Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspension åt vissa vårdnadshavare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 23 i första kammaren av herrar Nyman och Jacobsson, Per, samt nr 41 i andra kammaren av herr Berglund m. fl.
1966-03-22 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspension åt vissa vårdnadshavare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 23 i första kammaren av herrar Nyman och Jacobsson, Per, samt nr 41 i andra kammaren av herr Berglund m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
1
Nr 35
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspension åt
vissa vårdnadshavare.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 23 i första kammaren av herrar Nyman
och Jacobsson, Per, samt nr 41 i andra kammaren av herr Berglund
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att idksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådana åtgärder, att en hemvårdande
som ställes utan arbetsinkomst beredes möjlighet till förtidspension».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 41.
Vissa bestämmelser av betydelse för hemmadöttrama
Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip fr. o. m. den
månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade
kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad
då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension
som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen
avser båda pensionsandelarna. Uttages ålderspensionen i förtid
minskas pensionen med 0,6 % för varje månad som då pensionen börjar
uttagas återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år.
Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip
fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter
särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen
även för tid dessförinnan, dock tidigast fr. o. m. den månad, då
han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års
ålder, 60 % av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar
i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,
minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000
kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas
den med 0,6 % för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning
av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspen
8288
66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 35
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 dr 1966
sion vid 63 års ålder får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till
ca 71 % av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga
ålderpension vid 65 år får en reduktion till ca 86 %.
Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggs pensineringen
för tiden före den månad då ålderspension skall utgå föreligger i
princip för den försäkrade, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses varaktig samt, beträffande tilläggspensioneringen,
den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före
det åf, varunder pensionsfallet inträffat. Förtidspensionens storlek graderas
efter arbetsförmågans nedsättning.
Den svenska lagstiftningen skiljer mellan obligatorisk och frivillig socialhjälp,
vilket är en gammal tradition från fattigvårdens tid.
Obligatorisk är socialhjälpen (12 §), om följande tre förutsättningar är
uppfyllda:
1. den behövande är minderårig (under 16 år), sjuk eller ålderdomssvag
och på grund härav oförmögen till arbete eller för att återfå hälsan i
behov av att avhålla sig från arbete;
2. medel saknas för uppehälle eller vård;
3. behovet avhjälpes inte på annat sätt.
Frivillig (13 §) är all annan socialhjälp, t. ex. till arbetslösa eller för
att förebygga framtida hjälpbehov. Kommunen kan bestämma de grunder,
efter vilka frivillig socialhjälp skall utgå, men i regel överlämnas beslutanderätten
åt socialnämnden.
Socialhjälpens storlek begränsas nedåt av bestämmelsen i 12 § att den skall
gälla »livsuppehället» och »den vård som finnes erforderlig». Detta betyder
inte den rena svältgränsen utan växlar efter den allmänna levnadsnivån
på olika orter och under olika tider. I olika kommuner är dock åsikten
om vad som är minimikrav för uppehället ganska olika. Uppåt begränsas
socialhjälpen av det självklara förhållandet att understödstagarna inte bör
få det bättre än de samhällsmedlemmar som försörjer sig själva. Beträffande
sjukvård bör läkarens omdöme bli avgörande. Allt understöd utöver
det minsta som kan komma i fråga blir givetvis frivilligt.
Socialhjälp bör lämnas på sådant sätt, att den behövande såvitt möjligt
blir i stånd att för framtiden försörja sig genom eget arbete. Hjälp till utbildning
och till att starta egen rörelse kan därför ofta komma i fråga. Sådan
hjälp kan numera ges även i form av borgen för lån i sparbank
eller på annat håll. Kommunens fullmäktige måste emellertid fatta ett allmänt
beslut om att sådan borgen skall få tecknas och ange det högsta totala
belopp som får användas för detta ändamål.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
Socialhjälpen skall i allmänhet lämnas kontant. Socialnämnden skall dock
se till att vårdbehövande får vård i hemmet eller placeras på lämplig vårdinrättning
(t. ex. ålderdomshem) och vid behov betala vad det kostar.
Tvång får härvid inte tillgripas.
Viss tidigare behandling
1958 års A-riksdag
I samband med pensionsfrågan behandlade 1958 års A-riksdag två motioner
(1:316 och 11:407), vari uttalades önskemål om invalidpension
till bl. a. kvinnor som till framskriden ålder vårdat eller uppfostrat anhöriga
m. fl. 1 sitt därutinnan av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anförde
särskilda utskottet, att utskottet i det föregående berört en åtgärd för att
åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67
års ålder, nämligen genom förtida uttag av ålderspension. En annan metod
vore att mildra kravet på arbetsförmågans nedsättning vid bedömandet
av rätten till invalidförmåner. Utskottet ville vidare peka på möjligheten
att tillgodose de framförda önskemålen genom en lämplig utformning av
reglerna för bedömningen av invaliditet i det enskilda fallet. Utskottet,
som i det föregående förordat, att en utredning tillkallades för att utreda
invalidpensioneringens problem, förutsatte, att vid denna utredning skulle
undersökas de av utskottet berörda olika möjligheterna att i ökad utsträckning
bereda rätt till pension före 67 år.
1960 års riksdag
I samband med sin behandling av reformen på änkepensioneringens område
(prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande nr 20, rskr. nr 175) behandlade
1960 års riksdag motioner (1:316 och 11:391, 1:575 och 11:713
samt I: 578 och II: 716) som syftade till att bereda hemmadöttrar och liknande
grupper bättre socialt försäkringsskydd. Andra lagutskottet anförde
i anledning av motionerna:
I föreliggande motioner hemställes om åtgärder för tryggandet av vissa i
inkomsthänseende missgynnade gruppers försörjning, vilka anses i behov
av men inte eller i förhållandevis ringa grad har möjlighet att erhålla förmåner
från socialförsäkringen. Härvid nämnes i första hand de s. k. hemmadöttrarna,
d. v. s. äldre, ogifta kvinnor, vilka stannat i föräldrahemmet
och tagit vård om sina föräldrar till dessas död. Det framhålles, att sådana
kvinnor på grund av ensidigt och isolerat levnadssätt ofta har svårigheter
att efter föräldrarnas död skaffa sig försörjning. Eftersom de i allmänhet är
under 67 år kan de inte erhålla ålderspension från folkpensioneringen. Deras
i allmänhet låga inkomster gör att de vid inträffad sjukdom får inga
eller allenast ringa förmåner från sjukpenningförsäkringen.
Vid behandlingen av pensionsfrågan under 1958 års A-riksdag väcktes
motioner (1: 316 och 11:407) med liknande syfte som de nu föreliggande.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 dr 1966
I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade särskilda utskottet i anledning
av nämnda motioner, att de framställda önskemålen i viss mån
kunde bli tillgodosedda, därest rätt till förtida uttag av ålderspension infördes.
En annan möjlighet att tillgodose förevarande grupps behov var att
mildra villkoren för rätten till invalidförmåner. Utskottet hemställde, att
frågan om förtida uttag av ålderspension och om villkoren för rätten till
invalidförmåner måtte bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget har
anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.
Enligt utskottets mening torde de i föreliggande motioner aktualiserade
frågorna inte helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller
genom förtida uttag av ålderspension. Ytterligare åtgärder kan bli erforderliga.
Innan slutlig ståndpunkt kan tagas härtill synes en utredning böra
ske i syfte att kartlägga föreliggande behov och eventuellt erforderliga
åtgärder. Det torde vara lämpligt att detta utredningsarbete får ske i anslutning
till socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet förordar därför
att föreliggande motioner överlämnas till kommittén för att av denna beaktas
vid dess fortsatta arbete.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet förordat.
Motionerna överlämnades sedermera till socialpolitiska kommittén.
1961 års riksdag
I anledning av motioner om pension till de olika grupper av kvinnor, som
inte kunde erhålla folkpension i annan form än invalidpension före 67 års
ålder, anförde andra laguskottet vid detta tillfälle:
»Den första gruppen är hemmadöttrarna, varmed brukar avses äldre ogifta
kvinnor, vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra
anhöriga. Motionärerna erinrar om det utredningsarbete, som bedrives av
1958 års socialförsäkringskommitté och som bl. a. avser en reformering av
invalidpensioneringen samt möjligheterna till förtida uttag av ålderspension,
samt vidare om de undersökningar som socialpolitiska kommittén för
närvarande bedriver för att kartlägga behoven av stödåtgärder bl. a. åt denna
grupp av kvinnor. I motionerna hemställes att kommittéernas arbete måtte
samordnas i denna del i syfte att förslag om pensioner före 67 års ålder
till hemmadöttrarna och andra grupper i liknande situation skall kunna
föreläggas nästa års riksdag.
Fjolårets riksdag behandlade motioner, som syftade till att bereda socialt
försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. fl. Riksdagen uttalade därvid,
att denna fråga inte torde helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen
eller genom ett förtida uttag av ålderspension, varför ytterligare
åtgärder kunde bli erforderliga. Innan slutlig ståndpunkt togs till
eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning ske i syfte att kartlägga
behoven härav. Riksdagen ansåg lämpligt att en sådan utredning skedde i
anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete. I enlighet med vad riks
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
o
dagen anfört har motionerna överlämnats till socialpolitiska kommittén
för att beaktas av denna vid dess fortsatta arbete.
Enligt utskottets mening saknas anledning att nu förorda en annan behandling
av frågan om socialt försäkringsskydd för hemmadöttrarna m. fl.
än den fjolårets riksdag föreslog. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandena
i denna del.»
1962 års riksdag
Vid detta tillfälle anförde andra lagutskottet i frågan om folkpension åt
hemmadöttrar:
»I motionerna I: 370 och II: -145 samt I: 657 och II: 785 behandlas frågan
om folkpension till hemmadöttrar, varmed brukar avses äldre, ogifta kvinnor,
vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra anhöriga.
I det förstnämnda motionsparet yrkas, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t hemställa om skyndsam prövning och förslag i syfte att hemmadöttrar
i fråga om rätt till pension skall jämställas med änkor. I de sistnämnda motionerna
begäres utredning samt förslag till 1963 års riksdag med regler om
förtidspension för hemmadöttrar.
Motioner av nu angiven innebörd har behandlats av såväl 1960 som 1961
års riksdagar. Vid det förstnämnda tillfället uttalade andra lagutskottet i
sitt av riksdagen godkända utlåtande, att förevarande fråga inte torde helt
kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller genom ett förtida
uttag av ålderspension, varför ytterligare åtgärder kunde bli erforderliga.
Innan slutlig ståndpunkt togs till eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning
ske i syfte att kartlägga behoven därav. Utskottet ansåg lämpligt att
en sådan utredning skedde i anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete.
I enlighet härmed har de då väckta motionerna överlämnats till kommittén
för alt beaktas av denna vid dess fortsatta arbete. 1961 års riksdag
fann ej skäl förorda annan behandling av frågan än som sålunda beslutats
föregående år och avslog följaktligen de då framställda motionsyrkandena.
Enligt utskottets uppfattning kan frågan om pension åt hemmadöttrar
inte lösas utan att problemet först grundligt och förutsättningslöst utretts.
Utskottet finner därför inte skäl att i anledning av förevarande motioner föreslå
någon ytterligare riksdagens åtgärd i frågan.»
Socialpolitiska kommitténs undersökningar och förslag
Kommittén anför i stencil 1963: 2:
»Även om kommunerna inte redovisat samtliga fall av äldre, numera ensamslällda
f. d. hemmadöttrar med försörjningssvårigheter, är det tydligt
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
att antalet är litet. I flertalet kommuner finns inget eller endast något enstaka
fall. De personer det gäller representerar inte en kategori, som går att
avgränsa och beskriva i enkla termer. Flertalet har nedsatt arbets- och försörjningsförmåga,
men åtskilliga av dem som kommit med i undersökningen
har förvärvsarbete eller har haft det för inte länge sedan.
De ensamställda f. d. hemmadöttrarna består av i hög grad individuellt
betonade fall, som vart och ett kräver särskild behandling. De problem,
som undersökningen pekar på, är inte alltid ekonomiska eller av enbart
ekonomisk natur. De åtgärder som påkallas avser arbetsanskaffning, medicinsk
vård och behandling, arbetsvärd eller annan form av rehabilitering,
ekonomisk hjälp och personlig rådgivning.
Det gäller inte endast att trygga hemmadotterns försörjning utan även,
och kanske främst, att med utnyttjande av samhällets anordningar på
olika områden, t. ex. i fråga om rehabilitering, arbetsvärd, omskolning eller
vidareutbildning försöka skapa en grund, på vilken en tryggare och rikare
framtid kan byggas. Härför behövs upplysning och aktiv personlig medverkan
från kommunernas sida, med andra ord en allmän kurativ verksamhet.
Kommunala förtroendemän och tjänstemän har en stor uppgift att fylla
på detta område.
Den företagna undersökningen rörande f. d. hemmadöttrar har avsett
personer i relativt hög ålder, som har försörjningssvårigheter. På denna
grundval framkom ett antal fall, vilkas hjälpbehov i allmänhet framstår
som uppenbart. Skulle man tänka sig en rätt till pension för f. d. hemmadöttrar
utan hänsyn till ekonomiska omständigheter, finge man räkna med
att ett antal fall anmälde sig, där pensionsrätt skulle te sig stötande vid
jämförelse med andra kategorier av ensamstående personer. Att å andra
sidan på nytt införa en inkomstprövad förtidspension synes ej böra komma
i fråga.
På grundval av dessa överväganden finner socialpolitiska kommittén,
att de hjälpbehov, som kan föreligga för f. d. hemmadöttrar, inte lämpligen
bör tillgodoses genom särskilda bestämmelser i lagen om allmän försäkring.
Denna lag avser i princip alt bereda medborgarna ekonomiskt skydd efter
generella bedömningsgrunder. Vår lagstiftning skiljer sig i det avseendet
väsentligt från den danska, som i övervägande grad bygger på en individuell
b ehovsprövning.
Som tidigare anförts torde kunna förväntas, att en dei av de f. d. hemmadöttrarna
blir berättigade till förtidspension efter den 1 januari 1963. Sedan
erfarenhet vunnits av den nya lagstiftningen kan frågan om behovet
av ändrade regler tas upp till prövning. Om det då befinnes, att en utvidgad
pensionsrätt ifrågasättes, bör saken behandlas från vidare utgångspunk
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 är 1966
ter, dvs. inte endast med avseende på den kategori kvinnor som utlört
vårdnadsuppgifter i sina föräldrahem.
Undersökningen om hemmadöttrarna bekräftar vad som’ framkom i socialhjälpsundersökningen,
nämligen att personer med socialhjälp i stor utsträckning
är sjuka eller sjukliga. Med hänsyn härtill bör erinras om det
åliggande, som försäkringskassorna har, nämligen att i fall där sjukhjälp
utgått i 90 dagar i följd undersöka möjligheterna för rehabilitering, arbetsvärd
o. d. För den praktiska tillämpningen av denna regel har upprättats
samarbetslag, i vilka ingår företrädare för försäkringskassorna och arbetsvärden.
Sedan socialnämnden under längre tid — och senast etter etL halvt års
oavbruten hjälptid — utgivit socialhjälp till en person, bör frågan om rehabiliteringsåtgärder
o. d. tas upp på samma sätt som sålunda gäller vid sjukskrivning.
Uppenbart är att även bostadsförhållanden, behov av läkarvård
o. d. därvid kan aktualiseras. Över huvud bör socialhjälpslagens regel om
bistånd i personliga angelägenheter här finna sin tillämpning.
Kommittén föreslår, att Kungl. Maj:t i cirkulär till socialnämnderna och
andra berörda organ riktar uppmärksamheten på ovan angivna förhållanden.
»
I anledning av kommitténs förslag har Kungl. Maj:t utfärdat cirkulär
till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen (SFS 1963: 698) vari
anföres:
»Kungl. Maj :t vill härmed göra socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen
uppmärksamma på vad socialpolitiska kommittén anfört och framhålla
vikten av att de aktivt medverka för att hjälpa ifrågavarande hemmadöttrar,
särskilt i det läge som uppstår då hemmadöttrarnas vårduppgift
bortfaller exempelvis till följd av att den vårdade personen intages på
vårdinrättning eller avlider. Det åligger socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
att meddela de råd och anvisningar som må finnas erforderliga
för ändamålet.»
1963 års riksdag
Som svar på fråga i andra kammaren angående socialpolitiska kommitténs
förslag om förbättring av de s. k. hemmadöttrarnas situation anförde
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, den 25 januari:
»Med anledning av frågan vill jag meddela att socialpolitisksa kommitténs
promemoria är utsänd på remiss och yttranden har begärts till mitten av
april månad. Ärendet kommer därefter alt övervägas i socialdepartementet.»
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
I utlåtande nr 197 anförde statsutskotet i anledning av motioner angående
de s. k. hemmadöttrarnas problem:
»Frågan om de s. k. hemmadöttrarnas och andra ensamstående kvinnors
försörjningsproblem har under senare år vid olika tillfällen aktualiserats.
En kartläggning av föreliggande behov och erforderliga åtgärder i detta
hänseende har numera utförts av socialpolitiska kommittén, som i ett i
december 1962 avgivet betänkande redovisat sina undersökningar och förslag
i ämnet. Kommittén har därvid inte velat begränsa frågeställningen
enhart till de s. k. hemmadöttrarna utan den har berört även andra liknande
grupper, främst frånskilda, ogifta och änkor.
Såsom i den föreliggande motionen framhålles intager frågan om ekonomiskt
stöd samt möjligheterna till utbildning i ett yrke sedan vårdnadsuppgiften
upphört en framträdande plats, när det gäller samhälleliga åtgärder
till stöd för hemmadöttrarna. Socialpolitiska kommittén har i fråga
om de f. d. hemmadöttrarna och andra med behov av ekonomisk hjälp, arbetsvärd
eller annan vård uttalat sig för ett individuellt inriktat bistånd.
Enligt kommittén är det härvid inte endast fråga om att trygga hemmadotterns
försörjning utan även, och kanske främst, att med utnyttjande
av samhällets anordningar på olika områden, t. ex. i fråga om rehabilitering,
arbetsvärd, omskolning och vidareutbildning, skapa en grund för eu
tryggare och rikare framtid.
När det gäller ersättning till enskilda som utför insatser på vårdområdet
lämnas sådan ersättning redan nu i viss utsträckning av bl. a. landsting
och kommuner. Socialpolitiska kommittén har uttalat, att den beträffande
ersättningarna för sådan tjänst i ett senare sammanhang under sitt utredningsarbete
återkommer till hemmadöttrar och andra som fullgör vårdnadsuppgifter.
De frågor, som den förevarande motionen aktualiserat, ligger sålunda
inom ramen för socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet utgår därför
från att hithörande spörsmål, till den del de inte redan utretts under kommitténs
hittillsvarande arbete, kommer under övervägande i dess fortsatta
verksamhet.»
196A års riksdag
Vid denna riksdag väcktes en motion, 11:29, om ersättning till bl. a.
hemmadöttrarna ur dödsbo för viss vård, vilken motion behandlades av
första lagutskottet. Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande,
nr 18, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I utlåtandet anförde utskottet, bl. a., följande.
Det syfte som uppbär motionen är synneligen behjärtansvärt. Det föreligger
emellertid enligt utskottets mening orsak till stor tvekan om huruvida
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 dr 1966
9
de orättvisor, varpå motionärerna velat fästa uppmärksamheten, kan motverkas
genom lagstiftning. De svårigheter, som härvidlag anmäler sig, beror
främst på att förhållandena kan vara så olikartade i de skilda fall, som avses
i motionen, att dessa knappast är ägnade för enhetlig reglering. En husföreståndarinnas
arbete kan sålunda ha varit mer eller mindre omfattande
och behövligt, arbetsinsatsen kan ha betingats av särskilda personliga skäl,
den försörjning i form av bostad, mat, fickpengar, resor m. in., som må ha
utgått, kan ha varit av bättre eller sämre beskaffenhet, den arbetande kan
ha haft en god egen ekonomi eller hon kan vara berättigad till arv eller
testamente efter den avlidne.
Till nämnda svårigheter kommer vissa betänkligheter med avseende på
verkningarna av en lagreglering. Ett önskemål vore ju att en sådan kunde
förebygga processer och tvister i annan form rörande i efterhand framställda
löneanspråk. Nuvarande rättstillämpning innebär att man vid bedömningen
av sådana tvister varom nu är fråga söker fastställa vad som varit underförstått
eller eljest avsett i lönefrågan. Den arbetande kan ha framgång med
sitt anspråk, om hon lyckas göra troligt att framtida ersättning varit avsedd.
Den tänkta lagstiftningen torde emellertid få konstrueras så, att den icke
medgav ersättning i de fall, där avsikten varit att ersättning ej skulle
utgå. Bevisläget skulle på detta sätt kunna förskjutas till den arbetandes
fördel. Möjligheterna till tvist skulle dock icke på något avgörande sätt
begränsas. Särskilt spörsmålet om vad som skulle anses vara skälig ersättning
kvarstod under alla förhållanden som anledning till stridigheter.
Vidare må anmärkas, att det genom motionen framlagda förslaget till synes
alltför mycket tar sikte på den speciella situationen vid dödsfall. Praktiskt
sett är det naturligt att ersättningsanspråken aktualiseras vid dödsfall,
men från rättslig synpunkt måste det te sig något egendomligt om motsvarande
lönekrav skulle förbli mindre gynnade i annat sammanhang, där
de kan vara lika berättigade.
Vid övervägande av huvudsakligen de synpunkter som nu anförts, har
utskottet kommit till den bestämda uppfattningen att det av motionärerna
upptagna problemet icke lämpar sig för alt lösas genom lagstiftningsåtgärder.
Problemet torde därför även i fortsättningen få vara överlämnat åt
rättspraxis. Såsom motionärerna antytt skulle naturligtvis den bästa lösningen
vara att regelrätta anställningsavtal blev allmänt förekommande.
Det synes måhända alltför optimistiskt att räkna med en snabb utveckling
i sådan riktning. Det kan dock antagas att ett modernare betraktelsesätt,
understött av sådana faktorer som ATP-systemet, skall medföra ökad insikt
om betydelsen av att arbetsgivare och arbetstagare inbördes klargör, vad
som skall gälla dem emellan beträffande lön och andra anställningsvillkor.
Oavsett om ett sådant antagande har fog för sig, är det tydligt att statsmakterna
även fortsättningsvis måste ha uppmärksamheten fäst på behovet
av social omvårdnad för de relativt ogynnsamt ställda persongrupper, varom
i ärendet är fråga.
11165 års betänkande. Arbetsmarknadspolitik
Efter genomgång av de arbetsmarknadspolitiska instrument, som står
till arbetsmarknadsorganens förfogande, behandlar utredningen i kapitlen
13—16 medlens användning för lösandet av de speciella problem, som vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
grupper arbetssökande kan mola (säsongarbetslösa, vissa kvinnliga arbetssökande,
handikappade samt äldre arbetssökande). Utredningen föreslår
bl. a., att en ensamstående kvinna, som p. g. a. bristande yrkeskunskap inte
kan erhålla ett ur försörjningssynpunkt lämpligt arbete, skall kunna
beviljas utbildning i samma utsträckning, som om hon varit arbetslös.
Slutligen föreslås förmånligare bestämmelser för beviljande av utbildningsbidrag
till hemskild, frånskild eller gift kvinna. Beträffande de handikappade
uttalar utredningen, att arbetsvärdens resurser behöver kraftigt
förstärkas för att tillgodose det föreliggande behovet. Arbetsprövning bör
i ökad utsträckning föregå de arbetsvårdande åtgärderna. Utredningen föreslår
därför, att prövningsavdelningar inrättas i anslutning till träningsverkstäder
på orter med regionsjukhus eller fullt utrustade centrallasarett.
Statsbidrag till etableringskostnader föreslås utgå som för övriga verkstäder
för handikappade och till driften med ett fixerat belopp för varje prövningsfall.
Utredningen föreslår vidare, att försörjningsbidrag till handikappade
i arbetsträning helt skall utgå av statsmedel. En omtattande utbyggnad
av den skyddade sysselsättningen bör ske, bl. a. för att tillgodose behovet
av sysselsättning för utvecklingshämmade. För sysselsättning av mycket
produktionssvag arbetskraft bör statsbidrag utgå med högre belopp än för
annan skyddad sysselsättning. Vad slutligen angår den äldre arbetskraften
anför utredningen, att lokala sysselsättningsnämnder har i begränsad utsträckning
inrättats med uppgift att behandla de problem som olika giuppers
svårplacerade arbetssökande möter. Utredningen föreslår nu, att en plan
skall utarbetas för inrättande av sådana nämnder i samtliga län och på det
antal orter, som kan befinnas lämpligt. Samtidigt föreslås, att en delegation
för den äldre arbetskraften inrättas vid arbetsmarknadsstyrelsen med uppgift
att följa de åtgärder, som vidtas av arbetsmarknadsverket för att
lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor.
1966 års riksdag
Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 10 i anledning av motioner
med i huvudsak samma innebörd som den som behandlades av utskottet
under år 1964:
»Utskottet har fortfarande den uppfattningen att förevarande problem
ej bör lösas genom lagstiftning och kan därför ej biträda motionärernas
hemställan. Emellertid vill utskottet uttala sin oreserverade anslutning
till motionernas syfte och understryka angelägenheten av att speciellt i
ömmande fall statsmakterna genom ytterligare åtgärder i annan ordning
än lagstiftningsvägen söker tillgodose denna för såväl den enskilde som
samhället värdefulla grupps intressen.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
11
Utskottet
Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen
föreligger i princip för försäkrad, därest hans arbetsförmåga på
grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är
varaktigt nedsatt med minst hälften. Förtidspensionens storlek bestämmes
med utgångspunkt från arbetsförmågans nedsättning.
I förevarande motioner upptages problem som rör bl. a. de s. k. hemmadöttrarna.
Motionärerna påpekar, att det inte är ovanligt att t. ex. en dotter
stannar hemma och vårdar en sjuk förälder. När den sjuke avlider kan
vårdaren med hänsyn till sin ålder och till att svårigheter föreligger när
det gäller omskolning till annat arbete ofta komma i en besvärlig ekonomisk
situation. Motionärerna begär därför att i sådana fall vederbörande skall
beredas möjlighet till förtidspension.
Utskottet vill erinra om de pensionsbeviljande organens möjligheter att
vid prövningen av rätten till förtidspension beakta samtliga föreliggande
omständigheter i det särskilda fallet. Bl. a. kan möjligheten att bereda den
försäkrade arbete vara en omständighet av betydelse. Det är emellertid
uppenbart att för den grupp kvinnor, vars försörjningsproblem aktualiserats
i motionerna, kan föreligga ett hjälpbehov som varken täcks genom
törtidspensioneringen eller genom de möjligheter som finns till förtida pensionsuttag
eller till socialhjälp. Problemen för dessa kvinnor är beaktansvärda
och särskilt svåra eftersom deras möjligheter att erhålla lämpliga
anställningar på arbetsmarknaden är begränsade. Utskottet anser det emellertid
inte möjligt att lösa deras ekonomiska problem inom förtidspensioneringen.
Det vore nämligen principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier
försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner efter andra regler
än som i övrigt gäller. Enligt utskottets mening är det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet delvis av arbetsmarknadspolitisk natur. 1960 års
arbetsmarknadsutredning har också framlagt vissa förslag i frågan. Utskottet
vill slutligen erinra om ett av Kungl. Maj :t år 1963 utfärdat cirkulär
till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen, där det understrykes
vikten av att nämnda myndigheter aktivt medverkar för att bistå de s. k.
hemmadöttrarna särskilt i fall då deras vårduppgift bortfaller till följd
av att den vårdade personen intages på vårdinrättning eller avlider. Verksamheten
skall avse sådana åtgärder som förmedling av arbetsanställning,
vidareutbildning, omskolning och arbetsvärd i olika former. Med hänsyn
till det anförda kan utskottet icke biträda förevarande motionsyrkanden.
Utskottet får därför hemställa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
att förevarande motioner, I: 23 och II: 41, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thoxell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och
Hiibinette*;
från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Bengtsson i Varberg, Fredriksson,
Edlund, Carlsson i Göteborg, Jonsson, fru Skantz och herr Elmstedt.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I. av fru Hamrin-Thorell, herrar Edström, Rimmerfors och Jonsson, vilka
ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 11 som börjar med orden
»Utskottet vill erinra» och slutar med orden »biträda förevarande motionsyrkanden»
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Problemen för den grupp ensamstående kvinnor, de s.k. hemmadöttrarna
som vid föräldrarnas bortgång står i en brydsam ekonomisk situation, är
ofta synnerligen kännbara. I många fall torde man genom lämpliga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder såsom förmedling av arbetsanställning, vidareutbildning,
omskolning och arbetsvärd i olika former, kunna bereda dessa
kvinnor försörjningsmöjlighet. För en stor grupp av »hemmadöttrarna»
står emellertid möjligheter att gå ut på arbetsmarknaden av olika skäl inte
till buds. Enligt utskottets mening borde möjlighet erbjudas dessa kvinnor
att erhålla en på lämpligt sätt utformad pension. Om deras arbetsoförmåga
huvudsakligen beror på medicinska skäl står möjligheter till förtidspension
inom ramen av den allmänna försäkringen, till buds. Beträffande de hemmadöttrar
vars försörjningsoförmåga inte huvudsakligen beror på medicinska
skäl, står emellertid inte denna pensionsmöjlighet öppen. Visserligen
äger de pensionsbeviljande organen att vid prövningen av rätten till
förtidspension beakta samtliga föreliggande möjligheter i det särskilda
fallet. Detta innebär att vederbörandes ålder och förutsättningar med av
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966
13
seende på krafter, utbildning, tidigare verksamhet, bosättningsförhållanden
in. m. blir av betydelse. Enligt utskottets mening kunde man överväga att
genom en generös tolkning av dessa bestämmelser kunna erbjuda denna
kategori kvinnor pension.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att dessa kvinnor bör komma
i åtnjutande av någon form av pension inom ramen för den allmänna försäkringen,
men kan icke utan ytterligare utredning bedöma om denna skall
ske inom förtidspensioneringen eller i annan ordning. Utskottet vill erinra
om att man i Norge löst detta problem på ett sätt som förtjänar hänsynstagande
vid en lösning av denna fråga för Sveriges del. I Lov om enke- og
morstrygd föreskrivs beträffande de s.k. familieenkjene — d.v.s. vad vi
benämner hemmadöttrar — att dessa kan få ett rimligt stöd efter en samlad
värdering av den situation som vederbörande befinner sig i. Utskottet
förordar att förevarande spörsmål blir föremål för en skyndsam utredning
så att ett förslag kan föreläggas nästa års riksdag.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,
1:23 och 11:41, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
skyndsam utredning och förslag till 1967 års riksdag om
lämpligt utformat pensionsstöd åt hemvårdande kvinnor, s.k.
hemmadöttrar, vilka ställs utan arbetsinkomst.»
II. av herrar Eric Carlsson och Elmstedt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.