Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjd åldersgräns för bidragsförskott.

1966-03-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjd åldersgräns för bidragsförskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjd åldersgräns för

bidragsförskott.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 389,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Lindberg m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära utredning syftande till en

höjning av åldersgränsen för utgivande av bidragsförskott till 18 år och

att förslag härom må föreläggas riksdagen».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.

föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets

uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten

upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med

hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och

ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år. Är barnet, sedan dess rätt till

underhåll enligt det sagda upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att själv försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga

skyldiga att giva barnet skäligt underhåll. I kostnaden för barnets underhåll

skall envar av föräldrarna taga del efter sin förmåga. Fader eller

moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag.

Adoptant och adoptivbarn har samma plikt att underhålla varandra som

föräldrar och barn.

Frågan om vårdnaden om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Barn

i äktenskap står i regel under föräldrarnas vårdnad till dess det fyllt

tjuguett år eller ingått äktenskap. I vissa fall tillkommer emellertid vårdnaden

endast endera av föräldrarna. Lever föräldrarna på grund av söndring

åtskilda, skall rätten på ansökan av endera förordna, vilken av dem

som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen bör stå under

den enes vårdnad, huru de skall fördelas mellan föräldrarna. Dömes till

återgång av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

mellan dem, skall rätten tillika meddela förordnande angående

vårdnaden om barnen. Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

till dess det fyllt tjuguett år eller ingått äktenskap. Är föräldrarna ense, att

fadern skall träda i moderns ställe, skall han, på anmälan, av rätten förordnas

att övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Vidare

gäller, att om modern finnes ej vara lämplig att utöva vårdnaden, skall

rätten överflytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

Enligt lagen den 21 maj 196i om bidragsförskott, som trädde i kraft den

1 juli samma år, utgår i vissa fall bidragsförskott därest vårdnaden om

barn tillkommer endast en av föräldrarna eller där barnet icke står under

föräldrarnas vårdnad.

Det allmännas stöd är utformat som ett enhetligt bidrag, vilket i princip

utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta

system har rätten till bidragsförskott frigjorts från anknytningen till det

i det individuella fallet fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts

oberoende såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets

storlek. Bidragsförskottet har därigenom blivit ett grundskydd

för barnets försörjning av liknande karaktär som barnpensionen

från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, ersättes bidragsförskottet

av barnpension, och för båda förmånerna gäller i tillämpliga

delar likartade regler. Resultatet har blivit ett generellt och samordnat

skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som

är anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna

uteblir.

Bidragsförskott utgår med högst tjugofem procent av basbeloppet enligt

lagen om allmän försäkring. Om bidragsförskott skall utgå i förhållande

till såväl fader som moder kan dylikt förskott dock utgå i förhållande till

varje underhållsskyldig med sjutton och en halv procent av basbeloppet.

Om barnet är berättigat till barnpension är motsvarande procenttal tio.

Bidragsförskott utgår inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige

eller om det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige

i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag, som

inte är lägre än vad som kunnat utgå i förskott. Även andra fall, då bidragsförskott

inte utgår, är angivna i lagen. Om det finnes grundad anledning

antaga, att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning utgör

bidragsförskottet skillnaden mellan belopp, som beräknats på nyss angivna

sätt, samt underhållsbidragets belopp. Enligt 3 § i lagen utgår bidragsförskott

till och med den månad varunder barnet fyllt sexton år eller rätten

till förskott eljest upphört. Det åligger den underhållsskyldige att ersätta

det allmänna för utgivna bidragsförskott.

Även för barnpension inom folkpensioneringen, som utgår för barn, vars

fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, gäller i överensstämmelse

med vad som ovan sagts, att pensionen upphör i och med utgången av

den månad, varunder barnet fyller sexton år (8 kap. 5 i§ och 16 kap. 9 §

lagen om allmän försäkring). Barntillägg inom folkpensioneringen, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

3

är konstruerat som ett tillägg till den pension, som tillkommer försörjaren,

utgår likaledes till och med den månad, varunder barnet fyller 16 år (9 kap.

1 § och 16 kap. 9 § samma lag).

Beträffande åldersregler för vissa andra sociala förmåner hänvisas till

en promemoria rörande sådana regler inom skatte- och socialpolitiken, som

publicerats i studiehjälpsutredningens betänkande om bättre studiehjälp

(SOU 1963:48).

Rörande gällande rätt i övriga nordiska länder kan nämnas, att bidragsförskott

utgår i Danmark, Finland och Norge för underhållsbidrag intill

dess barnet fyller 18 år, under förutsättning att underhållsskyldigheten

inte upphört dessförinnan. I Island är åldersgränsen 16 år.

Historik

År 1934 tillkallades sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda

med utredning av frågan om understöd till obemedlade eller mindre bemedlade

personer med försörjningsplikt mot minderåriga barn, varvid

även samhälleliga hjälpåtgärder åt föräldralösa barn borde tagas under

övervägande. Av de sakkunniga verkställda utredningar (SOU 1936:6 och

47) lades till grund för lagstiftning i ämnet. I proposition nr 276 till 1937

års riksdag förelädes riksdagen förslag till lag om barnbidrag och lag om

förskottering av underhållsbidrag till barn. Med viss ändring i förstnämnda

förslag godtog riksdagen propositionen. Lagar utfärdades den 18 juni 1937.

Lagen om barnbidrag innebar i huvudsak, att samhällets bistånd åt ensamstående

mödrar icke längre skulle ske genom fattigvården. Bidragsförskottslagen

innebar, att det allmänna ställde sig som garant intill en viss

nivå för det underhållsbidrag, som barnet tillförsäkrats genom dom eller

avtal. Samtidigt inträdde samhället i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot

den underhållsskyldige. Lagen avsåg barn utom äktenskap samt barn,

vilkas föräldrar på grund av hemskillnad eller söndring levde åtskilda eller

fått sitt äktenskap upplöst. Enligt lagen ägde barn, vars fader enligt rättens

beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal var pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag

till barnet, att, sedan förfallodag för bidraget förflutit utan att bidraget

guldits, av allmänna medel erhålla förskott å bidraget. Barnbidraget respektive

bidragsförskottet utgick icke för längre tid än till och med den månad,

under vilken barnet fyllde sexton år. Dessa bestämmelser överensstämde,

såvitt avsåg åldersgränsen, med sakkunnigeförslagen. De sakkunniga upptog

icke någon särskild motivering för den valda åldersgränsen i fråga

om bidragsförskott. Under remissbehandlingen framhölls av barnavårdsnämnden

i Malmö, att även om den lagliga underhållsskyldigheten vid

tiden för remissens besvarande kvarstode till lägst 16 år, det icke så sällan

inträffade, att avtal skrevs upptagande underhållsskyldighet till femton år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

eller »till 16 år eller den tidigare tidpunkt då barnet kunde sig självt försörja».

Såvitt framgår av propositionen ifrågasattes icke av någon remissinstans

höjning av åldersgränsen. I lagtexten skedde en omarbetning av

sakkunnigeförslaget för att utmärka, att sextonårsgränsen var en maximigräns.

Motsvarande omarbetning skedde av lagtexten till lagen om barnbidrag

för att utmärka, att barnbidrag kunde upphöra före uppnådda sexton

års ålder. I fråga om barnbidragen anförde de sakkunniga bl. a. följande.

De pensionstillägg för barn till vissa invalider, som för närvarande utgöra

den enda motsvarigheten till de föreslagna barnbidragen, utgå för barn intill

15 års ålder. Som emellertid 16 år utgör en oftare använd åldersgräns i

nyare författningar, bland annat inom områdena för folkpensionering och

fattigvård, hava de sakkunniga ansett, att rätten till barnbidrag bör upphöra

först vid 16 års ålder.

Departementschefen fann icke skäl frångå de sakkunnigas förslag. Han

anförde därvid, att det icke torde överensstämma med lagstiftningens syfte

att, såsom i ett remissyttrande påpekats, höja åldersgränsen för det fall,

att barnet bedrev studier.

7937 års lag om bidragsförskott ersattes 7943 av en ny lag i ämnet. Beträffande

åldersgränsen för bidragsförskott medförde den nya lagen inte

någon egentlig ändring i sak. Förskott kunde utgå till den dag, då barnet

fyllde sexton år.

Under giltighetstiden för 1943 års lag skedde vissa ändringar i denna.

Lagstiftningen behöll dock i huvudsak sin ursprungliga karaktär. Genom

lagändring år 1960 fick utomäktenskapliga barn utan känd fader, för vilka

dom eller avtal om underhållsbidrag alltså inte föreligger, möjlighet att

efter fyllda tre år erhålla bidragsförskott.

Genom en särskild lag år 1957 infördes de s. k. utfyllnadsbidragen. Dessa

tillkom i syfte att höja vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag.

Rörande tillkomsten av den nu gällande lagen av år 196i om bidragsförskott

må anföras följande, därvid främst beaktas frågan om åldersgränsen.

Sedan nordiska socialpolitiska kommittén tagit upp frågan om en samordnad

bidragsförskottslagstiftning i de nordiska länderna överlämnade

kommittén i december 1962 till socialdepartementet en rapport med förslag

till vissa reformer beträffande bidragsförskotten. Rapporten överlämnades

strax därefter till socialstyrelsen, som samtidigt fick i uppdrag att

verkställa översyn av de svenska lagreglerna om bidragsförskott till barn

under 16 år.

Socialstyrelsen framlade härefter i juli 1963 ett förslag till ny lag om

bidragsförskott. Under hänvisning till den begränsning i fråga om barnets

ålder, som utredningsuppdraget innefattade, föreslog socialstyrelsen icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

5

höjning av den gällande 16-årsgränsen för bidragsförskott men omnämnde,

att nordiska socialpolitiska kommittén förordat, att bidragsförskott skulle

kunna utgå till dess barnet fyllde 18 år, såvida inte underhållsskyldigheten

upphört dessförinnan. Vid remissbehandling av socialstyrelsens förslag

framhöll familjerättskommittén, att det var önskvärt, att åldersgränsen

höjdes till 18 år. Som motivering anfördes, att det numera är vanligt att

underhållsbidrag fastställes att utgå till dess barnet uppnått nämnda ålder,

och det var skäligt att bidragsförskott kunde utgå under samma tid. Familjerättskommittén

åberopade också önskemålet att om möjligt vinna samstämmiga

regler i de nordiska länderna. Då man emellertid fick räkna med att

barnet i vissa fall hunnit få egen inkomst av förvärvsarbete före 18-årsåldern,

borde enligt familjerättskommitténs mening förmånen av bidragsförskott

möjligen göras beroende av skälighetsprövning. Länsstyrelsen i

Malmöhus län samt flera socialvårdskonsulenter och ett stort antal barnavårdsnämnder

hyser samma mening. Därvid åberopades i flera fall som

skäl för åldersgränsens höjning bl. a. den förlängda skolplikten.

Socialstyrelsens förslag jämte remissyttrandena överlämnades till socialpolitiska

kommittén för att beaktas vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.

Till kommittén hade även överlämnats andra lagutskottets

av riksdagen godkända utlåtande nr 7 år 1962 i anledning av motionen

11:369 till samma års riksdag om översyn av reglerna för samhällsstöd åt

ensamstående barnaförsörjare. Motionärerna ifrågasätta bl. a. om icke

bidragsförskott borde utgå till och med den månad under vilken barnet

fyllde 18 år.

Socialpolitiska kommittén avlämnade i november 1963 ett betänkande

Trygghet för barns underhåll (tryckt som bilaga till prop. nr 70 år 1964),

vari framlades förslag till en ny bidragsförskottslag. Kommittén anförde

beträffande åldersgränsen följande.

Kommittén anser att frågan om höjning av den övre åldersgränsen för

rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år är ett problem som ej bör bedömas

isolerat. Det bör naturligen ses i samband med åldersgränserna för

rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag

samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Kommittén vill

här erinra om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och

socialpolitiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen

och socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om

bättre studiehjälp (SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. f.). Kommittén finner

det inte möjligt att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av

dessa åldersregler. Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16- årsgränsen, när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta

om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner

och förpliktelser. En utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som

äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland

ungdomar över 16 år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

Vid remissbehandlingen av socialpolitiska kommitténs förslag framhöll

familjerättskommittén ånyo önskvärdheten av att åldersgränsen bestämdes

till 18 år. Samma mening kom till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i

Jämtlands län och från ett stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna

i Östergötlands och Kristianstads län uttalade sin anslutning till kommitténs

uppfattning att frågan om eventuell höjning av åldersgränsen borde

anstå tills vidare och tagas upp på nytt i samband med en allmän översyn

av åldersreglerna för rätt till sociala förmåner.

Föredraganden, statsrådet Lindström, anförde följande.

Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar

bidragsförskottet med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående

har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om

bidragsförskott att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och

bidragsförskott från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade

av skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att

bidragsförskott bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete.

Fortsätter barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp

i tillämpning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat

för bidragsförskotten vidta någon ändring av den hittillsvarande 16- årsgränsen.

I anledning av propositionen med förslaget till ny bidragsförskottslag

(nr 70 år 1964) väcktes ett flertal motioner, bland dem de likalydande motionerna

1:726 av herr Adolfsson och 11:889 av fru Ryding m.fl. I

motionerna begärdes — med hänvisning bl. a. till lagstiftning i andra nordiska

länder och till den förlängda skolplikten — sådana ändringar i lagförslaget,

att bidragsförskott kunde utgå till 18 års ålder.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 47

år 1964 att även om vissa omständigheter talade för motionärernas förslag,

utskottet fann, att de skäl föredraganden anfört mot att höja åldersgränsen

för bidragsförskott var bärande, varför utskottet biträdde propositionen i

denna del.

I början av år 1965 tillsattes familjepolitiska kommittén för utredning

av frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Efter en

redogörelse för familjeberedningens promemoria ökat stöd till barnfamiljer

(SOU 1964:36) anföres i direktiven för utredningen följande.

Familjeberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en

omfattande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt

gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl. a. differentieringsspörsmålet

och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya

vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att

samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland

investeringar. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för

en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna.

Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning.

För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör särskilda

sakkunniga tillkallas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

7

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa

sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera

den inbördes avvägningen och pröva behovet av ändring och utbyggnad

av dem.

I direktiven anföres vidare bl. a. följande.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten

av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning

inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.

De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt

stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,

moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten — kan under nästa budgetår

beräknas kosta drygt två miljarder kr. Genom att variera stödformernas

sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.

Utskottet

Genom 1964 års lag om bidragsförskott, som ersatte tidigare lagstiftning

i ämnet, garanteras barn till frånskilda makar och ogifta mödrar ett generellt

underhåll, som utgår oberoende av om underhållsbidrag fastställts

och utan begränsning till det fastställda bidragets storlek. Underhållet motsvarar

i princip 25 procent av basbeloppet. Bidragsförskott utgår till och

med den månad varunder barnet fyllt 16 år eller rätten till förskott eljest

upphört.

I förevarande motion begäres utredning och förslag om höjning av åldersgränsen

för utgivande av bidragsförskott till 18 år. Motionärerna framhåller,

att den förlängda skolgången medfört att behovet av underhållsbidrag

upp till 18 års ålder blivit större samt att avtal om utgivande av underhållsbidrag

numera allmänt innehåller att bidraget skall utgå tills barnet

uppnått nämnda ålder. Motionärerna anser, att bidragsförskott skal! kunna

utgå till 18 år om sådant avtal föreligger.

I propositionen med förslag till 1964 års lag framhöll föredragande statsrådet

i frågan om åldersgränsen det angelägna i att denna samordnades

med motsvarande bestämmelser för andra sociala förmåner. Det var ingalunda

givet, anförde föredraganden, att bidragsförskott borde utgå för ett

barn, som efter grundskolan gick ut i förvärvsarbete. Om barnet fortsatte

sin utbildning, trädde reglerna om studiehjälp i tillämpning. Föredraganden

ansåg, liksom socialpolitiska kommittén, vars förslag låg till grund för

propositionen, att man inte isolerat för bidragsförskotten borde vidtaga

någon ändring av den dittillsvarande sextonårsgränsen.

I anledning av propositionen väcktes motioner, vari hemställdes om ändring

av åldersgränsen i samma avseende, som nu aktualiserats.

Vid detta tillfälle fann andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, att även om vissa omständigheter talade för motionärernas förslag,

de skäl föredraganden anfört mot att höja åldersgränsen för bidrags
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

förskotten var bärande. Utskottet biträdde i anledning härav propositionen

i denna del.

Under fjolåret tillsattes familjepolitiska kommittén för utredning av

frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Kommittén har

till huvuduppgift att undersöka effektiviteten av olika stödformer och

pröva deras inbördes sammansättning och avvägning inom ramen för vissa

alternativ för samhällets totala stöd åt barnfamiljerna. Bland i direktiven

uppräknade stödformer nämnes bidragsförskotten.

Med hänsyn till den samlade översyn av de familjepolitiska åtgärderna,

som sålunda anförtrotts familjepolitiska kommittén, anser utskottet skäl

föreligga, att överlämna den nu väckta motionen till kommittén. Utskottet

får därför hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motion,

11:389, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att motionen

överlämnas till familjepolitiska kommittén; samt

2) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från f ö r s t a kammaren: fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson,

herrar Edström*, Erik Filip Petersson, Hiibinette och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl,

herr Johansson i Södertälje, fru Svensson, herrar Johansson i Skärstad*,

Ringaby och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kiblströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:94 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående rätten till änkepension inom den allmänna tilläggspensioneringen. a1 i texten