Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1966
1966-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:33, Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1966
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1966
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av kravet
på beställningsblankett för erhållande av fria läkemedel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 573 i första kammaren av herr Enarsson
m. fl. samt nr 717 i andra kammaren av fröken Wetterström m.fl.
1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla, att kravet på beställningsblankett för
erhållande av fria läkemedel borttages och att denna fråga utbrytes ur
1961 års sjukförsäkringsutrednings utredningsarbete för att snabbare kunna
genomföras».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:717.
Gällande bestämmelser
Den allmänna försäkringen tillerkänner medborgarna rätt till ersättning
för läkarvård. För de läkemedel, som ordineras av läkare, utgår ersättning
såsom en till försäkringen ansluten särskild förmån. Reglerna härom är
upptagna i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel. Läkemedel, varå recept utfärdats av läkare,
tillhandahålles å apotek i vissa fall kostnadsfritt, i andra fall till nedsatt
pris. Försäkrad, som lider av långvarig och allvarlig sjukdom, har rätt att
utan kostnad erhålla läkemedel under de närmare förutsättningar, som
angives i kungörelse den 4 juni 1954 (nr 520) med förteckning över kostnadsfria
läkemedel. I denna förteckning har upptagits dels vissa sjukdomar,
dels de läkemedel, som vid varje angiven sjukdom får utlämnas kostnadsfritt.
De närmare föreskrifterna för tillämpningen av bestämmelserna rörande
läkemedelsförmånerna finns intagna i kungörelse den 3 december 1954 (nr
735) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 4 juni 1954 (nr 719)
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. I avseende på de kostnadsfria
läkemedlen stadgas häri bl. a. följande.
Läkaren skall som regel förskriva (ordinera) det kostnadsfria läkemedlet
på en särskild receptblankett, ett s. k. låkemedelskort. På kortet skall
anges det högsta antalet gånger, som läkemedlet får utlämnas från apotek
(högsta antalet expeditioner). För att läkemedelskortet skall vara giltigt
8298 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 33
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1966
måste den försäkrade vända sig till sin försäkringskassa, som skall förse
kortet med bevis om att den försäkrade är berättigad till kostnadsfria läkemedel.
Vidare skall kassan tillställa den försäkrade s. k. beställningsblanketter
till det antal, som motsvarar det av läkare angivna antalet expeditioner.
Då sådan beställningsblankett lämnas till apoteket och läkemedelskortet
samtidigt företes, utlämnas läkemedlet utan kostnad för den försäkrade.
I brådskande fall kan kostnadsfritt läkemedel erhållas utan läkemedelskort
och beställningsblanketter. Läkaren skall i sådant fall på receptet vitsorda
att det är fråga om ett brådskande fall samt lämna de uppgifter, som
skulle ha lämnats, om föreskriven blankett använts. Mot sådant recept får
läkemedlet utlämnas kostnadsfritt endast en gång.
Ett läkemedelskort är giltigt under ett år från utfärdandet. Den som är
bosatt utomlands kan erhålla läkemedel kostnadsfritt endast under tid,
då han vistas i Sverige.
Försäkringskassa gör noteringar om de läkemedelskort, som av kassan
försetts med bevis. Nytt läkemedelskort till samma person beträffande
samma läkemedel eller till sammansättningen överensstämmande läkemedel
får kassan sedan inte förse med bevis förrän det tidigare läkemedelskortet
återlämnats. Kassan kan emellertid göra undantag från denna regel om särskilda
skäl föranleder därtill.
Tillkomsten av reglerna om läkemedelskort m. m.
Genom beslut av 1953 års riksdag godkändes förslag av Kungl. Maj :t avseende
huvudgrunderna för en läkemedelsreform. En särskild utredningsman
fick härefter i uppdrag att utreda och framlägga förslag rörande den
närmare utformningen av reformen. Utredningsmannens förslag (stencilerat),
som framlades i december 1953, kom i det störa hela att ligga till grund
för den nu gällande ordningen.
Utredningsmannen upptog i sitt förslag till prövning ett av medicinalstyrelsen
tidigare framfört förslag, att särskilda läkemedelskort skulle utfärdas
för patienter med sjukdom som berättigade till kostnadsfria läkemedel.
Kortet skulle vara avfattat som recept och gälla såsom sådant, och
med kortet skulle sammanhäftas ett antal rekvisitionsblanketter, som skulle
avlämnas vid rekvisition av läkemedel och gälla såsom apotekets verifikation.
Av kontrollskäl föreslogs, att kortet för att bli giltigt skulle påstämplas
i den sjukkassa, där vederbörande vore sjukförsäkrad, varvid kassan
skulle göra erforderlig anteckning i sina registerhandlingar. Påstämplingen
skulle enligt förslaget i förekommande fall kunna ske i sjukkassa på vistelseorten
efter förfrågan hos hemortssjukkassan. Ordningen med läkemedelskort
syntes vara en praktisk lösning av receptfrågan för kroniskt
sjuka, som vore berättigade till kostnadsfria läkemedel. Läkemedelskortet
3
Andra lagutskottets utlåtande nr .33 är 1966
kunde även användas för en mera restriktiv reglering av förbrukningen a\
visst eller vissa läkemedel för s. k. kvalificerade sjukdomar, t. ex. i fråga
om de läkemedel, som enligt förslaget skulle tillhandahållas kostnadsfritt
vid kronisk, deformerande ledgångsreumatism.
Departemenstchefen, som i det stora hela godtog utredningsmannens förslag
rörande det administrativa förfarandet, anförde i proposition nr 163 till
1954 års riksdag med förslag till förordning angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel m. m. bland annat följande.
Vad angår läkemedelskorten har systemet härmed allmänt förordats i
remissyttrandena. Enligt min mening bör sådana kort komma till användning
i samtliga fall, där kostnadsfria läkemedel skall utgå. Undantag bör
dock kunna göras för brådskande fall, där kortets stämpling i sjukkassan
skulle vålla alltför stor tidsutdräkt. Att såsom på något håll ifrågasatts
ordna möjlighet till efterregistrering av ett läkemedelskort i nyssnämnda
fall synes mig ej påkallat. I de brådskande fallen synes ett vanligt recept
kunna utfärdas, eventuellt samtidigt med ett läkemedelskort avseende de
ej omedelbart behövliga läkemedelsexpeditionerna.
När det gäller de kostnadsfria läkemedlen kommer i enlighet härmed
frågan angående kontrollen över att receptmottagaren är berättigad att utfå
läkemedel gratis att lösas genom sjukkassornas kontroll vid stämplingen
av läkemedelskorten. I övriga fall synes, såsom utredningsmannen
föreslagit, erforderlig kontroll kunna ske genom att vederbörande anmodas
förete det försäkringsbesked, som sjukkassorna torde komma att tillställa
medlemmarna, eller — om han tillhör kategorien förmånsberättigade utanför
sjukförsäkringen — uppgiva var han är anställd, eventuellt med en
efterföljande telefonkontroll hos arbetsgivaren. I likhet med utredningsmannen
anser jag emellertid, att kontroll endast bör ske, då särskild anledning
finns att antaga att vederbörande ej är förmånsberättigad. Denna
kontroll bör enligt min mening företagas hos läkaren och icke på apoteket,
där den för övrigt många gånger av praktiska skäl ej skulle vara möjlig
att utföra. Däremot bör i enlighet med vad utredningsmannen föreslagit
på apoteken kontrolleras huruvida och i vad mån läkemedlet är kostnadsfritt
eller föremål för prisnedsättning. Lämpligt synes vara att läkaren
markerar detta antingen på receptet eller genom val av speciellt receptformulär.
Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år
1954. Utskottet gjorde inte något särskilt uttalande såvitt avser de föreslagna
läkemedelskorten.
År 1957 tillkallade chefen för socialdepartementet en utredning för översgn
av läkemedelsrabatteringen. Utredningen, som framlade sitt betänkande
år 1959 (SOU 1959:43), anförde, att ett av de huvudkrav, som borde ställas
på systemet för tillhandahållande av läkemedelsförmånerna, var, att det
administrativa arbetet för läkare, apotek och myndigheter skulle inskränkas
så långt det är möjligt.
Utredningen anförde beträffande förtjänster och brister i det rådande
systemet följande i fråga om allmänhetens tillgång till läkemedelsförmåner
-
na.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1966
Det nuvarande systemet har inneburit minsta möjliga omgång för allmänheten,
vilken — i vad gäller prisnedsättningen — erhåller förmånen direkt
vid besöket på apoteket. Endast i fråga om läkemedelskorten har reformen
påfordrat åtgärder från allmänhetens sida utöver det eller de besök på apoteket,
som ändå erfordras, i det att läkemedelskorten skola företes i sjukkassa
för erhållande av giltighetsbevis. I regel torde sådant företeende erforras
en till några få gånger per år. Ordningen har för övrigt för allmänheten
skapat möjlighet att begränsa antalet läkarbesök i det att läkemedelskorten
kunna avse flera expeditioner av läkemedel än ett vanligt recept, även om
detta itererats.
Utredningen fann, att den kostnadsfria läkemedelsförmånen borde kunna
administreras på i huvudsak samma sätt som dittills. Vissa bristfälligheter
funnos men dessa synes enligt utredningens mening kunna avhjälpas genom
särskilda åtgärder inom ramen för vad som hittills tillämpats. Läkares
förskrivning av kostnadsfria läkemedel borde även i fortsättningen ske genom
utfärdande av läkemedelskort. Rörande utredningens överväganden i
detta ärende hänvisas till betänkandet, SOU 1959:43 s. 123.
Vid remissbehandling av betänkandet framkom så delade meningar angående
utredningens förslag, att Kungl. Maj :t inte ansåg det möjligt att
föreslå ändrade regler utan ytterligare bearbetning av materialet. Denna
bearbetning har anförtrotts 1961 års sjukförsäkringsutredning. Enligt direktiven
bör denna med det tidigare utredningsarbetet och remissmaterialet
som utgångspunkt söka finna vägar för en lösning av föreliggande problem.
I adminstrativt hänseende bör eftersträvas att arbetet för läkare, apotek
och myndigheter inskränkes så mycket som möjligt och att allmänheten
får tillgång till läkemedelsförmånerna utan större omgång.
Motionerna
I motionerna anföres bland annat följande.
Särskilt på landsbygden kan det betyda en avsevärd omgång att patienten
skall vara tvungen att anskaffa beställningskort. Detta kunde vara motiverat,
innan man hade några erfarenheter om läkemedelsförmånernas
verkningar. Någon tendens till missbruk av läkemedelskorten torde dock
icke ha kunnat påvisas under de år som gått efter införandet av denna förmån.
Den särskilda kontroll som beställningsblanketten innebär torde därför
icke vara erforderlig, och blanketten torde kunna slopas. Om läkemedelskorten
bevaras vid apoteken i stället för att som nu insändas till sjukkassan,
kan kontrollen skötas genom befintliga organ (apoteksvisitationer
och -inspektioner). Härtill kommer den verifikationsgranskning som redan
nu äger ruin i riksförsäkringsverket.
I samband med denna ändring bör också utformningen av läkemedelskortet
göras till föremål för en översyn. Sjukförsäkringens läkemedelsförmåner
är för närvarande under utredning i 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Den detalj i administrationen av läkemedelsförmåner som den i denna
motion föreslagna förändringen utgör, är en sådan förenkling som bör
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 dr 1966
kunna brytas ut ur utredningens arbete för att snabbt kunna genomföras.
Det skulle betyda en avsevärd lättnad för många av de sjukförsäkrade,
framför allt för dem som är bosatta på landsbygden, och därjämte en icke
obetydlig förenkling av sjukkassornas administration med därav följande
besparing.
Utskottet
Enligt förordning av år 1954 utlämnas läkemedel i vissa fall med rabatt
och i vissa fall kostnadsfritt. Beträffande utlämnandet av de kostnadsfria
läkemedlen gäller följande tillämpningsföreskrifter. Vederbörande läkare
skall förskriva läkemedlet å särskild receptblankett, s. k. läkemedelskort.
På kortet skall angivas hur många expeditioner som avses med förskrivningen.
Den försäkrade skall därefter uppvisa läkemedelskortet hos
försäkringskassan, som utlämnar beställningsblanketter motsvarande antalet
tillåtna expeditioner. Den försäkrade kan sedan utfå läkemedlet kostnadsfritt
å apotek om han avlämnar en beställningsblankett.
Förevarande motioner syftar till ett förenklat förfarande för utlämnande
av kostnadsfria läkemedel. I motionerna yrkas, att kravet på beställningsblankett
skall slopas samt att frågan därom skall utbrytas ur det utredningsarbete,
som bedrives av 1961 års sjukförsäkringsutredning, för att förslaget
snarast skall kunna genomföras. Motionärerna anser att läkemedelskorten
bör kunna bevaras vid apoteken i stället för att som nu, i samband
med erhållandet av beställningsblankett, uppvisas hos försäkringskassan.
Vidare framhålles i motionerna, att det särskilt på landsbygden
kan innebära en avsevärd omgång för den försäkrade att anskaffa beställningsblankett
innan han kan erhålla läkemedlet på apotek.
I sjukförsäkringsutredningens uppdrag ingår frågan om utformningen
av läkemedelsförmånerna. Enligt direktiven bör i administrativt hänseende
eftersträvas att arbetet för läkare, apotek och myndigheter inskränkes så
mycket som möjligt och att allmänheten får tillgång till läkemedelsförmånerna
utan större omgång.
Enligt vad utskottet inhämtat bar sjukförsäkringsutredningen uppmärksammat
den av motionärerna väckta frågan. Vidare har upplysts, att utredningen
under innevarande år kommer att slutföra sitt arbete såvitt
avser läkemedelsförmånerna. Utskottet förutsätter, att alla möjligheter kommer
att tillvaratagas att förenkla det administrativa förfarandet och att
därvid frågan om slopande av kravet på beställningsblanketter blir föremål
för övervägande. Med hänsyn till det anförda torde något riksdagens
initiativ i anledning av motionerna icke vara erforderligt. Utskottet får därför
hemställa,
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 dr 1966
att förevarande motioner, 1:573 och 11:717, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och
Hiibinette*;
från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Bengtsson i Varberg, Fredriksson,
Edlund, Johansson i Skärstad, Carlsson i Göteborg, Jonsson och fru
Skantz.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
8298 66 K L BECKMANS TRYCKERIER AB • STHLM 1966
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.