Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1965 vid dess fyrtionionde sammanträde fattade beslut.

1966-03-01 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:12, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1965 vid dess fyrtionionde sammanträde fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år

1965 vid dess fyrtionionde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 17 december 1965 dagtecknad proposition, nr 19 år 1966,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande över

vad föredragande departementschefen anfört angående vissa i nämnda protokoll

omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1965 vid dess fyrtionionde sammanträde antagna instrument.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens

(ILO) allmänna konferens år 1965 antagna instrument,

nämligen rekommendation (nr 123) angående sysselsättning av kvinnor

med familjeplikter, konvention (nr 123) angående minimiålder för tillträde

till arbete under jord i gruvor, rekommendation (nr 124) i samma ämne,

konvention (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för

utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor samt rekommendation

(nr 125) angående arbetsvillkor för minderåriga under jord

i gruvor. Svensk ratificering av de båda konventionerna anses böra anstå

tills vidare.

Internationella arbetskonferensens fyrtionionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 2—23 juni 1965. I sammanträdet deltog delegationer

från 104 av ILO:s 114 medlemsstater jämte observatörer från tre områden

utanför moderlandet, tillsammans över 1 300 personer. Social- eller arbetsministrar

från 68 länder bevistade konferensen. Det stora flertalet medlemsstater

hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar-

och ett arbetstagaroinbud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Följande av konferensen fattade beslut är av beskaffenhet att i enlighet

med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas

riksdagen, nämligen

1) rekommendation (nr 123) angående sysselsättning av kvinnor med

familjeplikter,

2) konvention (nr 123) angående minimiålder för tillträde till arbete

under jord i gruvor,

3) rekommendation (nr 124) i samma ämne,

4) konvention (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för

utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor,

5) rekommendation (nr 125) angående arbetsvillkor för minderåriga

under jord i gruvor.

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument

ha såsom bilagor (bilagorna 1—5) fogats till propositionen.

En särskild bilaga (bilaga 6) med förteckning över samtliga resolutioner

som antagits vid konferensen har fogats till propositionen.

1. Rekommendation angående sysselsättning av kvinnor med familjeplikter

Frågan om sysselsättning av kvinnor med familjeplikter har varit föremål

för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.

En första diskussion ägde sålunda rum vid 1964 års konferens

och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande år till

antagande av en rekommendation i ämnet.

Rekommendationen antogs enhälligt.

Innehållet i rekommendationen

I rekommendationens inledning erinras om att kvinnorna i många

länder i allt större utsträckning arbetar utanför hemmet och att de på grund

härav ställs inför speciella problem. Sådana problem, som uppstår även för

andra arbetstagare, kan avsevärt underlättas genom åtgärder av generell

natur, såsom en successiv förkortning av arbetstiden. Det framhålles vidare

att många av dessa problem inte är säregna för arbetande kvinnor utan berör

familjen och samhället i dess helhet och att såväl medlemsstaternas regeringar

som offentliga och privata organisationer måste ägna uppmärksamhet

åt dessa problem i ett vidsträckt socialt, ekonomiskt och juridiskt

sammanhang.

Rekommendationens operativa del fastslår som allmän princip att

vederbörande myndigheter bör i samverkan med särskilt arbetsmarknadens

parter föra en politik som gör det möjligt för kvinnor med familjeplikter att

arbeta utanför hemmet utan att bli föremål för diskriminerande åtgärder

och under harmoniska förhållanden fullgöra sina uppgifter såväl i hemmet

som i arbetet. " '' '' ■ • l

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

3

I övrigt innehåller rekommendationen fyra avsnitt, som behandlar informations-

och upplysningsverksamhet, åtgärder för barntillsyn, inträde och

återinträde på arbetsmarknaden samt diverse bestämmelser.

När det gäller upplysningsverksamhet bör man, heter det i rekommendationen,

stimulera sådana överväganden av problemen rörande kvinnliga arbetstagare

med familjeplikter som kan anses nödvändiga för att hjälpa

dessa arbetstagare att bli effektivt införlivade med arbetskraften på grundval

av lika rättigheter. Vidare bör man bedriva och främja forskning rörande

de olika aspekterna på sysselsättning av kvinnor med familj eplikter

samt hos allmänheten skapa en vidare förståelse för dessa arbetstagares

problem för att få till stånd en samhällspolitik och ett opinionsklimat som

kan bidra till att hjälpa dem att fullgöra sina uppgifter i familjen och på

arbetsplatsen.

I fråga om anordningar för barntillsyn bör vederbörande myndigheter

och organisationer för att få ett begrepp rörande omfattningen och arten av

de anordningar som erfordras för att hjälpa kvinnliga arbetstagare att fullgöra

sina plikter gentemot familjen och i arbetet inom ramen för sina resurser

insamla och publicera tillförlitliga statistiska uppgifter om antalet

arbetande eller arbetssökande mödrar och deras barns antal och ålder samt

genom systematiska undersökningar fastställa vilka behov och önskemål

som förefinns. Tjänster och anordningar för barntillsyn bör motsvara sålunda

uttryckta behov och önskemål. I detta syfte bör vederbörande myndigheter

och organisationer uppmuntra och underlätta fastställande av planer

för en systematisk utveckling av sådana tjänster och anordningar och

själva organisera samt stimulera och underlätta tillhandahållandet av tjänster

och anordningar för barntillsyn, antingen till rimliga avgifter eller vid

behov kostnadsfritt, enligt smidiga regler och i en omfattning, som tillgodoser

barnens behov i olika åldrar såväl som deras yrkesarbetande föräldrars

behov. Anordningar för barntillsyn bör uppfylla av vederbörande

myndigheter fastställda och övervakade krav i fråga om utrustning och

hygien samt när det gäller personalens storlek och kvalifikationer. Personalen

bör få tillfredsställande utbildning. Slutligen heter det under avsnittet

om barntillsyn att vederbörande myndigheter och organisationer bör bidra

till att hos allmänheten skapa förståelse och stöd för strävandena att tillgodose

yrkesarbetande föräldrars särskilda behov med avseende på anordningar

för sådan tillsyn.

Beträffande inträde och återinträde på arbetsmarknaden uttalar rekommendationen

i huvudsak följande. I syfte att göra det möjligt för kvinnor

med familj eplikter att bli införlivade med arbetsmarknaden på samma villkor

som andra arbetstagare eller i syfte att underlätta deras inträde på

arbetsmarknaden eller deras återinträde på denna efter en relativt lång

tids frånvaro, bör vederbörande myndigheter och organisationer tillse att

unga flickor erhåller allmän undervisning, yrkesvägledning och yrkesut
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 and. Nr 12

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

bildning utan någon form av diskriminering grundad på kön. Vidare bör

de uppmuntra unga flickor att skaffa sig en ingående yrkesförberedelse

samt söka övertyga föräldrar och lärare om behovet att ge flickorna en sådan

förberedelse. Erforderliga tjänster bör tillhandahållas för att underlätta

inträdet på arbetsmarknaden för kvinnor, som huvudsakligen på grund

av familjeplikter ännu inte haft förvärvsarbete, eller underlätta återinträdet

på arbetsmarknaden för kvinnor som av samma skäl varit frånvarande

från densamma under relativt lång tid. Dessa tjänster bör innefatta rådgivnings-,

informations- och arbetsförmedlingsverksamhet samt yrkesutbildnings-

och omskolningsmöjligheter, anpassade till vederbör andes behov

och tillgängliga utan åtskillnad med avseende på ålder. Sådana tjänster

och anordningar bör regelbundet överses, så att de rätt anpassas till de

kvinnliga arbetstagarnas speciella behov och till den ekonomiska och tekniska

utvecklingens växlande behov och tendenser.

Kvinnor som genom sina familj eplikter till följd av moderskap inte anser

sig kunna återinträda i arbete omedelbart efter utgången av den normala

ledighet för moderskap som fastställts i lagstiftningen eller praxis bör

beviljas en rimlig ytterligare ledighet utan att förlora sitt arbete samtidigt

som de till fullo bevarar alla från anställningen härrörande rättigheter. Om

anställningsavtal upphör till följd av moderskap, bör kvinnan kunna återanställas

enligt de bestämmelser i 1963 års rekommendation om uppsägning

av anställningsavtal som är tillämpliga på arbetstagare vilkas anställning

upphört på grund av minskning i arbetsstyrkan.

Slutligen må nämnas att rekommendationen under ett avsnitt »diverse

bestämmelser» anmodar myndigheter och organisationer att genom andra

åtgärder bistå kvinnliga arbetstagare med att fullgöra sina förpliktelser såväl

i yrket som gentemot sin familj utan förfång för deras möjligheter till

anställning eller befordran. Särskilt bör man uppmärksamma frågor av

speciell betydelse för kvinnliga arbetstagare med familj eplikter, t. ex. organisationen

av den offentliga transporttjänsten, samstämmighet mellan

arbetstid och skolschema samt tjänster och anordningar för barntillsyn liksom

tillhandahållande till låga kostnader av sådana anordningar som erfordras

för att förenkla och underlätta hushållsarbetet. Vidare bör man

eftersträva att utveckla en hemhjälpsverksamhet som bedrivs och kontrolleras

av offentlig myndighet och som vid fall av behov kan erbjuda kvinnliga

arbetstagare med familj eplikter kvalificerad hjälp mot rimlig ersättning.

På svenskt initiativ framlade regeringsdelegaterna från de nordiska länderna

gemensamt ett förslag till resolution, vari man uttryckte önskemål

om att rekommendationen med regelbundna mellanrum skulle bli föremål

för revision. Den första översynen skulle vara utförd före år 1975. Den

föreslagna resolutionen antogs enhälligt av konferensen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Svenska bestämmelser

Svenska bestämmelser som har samband med det ämne som behandlas i

rekommendationen återfinns i lagen den 21 december 1945 (nr 844) om

förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap

m. m., arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), barnavårdslagen

den 29 april 1960 (nr 97) samt när det gäller ekonomiska förmåner

vid moderskap lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

(3 kap.).

2.—5. Minderårigas användande i arbete under jord i gruvor av alla slag

Till slutlig behandling förelåg fyra av 1964 års arbetskonferens preliminärt

antagna förslag till internationella instrument om minderårigas

användande i arbete under jord i gruvor av alla slag.

De texter konferensen hade att behandla utgjordes av två konventionsförslag

angående dels minimiålder för arbete under jord i gruvor och dels

läkarundersökning av minderåriga för fastställande av lämplighet för arbete

under jord i gruvor samt två förslag till rekommendationer rörande

dels minimiålder för arbete under jord i gruvor och dels vissa anställningsvillkor

för minderåriga under jord i gruvor. I samtliga förslag anges vissa

förutsättningar för sysselsättande av minderåriga under jord i gruvor av

alla slag. De föreslagna instrumenten upptar däremot inte några regler eller

bestämmelser om gruvarbetet som sådant eller om dess bedrivande från

säkerhetssynpunkt.

Samtliga förslag antogs av konferensen. Röstetalen var i fråga om konventionen

om minimiålder 284 — 0 — 20, rekommendationen i samma ämne

321 — 0 -— 9, konventionen om läkarundersökning 331 — 0 —-13 samt rekommendationen

om vissa anställningsvillkor 298 — 0 — 51.

Av de svenska konferensombuden röstade regerings- och arbetstagarombuden

för samtliga fyra instrument, medan arbetsgivarombudet röstade för

konventionen om läkarundersökning och rekommendationen om minimiålder

men nedlade sin röst i fråga om konventionen om minimiålder och

rekommendationen om anställningsvillkor.

Konvention och rekommendation angående minimiålder för tillträde till

arbete under jord i gruvor

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Grundprincipen i konventionen är, att personer under en viss fastställd

minimiålder inte får sysselsättas under jord i gruvor eller stenbrott

och att minimiåldern i intet fall får vara lägre än 16 år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

För att säkerställa en effektiv tillämpning av konventionen skall erforderliga

straffsanktioner och inspektionsåtgärder tillgripas. Det skall åvila

arbetsgivaren att föra och för tillsynsorgan hålla tillgängligt register över

de personer som sysselsätts under jord och som till levnadsåldern är mindre

än två år äldre än den fastställda minimiåldern; i registret skall anges deras

födelsedag samt den dag då de första gången sysselsattes under jord inom

företaget. Vidare skall arbetsgivaren vara skyldig att för arbetstagarnas representanter

på begäran hålla tillgängliga förteckningar över de personer

som sysselsätts eller arbetar under jord och som är mindre än två år över

den fastställda minimiåldern. I förteckningarna skall anges vederbörandes

födelsedag samt den dag då de först sysselsattes eller började arbeta under

jord inom företaget. När minimiåldern fastställs skall samråd ske med vederbörande

mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Rekommendationen om underjordiskt gruvarbete stadgar att, i de

fall minimiåldern för arbete under jord i gruva är lägre än 16 år åtgärder

så snabbt som möjligt bör vidtas för att höja åldern till denna minimiålder.

Vidare bör minimiåldern för arbete under jord i gruvor fortlöpande höjas i

syfte att uppnå en minimiålder av 18 år. Varje medlemsstat bör verka för

att detta mål uppnås med beaktande av dels de särskilda faror som följer

med underjordsarbete i gruvor, och dels utbildningsmöjligheter, lägsta åldern

för skolpliktens upphörande, minimiåldern inom andra slags industrier

m. m.

Personer som uppnått en ålder mellan den enligt nyssnämnda konvention

fastställda minimiåldern och en i varje land föreskriven högre ålder,

dock lägst 18 år, får sysselsättas eller arbeta under jord i gruvor endast

1) i och för utbildning under erforderlig tillsyn av kompetent person med

teknisk utbildning och praktisk erfarenhet av arbete och 2) under förhållanden,

som fastställts av vederbörande myndighet med avseende på platsen

för och arten av sysselsättningen och under förutsättning att åtgärder för

regelbunden medicinsk och skyddsteknisk tillsyn iakttas. Minderårig som

har lärlings- eller annan systematisk yrkesutbildning får dock under vissa

förhållanden sysselsättas under jord för andra än utbildningsändamål.

I rekommendationen anges ytterligare, att det bör meddelas speciella

föreskrifter om minimiålder för arbete under jord i gruvor när det är fråga

om vissa angivna arbeten eller arbetsförhållanden som är skadliga för hälsan

eller vissa specificerade arbeten som kan äventyra säkerheten för arbetaren

eller andra personer.

Slutligen stadgas att åtgärder bör vidtas för att tillmötesgå de personers

intresse som önskar arbeta i gruvor men som är för unga att sysselsättas

under jord, därför att minimiåldern för sådan sysselsättning är högre än

lägsta åldern för skolpliktens upphörande. Bland sådana åtgärder nämns

sysselsättning ovan jord med lämplig utbildning, yrkesutbildning och yrkesvägledning

samt höjande av den lägsta skolpliktsåldern.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Svenska bestämmelser

I Sverige regleras det i konventionen och rekommendationen behandlade

ämnet i följande författningar, nämligen arbetarskyddslagen den 3 januari

1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949 (nr 208), kungörelsen

samma dag (nr 209) om förbud att använda minderårig till vissa

farliga arbeten samt kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 430) angående specialinspektörer

inom yrkesinspektionen för tillsyn å vissa arbeten vid

gruvdrift.

Konvention angående läkarundersökning av minderåriga för utrönande av

deras lämplighet för arbete under jord i gruvor

Innehållet i konventionen

Konventionen föreskriver, att arbetstagare under 21 år som skall sysselsättas

under jord i gruvor och stenbrott skall utan kostnad noggrant läkarundersökas

vid anställningstillfället och dessutom regelbundet under anställningen,

dock minst en gång om året. För arbetstagare mellan 18 och 21

år kan andra åtgärder för medicinsk kontroll medges om vederbörande

myndighet efter samråd med medicinsk sakkunskap finner att undersökningen

är likvärdig med eller mera effektiv än den årliga undersökningen

och om samråd skett och överenskommelse därvid träffats med berörda representativa

organisationer av arbetsgivare och arbetstagare.

Undersökningarna skall utföras av kompetent läkare och styrkas på lämpligt

sätt samt inbegripa lungröntgenundersökning såväl första gången som

vid senare tillfällen. Arbetsgivaren skall föra och för personer, som utsetts

av vederbörande myndighet, hålla tillgänglig förteckning över de arbetstagare

under 21 år som sysselsätts under jord. I förteckningen skall anges vederbörandes

födelsedag, slag av sysselsättning och intyg om deras lämplighet

därför. Arbetstagarnas representanter skall ha rätt att på framställning

få del av dessa uppgifter. Vederbörande myndighet i varje land skall vidta

alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av konventionens

föreskrifter. Myndigheten skall också samråda med berörda representativa

arhetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Svenska bestämmelser

Arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen, kungörelsen om förbud

att använda minderåriga till vissa farliga arbeten, kungörelsen den 6 maj

1949 (nr 211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande

av vissa yrkessjukdomar samt kungörelsen angående specialinspektörer

inom yrkesinspektionen för tillsyn å vissa arbeten vid gruvdrift.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Rekommendation angående arbetsvillkor för minderåriga under jord i gruvor

Innehållet i rekommendationen

Rekommendationen innehåller föreskrifter om skydd mot ohälsa och

olycksfall, välfärdsanordningar, veckovila, semester och utbildning för

minderåriga arbetstagare som sysselsätts eller avses att sysselsättas under

jord i gruvor eller stenbrott. I materiellt hänseende innehåller instrumentet

bl. a. följande föreskrifter.

I utbildnings- (lärlings-) program för minderåriga gruvarbetare bör ingå

teoretisk och praktisk undervisning om de risker för ohälsa och olycksfall

som arbetstagare i gruvor utsätts för, om hygien och första hjälp och om

åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall. Informationer bör ges om

arbetet under jord och dess risker för ohälsa och olycksfall och om skyddsåtgärder

däremot. Det bör vidare tillses att de minderåriga arbetstagarna —

i allmänhet på arbetsgivarnas bekostnad — förses med lämpliga skyddskläder

och annan utrustning som erfordras med hänsyn till arbetets natur

och de förhållanden varunder arbetet utförs. Åtgärder bör också vidtas i

syfte att vidmakthålla god hälsa hos de minderåriga och ge rekreation. De

bör vidare förfoga över tillfredsställande omklädningsrum och duschrum,

om möjligt avsedda endast för de minderåriga.

Personer under 18 år som sysselsätts under jord i gruvor bör åtnjuta en

oavbruten veckovila om minst 36 timmar för varje sjudagarsperiod. Den bör

fortlöpande ökas till 48 timmar. De som är under 18 år bör inte sysselsättas

under jord i gruvor under tiden för veckovila. Personer under 18 år som

sysselsätts under jord i gruvor bör åtnjuta årlig semester om minst 24 arbetsdagar

(motsvarande fyra veckor).

På arbetsgivaren bör ankomma att föra och hålla tillgänglig förteckning

över de personer under 18 år som sysselsätts under jord. I förteckningen bör

anges födelsedag och tider för veckovila och semester. I enlighet med de

principer som fastställts i den av ILO år 1962 antagna rekommendationen

om yrkesutbildning bör vederbörande myndigheter vidta erforderliga åtgärder

för att säkerställa att minderåriga gruvarbetare bl. a. erhåller regelbunden

yrkesutbildning för de slag av arbeten, varmed de kommer att sysselsättas.

Svenska bestämmelser

Arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen samt lagen den 17 maj

1963 (nr 114) om semester.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

9

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»Vid Internationella arbetskonferensens 49 :e sammanträde år 1965 antogs

dels en rekommendation om sysselsättning av kvinnor med familjeplikter,

och dels fyra instrument avseende minderårigas användande till arbete under

jord i gruvor av alla slag.

Vad först beträffar rekommendationen (nr 123) angående sysselsättning

av kvinnor med familjeplikter behandlar denna ett ämne som är föremål för

en livlig debatt i vårt land. Såsom ILO-kommittén framhåller kan en särbehandling

av kvinnor i ett internationellt instrument innebära en risk för

att man ger intryck av att kvinnan bör inta en särställning på arbetsmarknaden,

något som kan vara ägnat att motverka snarare än befordra en

snabb utveckling mot verklig likställighet på arbetsmarknaden mellan män

och kvinnor.

Mot denna bakgrund är jag i likhet med ILO-kommittén tveksam huruvida

rekommendationen över huvud bör föranleda någon åtgärd från svensk

sida. Då emellertid åtskilligt återstår att uträtta i vårt land inom det område

som i rekommendationen behandlas under rubriken »Tjänster och anordningar

för barntillsyn», anser jag i likhet med kommittén att innehållet i

detta avsnitt bör beaktas. Min avsikt är därför att hos Kungl. Maj :t hemställa

att rekommendationen i nämnda del skall bringas till vederbörande myndigheters

kännedom för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt, av

dem beaktas i deras fortsatta verksamhet.

Vad härefter angår de fyra instrumenten rörande minderårigas användande

till arbete under jord i gruvor av alla slag får jag anföra följande.

Konventionen (nr 123) angående minimiålder för tillträde till arbete under

jord i gruvor avviker på en punkt från gällande svenska arbetarskyddslag,

nämligen såvitt avser artikel 2 mom. 3, som föreskriver att minimiåldern

för minderårigs arbete under jord i gruvor inte får vara lägre än 16 år.

I 25 § arbetarskyddslagen föreskrivs visserligen att minderårig — dvs. person

som inte fyllt 18 år — inte får användas till underjordsarbete i gruva,

men från denna regel kan undantag medges dels för yngling som fyllt 16 år

när särskilda skäl föreligger (andra stycket första punkten), dels för yngling

som fyllt eller under kalenderåret fyller 15 år, om det är påkallat av

hänsyn till hans yrkesutbildning (andra stycket andra punkten). Denna

möjlighet till undantag utgör, såsom ILO-kommittén framhåller, f. n. hinder

för svensk ralificering av konventionen.

ILO-kommittén har hänvisat bl. a. till att vid tidpunkten för den nioåriga

skolformens genomförande ungdomarna normalt kommer att ha uppnått

16 års ålder, då de lämnar skolan, och alt antalet minderåriga under nämnda

ålder som kommer att kunna sysselsättas i gruvor därför torde bli allt

mindre. Kommittén bar med hänsyn härtill funnit att skäl talar för att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

frågan om ett upphävande av dispensbestämmelserna i 25 § andra stycket

andra punkten arbetarskyddslagen tas upp till prövning. Härigenom skulle

nu föreliggande hinder för en svensk ratificering av konventionen undanröjas.

Det torde inte vara lämpligt att nu ta ställning till frågan om ändrade

lagregler för minderårigas användande till arbete under jord i gruvor.

Svensk ratificering av konventionen bör därför anstå tills vidare. Jag avser

dock att vid lämplig tidpunkt på nytt anmäla lagstiftningsfrågan för Kungl.

Maj :t.

Med åberopande av det anförda anser jag att frågan om svensk ratificering

av konventionen bör anstå tills vidare.

I rekommendationen (nr 12b) angående minimiålder för tillträde till arbete

under jord i gruvor förordas att, om denna ålder är lägre än 16 år, åtgärder

så snabbt som möjligt skall vidtas för att höja minimiåldern till den

nivån. Vidare bör minimiåldern fortlöpande höjas till 18 år. Ett iakttagande

av rekommendationen från svensk sida skulle enligt arbetarskyddsstyrelsens

mening kunna leda till att yrkesutbildningen för underjordsarbete

försvårades. Frågan huruvida för Sveriges del rekommendationens

syfte skall kunna fyllas beror, säger styrelsen, på vilket behov av dispenser

som i framtiden kan komma att föreligga inom svensk gruvindustri.

Mot bakgrunden av detta uttalande anser jag att rekommendationen bör

överlämnas till styrelsen för att, i den mån så finns möjligt och lämpligt,

av styrelsen beaktas i samband med meddelande av dispenser enligt 25 §

arbetarskyddslagen såvitt avser gruvindustrin.

Konventionen (nr 12b) angående läkarundersökning av minderåriga för

utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor innehåller ett

flertal bestämmelser som avviker från svensk lagstiftning. Detta gäller särskilt

de generella kraven på en första läkarundersökning och årliga läkar - besiktningar (art. 2), reglerna om kostnaderna för läkarundersökning och

läkarbesiktningar (art. 3 mom. 3) samt föreskrifterna om register över

personer under 21 år (art. 4 mom. 4).

Samtliga dessa frågor är f. n. i skilda hänseenden föremål för utredning

inom arbetarskyddsstyrelsen, delvis i samråd med statens institut för folkhälsan.

Det torde inte vara uteslutet, att ett närmande mellan de svenska bestämmelserna

och konventionen kan bli resultatet av dessa utredningar. Jag

ämnar därför senare hemställa hos Kungl. Maj :t att konventionen överlämnas

till arbetarskyddsstyrelsen för att uppmärksammas vid det fortsatta utredningsarbetet.

Under dessa förhållanden bör ratifikationsfrågan tills vidare

vila.

Vad slutligen beträffar rekommendationen (nr 125) angående arbetsvillkor

för minderåriga under jord i gruvor synes denna enligt vad som framgår

av remissyttrandena i allt väsentligt överensstämma med svensk lagstiftning

och praxis. Med hänsyn härtill påkallar rekommendationen inte någon

åtgärd från svensk sida.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

11

Ulskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen

yttrat om nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens antagna konventioner och rekommendationer

Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition,

nr 19, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 1 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN. R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson,

herrar Eric Carlsson*, Erik Filip Petersson, Hiibinette och Karl-Erik Eriksson*

;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Jönsson i Ingemarsgården,

Johansson i Skärstad* och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66003 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:92 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående användningen av engångsförpackningar samt angående åtgärder mot nedskräpning. a1 i texten