Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fri medicin till vuxna neurosedynskadade. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herr Svanström och fru Olsson, Elvy, samt nr 393 i andra kammaren av herr Persson i Heden m. fl.

1966-03-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:31, Utlåtande i anledning av väckta motioner om fri medicin till vuxna neurosedynskadade. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herr Svanström och fru Olsson, Elvy, samt nr 393 i andra kammaren av herr Persson i Heden m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1966

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fri medicin till vuxna

neurosedynskadade.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herr Svanström

och fru Olsson, Elvy, samt nr 393 i andra kammaren av herr Persson i Heden

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående frågan

om fri medicin till vuxna som skadats av thalidomidpreparat”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 393.

Gällande bestämmelser

Den allmänna försäkringen tillerkänner medborgarna rätt till ersättning för

läkarvård. För de läkemedel, som ordineras av läkare, utgår ersättning såsom

en till försäkringen ansluten särskild förmån. Reglerna härom är upptagna

i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel.

Läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, tillhandahållas å apotek i vissa

fall kostnadsfritt, i andra fall till nedsatt pris. Försäkrad, som lider av långvarig

och allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhålla läkemedel under

de närmare förutsättningar, som angives i kungörelsen den 4 juni 1954 (nr 520)

med förteckning över kostnadsfria läkemedel. I denna förteckning har upptagits

dels vissa sjukdomar, dels de läkemedel, som vid varje angiven sjukdom får

utlämnas kostnadsfritt.

De i förteckningen upptagna sjukdomarna var ursprungligen femton till

antalet. Genom beslut 1957 och 1960 har Kungl. Maj:t förordnat om ny lydelse

av kungörelsen innebärande dels att förteckningen utökats med tre sjukdomar

och för dem avsedda läkemedel, dels att ett begränsat antal läkemedel tillkommit

vid vissa av de tidigare förtecknade sjukdomarna.

I andra fall än dem, där kostnadsfria läkemedel erhålles, äger personer vilka

omfattas av den allmänna sjukförsäkringen eller här i riket är i allmän eller

enskild tjänst, rätt att till nedsatt pris köpa läkemedel, på vilka läkemedelsförordningen

är tillämplig. Prisnedsättningen utgör för varje läkemedel 50

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1966

procent av det belopp varmed priset överstiger tre kronor. Om flera läkemedel

förskrivits under en formel, skall prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. Är en förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall

nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Historik m. m.

Till grund för den proposition, nr 163 år 1954, genom vilken förordningen

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen, låg

ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.

Rörande de kostnadsfria läkemedlen innebar utredningsmannens förslag

följande.

Dylika läkemedel skulle vara avsedda för behandling endast av långvariga

och allvarliga sjukdomar, samt utgöras av läkemedel, som enligt vetenskap

och beprövad erfarenhet anses rationella vid behandlingen av sådana sjukdomar.

Den i dessa allmänna ordalag givna bestämmelsen för angivande av

de sjukdomar som härvid skulle kunna ifrågakomma borde för det praktiska

förfarandet specificeras i en särskild förteckning. Utredningsmannen kunde

för sin del ej ge sin anslutning till ett tidigare av medicinalstyrelsen i skrivelse

av den 29 november 1949 föreslaget system, att, vid sidan av att ett antal sjukdomar

av ifrågakommande art uttryckligen uppräknades, dessutom efter särskild

ansökan hos medicinalstyrelsen även andra sjukdomsenheter, vid vilka

ett varaktigt bruk av specifikt verksamma läkemedel vore nödvändigt, kunde

ifrågakomma. Ett sådant prövningsförfarande i varje särskilt fall måste enligt

utredningsmannen medföra avsevärda svårigheter för uppehållandet av önskvärd

konsekvens vid bedömningen. Principiellt sett kunde systemet ej heller

anses stå i överensstämmelse med den beslutade läkemedelsreformen, i synnerhet

ej försäkringslinjen. Utredningsmannen föreslog därför, att någon klausul

om prövningsrätt i särskilda fall ej skulle förekomma utan att i stället antalet

sjukdomar, som skulle anses såsom kvalificerande till fria läkemedel, borde

utökas i förhållande till det av medicinalstyrelsen upprättade förslaget. Det

ifrågakommande läkemedelsurvalet borde ske genom att för varje särskild

sjukdom fastställdes likaledes visst eller vissa bestämda s. k. icke bruksfärdiga

läkemedel, till vilka den fria läkemedelsförmånen vid sjukdomen i fråga skulle

knytas. Ur både medicinska och farmacevtiska synpunkter funnes goda möjligheter

härtill, enär såväl sjukdomarna som över huvud ifrågakommande, icke

bruksfärdiga läkemedlen vore till antalet relativt begränsade.

I anslutning till de angivna principerna för bestämmande av de sjukdomar,

som borde berättiga till kostnadsfria läkemedel samt de läkemedel, som därvid

finge förekomma för varje sjukdom, framlade utredningsmannen sitt förslag

innefattat i en tvåspaltig uppställning vari upptogos dels vissa sjukdomar, dels

ock härför ifrågakommande läkemedel. I formellt hänseende avvek den sedermera

utfärdade kungörelsen (SFS nr 520/1954) icke från detta förslag.

Departementschefen förklarade sig i propositionen sakna anledning frångå

vad utredningsmannen föreslagit i förevarande del, dock att enligt hans mening

viss av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningar torde böra vidtagas. Ett revi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1966

3

deråt förslag till sjukdoms- och läkemedelsförteckning fogades i enlighet därmed

vid propositionen. Departementschefen hemställde om bemyndigande för

Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med ifrågavarande förteckning

fastställa den omfattning i vilken kostnadsfria läkemedel skulle tillhandahållas.

Bemyndigandet borde innefatta rätt för Kungl. Maj:t att verkställa de ändringar

i förteckningen, som kunde påkallas av hänsyn till utvecklingen på

området.

Andra lagutskottet behandlade propositionen och i ämnet väckta motioner

i utlåtande nr 37 år 1954. I motioner hade hemställts om vissa tillägg till angivna

förteckning, nämligen såvitt angick kronisk, deformerande ledgångsreumatism

och reumatisk feber. Utskottet avstyrkte motionerna och framställde

icke någon erinran mot propositionen i denna del.

Riksdagen biföll utskottsutlåtandet.

Frågan om läkemedelsförmånerna har efter år 1954 vid flera olika tillfällen

varit föremål för riksdagens bedömande. Såvitt avser de kostnadsfria läkemedlen

väcktes motioner 1955, 1956, 1958 och 1965 med yrkande om utökning

av den gällande förteckningen eller om omarbetning av denna till mindre restriktivitet.

Motionerna år 1955 och 1956 föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Den år 1958 väckta motionen överlämnades till utredning för översyn av

läkemedelsrabatteringen, som tillsatts år 1957.

Utredningen framlade sitt betänkande år 1959 (SOU 1959: 43). Beträffande

förtjänster och brister i det nuvarande systemet anfördes bl. a. följande rörande

den här aktuella förteckningen.

För sjukdomsurvalet har såsom riktlinjer gällt att sjukdomarna skola vara

långvariga och allvarliga samt att de under längre tid behandlas med läkemedel

och att denna behandling visat sig ha en odisputabelt gynnsam verkan.

Detta sistnämnda innebär en väsentlig begränsning. Sålunda ha vid handläggningen

av frågor rörande förmånens omfattning förekommit fall, där en ifrågasatt

utvidgning icke ansetts lämplig på grund av att de behandlingsmetoder

som använts, icke bedömts vara tillräckligt beprövade. Vidare ha även möjligheterna

att avgränsa förmånen i vissa avseenden kommit att spela en roll vid

urvalet, då det synts nödvändigt att de utvalda sjukdomarna klart kunna avskiljas

från andra icke förmånsberättigade sådana. Av samma anledning har

förmånen uppbyggts efter principen att de använda läkemedlen skola vara

specifika för sjukdomen i fråga.

Redan den ställning, som kostnadsfriheten intager i det nuvarande systemet,

anvisar en restriktiv bedömning av dess omfattning. Väsentliga utvidgningar

få alltid vägas mot risken av en ökning av konsumtionen med de följder ur

medicinsk och även ur ekonomisk synpunkt, som detta kan komma att medföra.

Vidare visa erfarenheterna från de gångna åren, att en viss restriktivitet

är nödvändig för att tilllämpningen av systemet skall få erforderlig stadga.

Under dessa förhållanden te sig de ovan angivna urvalsprinciperna såsom

naturliga. Å andra sidan ha dessa medfört, att vissa önskemål om utvidgningar

icke kunnat tillgodoses.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1966

Vid remissbehandling av betänkandet framkom så delade meningar angående

utredningens förslag, att Kungl. Maj:t inte ansåg det möjligt att föreslå ändrade

regler utan ytterligare bearbetning av materialet. Denna bearbetning har

anförtrotts 1961 års sjukförsäkring sutredning. Enligt direktiven bör denna med

det tidigare utredningsarbetet och remissmaterialet som utgångspunkt söka

finna vägar för en lösning av föreliggande problem. Liksom tidigare anges

huvudlinjen vara, att medborgaren skall beredas skydd mot att vid sjukdom

betungas med alltför stora utgifter för läkemedel samtidigt som systemet inrymmer

möjligheter att hålla totalkostnaderna för läkemedelsförmånerna på

en rimlig nivå.

Beträffande ovannämnda år 1965 väckta motion avseende utvidgning av den

här aktuella läkemedelsförteckningen (läkemedlet synalar för sjukdomen

psoriasis) uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 40 bl. a., att utskottet utgick från att sjukförsäkringsutredningen sökte tillgodose

det angelägna behovet av effektivt stöd till de sjuka som hade stora

läkemedelskostnader. Riksdagen gav som sin mening Kungl. Maj:t till känna

vad utskottet anfört. Riksdagens skrivelse har överlämnats till sjukförsäkringsutredningen.

Utskottet

Läkemedelsförmånerna regleras i 1954 års förordning angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel. Läkemedlen tillhandahålles på apotek, i vissa fall

kostnadsfritt och i andra fall till nedsatt pris. I en av Kungl. Maj:t utfärdad

förteckning anges vid vilka sjukdomar — f. n. aderton till antalet — medicin

utlämnas kostnadsfritt och vilka läkemedel som därvid kommer i fråga. För

urvalet gäller att sjukdomen skall vara långvarig och allvarlig samt att den

under längre tid skall ha behandlats med läkemedel, som visat sig ha en odisputabelt

gynnsam verkan. Dessutom förutsättes att det använda läkemedlet skall

vara specifikt för sjukdomen i fråga. Prisnedsättningen beträffande övriga

läkemedel innebär att den försäkrade, utöver ett karensbelopp på tre kronor,

erlägger hälften av den del av priset som överstiger karensbeloppet.

I förevarande motioner hemställes om utredning och förslag angående frågan

om fri medicin till vuxna som skadats av thalidomidpreparat. Motionärerna

framhåller, att i vårt land finns några hundra vuxna människor, som skadats

av dylika preparat, så kallade neurosedynskadade och att dessa, som i många

fall är helt invalidiserade, har stora medicinkostnader.

I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning uttalas, att kommittén bör

verkställa en bearbetning av det betänkande angående läkemedelsförmånerna

som år 1959 framlades av en särskild utredning, varvid huvudlinjen liksom

tidigare bör vara, att medborgaren skall beredas skydd mot att vid sjukdom

betungas med alltför stora utgifter för läkemedel, samtidigt som systemet in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1966

5

rymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna för läkemedelsförmånerna på en

rimlig nivå.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer sjukförsäkringsutredningen att pröva

läkemedelskostnaderna för de neurosedynskadade. Vidare har upplysts, att utredningen

kommer att slutföra sitt uppdrag såvitt angår läkemedelsförmånerna

under innevarande år. Något riksdagens initiativ i den av motionärerna väckta

frågan synes därför icke påkallat.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 326 och II: 393, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och Htibinette*;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, herrar Bengtsson

i Varberg, Fredriksson, Edlund, Johansson i Skärstad, Carlsson i Göteborg och

Jonsson.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.