Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående socialförsäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har till behandling föréhaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 576 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel och herr Åkesson samt nr 713 i andra kammaren av herr Svensson i Vä m. fl.

1966-02-15 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående socialförsäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har till behandling föréhaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 576 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel och herr Åkesson samt nr 713 i andra kammaren av herr Svensson i Vä m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående socialförsäkringsskyddet

för företagare och fria yrkesutövare.

Andra lagutskottet har till behandling föréhaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 576 i första kammaren av herr Kristiansson,

Axel och herr Åkesson samt nr 713 i andra kammaren av herr Svensson

i Vä m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande

ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare

i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter i enlighet med vad i

motionen anförts”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 713.

Motionerna

I motionerna anföres bl. a.

”Det kan inte vara rimligt att vissa grupper i samhället ställs inför valet

att antingen anta en anslutningsform som inte svarar mot det faktiska behovet

eller avstå från väsentliga delar av systemet. Möjlighet bör följaktligen

öppnas till anslutning till tilläggssjukpenningsförsäkring utan skyldighet till

samtidig anslutning till försäkring för tilläggspension. Möjligheten att inom

tilläggspensionsförsäkringens ram ge företagare och fria yrkesutövare ökade

valmöjligheter bör också övervägas.”

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring omfattas i princip samtliga

svenska medborgare, som fyllt 16 år, av den allmänna försäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen

Den i den allmänna försäkringen ingående sjukförsäkringen medför rätt till

sjukvårdsersättning odh till sjukpenning.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad i

sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa och

som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete)

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr /,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass. Det

avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall tillhöra är inkomstens

storlek. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete,

skall placeringen grundas på inkomsten av anställning såvitt avser

den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade skulle ha placerats med hänsyn

enbart till denna inkomst, och i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.

Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma att

tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller

enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst av annat förvärvsarbete).

Genom s. k. likställighetsavtal kan ersättning för arbete som försäkrad

utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses

såsom inkomst av anställning. En förutsättning är att sådant avtal jämväl

träffats med avseende på tilläggspensioneringen.

Beräkning av inkomst av förvärvsarbete grundas på uppgifter av den försäkrade

eller dennes arbetsgivare eller på den uppskattning, som vid taxering

gjorts av den försäkrades inkomst

Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och 2

till 28 kronor i klass nr 15. Sistnämnda klass omfattar dem vilkas årsinkomst

uppgår till 21 000 kronor eller mera. Av sjukpenningbeloppet i varje klass

utgör 5 kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning.

Sjukpenning utgår endast om sjukdomen förorsakar nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan

utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning. För dag då försäkrad

åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med 5 kronor, dock

med högst hälften av sjukpenningens belopp.

Sjukpenning utgives inte genast utan först efter en viss karenstid. Denna är

i allmänhet tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad. Om en

sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut, räknas dock

ingen ny karenstid vid den senare sjukperioden. Sjukpenning utgår i princip

inte för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos försäkringskassan.

Karenstiden om tre dagar kan, vad gäller tilläggssjukpenning som svarar mot

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, förlängas till 33 eller 93 dagar

efter anmälan av den försäkrade. Försäkrad, som gjort sådan anmälan, kan

övergå till kortare karenstid, om han ej fyllt 55 år och har god hälsa.

Till sjukpenning kan utgivas barntillägg för den försäkrades eller hans

makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor.

Förhållandet mellan sjukförsäkringen och pensioneringen

Förmånerna från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen (dvs.

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen) är samordnad enligt principen att

det inte bör uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet eller dubbelersätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

3

ningar. Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför ej begränsad till

visst antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension

från den allmänna försäkringen. Med hänsyn härtill har föreskrivits

att allmän försäkringskassa kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han

inte gjort ansökan därom.

Försäkringen för tilläggspension

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas

på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin

aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är

den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han

fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas

i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst

av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse, inkomst

av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade, samt ersättning

för arbete för annans räkning, allt i den mån inkomsten inte är att hänföra

till inkomst av anställning. Inkomst av något av de nu nämnda slagen,

som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas ej. Till grund för inkomstberäkningen

för visst år lägges den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt

för året.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket utgör

4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första hand mot

inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet,

dvs. 30 000 ikronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket sålunda skall

bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,

tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande

inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån den pensionsgrundande

inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas

den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida tilläggspensionsavgift

för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade fyller

67 år med möjlighet till förtida eller uppskjutet pensionsuttag efter samma

regler som inom folkpensioneringen. Storleken av den ålderspension, som börjar

utgå vid 67 års ålder, utgör 60 °/o av produkten av basbeloppet för den

månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng tillgodoräknats

honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln).

Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall

dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år, som antalet poängår

understiger 30 år (trettioårsregeln). I fråga om dem som är födda år 1923 eller

tidigare gäller särskilda övergångsbestämmelser, som innebär att personer

födda 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension, medan de som

är födda 1896 1913 maximalt kan få så många tjugondelar av full pension

som antalet år fr. o. m. 1960 t. o. m. det då vederbörande fyller 65 år.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt

med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension

för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan

börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte att anse såsom

varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan den försäkrade

erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är begränsat till viss tid men

för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Beroende

på graden av arbetsförmågans nedsättning kan förtidspensionen vara

hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel av hel pension.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen

är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid

före det år, då pensionsfallet inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som

den försäkrade skulle bli berättigad till vid 67 års ålder. För beräkningen

gäller särskilda regler.

Da en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot

ålderspension.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under

förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension

från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit berättigad till

förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt

som kräves för rätt till sådan pension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat

minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar

den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan, oavsett

om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till änkepension

även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten

upphör om änkan gifter om sig.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den

förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om sådan

pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, därest rätt

till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Även om den avlidne

åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepension med utgångspunkt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

5

från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar man med en ålderspension

av den storlek, som gäller vid uttag från 67 års ålder. Änkepensionens

storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar barn, som är

berättigat till pension efter honom. Finns inte något pensionsberättigat barn,

är änkepensionen 40 °/o av den försäkrades nyssberörda egenpension. Efterlämnar

den försäkrade pensionsberättigat barn är änkepensionen 35°/o av

samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen

är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av

familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat

barn, blir barnets pension 15 °/o av faderns egenpension. Är ett barn ensamt

pensionsberättigat, blir barnets pension 40 °/o av den avlidnes egenpension.

Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje

barn utöver det första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas

lika mellan barnen.

Undantagande från försäkringarna

En försäkrad har möjlighet att anmäla individuellt undantagande från försäkringen

för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än

anställning. Bestämmelsen härom återfinnes i 11 kap. 7 § försäkringslagen.

Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter det då anmälan

gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete. Anmälan

om undantagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande

årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet

ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om undantagande får

sedan inte ånyo göra dylik anmälan. Anmälan om undantagande liksom återkallelse

skall göras hos allmän försäkringskassa.

Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även för

sjukförsäkringen. Enligt 3 kap. 2 § försäkringslagen skall nämligen den försäkrade,

för tid då sådant undantagande äger giltighet, vara undantagen även

från sjukförsäkringen vad gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den försäkrades

sjukpenningklass skall nämligen bestämmas med bortseende från hans

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Finansieringen

Sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter från de försäkrade,

arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift avseende

sjukpenningen beror till sin storlek på sjukpenningklassen, karenstidens längd

och huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.

Utgifterna för tilläggssjukpenning i vad avser annan förvärvsinkomst

bestrides helt med de försäkrades egna avgifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den all
Procentsatsen

för avgiftsuttaget har fastställts för åren

1960-igeg och utgör för 1964 sju, för 1965 sju och en halv, för 1966 åtta, för

1967 åtta och en halv, för 1968 nio och för 1969 nio och en halv procent. Avgift

or inkomst av anställning erlägges av arbetsgivarna. Avgift för inkomst av

annat förvärvsarbete (tilläggspensionsavgift) erlägges av de försäkrade själva

och beraknas på den pensionsgrundande inkomsten i den mån denna härrör

från sadant arbete.

Historik m. m.

Enligt de regler om sjukförsäkring som gällde före ikraftträdandet av lagen

om allman försäkring omfattade den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning

inte de självständiga företagarna. Enligt bestämmelser i 47 § lagen

den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring kunde sjukkassemedlem, vars

inkomster av förvärvsarbete helt eller delvis härrörde från annat förvärvsarbete

an tjänst, genom frivilliga avgifter försäkra sig hos den centralsjukkassa

han tillhörde för erhållande av tillägg till den sjukpenning, som utgavs på

grund av den obligatoriska försäkringen.

Försäkringen för tilläggspension omfattade redan från början de självständiga

företagarna. Beträffande inkomst av annat förvärvsarbete gällde emellertid

ursprungligen, enligt 8 § lagen den 28 maj 1959 om försäkring för allmän

tilläggspension, den regeln att inkomsten till den del den låg mellan det dubbla

basbeloppet och maximibeloppet togs i beräkning endast till två tredjedelar.

Enligt 36 § samma lag ägde försäkrad anmäla undantagande från försäkringen

såvitt angick inkomst av annat förvärvsarbete. Genom lag den 26 maj 1961

andrades bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande inkomst så att

samma regler skulle gälla för sådan beräkning, vare sig inkomsten härrörde

av anställning eller av annat förvärvsarbete. De nya reglerna skulle tillämpas

även på 1960 års inkomster.

1958 års socialförsäkringskommitté föreslog, att tilläggssjukpenningförsäkringen

skulle utsträckas att omfatta även företagarna, varvid dessa efter särskild

framställning skulle kunna få karenstiden förlängd till 33 eller 93 dagar.

Vidare foreslogs att företagare skulle äga göra anmälan om undantagande från

tiHaggssjukpenningförsäkringen men endast såvida anmälan samtidigt avsåg

undantagande från tilläggspensioneringen. Företagare, som kvarstod i tilläggspensioneringen,

skulle alltså tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen.

I den proposition, nr 90 år 1962, varigenom förslag till lag om allmän försäkring

förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen, att

kommittén anfört övertygande skäl för att den obligatoriska försäkringen för

tilläggssjukpenning även borde omfatta företagare, och fortsatte:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

7

Av intresse är att bland de remissorgan, som företräder företagarintressen,

det är en allmän uppfattning att flertalet självständiga företagare och fria

yrkesutövare har behov av ett vidgat försäkringsskydd mot inkomstbortfall

på grund av sjukdom och att detta behov bör tillgodoses genom att vederbörande

automatiskt anslutes till tilläggssjukpenningförsäkringen. Jag finner att

kommitténs förslag i denna del bör genomföras.

En automatisk anslutning av företagarna till försäkringen för tilläggssjukpenning

är inte oförenlig med en viss individuell valfrihet. Behovet av försäkringsskydd

är mer skiftande när det gäller företagare än när det gäller anställda,

vilket motiverar att särskilda valmöjligheter står företagarna^ till buds.

De valmöjligheter man vill ge företagarna inom sjukförsäkringen maste emellertid

bedömas i samband med den redan befintliga valfriheten inom tilläggspensioneringen.

I ett remissyttrande har med tanke pa lantbrukarnas speciella

förhållanden framkastats förslag om att låta skiljelinjen gå mellan riskskydd

och åldersskydd. En företagare borde kunna ställa sig utanför tilläggspensioneringens

ålderspensionsdel men ändock ha kvar rätten till tilläggssjukpenning

liksom sitt förtids- och familjepensionsskydd inom försäkringen för tilläggspension.

Detta förslag bryter emellertid mot systemets grundläggande konstruktion,

och en uppbyggnad efter de i yttrandet föreslagna linjerna skulle

ge upphov till invecklade problem rörande samordningen mellan förtidspension

och ålderspension. Det är svårt att bedöma om det skulle vara möjligt att

finna en tillfredsställande lösning på dessa samordningsproblem, men det står

i alla händelser klart att varje lösning, som kunde förtjäna att övervägas,

skulle komplicera försäkringssystemet på ett sätt som är ägnat att inge starka

betänkligheter. En hela folket omfattande socialförsäkring kan inte, om rimliga

anspråk på översiktlighet och hanterlighet skall upprätthållas, tillfredsställa

alla tänkbara önskemål om variationer. Jag kan därför inte förorda en lösning

av det slag som åsyftas i det berörda remissyttrandet.

En annan fråga är om valmöjligheterna inom sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen

bör vara fristående från eller sammankopplade med varandra.

I det förra fallet skulle en företagare kunna välja att tillhöra endast endera

tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen, men i det senare

fallet skulle utträde och återinträde få avse endast båda försäkringsgrenarna

gemensamt. Socialförsäkringskommitténs majoritet har föredragit det senare

av dessa båda alternativ, men en minoritet inom kommittén och åtskilliga

remissorgan har givit företräde åt det förra. De som förordat att valmöjligheterna

inom sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen blir helt fristående

från varandra har i en del fall motiverat sin ståndpunkt med att företagarna

själva betalar sina avgifter och därför själva bör få bestämma omfattningen

av sitt försäkringsskydd. Inom ett i princip obligatoriskt försäkringssystem,

i vilket de olika delarna är beroende av varandra, kan emellertid ett

argument av detta slag inte ensamt få bli utslagsgivande. Finge vissa försäkrade

välja att tillhöra tilläggspensioneringen samtidigt som de kunde ställa sig

utanför försäkringen för tilläggssjukpenning, skulle detta kunna leda till ett

tryck på de pensionsbeviljande organen för att förmå dem att fylla ut luckan

i försäkringsskyddet genom att bevilja pension i fall då detta eljest inte skulle

ha skett. Resultatet skulle kunna bli en omotiverad belastning på tilläggspensioneringen.

Omvänt skulle det kunna leda till att sjukförsäkringen i viss omfattning

finge överta pensioneringens roll, om en del försäkrade kunde tillhöra

försäkringen för tilläggssjukpenning även efter ett utträde ur tilläggspensio
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

skulle nämligen då i praktiken kunna bli svårt att på ett så

tidigt stadium som rätteligen borde ske byta ut en tämligen hög sjukpenning

danna SiSta f°rm 3V valfrihet kan även invändas att man

knappast bor rakna med att en företagare har större förmåga att själv bära de

ekonomiska konsekvenserna av en invaliditet än motsvarande följder av en

anläSrde° SfakdCT Jag har Vid övervägande av de olika synpunkter som kan

hSrfmf r !raga,n kommit tlH den uppfattningen att utträden och återinträden

beträffande forsakringarna for tilläggssjukpenning och för tilläggspension bör

■ ?ke „er^daft m„ed avseende på båda försäkringarna i förening. För att till
Itnir

H ett ^illigare men tiU följd därav Sivetvis också mindre

mfattarKie sjukforsakringsskydd forordar jag att, såsom socialförsäkringskom
mitten

föreslagit, företagarna skall få rätt att välja karenstid för tilläggssjukpenningen.

Kommitténs förslag om 33 och 93 dagars karensid som alternativ

iH den normala 3-dagarstiden förefaller mig väl avvägt.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 27. Därvid

vid upptog utskottet till behandling även motioner med önskemål om valfrihet

ior företagare så till vida, att dessa skulle äga tillhöra endera tilläggssjukpenmngforsaknngen

eller tilläggspensioneringen. I detta avseende anfördes i utlåtandet

följande:

Den nuvarande sjukpenningförsäkringen ger skydd ej blott vid sjukdom utan

är ?menrt^tS+rnCt^lnS lnvalldltet’ som är en följd av sjukdom. Skyddet

r emeUertKl tiU tiden begransat; sjukpenning utgår i allmänhet för högst

sarrmrHgaiä Vld varJe sjukdom (sjukhjälpstiden). Sjukpenningförsäkringen är

s1,,.° dnnad med invalidpensionermgen inom folkpensioneringen på så sätt, att

j ukpenning och invalidpension i prmcip inte utgår samtidigt. Samordningen

san alltså sagas vara av negativt slag. Däremot har samordningen icke för

närvarande den inneborden att sjukpenningen vid sjukhjälpstidens slut alltid

avlöses av pension, aven om den försäkrades arbetsoförmåga eller nedsättning

av arbetsformagan da består. s

Propositionens förslag till förtidspensionering öppnar vägen för en Dositiv

samordning mellan sjukförsäkring och pensionering. DenSande LZ"

tn£™L ““ordning ar att sjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen

tillsammans skall utgöra ett enhetligt skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom

SmV?i»tSVS1<H?t,b.eitit Skydd Utan Vaie Sig 1UCk°r eller dubbelersättningar,

nom detta skydd skall i princip sjukpenningförsäkringen svara för sjukdomstiden

och pensioneringen för tiden därefter. Som en riktpunkt för tillämpmngen

har departementschefen uttalat, att utbyte av sjukförsäkringsförmåner

ptt m!r!dHPfn rntmte /kaU g°raS’ fÖrrän Själva läkeP™cessen avslutats och

ett mera definitivt medicinskt tillstånd inträtt. Rent teoretiskt skulle man

U“a afka Slg en. g^nsdragning på så sätt, att förmånerna skall utgå från

n!>hkS^ak^nge ua58 ange d6a försäkrade är sjuk. och från pensioneringen, i

och med att sjukdomen övergått i invaliditet. Men en sådan ordning låter sig

svårligen genomfora, eftersom begreppen sjukdom och invaliditet inte är en;^dlga;.

1 synnerhet ar den inbördes avgränsningen mellan de båda begreppen

vansklig. Man har darfor i det nya systemet sökt sig fram efter andra vägar.

Genom att gorå formanerna från sjukpenningförsäkringen och från pensionenngen

i stort sett likvärdiga har uppnåtts, att det för den försäkrade blir utan

större betydelse, från vilkendera försäkringen förmånerna utgår. Därigenom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1966

9

blir det av mindre vikt att söka exakt fastställa, när en sjukdom övergått i

invaliditet. Samordningen mellan de båda försäkringarna gör de nuvarande

reglerna om viss sjukhjälpstid inom sjukpenningförsäkringen överflödiga. Därmed

kan också de båda invecklade och svårtillämpbara bestämelserna om sammanläggning

av sjukperioder m. m. slopas. Som ett sammanfattande omdöme

om samordningen vill utskottet uttala, att den innefattar en elegant lösning,

som samtidigt ger en välkommen förbättring av skyddet för dem som drabbas

av långvarig sjukdom och invaliditet.

Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen icke förenlig med den

föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att tillhöra tillläggssjukpenningförsäkringen

men ej tilläggspensioneringen synes utgå från

den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå av det ovan anförda,

skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt propositionens förslag

från den nuvarande bl. a. så till vida, att den i princip inte är avsedd att

ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En valfrihet av nämnda slag

skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring för tilläggssjukpenning,

en för företagare, som står utanför tilläggspensioneringen, och en

för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen

men ej tilläggspensioneringen skulle avse en sjukpenningförsäkring

av den typ som innefattas i propositionen, skulle denna få bygga på den vanskliga

gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet. Detta synes utskottet

inte möjligt. Av samma skäl är det omöjligt att medge tillhörighet enbart till

tilläggspensioneringen. Såsom framgår av vad departementschefen anfört,

skulle en fristående tilläggspensionering eller en fristående sjukpenningförsäkring,

som bygger på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, ge upphov

till tryck på de pensionsbeviljande organen att bevilja pension i fall, då

detta eljest inte skulle ha skett, respektive att dröja därmed längre än som

normalt skulle ha varit fallet.

Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna föreligger

behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att en

företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av tilläggspensionering,

är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen är

nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall vid kortvarig

sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till invaliditet.

Däremot lämnar den ej skydd vid invaliditet eller vid försörjarens bortgång.

För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den som anser sig själv

kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också bör kunna ordna korttidsskyddet

på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets mening inte särskilt

angeläget att det allmänna erbjuder ett försäkringsalternativ med enbart

korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse för att en företagare bedömer

sig vara i behov av långtids- och familjeskydd men anser sig kunna avstå från

korttidsskyddet. För dessa fall innebär emellertid propositionens förslag om en

förlängning av karenstiden upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till

motionsyrkandena om rätt för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen.

Det har också i motionerna anförts, att många företagare saknar

ekonomiska möjligheter att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och

tilläggspensioneringen. Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft,

såvitt därmed åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna

för tilläggspensioneringen. Avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

mer nämligen för den som väljer den längsta karenstiden att uppgå till förhållandevis

blygsamma belopp. Av socialförsäkringskommittén har dessa avgifter

beräknats till 45 kr. om året vid en årlig förvärvsinkomst av 6 800—8 400

kr. Vid en förvärvsinkomst av 14 000—16 000 kr. skulle motsvarande avgifter

vara 93 kr. och vid en förvärvsinkomst av 21 000 kr. och däröver 141 kr. Dessa

belopp ligger sannolikt något i överkant, då kommittén utgått från en grundsjukpenning

om 4 kr.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

Utskottet behandlade vidare i utlåtandet väckta motioner med önskemål om

valfrihet inom tilläggspensioneringen så till vida, att en företagare skulle äga

tillhöra denna försäkring endast i fråga om vissa delar av dess skydd, nämligen

förtids- och efterlevandeskyddet. Beträffande dessa motioner anfördes följande:

Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av

åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen

en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle innebära en

lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan anordning

skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen mellan

tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen. Såsom departementschefen

framhållit bryter emellertid en valfrihet av detta slag mot den

grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen. Att bygga in en

sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet göra detta

ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen komplicerade. Utskottet

kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.

Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet

mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade

utskottet:

Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk, hela

folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen, tillgodose

individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den enkelhet som

är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker därför förevarande

motionsyrkanden.

Riksdagen godkände i de delar varom här är fråga andra lagutskottets utlåtande.

Med tanke på de personer, som före den allmänna försäkringslagens tillkomst

anmält undantagande från tilläggspensioneringen, stadgades i lagen om införande

av försäkringslagen, att anmälan om undantagande kunde före utgången

av år 1962 återkallas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1963. Anmälan som på

så sätt återkallats skall inte påverka den försäkrades rätt att i framtiden ånyo

anmäla undantagande.

Andra lagutskottet hade under år 1963 att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd som de förevarande. Härvid biföll utskottet i utlåtande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

11

nr 44 år 1963 yrkandena. Vid utlåtandet fanns fogad reservation, i vilken reservanterna,

under hänvisning till utskottets uttalanden år 1962, icke fann skäl

till ändrat ställningstagande. I reservationen hemställdes därför att motionerna

icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll reservationen.

Under åren 1964 och 1965 behandlade riksdagen samma fråga. Utgången blev

densamma som under år 1963.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring omfattas företagarna i princip av försäkringen.

Försäkrad äger emellertid rätt att anmäla undantagande från försäkringen

för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än

anställning. Sådant undantagande får betydelse även för sjukförsäkringen. Den

för vilken undantagande från tilläggspensioneringen äger giltighet skall nämligen

inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning, i den mån denna grundas på

inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utträde från försäkringarna för

tilläggspension och för tilläggssjukpenning kan således ske endast med avseende

på båda försäkringarna i förening.

I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen

och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare, varjämte

förordas att viss valfrihet inom tilläggspensioneringen bör genomföras

för dessa kategorier. Motionärerna hemställer om skyndsam prövning och förslag

i syfte att möjliggöra för företagare och fria yrkesutövare att tillhöra försäkringen

för tilläggssjukpenning enbart samt att välja anslutningsform inom

tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet hade år 1962 i samband med behandlingen av förslaget

till lagen om allmän försäkring att ta ställning till motionsyrkanden av i huvudsak

samma innebörd. Utskottet framhöll då, att en valfrihet att tillhöra endast

endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen icke var

förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen och pensioneringen som

avsågs med lagen om allmän försäkring. En valfrihet att tillhöra sjukpenningförsäkringen

men inte tilläggspensioneringen skulle medföra behov av två

olika typer av obligatorisk försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare,

som stod utanför tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot

rätten att tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning men ej tilläggspensioneringen

skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ, som innefattades

i förslaget till lag om allmän försäkring, skulle denna få bygga på den

vanskliga gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet

inte möjligt. Utskottet framhöll därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring,

som byggde på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

skulle ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande organen att dröja med att

bevilja pension längre än som normalt skulle ha varit fallet. Dessutom påpekade

utskottet, att den som ansåg sig själv kunna svara för långtidsskydd också

borde kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. Beträffande ökade valmöjligheter

vid anslutning till tilläggspensioneringen uttalade utskottet, att rätt till

anslutning till enbart förtids- och efterlevandeskyddet skulle innebära en lämplig

lösning av företagarnas individuella trygghetsproblem. En valfrihet av detta

slag skulle emellertid bryta mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.

Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför

med största sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli

synnerligen komplicerade. Beträffande valfrihet mellan olika pensionsnivåer

inom tilläggspensioneringen framhöll utskottet att det inte var möjligt att inom

en obligatorisk, hela folket omfattande försäkring, som byggde på fördelningsprincipen,

tillgodose individuella önskemål utan att den enkelhet som var en

av systemets stora fördelar gick förlorad. På angivna grunder avstyrkte utskottet

motionerna. Utlåtandet godkändes i nu ifrågavarande delar av riksdagen.

Även åren 1963, 1964 och 1965 var de nu aktuella frågorna på grund av väckta

motioner föremål för riksdagens behandling. Riksdagen fann inte att skäl förelåg

till ändrat ställningstagande. Motionerna föranledde således icke någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet kan icke finna att sedan fjolåret inträffat något som kan leda till

en ändrad bedömning av förevarande frågor. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 576 och II: 713, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström och Hubinette;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fröken Wetterström*, herrar Johansson

i Södertälje, Gomér, fru Svensson*, herrar Carlsson i Göteborg, Jonsson

och fru Skantz*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Edström, Hubinette, Rimmerfors,

fröken Wetterström, herrar Gomér och Jonsson, vilka ansett,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

13

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar å s. 11 med orden ”Andra

lagutskottet hade” och slutar å s. 12 med orden ”av förevarande frågor” bort

ersättas med text av följande lydelse:

”Motioner med i stort sett samma innebörd var föremål för utskottets behandling

under åren 1963, 1964 och 1965. Utskottet anförde 1963 att de önskemål och

behov, som från företagarnas sida gjorde sig gällande i fråga om den allmänna

försäkringen, var nära förknippade med företagandets natur. Ett stort antal

företagare hade sålunda under sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för

investeringar och amorteringsändamål, vilka måste bestridas av de löpande

inkomsterna. Till följd härav minskades dessa företagares ekonomiska möjligheter

att ansluta sig till försäkringarna i deras helhet. Samtidigt var företagarnas

behov av ålderspension mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda

kapitalet i viss mån gav företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning

som rådde beträffande företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen

ansåg utskottet inte helt tillfredsställande. Försäkringssystemet var avsett för

alla medborgare. Systemet ställde emellertid vissa grupper i samhället inför

valet att antingen antaga en anslutningsform, som inte svarade mot deras faktiska

behov, eller avstå från delar av systemet. Även ur samhällets synpunkt

var det angeläget att detta förhållande rättades till. Såsom motionärerna framhållit,

fortsatte utskottet, var företagarnas behov av särskilt korttidsskydd inte

tillgodosett i gällande lag. Möjlighet borde öppnas till anslutning till tilläggssjukpenningförsäkringen

utan skyldighet till samtidig anslutning till försäkringen

för tilläggspensionen. Även inom tilläggspensioneringens ram borde viss

valfrihet för företagare genomföras. Utskottet ansag det också angeläget att

företagarna erhöll möjlighet att begränsa anslutningen till tilläggspensioneringen

till förtids- och efterlevandeskyddet. Därutöver borde det stå vederbörande

öppet att ansluta sig till halv ålderspension från tilläggspensioneringen.

De svårigheter, som åberopats till stöd för invändningar mot här förordade

valmöjligheter, nämligen att samordningen mellan sjukförsäkringen och förtidspensioneringen

kunde rubbas och, beträffande valfriheten inom tilläggspensioneringen,

att denna skulle göra hela systemet svåradministrerat, syntes

utskottet överdrivna. Under dessa omständigheter hade de skäl som åberopats

ej sådan tyngd att de kunde anses utgöra hinder för en omprövning av frågorna.

Under hänvisning till de sålunda anförda omständigheterna hemställde utskottet

både 1963 och 1964 att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära förslag

till erforderliga åtgärder. Riksdagen biföll emellertid inte utskottets hemställan

utan ansåg att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Då inte heller 1965 års riksdag biföll de motionskrav som framfördes, kvarstår

de ovan påtalade problemen för företagare och fria yrkesutövare. Enligt

utskottets mening är riksdagens ingripande alltjämt påkallat.”

b) att utskottet bort hemställa,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1966

”att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 576

och 11:713, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

skyndsam prövning och förslag rörande ändrade grunder för

socialförsäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare

i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter inom försäkringsskyddet.

”

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.