Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behovsprövning vid studiesocialt stöd. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 121 i första kammaren av herr Blomquist samt nr 166 i andra kammaren av herr Regnéll m. fl.

1966-03-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behovsprövning vid studiesocialt stöd. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 121 i första kammaren av herr Blomquist samt nr 166 i andra kammaren av herr Regnéll m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behovsprövning

vid studiesocialt stöd.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 121 i första kammaren av herr

Blomquist samt nr 166 i andra kammaren av herr Regnéll m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

för sin del besluta om sådan ändring i studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet

att bestämmelserna om hänsynstagande till makes inkomst

och förmögenhet utgår. Lydelsen skulle därigenom bli:

Studiemedelsförordningen

11 ig.

Det belopp som följer---basbeloppet.

Såsom den studerandes inkomst---anses icke såsom inkomst.

12 i§.

Har den studerande---fyra gånger basbeloppet.

Studiehj älpsreglementet

12 ig.

Vid studiebidrag utgår inkomstprövat tillägg---beskattningsbar

inkomst.

14 ig.

Har den studerandes eller hans föräldrars inkomst väsentligt minskat i

---skall utgå.

20 ig.

Studerande, som är i behov av studiekredit, må erhålla studielån.

Vid bedömande av behov av studiekredit skall beaktas den studerandes

ekonomiska förhållanden. Beträffande studerande, som avses i 4 § första

stycket, skall hänsyn tagas jämväl till föräldrarnas ekonomiska förhållanden».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet hänvisa till motionen 11:166.

Gällande bestämmelser

Elever som före det år de fyller 21 år börjar sina studier vid gymnasier,

yrkesskolor och en del andra utbildningsanstalter erhåller studiebidrag

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

enligt studiehjälps regie mentet med 75 kronor i månaden under läsåret.

Bidraget utgår utan behovsprövning i likhet med resetillägg och inackorderingstillägg,

som kan erhållas av elever med lång skolväg. Vid sidan av

dessa förmåner kan utgå inkomstprövat tillägg med 25—75 kronor per

månad (12 och 13 §i§ studiehjälpsreglementet) samt för elever, som åtnjuter

högsta beloppet i inkomstprövat tillägg och som har synnerligen stort behov

av ytterligare studiehjälp, behovsprövat tillägg med högst 75 kronor i månaden

(15 §).

Vid bedömningen av rätten till inkomstprövat tillägg utgår man enligt

12 i§ studiehjälpsreglementet från den studerandes och hans föräldrars

eller, om den studerande är gift, hans makes sammanlagda beskattningsbara

inkomst till statlig inkomstskatt vid senaste taxeringen. Är en av

föräldrarna skild från vårdnaden av den studerande, tages i princip hänsyn

till endast vårdnadshavarens ekonomi. I vissa fall sker bedömningen med

utgångspunkt från beräknad beskattningsbar inkomst under studieåret.

Vid inkomstprövningen beaktas ovanstående personers förmögenhet på så

sätt, att överstiger förmögenheten 30 000 kronor, skall en femtedel av det

överskjutande beloppet, avrundat till närmaste lägre fulla hundratal kronor,

jämställas med beskattningsbar inkomst.

Förutom studiebidrag jämte tillägg kan studielån utgå med högst 5 000

kronor för läsår (20 §). Vid bedömningen av behovet av studiekredit beaktas

den studerandes och, om han är gift, makens ekonomiska förhållanden.

För studerande, som påbörjat studierna före det år han fyller 21 år och är

ogift, beaktas, jämväl föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Äldre studerande

— de som påbörjat studierna året efter det de fyller 21 år_be
traktas

som fristående från föräldraekonomien. Föräldrarnas inkomster

beaktas alltså ej vid behovsprövningen. Sådana studerande erhåller f. ö. i

stället för studiebidrag jämte tillägg den icke behovsprövade förmånen förhöjt

studiebidrag, som utgår med 175 kronor i månaden. Studerande vid

läroanstalt för vuxna kan under studiernas slutskede efter behovsprövning

erhålla vuxenutbildningsbidrag med högst 2 000 kronor.

Studerande vid universitet och högskolor och andra postgymnasiala utbildningslinjer

har enligt studiemedelsförordningen i princip rätt till studiemedel.

Dessa beräknas för varje termin till 70 % av basbeloppet, som

f. n. är 5 300 kr. För minderårigt barn utgår dessutom barntillägg med

12,5 % av basbeloppet. Av studiemedlen utgör för studerande, som är berättigad

till oreducerat belopp, 875 kr. per termin studiebidrag. Detta bidrag

erhålles i första hand och utan återbetalningsskyldighet. Resten av

studiemedlen skall återbetalas enligt särskilda regler.

Studiemedlen är behovsprövade varvid hänsyn tages till den studerandes

och, om han är gift, hans makes ekonomi (11 och 12 §§ studiemedelsförordningen).

Däremot beaktas ej den studerandes föräldrars ekonomiska

förhållanden. Vid behovsprövningen är två faktorer av betydelse: inkomst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1966

3

och förmögenhet, överstiger den studerandes inkomst för terminen 40

procent av basbeloppet minskas de maximala studiemedlen med två tredjedelar

av det överskjutande beloppet, överstiger studerandens förmögenhet

sex gånger basbeloppet skall en femtedel av det överskjutande beloppet

anses som inkomst. Är den studerande gift och sammanbor med maken

kan studiemedlen reduceras även med hänsyn till makens inkomst, överstiger

makens inkomst för termin 140 procent av basbeloppet reduceras

studiemedlen med en tredjedel av det överskjutande beloppet. Vid inkomstprövningen

beaktas makes förmögenhet på samma sätt som den studerandes

egen, d. v. s. i den mån förmögenheten överstiger sex gånger basbeloppet

anses en femtedel av det överskjutande beloppet som inkomst för

maken.

Med inkomst enligt studiemedelsförordningen förstås bruttoinkomsten

av förvärvsarbete och kapital, kontanta bidrag från föräldrar och andra,

stipendier, naturaförmåner i form av kost och logi. Studiemedel och allmänt

barnbidrag betraktas ej som inkomst.

Historik

Den behovsprövning av studiesociala förmåner, som fanns före det nuvarande

systemets ikraftträdande, innebar i princip för gifta studerande

att hänsyn togs till båda makarnas ekonomi. För universitets- och högskolestuderandes

del betydde den tidigare ordningen, att inkomst för maken

överstigande 10 000 kronor i regel diskvalificerade för statsstipendium

och räntefritt lån, medan behovet av garantilån bedömdes utifrån makarnas

samlade ekonomiska situation, dock att inkomster för maken upp till

10 000 kronor i regel ej utgjorde hinder för sådant lån.

Studiesociala utredningen anförde i sitt betänkande »Rätt till studiemedel»

(SOU 1963:74).

Utredningen har den principiella inställningen att den studerandes rätt

till studiemedel så långt möjligt skall bedömas enbart med hänsyn till

honom själv. I enlighet härmed har utredningen i föregående avsnitt inte

ansett det motiverat att högre maximibelopp för studiemedel skall gälla för

gift studerande än för ogift. Likaledes anser utredningen att rätten till studiemedel

inte bör påverkas av att även maken uppbär studiemedel. Dock

bör i sådant fall barntillägg inte utgå till båda makarna utan endast till

endera av dem.

När maken har mera betydande inkomster, synes emellertid en i viss mån

annan bedömning motiverad. Det kan sålunda inte anses rimligt att studiemedel

skall kunna utgå till den som tack vare maken får förutsättas leva

i mycket goda ekonomiska förhållanden. Det bör dock inte komma i fråga

att låta rätten till studiemedel påverkas av makes inkomster, så länge dessa

ungefär motsvarar de nettoinkomster som maken skulle ha haft, om han

uppbar studiemedel och dessutom förvärvsarbetade i måttlig omfattning.

Men när makens inkomster överstiger denna gräns förefaller det befogat att

de verkar reducerande på studiemedlen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Den bärande tanken i behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi

bör enligt utredningens mening följaktligen vara, att förvärvsarbetande

make skall i realiteten vara minst jämställd med make, som uppbär

studiemedel och därjämte har förvärvsinkomster av måttlig omfattning. Ett

uttryck härför är summan av dels maximibeloppet för studiemedel, dels de

inkomster som en studerande kan uppbära utan att hans rätt till studiemedel

reduceras. Denna summa utgör för termin (70 + 40=) 110 procent

av basbeloppet, eller 5 170 kr. med basbeloppet 4 700 kr. Med hänsyn till att

den som har sin försörjning av andra inkomster än studiemedel regelmässigt

får högre skatt än den som uppbär studiemedel, bör maken kunna

ha något högre inkomster än 110 procent av basbeloppet utan att den studerandes

rätt till studiemedel påverkas därav. Enligt utredningens mening

utgör i fråga om makes inkomst för termin ett fribelopp om 140 procent

av basbeloppet (=6 580 kr.) en lämplig avvägning. Fribeloppet motsvarar

alltså en årsinkomst av 13 160 kr. och överstiger därmed med drygt 3 000

kr. de motsvarande belopp som tillämpas inom det studiesociala lånesystemet.

Till den del makens inkomster överstiger fribeloppet, bör de — i likhet

med vad som föreslagits skola gälla beträffande den studerandes egna inkomster

— verka reducerande på den studerandes rätt till studiemedel.

Denna reduktion bör dock vara betydligt mildare än när det är fråga om den

studerandes egna inkomster. Det får nämligen anses rimligt att högre inkomster

för maken regelmässigt medför högre standard, åtminstone för honom

själv. Utredningen finner med hänsyn härtill lämpligt, att studiemedlen

reduceras med en tredjedel av den del av makens inkomster, som överstiger

det för sådana inkomster gällande fribeloppet. Behovsprövningen med

1

hänsyn till makes inkomst föreslås alltså skola ske enligt formeln s —— x

O

(im — fm), där s betyder maximibeloppet för studiemedel inklusive barntillägg,

im makens inkomst och fm fribeloppet för denna inkomst. Det är att

märka att för gift studerande studiemedlen kan komma att reduceras både

av hans egna inkomster och av makens, allt i den mån inkomsterna överstiger

respektive fribelopp.

Verkningarna av de nu föreslagna reglerna belyses närmare i tablå III.

De föreslagna reglerna för hänsynstagande till makes ekonomi kan måhända

förefalla generösa. Emellertid är det härvid att märka, att det i och

för sig är tveksamt, om någon sådan hänsyn över huvud bör tas. Om så

skall ske, måste man gå fram med varsamhet. Den behållna inkomsten i en

familj, där den ena maken uppbär studiemedel och den andra har fullt

förvärvsarbete, bör härvid jämföras med den genomsnittliga konsumtionsnivån

i familjer, där båda makarna har fullt förvärvsarbete. Dessutom bör

den behållna inkomsten inte minska vid stigande inkomster för den förvärvsarbetande

maken.

Ett annat skäl mot att alltför mycket beakta makes ekonomi vid behovsprövningen

är att detta kan motverka benägenheten för utbildning vid

vuxen ålder. En kategori, som framför allt kan tänkas utnyttja det förhållandet

att studiemedel kan utgå trots jämförelsevis god ekonomi hos

maken, är kvinnor, vilka efter en period av hemarbete önskar återvända

till arbetsmarknaden och därför vill skaffa sig en yrkesutbildning. I jämförelse

med vad som gäller på vissa andra områden ter sig utredningens

förslag inte för generöst. Sålunda kan husmödrar vid omskolning erhålla

ett återbetalningsfritt utbildningsbidrag, s. k. grundbidrag, med 410 kr. i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

5

månaden, i regel utan hänsyn till mannens ekonomi. Till detta kan utgå

vissa tillägg. En annan kategori, för vilken ifrågavarande regler kan få betydelse,

är lärare, som efter några års yrkesverksamhet vill skaffa sig högre

kompetens. Här är det inte ovanligt att maken har goda inkomster. Därest

dessa tillätes reducera den studerandes rätt till studiemedel mera än vad

utredningen föreslagit, är det risk för att studierna medför en alltför kraftig

standardsänkning för familjen.

Till jämförelse belyses i tablå IV den ekonomiska situationen i ett studentäktenskap

med ett barn.

När det gäller att avgöra vad som skall räknas såsom makes inkomst

bör enligt utredningens mening kunna tillämpas samma grunder som föreslagits

för den studerandes egen inkomst. Till makes inkomst skall alltså

räknas både skattepliktig och icke skattepliktig sådan med undantag för

allmänt barnbidrag.

Behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi skall givetvis inte

avse enbart makens inkomst utan även hans förmögenhet. Utredningen

finner lämpligt att makes förmögenhet beaktas på i princip samma sätt som

den studerandes förmögenhet, d. v. s. sålunda att makes förmögenhet till

den del den överstiger 4 basbelopp räknas såsom inkomst för maken vid

behovsprövningen.

I proposition nr 138 år 1964 med förslag till det nuvarande studiesociala

systemet anförde föredragande departementschefen bl. a.

Röster har höjts för att man vid den nu förestående studiesociala reformen

borde slopa all behovsprövning och således ge varje studerande vid

universitet, högskola eller annan postgymnasial utbildningslinje studiemedel

med bortseende även från hans egen och, i förekommande fall, hans

makes ekonomiska förhållanden. Liksom utredningen och flertalet av remissorganen

anser jag att detta inte kan komma i fråga i en tid då antalet

studerande ständigt ökar och anspråken på studiemedelssystemet kan väntas

stiga mycket hastigt och kraftigt. Såsom garantilånenämnden påpekat

måste i detta sammanhang också beaktas risken för skeninskrivningar.

I fråga om behovsprövningen har utredningen ej velat föra ut tanken på

gifta studerande såsom från varandra ekonomiskt fristående personer i

sina yttersta konsekvenser. De föreslagna reglerna om behovsprövning

innebär att maximibeloppet för studiemedel skall reduceras med hänsyn

till både den studerandes egen och hans makes inkomst och förmögenhet,

därvid dock för var och en av dem skall tillämpas ett fribelopp. Makes inkomst

och förmögenhet beaktas i mindre mån än inkomst och förmögenhet

hos den studerande själv.

Praktiskt verkar reglerna så, att en inkomst hos den studerande själv

på inemot 4 000 kronor om året och en inkomst hos hans make på inemot

14 000 kronor om året överhuvudtaget inte påverkar rätten till studiemedel.

Helt bortfaller studiemedlen först vid en tämligen hög behållen inkomst.

Så t. ex. bortfaller rätten till studiemedel för en ensamstående studerande

utan barn först vid en behållen totalinkomst (studiemedel + annan inkomst

efter avdrag för skatt) av omkring 10 000 kronor om året, och för en gift

studerande utan barn, vars make ej har studiemedel, först vid en behållen

totalinkomst för makarna av 21 000—25 000 kronor om året.

Förmögenhet ovanför ett visst fribelopp skall enligt förslaget jämställas

med inkomst. Det praktiska resultatet av utredningens regler är att en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

förmögenhet hos den studerande själv å omkring 26 000 kronor eller en

förmögenhet hos hans make å omkring 34 000 kronor alltid medför att

rätten till studiemedel bortfaller.

Jag anser de av utredningen föreslagna reglerna i stort sett lämpligt utformade.

Reduktionen med hänsyn till förmögenhet bör dock, när det gäller

den studerandes egen förmögenhet, kunna ske på något mindre stränga

villkor än utredningen förordat. Reglerna i ämnet kan dessutom betydligt

förenklas, om man avstår från att i detta speciella hänseende göra skillnad

mellan den studerandes egna och hans makes ekonomiska förhållanden.

Jag föreslår, att det för termin beräknade maximibeloppet för studiemedel

skall reduceras, förutom med inkomst hos den studerande själv eller hans

make, även med en femtedel av hans egen eller hans makes förmögenhet i

den mån denna överstiger fyra basbelopp eller i dagens penningvärde 19 200

kronor. Godtages denna konstruktion kommer först en förmögenhet på omkring

35 000 kronor, oberoende av vem förmögenheten tillhör, att utgöra

ett absolut hinder mot beviljande av studiemedel.

I anslutning till propositionen väcktes motioner med samma syfte som

de nu förevarande. Särskilda utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen

i denna del godkända utlåtande nr 1 år 1964. Utskottet anförde i

denna fråga.

Den enda behovsprövning som härefter skall förekomma är en behovsprövning

som tar sikte på den studerandes egna och, om han är gift, hans

makes ekonomiska förhållanden. Bl. a. på grund av risken för skeninskrivningar

vid universiteten och annat missbruk av det studiesociala systemet

torde en behovsprövning i denna form t. v. inte kunna undvaras. Utskottet

kan följaktligen inte godta de yrkanden om slopande av behovsprövningen

med hänsyn till egen eller makens inkomst och förmögenhet som framställts

i motionerna 1:811 och 11:995 samt motionen 11:1000.

Utskottet godtog propositionens förslag om behovsprövning frånsett att

fribeloppet för förmögenhet höjdes från fyra till sex basbelopp.

I yrkesutbildning sberedning ens betänkande »Yrkesutbildningen» (SOU

1966:3) behandlas frågan om studiesocialt stöd till vuxenstuderande. Utredningen,

som inte behandlar frågan närmare utan förordar en särskild

utredning, tar emellertid upp några av de problem som de nuvarande

reglerna skapar för vuxenstuderande. Utredningen anser att varje medborgare,

oavsett civilstånd och försörjningsplikt, skall betraktas som självständig

i utbildningsavseende. Det är därför enligt utredningen angeläget

att överväga, om icke medelsbehovet för makar eller motsvarande skall

bedömas utan avseende på andra makens inkomst- och förmögenhetsvillkor.

Utskottet

Det studiesociala systemet bygger i viss omfattning på behovsprövning.

För gifta studerande innebär detta i princip att hänsyn tages till båda makarnas

ekonomi. En förmån som inkomstprövat tillägg enligt studiehjälpsreglementet,

som avser gymnasiestadiet, utgår sålunda i förhållande till

makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst med beaktande av förmögenhet

på visst sätt. Tillägget, som är 25—75 kronor i månaden, förut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

sätter att den beskattningsbara inkomsten ej överstiger 20 000 kronor. Även

övriga behovsprövade förmåner enligt reglementet är beroende av studerande

makes ekonomi. För studiemedel, som enligt studiemedelsförordningen

utgår till universitetsstuderande och andra därmed jämställda med

70 procent av basbeloppet per termin, gäller att medlen reduceras, om den

studerande har inkomst överstigande 40 procent av basbeloppet, med två

tredjedelar av det överskjutande beloppet och, om den studerandes make

har inkomst överstigande 140 procent av basbeloppet, med en tredjedel av

det överskjutande beloppet. Har den studerande förmögenhet överstigande

sex gånger basbeloppet jämställes en femtedel av det överskjutande beloppet

med inkomst. Motsvarande regel gäller för makes förmögenhet.

I förevarande motioner yrkas sådan ändring i studiehjälpsreglementet

och studiemedelsförordningen att bestämmelserna om hänsynstagande till

makes ekonomi skall utgå. Motionärerna anser att både principiella och

praktiska skäl talar för att makar i ekonomiskt hänseende betraktas som

fristående från varandra.

Studiesociala utredningen, vars förslag ligger till grund för studiemedelsförordningen,

hade den principiella inställningen att en studerandes rätt

till studiemedel så långt möjligt skulle bedömas med hänsyn enbart till den

studerandes egen ekonomi. I de fall en studerandes make hade mera betydande

inkomster ansåg emellertid utredningen en i viss mån annan bedömning

motiverad. Utredningen uppställde med hänsyn härtill de principer

för reducering av studiemedel som nu återfinns i studiemedelsförordningen.

År 1964 vid behandling av förslagen till studiemedelsförordning och

studiehjälpsreglemente hade särskilda utskottet att ta ställning till motioner

med samma yrkanden som de förevarande. Motionerna avstyrktes

med motivering att en regel om behovsprövning i förhållande till makes

inkomst tills vidare inte kunde undvaras. Vid detta ställningstagande åberopades

bl. a. riskerna för missbruk av det studiesociala systemet.

Utskottet vill först framhålla den förhållandevis generösa utformning

som reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Reduktion

av studiemedel på grund av makes inkomst sker exempelvis först då denna

överstiger för närvarande 14 840 kronor per år. Med hänsyn till det anförda

och då den genom motionerna aktualiserade frågan i framtiden kan

komma att övervägas i ett vidare sammanhang, anser utskottet, att det

inte nu finns skäl att bifalla motionerna. Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:121 och 11:166, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Blomquist

och fru Elvy Olsson*;

från andra kammaren: herrar Odhe, Gustavsson i Alvesta, Bengtsson

i Varberg, fröken Sandell, fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården,

Bingaby och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Blomquist.

Reservation

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660171

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.