Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om studiesociala åtgärder i vissa fall. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 584 i första kammaren av herr Svanström och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 711 i andra kammaren av herr Rubin m. fl.

1966-03-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om studiesociala åtgärder i vissa fall. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 584 i första kammaren av herr Svanström och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 711 i andra kammaren av herr Rubin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om studiesociala åtgärder

i vissa fall.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 584 i första kammaren av herr Svanström

och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 711 i andra kammaren av herr

Rubin m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsamt förslag till studiesociala

åtgärder för barn till medborgare, tjänstgörande utrikes i statlig eller

frivillig u-landshjälp, i enlighet med vad som i motionen angivits».

Motionerna

I motionerna anföres.

Enligt gällande bestämmelser saknar barn till svenska föräldrar, tjänstgörande

i utvecklingsländerna i statlig eller frivillig hjälpverksamhet, fri

skolmateriel och fria skolmåltider, förlängt barnbidrag — avseende undervisning

i grundskola — och studiehjälp.

Vår mening är att samhället på alla sätt bör uppmuntra de medborgare

som tjänstgör i svensk utvecklingshjälp och stimulera till fortsatt rekrytering

genom att bl. a. underlätta utbildning och skolunderbyggnad för ulandstjänstgörandes

barn.

Med avsikt att kompensera de stora svårigheter och ekonomiska besvär

som ofta är förknippade med svenska barns undervisning och skolunderbyggnad

i u-länderna borde förlängt barnbidrag utbetalas i samma utsträckning

som för barn bosatta inom riket, läroböcker fritt få rekvireras från

hemlandet och, där möjligheter till ordnad skolundervisning ej förefinnes

på föräldrarnas tjänstgöringsplats, studier vid svenskt korrespondensinstitut

betalas av staten.

Gällande bestämmelser m. m.

Förlängt barnbidrag med 75 kronor i månaden utgår under läsåret till

barn över sexton år som deltager i undervisning i grundskola och vissa andra

skolor. Bidraget utgår endast för barn, som är bosatt i riket. För studier vid

gymnasier och därmed jämställda läroanstalter utgår i princip studiehjälp

enligt studiehjälpsreglementet. Studerande som påbörjar sina studier töre

det år de fyller 21 år kan under läsår erhålla dels de icke behovsprövade

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 29 är 1966

förmånerna studiebidrag med 75 kronor i månaden jämte inackorderingstillägg

med 100 kronor i månaden eller resetillägg med 30—75 kronor i

månaden, dels inkomstprövat tillägg om högst 75 kronor i månaden och

behovsprövat tillägg med maximalt samma belopp. Därutöver finns möjligheter

till studielån. Studiehjälp utgår till svensk studerande och till annan

studerande som är bosatt i riket. Vid studier utom riket kan svenska medborgare

beviljas studiehjälp, därest studierna icke med lika stor fördel kan

bedrivas vid svensk läroanstalt. Studiestödet är emellertid endast avsett för

studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid sådan svensk

läroanstalt där studiehjälp kan utgå enligt studiehjälpsreglementets bestämmelser,

t. ex. gymnasier, fackskolor, yrkesskolor. För studier i de nordiska

länderna gäller särskilda regler. Svensk medborgare äger för studier vid

läroanstalt under statlig tillsyn i nordiskt land uppbära studiehjälp på samma

villkor som för studier inom riket. Möjligheten för gymnasiestuderande

och likställda att erhålla studiehjälp för studier utanför Norden var en nyhet

vid studiehjälpsreglementets införande år 1964. Studiemedelsförordningen

med tillhörande författningar, som reglerar stödet åt universitetsstuderande

och andra därmed jämställda, innehåller beträffande utlandsstudier i princip

samma regler som studiehjälpsreglementet.

Brevskolestipendier utdelas vid studier med real-, student-, handelsgymnasie-

eller ingenjörsexamen som mål. Stipendiesumman, som är avsedd som

ett bidrag till kostnader för kursavgift, är vid rena korrespondensstudier

högst 300 kronor för läsår. I vissa andra fall är maximibeloppet 450 eller

600 kronor.

Centrala studiehjälpsnämnden, som är beslutande myndighet för studiestöd

vid studier i utlandet, har den 2 december 1965 behandlat frågan efter

vilka principer studiehjälp bör beviljas för elevs skolgång utomlands, då

föräldrarna är eller har varit bosatta utomlands. Nämnden har beslutat att

följande riktlinjer skall tillämpas efter prövning från fall till fall:

Studiehjälp må utgå om godtagbara familjeskäl kan åberopas för studier

utomlands. Detta bör anses vara fallet om föräldrarna på grund av tjänst

eller därmed jämförlig omständighet är bosatta utomlands och det ur vårdnadssynpunkt

kan anses otillfredsställande att lämna eleven kvar i Sverige

för att här fullgöra sin skolgång vid t. ex. grundskola eller gymnasium.

Studierna utomlands skall motsvara studier i Sverige för vilka studiehjälp

utgår. Understiger föräldrarnas utlandsvistelse ett år, bör studiehjälp ej

utgå. Ej heller bör studiehjälp utgå om eleven befinner sig i en ålder som

överstiger den som normalt gäller för studerande vid gymnasium.

I det fall föräldrarna kan anses ha emigrerat, bör det förutsättas, att det

studiestöd, som finns att tillgå i immigrationslandet, i första hand utgår till

eleven.

Har elev påbörjat studier utomlands under godtagbara omständigheter

som avses här ovan, och föräldrarna senare återflyttat till Sverige, må studiehjälp

utgå för avslutning av de påbörjade studierna om godtagbara skäl

talar mot att utlandsstudierna avbrytes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

3

1964 års utlands- och internatskoleutredning m. m.

I 1963 års statsverksproposition uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet

i samband med behandling av anslaget till svenska skolor i utlandet

(bilaga 10, punkt 103, s. 185), att det i ett läge då det framstår som önskvärt,

att svenska medborgare beredes tillfälle att tjänstgöra utomlands såväl

inom olika internationella organisationer som i den direkta svenska hjälpen

till andra länder borde övervägas, om icke statsmakterna skulle åtaga

sig ett ökat ansvar för utlandsskolorna. I detta sammanhang ansågs också

behovet av svensk undervisning för barn till utrikesförvaltningens personal

böra beaktas. Hithörande problem borde enligt departementschefens uppfattning

bli föremål för en närmare utredning.

I ett antal motioner vid 1963 års riksdag uppmärksammades de utlandssvenska

barnens skolgång. I ett molionspar föreslogs sålunda utredning om

tillämpning av grundskolans principer på utlandssvenska barns skolgång.

Ett likartat utredningskrav återfanns i en annan motion. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 208 förutsatte statsutskottet att den förebådade utredningen

rörande utlandsskolorna skulle komma till stånd snarast möjligt

i form av en allsidig utredning rörande utlandssvenska barns skolgång både

hemma och utomlands.

Enligt bemyndigande den 7 februari 1964 tillsattes 1964 års utlands- och

internatskoleutredning. I direktiven till utredningen refereras inledningsvis

hur utredningsfrågan väckts. Därefter anföres:

Bakom de här angivna uttalandena och förslagen ligger det förhållandet,

att antalet svenskar, som tjänstgör eller studerar i utlandet, på senare år

ökat. Såväl ett ökat statligt engagemang i internationell verksamhet som

ökade möjligheter för forskare, konstnärer och studerande till utlandsvistelse

är att förvänta. Samtidigt torde exportindustrin komma att kräva ytterligare

personella insatser i utlandet. Även om en viss rörelse i motsatt riktning

förekommer i det att antalet svenska missionärer i vissa länder minskar,

synes det vara realistiskt att räkna med en ökning av antalet utlandssvenskar.

För närvarande utgår statsbidrag till ett femtontal svenska skolor i ett

tiotal länder i Europa, Afrika ocb Asien. Årsbidrag utgår till kostnaderna för

småskollärartjänst med 8 500 kr., för folkskollärartjänst med 11 000 kr.

samt för två lärartjänster vid en i Paris anordnad realskola med 15 000 kr.

för vardera tjänsten. För ordinarie lärare i Sverige är begynnelselönerna i

ortsgrupp 5 för småskollärare ca 18 700 kr., för folkskollärare ca 21 000 kr.

och för adjunkt ca 31 300 kr. Bidragets begränsade storlek i förhållande till

löneläget i Sverige har medfört, att lärarlönerna vid utlandsskolorna kommit

att ligga på en lägre nivå än i Sverige med minskade möjligheter att för

längre tid förvärva kompetenta lärare som följd. För den del av lärarlönerna,

som inte täckes av statsbidraget, får skolornas huvudmän helt svara. Härtill

kommer kostnader för lokaler, pedagogiska hjälpmedel, skolmåltider etc.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Dessa kostnader täckes på olika sätt såsom genom bidrag från svenska utlandsförsamlingar,

bidrag från svenska föreningar och företag samt genom

terminsavgifter. De sistnämnda blir i många fall mycket höga och kan för

föräldrar med genomsnittliga inkomster utgöra ett hinder mot att utnyttja

den svenska skolan på orten.

Det bör eftersträvas, att så många svenska ungdomar i skolpliktig ålder

som möjligt, även de som till följd av utlandsvistelse är förhindrade att

åtnjuta grundskolundervisning i hemlandet, där föräldrarna så önskar, utan

alltför stora egna ekonomiska uppoffringar eller alltför stora kostnader för

samhället får tillfälle till sådan undervisning på sin bostadsort.

Mot bakgrunden av det anförda bör en utredning rörande de utlandssvenska

barnens skolgång nu komma till stånd. För ändamålet bör särskilda

sakkunniga tillkallas.

De sakkunniga bör först kartlägga det nuvarande och, såvitt möjligt, det

närmast kommande behovet av särskilda svenska skolor i utlandet samt

utröna, hur de nuvarande utlandsskolorna svarar mot dessa behov. Därvid

bör också undersökas föräldrarnas benägenhet att placera sina barn i vederbörande

lands skolväsen och hur detta påverkar utlandsskolornas situation.

Därigenom erhålles en utgångspunkt för bedömningen av under vilka förutsättningar,

i vilka former och i vilken utsträckning ett ökat statligt stöd till

utlandsskolorna kan vara erforderligt.

En grundläggande fråga vid denna bedömning är vilka åldersgrupper

utlandsskolornas undervisning bör omfatta. Det kan antagas, att skolorna

på olika orter i detta avseende måste organiseras olika, även om det synes

vara önskvärt, att de i varje fall bör omfatta grundskolans låg- och mellanstadier.

Vad högstadiet beträffar föreligger praktiska svårigheter, när det

gäller att i en skola med begränsat elevunderlag tillhandahålla ett tillfredsställande

antal valmöjligheter mellan olika tillvalsgrupper. Viss undervisning

torde därför inte alls i regidjär form kunna erbjudas eleverna vid en

utlandsskola. Det bör därför övervägas i vilken omfattning det genom lärarledd

korrespondensundervisning, eventuellt i kombination med särskilda

hjälpmedel, är möjligt att bemästra dessa problem i likhet med vad som

sker exempelvis vid glesbygdshögstadierna.

En förutsättning för att utlandsskolorna skall fungera tillfredsställande

är att lärarfrågan löses. Utgångspunkten bör härvid vara att utlandsskolornas

lärare skall ha samma kompetens som motsvarande lärarkategorier i

hemlandet. Frågan om anställnings- och avlöningsförmåner för lärare och

övrig för den direkta undervisningen nödvändig personal vid dessa skolor

måste följaktligen övervägas, varvid också bör klarläggas bl. a. vilken effekt

konstruktionen av de svenska socialförsäkringarna har för utlandsskolornas

personal.

Ytterligare en väsentlig förutsättning för en effektiv undervisning är att

skolorna har tillgång till ändamålsenliga lokaler, undervisningsmateriel och

andra hjälpmedel. Grundskolans huvudmän erhåller statsbidrag till kostnaderna

för dessa ändamål. De sakkunniga bör överväga om statligt stöd till

utlandsskolorna i dessa avseenden bör utgå och i så fall i vilken utsträckning

och på vad sätt det bör ske. Även skolsociala frågor bör uppmärksammas,

exempelvis skolmåltider och skolskjutsar.----

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

5

Utskottet

Studiesocialt stöd kan efter prövning från fall till fall utgå vid studier

även utom riket. Studiehjälp kan exempelvis erhållas om föräldrar till en

studerande på grund av tjänst eller därmed jämförlig omständighet är bosatta

utomlands och det ur vårdnadssynpunkt får anses otillfredsställande

att lämna den studerande kvar i Sverige för skolgång. Som allmänt villkor

gäller att studierna utomlands skall motsvara sådana studier som i Sverige

berättigar till studiehjälp.

Förevarande motioner syftar till en förbättring av studiestödet för barn

vilkas föräldrar tjänstgör utomlands i statlig eller frivillig u-landshjälp.

Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet äger samband med problemet

om utlandssvenska barns skolgång i allmänhet. Denna fråga är föremål

för utredning genom 1964 års utlands- och internatskoleutredning. Utredningen

skall enligt sina direktiv bl. a. pröva frågor som rör statligt stöd

till lokaler, undervisningsmateriel och andra hjälpmedel. Även skolsociala

frågor såsom skolmåltider och skolskjutsar skall uppmärksammas. Enligt

vad utskottet inhämtat beräknar utredningen att slutföra sitt uppdrag inom

de närmaste månaderna. På grund härav och med hänsyn till de möjligheter

till studiesocialt stöd som finns anser utskottet, att riksdagen inte nu

bör ta något initiativ i anledning av motionerna.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:584 och 11:711, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Kaijser*, Lars Larsson,

fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson*, Högström* och

Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Rimmerfors,

fröken Sandell*, fru Svensson, herr Ringahy, fru Skantz och herr

Elmstedt.

*) Ej närvarande vid ullätandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 68

614023

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1966

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 163 år 1954 bl. a.

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med avgjorda

fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp automatiskt

att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall vanligen röra

sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså en övergång till

receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att genom en något högre

rabattsats bereda en större prisnedsättning för dyrare läkemedel, varigenom de

mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 och hade

därvid även att taga ställning till ett i motionen II: 646 framställt yrkande att

karensbeloppet skulle helt slopas och att den merkostnad, som blev en följd

härav, finge uttagas genom förhöjd sjukvårdsersättningsavgift, om den ej kunde

täckas på annat sätt. Utskottet framhöll härvid bland annat följande.

Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna

vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas. Härför

talar såväl statsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken av avgifterna

till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets mening önskvärt

— ej minst med hänsyn till att det här är fråga om en reform, vars verkningar

i olika hänseenden det är svårt att i förväg överblicka — att försiktighet

iakttages vid utformningen av rabattsystemet i avvaktan på praktisk erfarenhet

av reformens verkningar.

Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen, att

det inom en given kostnadsram medger en högre rabattsats och således ger en

effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande inköp av

medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare icke att belastas

med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk betydelse för den

enskilde. Genom att dessa inköp undantages förbilligas även administrationen

av reformen, varigenom en större del av utgifterna för denna kommer att användas

för dess egentliga syfte.---—

Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett tämligen

lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna för de

läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras eller rabatteras allenast

i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde. Ett karensbelopp

å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av de på senare år allmänt ökade

realinkomsterna och de genom den allmänna sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna

icke behöva möta avgörande betänkligheter. På grund av vad utskottet

sålunda anfört godtager utskottet därför propositionens förslag i detta

hänseende.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Samma fråga har även därefter varit föremål för riksdagens behandling. Här

må hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956.

Motionsyrkanden om höjning av karensbeloppet har likaså behandlats av

riksdagen vid flera tillfällen. I denna fråga hänvisas till andra lagutskottets

utlåtanden nr 11 år 1963 och nr 5 år 1964.

I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning anföres, att ännu en del

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1966

3

spörsmål inom sjukförsäkringens område kvarstår och att tiden nu är mogen

för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen i de delar, där denna inte uppmärksammats

under de senaste årens reformarbete. Vidare uttalas i direktiven,

att kommittén bör verkställa en bearbetning av det betänkande angående läkemedelsförmånerna

som år 1959 framlades av en särskild utredning, varvid huvudlinjen

liksom tidigare bör vara, att medborgaren skall beredas skydd mot

att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel, samtidigt

som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna för läkemedelsförmånerna

på en rimlig nivå. Enligt direktiven står det utredningen fritt att

upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under översynen och som faller inom

ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.

Fråga om medicinkostnaderna för folkpensionärerna var på grund av väckta

motioner föremål för riksdagens bedömning år 1963. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande i ämnet, nr 26 år 1963, anförde andra lagutskottet bl. a.

1961 års sjukförsäkringsutredning har tillkallats för att verkställa en översyn

av sjukförsäkringen och därmed sammankopplade förmåner. Enligt direktiven

skall utredningen bl. a. undersöka frågan om hur läkemedelsförmånerna bör

utformas. Det står även utredningen fritt att upptaga andra till sjukförsäkringen

hörande problem, som aktualiseras under arbetets gång.

Utskottet finner det ej lämpligt eller möjligt att ur det pågående utredningsarbetet

till särskild behandling utbryta de av motionärerna aktualiserade spörsmålen.

Det synes utskottet i stället mest ändamålsenligt om de delar av sjukförsäkringen

som kan anses i behov av ytterligare översyn behandlas i ett sammanhang.

Även under år 1964 var frågan om medicinkostnaderna för folkpensionärerna

på grund av väckta motioner föremål för riksdagens bedömning. Utskottet anförde

i sitt utlåtande nr 35, att det ej fann anledning frångå sin tidigare ståndpunkt.

Vidare påpekade utskottet att de ändrade bestämmelser rörande sjukförsäkringsförmånerna

i stort, som kunde bli en följd av sjukförsäkringsutredningens

allmänna översyn, sannolikt kom att ställa de av motionärerna kritiserade

reglerna i ny belysning. Det syntes utskottet erforderligt att frågor om

folkpensionärernas ställning omprövades mot bakgrund av det nya läge som

sålunda kunde uppkomma. Utskottet fann att de aktuella motionsyrkandena

borde förutsättningslöst behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Även under fjolåret aktualiserades folkpensionärernas medicinkostnader motionsvägen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 12 år 1965 fann andra

lagutskottet ej anledning frångå sin tidigare ståndpunkt.

Utskottet

Läkemedelsförmånerna regleras i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel. Enligt förordningen lämnas rabatt å läkemedel som enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1966

läkarrecept utlämnas å apotek. Härvid nedsättes det fastställda priset med hälften

av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor. Den som

lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan i vissa fall få av läkare ordinerade

läkemedel kostnadsfritt.

I förevarande motioner hemställes, att 1961 års sjukförsäkringsutredning får

i uppdrag att utreda kostnaderna för och möjligheterna att låta pensionärer,

som huvudsakligen har endast folkpensionsförmånerna att leva på, komma i

åtnjutande av gratis medicin.

I direictiven till sjukförsäkringsutredningen uttalas, att kommittén bör verkställa

en bearbetning av det betänkande angående läkemedelsförmånerna som

år 1959 framlades av en särskild utredning, varvid huvudlinjen liksom tidigare

bör vara, att medborgaren skall beredas skydd mot att vid sjukdom betungas

med alltför stora utgifter för läkemedel, samtidigt som systemet inrymmer

möjligheter att hålla totalkostnaderna för läkemedelsförmånerna på en rimlig

nivå.

Enligt vad som upplysts kommer sjukförsäkringsutredningen att slutföra sitt

uppdrag såvitt angår läkemedelsförmånerna under innevarande år. De ändrade

bestämmelser som kan bli en följd av utredningens förslag torde komma att

ställa det i motionerna aktualiserade problemet i ny belysning. Med hänsyn

härtill anser utskottet, att riksdagen inte bör taga något initiativ i anledning

av motionerna. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:24 och 11:43, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och Hubinette*;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, herrar Bengtsson

i Varberg, Fredriksson, Edlund, Johansson i Skärstad, Carlsson i Göteborg och

Jonsson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering-.

13499 AB Rotopress, Stockholm 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.