Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

1966-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:10, Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av

skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens

tillämpningsområde.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Stefanson

m. fl. samt nr 293 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl.

1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att pågående utredning

om översyn av 1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

påskyndas och alt lagen ges en sådan utformning, att skrivbyråerna utan

hinder av bestämmelserna i lagen kan utöva sin serviceverksamhet, samt

»att denna serviceverksamhet i avvaktan på ny lags tillkomst må kunna

fritt utövas».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:293.

Gällande bestämmelser om arbetsförmedling

Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva

arbetsförmedling, för vilken uppbäres förmedlingsavgift eller liknande

ersättning från arbetsgivare eller arbetssökande, skall tillstånd sökas hos

arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får icke beviljas enskild person.

Den som bedriver arbetsförmedling utan att uppbära ersättning är skyldig

att göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen. Bedriver någon utan

tillstånd arbetsförmedling mot ersättning kan han dömas till dagsböter.

Tillsyn å efterlevnaden av lagen utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Lagen äger enligt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives

av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå

och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen

är tillämplig. Vid 1942 års riksdag gjordes det tillägget till

paragrafen att, där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning

och arbetssökande träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos

verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men

av omständigheterna framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen

är förmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses

8168 66

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

såsom arbetsförmedling enligt 1935 års lag. Detta tillägg, som kan sägas

avse »uthyrning» av arbetskraft, tillkom på förslag av socialstyrelsen, som

då var tillsynsmyndighet över lagen, och motiverades av en tendens

inom rättstillämpningen att från begreppet arbetsförmedling avskilja vissa

fall av sådan verksamhet för arbetsanskaffning som grundades på ett anställningsavtal

mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande. Detta

gällde framför allt den inom musiker- och artistbranschen bedrivna impressarieverksamheten.

Jämväl inom andra områden förekom det enligt socialstyrelsen

att förmedlare genom att sluta anställningsavtal med de arbetssökande

sökte undandraga verksamheten vederbörlig kontroll. Styrelsen

nämnde därvid särskilt heinbiträdesbranschen.

Skrivbyråernas verksamhet spänner numera över ett relativt stort fält.

Såsom de ursprungligen gjorde, åtar sig byråerna att för sina kunders räkning

prestera ett visst avtalat arbetsresultat, för vars beskaffenhet byrån

är ansvarig, t.ex. att skriva adresser på ett antal kuvert enligt en adressatförteckning,

att renskriva ett manuskript eller att göra avskrifter av vissa

handlingar. Dessa arbeten utföres i regel i skrivbyråns egna lokaler, men

ibland kan det av praktiska skäl vara lämpligt eller nödvändigt att utföra även

dylika arbeten hos kunden. Under årens lopp liar emellertid skrivbyråernas

verksamhet även kommit att omfatta uthyrning av arbetskraft, d.v.s. skrivbyråerna

tillhandahåller hos byråerna anställd personal för utförande av

visst slag av arbete åt kunderna, t.ex. maskinskrivning, bokföring eller annat

obestämt arbete. Utmärkande för denna del av skrivbyråernas verksamhet,

den s.k. serviceverksamheten eller ambulerande verksamheten, är att

arbetsprestationen utföres hos kunden och på sådant sätt att de aktuella arbetsuppgifterna

anvisas först vid arbetets början eller under dess gång samt

alt kunden själv leder och kontrollerar arbetet.

Sedan sistnämnda form av skrivbyråverksamhet under senare år tilltagit,

uppkom fråga om densamma var förenlig med gällande regler om arbetsförmedling.

Vid tillkomsten av det ovannämnda tillägget till 1 § arbetsförmedlingslagen

var icke den ambulerande skrivbyråverksamheten föremål för särskilda

uttalanden. I den mån det huvudsakliga syftet med anställning hos

en skrivbyrå varit att uthyra den anställde till skrivbyråns kunder, har

emellertid tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen — bedömt verksamheten

som arbetsförmedling. Styrelsen har också anmält sådana fall till

åtal.

I tre fall av ambulerande skrivbyråverksamhet fann Svea hovrätt i domar

i mars 1961 att olaga arbetsförmedling förelåg och dömde innehavarna av

skrivbyråerna till böter. Domarna överklagades till högsta domstolen, som

den 31 december 1962 fastställde hovrättens fällande domar. Enligt vad

som uppgivits från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden 1/1_

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

3

1/10 1963 i femton fall anmält innehavare av skrivbyråer till åtal för olaga

arbetsförmedling. Efter den 1 oktober 1963 har inte några sådana anmälningar

gjorts.

Historik m. m.

Rörande frågans behandling före år 1963 hänvisas till andra lagutskottets

utlåtande nr 21 år 1963. I motioner detta år hade hemställts om en snar

översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att från lagens tillämpningsområde

undantaga bland annat skrivbyråernas serviceverksamhet. Utskottet

yttrade i nyssnämnda, av riksdagen godkända utlåtande bland annat.

De tankegångar som uppbär gällande lagstiftning om arbetsförmedling,

nämligen att en samlad överblick av arbetsmarknaden skall möjliggöras

och att arbetssökande inte skall obehörigen utnyttjas, anser utskottet väsentliga.

Vad som framkommit vid utskottets behandling av förevarande

motioner synes emellertid visa, att det på arbetsmarknaden uppkommit

former av serviceverksamhet som inte var för handen vid arbetsförmedlingslagens

tillkomst. Under senare år torde också behovet av och anspråken

på tjänster av servicekaraktär ha avsevärt ökat. Från skilda håll har

hävdats att det här är fråga om verksamhetsformer av betydelse för såväl

näringsliv som arbetstagare. Utskottet anser det därför angeläget att utvecklingen

på ifrågavarande område följes. Om det därvid skulle visa sig

att den offentliga arbetsförmedlingen, även efter en effektivisering, inte kan

tillfredsställa behovet av förevarande serviceverksamhet, torde åtgärder böra

övervägas, syftande till att öppna möjligheter för ett tillgodoseende av

detta behov. Vad utskottet sålunda anfört synes böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

På grund av det anförda uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsutredningen

att undersöka huruvida arbetsförmedlingslagen bör ändras för alt

vissa servicebehov skall kunna tillgodoses samt att, om så finnes vara fallet,

framlägga förslag till erforderliga ändringar. Arbetsmarknadsutredningen

avlämnade den 11 februari 1965 sitt slutbetänkande, som emellertid inte

behandlade denna fråga. Denna del av utredningsuppdraget överlämnades

i stället enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 februari 1965 till nya sakkunniga.

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner, vari yrkades att riksdagen hos

Kungl. Maj :t skulle hemställa om dispens för de skrivbyråer som önskade

fortsätta ambulerande verksamhet. I motionerna anfördes, liksom i förevarande

motioner, att det var otillfredsställande, att nya åtal skulle kunna

anställas medan utredning rörande serviceverksamheten pågick.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt utlåtande

nr 26 år 1965 bland annat, att arbetsförmedlingslagen syftade till att ge myndigheterna

en samlad överblick över arbetsmarknaden och till att förhindra

att arbetssökande utnyttjades obehörigen. Härefter anförde utskottet.

Frågor om undantag från lagen eller om dispens kräver således noggranna

överväganden. Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna biträda

motionärernas förslag. Det är emellertid enligt utskottets mening

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1966

nödvändigt att problemen med den ambulerande skrivbyråverksamheten

och det servicebehov denna verksamhet tillgodoser snarast blir klarlagda.

Utskottet anser därför att denna fråga bör behandlas med förtur vid översynen

av arbetsförmedlingslagen. Utskottets uttalande härom synes böra

bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Riksdagen godkände utlåtandet och gav som sin mening Kungl. Maj :t

till känna vad andra lagutskottet anfört om behovet av skyndsam utredning.

Riksdagens skrivelse (nr 115/1965) överlämnades av Kungl. Maj :t till

ovan angivna utredning, sakkunniga för översyn av arbetsförmedlingslagen,

för att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

De sakkunniga beräknas slutföra sitt uppdrag under 1966.

Utskottet

Enligt 1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling får vid

äventyr av straffansvar arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte. Såsom

arbetsförmedling skall därvid anses jämväl sådan verksamhet för arbetsanskaffning,

som grundas på ett anställningsavtal mellan verksamhetens

utövare och den arbetssökande, därest det huvudsakliga syftet med anställningen

är förmedling av arbete åt arbetssökanden. Under åberopande

av denna bestämmelse har arbetsmarknadsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet

anmält s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet till åtal. Med angivna

verksamhet förstås den del av skrivbyråernas verksamhet som går ut på

att ställa anställda till kundernas förfogande för utförande av arbete, som

kunderna själva leder och övervakar. I flera av de av arbetsmarknadsstyrelsen

anmälda fallen har högsta domstolen funnit att olaga arbetsförmedling

förelegat. Mot bakgrunden av den tolkning av arbetsförmedlingsbegreppet,

som sålunda kommit till uttryck, väcktes vid 1963 års riksdag

motioner med yrkande om en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte

att bättre anpassa lagen till de på arbetsmarknaden numera rådande förhållandena.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande

i anledning av motionerna, att grundtanken i gällande lagstiftning

om arbetsförmedling, nämligen att möjliggöra en samlad överblick av arbetsmarknaden

och förhindra obehörigt utnyttjande av arbetssökande, fick

anses väsentlig. Vad som framkommit vid behandlingen av motionerna syntes

utskottet emellertid visa, att det på arbetsmarknaden uppkommit

former av serviceverksamhet som inte var för handen vid arbetsförmedlingslagens

tillkomst. Utskottet fann också att behovet av och anspråken

på tjänster av servicekaraktär hade ökat avsevärt. Från skilda håll hade

hävdats att det var fråga om verksamhetsformer av betydelse för såväl

näringsliv som arbetstagare. Utskottet ansåg det därför angeläget att utvecklingen

på ifrågavarande område följdes. Om det därvid skulle visa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

5

sig att den offentliga arbetsförmedlingen, även efter en effektivisering,

inte kunde tillfredsställa behovet av förevarande serviceverksamhet borde

enligt utskottets mening åtgärder övervägas för att tillgodose detta behov.

I anledning av vad utskottet anfört uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsutredningen

att undersöka huruvida arbetsförmedlingslagen borde

ändras för att tillgodose det i utskottets utlåtande diskuterade servicebehovet

och att, om så befanns vara fallet, framlägga förslag till erforderliga

författningsändringar. Utredningen fick därjämte i uppdrag att även i övrigt

överse arbetsförmedlingslagen. Den 26 februari 1965 överflyttades utredningsuppdraget

till nya sakkunniga.

I förevarande motioner yrkas, att den utredning, som bedrives av de

sakkunniga, måtte påskyndas och att arbetsförmedlingslagen utformas så

att skrivbyråerna kan utöva sin serviceverksamhet utan hinder av lagen.

Vidare hemställer motionärerna, att i avvaktan på ny lags tillkomst dispens

från den nu gällande lagen måtte meddelas för sagda serviceverksamhet.

Vid föregående års riksdag framställdes i motioner yrkande om dispens

i samma hänseende, som i förevarande motioner. Andra lagutskottet uttalade,

att frågor om undantag från arbetsförmedlingslagen krävde noggranna

överväganden med hänsyn till lagens syfte. Utskottet ansåg sig därför

inte kunna biträda motionärernas förslag. Emellertid anförde utskottet,

att det enligt dess mening var nödvändigt att problemen med den ambulerande

skrivbyråverksamheten och det servicebehov denna verksamhet

tillgodosåg snarast blev klarlagda. Utskottet ansåg därför att denna fråga

borde behandlas med förtur vid översynen av arbetsförmedlingslagen. Riksdagen

gav Kungl. Maj :t till känna vad sålunda anförts om behovet av

skyndsam utredning. Skrivelse i ämnet överlämnades sedermera till ovannämnda

sakkunniga för att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Enligt vad som upplysts kommer de sakkunniga att slutföra sitt uppdrag

under innevarande år. Med hänsyn härtill anser utskottet inte skäl

föreligga att ånyo giva Kungl. Maj :t till känna behovet av skyndsam utredning

i det hänseende, som här är i fråga. Den pågående utredningen skall

enligt vad som framgår av direktiven bedrivas förutsättningslöst. Vid sådant

förhållande bör utredningsresultatet avvaktas innan ställning las till

frågan huruvida skrivbyråernas serviceverksamhet bör undantagas från

arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Vad slutligen angår motionärernas

yrkande om att nämnda verksamhet i avvaktan pa ny lags tillkomst

skulle få fritt utövas finner utskottet inte skäl frångå sitt ställningstagande

vid fjolårets riksdag. Utskottet får därför hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

att förevarande motioner, 1: 225 och II: 293, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*, Edström*

och Hubinette;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl, herrar

Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Edlund, Jönsson i Ingemarsgården,

Johansson i Skärstad och Carlsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8168 66 K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.