Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående krigsförsäkringen för sjömän Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 585 i första kammaren av herr Åkerlund samt nr 700 i andra kammaren av herrar Carlshamre och Thylén.

1966-03-29 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående krigsförsäkringen för sjömän Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 585 i första kammaren av herr Åkerlund samt nr 700 i andra kammaren av herrar Carlshamre och Thylén.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående krigsförsäkringen

för sjömän

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 585 i första kammaren av

herr Åkerlund samt nr 700 i andra kammaren av herrar Carlshamre och

Thylén.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av 2, 3 och 4 >§§ lagen om krigsförsäkring för sjömän

m. fl., att dels minimibeloppet enligt 2 § fastställes till 10 000 kr., dels

maximibeloppet enligt 3 § fastställes till 26 000 kr., dels till efterlevande

efter genom krigshandling avliden sjöman må utgivas ersättning efter samma

regler som gäller enligt avtal mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas

huvudorganisationer inom sjöfarten beträffande grupplivförsäkring, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderligt förslag till ändring

av författningstexten».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:700.

Gällande bestämmelser

Lagen den li maj 195b (nr 2b3) om yrkesskadeförsäkring omfattar dels

en obligatorisk och dels en frivillig försäkring.

Den obligatoriska försäkringen omfattar i princip alla arbetstagare i

allmän eller enskild tjänst samt dessutom, i den mån utbildningen sker

vid sådan yrkesutbildningsanstalt som av Kungl. Maj :t upptagits i en särskild

förteckning, vissa yrkesutbildningselever och därmed jämförliga personer.

Den bekostas av arbetsgivarna och avser yrkesskador, dvs. skador

till följd av olycksfall i arbetet, varmed likställts olycksfall vid vissa färder

till och från arbetet, samt dessutom vissa andra av arbetet orsakade sjukdomar,

framför allt s. k. yrkessjukdomar.

Den frivilliga försäkringen kan för egen räkning tecknas av envar svensk

medborgare, som är bosatt här i landet, eller av här bosatt och mantalsskriven

utlänning. Sådan försäkring kan meddelas även åt arbetsgivare,

som här bedriver verksamhet, för arbetstagare hos honom och åt utbildningsanstalt

i riket för elever vid anstalten samt åt svensk yrkes- eller

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966

fackorganisation för medlemmar i organisationen. I den mån försäkringens

omfattning inte begränsats i avtalet avser den att tillsammans med sjukförsäkringen

och i förekommande fall obligatorisk yrkesskadeförsäkring

dygnet runt och året om ge vederbörande skydd vid olycksfallsskador och

därmed i den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen jämställda sjukdomar.

Avtalsfrihet gäller beträffande försäkringsförmånernas storlek inom den

ram, som skulle ha gällt om skadan omfattats av den obligatoriska försäkringen.

Förmånerna från yrkesskadeförsäkringen utgöres av ersättning för läkarvård,

tandläkarvård, sjukhusvård, resor, läkemedel och särskilda hjälpmedel

samt sjukpenning jämte barntillägg, vårdbidrag, invalidränta, efterlevandelivränta

och begravningshjälp.

Erforderliga kostnader för läkar-, tandläkar- och sjukhusvård samt för

läkemedel ersättes helt. Detsamma gäller nödvändiga utgifter för resor.

Likaså ersättes erforderliga kostnader för särskilda hjälpmedel (t. ex. proteser)

till lindrande av menliga följder av yrkesskada.

Om yrkesskadan efter utgången av den s. k. samordningstiden förorsakar

sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan med minst hälften, utgår

sjukpenning.

Såväl sjukpenning som livränta är till sin storlek beroende av den skadades

årliga arbetsförtjänst. Härmed avses i normalfallen den beräknade

årsinkomsten av förvärvsarbete vid skadetillfället. För unga skadade skall

arbetsförtjänsten på visst sätt uppräknas vid bestämmandet av framtida

ersättningar. Särskilt förmånliga regler om beräknandet av den årliga arbetsförtjänsten

gäller även för dem som skadas under yrkesutbildning.

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten inte till 1 200 kr., skall den beräknas

till detta belopp, överstiger arbetsförtjänsten 15 000 kr., tas överskjutande

belopp inte i beräkning.

Om yrkesskada efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medför

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller

nedsättning av denna med minst en tiondedel, utgår livränta till den skadade.

Livräntan beräknas på det s. k. er sättning sunderlag et. Detta fastställes

med hjälp av den årliga arbetsförtjänsten. Vid 100 % invaliditet uppgår

den maximala livräntan till 11 000 per år. Sedan den skadade fyllt

67 år reduceras livräntan till % av det belopp, som utgått dessförinnan.

Efterlevandelivränta utgår till änka och i vissa fall till med änka jämställd

ogift kvinna samt, efter skälighetsprövning, till änkling. Högsta

änkelivränta är före 67 år 5 000 kronor. Även barnlivränta — med högst

2 500 kronor per barn och år — utgår.

Försäkringsskyddet enligt yrkesskadeförsäkringslagen avser även olycksfall

till följd av krigsåtgärd, när fråga ej är om krig vari riket befinner sig.

Lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.

lämnar ett kompletterande ersättningsskydd vid krigsolycksfall för den som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966

3

tjänstgör ombord å fartyg. Lagen är en fullmaktslag. Den gäller inom område

och under tid, som Konungen bestämmer.

Ej heller denna lag äger tillämpning i fråga om skada, som orsakats av

krigsåtgärd under krig vari Sverige befinner sig. Lagen avser olycksfall

såväl i som utom arbetet. Skada till följd av krigsolycksfall skall anses

utgöra yrkesskada i den bemärkelse detta begrepp har i yrkesskadeförsäkringslagen.

Såvitt avser de av motionärerna berörda frågorna stadgas i huvudsak

följande i krigsförsäkringslagen. Enligt 2 § må den skadades årliga arbetsförtjänst

icke beräknas till lägre belopp än femtusen kronor (tolvhundra

kronor enligt yrkesskadeförsäkringslagen). Om olycksfall medfört bestående

förlust av arbetsförmågan, skall enligt 3 §, utöver livränta till den skadade

enligt yrkesskadeförsäkringen, utgivas ett belopp, som för befälhavare,

maskinchef, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelning

eller radiotelegrafist motsvarar ett års lön, dock lägst niotusen kronor och

högst trettontusen kronor. För övrig personal har beloppet bestämts till

niotusen kronor. Därest arbetsförmågan nedsatts till följd av olycksfallet

med minst en tiondel skall på angivna sätt bestämt belopp reduceras i

proportion till nedsättningen. Om olycksfallet medfört döden skall enligt

4 § utöver livränta till den avlidnes efterlevande utgivas ett belopp motsvarande

det, som enligt 3 § skall utgå vid förlust av arbetsförmågan.

Historik

År 1937 tillkom lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer. Vid lagens tillkomst gällde 1916 års lag om försäkring för

olycksfall i arbete. Enligt denna lag var som huvudregel varje arbetare

försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet. Ombord å svenska fartyg

tjänstgörande personer var obligatoriskt försäkrade för olycksfall i

arbete, oberoende av om olycksfallet förorsakats av krigsförhållanden eller

icke. Olycksfallsförsäkringslagen medförde vid olycksfall rätt till olika former

av ersättningar. Vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,

skulle utgivas livränta med belopp, som stod i visst närmare angivet

förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst. Vid dödsfall utgick

livränta till efterlevande. Vid livränteberäkning togs årlig arbetsförtjänst,

som översteg 3 000 kronor, icke i beräkning. Understeg arbetsförtjänsten

450 kronor, skulle den beräknas till detta belopp.

Departementschefen, statsrådet Möller, anförde i proposition nr 313 till

1937 års riksdag med förslag till krigsförsäkringslag bl. a. följande.

Då krig pågår eller krigsfara är för handen, äro med sjötrafik till områden,

som därav beröras, förenade betydligt större risker för de sjöfarande

till liv och lem än under fredliga förhållanden. Det är ett rimligt krav, att

de sjömän, vilka med de större riskerna för ögonen giva sig ut till sjöss,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 36

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966

som kompensation därför tillförsäkras högre ersättningar vid inträffat

olycksfall än de, som under vanliga förhållanden utgå.

Ombord å fartyg tjänstgörande personer äro enligt bestämmelserna i

1916 års olycksfallsförsäkringslag obligatoriskt försäkrade för skada till

följd av olycksfall i arbetet. Allmängiltiga lagbestämmelser om förhöjd ersättning

vid olycksfall, förorsakade av krigsförhållanden, saknas däremot

för närvarande i vårt land. Avtalsvis ha emellertid — genom överenskommelser

mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer

— för ett enstaka fall, det nu pågående spanska inbördeskriget, bestämts

sådana förhöjda ersättningar. De skola utgå vid olycksfall, som förorsakats

av krigshändelser vid fart inom områden, som beröras av nämnda

krig.

De sjömän, som begiva sig ut till av krig berörda områden, synas emellertid

med visst fog kunna räkna med att samhället självt tillser, att, om

en olycka skulle inträffa, skälig högre ersättning under alla förhållanden

är dem tillförsäkrad. Häremot kan visserligen invändas, att samhället icke

annat än i undantagsfall bör för en särskild grupp arbetare giva bestämmelser

om olycksfallsersättning, vilka avvika från de i den allmänna olycksfallsförsäkringslagen

meddelade. Ett sådant undantagsförhållande synes

mig emellertid föreligga beträffande nu ifrågavarande slags arbetare, vilka

fullgöra sina tjänsteåligganden i farvatten, som på grund av krig eller krigsfara

äro för sjöfarten osäkra. Det är nämligen ett samhällsintresse av stor

vikt, att samfärdseln över haven till och från vårt land under alla förhållanden

upprätthålles i så stor utsträckning som möjligt. I våra grannländer

Danmark och Norge hava också nyligen lagbestämmelser antagits, enligt

vilka vissa högre ersättningsbelopp utgå till sjömän vid olycksfall i arbete,

som förorsakas av krigshändelser. Med hänsyn till det anförda har jag ansett

mig böra föreslå införande i svensk rätt av lagbestämmelser angående

obligatorisk krigsförsäkring för olycksfall i arbete av ombord å fartyg

tjänstgörande personer.

Lagförslaget, som godtogs av riksdagen, var så utformat, att vissa särskilda

regler gavs rörande högre ersättningar vid krigsförsäkring än dem,

som utgick enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen. Därutöver föreskrevs

endast, att sistnämnda lags bestämmelser i övrigt utan undantag

skulle gälla. Beträffande innehållet i de särskilda reglerna må nämnas, att

sådana regler gavs beträffande beräkning av den årliga arbetsförtjänsten

för bestämmande av sjukpenning eller livränta. Sålunda hade den i 1916

års lag i sådant hänseende stadgade minimigränsen höjts från 450 till

2 900 kronor, medan maximigränsen höjts från 3 000 till 4 800 kronor. Enligt

lagen (4 och 5 §§) skulle i vissa fall, utöver livränta, utgå vissa engångsbelopp,

nämligen sådana som avses i 3 och 4 §§ i 1954 års lag i ämnet.

För dessa ersättningar har ovan redogjorts. I 1937 års lag uppgick

beloppen, om den försäkrade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

till lägst 5 000 kronor och högst 9 000 kronor, och eljest till ett belopp av

4 800 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgick liksom enligt 1954

års lag, det lägre belopp, som svarade mot nedsättningen i arbetsförmågan.

Under giltighetstiden för 1937 års krigsförsäkringslag skedde ändringar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1066

5

i lagen bl. a. såvitt avsåg de maximi- och minimibelopp i fråga om arbetsförtjänsten,

till vilken hänsyn skulle tagas vid livränteberäkning. Är 1939

höjdes således minimibeloppet till 3 600 kronor. Maximibeloppet höjdes

1943 till 6 240 kronor. I samband med att 1916 års olycksfallsförsäkringslag

ändrades år 1948 så att minimibeloppet blev 900 kronor och maximibeloppet

7 200 kronor, borttogs bestämmelserna om maximibelopp i krigsförsäkringslagen;

nämnda belopp om 7 200 kronor kom därigenom att gälla

även krigsförsäkringsfallen.

År 1939 skedde även den ändringen i krigsförsäkringslagen, att de belopp,

som enligt 4 och 5 §§ skulle utgå utöver livränta, fastställdes till minst

9 000 kronor och högst 13 000 kronor för befälhavare, styrman och maskinist

och till 9 000 kronor i övriga fall.

Genom 1954 års lagstiftning inom förevarande område skedde viss samordning

av yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen.

Samordningen innebar, att personer som var sjukförsäkrade och yrkesskadeförsäkrade

skulle få ersättning från yrkesskadeförsäkringen först efter

en samordningstid.

Departementschefen anförde i proposition nr 90 år 195i beträffande förslaget

till krigsförsäkringslag bl. a. följande.

Det torde — eftersom här är fråga om en teknisk översyn av 1937 års

krigsförsäkringslag — ej finnas anledning att i detta sammanhang frångå

de grunder på vilka den nuvarande lagen är uppbyggd. Systemet med högre

minimibelopp för den årliga arbetsförtjänstens beräkning samt engångsbelopp

utöver livräntan bör därför bibehållas. Jag är ej heller beredd att

nu föreslå annan ändring i de bestämmelser i detta hänseende som nu gäller

än att jag, av skäl som jag i det följande skall ange, förordar att minimibeloppet

för den årliga arbetsförtjänsten höjes från 3 600 kr. till

5 000 kr.

Förutom angivna höjning av minimibeloppet vid beräkningen av arbetsförtjänsten

kom maximibeloppet — genom den samtidigt införda yrkesskadeförsäkringslagen

— i krigsförsäkringsfallen att höjas från 7 200 kronor

till 15 000 kronor.

I fråga om det belopp, som i vissa fall skall utgå utöver livränta, skedde

inte någon ändring genom den nya krigsförsäkringslagen.

År 1961 tillsattes yrkesskadeutredningen. I direktiven för utredningen

anföres, att yrkesskadeförsäkringen bör inordnas i samma system som

sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering och alt därvid

möter en mångfald problem, som kräver utredning. Vidare anföres i direktiven

bl. a. följande.

På samma sätt som sjukförsäkringen minskat behovet av särskilda förmåner

vid kortvarig förlust av arbetsförmåga på grund av yrkesskada kommer,

i fullt utbyggt skick, den allmänna pensioneringen med dess förtids-,

efterlevande- och ålderspensioner att få betydande återverkningar för yr
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966

kesskadeförsäkringens ersättningar på grund av invaliditet och dödsfall.

Redan i nuvarande pensionslagstiftning återfinnes samordningsregler, som

i viss mån kan sägas reducera yrkesskadeförsäkringens betydelse, när samma

försäkringsfall ger upphov till både pension och yrkesskadeförsäkringsersättning.

Den frågan skulle kunna ställas, om det i framtiden finns skäl

att bibehålla en särskild yrkesskadeförsäkring. Därvid skulle utifrån de

värderingar som ligger till grund för det allmänna socialförsäkringssystemet

kunna pekas på att behovet av ersättning vid invaliditet eller dödsfall

självfallet inte är beroende av om försäkringsfallet inträffat i eller utanför

arbetet. Det är emellertid att märka, att yrkesskadeförsäkringen i sin nuvarande

gestalt i vissa hänseenden erbjuder ett vidsträcktare skydd än annan

socialförsäkring. Dels ger yrkesskadeförsäkringen ersättning i vissa situationer

som inte täckes av sjukförsäkring och pensionering, dels utgår enligt

yrkesskadeförsäkringen ersättning för vissa speciella kostnader som eljest

icke ersättes, dels slutligen är vissa ersättningar högre inom yrkesskadeförsäkringen

än motsvarande ersättningar inom annan socialförsäkring. Yrkesskadeförsäkringen,

som ju har ansenlig tids hävd, torde även i dagens

läge av de försäkrade uppfattas som en viktig och värdefull social förmån.

Under dessa omständigheter bör man utgå ifrån att vi även i framtiden i

någon form skall ha ett särskilt försäkringsskydd för yrkesskador. En

närmare inventering av behovet av särskilda yrkesskadeersättningar påkallas

emellertid av det läge, som inträder med den fortsatta utbyggnaden av

sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen.

En sådan inventering innebär givetvis något annat än blott och bart en

genomgång av gällande yrkesskadeförsäkringslag i syfte att till en reviderad

lagstiftning överföra alla de regler som i något hänseende ger gynnsammare

resultat än en tillämpning av allmänna regler. Inventeringen bör

ske med sikte på att yrkesskadeförsäkringsförmånerna på ett naturligt sätt

inpassas i en enhetlig socialförsäkringslagstiftning. Så långt det är möjligt

bör ersättningsgrunderna göras gemensamma för yrkesskadeersättningar

och andra jämförliga socialförsäkringsersättningar. Det nuvarande regelsystemet

bör kunna förenklas.

Utredningen bör inte stanna vid att föreslå förenklingar och en revidering

av sådana delar av förmånssystemet som utvecklingen gjort mindre

behövliga. Även förbättringar av försäkringsskyddet förtjänar att övervägas.

Som bekant är förmånerna från den allmänna pensioneringen värdebeständiga

medan yrkesskadeförsäkringens livräntor däremot ej automatiskt

följer förändringar i prisnivån. Då yrkesskadeförsäkringen nu inordnas

i det allmänna socialförsäkringssystemet bör givetvis även yrkesskadeförsäkringsförmånernas

värdebeständighet tryggas. Här föreligger ett angeläget

behov av att förstärka yrkesskadeförsäkringen. Problemet bör ses

i samband med frågan om det lämpliga sättet för förmånernas finansiering.

Härvid synes man kunna överväga att överge den nu rådande kapitaltäckningsprincipen

till förmån för den inom pensioneringen tillämpade fördelningsprincipen.

Det vill förefalla som om det vore naturligast att yrkesskadeförsäkringsreglerna

infogades i det enhetliga lagverk om socialförsäkring som nu förberedes,

men det bör inte möta något hinder att, om detta av någon anledning

skulle visa sig lämpligare, behandla yrkesskadeförsäkringen i en fristående

lag. Det väsentliga är att yrkesskadeförsäkringsreglerna smidigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966

7

ansluter till den övriga socialförsäkringslagstiftningen. Redan tidigare har

jag för min del (se propositionen 1960:75 s. 113) givit uttryck åt tanken att,

när en allmän och en speciell socialförsäkringsförmån sammanträffar, det

lämpliga är att den allmänna förmånen utgår fullt medan den speciella förmånen

försvinner eller efter erforderlig reduktion utgår som ett tillägg till

den allmänna förmånen. Yrkesskadeförsäkringsförmånerna bör alltså för

sådana fall, då rätt till ersättning föreligger även enligt sjukförsäkringen

eller den allmänna pensioneringen, utformas såsom kompletterande förmåner

till dessa försäkringar.

Motionerna

I motionerna anföres bl. a. följande.

Löneutvecklingen sedan 1954 då lagen antogs innebär en höjning av

löneläget med över 100 %. Genom att i lagen fastställda minimi- respektive

maximibelopp icke följt den allmänna utvecklingen kommer ombordanställd,

som skadats genom krigshandling, vid fastställandet av den ersättning

som skall utgå utöver livränta i synnerligen ogynnsamt läge. En höjning

av de nu gällande beloppen synes därför vara påkallad.

De ombordanställda är genom avtal grupplivförsäkrade efter i princip

samma regler som gäller för tjänstemän respektive arbetare inom industrien.

För ombordanställda av manskapsgrad är försäkring tecknad i AFA.

Enligt de regler som gäller för försäkring där utgår ingen ersättning för

den händelse den ombordanställde avlider på grund av krigshandling. Det

framstår som angeläget att efterlevande till ombordanställd erhåller samma

ersättning som tillförsäkrats efterlevande till övriga arbetstagare oavsett

orsaken till dödsfallet. Då svårigheter föreligger att i annan form ordna

en försäkring, som jämväl gäller då den anställde förolyckas genom krigshandling,

bör de ombordanställda och deras efterlevande beredas ett efter

dagens penningvärde anpassat skydd.

Utskottet

Enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag är i princip alla arbetstagare

försäkrade för skada till följd av olycksfall i arbetet. Försäkringen omfattar

även sådana olycksfall, som orsakas av krigsåtgärd. Genom lagen samma

år om krigsförsäkring för sjömän m. fl. lämnas ett kompletterande ersättningsskydd

vid krigsolycksfall för den som tjänstgör ombord å fartyg.

Denna lag omfattar även olycksfall som inträffar utom arbetet. Den gäller

i likhet med yrkesskadeförsäkringslagen icke skada till följd av krig, vari

vårt land är indraget.

Enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgår livränta vid bestående förlust av

arbetsförmågan eller vid nedsättning av denna. Efterlevandelivränta utgår

till änka och även i vissa andra fall. Till grund för beräkningen av livränta

liigges den försäkrades arbetsförtjänst. Även om denna inte uppgår till 1 200

kronor om året beräknas den till detta belopp, överstiger arbetsförtjänsten

15 000 kronor tas överskjutande belopp inte i beräkning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 är 1966

I de fall, då krigsförsäkringslagen är tillämplig, skall vid beräkning av

livränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen arbetsförtjänsten anses uppgå

till minst 5 000 kronor. Lagen innehåller däremot icke någon särskild maximiregel,

vilket innebär, att ovannämnda 15 000-kronorsgräns är tillämplig

även vid krigsolycksfallen. Om krigsolycksfall medfört bestående förlust

av arbetsförmågan, utgår utöver livränta en särskild ersättning, som för

befälhavare, maskinchef, styrman och vissa andra särskilda befattningshavare

motsvarar en årslön, dock minst 9 000 kronor och högst 13 000 kronor.

För övriga som omfattas av försäkringen utgör beloppet 9 000 kronor.

Vid dödsfall skall belopp av samma storlek, som nu sagts, tillfalla de efterlevande

utöver utgående livränta. I de fall åter, då arbetsförmågan blir

nedsatt, skall det särskilda beloppet reduceras i proportion till invaliditetsgraden.

I förevarande motioner erinras om att löneutvecklingen sedan tiden för

krigsförsäkringslagens tillkomst år 1954 medfört en höjning av löneläget

med över 100 procent men att i lagen fastställda minimi- och maximibelopp

inte följt den allmänna utvecklingen, vilket haft till följd att ombordanställd

i vissa fall kommer i synnerligen ogynnsamt läge vid skada genom krigshandling.

Motionärerna yrkar därför, att minimibeloppet vid beräkning av

arbetsförtjänst skall höjas till 10 000 kronor och att det särskilda belopp,

som utgår utöver livränta, skall maximeras till 26 000 kronor.

I motionerna anföres vidare, att de ombordanställda av manskapsgrad

visserligen genom avtal är grupplivförsäkrade men att ersättning inte utgår

om den försäkrade avlider till följd av krigshandling. Motionärerna yrkar

under hänvisning härtill, att efterlevande till sjöman som avlider genom

krigshandling skall erhålla ersättning efter samma regler som i övrigt gäller

enligt avtal om grupplivförsäkring mellan huvudorganisationerna inom

sjöfartsnäringen.

Den år 1961 tillkallade yrkesskadeutredningen har fått till uppgift bl. a.

att utreda yrkesskadeförmånernas värdebeständighet. Enligt vad utskottet

inhämtat kommer utredningen att upptaga till prövning frågan om ersättningarna

vid skadefall som omfattas av krigsförsäkringslagen. Vidare är

upplyst, att utredningen kommer att slutföra sitt arbete innevarande år.

De belopp som enligt krigsförsäkringslagen i vissa fall utgår utöver livränta,

har varit oförändrade sedan 1939. Maximi- och minimibeloppen vid

livränteberäkningen i krigsförsäkringsfallen har icke ändrats sedan 1955.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att främst med hänsyn till den

ökning av levnadskostnaderna som inträffat efter angivna tidpunkter de

ekonomiska förmåner, som tillförsäkrats förevarande grupp, i väsentlig

mån har förlorat sitt realvärde. En förbättring av förmånerna förefaller

därför motiverad. Med hänsyn till att den genom motionerna aktualiserade

frågan prövas av yrkesskadeutredningen anser sig utskottet emellertid inte

nu böra ta ställning till motionsyrkandena. Utskottet förutsätter, att vid det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1966 9

fortsatta reformarbetet alla möjligheter kommer att tillvaratagas att bereda

de ombordanställda och deras efterlevande ett efter nutida förhållanden tillräckligt

och på ett tidsenligt sätt utformat skydd i fall då den försäkrade

drabbas av skada till följd av krigsåtgärd. Vad utskottet anfört synes böra

bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under hänvisning till vad sålunda upptagits får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:585 och 11:700, måtte såsom sin mening giva Kungl. Maj:t

till känna vad utskottet anfört; samt

2) att motionerna, i den mån de icke besvarats genom

vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Lars Larsson, Eric Carlsson*,

Edström, Lennart Geijer*, Erik Filip Petersson*, Högström och Blomquist;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl*,

herrar Gustavsson i Alvesta, Fredriksson, Ringaby, Carlsson i Göteborg,

Jonsson* och fru Skantz.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:137 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående krigsförsäkringen för sjömän. a1 i texten