Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspension åt vissa vårdnadshavare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 23 i första kammaren av herrar Nyman och Jacobsson, Per, samt nr 41 i andra kammaren av herr Berglund m. fl.

1966-03-22 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspension åt vissa vårdnadshavare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 23 i första kammaren av herrar Nyman och Jacobsson, Per, samt nr 41 i andra kammaren av herr Berglund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förtidspension åt

vissa vårdnadshavare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 23 i första kammaren av herrar Nyman

och Jacobsson, Per, samt nr 41 i andra kammaren av herr Berglund

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att idksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådana åtgärder, att en hemvårdande

som ställes utan arbetsinkomst beredes möjlighet till förtidspension».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 41.

Vissa bestämmelser av betydelse för hemmadöttrama

Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip fr. o. m. den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade

kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad

då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen

avser båda pensionsandelarna. Uttages ålderspensionen i förtid

minskas pensionen med 0,6 % för varje månad som då pensionen börjar

uttagas återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år.

Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip

fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter

särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen

även för tid dessförinnan, dock tidigast fr. o. m. den månad, då

han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års

ålder, 60 % av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar

i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,

minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas

den med 0,6 % för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning

av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspen
8288

66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 dr 1966

sion vid 63 års ålder får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till

ca 71 % av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga

ålderpension vid 65 år får en reduktion till ca 86 %.

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggs pensineringen

för tiden före den månad då ålderspension skall utgå föreligger i

princip för den försäkrade, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varaktig samt, beträffande tilläggspensioneringen,

den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före

det åf, varunder pensionsfallet inträffat. Förtidspensionens storlek graderas

efter arbetsförmågans nedsättning.

Den svenska lagstiftningen skiljer mellan obligatorisk och frivillig socialhjälp,

vilket är en gammal tradition från fattigvårdens tid.

Obligatorisk är socialhjälpen (12 §), om följande tre förutsättningar är

uppfyllda:

1. den behövande är minderårig (under 16 år), sjuk eller ålderdomssvag

och på grund härav oförmögen till arbete eller för att återfå hälsan i

behov av att avhålla sig från arbete;

2. medel saknas för uppehälle eller vård;

3. behovet avhjälpes inte på annat sätt.

Frivillig (13 §) är all annan socialhjälp, t. ex. till arbetslösa eller för

att förebygga framtida hjälpbehov. Kommunen kan bestämma de grunder,

efter vilka frivillig socialhjälp skall utgå, men i regel överlämnas beslutanderätten

åt socialnämnden.

Socialhjälpens storlek begränsas nedåt av bestämmelsen i 12 § att den skall

gälla »livsuppehället» och »den vård som finnes erforderlig». Detta betyder

inte den rena svältgränsen utan växlar efter den allmänna levnadsnivån

på olika orter och under olika tider. I olika kommuner är dock åsikten

om vad som är minimikrav för uppehället ganska olika. Uppåt begränsas

socialhjälpen av det självklara förhållandet att understödstagarna inte bör

få det bättre än de samhällsmedlemmar som försörjer sig själva. Beträffande

sjukvård bör läkarens omdöme bli avgörande. Allt understöd utöver

det minsta som kan komma i fråga blir givetvis frivilligt.

Socialhjälp bör lämnas på sådant sätt, att den behövande såvitt möjligt

blir i stånd att för framtiden försörja sig genom eget arbete. Hjälp till utbildning

och till att starta egen rörelse kan därför ofta komma i fråga. Sådan

hjälp kan numera ges även i form av borgen för lån i sparbank

eller på annat håll. Kommunens fullmäktige måste emellertid fatta ett allmänt

beslut om att sådan borgen skall få tecknas och ange det högsta totala

belopp som får användas för detta ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

Socialhjälpen skall i allmänhet lämnas kontant. Socialnämnden skall dock

se till att vårdbehövande får vård i hemmet eller placeras på lämplig vårdinrättning

(t. ex. ålderdomshem) och vid behov betala vad det kostar.

Tvång får härvid inte tillgripas.

Viss tidigare behandling

1958 års A-riksdag

I samband med pensionsfrågan behandlade 1958 års A-riksdag två motioner

(1:316 och 11:407), vari uttalades önskemål om invalidpension

till bl. a. kvinnor som till framskriden ålder vårdat eller uppfostrat anhöriga

m. fl. 1 sitt därutinnan av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anförde

särskilda utskottet, att utskottet i det föregående berört en åtgärd för att

åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67

års ålder, nämligen genom förtida uttag av ålderspension. En annan metod

vore att mildra kravet på arbetsförmågans nedsättning vid bedömandet

av rätten till invalidförmåner. Utskottet ville vidare peka på möjligheten

att tillgodose de framförda önskemålen genom en lämplig utformning av

reglerna för bedömningen av invaliditet i det enskilda fallet. Utskottet,

som i det föregående förordat, att en utredning tillkallades för att utreda

invalidpensioneringens problem, förutsatte, att vid denna utredning skulle

undersökas de av utskottet berörda olika möjligheterna att i ökad utsträckning

bereda rätt till pension före 67 år.

1960 års riksdag

I samband med sin behandling av reformen på änkepensioneringens område

(prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande nr 20, rskr. nr 175) behandlade

1960 års riksdag motioner (1:316 och 11:391, 1:575 och 11:713

samt I: 578 och II: 716) som syftade till att bereda hemmadöttrar och liknande

grupper bättre socialt försäkringsskydd. Andra lagutskottet anförde

i anledning av motionerna:

I föreliggande motioner hemställes om åtgärder för tryggandet av vissa i

inkomsthänseende missgynnade gruppers försörjning, vilka anses i behov

av men inte eller i förhållandevis ringa grad har möjlighet att erhålla förmåner

från socialförsäkringen. Härvid nämnes i första hand de s. k. hemmadöttrarna,

d. v. s. äldre, ogifta kvinnor, vilka stannat i föräldrahemmet

och tagit vård om sina föräldrar till dessas död. Det framhålles, att sådana

kvinnor på grund av ensidigt och isolerat levnadssätt ofta har svårigheter

att efter föräldrarnas död skaffa sig försörjning. Eftersom de i allmänhet är

under 67 år kan de inte erhålla ålderspension från folkpensioneringen. Deras

i allmänhet låga inkomster gör att de vid inträffad sjukdom får inga

eller allenast ringa förmåner från sjukpenningförsäkringen.

Vid behandlingen av pensionsfrågan under 1958 års A-riksdag väcktes

motioner (1: 316 och 11:407) med liknande syfte som de nu föreliggande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 dr 1966

I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade särskilda utskottet i anledning

av nämnda motioner, att de framställda önskemålen i viss mån

kunde bli tillgodosedda, därest rätt till förtida uttag av ålderspension infördes.

En annan möjlighet att tillgodose förevarande grupps behov var att

mildra villkoren för rätten till invalidförmåner. Utskottet hemställde, att

frågan om förtida uttag av ålderspension och om villkoren för rätten till

invalidförmåner måtte bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget har

anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.

Enligt utskottets mening torde de i föreliggande motioner aktualiserade

frågorna inte helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller

genom förtida uttag av ålderspension. Ytterligare åtgärder kan bli erforderliga.

Innan slutlig ståndpunkt kan tagas härtill synes en utredning böra

ske i syfte att kartlägga föreliggande behov och eventuellt erforderliga

åtgärder. Det torde vara lämpligt att detta utredningsarbete får ske i anslutning

till socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet förordar därför

att föreliggande motioner överlämnas till kommittén för att av denna beaktas

vid dess fortsatta arbete.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet förordat.

Motionerna överlämnades sedermera till socialpolitiska kommittén.

1961 års riksdag

I anledning av motioner om pension till de olika grupper av kvinnor, som

inte kunde erhålla folkpension i annan form än invalidpension före 67 års

ålder, anförde andra laguskottet vid detta tillfälle:

»Den första gruppen är hemmadöttrarna, varmed brukar avses äldre ogifta

kvinnor, vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra

anhöriga. Motionärerna erinrar om det utredningsarbete, som bedrives av

1958 års socialförsäkringskommitté och som bl. a. avser en reformering av

invalidpensioneringen samt möjligheterna till förtida uttag av ålderspension,

samt vidare om de undersökningar som socialpolitiska kommittén för

närvarande bedriver för att kartlägga behoven av stödåtgärder bl. a. åt denna

grupp av kvinnor. I motionerna hemställes att kommittéernas arbete måtte

samordnas i denna del i syfte att förslag om pensioner före 67 års ålder

till hemmadöttrarna och andra grupper i liknande situation skall kunna

föreläggas nästa års riksdag.

Fjolårets riksdag behandlade motioner, som syftade till att bereda socialt

försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. fl. Riksdagen uttalade därvid,

att denna fråga inte torde helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen

eller genom ett förtida uttag av ålderspension, varför ytterligare

åtgärder kunde bli erforderliga. Innan slutlig ståndpunkt togs till

eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning ske i syfte att kartlägga

behoven härav. Riksdagen ansåg lämpligt att en sådan utredning skedde i

anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete. I enlighet med vad riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

o

dagen anfört har motionerna överlämnats till socialpolitiska kommittén

för att beaktas av denna vid dess fortsatta arbete.

Enligt utskottets mening saknas anledning att nu förorda en annan behandling

av frågan om socialt försäkringsskydd för hemmadöttrarna m. fl.

än den fjolårets riksdag föreslog. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandena

i denna del.»

1962 års riksdag

Vid detta tillfälle anförde andra lagutskottet i frågan om folkpension åt

hemmadöttrar:

»I motionerna I: 370 och II: -145 samt I: 657 och II: 785 behandlas frågan

om folkpension till hemmadöttrar, varmed brukar avses äldre, ogifta kvinnor,

vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra anhöriga.

I det förstnämnda motionsparet yrkas, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t hemställa om skyndsam prövning och förslag i syfte att hemmadöttrar

i fråga om rätt till pension skall jämställas med änkor. I de sistnämnda motionerna

begäres utredning samt förslag till 1963 års riksdag med regler om

förtidspension för hemmadöttrar.

Motioner av nu angiven innebörd har behandlats av såväl 1960 som 1961

års riksdagar. Vid det förstnämnda tillfället uttalade andra lagutskottet i

sitt av riksdagen godkända utlåtande, att förevarande fråga inte torde helt

kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller genom ett förtida

uttag av ålderspension, varför ytterligare åtgärder kunde bli erforderliga.

Innan slutlig ståndpunkt togs till eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning

ske i syfte att kartlägga behoven därav. Utskottet ansåg lämpligt att

en sådan utredning skedde i anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete.

I enlighet härmed har de då väckta motionerna överlämnats till kommittén

för alt beaktas av denna vid dess fortsatta arbete. 1961 års riksdag

fann ej skäl förorda annan behandling av frågan än som sålunda beslutats

föregående år och avslog följaktligen de då framställda motionsyrkandena.

Enligt utskottets uppfattning kan frågan om pension åt hemmadöttrar

inte lösas utan att problemet först grundligt och förutsättningslöst utretts.

Utskottet finner därför inte skäl att i anledning av förevarande motioner föreslå

någon ytterligare riksdagens åtgärd i frågan.»

Socialpolitiska kommitténs undersökningar och förslag

Kommittén anför i stencil 1963: 2:

»Även om kommunerna inte redovisat samtliga fall av äldre, numera ensamslällda

f. d. hemmadöttrar med försörjningssvårigheter, är det tydligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

att antalet är litet. I flertalet kommuner finns inget eller endast något enstaka

fall. De personer det gäller representerar inte en kategori, som går att

avgränsa och beskriva i enkla termer. Flertalet har nedsatt arbets- och försörjningsförmåga,

men åtskilliga av dem som kommit med i undersökningen

har förvärvsarbete eller har haft det för inte länge sedan.

De ensamställda f. d. hemmadöttrarna består av i hög grad individuellt

betonade fall, som vart och ett kräver särskild behandling. De problem,

som undersökningen pekar på, är inte alltid ekonomiska eller av enbart

ekonomisk natur. De åtgärder som påkallas avser arbetsanskaffning, medicinsk

vård och behandling, arbetsvärd eller annan form av rehabilitering,

ekonomisk hjälp och personlig rådgivning.

Det gäller inte endast att trygga hemmadotterns försörjning utan även,

och kanske främst, att med utnyttjande av samhällets anordningar på

olika områden, t. ex. i fråga om rehabilitering, arbetsvärd, omskolning eller

vidareutbildning försöka skapa en grund, på vilken en tryggare och rikare

framtid kan byggas. Härför behövs upplysning och aktiv personlig medverkan

från kommunernas sida, med andra ord en allmän kurativ verksamhet.

Kommunala förtroendemän och tjänstemän har en stor uppgift att fylla

på detta område.

Den företagna undersökningen rörande f. d. hemmadöttrar har avsett

personer i relativt hög ålder, som har försörjningssvårigheter. På denna

grundval framkom ett antal fall, vilkas hjälpbehov i allmänhet framstår

som uppenbart. Skulle man tänka sig en rätt till pension för f. d. hemmadöttrar

utan hänsyn till ekonomiska omständigheter, finge man räkna med

att ett antal fall anmälde sig, där pensionsrätt skulle te sig stötande vid

jämförelse med andra kategorier av ensamstående personer. Att å andra

sidan på nytt införa en inkomstprövad förtidspension synes ej böra komma

i fråga.

På grundval av dessa överväganden finner socialpolitiska kommittén,

att de hjälpbehov, som kan föreligga för f. d. hemmadöttrar, inte lämpligen

bör tillgodoses genom särskilda bestämmelser i lagen om allmän försäkring.

Denna lag avser i princip alt bereda medborgarna ekonomiskt skydd efter

generella bedömningsgrunder. Vår lagstiftning skiljer sig i det avseendet

väsentligt från den danska, som i övervägande grad bygger på en individuell

b ehovsprövning.

Som tidigare anförts torde kunna förväntas, att en dei av de f. d. hemmadöttrarna

blir berättigade till förtidspension efter den 1 januari 1963. Sedan

erfarenhet vunnits av den nya lagstiftningen kan frågan om behovet

av ändrade regler tas upp till prövning. Om det då befinnes, att en utvidgad

pensionsrätt ifrågasättes, bör saken behandlas från vidare utgångspunk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 är 1966

ter, dvs. inte endast med avseende på den kategori kvinnor som utlört

vårdnadsuppgifter i sina föräldrahem.

Undersökningen om hemmadöttrarna bekräftar vad som’ framkom i socialhjälpsundersökningen,

nämligen att personer med socialhjälp i stor utsträckning

är sjuka eller sjukliga. Med hänsyn härtill bör erinras om det

åliggande, som försäkringskassorna har, nämligen att i fall där sjukhjälp

utgått i 90 dagar i följd undersöka möjligheterna för rehabilitering, arbetsvärd

o. d. För den praktiska tillämpningen av denna regel har upprättats

samarbetslag, i vilka ingår företrädare för försäkringskassorna och arbetsvärden.

Sedan socialnämnden under längre tid — och senast etter etL halvt års

oavbruten hjälptid — utgivit socialhjälp till en person, bör frågan om rehabiliteringsåtgärder

o. d. tas upp på samma sätt som sålunda gäller vid sjukskrivning.

Uppenbart är att även bostadsförhållanden, behov av läkarvård

o. d. därvid kan aktualiseras. Över huvud bör socialhjälpslagens regel om

bistånd i personliga angelägenheter här finna sin tillämpning.

Kommittén föreslår, att Kungl. Maj:t i cirkulär till socialnämnderna och

andra berörda organ riktar uppmärksamheten på ovan angivna förhållanden.

»

I anledning av kommitténs förslag har Kungl. Maj:t utfärdat cirkulär

till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen (SFS 1963: 698) vari

anföres:

»Kungl. Maj :t vill härmed göra socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen

uppmärksamma på vad socialpolitiska kommittén anfört och framhålla

vikten av att de aktivt medverka för att hjälpa ifrågavarande hemmadöttrar,

särskilt i det läge som uppstår då hemmadöttrarnas vårduppgift

bortfaller exempelvis till följd av att den vårdade personen intages på

vårdinrättning eller avlider. Det åligger socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

att meddela de råd och anvisningar som må finnas erforderliga

för ändamålet.»

1963 års riksdag

Som svar på fråga i andra kammaren angående socialpolitiska kommitténs

förslag om förbättring av de s. k. hemmadöttrarnas situation anförde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, den 25 januari:

»Med anledning av frågan vill jag meddela att socialpolitisksa kommitténs

promemoria är utsänd på remiss och yttranden har begärts till mitten av

april månad. Ärendet kommer därefter alt övervägas i socialdepartementet.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

I utlåtande nr 197 anförde statsutskotet i anledning av motioner angående

de s. k. hemmadöttrarnas problem:

»Frågan om de s. k. hemmadöttrarnas och andra ensamstående kvinnors

försörjningsproblem har under senare år vid olika tillfällen aktualiserats.

En kartläggning av föreliggande behov och erforderliga åtgärder i detta

hänseende har numera utförts av socialpolitiska kommittén, som i ett i

december 1962 avgivet betänkande redovisat sina undersökningar och förslag

i ämnet. Kommittén har därvid inte velat begränsa frågeställningen

enhart till de s. k. hemmadöttrarna utan den har berört även andra liknande

grupper, främst frånskilda, ogifta och änkor.

Såsom i den föreliggande motionen framhålles intager frågan om ekonomiskt

stöd samt möjligheterna till utbildning i ett yrke sedan vårdnadsuppgiften

upphört en framträdande plats, när det gäller samhälleliga åtgärder

till stöd för hemmadöttrarna. Socialpolitiska kommittén har i fråga

om de f. d. hemmadöttrarna och andra med behov av ekonomisk hjälp, arbetsvärd

eller annan vård uttalat sig för ett individuellt inriktat bistånd.

Enligt kommittén är det härvid inte endast fråga om att trygga hemmadotterns

försörjning utan även, och kanske främst, att med utnyttjande

av samhällets anordningar på olika områden, t. ex. i fråga om rehabilitering,

arbetsvärd, omskolning och vidareutbildning, skapa en grund för eu

tryggare och rikare framtid.

När det gäller ersättning till enskilda som utför insatser på vårdområdet

lämnas sådan ersättning redan nu i viss utsträckning av bl. a. landsting

och kommuner. Socialpolitiska kommittén har uttalat, att den beträffande

ersättningarna för sådan tjänst i ett senare sammanhang under sitt utredningsarbete

återkommer till hemmadöttrar och andra som fullgör vårdnadsuppgifter.

De frågor, som den förevarande motionen aktualiserat, ligger sålunda

inom ramen för socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet utgår därför

från att hithörande spörsmål, till den del de inte redan utretts under kommitténs

hittillsvarande arbete, kommer under övervägande i dess fortsatta

verksamhet.»

196A års riksdag

Vid denna riksdag väcktes en motion, 11:29, om ersättning till bl. a.

hemmadöttrarna ur dödsbo för viss vård, vilken motion behandlades av

första lagutskottet. Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande,

nr 18, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I utlåtandet anförde utskottet, bl. a., följande.

Det syfte som uppbär motionen är synneligen behjärtansvärt. Det föreligger

emellertid enligt utskottets mening orsak till stor tvekan om huruvida

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 dr 1966

9

de orättvisor, varpå motionärerna velat fästa uppmärksamheten, kan motverkas

genom lagstiftning. De svårigheter, som härvidlag anmäler sig, beror

främst på att förhållandena kan vara så olikartade i de skilda fall, som avses

i motionen, att dessa knappast är ägnade för enhetlig reglering. En husföreståndarinnas

arbete kan sålunda ha varit mer eller mindre omfattande

och behövligt, arbetsinsatsen kan ha betingats av särskilda personliga skäl,

den försörjning i form av bostad, mat, fickpengar, resor m. in., som må ha

utgått, kan ha varit av bättre eller sämre beskaffenhet, den arbetande kan

ha haft en god egen ekonomi eller hon kan vara berättigad till arv eller

testamente efter den avlidne.

Till nämnda svårigheter kommer vissa betänkligheter med avseende på

verkningarna av en lagreglering. Ett önskemål vore ju att en sådan kunde

förebygga processer och tvister i annan form rörande i efterhand framställda

löneanspråk. Nuvarande rättstillämpning innebär att man vid bedömningen

av sådana tvister varom nu är fråga söker fastställa vad som varit underförstått

eller eljest avsett i lönefrågan. Den arbetande kan ha framgång med

sitt anspråk, om hon lyckas göra troligt att framtida ersättning varit avsedd.

Den tänkta lagstiftningen torde emellertid få konstrueras så, att den icke

medgav ersättning i de fall, där avsikten varit att ersättning ej skulle

utgå. Bevisläget skulle på detta sätt kunna förskjutas till den arbetandes

fördel. Möjligheterna till tvist skulle dock icke på något avgörande sätt

begränsas. Särskilt spörsmålet om vad som skulle anses vara skälig ersättning

kvarstod under alla förhållanden som anledning till stridigheter.

Vidare må anmärkas, att det genom motionen framlagda förslaget till synes

alltför mycket tar sikte på den speciella situationen vid dödsfall. Praktiskt

sett är det naturligt att ersättningsanspråken aktualiseras vid dödsfall,

men från rättslig synpunkt måste det te sig något egendomligt om motsvarande

lönekrav skulle förbli mindre gynnade i annat sammanhang, där

de kan vara lika berättigade.

Vid övervägande av huvudsakligen de synpunkter som nu anförts, har

utskottet kommit till den bestämda uppfattningen att det av motionärerna

upptagna problemet icke lämpar sig för alt lösas genom lagstiftningsåtgärder.

Problemet torde därför även i fortsättningen få vara överlämnat åt

rättspraxis. Såsom motionärerna antytt skulle naturligtvis den bästa lösningen

vara att regelrätta anställningsavtal blev allmänt förekommande.

Det synes måhända alltför optimistiskt att räkna med en snabb utveckling

i sådan riktning. Det kan dock antagas att ett modernare betraktelsesätt,

understött av sådana faktorer som ATP-systemet, skall medföra ökad insikt

om betydelsen av att arbetsgivare och arbetstagare inbördes klargör, vad

som skall gälla dem emellan beträffande lön och andra anställningsvillkor.

Oavsett om ett sådant antagande har fog för sig, är det tydligt att statsmakterna

även fortsättningsvis måste ha uppmärksamheten fäst på behovet

av social omvårdnad för de relativt ogynnsamt ställda persongrupper, varom

i ärendet är fråga.

11165 års betänkande. Arbetsmarknadspolitik

Efter genomgång av de arbetsmarknadspolitiska instrument, som står

till arbetsmarknadsorganens förfogande, behandlar utredningen i kapitlen

13—16 medlens användning för lösandet av de speciella problem, som vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

grupper arbetssökande kan mola (säsongarbetslösa, vissa kvinnliga arbetssökande,

handikappade samt äldre arbetssökande). Utredningen föreslår

bl. a., att en ensamstående kvinna, som p. g. a. bristande yrkeskunskap inte

kan erhålla ett ur försörjningssynpunkt lämpligt arbete, skall kunna

beviljas utbildning i samma utsträckning, som om hon varit arbetslös.

Slutligen föreslås förmånligare bestämmelser för beviljande av utbildningsbidrag

till hemskild, frånskild eller gift kvinna. Beträffande de handikappade

uttalar utredningen, att arbetsvärdens resurser behöver kraftigt

förstärkas för att tillgodose det föreliggande behovet. Arbetsprövning bör

i ökad utsträckning föregå de arbetsvårdande åtgärderna. Utredningen föreslår

därför, att prövningsavdelningar inrättas i anslutning till träningsverkstäder

på orter med regionsjukhus eller fullt utrustade centrallasarett.

Statsbidrag till etableringskostnader föreslås utgå som för övriga verkstäder

för handikappade och till driften med ett fixerat belopp för varje prövningsfall.

Utredningen föreslår vidare, att försörjningsbidrag till handikappade

i arbetsträning helt skall utgå av statsmedel. En omtattande utbyggnad

av den skyddade sysselsättningen bör ske, bl. a. för att tillgodose behovet

av sysselsättning för utvecklingshämmade. För sysselsättning av mycket

produktionssvag arbetskraft bör statsbidrag utgå med högre belopp än för

annan skyddad sysselsättning. Vad slutligen angår den äldre arbetskraften

anför utredningen, att lokala sysselsättningsnämnder har i begränsad utsträckning

inrättats med uppgift att behandla de problem som olika giuppers

svårplacerade arbetssökande möter. Utredningen föreslår nu, att en plan

skall utarbetas för inrättande av sådana nämnder i samtliga län och på det

antal orter, som kan befinnas lämpligt. Samtidigt föreslås, att en delegation

för den äldre arbetskraften inrättas vid arbetsmarknadsstyrelsen med uppgift

att följa de åtgärder, som vidtas av arbetsmarknadsverket för att

lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor.

1966 års riksdag

Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 10 i anledning av motioner

med i huvudsak samma innebörd som den som behandlades av utskottet

under år 1964:

»Utskottet har fortfarande den uppfattningen att förevarande problem

ej bör lösas genom lagstiftning och kan därför ej biträda motionärernas

hemställan. Emellertid vill utskottet uttala sin oreserverade anslutning

till motionernas syfte och understryka angelägenheten av att speciellt i

ömmande fall statsmakterna genom ytterligare åtgärder i annan ordning

än lagstiftningsvägen söker tillgodose denna för såväl den enskilde som

samhället värdefulla grupps intressen.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

11

Utskottet

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen

föreligger i princip för försäkrad, därest hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är

varaktigt nedsatt med minst hälften. Förtidspensionens storlek bestämmes

med utgångspunkt från arbetsförmågans nedsättning.

I förevarande motioner upptages problem som rör bl. a. de s. k. hemmadöttrarna.

Motionärerna påpekar, att det inte är ovanligt att t. ex. en dotter

stannar hemma och vårdar en sjuk förälder. När den sjuke avlider kan

vårdaren med hänsyn till sin ålder och till att svårigheter föreligger när

det gäller omskolning till annat arbete ofta komma i en besvärlig ekonomisk

situation. Motionärerna begär därför att i sådana fall vederbörande skall

beredas möjlighet till förtidspension.

Utskottet vill erinra om de pensionsbeviljande organens möjligheter att

vid prövningen av rätten till förtidspension beakta samtliga föreliggande

omständigheter i det särskilda fallet. Bl. a. kan möjligheten att bereda den

försäkrade arbete vara en omständighet av betydelse. Det är emellertid

uppenbart att för den grupp kvinnor, vars försörjningsproblem aktualiserats

i motionerna, kan föreligga ett hjälpbehov som varken täcks genom

törtidspensioneringen eller genom de möjligheter som finns till förtida pensionsuttag

eller till socialhjälp. Problemen för dessa kvinnor är beaktansvärda

och särskilt svåra eftersom deras möjligheter att erhålla lämpliga

anställningar på arbetsmarknaden är begränsade. Utskottet anser det emellertid

inte möjligt att lösa deras ekonomiska problem inom förtidspensioneringen.

Det vore nämligen principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier

försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner efter andra regler

än som i övrigt gäller. Enligt utskottets mening är det av motionärerna aktualiserade

spörsmålet delvis av arbetsmarknadspolitisk natur. 1960 års

arbetsmarknadsutredning har också framlagt vissa förslag i frågan. Utskottet

vill slutligen erinra om ett av Kungl. Maj :t år 1963 utfärdat cirkulär

till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen, där det understrykes

vikten av att nämnda myndigheter aktivt medverkar för att bistå de s. k.

hemmadöttrarna särskilt i fall då deras vårduppgift bortfaller till följd

av att den vårdade personen intages på vårdinrättning eller avlider. Verksamheten

skall avse sådana åtgärder som förmedling av arbetsanställning,

vidareutbildning, omskolning och arbetsvärd i olika former. Med hänsyn

till det anförda kan utskottet icke biträda förevarande motionsyrkanden.

Utskottet får därför hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

att förevarande motioner, I: 23 och II: 41, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thoxell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och

Hiibinette*;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Bengtsson i Varberg, Fredriksson,

Edlund, Carlsson i Göteborg, Jonsson, fru Skantz och herr Elmstedt.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av fru Hamrin-Thorell, herrar Edström, Rimmerfors och Jonsson, vilka

ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 11 som börjar med orden

»Utskottet vill erinra» och slutar med orden »biträda förevarande motionsyrkanden»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Problemen för den grupp ensamstående kvinnor, de s.k. hemmadöttrarna

som vid föräldrarnas bortgång står i en brydsam ekonomisk situation, är

ofta synnerligen kännbara. I många fall torde man genom lämpliga arbetsmarknadspolitiska

åtgärder såsom förmedling av arbetsanställning, vidareutbildning,

omskolning och arbetsvärd i olika former, kunna bereda dessa

kvinnor försörjningsmöjlighet. För en stor grupp av »hemmadöttrarna»

står emellertid möjligheter att gå ut på arbetsmarknaden av olika skäl inte

till buds. Enligt utskottets mening borde möjlighet erbjudas dessa kvinnor

att erhålla en på lämpligt sätt utformad pension. Om deras arbetsoförmåga

huvudsakligen beror på medicinska skäl står möjligheter till förtidspension

inom ramen av den allmänna försäkringen, till buds. Beträffande de hemmadöttrar

vars försörjningsoförmåga inte huvudsakligen beror på medicinska

skäl, står emellertid inte denna pensionsmöjlighet öppen. Visserligen

äger de pensionsbeviljande organen att vid prövningen av rätten till

förtidspension beakta samtliga föreliggande möjligheter i det särskilda

fallet. Detta innebär att vederbörandes ålder och förutsättningar med av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1966

13

seende på krafter, utbildning, tidigare verksamhet, bosättningsförhållanden

in. m. blir av betydelse. Enligt utskottets mening kunde man överväga att

genom en generös tolkning av dessa bestämmelser kunna erbjuda denna

kategori kvinnor pension.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att dessa kvinnor bör komma

i åtnjutande av någon form av pension inom ramen för den allmänna försäkringen,

men kan icke utan ytterligare utredning bedöma om denna skall

ske inom förtidspensioneringen eller i annan ordning. Utskottet vill erinra

om att man i Norge löst detta problem på ett sätt som förtjänar hänsynstagande

vid en lösning av denna fråga för Sveriges del. I Lov om enke- og

morstrygd föreskrivs beträffande de s.k. familieenkjene — d.v.s. vad vi

benämner hemmadöttrar — att dessa kan få ett rimligt stöd efter en samlad

värdering av den situation som vederbörande befinner sig i. Utskottet

förordar att förevarande spörsmål blir föremål för en skyndsam utredning

så att ett förslag kan föreläggas nästa års riksdag.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,

1:23 och 11:41, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

skyndsam utredning och förslag till 1967 års riksdag om

lämpligt utformat pensionsstöd åt hemvårdande kvinnor, s.k.

hemmadöttrar, vilka ställs utan arbetsinkomst.»

II. av herrar Eric Carlsson och Elmstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.