Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fria läkemedel till långvarigt mentalsjuka. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 327 i första kammaren av herr Sörenson samt nr 387 i andra kammaren av herrar Jonsson och Jönsson i Ingemarsgården.

1966-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fria läkemedel till långvarigt mentalsjuka. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 327 i första kammaren av herr Sörenson samt nr 387 i andra kammaren av herrar Jonsson och Jönsson i Ingemarsgården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1966

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fria läkemedel

till långvarigt mentalsjuka.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 327 i första kammaren av

herr Sörenson samt nr 387 i andra kammaren av herrar Jonsson och Jönsson

i Ingemarsgården.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring i kungörelsen

av den 4 juni 1954 med förteckning över kostnadsfria läkemedel

(SFS 1954: 520) att den jämväl måtte omfatta behandling av fall med långvarig

och allvarlig mental sjukdom (med diagnos enl. WHO:s nomenklatur

nr 300—309) med läkemedel tillhörande fenthiazin- och reserpingrupperna

samt därmed närbesläktade preparat».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:387.

Gällande bestämmelser

Den allmänna försäkringen tillerkänner medborgarna rätt till ersättning

för läkarvård. För de läkemedel, som ordineras av läkare, utgår ersättning

såsom en till försäkringen ansluten särskild förmån. Reglerna härom är

upptagna i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel.

Läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, tillhandahålles å apotek i

vissa fall kostnadsfritt, i andra fall till nedsatt pris. Försäkrad, som lider

av långvarig och allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhålla läkemedel

under de närmare förutsättningar, som angives i kungörelsen den

4 juni 1954 (nr 520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel. I denna

förteckning har upptagits dels vissa sjukdomar, dels de läkemedel, som vid

varje angiven sjukdom får utlämnas kostnadsfritt.

De i förteckningen upptagna sjukdomarna var ursprungligen femton till

antalet. Genom beslut 1957 och 1960 har Kungl. Maj:t förordnat om ny

lydelse av kungörelsen innebärande dels att förteckningen utökats med tre

sjukdomar och för dem avsedda läkemedel, dels att ett begränsat antal läkemedel

tillkommit vid vissa av de tidigare förtecknade sjukdomarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1966

I andra fall än dem, där kostnadsfria läkemedel erhålles, äger personer

vilka omfattas av den allmänna sjukförsäkringen eller här i riket är i allmän

eller enskild tjänst, rätt att till nedsatt pris köpa läkemedel, på vilka

läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen utgör för varje

läkemedel 50 procent av det belopp varmed priset överstiger tre kronor. Om

flera läkemedel förskrivits under en formel, skall prisnedsättningen avse

den sammanlagda kostnaden. Är en förskrivning avsedd att expedieras mer

än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Historik m. m.

Till grund för den proposition, nr 163 år 195i, genom vilken förordningen

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen,

låg ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.

Rörande de kostnadsfria läkemedlen innebar utredningsmannens förslag

följande.

Dylika läkemedel skulle vara avsedda för behandling endast av långvariga

och allvarliga sjukdomar, samt utgöras av läkemedel, som enligt vetenskap

och beprövad erfarenhet anses rationella vid behandlingen av sådana sjukdomar.

Den i dessa allmänna ordalag givna bestämmelsen för angivande av

de sjukdomar som härvid skulle kunna ifrågakomma borde för det praktiska

förfarandet specificeras i en särskild förteckning. Utredningsmannen

kunde för sin del ej ge sin anslutning till ett tidigare av medicinalstyrelsen

i skrivelse av den 29 november 1949 föreslaget system, att, vid sidan av att

ett antal sjukdomar av ifrågakommande art uttryckligen uppräknades, dessutom

efter särskild ansökan hos medicinalstyrelsen även andra sjukdomsenheter,

vid vilka ett varaktigt bruk av specifikt verksamma läkemedel vore

nödvändigt, kunde ifrågakomma. Ett sådant prövningsförfarande i varje

särskilt fall måste enligt utredningsmannen medföra avsevärda svårigheter

för uppehållandet av önskvärd konsekvens vid bedömningen. Principiellt

sett kunde systemet ej heller anses stå i överensstämmelse med den beslutade

läkemedelsreformen, i synnerhet ej försäkringslinjen. Utredningsmannen

föreslog därför, att någon klausul om prövningsrätt i särskilda fall ej

skulle förekomma utan att i stället antalet sjukdomar, som skulle anses

såsom kvalificerande till fria läkemedel, borde utökas i förhållande till det

av medicinalstyrelsen upprättade förslaget. Det ifrågakommande läkemedelsurvalet

borde ske genom att för varje särskild sjukdom fastställdes likaledes

visst eller vissa bestämda s. k. icke bruksfärdiga läkemedel, till vilka

den fria läkemedelsförmånen vid sjukdomen ifråga skulle knytas. Ur både

medicinska och farmacevtiska synpunkter funnes goda möjligheter härtill,

enär såväl sjukdomarna som över huvud ifrågakommande, icke bruksfärdiga

läkemedlen vore till antalet relativt begränsade.

I anslutning till de angivna principerna för bestämmande av de sjukdomar,

som borde berättiga till kostnadsfria läkemedel, samt de läkemedel,

som därvid finge förekomma för varje sjukdom, framlade utredningsmannen

sitt förslag innefattat i en tvåspaltig uppställning vari upptogos dels

vissa sjukdomar, dels ock härför ifrågakommande läkemedel. I formellt

hänseende avvek den sedermera utfärdade kungörelsen (SFS nr 520/1954)

icke från detta förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 dr 1966

3

Departementschefen förklarade sig i propositionen sakna anledning frångå

vad utredningsmannen föreslagit i förevarande del, dock att enligt hans

mening vissa av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningar torde böra vidtagas.

Ett reviderat förslag till sjukdoms- och läkemedelsförteckning fogades

i enlighet därmed vid propositionen. Departementschefen hemställde

om bemyndigande för Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med

ifrågavarande förteckning fastställa den omfattning i vilken kostnadsfria

läkemedel skulle tillhandahållas. Bemyndigandet borde innefatta rätt för

Kungl. Maj:t att verkställa de ändringar i förteckningen, som kunde påkallas

av hänsyn till utvecklingen på området.

Andra lagutskottet behandlade propositionen och i ämnet väckta motioner

i utlåtande nr 37 år 195i. I motionerna hade hemställts om vissa tillägg

till angivna förteckning, nämligen såvitt angick kronisk, deformerande ledgångsreumatism

och reumatisk feber. Utskottet avstyrkte motionerna och

framställde icke någon erinran mot propositionen i denna del.

Riksdagen biföll utskottsutlåtandet.

Frågan om läkemedelsförmånerna har efter år 1954 vid flera olika tillfällen

varit föremål för riksdagens bedömande. Såvitt avser de kostnadsfria

läkemedlen väcktes motioner 1955, 1956, 1958 och 1965 med yrkande

om utökning av den gällande förteckningen eller om omarbetning av denna

till mindre restriktivitet. Motionerna år 1955 och 1956 föranledde ingen

riksdagens åtgärd.

Den år 1958 väckta motionen överlämnades till utredning för översyn av

läkemedelsrabatteringen, som tillsatts år 1957.

Utredningen framlade sitt betänkande år 1959 (SOU 1959:43). Beträffande

förtjänster och brister i det nuvarande systemet anfördes bl. a. följande

rörande den här aktuella förteckningen.

För sjukdomsurvalet har såsom riktlinjer gällt att sjukdomarna skola

vara långvariga och allvarliga samt att de under längre tid behandlas med

läkemedel och att denna behandling visat sig ha en odisputabelt gynnsam

verkan. Detta sistnämnda innebär en väsentlig begränsning. Sålunda ha vid

handläggningen av frågor rörande förmånens omfattning förekommit fall,

där en ifrågasatt utvidgning icke ansetts lämplig på grund av alt de behandlingsmetoder

som använts, icke bedömts vara tillräckligt beprövade. Vidare

ha även möjligheterna att avgränsa förmånen i vissa avseenden kommit

att spela en roll vid urvalet, då det synts nödvändigt att de utvalda sjukdomarna

klart kunna avskiljas från andra icke förmånsberättigade sådana.

Av samma anledning har förmånen uppbyggts efter principen att de använda

läkemedlen skola vara specifika för sjukdomen i fråga.

Redan den ställning, som kostnadsfriheten intager i det nuvarande systemet,

anvisar en restriktiv bedömning av dess omfattning. Väsentliga utvidgningar

få alltid vägas mot risken av en ökning av konsumtionen med de

följder ur medicinsk och även ur ekonomisk synpunkt, som detta kan

komma att medföra. Vidare visa erfarenheterna från de gångna åren, att en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1966

viss restriktivitet är nödvändig för att tillämpningen av systemet skall få

erforderlig stadga. Under dessa förhållanden te sig de ovan angivna urvalsprinciperna

såsom naturliga. Å andra sidan ha dessa medfört, att vissa

önskemål om utvidgningar icke kunnat tillgodoses.

Vid remissbehandling av betänkandet framkom så delade meningar angående

utredningens förslag, att Kungl. Maj:t inte ansåg det möjligt att

föreslå ändrade regler utan ytterligare bearbetning av materialet. Denna

bearbetning har anförtrotts 1961 års sjukförsäkringsutredning. Enligt direktiven

bör denna med det tidigare utredningsarbetet och remissmaterialet

som utgångspunkt söka finna vägar för en lösning av föreliggande problem.

Liksom tidigare anges huvudlinjen vara, att medborgaren skall beredas

skydd mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel

samtidigt som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna

för läkemedelsförmånerna på en rimlig nivå. Enligt direktiven står det utredningen

fritt att upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under översynen

och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.

Beträffande ovannämnda år 1965 väckta motion avseende utvidgning av

den här aktuella läkemedelsförteckningen (läkemedlet synalar för sjukdomen

psoriasis) uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 40 bl. a., att utskottet utgick från att sjukförsäkringsutredningen

sökte tillgodose det angelägna behovet av effektivt stöd till de sjuka

som hade stora läkemedelskostnader. Riksdagen gav som sin mening Kungl.

Maj :t till känna vad utskottet anfört. Riksdagens skrivelse har överlämnats

till sjukförsäkringsut redningen.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 juni 1965 efter

företagen utredning hemställt, att i den föreckning över kostnadsfria läkemedel,

som finnes i kungörelsen den 4 juni 195U (nr 520J, måtte uppföras

sjukdomen schizofrenia och att läkemedlet innehållande såsom verksam

beståndsdel endast fentiazinderivat skall vara kostnadsfria vid sjukdomen.

Medicinalstyrelsen har i skrivelsen anfört, att det ej torde vara lämpligt att

begränsa förmånen till att enbart gälla vissa allmänt använda derivat

såsom klorpromazin, levomepromazin och tioridazin då bland de övriga

även finnes goda preparat gentemot vilka en avgränsning skulle vara svår

att motivera.

Medicinalstyrelsens skrivelse har överlämnats till sjukförsäkringsutredningen.

Motionerna

I motionerna anföres bl. a. följande.

Under det senaste årtiondet har avsevärda behandlingsmässiga förbättringar

erhållits inom mentalsjukvårdens område. Särskilt har därvid upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 dr 1966

5

märksammats hur användningen av olika psykofarmaka, speciellt sådana av

fenthiazin- och reserpintyp, kunnat medföra att personer lidande av svåra

mentala sjukdomar av långtidskaraktär, vilka eljest skulle kräva permanent

sluten vård på mentalsjukhus, kunnat bli fria från sina aktiva sjukdomssymtom,

klara sig ute i samhället och kanske t. o. m. försörja sig i arbetslivet.

En förutsättning för att den ernådda förbättringen skall bli bestående

är emellertid att medicineringen kontinuerligt fortsättes under lång tid.

Dessa mentalsjuka behöver sålunda sina psykofarmaka på samma sätt som

en sockersjuk behöver sitt insulin och en hjärtsjuk sin digitalis.

Psykofarmaka är inte speciellt billiga läkemedel, och de sjuka är i många

fall efter mångårig sjukhusvistelse i små ekonomiska omständigheter. I

själva verket utgöres en av de få kvarvarande grupperna av verkligt fattiga

i folkhemmet av psykiskt sjuka. Med hänsyn härtill synes det mycket angeläget

att dessa sjuka i fråga om ersättning för sina läkemedelskostnader

ställs i paritet med personer lidande av olika slags långvariga och allvarliga

kroppsliga sjukdomar.

Utskottet

Enligt regler, som anknyter till lagen om allmän försäkring, är läkemedel,

som ordineras av läkare, i vissa fall kostnadsfria och i vissa fall prisnedsatta.

I en av Kungl. Maj :t utfärdad förteckning anges vid vilka sjukdomar

— f. n. aderton till antalet — medicin utlämnas kostnadsfritt och

vilka läkemedel som därvid kommer i fråga. För urvalet gäller att sjukdomen

skall vara långvarig och allvarlig samt att den under längre tid skall ha

behandlats med läkemedel, som visat sig ha en odisputabelt gynnsam verkan.

Dessutom förutsättes att det använda läkemedlet skall vara specifikt

för sjukdomen i fråga. Prisnedsättningen beträffande övriga läkemedel innebär

att den försäkrade, utöver ett karensbelopp på tre kronor, erlägger

hälften av den del av priset som överstiger karensbeloppet.

I förevarande motioner yrkas, att i förteckningen över kostnadsfria läkemedel

skall för långvarig och allvarlig mentalsjukdom upptagas läkemedel

tillhörande fentiazin- och reserpingrupperna samt därmed närbesläktade

preparat.

I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning uttalas, att kommittén

bör verkställa en bearbetning av det betänkande angående läkemedelsförmånerna

som år 1959 framlades av en särskild utredning, varvid huvudlinjen

liksom tidigare hör vara att medborgaren skall beredas skydd mot

att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel, samtidigt

som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna för

läkemedelsförmånerna på cn rimlig nivå.

Till sjukförsäkringsutredningen har under år 1965 överlämnats en av

medicinalstyrelsen till Kungl. Maj :t gjord framställning om att sjukdomen

schizofreni skall upptagas bland de sjukdomar, som berättigar till kostnadsfria

läkemedel, och att läkemedel innehållande fentiazinderivat skall

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1966

vara kostnadsfria vid sjukdomen. Utredningen har alltså redan fått sin

uppmärksamhet riktad på de i motionerna behandlade problemen. Enligt

vad som upplysts kommer utredningen att under innevarande år framlägga

ett betänkande om läkemedelsförmånerna. Med hänsyn till det anförda synes

något riksdagens intiativ i anledning av motionerna icke påkallat. Utskottet

får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:327 och 11:387, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och

Hubinette*;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, herrar Bengtsson

i Varberg, Edlund, fru Svensson*, herrar Johansson i Skärstad, Carlsson

i Göteborg och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660233

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.