Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning om fotvårdsspecialisternas utbildning och legitimering samt om möjligheterna att ge ersättning från allmän försäkringskassa för fotvård”.

1966-03-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:23, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning om fotvårdsspecialisternas utbildning och legitimering samt om möjligheterna att ge ersättning från allmän försäkringskassa för fotvård”.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den

allmänna sjukförsäkringen för fotvård m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 93 i första kammaren av fru Olsson, Elvy,

och herr Carlsson, Eric, samt nr 130 i andra kammaren av herrar Gomér och

Johansson i Skärstad, ävensom

2) de likalydande motionerna nr 223 i första kammaren av herr Hiibinette och

nr 295 i andra kammaren av herr Werner m. fl.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 93 och II: 130 har yrkats, ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om utredning om fotvårdsspecialisternas utbildning och

legitimering samt om möjligheterna att ge ersättning från allmän försäkringskassa

för fotvård”.

I motionerna I: 223 och II: 295 har yrkats ”att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå att 1961 års sjukförsäkringsutredning måtte

upptaga frågan om införande av fotvård av den art som i motionen angivits

bland de merprestationer som skall ersättas av allmänna sjukförsäkringen”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna I: 93 och II: 295.

Gällande bestämmelser

Jämlikt 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring äger Konungen föreskriva,

att ersättning enligt av Konungen fastställda grunder skall utgå för försäkrads

utgifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än i 2 kap.

2—4 §§ nämnda lag sägs, dvs. åtgärder som inte omfattas av bestämmelserna

om ersättning för utgifter för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård. Med

stöd av förstnämnda lagrum har Kungl. Maj:t genom kungörelse angående ersättning

enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för vård eller behandling

i anledning av sjukdom (SFS nr 387/1962) föreskrivit, att ersättning

under vissa villkor skall utgå för utgifter för konvalecentvård, sjukgymnastisk

behandling (rörelsebehandling eller massage jämte förberedande uppvärmning),

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 2S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

behandling med kortvåg, ultrakortvåg, mikrovåg eller ultraljud, som inte lamnas

i samband med sjukgymnastik behandling, tryckvariationsbehandling av

arteriella genomblödningsrubbningar, elektrisk retningsbehandling vid muskelförlamningar,

mekanisk sträckbehandling av ryggraden samt foniatrisk behandling.

För sjukgymnastisk och foniatrisk behandling utgår ersättning endast om

behandlingen varit erforderlig på grund av sjukdom och föreskrivits av läkare

samt meddelats, då den försäkrade icke åtnjutit sjukhusvård. Vidare har vissa

kompetenskrav uppställts beträffande dem, som skola meddela behandlingen,

och beträffande den foniatriska vården även att den remitterande läkaren har

specialistkompetens inom specialiteten röst- och talrubbningar eller tjänstgör å

hörcentral vid allmänt sjukhus. Kompetensvillkoren innebär att behandlingen

i princip skall ha utförts av läkare eller i fråga om sjukgymnastisk behandling,

av legitimerad sjukgymnast. Viss behandling såsom kortvågsbehandling far utföras

av legitimerad sjuksköterska. I en del fall — behandling med ultraljud,

tryckvariationsbehandling m. m. — krävs att behandlingen utföres under läkares

överinseende.

Motionerna

I motionerna I: 93 och II: 130 anföres bl. a.

Fotvård ges av fotvårdsspecialister, som erhåller sin utbildning vid en kurs

om 18 veckor inom den ordinarie yrkesutbildningens ram i Göteborg. Ytterligare

en kurs har påbörjats i Luleå. För att erhålla den auktorisation som utfärdas av

Sveriges auktoriserade fotvårdsspecialisters riksförbund krävs dessutom en

speciell praktiktid hos utbildade handledare under minst tre månader. I flera

andra länder är utbildningstiden för detta yrke betydligt längre än i Sverige.

Då det finns behov av fotvård är det synnerligen angeläget att väl utbildad

personal kan ge vården. Det är också önskvärt att bidrag för fotvård kan utgå

från allmän försäkringskassa. Detta torde inte vara möjligt förrän förutsättningar

skapats för fotvårdsspecialisterna att få statlig legitimation. Om inte detta

är möjligt utan att utbildningen av fotvårdsspecialister förändras, bör undersökning

snarast företagas om vilka förändringar som är lämpliga.

I motionerna I: 223 och II: 295 anföres bl. a.

Den sjukvård som dessa fotspecialister utför är emellertid inte bidragsberattigad

från den allmänna sjukförsäkringen även om behandlingen utföres pa uppdrag

av leg. läkare. Detta medför givetvis stora olägenheter för vårdtagaren,

eftersom dylik fotvård är kostsam. Det skulle innebära en avsevärd lättnad om

denna behandling inginge i de merprestationer, som ersättes av den allmänna

sjukförsäkringen. .......

F n finns ingen officiell legitimation för fotspecialister, varom har ar fråga,

varför dessa givetvis har skiftande utbildning. Man torde emellertid kunna utgå

ifrån, att de fotspecialister som av leg. läkare erhåller behandlingsuppdrag uppfyller

nödiga kvalifikationsvillkor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

3

Utskottet

I enlighet med bemyndigande i 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring har

Kungl. Maj:t i kungörelse den 25 maj 1962 föreskrivit, att ersättning från sjukförsäkringen

skall utgå för utgifter för vissa s. k. merprestationer, d. v.s. sjukvårdande

åtgärder som inte är att anse som ersättningsgill läkarvård, tandläkarvård

eller sjukhusvård enligt lagen om allmän försäkring. Bland de merprestationer

som berättigar till ersättning ingår sjukgymnastisk behandling. Ersättning

för fotvård utgives däremot inte enligt kungörelsen.

I förevarande motioner begäres utredning av frågan om ersättning från den

allmänna försäkringen för sådan fotvård som föreskrives av läkare. I motionerna

I: 93 och II: 130 yrkas dessutom att frågan om utbildning och legitimation

för fotvårdsspecialister skall utredas.

1961 års sjukförsäkringsutredning skall enligt sina direktiv bl. a. ta upp frågan

om omfattningen av sådana av läkare ordinerade sjukvårdande åtgärder,

som inte är att hänföra till läkarvård eller sjukhusvård. Frågan huruvida i vissa

fall ersättning för fotvård bör utgivas från sjukförsäkringen synes lämpligen

kunna övervägas av sjukförsäkringsutredningen. I sammanhanget torde utredningen

få anledning gå in på spörsmålet om vilka krav på utbildning och kompetens,

som bör uppställas för dem som utför behandlingen. Med hänvisning till

det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 93 och II: 130 samt

2) motionerna I: 223 och II: 295,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna överlämnas

till 1961 års sjukförsäkringsutredning samt

B) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell*,

herrar Lars Larsson, Erik Filip Petersson, Hiibinette*, Magnusson* och fru Elvy

Olsson*;

från andra kammaren: herrar Odhe, Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i

Varberg*, fröken Sandell, herr Edlund, fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården

och Jonsson.

* ej närvarande vid utlåtandets justering

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:95 Skrivelse till Konungen i anledningen av väckta motioner om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för fotvård m. m. s. 1 i texten