Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående abortförebyggande verksamhet.

1966-03-01 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:18, Utlåtande i anledning av väckt motion angående abortförebyggande verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckt motion angående abortförebyggande

verksamhet.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 714,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ullsten m. fl. hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådana tillläggsdirektiv

till den pågående abortutredningen att denna får i uppdrag att

undersöka möjligheterna att med lagstiftning reglera myndigheternas handläggningstid

av abortansökningar och landstingens skyldighet att inrätta

rådgivningsbyråer för abortförebyggande verksamhet».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Förutsättningarna för legal abort angives i 1 § lagen den 17 juni 1938

om avbrytande av havandeskap (abortlagen). Lagen upptager i sin nu gällande

lydelse fem abortindikationer. Havandeskap må sålunda enligt 1 § 1)

avbrytas när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan

barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa

(medicinsk indikation). Enligt 1 § 2) tillåtes abortframkallning när med

hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt

kan antagas, att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt

nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet (socialmedicinsk

indikation). Vidare upptages såsom giltiga grunder för abortingrepp i 1 § 3)

att kvinnan hävdats genom våldtäkt eller blivit havande till följd av vissa

andra brottsliga gärningar (humanitär indikation) samt i 1 § 4) att med

skäl kan antagas, att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag

kommer att på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet

eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk

indikation). Slutligen må havandeskap enligt 1 § 5) avbrytas, när med skäl

kan antagas att det väntade barnet på grund av skada under fosterstadiet

kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte.

Enligt andra stycket i 1 § får avbrytande av havandeskap på annan grund

än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan ej företagas efter havandeskapets

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

tjugonde vecka. Medicinalstyrelsen kan dock, om synnerliga skäl föreligger,

medge att ingreppet får ske intill utgången av tjugufjärde veckan.

Enligt 4 § får havandeskap inte avbrytas utan att två läkare, av vilka

den ene skall vara den som utför ingreppet, i skriftligt utlåtande förklarat

förutsättningarna för åtgärden vara för handen eller också medicinalstyrelsen

lämnat tillstånd därtill. När fråga är om tillämpning av de under 1 §

4) och 5) upptagna indikationerna skall prövningen alltid ske av medicinalstyrelsen.

Detsamma gäller när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet

saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden.

Kan, då fråga är om avbrytande av havandeskap på grund av sjukdom

eller kroppsfel hos kvinnan, prövning i den ordning 4 § angiver eller utförande

av ingreppet i lasarett eller annan i lagen åsyftad anstalt icke utan

våda äga rum med hänsyn till dröjsmål eller annan olägenhet som därigenom

skulle uppstå, må enligt 7 § (den s. k. nödfallsparagrafen) havandeskapet

av legitimerad läkare avbrytas utan iakttagande av nämnda stadganden.

Indikationen under 1 § 2) infördes genom en 1946 vidtagen lagändring,

och den under 1 § 5) angivna indikationen upptogs i lagen genom lagändring

1963. Övriga indikationer förefanns enligt lagens ursprungliga lydelse.

Abortlagen har vidare genom vissa, år 1964 genomförda ändringar anpassats

efter brottsbalken. Dessa ändringar trädde i kraft samtidigt med brottsbalken

eller den 1 januari 1965.

I anslutning till abortlagen meddelas i kungörelse den 9 september 1938

tillämpningsföreskrifter till ifrågavarande lag. I kungörelsen stadgas bl. a.,

att ansökan hos medicinalstyrelsen om tillstånd till avbrytande av havandeskap

skall göras skriftligen. Ansökningen skall vara åtföljd av vissa handlingar,

bland dem intyg av läkare angående verkställd undersökning. Medicinalstyrelsen

skall enligt kungörelsen så snart ske kan pröva om havandeskapet

må avbrytas.

Straffbestämmelser för illegal abort finnes i 3 kap. 4 § brottsbalken. En

särskild regel, som inskränker åklagarens möjligheter att åtala kvinnan,

finnes i 11 § samma kapitel.

För anordnande och upprätthållande av verksamhet för stöd och rådgivning

åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte utgår enligt kungörelse

den 21 december 19k5 (nr 863) statsbidrag till landsting eller till stad, som

ej deltager i landsting. Bidrag utgår därvid till läkares och kurators avlöning,

till vissa resor samt för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov

hos kvinnor, som besöker kurator. Även kostnader för vissa laboratorieundersökningar

ersättes. Abortförebyggande verksamhet bedrivs för närvarande

vid 20 rådgivningsbyråer. Dessa är belägna, tre i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt de övriga i 12 landstingskommuner. Under år 1964

nyinskrevs 5 315 kvinnor vid rådgivningsbyråerna. För innevarande budgetår

har till abortförebyggande åtgärder anvisats ett förslagsanslag av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

430 000 kronor. I statsverkspropositionen föreslås för nästa budgetår en

höjning av anslaget med 60 000 kronor.

Enligt kungörelse den 2 december 1960 om statsbidrag till försöksvis anordnad

familjerådgivning (nr 710) må till landstingskommun eller stad,

som icke tillhör landstingskommun, inom ramen för ett av Kungl. Maj :t

för ändamålet fastställt belopp, utgå statsbidrag till försöksvis anordnad

familjerådgivning, som avser rådgivning och behandling i samband med

konfliktsituationer i äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om

samlevnadsproblem. Sådan familjerådgivning må även innefatta stöd och

rådgivning åt abortsökande kvinnor. Statsbidrag enligt kungörelsen har beviljats

för verksamheten vid tio byråer. Verksamheten befinner sig i ett flertal

fall i sitt begynnelseskede. Endast vid tre eller fyra av byråerna kommer

familjerådgivningen att omfatta även stöd och rådgivning åt abortsökande

kvinnor. Utöver de tio byråer, för vilka statsbidrag beviljats, har enligt uppgift

från medicinalstyrelsen inkommit ansökningar om bidrag till ytterligare

sex byråer. Avsikten är att vid tre av dessa rådgivning åt abortsökande kvinnor

skall ske. En av ansökningarna avser utvidgning av en nu befintlig

abortbyrå till familjerådgivningsbyrå. Ett förslagsanslag av 140 000 kronor

för innevarande budgetår har anvisats för den försöksvis anordnade familjerådgivningen.

Samma belopp föreslås utgå för budgetåret 1966/67.

Under fjolåret tillsattes en utredning, 1965 års abortkommitté, för att verkställa

utredning om abortlagens tillämpning och därmed sammanhängande

spörsmål samt en allmän översyn av abortlagstiftningen. I direktiven till

utredningen, vilka återges i 1966 års riksdagsberättelse, sid. 70, anför

departementschefen, statsrådet Kling, till en början följande.

Abortfrågan och spörsmål som sammanhänger därmed föranleder i vårt

land en livlig offentlig debatt. Härvid har under senare tid framförts åtskilliga

förslag till ändring av abortlagstiftningen i den ena eller den andra

riktningen. Lämpligheten av de framförda förslagen kan inte rätt bedömas

utan att huvuddragen av det aktuella sakläget och iakttagbara utvecklingstendenser

fixeras så klart som möjligt. Det har nu förflutit avsevärd tid

sedan 1950 års abortutredning avslutade sin verksamhet och de resultat som

utredningen redovisade kan inte längre anses aktuella. Enligt min mening

bör därför en förnyad utredning äga rum på området.

Som jag hade anledning framhålla i samband med att förslag framlades

till 1963 års ändringar i abortlagen (prop. 1963: 100 s. 14) bör den nuvarande

tillämpningen av lagen undersökas. Utredningen bör innefatta en statistisk

bearbetning av föreliggande material rörande ansökningar om avbrytande

av havandeskap, behandlingen av sådana ansökningar samt utförda

legala aborter. Materialet bör bl. a. redovisas fördelat på de olika

abortindikationerna och uppdelat för olika delar av landet. Det synes lämpligt

att särskild uppmärksamhet ägnas åt att klarlägga vissa tidpunkter

av betydelse för bedömningen av hur förfarandet fungerar, nämligen lidpunkterna,

när graviditeten först konstaterats eller kunnat konstateras,

när ansökan avgetts, när beslut förelegat och när ingreppet ägt rum. I anslutning

till den statistiska bearbetningen bör undersökas bl. a. i vad mån

förändringar har inträffat i klientelets sammansättning, antalet ansökningI

•- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

ar, bifallsprocenten och tidsåtgången för ansökningarnas behandling samt

försök göras att ange orsakerna till inträffade förändringar.

Bilden av abortlagens tillämpning bör kompletteras med undersökningar

på ett par särskilda områden. Sålunda bör försök göras att analysera de

skilda motiv som kan ligga bakom önskan om abort och att klarlägga den

betydelse som i detta sammanhang kan tillmätas skilda sociala faktorer som

ekonomi, familje- och bostadsförhållanden samt utbildningssituation. Även

psykologiska sammanhang bör belysas. Av särskilt intresse är i vad mån

det förekommer typiska variationer i kvinnans inställning till aborten under

olika skeden av graviditeten. Vidare bör frågan om somatiska och psykiska

komplikationer vid legala och illegala abortingrepp upptas till undersökning.

Ingreppens beskaffenhet vid olika graviditetsstadier bör redovisas och

såvitt möjligt bör klarläggas i vad mån risken för komplikationer varierar

med tiden för ingreppet. Ett särskilt förhållande som i detta sammanhang

bör undersökas är i vilken utsträckning det har förekommit att lasarettsläkare

vägrat att utföra operationen sedan abort beviljats och vilka konsekvenser

sådan vägran har haft för de abortsökande kvinnorna. Det bör även

undersökas om det har förekommit andra hinder mot att få en beviljad

abort utförd.

Utredningen bör vidare söka få fram en så tillförlitlig beräkning som

möjligt av antalet illegala aborter per år under den tid undersökningen

avser.

Utvecklingen i fråga om antikonceptionella åtgärder har också stort intresse,

när det gäller att bedöma de allmänna förhållanden under vilka

abortlagens regler fungerar. Denna utveckling bör därför belysas samt formerna

för preventivmedelsrådgivningen och omfattningen därav beröras.

Medicinalstyrelsen har nyligen fått i uppdrag att sammanställa och

analysera vunna erfarenheter dels av den hittills på försök anordnade familjerådgivningen

och dels av den organiserade abortförebyggande rådgivningsverksamhet

som bedrivs i annan form än i samband med familjerådgivning

samt alt till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse härför. Detta

material bör utredningen använda i sitt arbete.

Vad jag hittills har anfört har tagit sikte på en undersökning av praxis

och andra faktiska förhållanden. Sedan en sådan ingående kartläggning

har skett bör utredningen mot bakgrund därav till prövning uppta frågan

om den framtida inriktningen av vår abortlagstiftning och göra en allmän

översyn av denna.

Departementschefen anför härefter bl. a., att enligt hans mening tiden

nu är inne för en ytterligare liberalisering av möjligheterna till abort utöver

den som redan skett under abortlagens giltighetstid. Särskilt framhåller

han, att många skäl talar för att kvinnan under ett mycket tidigt graviditetsstadium

i princip får rätt att själv bestämma om hon vill föda det

väntade barnet.

Vidare yttrar departementschefen.

Vilken lösning som än väljes bör utredningen överväga vilka bestämmelser

som bör reglera förfarandet i abortärenden. Att de nuvarande icke är

ändamålsenliga i alla avseenden har allmänt omvittnats. Bl. a. är angeläget

att möjligheter skapas att påskynda förfarandet så att beslut kan erhållas på

ett betydligt tidigare stadium av graviditeten än hittills. Av vikt är vidare

att en kvinna som har beviljats abort har möjlighet att få ingreppet utfört

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

snarast och till låg kostnad. De reformförslag som utredningen finner påkallade

i dessa hänseenden bör den framlägga successivt.

Sedan härefter angivits, att i utredningsuppdraget bör ingå att behandla

vissa straffrättsliga frågor rörande abort, anföres slutligen följande.

Utöver de två huvuduppgifter för utredningen som jag har angett i det

föregående — en undersökning av abortlagens tillämpning m. m. och en allmän

översyn av abortlagstiftningen — bör utredningen också ha att till

ingående behandling uppta en annan fråga av största vikt, nämligen samhällets

åtgärder i abortförebyggande syfte. Det gäller här både den rådgivningsverksamhet,

som i detta syfte bedrivs av olika samhällsorgan i skilda

former, och sociala och ekonomiska åtgärder till stöd åt kvinnor i abortsituation.

Mot bakgrund av det material rörande rådgivningsverksamheten

som medicinalstyrelsen enligt det föregående har att inkomma med och de

undersökningar som utredningen själv har att företa rörande de motiv som

ligger bakom önskan om abort och om betydelsen i detta sammanhang av

skilda sociala faktorer såsom ekonomi och bostadsförhållanden bör utredningen

överväga hur samhällets verksamhet på detta område på bästa sätt

kan utbyggas och effektiviseras. Det gäller härvid bl. a. hur rådgivningsverksamheten

lämpligen bör vara organiserad.

Motionen

I motionen anföres bl. a., att år 1963 bedrev hälften av landstingskommunerna

icke någon abortförebyggande verksamhet vid särskilda abortbyråer.

Vidare anföres, att tillgången på personal anses tillräcklig endast vid en

fjärdedel av byråerna och att en genomsnittlig förstärkning på ungefär 50

procent betraktas som nödvändig. Motionärerna gör gällande, att till följd

av den rådande personalbristen väntetiderna vid abortbyråerna inte sällan

uppgår till 4—5 veckor och att 8—10 veckor är den tid, som vanligen förflyter

mellan kvinnans första kontakt med myndigheten och den tidpunkt

då aborten, om ansökan beviljas, kan utföras. Härefter anför motionärerna

följande.

Denna väntetid kan få olyckliga konsekvenser. Den som väljer att söka

legal abort får räkna med ett par månaders oviss väntan. Ingreppet blir svårare

än vad det annars hade behövt bli. Många, som kanske fått legal abort,

föredrar att anlita dyrare men snabbare illegala abortörer, kliniker i Polen

osv.

För att väntetiden skall kunna kortas ned krävs en kraftig utbyggnad av

den abortförebyggande verksamheten, i enlighet med de riktlinjer som drogs

upp i motionen till förra årets riksdag från herr Gustafsson i Borås m. fl.

(II: 95). Oavsett det residtat som den pågående abortutredningen kommer

att nå är det angeläget att rådgivningsverksamheten byggs ut, eftersom ett

stort behov kommer att föreligga av denna även i framtiden.

Dessutom bör också andra möjligheter prövas, t. ex. att med lagstiftning

reglera tiden för myndigheternas handläggning av abortansökningar.

Genom statsbidragsbestämmelserna hoppas man kunna stimulera landstingen

till inrättande av abortbyråer. Hittills har som nämnts ungefär hälften

av landstingen ingen sådan verksamhet. De kvinnor som önskar abort i

opaginerad Kontrollera mot PDF

*5 Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

dessa landsting vänder sig i allmänhet till läkarna och kuratorerna på

kvinnokliniken, vilka emellertid med hänsyn till en stor arbetsbörda inte kan

ge lika god hjälp som en för ändamålet inrättad myndighet. Eftersom statsbidragsvägen

inte visat sig effektiv bör den pågående abortutredningen ges

i uppdrag att överväga lagstiftning om landstingens skyldighet att inrätta

abor thyr åer.

Tidigare riksdagsbehandling m. m. av frågan om organisationen av den abortförebyggande

verksamheten

I ett av 1941 års befolkningsutredning år 1944 avgivet betänkande (SOU

1944: 51) framlades förslag om och rekommendationer av sociala och ekonomiska

hjälpåtgärder med befolkningspolitisk verkan. På grundval härav

framlades till 1945 års riksdag proposition (1945:369) om anslag till

abor tf örebyggande åtgärder m. m. I denna föreslogs att, tills vidare såsom

försöksverksamhet, statsbidrag skulle utgå till landsting och stad, som ej

deltager i landsting, för viss verksamhet till stöd och rådgivning åt havande

kvinnor i abortförebyggande syfte. Verksamheten skulle vara anordnad enligt

en av medicinalstyrelsen godkänd plan samt utövas vid särskilda rådgivningsbyråer,

vilka skulle stå under ledning av legitimerad läkare med

biträde av kvinnlig kurator. I ett första utbyggnadsskede skulle statsbidragsgivningen

begränsas till högst 10 rådgivningsbyråer, envar med en

läkare och en kurator. Till kurators förfogande skulle ställas mindre penningbelopp,

högst 4 000 kronor för byrå och budgetår, för att möjliggöra

för kuratorn att lämna de abortsökande tillfällig hjälp i trängande fall.

Förslaget avsåg vidare anordnande av allmän sexualupplysning för vuxna,

vilken verksamhet skulle anförtros åt folkbildningsorganisationerna, preventivrådgivning

för kvinnor och män utan kostnad för de rådsökande, försäljning

av preventivmedel genom apoteken, upplysningsverksamhet genom

en folkskrift i abortfrågan samt tillhandahållande av kostnadsfri havandeskapsdiagnos.

Den kostnadsfria preventivrådgivningen för kvinnor liksom

den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen avsågos att till en början bedrivas

som försöksverksamhet för att, sedan viss erfarenhet vunnits, få en mera

definitiv utformning.

Statsutskottet fann de omnämnda förslagen i huvudsak ej föranleda någon

erinran men underströk, att flera av dessa gällde försöksverksamhet,

och utgick därför från att frågan skulle omprövas sedan verksamheten kommit

i gång. Riksdagen biföll utskottets förslag och anvisade medel till —

förutom sexualhygienisk upplysningsverksamhet — abortförebyggande åtgärder.

År 1950 tillkallades sakkunniga för att samla material till ledning för ett

ställningstagande till hur den framtida abortförebyggande verksamheten

skulle ordnas och för att verkställa en översyn av de abortprofylaktiska åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

7

gärderna. De sakkunniga, som antog benämningen 1950 års abortutredning,

avgav år 1953 betänkande i abortfrågan (SOU 1953: 29). Utredningen

har genomfört en på socialstatistiskt material grundad analys av abortklientelet

och abortfrekvensen och framlagt en bearbetning av det statistiska materialet

med avseende å indikationerna vid legal abort. I de senare avsnitten

av betänkandet har utredningen diskuterat sociala och ekonomiska hjälpåtgärder

åt abortklientelet, abortärendenas handläggning samt sexualupplysning

och födelsekontroll. Utredningen har även sökt uppskatta frekvensen

av illegala aborter samt sökt beräkna hur en stigande frekvens av legala

aborter inverkar på frekvensen av illegala sådana.

Redogörelse för innehållet i abortutredningens betänkande lämnas dels

i första lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955, dels i dess utlåtande nr 14

år 1957. I sistnämnda utlåtande lämnas även viss redovisning av de remissyttranden

som avgivits över betänkandet. Här må rörande innehållet i betänkandet

anföras följande. Utredningen framhöll att det i egentlig mening

abortprofylaktiska arbetet ej kunde skiljas från den allmänna familjerådgivning,

som genom rådgivande och stödjande hjälp syftade till att lösa samlevnadsproblem.

De problem som läge bakom en ansökan om abort var

enligt abortutredningen på det hela taget desamma som föranledde, att en

människa sökte hjälp på en familjerådgivningsbyrå, skillnaden var endast,

att för de abortsökande förelåg den extra komplikationen av en ovälkommen

graviditet. Utredningen framhöll vidare bl. a. att intrycket av ett nära

samband mellan abortrådgivningen och familjerådgivningen förstärktes av

att de abortsökande kvinnorna i stor utsträckning behövde en rådgivning

eller behandling av samma slag som man avsåg att giva inom familjerådgivningen.

I 1955 års statsverksproposition anförde chefen för inrikesdepartementet,

att han ännu icke var beredd taga ställning till abortntredningens förslag

i dess helhet. Han fann det emellertid önskvärt, att utbyggnaden av den

abortförebyggande rådgivningsverksamheten fortsatte och intensifierades.

Den dittillsvarande begränsningen av antalet till statsbidrag berättigade

rådgivningsbyråer borde upphävas. Den av abortutredningen förordade

breddningen av rådgivningsverksamheten till att omfatta en allmänt rådgivande

och stödjande verksamhet till lösande av samlevnadsproblemen

borde övervägas. I avvaktan bl. a. på en utredning angående en sådan familjerådgivning,

borde dock den befintliga organisationen i huvudsak bibehållas

tills vidare.

I anledning av väckta motioner om en översyn av abortindikationerna

in. m. uttalade första lagutskottet i sitt utlåtande nr 20 år 1955 bl. a. följande.

Om den abortförebyggande verksamheten skall ge de resultat som i och

för sig äro möjliga att uppnå, erfordras att samhället ställer tillräckliga

hjälpmöjligheter till förfogande. Framför allt bör den rådgivande verksamheten

utbyggas så att sådan kommer till stånd inom samtliga landstings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

områden och städer utom landsting. Det är därför att hälsa med tillfredsställelse

att för årets riksdag framlagts förslag om att öka statsbidragsgivningen

åt rådgivningsverksamheten, så att denna i utbyggt skick skali överallt

kunna stödjas av statliga bidrag. Utskottet vill även ge uttryck åt den

förhoppningen, att den åsyftade utbyggnaden av rådgivningsbyråerna med

det snaraste kommer till stånd och att de inrättade byråerna skola erhålla

tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att rätt kunna fullgöra

sin ömtåliga uppgift.

Allmänna beredningsutskottet anförde i sitt utlåtande nr li år 1955 —

i anledning av väckta motioner, I: 62 och II: 77, och efter att ha redogjort

för abortulredningens betänkande och remissyttranden däröver — bl. a.

följande.

Det har inom utskottet rått enighet om att en allmän familjerådgivning

skulle ha eu väsentlig uppgift att fylla. Utskottet vill understryka vad motionärerna

anfört om angelägenheten att tillvarataga alla möjligheter att hjälpa

familjen i det moderna samhället. De erfarenheter, som hittills gjorts av

verksamhet av denna art, är synnerligen goda och numera väsentligt större

än då abortutredningens betänkande skrevs. Utskottet har erfarit att medicinalstyrelsen

funnit familjerådgivningen mycket värdefull av bl. a. den anledningen

att den erbjuder möjlighet att redan på ett tidigt stadium hjälpa

många som söker råd, alltså innan graviditet och därmed en ofta neurotiskt

betingad abortansökan inträtt. Det lär ha förekommit fall, där kvinnor, som

icke varit gravida men med hänsyn till sina förhållanden bedömts såsom blivande

abortsökande, därest de skulle råka i grossess, genom familjerådgivningens

insats fått en så ändrad inställning till tillvaron, att de förklarat sig

önska föda barn. Medicinalstyrelsens bedömning av familjerådgivningens

värde belyses vidare bl. a. därav att styrelsen nyligen beslutat tillställa sjukvårdens

huvudmän en skrivelse med förklaring att hinder icke möter att

utbygga rådgivningsverksamheten till en allmän familjerådgivning och att

ändra byråernas beteckningar i enlighet härmed.

Av vad ovan anförts torde framgå att tanken på organiserandet av en

allmän familjerådgivning vunnit stor anslutning. Utskottet vill för egen del

förorda, att en utredning i denna fråga kommer till stånd.

Sedan riksdagen begärt den av allmänna beredningsutskottet sålunda förordade

utredningen, tillsattes familjerådgivningskommittén, som år 1957 avgav

betänkande med förslag till allmän familjerådgivning (SOU 1957:33).

Kommitténs majoritet förordade att de båda verksamhetsgrenarna abortrådgivning

och allmän familjerådgivning skulle sammanföras, dock med viss

övergångstid för den erforderliga anpassningen. I propositionen nr 135 till

1960 års riksdag angående riktlinjer för en framtida statsunderstödd familjerådgivningsverksamhet

uttalade föredraganden, statsrådet Lindström, att

sambandet mellan ifrågavarande verksamheter var väldokumenterat. Enligt

föredraganden borde emellertid den allmänna familjerådgivningen i det

inledande skedet ha karaktären av försöksverksamhet, och det borde tills

vidare överlämnas till huvudmännen att själva bestämma hur de berörda

verksamheterna skulle organiseras i förhållande till varandra.

Föredraganden anförde bl. a. följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

Den abortförebyggande verksamheten är trots gällande bestämmelser om

statsbidrag ännu efter femton år inte representerad i mer än cirka hälften

av länen. Ställningstagandet till abortutredningens förslag om en decentralisering

av vissa abortärenden uppsköts av riksdagen år 1955 till dess en utbyggnad

av abortrådgivningen skapat förutsättningar för att en decentralisering

skulle kunna genomföras likformigt och samtidigt för hela riket.

Ingenting i dagens läge ger anledning till en ändring av denna bedömning.

Medicinalstyrelsen påpekar emellertid i sina anslagspetita för budgetåret

1960/61 att styrelsen inte räknar med ytterligare utbyggnad av den abortförebyggande

verksamheten under budgetåret, eftersom inrättandet av nya

rådgivningsbyråer inom ett flertal landstingskommuner uppskjutits i avvaktan

på slutbehandlingen av det förslag till omorganisation av verksamheten,

vilket framlagts av 1955 års familjerådgivningskommitté. När svaret

på denna avvaktan blir en rekommendation om försöksverksamhet med valfria

anknvtningsmöjligheter, är det inte osannolikt, att en del av de landsting,

som övervägt att inrätta en abortbyrå, redan från början inrättar en

kombinerad familjerådgivnings- och abortbyrå i enlighet med familjerådgivningskommitténs

intentioner.

Efter behandling i statsutskottet av propositionen (utlåtande 136 år 1960)

godkände riksdagen i allt väsentligt vad som föreslagits i propositionen.

I anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t ovan angivna

kungörelse av år 1960 om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning.

Vid 1964 års riksdag väcktes motioner, I: 31 av fru Hamrin-Thorell m. fl.

och 11: 43 av herr Wiklund m. fl., om effektivisering av samhällets rådgivnings-

och hjälpverksamhet för kvinnor i abortsituation. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande (nr 19) uttalade allmänna beredningsutskottet bl. a.,

att utskottet i annat utlåtande (nr 18) angående vissa familjepolitiska frågor

berört familj erådgivningsverksamheten och därvid föreslagit en allsidig

översyn av förhållandena i syfte att söka utröna vilka åtgärder från

statens sida som kunde och borde företagas för att stimulera kommunerna

att organisera en effektiv familjerådgivning samt att utskottet förutsatte,

att behovet av effektivisering av verksamheten för hjälp åt kvinnor i abortsituation

blev beaktad vid en sådan översyn. I skrivelse (nr 237) gav riksdagen

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet sålunda anfört.

Kungl. Maj :t har härefter — i början av år 1965 — såsom framgår av

vad som ovan återgivits av direktiven till 1965 års abortkommitté uppdragit

åt medicinalstyrelsen att sammanställa och analysera erfarenheterna av den

hittills på försök anordnade familjerådgivningen m. m.

Vid 1965 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 112 av

herr Sandin m. fl. och 11: 95 av herr Gustafsson i Borås m. fl., att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning med uppgift att

skyndsamt vidtaga en allsidig översyn av samhällets hjälp- och rådgivningsverksamhet

till kvinnor i abortsituation samt snarast framlägga förslag till

effektivisering av denna verksamhet.

Allmänna beredningsutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 11 bifall till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

motionen och anförde därvid — under hänvisning till direktiven för den

efter motionernas väckande tillsatta abortkommittén — att motionärernas

önskemål var tillgodosedda.

Riksdagen avslog motionerna.

Här må slutligen nämnas, att riksdagens revisorer i sin berättelse för

år 1964, § 15, ägnat uppmärksamhet åt frågan hur anslagna medel för

»Tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos kvinnor som besöka kurator»

användes. Såsom framgår av vad som ovan upptagits under »Gällande

bestämmelser m. m.» disponeras medlen i fråga med stöd av 1945 års statsbidragskungörelse.

I anledning av revisorernas uttalande har herr Wiklund

vid 1966 års riksdag väckt en motion, II: 9, avseende utfärdande av anvisningar

till berörda hjälporgan om vikten av samarbete vid utnyttjande av

de sociala hjälpresurser som kan stå till buds för förebyggande av aborter.

Motionen behandlas av statsutskottets 3:e avdelning.

Utskottet

I förevarande motion yrkas, att sådana tilläggsdirektiv för den pågående

abortutredningen utfärdas, att denna får i uppdrag att undersöka möjligheterna

att lagstiftningsvägen reglera dels myndigheternas handläggningstid

av abortansökningar och dels landstingens skyldighet att inrätta rådgivningsbyråer

för abortförebyggande verksamhet. I motionen framhålles, att

långa väntetider förekommer för abortsökande kvinnor, som vänder sig till

de rådgivningsbyråer som upprättats. Detta i förening med handläggningstiden

hos medicinalstyrelsen, i de fall då styrelsen skall pröva ansökan om

abort, samt den i vissa fall förekommande väntetiden vid vederbörande sjukhus

medför att 8—10 veckor vanligen förflyter mellan kvinnans första kontakt

med myndigheterna och den tidpunkt, då abort kan ske. I motionen anföres

vidare, att gällande statsbidragsbestämmelser icke i tillräcklig utsträckning

förmått landstingen att inrätta sådana rådgivningsbyråer, som

här är i fråga, och att lagstiftning om landstingens skyldighet att inrätta

abortbyråer därför bör övervägas.

1965 års abortkommitté har fått i uppdrag att överväga vilka bestämmelser,

som bör reglera förfarandet i abortärenden. I direktiven framhålles, att

det är angeläget att möjligheter skapas att påskynda förfarandet så att beslut

kan erhållas på ett betydligt tidigare stadium av graviditeten än hittills

samt att det är av vikt att en kvinna som har beviljats abort har möjlighet

att få ingreppet utfört snarast och till låg kostnad. Kommittén bör successivt

framlägga de reformförslag, som kommittén i dessa hänseenden finner påkallade.

Av direktiven för abortkommittén framgår vidare bl. a., att medicinalstyrelsen

fått i uppdrag att sammanställa och analysera vunna erfarenheter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1966

11

dels av den på försök anordnade familjerådgivningen och dels av den organiserade

abortförebyggande rådgivningsverksamhet, som bedrivs i annan

form än i samband med familjerådgivning. Abortkommittén skall enligt

direktiven till ingående behandling uppta frågan om samhällets åtgärder i

abortförebyggande syfte. Detta gäller både den rådgivningsverksamhet, som

i detta syfte bedrivs av olika samhällsorgan i skilda former, och sociala och

ekonomiska åtgärder till stöd åt kvinnor i abortsituation. Mot bakgrunden

av det material rörande rådgivningsverksamheten, som medicinalstyrelsen

enligt det ovan anförda skall upprätta, och vissa undersökningar som kommittén

själv har att företaga bör kommittén överväga hur samhällets verksamhet

på förevarande område på bästa sätt kan utbyggas och effektiviseras.

Härmed avses bl. a. hur rådgivningsverksamheten lämpligen bör vara organiserad.

Av direktiven för abortkommittén framgår således att motionärernas

önskemål redan är tillgodosedda, varför något riksdagens initiativ i anledning

av motionen inte är erforderligt. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 714, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson,

herrar Eldström*, Erik Filip Petersson, Hubinette och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Johansson

i Södertälje, Wiklund, fru Svensson, herrar Johansson i Skärstad*, Ringaby

och Göransson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.