Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

1966-03-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:20, Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkt folkpensionsålder.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 570 i första kammaren av herr Carlsson,

Eric samt nr 702 i andra kammaren av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om parlamentarisk utredning av frågan

om sänkt folkpensionsålder».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 1:570.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip från och med den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade

kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad

då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen

avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.

Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,6 % för

varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande

sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken

den försäkrade fyller 70 år.

Historik

Inom folkpensioneringen har alltsedan 1914 gällt en pensionsålder av

67 år.

I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad

pensionering anförde föredragande departementschefen:

Under diskussionen i pensionsfrågcn har man i stort sett varit ense om

att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.

Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda

som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av

särskild betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste

stor uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen

för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom vissa

arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få pension

från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.

Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till frågan

om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invalidoch

familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt

förskottsuttag tas upp.

Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från

något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar

denna rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.

Pensionsberedningen har föreslagit, att folkpensionen skall höjas om

man begär uppskov med att ta ut den, och motsvarande förslag föreligger

beträffande tilläggspensioneringen. Jag finner en anordning av detta slag

väl värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag med förslag om allmän

tilläggspensionering uttalade föredragande departementschef en bland annat

följande.

Jag vill förutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen

och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att

vara definitiv i den meningen att man skall låta sig nöja med de bestämmelser

som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna

att vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga

om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av tillläggspension

som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som

måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67

års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare

måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den

avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade

till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor

jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.

I anledning av propositionen väcktes dels motioner, vari hemställdes om

sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels ock motioner, vari

begärdes sänkning med det snaraste av pensionsåldern för vissa arbetare

samt därefter en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år för

manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.

Propositionen och motionerna behandlades av särskilda utskottet i dess

utlåtande nr 1 år 1959. I en vid utlåtandet fogad av riksdagen godkänd reservation

uttalades i fråga om pensionsåldern:

Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till en rörlig pensionsålder

som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet

för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 är 1966

3

komina i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare

tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.

Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —

bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas

för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad

ålderspension från en tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen

har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare

utredning hör pröva möjligheterna att vidga rätten till pensioneringens förmåner

och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man —

utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagförslaget

— kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet

tidigare än andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte

är invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar

en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt

och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 67 års

ålder. Däremot finner sig utskottet — av bland annat samhällsekonomiska

skäl — icke kunna förorda en utredning rörande en allmän sänkning av

pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna 1:430 och 11:525.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6

år 1960:

Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern

vid ålderspension har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté

att beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete. Några åtgärder

därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i

lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har

vunnits av dennas tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet

icke kunna biträda förevarande önskemål.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961:29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa

de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett

och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras

på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna

skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte

sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom

loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare

vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller

utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna

reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för utfyl
‘l

Hihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 and. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 är 1966

lande av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort

arbetsinsatser inom yrken med liigre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan

framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering

som folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd.

Om för vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för

övriga medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna.

En sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och

svårligen inom tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tillläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern till

60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete. I andra motioner yrkades skyndsam

prövning angående sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 56. Utskottet ansåg det icke påkallat med någon riksdagens åtgärd

i ämnet med hänsyn till att proposition på grundval av socialförsäkringskommitténs

betänkande var att vänta till 1962 års vårriksdag.

De gällande reglerna om pensionsålder tillkom genom förslag i proposion

nr 90 år 1962. I fråga om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att

erhålla oreducerad ålderspension före 67 år anförde föredragande departementschefen:
Socialförsäkringskommitténs

rekommendation att pensionsbehovet i hithörande

fall i första hand skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar

avtalsvägen har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

För egen del är jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört

om svårigheterna att inom den allmänna pensioneringen differentiera

pensionsåldern efter yrke och sysselsättning, övertygad om riktigheten av

att avtalsvägen i första hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade

möjligheter till komplettering av pensionsskyddet skapas genom den

utbyggnad av den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket,

som närmare behandlas i det följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

5

I samband med behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet

att ta ställning till ett flertal motionsyrkanden beträffande pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 anförde utskottet i fråga om

oreducerad pension före 67 år till vissa grupper:

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda

grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering

infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas

av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras avproduktionen

i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att

merkostnaden får belasta ifrågavarande delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering

åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer

för administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist

utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och

administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda

förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet

att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning

ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt

utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att förevarande fråga

hör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen

synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet

inte kan ansluta sig till det i motionen 11:611 framställda yrkandet

om en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet

biträda ett i motionerna 1:657 och 11:785 framställt yrkande om en

utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan

tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens

ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

1 motioner till 1963 års riksdag yrkades dels att riksdagen i skrivelse till

Kung]. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare,

byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen

sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder,

dels om utredning av frågan om generell sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 28. Utskottet ansåg i förstnämnda hänseende att det ej hade

inträffat något som föranledde till ändrat ställningstagande i förhållande

till vad utskottet i detta avseende anförde i utlåtandet nr 27 vid 1962 års

riksdag. Beträffande det andra spörsmålet ansåg utskottet, att skid kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

anföras för att frågan om en lägre pensionsålder skulle övervägas. Enligt

utskottets mening måste häremot vägas angelägenheten av andra förbättringar

för folkpensionärerna. I sammanhanget erinrades vidare om de höjningar

av folkpensionerna fram till 1968 som statmakterna bundit sig för.

Enligt utskottets mening borde det pågående programmet för folkpensionsförbättringar

först genomföras innan frågan om lägre generell pensionsålder

kunde ha någon aktualitet.

I motioner till 196k års riksdag hemställdes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om en snabb utredning och förslag till riksdagen

om en förtidspensionering av skogsarbetare, som uppnått 60 år och

som genom rationaliseringen inom skogsbruket kom att friställas och ej

kunde beredas sysselsättning.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 7. Utskottet fann ej anledning att frångå sin tidigare uttalade

principiella uppfattning, att frågor av detta slag borde lösas utanför den

allmänna pensionsförsäkringens område. Vidare ansåg utskottet, att de

sysselsättningssvårigheter som uppkom för vissa skogsarbetare i samband

med skogsbrukets fortgående mekanisering syntes i första hand vara ett

arbetsmarknadsproblem, som enligt direktiven till 1960 års arbetsmarknadsutredning

torde komma att behandlas av utredningen.

Under år 1965 har 1960 års arbetsmarknadsutredning avlämnat sitt betänkande

Arbetsmarknadspolitik (SOU 1965:9).

Efter genomgång av de arbetsmarknadspolitiska instrument, som står

till arbetsmarknadsorganens förfogande, behandlar utredningen i kapitlen

13—16 medlens användning för lösandet av de speciella problem, som vissa

grupper arbetssökande kan möta (säsongarbetslösa, vissa kvinnliga arbetssökande,

handikappade samt äldre arbetssökande). Utredningen föreslår

bl. a., att den ensamstående kvinna, som p. g. a. bristande yrkeskunskap

inte kan erhålla ett ur försörjningssynpunkt lämpligt arbete, skall

kunna beviljas utbildning i samma utsträckning, som om hon

varit arbetslös. Slutligen föreslås förmånligare bestämmelser för beviljande

av utbildningsbidrag till hemskild, frånskild eller gift kvinna.

Beträffande de handikappade uttalar utredningen, att arbetsvärdens resurser

behöver kraftigt förstärkas för att tillgodose det föreliggande behovet.

Arbetsprövning bör i ökad utsträckning föregå de arbetsvårdande åtgärderna.

Utredningen föreslår därför, att prövningsavdelningar inrättas i anslutning

till träningsverkstäder på orter med regionsjukhus eller fullt utrustade

centrallasarett. Statsbidrag till etableringskostnader föreslås utgå

som för övriga verkstäder för handikappade och till driften med ett fixerat

belopp för varje prövningsfall. Utredningen föreslår vidare, att försörjningsbidrag

till handikappade i arbetsträning helt skall utgå av statsmedel. En

omfattande utbyggnad av den skyddade sysselsättningen bör ske, bl. a. för

att tillgodose behovet av sysselsättning för utvecklingshämmade. För syssel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagulskottets utlåtande nr 20 år 1966

7

sättning av mycket produktionssvag arbetskraft bör statsbidrag utgå med

högre belopp än för annan skyddad sysselsättning. Vad slutligen angår den

äldre arbetskraften anför utredningen, att lokala sysselsättningsnämnder

har i begränsad utsträckning inrättats med uppgift att behandla de problem

som olika gruppers svårplacerade arbetssökande möter. Utredningen föreslår

nu, att en plan skall utarbetas för inrättande av sådana nämnder i samtliga

län och på det antal orter, som kan befinnas lämpligt. Samtidigt föreslås,

att en delegation för den äldre arbetskraften inrättas vid arbetsmarknadsstyrelsen

med uppgift att följa de åtgärder, som vidtas av arbetsmarknadsverket

för att lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor.

I motioner till 196i års riksdag, hemställdes om en allmän sänkning av

pensionsåldern. Andra lagutskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr il år 196i till vad utskottet anfört i frågan vid 1963 års

riksdag. Dessutom påpekade utskottet att i 1964 års statsverksproposition

aviserats utredning, i avsikt att genomföra standardförbättringar för folkpensionärerna

även efter år 1968. I avvaktan på denna utredning saknades

enligt utskottets mening anledning att ta ställning till frågan om sänkning

av pensionsåldern.

Även under år 1965 begärdes i motioner en allmän sänkning av pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2i år 1965 avslog andra

lagutskottet motionerna under hänvisning till vad som uttalats i frågan vid

1963 och 1964 års riksdagar.

Pensionsförsäkringskommittén fick under fjolåret i uppdrag att utreda

frågor i samband med standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring utgår ålderspension inom folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen i princip från och med den månad,

varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade

kan ålderspension med viss reduktion utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m.

den månad, då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl

folkpension som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med

mindre framställningen avser båda pensionsdelarna.

I förevarande motioner hemställes om parlamentarisk utredning av frågan

om sänkt folkpensionsålder.

Frågan om sänkt folkpensionsålder har varit föremål för riksdagens

behandling vid ett flertal tillfällen. Andra lagutskottet ansåg år 1963, i sitt

av riksdagen godkända utlåtande, att skäl kunde anföras för att frågan om

en lägre pensionsålder övervägdes. Utskottet ansåg emellertid att häremot

måste vägas angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna.

I sammanhanget framhöll utskottet särskilt de höjningar av folkpensionerna

fram till år 1968, för vilka statsmakterna bundit sig. Enligt utskot
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

tets bedömning borde det pågående programmet för folkpensionsförbättringar

först genomföras innan frågan om lägre generell pensionsålder kunde

ha någon aktualitet. Vid 1964 års riksdag hänvisade utskottet till sitt

uttalande år 1963. Dessutom påpekade utskottet att i 1964 års statsverksproposition

aviserats utredning i avsikt att genomföra standardförbättringar

för folkpensionärerna även efter år 1968. I avvaktan på denna utredning

saknades enligt utskottets mening anledning att ta ställning till

frågan om sänkning av pensionsåldern. Vid frågans behandling under fjolåret

hänvisade utskottet till vad som uttalats under åren 1963 och 1964.

Utskottet som vill erinra om att ovannämnda utredning utföres av pensionsförsäkringskommittén

kan inte finna att sedan fjolåret inträffat något

som kan leda till en ändrad bedömning av förevarande fråga. Utskottet

får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:570 och 11:702, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Hamrin-Thorell*, herr Lars

Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Hubinette*, Högström

och fru Elvy Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,

fru Ekendahl*, herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg*,

fröken Sandell och herr Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Elvy Olsson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 7 med orden

»Frågan om sänkt» och slutar på s. 8 med orden »av förevarande fråga.»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Starka skäl talar enligt utskottets mening för det i förevarande motioner

uttalade kravet på utredning av frågan om sänkt folkpensionsålder.

Utskottet anser de motiv som motionärerna anfört för en generell sänkning

av pensionsåldern som bärande. Givetvis måste i detta sammanhang även

beaktas angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

9

Därvid bör särskilt uppmärksammas att statsmakterna bundit sig för en

viss folkpensionsnivå 1968, och även därefter måste förbättringar för folkpensionärerna

enligt utskottet mening genomföras. De ändringar som genomförts

beträffande möjligheten till förtida uttag av folkpension och allmän

tilläggspension minskar ingalunda kravet på en sänkning av folkpensionsåldern.

Faktum kvarstår att för den stora allmänheten kan en pensionering

med nuvarande ordning inte ske före 67 års ålder utan att detta

väsentligt reducerar pensionsbeloppen. Då en generell sänkning av pensionsåldern

ur både social synpunkt och allmän rättvisesynpunkt måste

anses vara en av de angelägnaste uppgifterna inom pensionspolitiken tillstyrker

utskottet motionsyrkandena om att frågan om folkpensionsåldern

upptages till prövning. Såsom framhållits i motionerna bör detta lämpligen

ske genom utredning inom en parlamentariskt sammansatt pensionsberedning.

Utskottet biträder alltså motionerna 1:570 och 11:702» .

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:570

och 11:702, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att

frågan om en sänkt folkpensionsålder utredes av en parlamentariskt

sammansatt utredning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.