Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 319 i första kammaren av herrar Adolfsson och Werner samt nr 385 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

1966-03-08 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 319 i första kammaren av herrar Adolfsson och Werner samt nr 385 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna

om förtida uttag av ålderspension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 319 i första kammaren av herrar

Adolfsson och Werner samt nr 385 i andra kammaren av herr Holmberg

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om en skyndsam utredning rörande ändring

i lagen om förtida uttag av ålderspension i enlighet med vad i denna

motion förordats samt att förslag till sådana lagändringar förelägges 1967

års riksdag».

Motionerna

I motionerna anföres bl. a.

»Av det förut sagda framgår att vi på en punkt delar den mening andra

lagutskottet i utlåtandet nr 24 år 1965 hävdade, nämligen om svårigheterna

att rättvist utvälja de grupper som skulle få en lägre pensionsålder. I stället

har vi kommit fram till att frågan bör lösas genom ändring i lagen om

förtida uttag av ålderspension. Givetvis ansluter vi oss till tanken på en utredning

om en oreducerad ålderspension före 67 år, som särskilda utskottet

i sitt utlåtande nr 1 1959 var inne på. Vi har inte i tidigare åberopade

motioner velat sträcka oss så långt, utan föreslagit att reduceringen skall

upphöra vid uppnådda 67 år. Samtidigt som vi upprepar detta förslag vill

vi också upprepa förslagen om att de förmåner som vid förtida uttag inte

kommer pensionerad till del skall utgå lika som för ålderspensionär med

uppnådda 67 år. Det gäller rätt till invaliditetstillägg, barn-, hustru- och

kommunalt bostadstillägg.»

Beträffade de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:385.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip från och med den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den förBihang

till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

säkrade kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad

då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida utag med mindre framställningen

avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.

Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,6 % för

varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande

sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken

den försäkrade fyller 70 år.

Till ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen utgår barntillägg

för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den

försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet.

Till ålderspension, som den försäkrade uppbär för tid före 67 år, eller till

pension, som tillkommer gift kvinna, utgår ej barntillägg. Gift kvinna, som

stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla barntillägg för

barn, som bon stadigvarande sammanbor med eller har vårdnaden om.

Barntillägg utgår ej för barn som är berättigat till barnpension.

Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som åtnjuter folkpension i form

av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och själv ej

åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda

skal föreligger, kan hustrutillägg utgå, även om hustrun ej fyllt 60 år eller

makarna varit gifta kortare tid än fem år.

En kommun kan fatta beslut om att kommunalt bostadstillägg skall utgivas

i kommunen. Sådant tillägg har införts i praktiskt taget alla kommuner

i riket. Tillägget utgår till den som åtnjuter folkpension i form avålderspension,

förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom

kommunen eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg får ej utgå till ålderspension,

som åtnjutes för tid före den månad då den pensionsberättigade fyller 67 år.

Invaliditetstillägg är en förmån, som jämlikt lagen om allmän försäkring i

vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension. Sådant tillägg utgår jämlikt

9 kap. 2 § i lagen, om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och

på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan

samt hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år. Tilllägget

utgår vidare, om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan

den försäkrade uppnått 63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår slutligen till

försäkrad, som uppbär partiell förtidspension, om den försäkrade utför förvärvsarbete

men på grund av höggradig nedsättning i kroppsorganens funktion

behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas

betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att

kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår ej till försäkrade, som stadigvarande

vårdas på vissa anstalter.

Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

från och med den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter

särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen

även för tid dessförinnan, dock tidigast från och med den månad, då

han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års

ålder, 60 procent av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar

i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,

minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas

den med 0,6 procent för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning

av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspension

vid 63 års ålder får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till

cirka 71 procent av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga

ålderspension vid 65 år får en reduktion till cirka 86 procent. — Den som

dröjer med pensionsuttaget till efter 67 års ålder får en motsvarande höjning

av pensionsbeloppen, 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga

om sådan höjning skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den

försäkrade fyllt 70 år. Den som väntar till nämnda ålder med att ta ut sin

ålderspension får denna höjd med cirka 20 procent.

Historik

Inom folkpensioneringen har alltsedan 1914 gällt en pensionsålder av

67 år.

I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad

pensionering anförde föredragande departementschefen:

Under diskussionen i pensionsfrågan har man i stort sett varit ense om

att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.

Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man

utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda

som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av

särskild betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste

stor uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen

för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom vissa

arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få pension

från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.

Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till frågan

om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invalidoch

familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt

förskottsuttag tas upp.

Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från

något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar

denna rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.

Pensionsberedningen har föreslagit, alt folkpensionen skall höjas om

man begär uppskov med att ta ut den, och motsvarande förslag föreligger

beträffande tilläggspensioneringen. Jag finner en anordning av detta slag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

väl värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag med förslag om allmän

tilläggspensionering uttalade föredragande departementschefen bland annat

följande.

Jag vill törutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen

och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att

vara definitiv i den meningen att man skall låta sig nöja med de bestämmelser

som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna

att vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga

om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension

som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som

måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67

års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare

måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den

avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade

till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor

jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.

Den generella pensionsåldern inom tilläggspensioneringen utgör 67 år.

Individuell valfrihet bör emellertid finnas att ta ut ålderspension från

tilläggspensioneringen redan före denna ålder. Förslaget innebär, att den

försäkrade skall äga rätt att börja uppbära ålderspensionen tidigast från

63 års ålder. Om man därvid skulle låta pensionen utgå utan begränsningar,

vore detta liktydigt med att man sänkte den generella pensionsåldern från

67 till 63 år. Det är därför naturligt, att ålderspensionen vid en fullständig

individuell frihet att ta ut den i förväg undergår en viss minskning, då

någon begagnar rätten till tidigare uttag. Pensionen torde lämpligen böra

reduceras så, att den försäkrade mot bakgrund av medellivslängden kan

sägas erhålla ungefär lika mycket i sammanlagd tilläggspension som han

skulle ha fått, om han hade väntat med att ta ut pensionen till 67 års

ålder, då den utgår oförminskad.

Om å andra sidan någon dröjer med att ta ut ålderspension till efter

67 års ålder, synes det rimligt att han får en viss höjning av pensionen.

Ökningen bör bli större ju senare uttaget sker. Uppskjutes uttaget till efter

70 år, synes dock någon ytterligare förböjning inte böra ske.

Den minskning eller ökning av ålderspensionen, som skall äga rum, sker

i förhållande till storleken av den ålderspension, som börjar tas ut vid 67

års ålder. Innan jag anger den närmare innebörden av reglerna för pensionens

reella storlek bör de olika årens pensionsgrundande inkomster anges

på sådant sätt, att de lätt kan uttryckas i det penningvärde som gäller då

pensionen utbetalas. För detta ändamål skall pensionspoäng uträknas för

den försäkrade för varje år, då han haft pensionsgrundande inkomst. Pensionspoängen

för ett visst år räknas ut genom att man delar årets pensionsgrundande

inkomst med det basbelopp, som gällde vid årets ingång. När

pensionen första gången skall fastställas, uträknas medeltalet av pensionspoängen.

Medelpoängen multipliceras sedan med det basbelopp, som gäller

då pensionen utbetalas. Härigenom får man fram den genomsnittliga pensionsgrundande

inkomsten uttryckt i det aktuella penningvärdet. Dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

regler för ålderspensionens beräkning medför att både den undan för undan

intjänade pensionsrätten och den sedermera löpande pensionen hålles värdebeständiga.

Som förut nämnts skall vid uttag av ålderspension från tilläggspensioneringen

före eller efter 67 år ske en viss minskning respektive ökning av

pensionen. Av praktiska skäl föreslås att en enhetlig procentsats per månad

tillämpas för höjningen och minskningen. För den, som väljer att börja lyfta

pensionen i förväg, reduceras pensionen med 0,6 procent för varje månad

som vid pensionsuttagets början återstår till 67-årsåldern. För att belysa

innebörden av denna regel vill jag nämna, att ålderspensionen för den som

uppbär pensionen från 63 år blir cirka 71 procent av vad han skulle erhållit

från 67 års ålder och, om uttaget sker från 65 år, ungefär 86 procent. Om

den försäkrade i stället dröjer med att ta ut pensionen till efter 67 år, höjes

ålderspensionen med 0.6 procent för varje uppskovsmånad. För den, som

väntar till 70 år eller därefter, höjes pensionen med ungefär en femtedel.

I anledning av propositionen väcktes dels motioner, vari hemställdes om

sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels ock motioner, vari

begärdes sänkning med det snaraste av pensionsåldern för vissa arbetare

samt därefter en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år för

manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.

Propositionen och motionerna behandlades av särskilda utskottet i dess

utlåtande nr 1 år 1959. I en vid utlåtandet fogad av riksdagen godkänd reservation

uttalades i fråga om pensionsåldern:

Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till en rörlig pensionsålder

som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet

för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att

komma i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare

tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.

Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —

bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas

för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad

ålderspension från en tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen

har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare

utredning bör pröva möjligheterna att vidga rätten till pensioneringens förmåner

och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man —

utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagförslaget

— kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet

tidigare än andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte

är invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar

en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt

och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 67 års

ålder. Däremot finner sig utskottet — av bland annat samhällsekonomiska

skäl — icke kunna förorda en utredning rörande en allmän sänkning av

pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna 1:430 och 11:525.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6

år 1960:

Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern

vid ålderspension har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté

att beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete. Några åtgärder

därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i

lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har

vunnits av dennas tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet

icke kunna biträda förevarande önskemål.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961:29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:

Frågan om en individuellt rörlig pensionsålder inom folkpensioneringen

innefattar frågan om möjligheterna att å ena sidan taga ut ålderspension

efter 67-årsåldern — uppskjutet pensionsuttag — och å andra sidan att

taga ut ålderspension före 67-årsåldern — förtida pensionsuttag. Båda möjligheterna

föreligger såsom framgår av det föregående inom tilläggspensioneringen.

Anordningen med en individuellt rörlig pensionsålder inom tilläggspensioneringen

syftar främst till att i rimlig utsträckning gå till mötes önskemål

om att var och en skall kunna välja att taga ut sin ålderspension när

han anser sig behöva den. Vid bedömandet av frågan om en motsvarande

anordning bör finnas inom folkpensioneringen kan man inte bortse ifrån

att folkpensioneringen och tilläggspensioneringen skall utgöra delar av ett

enhetligt pensionssystem. Fördenskull behöver reglerna om folkpensionen

och tilläggspensionen emellertid inte i alla avseenden svara mot varandra.

Å andra sidan kan det synas naturligt att såvitt möjligt likartade bestämmelser

beträffande förtida och uppskjutet pensionsuttag gäller för pensionssystemets

båda delar.

Vad först angår frågan om uppskjutet pensionsuttag kan erinras om att

föredragande departementschefen i proposition nr 55 till 1958 års A-riksdag

funnit en sådan anordning väl värd att genomföra. Riksdagen delade

denna uppfattning men var icke beredd att då taga ställning till detaljutformningen.

Sedermera har 1959 års riksdag antagit bestämmelser beträffande

uppskjutet uttag av ålderspension från tilläggspensioneringen.

Kommittén förordar, att inom folkpensioneringen införes bestämmelser

om uppskjutet uttag av ålderspension motsvarande dem, som redan finnes

inom tilläggspensioneringen. Dock bör gälla att ålderspensionen inte bör

förhöjas för den som flyttar in i landet först efter fyllda 67 år.

Frågan om förtida uttag av ålderspension var enligt pensionsberedningen

betydligt mera svårlöst än nyssnämnda spörsmål om uppskjutet uttag. På

anförda skäl ansåg sig beredningen inte kunna förorda, att möjlighet infördes

att taga ut en reducerad ålderspension före 67 års ålder. Som skäl

mot en sådan anordning åberopades främst, att den i förtid uttagna pensionens

årsbelopp måste reduceras och denna lägre pension sedan komme

att utgå under pensionärens hela återstående livstid, vilket kunde medföra

att han vid högre ålder behövde samhällelig hjälp i annan form.

I ovannämnda proposition nr 55 uttalade departementschefen bl. a. atl

den omständigheten att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år

inte innebär, att man utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

åt grupper eller enskilda som har behov därav. Vid ställningstagandet till

denna fråga — fortsatte departementschefen — blir emellertid utformningen

av invalidpensioneringen av särskild betydelse. Först då invalidpensioneringens

utformning är klar kan frågan om ett dylikt förskottsuttag

tagas upp. 1958 års A-riksdag var av samma mening.

Kommittén har tidigare behandlat frågan om förtidspensioneringens utformning

och därvid stannat för riktlinjer, som innebär ökade möjligheter

att erhålla förtidspension. Även om lagstiftningen utformas enligt dessa

riktlinjer, kan det föreligga önskemål om och behov av förtida uttag av

reducerad ålderspension från folkpensioneringen. Man torde nämligen höra

räkna med att också framdeles ett betydande antal förvärvsarbetande av

ett eller annat skäl måste lämna sin anställning eller upphöra med sitt

yrke vid lägre ålder än 67 år utan att deras arbetsförmåga blivit så nedsatt,

som erfordras för att rätt till förtidspension skall föreligga.

Enligt departementschefens uttalande i proposition nr 100 till 1959 års

riksdag syftar anordningen med förtida uttag av ålderspension från tillläggspensioneringen

främst till att i rimlig utsträckning gå till mötes önskemål

om att var och en skall kunna välja att taga ut sin ålderspension »när

han anser sig behöva den». Någon prövning av frågan om behovet har

dock inte förutsatts utan avgörandet härom tillkommer uteslutande den

försäkrade.

Frågan om förtida uttag av den i huvudsak skattefinansierade ålderspensionen

från folkpensioneringen måste bedömas även ur andra synpunkter

än dem, som varit vägledande vid den avgiftsfinansierade tilläggspensioneringens

utformning. Förut har redovisats vissa av allmänna pensionsberedningen

befarade olägenheter med ett förtida uttag av ålderspension

från folkpensioneringen. Dessa olägenheter kvarstår i viss mån även efter

tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen. Risken för att en i

förtid uttagen reducerad ålderspension blir otillräcklig för den framtida

försörjningen blir dock mindre i den mån folkpensionen kompletteras med

tilläggspension. Anledning kan likväl finnas att hysa betänkligheter mot

införande av rätt till förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen.

Risk torde således komma att föreligga, att sådant uttag mången

gäng kommer att ske, ehuru något behov därav inte föreligger. Vidare kan

det antagas att den som av någon anledning tror, att han har blott kort

tid kvar att leva, söker utnyttja möjligheten att erhålla pension tidigare

än eljest, även om han är helt arbetsför. Arbetsovilliga personer, som utgår

från att det allmänna under alla omständigheter skall försörja dem

på ålderdomen, kan förutsättas i stor utsträckning söka pension så snart

som möjligt. Ett förtida uttag kan slutligen försvåra samordningen mellan

folkpensionerna och sådana pensionsförmåner, som otgår på grund av

anställning. Vissa inte obetydliga olägenheter kan således vara förenade

med rätt till förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen.

Emellertid måste folk- och tilläggspensioneringarna ses såsom delar av

ett enhetligt pensionssystem, vilket bl. a. innebär att reglerna om förutsättningarna

för förmånernas utgivande i största möjliga utsträckning bör

vara lika. Då det, såsom förut framhållits, i ett avsevärt antal fall föreligger

behov av möjlighet till förlida pensionsuttag, finner kommittén att

övervägande skäl talar för att i folkpensioneringen införes bestämmelser

om förtida uttag av ålderspension motsvarande dem som nu finnes inom

tilläggspensioneringen. Kommittén föreslår därför, att rätt till uttag av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

reducerad ålderspension även inom folkpensioneringen skall föreligga från

63 års ålder.

Därest sådan rätt till förtida pensionsuttag genomföres, bör föreskrivas,

att änkepension från folkpensioneringen inte får utgå, om änkan tagit ut

förtida ålderspension. I fråga om barntillägg har kommittén i kapitel 8

föreslagit, att sådant tillägg till ålderspension får utgå endast om pensionstagaren

fyllt 67 år. Motsvarande regel har i kapitel 9 förordats beträffande

hustrutillägg till ålderspension, vilket får utgå blott om mannen fyllt 67 år.

Ilätten till kommunalt bostadstillägg vid förtida pensionsuttag bör enligt

kommitténs mening icke regleras lagstiftningsvägen utan torde få bli beroende

av de kommunala grunderna för tillägget.

I analogi med vad som gäller inom tilläggspensioneringen bör inom folkpensioneringen

stadgas, alt förtidspension inte kan utgivas för tid efter den

tidpunkt då ålderspension börjat utgå.

Slutligen återstår frågan, huruvida den som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension må medgivas rätt till förtida uttag resp. att

uppskjuta uttaget av den ena pensionsdelen men icke av den andra. Det

synes tveksamt om en sådan valfrihet skulle motsvara något verkligt behov.

Ett medgivande att i förtid taga ut endast den ena pensionsdelen skulle

dessutom komplicera bedömningen av rätten till invalidpension från den

andra. Det är vidare uppenbart att en valfrihet skulle förorsaka ökat

administrativt besvär för pensionsmyndigheterna.

Enligt kommitténs mening bör därför försäkrad, som äger rätt till såväl

folkpension som tilläggspension, icke medgivas rätt till förtida uttag av

ålderspension med mindre framställningen avser såväl folkpension som

tilläggspension. Motsvarande bör gälla i fråga om uppskjutet pensionsuttag.

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa

de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett

och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras

på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna

skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte

sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom

loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare

vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller

utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna

reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för utfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid full
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

9

gjort arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan

framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering

som folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd.

Om för vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för

övriga medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna.

En sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och

svårligen inom tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tilläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern till

60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete. I andra motioner yrkades skyndsam

prövning angående sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 56. Utskottet ansåg det icke påkallat med någon riksdagens åtgärd

i ämnet med hänsyn till att proposition på grundval av socialförsäkringskominitténs

betänkande var alt vänta till 1962 års vårriksdag.

De gällande reglerna om pensionsålder tillkom genom förslag i proposition

nr 90 år 1962. I frågorna om individuellt rörlig pensionsålder och

möjligheterna för vissa yrkesgrupper att erhålla oreducerad ålderspension

före 67 år anförde föredragande departementschefen:

Under den nu avslutade etappen av utredningsarbetet på pensionsområdet

har speciella ålderspensionsfrågor berörts endast såtillvida som socialförsäkringskommittén

behandlat pensionsåldern inom folkpensioneringen.

Kommitténs förslag om individuellt rörlig pensionsålder

för folkpensionen efter mönster av vad som nu gäller för tilläggspensionen

har tillstyrkts av så gott som samtliga remissorgan, som tagit upp frågan.

Vissa erinringar beträffande det förtida uttaget före 67 års ålder har dock

gjorts. Bland annat har i några yttranden framförts tanken att förtida uttag

av folkpension inte borde medges i andra fall än då den pensionsberättigade

kommer i åtnjutande av tilläggspension av sådan storlek, att denna

tillsammans med folkpensionen uppgår till ett belopp, som svarar mot folkpensionen

vid ett uttag från 67 års ålder.

Jag kan väl förstå dem som hyser betänkligheter mot att en pensionär

genom förtida uttag skall kunna förorsaka, att nivån på hans pension inte

koinmer att motsvara den minimistandard, som folkpensionen beräknad

efter sitt normalbelopp är avsedd att garantera. Följden kan bli att samhället

under senare skeden av pensionärens liv måste ingripa i fall där detta

inte skulle ha behövts, om oreducerad folkpension hade utgått. Betänkligheterna

måste dock vägas mot vad som står att vinna genom att utan in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

skränkningar medge rätt till förtida uttag. Möjligheten att ta ut folkpension

i förtid måste betraktas som värdefull för den, som av någon anledning

inte har möjlighet att utföra förvärvsarbete fram till 67-årsåldern

utan att fördenskull vara berättigad till förtidspension, liksom för personer

vilkas arbetsinkomster sjunker under åren närmast före 67-årsåldern.

Genom en inskränkning av den i de nämnda remissyttrandena antydda

arten skulle i många fall de, som är i störst behov av att få ut pension i

förtid, ställas utanför möjligheten härtill. Särskilt otillfredsställande skulle

detta vara för de åldersklasser, som inte kunnat tjäna in någon tilläggspension

eller blott kunnat förvärva en ringa sådan pension. Att som från några

håll ifrågasatts göra en individuell prövning huruvida godtagbara skäl anförts

för en önskan att ta ut pension i förtid anser jag inte lämpligt. Jag

förordar mot bakgrund av vad nu anförts regler om förtida och uppskjutet

uttag av ålderspension i enlighet med vad kommittén föreslagit. Detta innebär

att rätt till förtida uttag från 63 år införes och att denna rätt inte förknippas

med andra villkor än att tilläggspension i förekommande fall skall

utgå från samma tidpunkt som folkpensionen. Kommunalt bostadstillägg

bör dock inte kunna utgå till ålderspensionen före den månad då pensionären

fyller 67 år.

Enligt det av mig förordade förslaget kommer folkpension liksom tillläggspension

att vid förtida uttag reduceras med 0,6 procent för varje månad

som uttaget göres före den månad då 67-årsåldern uppnås. En förhöjning

med motsvarande procenttal inträder för varje månad som uttaget uppskjutes

efter månaden för 67-årsdagen, dock inte för tid efter ingången av

den månad då 70-årsdagen inträffar. Gentemot de kritiska synpunkter, som

vid remissbehandlingen anförts rörande reduktionsregelns konstruktion vid

förtida uttag, vill jag anföra att beräkningsgrunderna inom folkpensioneringen

bör följa dem som skall gälla inom tilläggspensioneringen. Jag finner

mig inte böra till förnyad prövning ta upp de regler, som nyligen accepterats

för tilläggspensioneringens del.

Socialförsäkringskommmitténs rekommendation att pensionsbehovet i hithörande

fall i första hand skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar

avtalsvägen har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

För egen del är jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört

om svårigheterna att inom den allmänna pensioneringen differentiera

pensionsåldern efter yrke och sysselsättning, övertygad om riktigheten av

att avtalsvägen i första hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade

möjligheter till komplettering av pensionsskyddet skapas genom den

utbyggnad av den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket,

som närmare behandlas i det följande.

Andra lagutskottet hade i samband med behandlingen av propositionen

att ta ställning till ett flertal motionsyrkanden angående frågor rörande individuellt

rörlig pensionsålder inom folkpensioneringen. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 27 anförde utskottet i denna del:

Det har i olika sammanhang framförts betänkligheter mot att tillåta förtida

uttag av ålderspension från folkpensioneringen. Betänkligheterna går

bl. a. ut på att rätten till förtida uttag kan komma att missbrukas i spekulativt

syfte dels av dem som har anledning att räkna med att de inte skall

uppnå 67 års ålder eller överleva denna ålder med så många år, dels av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

11

arbetsovilliga personer som räknar med att samhället under alla förhållanden

måste sörja för dem, om den reducerade pensionen visar sig otillräcklig.

Emellertid innebär det med hänsyn till önskvärdheten av enhetliga regler

inom pensionssystemet uppenbara fördelar, om lika bestämmelser rörande

uttag av ålderspension gäller inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

Man bör vidare inte bortse från att förtida uttag av ålderspension

i cn del fall kan innebära en möjlighet att utjämna en inkomstkurva,

som tenderar att sjunka väl brant åren närmast före den ordinarie pensionsåldern.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet kunna biträda

förslaget att en individuellt rörlig pensionsålder införes jämväl inom

folkpensioneringen.

Den reduktion av pensionen som enligt förslaget skall göras vid förtida

uttag kritiseras i motionen II: 762, där det yrkas att pensionen alltid skall

utgå utan reduktion fr. o. m. 67 års ålder, vare sig förtida uttag skett eller

ej. Utskottet vill härtill framhålla, att regeln om reduktion respektive ökning

med 0,6 procent per månad är grundad på försäkringsmatematiska

överväganden; syftet med regeln är att den enskildes totala ålderspension

skall bli lika stor, oberoende av när pensionen börjar utgå. Motionärernas

förslag skulle därför omotiverat gynna dem som gör förtida uttag i förhållande

till dem som väntar med uttaget till 67 års ålder. I så fall skulle

det vara i stort sett enbart fördelar förenade med förtida uttag, och förslaget

skulle därför i praktiken innebära en sänkning av den allmänna

pensionsåldern till 63 år. Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkande.

Av i huvudsak enahanda skäl kan utskottet inte heller biträda ett annat

yrkande i samma motion, nämligen att — i motsats till vad som förordas

i propositionen — kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå till ålderspension,

som utges till den som ej fyllt 67 år. Motionsförslaget skulle uppenbarligen

till stor del eliminera de verkningar man velat uppnå med redukiionsregeln

och därigenom göra det förtida uttaget alltför fördelaktigt.

I motionen II: 779 göres gällande, att det är obilligt att den som gjort

förtida uttag av ålderspension inte skall kunna bli berättigad till förtidspension.

Motionärerna utgår därvid från det fallet att en person, som tagit

ut ålderspension fr. o. m. 63 års ålder, kort tid därefter blir invalidiserad.

Hade han inte gjort förtida uttag, hade han fr. o. m. den månad, då han

blev invalidiserad, blivit berättigad till hel förtidspension, som till sin storlek

motsvarar full ålderspension och som vid 67 års ålder utbytes mot full

ålderspension. I stället får han under sitt återstående liv endast en till

(100 - 48 X 0,6=) 71,2 procent reducerad ålderspension. Motionärerna förordar

en regel av det innehållet, att därest den som gjort förtida uttag

sedermera drabbas av sådan invaliditet som berättigar till hel förtidspension,

reduktionen av pensionen fr. o. m. sistnämnda tillfälle skall inskränka

sig till 0,6 procent multiplicerat med antalet månader mellan den tidpunkt

dä det förtida uttaget började och den tidpunkt då invaliditeten inträffade.

Om man i det angivna fallet antager att invaliditeten inträffar 12 månader

efter början av det förtida uttaget, skulle alltså reduktionen fr. o. m. den

senare tidpunkten bli (12x0,6=) 7,2 procent och pensionen följaktligen

i fortsättningen utgå med (100 — 7,2 =) 92,8 procent.

Utskottet kan inte dela den syn på förevarande problem som ligger till

grund för motionsyrkandet. Den som beslutar sig för alt taga ut ålderspensionen

i förtid bestämmer sig därmed för en lägre pensionsnivå under

återstoden av sill liv. Det ter sig med hänsyn därtill främmande att därefter

tillerkänna vederbörande en högre pension för den händelse att han

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

före 67 års ålder skulle drabbas av sådan invaliditet som berättigar till hel

förtidspension. Utskottet avstyrker därför motionen.

Dessutom hade utskottet att ta ställning till ett flertal motionsyrkanden

beträffande pensionsåldern. I fråga om oreducerad pension före 67 år till

vissa grupper anförde utskottet:

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda

grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering

infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas

av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras av produktionen

i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att merkostnaden

får belasta ifrågavarande delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering

åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer för

administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist

utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och

administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda

förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet

att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning

ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt

utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen alt förevarande fråga

bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen

synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet

inte kan ansluta sig till det i motionen 11:611 framställda yrkandet

om en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet

biträda ett i motionerna I: 657 och II: 785 framställt yrkande om en

utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan

tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens

ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

I motioner till 1963 års riksdag yrkades dels att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare,

byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen

sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder,

dels om utredning av frågan om generell sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 28. Utskottet ansåg i förstnämnda hänseende att det ej hade

inträffat något som föranledde till ändrat ställningstagande i förhållande

till vad utskottet i detta avseende anförde i utlåtandet nr 27 vid 1962 års

riksdag. Beträffande det andra spörsmålet ansåg utskottet att skäl kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

anföras för att frågan om en lägre pensionsålder skulle övervägas. Enligt

utskottets mening måste häremot vägas angelägenheten av andra förbättringar

för folkpensionärerna. I sammanhanget erinrades vidare om de höjningar

av folkpensionerna fram till 1968 som statsmakterna bundit sig för.

Enligt utskottets mening borde det pågående programmet för folkpensionsförbättringar

först genomföras innan frågan om lägre generell pensionsålder

kunde ha någon aktualitet.

I motioner till 1964 års riksdag hemställdes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en snabb utredning och förslag till riksdagen

om en förtidspensionering av skogsarbetare, som uppnått 60 år och som

genom rationaliseringen inom skogsbruket korn att friställas och ej kunde

beredas sysselsättning.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 7. Utskottet fann ej anledning att frångå sin tidigare uttalade

principiella uppfattning, att frågor av detta slag borde lösas utanför den

allmänna pensionsförsäkringens område. Vidare ansåg utskottet, att de

sysselsättningssvårigheter som uppkom för vissa skogsarbetare i samband

med skogsbrukets fortgående mekanisering syntes i första hand vara ett

arbetsmarknadsproblem, som enligt direktiven till 1960 års arbetsmarknadsntrcdning

torde komma att behandlas av utredningen.

Under år 1965 har 1960 års arbetsmarknadsutredning avlämnat sitt betänkande

Arbetsmarknadspolitik (SOU 1965:9).

Efter genomgång av de arbetsmarknadspolitiska instrument, som står

till arbetsmarknadsorganens förfogande, behandlar utredningen i kapitlen

13—16 medlens användning för lösandet av de speciella problem, som vissa

grupper arbetssökande kan möta (säsongarbetslösa, vissa kvinnliga arbetssökande,

handikappade samt äldre arbetssökande). Utredningen föreslår

bl. a., att en ensamstående kvinna, som p. g. a. bristande yrkeskunskap inte

kan erhålla ett ur försörjningssynpunkt lämpligt arbete, skall kunna beviljas

utbildning i samma utsträckning, som om hon varit arbetslös.

Slutligen föreslås förmånligare bestämmelser för beviljande av utbildningsbidrag

till hemskild, frånskild eller gift kvinna. Beträffande de

handikappade uttalar utredningen, att arbetsvärdens resurser behöver

kraftigt förstärkas för att tillgodose det föreliggande behovet. Arbetsprövning

bör i ökad utsträckning föregå de arbetsvårdande åtgärderna.

Utredningen föreslår därför, att prövningsavdelningar inrättas i anslutning

till träningsverkstäder på orLer med regionsjukhus eller fullt utrustade

centrallasarett. Statsbidrag till etableringskostnader föreslås utgå

som för övriga verkstäder för handikappade och till driften med ett fixerat

belopp för varje prövningsfall. Utredningen föreslår vidare, alt försörjningsbidrag

till handikappade i arbetsträning helt skall utgå av statsmedel. En

omfattande utbyggnad av den skyddade sysselsättningen bör ske, bl. a. för

att tillgodose behovet av sysselsättning för utvecklingshämmade. För syssel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

sättning av mycket produktionssvag arbetskraft bör statsbidrag utgå med

högre belopp än för annan skyddad sysselsättning. Vad slutligen angår den

äldre arbetskraften anför utredningen, att lokala sysselsättningsnämnder

har i begränsad utsträckning inrättats med uppgift att behandla de problem

som olika gruppers svårplacerade arbetssökande möter. Utredningen föreslår

nu, att en plan skall utarbetas för inrättande av sådana nämnder i samtliga

län och på det antal orter, som kan befinnas lämpligt. Samtidigt föreslås,

att en delegation för den äldre arbetskraften inrättas vid arbetsmarknadsstyrelsen

med uppgift att följa de åtgärder, som vidtas av arbetsmarknadsverket

för att lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor.

I motioner till 1964 års riksdag, hemställdes om en allmän sänkning av

pensionsåldern samt om full pension vid 67 års ålder även vid förtidsuttag.

Andra lagutskottet, som erinrade om att det sistnämnda yrkandet innebar

ett krav på sänkt pensionsålder, hänvisade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 41 år 1964 till vad utskottet anfört om sänkt pensionsålder vid

1963 års riksdag. Dessutom påpekade utskottet att i 1964 års statsverksproposition

aviserats utredning, i avsikt att genomföra standardförbättringar

för folkpensionärerna även efter år 1968. I avvaktan på denna utredning

saknades enligt utskottets mening anledning att ta ställning till frågan

om sänkning av pensionsåldern.

I anledning av motioner med i huvudsak samma innebörd som de är

1964 väckta anslöt sig andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 24 år 1965 till vad som uttalats i frågan under 1963 och 1964.

Pensionsförsäkringskommittén fick under fjolåret i uppdrag att utreda

frågor i samband med standardhöjning av folkpensionerna efter år 196S.

Utskottet

Inom såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utgår ålderspension

i princip från och med den månad, varunder den försäkrade fyller

67 år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidigare,

dock tidigast fr. o. m. den månad, då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad

som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till

sådant förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensionsdelarna.

Uttages ålderspensionen i förtid minskas denna med 0,6 procent för

varje månad som — när pensionen börjar uttagas — återstår till den månad

då den försäkrade fyller 67 år. Vid sidan av ålderspension inom folkpensioneringen

kan barntillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg utgå.

Vid förtida uttag av ålderspension är den försäkrade dock inte berättigad

till dessa tillägg förrän han uppnått 67 års ålder. I vissa fall kan invaliditetstillägg

utgå som komplettering av ålders- eller förtidspension.

I förevarande motioner begäres att full pension skall utgå från 67 års

ålder även vid förtidsuttag av ålderspension samt att barntillägg, hustru
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966 15

tillägg, kommunalt bostadstillägg och invaliditetstillägg skall kunna utgå

jämväl vid förtida uttag. Motionärerna föreslår även att ansökan om förtidsuttag

bör prövas med hänsyn till vederbörandes hälsotillstånd. Förtida

uttag skulle härigenom enligt motionärerna komma att beviljas endast om

ansökan är välgrundad.

Andra lagutskottet hade år 1962 i samband med behandlingen av förslaget

till lagen om allmän försäkring att ta ställning till motionsyrkanden av

i huvudsak samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet framhöll då, att

regeln om reduktion med 0,6 procent per månad var grundad på försäkringsmatematiska

överväganden. Syftet med regeln var alltså att den enskildes

totala ålderspension skulle bli lika stor, oberoende av när pensionen

började utgå. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle därför

omotiverat gynna dem som gjorde förtida uttag, i förhållande till dem som

väntade med uttaget till 67 års ålder. I så fall, anför utskottet vidare, skulle

det vara i stort sett enbart fördelar förenade med förtida uttag och förslaget

skulle därför i praktiken innebära en sänkning av den allmänna pensionsåldern

till 63 år. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena. Av i huvudsak enahanda

skäl kunde utskottet inte heller biträda ett annat yrkande, nämligen

att kommunalt bostadstillägg skulle kunna utgå till ålderspension, som utges

till den som ej fyllt 67 år. Motionsförslaget skulle enligt utskottet uppenbarligen

till stor del eliminera de verkningar man velat uppnå med reduktionsregeln

och därigenom göra det förtida uttaget alltför fördelaktigt.

Under åren 1964 och 1965 uttalade utskottet i anledning av i huvudsak

samma motionsyrkanden som de förevarande, att yrkandena innebar ett

krav på sänkt pensionsålder. Vidare anförde utskottet, att det i avvaktan på

utredning om standardförbättringar för folkpensionärerna efter år 1968

saknades anledning att ta ställning till frågan om sänkning av pensionsåldern.

Pensionsförsäkringskommittén fick under fjolåret i uppdrag att utreda

frågor i samband med standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968.

Motionärernas förslag att rätten till förtida uttag borde vara beroende

av den försäkrades hälsotillstånd skulle enligt utskottets mening innebära

att dylikt uttag fick karaktären av förtidspension. Utskottet kan icke biträda

detta förslag enär det skulle innebära att rätten till förtida uttag blev

beroende av särskild prövning. Beträffande motionärernas yrkanden i övrigt

får utskottet hänvisa till sina tidigare uttalanden i förevarande frågor. Utskottet

får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:319 och 11:385, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Hamrin-Thorell*. herr Lars

Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Hubinette*, Högström och

fru Elvy Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl*,

herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell,

herrar Ringaby och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 66

614589

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.