Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa familjepolitiska åtgärder. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 574 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. samt nr 698 i andra kammaren av herr Bohman m. fl. Motionerna har nu behandlats endast såvitt avser yrkandet om pensionsår för hemarbetande kvinnor.
1966-03-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa familjepolitiska åtgärder. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 574 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. samt nr 698 i andra kammaren av herr Bohman m. fl. Motionerna har nu behandlats endast såvitt avser yrkandet om pensionsår för hemarbetande kvinnor.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa familjepolitiska
åtgärder.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 574 i första kammaren av herr Holmberg
m. fl. samt nr 698 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
Motionerna har nu behandlats endast såvitt avser yrkandet om pensionsår
för hemarbetande kvinnor. I övrigt upptas motionsyrkandena till behandling
i annat sammanhang.
I motionerna, vilka är likalydande, har såvitt nu är i fråga hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa om
utredning och förslag med beaktande av vad i motionerna anförts om rätt
för hemarbetande kvinnor att tillgodoräkna sig pensionsår inom ATP för
år då de vårdar barn i de tidigare uppväxtåren.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:698.
Motionerna
I motionerna anföres.
»Samhället skulle kunna markera sin uppskattning av kvinnans arbete i
hemmet genom att låta de kvinnor, som under barnens tidiga uppväxtår
stannar i hemmet och själva vårdar sina barn, tillgodoräkna sig pensionsår
för ATP. Det blir då naturligt att betrakta de barnavårdande åren som en
lika väsentlig samhällsinsats som den kvinnorna gör i förvärvslivet. Det kan
vara svårt för en kvinna som vårdar minderåriga barn i hemmet att nå upp
till de 30 intjänade pensionsår, som är nödvändiga för erhållande av full
pension i ATP. Det är ett berättigat önskemål från moderns sida att medan
barnen är små, kunna om hon så önskar, avstå från förvärvsarbete för att
i stället ägna sig åt deras vård. Pensionssystemet bör inte driva henne att i
sådana fall skaffa sig förvärvsarbete. Möjligheter bör därför skapas för
henne att förvärva pensionsrätt även under den tid då hon vårdar minderåriga
barn i hemmet.
En enligt vår mening tänkbar metod är att man låter kvinna med minderåriga
barn intjäna pensionsår utan att tillföras pensionspoäng. Detta kunde
ske sålunda att varje helt inkomstlöst år, varunder modern i hemmet vårdar
barn under 10 år, räknas såsom ett halvt pensionsår för henne. Dock skulle
hon på så sätt kunna intjäna maximalt 10 pensionsår.
I och för sig kunde det ha varit naturligare att räkna med varje vård
-
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 39
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966
nadsår såsom ett helt pensionsgivande år. Med hänsyn till att det här gäller
ett helt nytt system och att erfarenhet kan behöva insamlas för ytterligare
övervägande av frågan, har vi dock funnit det angeläget att gå fram med viss
försiktighet.
Kvinnans förbättrade pensionsförmåner skulle givetvis innebära en ökad
belastning på pensionssystemet i dess helhet. Den uppkomna övervältringen
skulle emellertid i princip inte skilja sig från sådan som redan förekommer
i andra sammanhang.»
Gällande bestämmelser m. m.
Lagen om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1
januari 1960. Reglerna om tilläggspensionering finnes numera i lagen om
allmän försäkring. Tilläggspensioner började utgivas år 1963.
Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillförsäkra
alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd avvägt
i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten.
Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här
mantalsskriven utlänning. Tilläggspension grundas på arbetsinkomst, som
förvärvas i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan
4 000 och 30 000 kronor räknat i 1957 års penningvärde. Den pensionsgrundande
inkomsten beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.
I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig.
Även de nämnda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.
Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 % av den genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För full
ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vilket
krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen kommer full
ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två tredjedelar
av hela arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension kan
uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den som
väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss höjning
av pensionen.
Förtidspensionen lämnas till den, vilkens arbetsförmåga på grund av invaliditet
är nedsatt med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgår
hel förtidspension med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i
ålderspension från 67 års ålder.
Familjepensionen utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension
utgår förutsatt att äktenskapet ingåtts senast då mannen fyllde 60 år och
att det varat i minst fem år. Har makarna gemensamma barn, utgår dock
änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Barnpension
utgår då den avlidne efterlämnar barn under 19 år. Tilläggspensioneringens
familjepension motsvarar en viss del av den tilläggspension, som
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966 3
den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit om han blivit invalid, nämligen
för en efterlevande (änka eller barn) 40 %, för två efterlevande (änka och
ett barn eller två barn) 50 % o.s.v. För fem eller flera efterlevande utgår
80 % av den avlidnes tilläggspension.
I likhet med folkpensioneringen finansieras tilläggspensioneringen enligt
ett fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan tillskott
av skattemedel; inom tilläggspensioneringen uppbygges vidare en betydande
fond, allmänna pensionsfonden. På inkomst av anställning erlägges kollektiv
arbetsgivaravgift. På inkomst av annat förvärvsarbete erlägges egenavgift,
vilken benämnes tilläggspensionsavgift. Samma uttagsprocent tillämpas
för arbetsgivaravgift och tilläggspensionsavgift.
Rätt till tilläggspension har börjat intjänas och avgifter erlagts från och
med år 1960.
Såsom framgår av det sagda grundas rätt till pension på inkomst av förvärvsarbete.
Värdet av en husmoders arbete i hemmet grundar alltså icke
rätt till pension. Pensionsutredningen anförde i denna fråga i sitt år 1950
avgivna betänkande (SOU 1950:33) bland annat:
Trots att vissa skäl kunna anföras till förmån för en hustrupension av här
angiven art, är utredningen icke beredd att för närvarande förorda införandet
av en dylik pension med hänsyn till den fördyring av försäkringen detta
skulle medföra. Utredningen vill emellertid betona att det i detta fall icke
är fråga om ett principiellt avståndstagande. Här rör det sig endast om en
avvägning på kostnadsplanet utan betydelse för det tekniska systemet som
sådant. Utredningen vill därför sluta behandlingen av frågan om husmödrars
pensionering med en rekommendation till dem, som av olika anledningar
komma att taga ställning till utredningens förslag, att uppmärksamma
detta spörsmål.
I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar skulle utredas. Motionerna
avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt.
Utskottet anförde:
Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal
problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i det
enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av
husmödrars arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen synes
en sådan uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en eventuell
pension till husmödrar liksom annan ATP-pension i princip måste
vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig tillbaka
från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma
generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar, även om variationer inom
vissa gränser skulle kunna tänkas, synes svårligen kunna ske. Härtill
kommer problemet med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle
komma att drabba familjens kontantinkomster, d. v. s. regelmässigt makens
arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader
för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att obligatoriskt ålägga
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966
sådan avgiftsbetalning synes varken lämpligt eller genomförbart. För de
flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste det framstå som mera
angeläget att kunna disponera större del av mannens arbetsförtjänster under
den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som
familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen och mannens ATPpension.
Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet
på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring
avägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar finnes
såväl genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring som genom enskild pensionsförsäkring.
Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till
frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Ett av
önskemålen i motionerna var att det måtte beredas möjlighet för husmödrar
att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt förvärvsarbete
för att taga vård om sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng skulle
medföra rätt till såväl förtidspension som ålderspension.
Andra lagutskottet, som beträffande gratispoäng till dem som bedriver
studier eller annan utbildning eller undergår värnpliktstjänstgöring uttalade
att detta innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen grundläggande
principen om förvärvsinkomst såsom förutsättning för pension, anförde
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 angående ovannämnda
önskemål:
I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratis^Cm
S°m ^ §rund av studier m. m. gått förlustiga pensionspoäng
eller fatt låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar.
Det bör vidare framhållas, att det för rätt till hel ålderspension krävs endast
30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkas i allmänhet inte
pensionens storlek för en husmoder, som något eller några år avhåller sig
från förvärvsarbete. Utskottet finner därför inte skäl biträda förevarande
önskemål.
Ett annat önskemål var att en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen
skulle tilläggas hemarbetande husmödrar. I denna del instämde
andra lagutskottet i vad som uttalats i ovannämnda utlåtande
nr 56 år 1961.
Även 1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till
frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Härvid
anslöt man sig till vad som uttalats vid behandling av frågan åren 1961
och 1962.
Vid 196A års riksdag väcktes motioner, där det hemställdes om prövning
inom pensionsförsäkringskommittén av möjligheterna att låta kvinna med
minderårigt barn intjäna pensionsår utan att ha någon inkomst. Under hänvisning
till att vad utskottet anfört under åren 1961—1963 angående en
självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar i stort sett gällde
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966
5
även förslaget om gratisår, avstyrkte andra lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 57 år 196i motionerna.
Vid 1965 års riksdag väcktes motioner med i huvudsak samma innebörd
som de nu aktuella. Riksdagen fann att det inte sedan 1964 inträffat något
som kunde leda till en ändrad bedömning av frågan, varför motionerna
avslogs.
Utskottet
Andra lagutskottet behandlade under åren 1961—1963 frågan att tillskapa
en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen för hemarbetande
husmödrar. I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet
framhöll utskottet, att frågan var svårlöst och inrymde ett flertal problem.
Här var främst att märka svårigheten att såväl i allmänhet som i det enskilda
fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av
husmödrars arbete i hemmet, en uppskattning som föreföll erforderlig som
grund för pensionsberäkningen. Vidare underströks att en eventuell pension
till husmödrar, liksom annan tilläggspension, i princip måste vara
avsedd att ersätta det inkomstbortfall som uppstår då den försäkrade drar
sig tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma
en generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar syntes,
även om variationer inom vissa gränser skulle kunna tänkas, svårligen
kunna ske. Härtill kom problemet med avgifterna för en sådan pensionering.
Dessa skulle komma att få bestridas av familjens kontantinkomster,
d. v. s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst bland annat under den tid
då i många fall familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran
var stora. Att obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning syntes varken
lämpligt eller genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna,
måste framstå som mera angeläget att kunna disponera större delen
av mannens arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att bygga på
ålderstryggheten utöver de förmåner som är tillförsäkrade familjen genom
folkpensioneringen och mannens tilläggspension. Även om skäl kunde anföras
för motionärernas yrkande, fann sig utskottet på grund av det anförda
icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget ville utskottet
erinra om möjligheten att genom frivillig försäkring såväl i den frivilliga
statliga pensionsförsäkringen som hos annan försäkringsinrättning åvägabringa
självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar.
Vid 1962 års riksdag prövades därjämte frågan om att bereda möjlighet
för husmödrar att tillgodoräkna sig pensionspoäng då de lämnat sitt förvärvsarbete
för att taga vård om sina minderåriga barn. Utskottet anförde
i denna del, att införande av gratispoäng innebar ett avsteg från den inom
tilläggspensioneringen grundläggande principen om förvärvsinkomst som
förutsättning för pension. Vidare framhölls att det för rätt till hel ålders
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966
pension krävdes endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel
påverkades i allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder som något
eller några år avhöll sig från förvärvsarbete. Med hänsyn till det anförda
fann utskottet icke skäl biträda önskemålet om gratispoäng.
Även i de nu aktuella motionerna upptages frågan om de hemarbetande
kvinnornas pensionsrätt. Enligt motionärerna bör möjlighet skapas för
kvinna med minderårigt barn i hemmet att intjäna pensionsår på grund av
vårdnaden om barnet. I motionerna hemställes om utredning och förslag
i frågan.
Under åren 1964 och 1965 avslog riksdagen motionsyrkanden av samma
innebörd som det förevarande under motivering att vad andra lagutskottet
tidigare uttalat om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar
i huvudsak gällde jämväl detta förslag.
Utskottet kan icke finna att sedan fjolåret inträffat något som kan leda
till en ändrad bedömning av förevarande frågor. Utskottet får därför hemställa,
A. att förevarande motioner, 1:574 och 11:698, såvitt nu är
i fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet får dessutom hemställa,
B. att förevarande ärende måtte företagas till avgörande
efter allenast en bordläggning.
Stockholm den 29 mars 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Lars Larsson, Eric Carlsson*,
Edström, Erik Filip Petersson», Wanhainen, Högström och Blomquist;
från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl*,
herrar Gustavsson i Alvesta, Fredriksson, Ringaby, Carlsson i Göteborg,
Jonsson* och fru Skantz.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
Vid utskottets hemställan under A.
I. av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Blomquist, Anderson i Sundsvall,
Ringaby och Jonsson, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar å s. 6 med orden »Ut
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966
7
skottet kan icke» och slutar med orden »av förevarande frågor», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening är de hemarbetande kvinnornas ställning i
pensionssystemet icke tillfredsställande. En lösning, som ger dessa kvinnor
möjlighet till en pensionsförstärkning, skulle öka deras trygghet på
ålderdomen och alltså innebära en betydelsefull social vinning. Utskottet
är icke berett att nu ta ställning till vilken lösning som är den lämpligaste.
Frågan bör därför bli föremål för en förutsättningslös utredning. Denna bör
lämpligen verkställas av pensionsförsäkringskommittén. Utskottets uttalande
synes böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»
b) att utskottet bort hemställa,
»1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:574 och 11:698, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet anfört, samt
2) att förevarande motioner, 1:574 och 11:698, såvitt nu
är i fråga, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»
II. av herrar Eric Carlsson och Gustafsson i Alvesta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.