kommit till stånd. Utskottet delar den i förevarande motioner

uttalade uppfattningen, att det i vissa fall — såsom de i föregående

stycke angivna — kan sakna praktisk betydelse att fullständig bouppteckning

upprättas.

Motionärernas yrkande går ut på en rätt för domstol att under vissa omständigheter

medge befrielse från skyldighet att upprätta och inge bouppteckning.

Måhända skulle del för att undanröja de olägenheter motionärerna

påtalat vara lämpligt att i de ifrågavarande fallen förenkla bouppteckningsförfarandet

genom att domstolen finge rätt att efterge kravet på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966

gode män. Det skulle då vara tillräckligt att de anhöriga eller den som

eljest har hand om dödshoet lämnar uppgifter till domstolen om de förhållanden,

varom eu bouppteckning skall upplysa. Uppgifterna kunde lämpligen

lämnas på en blankett, eventuellt tillhandahållen av domstolen, och

undertecknas under edlig förpliktelse liksom vid bouppteckningar i allmänhet.

Förenklingen skulle således bestå i att besväret och kostnaden med

särskilda gode män skulle bortfalla.

En blankett av ovannämnt slag torde i de enkla fall varom här är fråga

kunna ifyllas utan hjälp av någon utomstående eller eniigt anvisning av

någon befattningshavare vid domstolen. För domstolen skulle en viss arbetslättnad

kunna förväntas genom att antalet vitesförelägganden och förordnanden

av god man att föranstalta om bouppteckning skulle nedgå.

Utskottet finner det önskvärt, att de praktiska förutsättningarna för den

antydda uppmjukningen av bouppteckningsskyldigheten undersökes. Då

frågan till sin omfattning är begränsad och knappast kan tarva någon

större utredning, förutsätter utskottet att erforderlig utredning kan ske

inom justitiedepartementet utan att någon särskild kommitté tillsättes;

dels ock att utskottet hort hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:140

och 11:187, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

utredning rörande viss uppmjukning av bouppteckningsplikten

i enlighet med vad ovan anförts.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660116

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.