Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

1966-04-28 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring, m.m., jämte i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 11 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 59, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående

införande av lagen om allmän försäkring,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet, såvitt avsåg anvisande av

anslag, och i övrigt till lagutskott.

I samband med propositionen behandlar utskottet följande i ämnet väckta

motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 221 i första kammaren av herrar

Dahlén och Nyman samt nr 292 i andra kammaren av herr Nihlfors m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 322 i första kammaren av fröken Mattson

samt nr 390 i andra kammaren av fru Lindberg och fru Svensson,

3) de likalydande motionerna nr 577 i första kammaren av herr Larsson,

Lars, m. fl. och nr 712 i andra kammaren av fru Skantz m. fl.;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

4) de likalydande motionerna nr 668 i första kammaren av herrar

Adolfsson och Werner samt nr 820 i andra kammaren av herr Jansson m. fl.,

5) de likalydande motionerna nr 669 i första kammaren av herr Jacobsson,

Per, m. fl. och nr 822 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.,

6) de likalydande motionerna nr 670 i första kammaren av fru Olsson,

Elvy, och herr Svanström samt nr 821 i andra kammaren av herrar Johansson

i Skärstad och Svensson i Vä,

7) de likalydande motionerna nr 671 i första kammaren av herr Sören1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

son m. fl. samt nr 823 i andra kammaren av herrar Neländer och Keijer,

ävensom

8) motionen nr 824 i andra kammaren av fru Ryding m. fl.

Motionerna under 4) och 8) har, såvitt angår anvisande av anslag, hänvisats

till statsutskottet och i övrigt till lagutskott. Övriga motioner har i sin

helhet hänvisats till lagutskott.

Motionen under 1) behandlas i detta sammanhang endast såvitt angår

sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, dels att 14 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 om allmän

försäkring skall upphöra att gälla, dels att 9 kap. 2 och 3 §§, 11 kap. 7

§,12 kap. 1 § och 15 kap. 3 § nämnda lag1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Till ålderspension

Ändå att så ej följer av första stycket

utgår invaliditetstillägg till förtidspension,

som avses i 7 kap. 2 §

andra eller tredje stycket, därest den

försäkrade utför förvärvsarbete men

på grund av höggradig nedsättning i

kroppsorgans funktion är i behov av

avsevärd fortlöpande hjälp av annan

person eller får vidkännas betydande

merutgifter för färdmedel eller

andra hjälpmedel för att kunna utföra

arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer

Invaliditetstillägg utgör---

års ålder.

Ändå att så ej följer av första stycket

utgår invaliditetstillägg till förtidspension,

som avses i 7 kap. 2 §

andra eller tredje stycket, därest den

försäkrade utför förvärvsarbete men

på grund av höggradig nedsättning i

kroppsorgans funktion är i behov av

avsevärd fortlöpande hjälp av annan

person eller får vidkännas betydande

merutgifter för färdmedel eller

andra hjälpmedel för att kunna utföra

arbetet. Med försäkrad som utför

förvärvsarbete jämställes försäkrad

som bedriver studier, om den

försäkrade är berättigad till studiehjälp

eller studiemedel för studierna

eller endast på grund av bestämmelse

om behovsprövning utesluten från

sådan förmån. Invaliditetstillägg enligt

detta stycke må vara begränsat

till viss tid.

utom densamma.

9 kap.

2 §.

— ---—av basbeloppet.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 2 och 3 §§ se 1964: 156.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

(Nuvarande lydelse)

3

Försäkrad äger för tid före den

månad då han fyller sexton år rätt

till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning,

därest han

på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte

för avsevärd tid och i avsevärd omfattning

är i behov av särskild tillsyn

och vård. Sådant bidrag må vara

begränsat till viss tid.

Åtnjuter försäkrad------

Vad i 2 § tredje stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år

räknat femtio procent av basbeloppet.

11

(Föreslagen lydelse)

§•

Försäkrad äger för tid före den

månad då han fyller sexton år rätt

till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning,

därest han

på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte

för avsevärd tid och i avsevärd omfattning

är i behov av särskild tillsyn

och vård.

sextiosju år.

Invaliditetsersättning må vara begränsad

till viss tid.

Vad i 2 § tredje stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande invaliditetsersättning.

Konungen må dock förordna att sådan

ersättning skall utgivas för tid

då den försäkrade vistas utom anstalten

utan att vårdas genom dess

försorg.

Invaliditetsersättning enligt första

stycket och sådan ersättning enligt

andra stycket till försäkrad, som

avses i 2 § första stycket andra

punkten, utgör för år räknat sextio

procent av basbeloppet. Invaliditetsersättning

i annat fall utgör, allt

efter hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek, för år räknat

sextio eller trettio procent av basbeloppet.

11 kap.

7 §•

Försäkrad äger---------annat förvärvsarbete.

Anmälan som-----------dylik anmälan.

Anmälan eller------------till åtgärden.

Anmälan av försäkrad, som är

gift, är utan verkan, om icke hans

make samtycker till undantagandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Är maken omyndig eller bortovarande,

ankommer det på förmyndare eller

god man att lämna samtycke. Särskilt

samtycke är ej erforderligt, om

den försäkrade är förmyndare eller

god man för sin make. Vägras samtycke,

äger riksförsäkringsverket

medgiva undantagandet, om särskilda

skäl föreligga.

12 kap.

1 §•

Rätt till tilläggspension i form av

ålderspension tillkommer försäkrad

från och med den månad,

varunder han fyller sextiosju år, under

förutsättning att pensionspoäng

tillgodoräknats honom för minst tre

eller, om han icke är svensk medborgare,

minst tio år.

På särskild----------

Rätt till tilläggspension i form av

ålderspension tillkommer försäkrad

från och med den månad,

varunder han fyller sextiosju år, under

förutsättning att pensionspoäng

tillgodoräknats honom för minst tre

år.

nämnda lagrum.

lo kap.

3

7 fråga om pension till den som

ej är svensk medborgare skall för

tid varunder han ej är bosatt i riket

vid tillämpning av 12 kap. 2 § första

och andra styckena talet trettio utbytas

mot talet fyrtiofem samt pensionsberäkningen

göras med tillämpning

av det basbelopp som gällde vid

ingången av det sista år, för vilket

pensionsgrundande inkomst beräknats

för den försäkrade. Pension må

ej på grund av vad nu sagts utgå

med högre belopp än om den pensionsberättigade

varit bosatt härstädes.

Är pensionsberättigad som i första

stycket sägs ej bosatt i riket, må

utan hans samtycke tilläggspension

Är pensionsberättigad ej bosatt i

riket, må riksförsäkringsverket med

hans samtycke utbyta tilläggspen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

(Nuvarande lydelse)

till honom utbytas mot ett engångsbelopp,

motsvarande kapitalvärdet

av den pension vartill han är berättigad

enligt första stycket. Med

den pensionsberättigades samtycke

må utbyte ske mot lägre engångsbelopp,

dock lägst fyrtio procent av

nämnda kapitalvärde. Har utbyte ägt

rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning

på grundval av pensionspoäng,

som dessförinnan tillgodoräknats

den försäkrade. Grunderna för

beräkningen av kapitalvärde som nu

sagts fastställas av Konungen.

(Föreslagen lydelse)

sion till honom mot ett engångsbelopp,

motsvarande lägst fyrtio procent

av kapitalvärdet av den pension

vartill han är berättigad. Har utbyte

ägt rum, föreligger ej rätt till vidare

ersättning på grundval av pensionspoäng,

som dessförinnan tillgodoräknats

den försäkrade. Grunderna

för beräkningen av kapitalvärde som

nu sagts fastställas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beslut om invaliditetsersättning enligt äldre bestämmelser skall efter

ikraftträdandet avse ersättning med sextio procent av basbeloppet.

I fråga om anmälan enligt 11 kap. 7 § som gjorts före ikraftträdandet gäller

lagrummet i dess äldre lydelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1966

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 25 maj 1962 angående införande

av lagen om allmän försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen

med riksdagen annorlunda förordnar,

i stället för bestämmelserna i

6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §

och 8 kap. 4 § första stycket lagen

om allmän försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel

förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra tretusenetthundra

kronor eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller

äger rätt till pension enligt 6 kap.

1 § första stycket nämnda lag samt

fall som nedan i tredje eller fjärde

stycket sägs ej är för handen, tvåtusen

fyrahundraf em kronor.

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen

med riksdagen annorlunda förordnar,

i stället för bestämmelserna i

6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §

och 8 kap. 4 § första stycket lagen

om allmän försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel

förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra tretusentvåhundrasjuttio

kronor eller, där

den försäkrade är gift och hans

make åtnjuter folkpension i form

av ålderspension eller förtidspension

eller äger rätt till pension enligt 6

kap. 1 § första stycket nämnda lag

samt fall som nedan i tredje eller

fjärde stycket sägs ej är för handen,

tvåtusenfemhundratrettiofem kronor.

De i----—---- -— av tre.

Åtnjuter den---------nämnda lag.

Åtnjuta makar-----—---allmän försäkring.

1 Senaste lydelse av 11 § se 1965:145.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som

skolat utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring,

skall pensionen höjas med belopp motsvarande den pensionsförhöjning som

föranledes av ändringen i 11 §.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för

genomförande av standardhöjningen av folkpensionerna i enlighet med förslag

i statsverkspropositionen. Med 20 indextillägg blir det årliga pensionsbeloppet

fr. o. m. juli 1966 — bortsett från kommunalt bostadstillägg —

för en ensam pensionär 4 500 kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa

7 020 kr.

I propositionen föreslås förbättrade förmåner för handikappade.

Invaliditetsersättningen, inberäknat vårdbidraget till svårt handikappade

bara, höjs enligt förslaget från 50 till 60 % av basbeloppet, eller med

nu gällande basbelopp från 2 650 till 3 180 kr., allt för år räknat. Dessutom

föreslås att invaliditetsersättning skall kunna utgå med 30 % av basbeloppet

eller med 1 590 kr. för år räknat till förvärvsarbetande handikappade, som

har mindre omfattande hjälpbehov eller lägre merutgifter än som krävs

för hel invaliditetsersättning. Invaliditetsersättning till den som blivit blind

före 63 års ålder skall liksom vårdbidraget alltid utgå med 60 % av basbeloppet.

Anstaltsvårdade barn föreslås kunna få vårdbidrag då de under längre

tid vistas i sina hem.

Studier skall enligt förslaget jämställas med förvärvsarbete i fråga om

rätten till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, så att en svårt handikappad,

som ägnar sig åt studier eller annan utbildning, skall kunna få

dessa förmåner i samma utsträckning som en förvärvsarbetande. För att

studier skall berättiga till invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning krävs

att den handikappade har rätt till studiehjälp eller studiemedel för studierna

eller att han är utesluten från sådan förmån endast på grund av

bestämmelse om behovspx-övning.

Enligt förslag i propositionen slopas i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen,

som är strängare för utlänningar än för svenska medborgare.

De regler som ger svenska medborgare, födda något av åren 1896—

1923, en särskilt förmånlig ställning bibehålls dock.

Propositionen innehåller vidare förslag om att det skall fordras makes

samtycke för att en anmälan om undantagande från tilläggspensioneringen

skall bli giltig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1966

9

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1966/67 till folkpensioner

beviljar ett förslagsanslag av 4 880 milj. kr.

De föreslagna lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1966.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen,

statsrådet Aspling, anfört. Beträffande övriga delar av

propositionen hänvisas till denna.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 221 och II: 292 har, såvitt nu är i fråga, yrkats, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att förslag skyndsammast

framläggs för riksdagen innebärande ett slopande av mantalsskrivningskrav

eller andra spärrar för utlänningars snara inordnande i vårt socialförsäkringssystem»

.

I motionerna I: 322 och II: 390 har yrkats, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring i lagen om allmän försäkring

att kravet på mantalsskrivning för utlännings rätt till tillhörighet i försäkringen

ändras till krav om kyrkoskrivning».

I motionerna I: 577 och II: 712 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av möjligheterna att ersätta kravet

på mantalsskrivning för att icke-svenska medborgare skall få rätt att

tillhöra sjukförsäkringen med ett krav på bosättning här i riket».

I motionerna I: 668 och II: 820 har, såvitt nu är i fråga, yrkats, »att riksdagen

måtte antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § lagen den 25 maj 1962 (nr 382) om införande av

lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 25 maj 1962 angående införande

av lagen om allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen

med riksdagen annorlunda förordnar,

i stället för bestämmelserna i

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen

med riksdagen annorlunda förordnar,

i stället för bestämmelserna i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 §

och 8 kap. 4 § första stycket lagen och 8 kap. 4 § första stycket lagen

om allmän försäkring gälla att folk- om allmän försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel pension i form av ålderspension, hel

förtidspension eller änkepension förtidspension eller änkepension

skall för år räknat utgöra tretusen- skall för år räknat utgöra tretusen
etthundra

kronor eller, där den för- fyrahundrafyrtio kronor eller, där

säkrade är gift och hans make åt- den försäkrade är gift och hans

njuter folkpension i form av ålders- make åtnjuter folkpension i form av

pension eller förtidspension eller ålderspension eller förtidspension

äger rätt till pension enligt 6 kap. eller äger rätt till pension enligt

1 § första stycket nämnda lag samt 6 kap. 1 § första stycket nämnda lag

fall som nedan i tredje eller fjärde samt fall som nedan i tredje eller

stycket sägs ej är för handen, två- fjärde stycket sägs ej är för handen,

tusenfyrahundrafem kronor. tvåtusensexhundrasextiofem kronor.

De i---------av tre.

Åtnjuter den — ----— —---nämnda lag.

Åtnjuta makar----------allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat

utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall

pensionen höjas med belopp motsvarande den pensionsförhöjning som föranledes

av ändringen i 11 §.»

I motionerna I: 669 och 11: 822 har yrkats, »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 59 måtte

1. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad i motionen anförs beträffande

tidskravet för vårdbidrag åt anstaltsvårdade barn vid vistelse i

hemmet;

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning om möjligheterna

för utlänning att redan i och med bosättning i riket omfattas av

tilläggspensioneringen;

3. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om Kungl. Maj :ts medverkan

att i Nordiska rådet aktualisera frågan om tilläggspension för arbetstagare

i gränstrakterna.»

I motionerna I: 670 och II: 821 har yrkats, »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 59 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala sig för att

vårdbidrag för anstaltsvårdade barn skall utgå då barnet vårdas i hemmet

under en sammanhängande period om minst 14 dagar».

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1966

11

I motionerna 1:671 och 11:823 har yrkats, »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 59 måtte

1. besluta att invaliditetsersättning och invaliditetstillägg skall kunna

utgå även till försäkrade som är döva på samma villkor som nu gäller för

blinda;

2. uppdraga åt vederbörande utskott att i anledning av det under punkt 1

framförda yrkandet utarbeta erforderlig lagtext.»

I motionen II: 824 har, såvitt nu är i fråga, yrkats,

I. att riksdagen »med bifall i övrigt till Kungl. Maj :ts proposition nr 59 i

vad den avser förslag till Lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring, måtte antaga följande från propositionen avvikande

förslag till lydelse av 9 kap. 2 och 3 §§.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 kap.

2 §•

Till ålderspension eller förtidspension

utgår invaliditetstillägg, därest

den försäkrade är ur stånd att

reda sig själv och på grund härav

vid upprepade tillfällen dagligen är

i behov av hjälp av annan samt

hjälpbehovet uppkommit innan den

försäkrade fyllt sextiotre år. invaliditetstillägg

skall alltid utgå, därest

den försäkrade är blind och blindheten

inträtt innan den försäkrade

uppnått sextiotre års ålder.

Ändå så---utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer---

Invaliditetstillägg utgör för år

räknat trettio procent av basbeloppet.

Till ålderspensionen eller förtidspensionen

utgår invaliditetstillägg,

därest den försäkrade är ur stånd

att reda sig själv och på grund härav

vid upprepade tillfällen dagligen

är i behov av hjälp av annan samt

hjälpbehovet uppkommit innan den

försäkrade fyllt sextiosju år. Invaliditetstillägg

skall alltid utgå därest

den försäkrade är blind eller döv

och blindheten respektive dövheten

inträtt innan den försäkrade uppnått

sextiosju års ålder.

Ändå att så---till viss tid.

(Enligt propositionens förslag.)

— — —- — utom densamma.

Invaliditetstillägg utgör, allt efter

hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas

storlek, för år räknat

sextio eller trettio procent av basbeloppet.

3 §■

Försäkrad äger för tid--— och Försäkrad äger för tid —

vård. tillsyn och vård.

Åtnjuter försäkring — —■ — •—- -—• — sextiosju år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

Vad i 2 § tredje stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år

räknat femtio procent av basbeloppet.

utlåtande nr M år 1966

(Föreslagen lydelse)

Invaliditetsersättning må vara begränsad

till viss tid.

Vad i 2 § tredje stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande invaliditetsersättning.

Konungen må dock förordna att sådan

ersättning skall utgivas för tid

då den försäkrade vistas utom anstalten

utan att vårdas genom dess

försorg.

Invaliditetsersättning enligt första

stycket och sådan ersättning enligt

i andra stycket till försäkrad, som

avses i 2 § första stycket andra

punkten, utgör för år räknat sextio

procent av basbeloppet. Invaliditetsersättning

i annat fall utgör, allt efter

hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek, för år räknat

sextio eller trettio procent av

basbeloppet. Har försäkrad, som avses

i andra punkten detta stycke,

särskilt stora merutgifter må allmän

försäkringskassa efter särskild prövning

till den försäkrade utgiva högre

belopp än sextio procent av basbeloppet.

II. att vårdbidrag till anstaltsvårdade barn utgår för tid som barnet

vistas utanför hemmet under minst 14 dagar med halvt månadsbelopp och

för hel månad med månadsbelopp.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:292, 11:390, 11:712, 11:820, 11:822, 1:670, 11:823 och

II: 824.

Departementschefen

Förmåner till handikappade

Departementschefen

Samhällets stöd åt de handikappade har de senare åren ökat avsevärt.

De stora reformerna på den allmänna pensioneringens område har betytt

mycket för att förbättra de handikappades ställning. Skyddet mot inkomst
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966 13

bortfall på grund av invaliditet har sålunda byggts ut kraftigt genom de

nya förtidspensionerna från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

För handikappade i förvärvsarbete har invaliditetstilläggen och invaliditetsersättningarna

inneburit väsentliga bidrag till de särskilda kostnader som

en handikappad i många fall måste vidkännas för att kunna utföra sitt

förvärvsarbete. Genom vårdbidragen har familjer, som vårdar ett svårt

handikappat barn i hemmet, fått en välmotiverad kompensation för det

merarbete och de merutgifter som de har i förhållande till andra barnfamiljer.

Reformarbetet har inte varit begränsat till pensionsområdet. Ortopediska

hjälpmedel och hjälpmedel för underlättande av den dagliga livsföringen

tillhandahålls numera kostnadsfritt. För anskaffning och drift av invalidbilar

och andra invalidfordon finns olika former av ekonomiskt stöd. Utbyggnaden

av den institutionella vården har förbättrat de handikappades möjligheter

att få lämplig vård. Landstingens och primärkommunernas stöd åt

de handikappade har ökat. I fråga om skolundervisning och arbetsvärd har

också stora förbättringar skett. Statens handikappråd fyller en viktig funktion

som kontakt- och samarbetsorgan mellan myndigheter och handikapporganisationer

och mellan olika handikapporganisationer inbördes.

Trots vad som gjorts återstår åtskilligt i fråga om åtgärder för de handikappade.

Med den snabba expansion som kännetecknar detta område har

det blivit nödvändigt att få en mera samlad överblick över hela fältet. Den

nyligen tillsatta handikapputredningen har till uppgift att åstadkomma en

sådan överblick över omvårdnaden av handikappade och att lägga fram de

förslag som kan befinnas påkallade.

På pensionsområdet arbetar pensionsförsäkringskommittén, som har att

utreda flera frågor av stor betydelse för de handikappade, såsom frågan om

fortsatta folkpensionshöjningar efter år 19G8 och frågan om förtidspension

till dem som är födda invalider eller som invalidiserats i så unga år att de

inte alls eller i ringa utsträckning förvärvat rätt till tilläggspension. Kommittén

har i ett särskilt betänkande tagit upp vissa frågor om invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning. Kommittén har funnit att vissa reformer

på detta delområde av pensioneringen kan genomföras utan att ställningstagandena

till de mera grundläggande frågorna i kommitténs utredningsuppdrag

behöver avvaktas.

.lag ansluter mig till kommitténs bedömning att vissa frågor rörande de

nyssnämnda s. k. lilläggsförmånerna bör tas upp till behandling redan nu.

Kommittén har i fråga om storleken av invaliditetstil 1- lägg och invaliditetsersättning föreslagit en höj ning av invaliditetsersättningen

från 50 till 60 % av basbeloppet men inte ansett sig

böra föreslå någon höjning av invaliditetstillägget. Förslaget om böjning av

invaliditetsersättningen har genomgående godtagits av remissinstanserna.

Det innebär enligt min mening en välkommen förbättring av möjligheterna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

att ge en förvärvsarbetande handikappad ersättning för de merutgifter som

hans handikapp kan förorsaka honom när han utför förvärvsarbete. Jag förordar

därför att förslaget genomförs.

Kommitténs förslag innefattar att även den form av invaliditetsersättning

som vårdbidraget utgör skall höjas till 60 % av basbeloppet. Detta förslag

har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen. Jag anser det liksom

kommittén naturligt att låta höjningen av invaliditetsersättningen omfatta

även vårdbidraget.

Såsom kommittén framhållit har frågan om invaliditetstilläggets storlek

sådant samband med förtidspensionernas utformning att den inte bör tas

upp i detta sammanhang.

Kommittén har prövat frågorna om en gradering av in v alid itetstillägg

och invaliditetsersättning och föreslagit att

det införs en lägre nivå för annan invaliditetsersättning än vårdbidrag, utgörande

30 % av basbeloppet. Däremot bör enligt kommittén invaliditetstillägg

och vårdbidrag inte vara graderade utan utgå med enhetliga belopp.

När det gäller handikappade, som har merkostnader för att kunna utföra

sitt förvärvsarbete, fordras enligt praxis för invaliditetsersättning att merkostnaderna

åtminstone närmar sig det belopp med vilket invaliditetsersättning

utgår.

Den böjning av invaliditetsersättningens belopp som jag nyss förordat

skärper det tröskelproblem som redan nu finns i fråga om denna ersättning.

Införandet av halva invaliditetsersättningar kan minska tröskelproblemet.

Om invaliditetsersättning inte kan utgå därför att utgifterna betydligt

understiger beloppet av hel ersättning, blir det möjligt att ge ut halv

ersättning. Kommitténs förslag har på denna punkt fått ett genomgående

gynnsamt mottagande, och jag förordar att det genomförs. Den som blivit

blind före 63 års ålder bör alltid få det högre beloppet.

I de fall då en handikappad före höjningen av invaliditetsersättningen till

60 % uppbär sådan ersättning, bör ersättningen utan prövning av hans

hjälpbehov eller merutgifter räknas upp till den högre nivån. En bestämmelse

härom bör tas med bland övergångsbestämmelserna.

Jag delar kommitténs uppfattning att invaliditetsersättning i form av

vårdbidrag inte bör graderas och ansluter mig också till kommitténs bedömning

att det f. n. inte finns anledning till gradering av invaliditetstilläggen.

När vårdbidragen infördes år 1964 undantogs de anstaltsvårdade barnen

från rätt till sådant bidrag. Bakgrunden härtill var att vårdbidrag inte borde

utgå till dessa barn med hänsyn till att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt

som eljest väl torde motsvara det stöd som bidraget var avsett

att ge för vård av handikappade barn i hemmen. Redan under riksdagsbehandlingen

av förslaget om vårdbidrag uttalades emellertid önskemål om

att det skulle kunna utgå vårdbidrag till anstaltsvårdade

barn för tid då de vistas i hemmet. Det är ett naturligt önske
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

mål att underlätta för anstaltsvårdade barn att vistas i föräldrahemmet

under ferier, även om en familj, som har ett handikappat barn på anstalt

under största delen av året, härigenom får ett stöd av större ekonomiskt

värde än vad vårdbidraget utgör för en familj som vårdar ett sådant barn

i sitt hem hela året. Såsom kommittén föreslagit bör det öppnas en möjlighet

att utge vårdbidrag till anstaltsvårdade barn då de vistas utom anstalten.

En regel om vårdbidrag till anstaltsvårdade barn för tid då de vistas

i hemmet bör ges en sådan utformning att den inte blir alltför svårhanterlig

för de tillämpande myndigheterna. Kommittén har prövat olika alternativ

och stannat vid att föreslå att vårdbidrag skall utgå då barnet under en hel

kalendermånad vistas i hemmet. För barn, som vistas i hemmet under sommarferier

som i stort sett sammanfaller med grundskolans ferier, föreslås

vårdbidrag alltid utgå för juni, juli och augusti månader. Kommitténs förslag

har i regel godtagits av remissinstanserna. I några yttranden uttalas önskemål

om en uppmjukning så att bidrag kan utgå även vid vistelse i hemmet

som inte sträcker sig över en hel kalendermånad. För egen del anser

jag att kommitténs förslag innefattar en rimlig avvägning. Såsom kommittén

föreslagit bör de närmare bestämmelserna i ämnet meddelas av

Kungl. Maj :t.

Det är enligt min mening angeläget att svårt handikappade studerande,

som inte har pension, skall kunna få ersättning när de på grund av sitt

handikapp har behov av avsevärd hjälp av annan person eller betydande

merutgifter för att kunna bedriva studierna. Kommittén har valt mellan

ett generellt vårdbidrag efter 16 år och invaliditetsersättning

vid studier, när det gällt att finna en lämplig form för ersättning till

dessa studerande. Kommittén har stannat för det förra alternativet och förordat

att åldersgränsen för vårdbidrag höjs från 16 till 21 år. Enligt förslaget

skall vårdbidrag dock inte kunna utgå till den som åtnjuter förtidspension.

Kommittén har ansett att det skulle vara förenat med vissa olägenheter

att knyta rätten till invaliditetsersättning till ett studierekvisit. Enligt kommittén

skulle det sålunda vara svårt att i olika hänseenden avgränsa vilka

studier som skulle berättiga till invaliditetsersättning. Kommittén har sett

det som en fördel, om rätten till vårdbidrag inte upphörde vid 16 års ålder,

därför att den försäkrade i så fall skulle ha mindre anledning att vid denna

ålder aktualisera frågan om förtidspension. Härigenom skulle man delvis

komma ifrån de nuvarande svårigheterna att bedöma nedsättningen av

arbetsförmågan för handikappade som studerar.

Förslaget att höja åldersgränsen för vårdbidraget har i regel godtagits av

remissinstanserna. Kritiska synpunkter har anförts av riksförsäkringsverket,

som tidigare fört fram tanken på att jämställa studier med förvärvsarbete

i fråga om rätten till invaliditetsersättning. Verket anser att kommittén

överdrivit svårigheterna att avgränsa studierekvisitet. Vidare är det enligt

verkets mening en brist i förslaget att studier, som pågår efter 21 års ålder,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr kl år 1966

inte skulle kunna ge rätt till invaliditetsersättning. Det har vidare påpekats

att t. ex. en studerande, vars problem är att handikappet medför avsevärda

merutgifter för transport till och från utbildningsanstalten, knappast kan

anses uppfylla det för vårdbidrag uppställda kravet på behov av särskild

tillsyn och vård.

Jag finner denna kritik vägande. Det kan visserligen sägas att kommittéförslaget

skulle ge rätt till vårdbidrag för flertalet studerande med svåra handikapp,

som inte kan få förtidspension. I de fall, då den studerande är över

21 år, skulle det emellertid inte föreligga någon rätt till vårdbidrag. Även om

dessa fall utgör en mindre del av det totala antalet, är det otillfredsställande

att utesluta dem från reformen. Utbildningen tar ofta längre tid för en

handikappad än för andra studerande, och det är därför relativt vanligt

att en handikappads utbildning inte är avslutad vid 21 års ålder. Akademisk

utbildning är även för andra än handikappade i regel avslutad först efter

det att den studerande fyllt 21 år. Det får vidare anses tveksamt om kommitténs

förslag medför att handikappade studerande, för vilka handikappets

ekonomiska effekt utgörs t. ex. av avsevärda merutgifter för färd till och

från utbildningsanstalten, blir berättigade till vårdbidrag, om man behåller

det för vårdbidrag uppställda kravet på behov av särskild tillsyn och vård.

Kommitténs förslag att utvidga tillämplighetsområdet för vårdbidrag till

att gälla även försäkrade över 16 år innehåller vidare en principiell nyhet.

Den allmänna pensioneringen är uppbyggd så, att kompensationen för invaliditet

utgår dels i form av förtidspension, som är avsedd att ersätta inkomstbortfall,

dels i form av invaliditetsersättning eller invaliditetstillägg,

som är avsedda att utgöra ersättning för merutgifter på grund av invaliditeten.

Invaliditetsersättning som ej är vårdbidrag utgår när den försäkrades

arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad att han får förtidspension. Invaliditetstillägg

utges som tillägg till pension. Alla de nämnda förmånerna

med undantag av den särskilda form av invaliditetsersättning som vårdbidraget

utgör kan utgå endast till försäkrade över 16 år. När vårdbidragen

infördes år 1964 var syftet att bereda en särskild ersättning till familjer

med svårt handikappade barn för det merarbete och de merutgifter som

dessa familjer hade i förhållande till andra barnfamiljer. Det ansågs naturligt

att sätta en åldersgräns vid 16 år med hänsyn till att pensioneringens

övriga invalidförmåner kan utgå från denna ålder. Jag anser att starka principiella

skäl talar för att hålla fast vid denna gränsdragning. Vårdbidraget

bör vara ett bidrag till handikappade barn i de åldrar då pension inte kan

utgå. Att införa vårdbidrag även för försäkrade i de åldrar, då förtidspension

och invaliditetsersättning i annan form än vårdbidrag kan utgå, bringar

enligt min mening oreda i förmånssystemet. Man kan här peka på att rätten

till vårdbidrag i åldern 16—21 år skulle gälla även förvärvsarbetande som

inte bar pension.

Det är svårt att förutspå vilken effekt en böjning av åldersgränsen för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

vårdbidrag skulle kunna få på benägenheten att söka förtidspension från 16

års ålder. Ett stort antal handikappade, som fram till 16 års ålder haft

vårdbidrag, är enligt rådande praxis berättigade till förtidspension, när de

når denna ålder. Förtidspensionen — i förekommande fall jämte kommunalt

bostadstillägg — blir oftast större än vårdbidraget även om detta höjs

till 60 % av basbeloppet. Ur de handikappades synvinkel kan det därför inte

anses som någon nackdel att pensionsfrågan tas upp vid 16-årsaldern.

Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag mig inte kunna förorda den

av kommittén föreslagna lösningen. Enligt min uppfattning är det i stället

naturligt att knyta an till de regler som gäller i fråga om invaliditetsersättning

efter 16 års ålder. Några betänkligheter kan inte anses föreligga mot

att i detta fall jämställa studier med förvärvsarbete. I princip bör det inte

göras någon skillnad mellan förvärvsarbete och studier när det gäller en

handikappads rätt till ersättning för särskild hjälp som behövs eller särskilda

merutgifter som han har för att kunna utföra arbetet eller bedriva

studierna.

Det är givet att man måste ställa vissa krav på studierna för att de skall

berättiga till invaliditetsersättning. Härvid erbjuder det studiesociala systemet

möjligheter till en lämplig avgränsning. Detta system innebär bl. a.

att all utbildning ovanför grundskolans nivå, som är statlig eller statsunderstödd

eller ställd under statlig tillsyn, i princip berättigar antingen till

studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402) eller

tili studiemedel enligt studiemedelsförordningen samma dag (nr 401). Till

dem som efter 16 års ålder går kvar i grundskolan eller därmed jämställd

skola utgår studiehjälp i form av förlängt barnbidrag enligt förordningen

den 4 juni 1964 (nr 400) om förlängt barnbidrag. Enligt kungörelsen den

4 juni 1964 (nr 480) om brevskolestipendier kan vidare studiehjälp i form

av brevskolestipendium utgå vid studier enligt korrespondensmetoden med

real-, student-, handelsgymnasie- eller ingenjörsexamen som mål samt vid

studier vid enskild skola med förenad korrespondens- och muntlig undervisning

med real- eller ingenjörsexamen som mål. Med hänsyn till den

omfattning som det studiesociala systemet har anser jag lämpligt att i fråga

om rätten till invaliditetsersättning i princip likställa studier, som berättigar

till studiehjälp eller studiemedel, med förvärvsarbete.

En studerande kan vara utesluten från studiesociala förmåner på grund

av den behovsprövning som gäller för vissa av dessa förmåner. Studiemedlen

är sålunda behovsprövade mot egen och makes ekonomi. Även brevskolestipendicrna

är behovsprövade, medan övriga former av studiehjälp i regel

åtminstone till någon del utgår utan behovsprövning. Att en studerande på

grund av bchovsprövningen inte kan komma i åtnjutande av studiesociala

förmåner bör emellertid inte utesluta honom från möjligheten all få invaliditetsersättning.

För rätt till studiesociala förmåner gäller i vissa fall krav på studielämp2

—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 and. Nr il

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

lighet. Så är enligt 6 § studiemedelsförordningen fallet i fråga om studiemedel

till andra än nyinskrivna studerande. Även rätten till brevskolestipendium

är beroende av studielämplighet. Andra former av studiehjälp utgår

däremot utan prövning av studielämpligheten. Enligt min mening bör

invaliditetsersättning för studier inte utges, när den studerande på grund

av studielämplighetskrav är utesluten från studiesociala förmåner.

Kommittén har ansett att man måste ställa krav på att studierna skall

ha en viss varaktighet, om man vill likställa studier med förvärvsarbete

i fråga om rätt till invaliditetsersättning. Med hänsyn till det krav som gäller

för sådan ersättning, att behovet av fortlöpande hjälp skall vara avsevärt

eller att merutgifterna skall vara betydande, kan det emellertid knappast

bli fråga om invaliditetsersättning vid mera kortvariga studier. Något särskilt

krav på studiernas varaktighet behöver därför enligt min mening inte

uppställas. Vid bedömande av rätten till invaliditetsersättning kan man ta

hänsyn även till hjälpbehovet eller merkostnaderna vid studierna i de

fall då en handikappad tillfälligt avbryter sitt förvärvsarbete för att genomgå

en kortare utbildning.

Enligt min mening bör alltså en studerande jämställas med en förvärvsarbetande

i fråga om rätten till invaliditetsersättning, om den studerande äi

berättigad till studiehjälp eller studiemedel för studierna eller om han är

utesluten från sådan förmån enbart på grund av bestämmelser om behovsprövning.

Om en handikappad förvärvsarbetande har behov av hjälp eller har merutgifter

i den omfattning som krävs för rätt till invaliditetsersättning men

åtnjuter partiell förtidspension, blir han berättigad till invaliditetstillägg

i stället för invaliditetsersättning. Jag anser att den likställighet mellan

förvärvsarbete och studier, som jag nyss förordat i fråga om invaliditetsersättning,

bör avse även invaliditetstillägg. En försäkrad med partiell förtidspension,

som studerar och som på grund av sitt handikapp är i behov

av avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande

merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna bedriva

studierna, kommer då enligt mitt förslag att bli berättigad till invaliditetstillägg

till sin pension.

Vårdbidrag kan begränsas till viss tid. Någon motsvarande möjlighet i

fråga om invaliditetstillägg och annan invaliditetsersättning än vårdbidrag

föreligger däremot inte. När dessa förmåner utgår vid studier, är det lämpligt

att de kan begränsas till viss tid. En sådan möjlighet är i vissa fall av

värde även när förmånerna utgår till en förvärvsarbetande. Tidsbegränsningen

underlättar efterkontrollen. Jag förordar därför att även invaliditetstillägg

till förvärvsarbetande och studerande samt annan invaliditetsersättning

än vårdbidrag skall kunna beviljas med tidsbegränsning.

Kommittén har beräknat kostnade rna för de föreslagna förbättringarna

till 9,5 milj. kr. per år. Den ändring som jag förordat i förhållande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr hl år 1966

till kommitténs förslag ger inte anledning till någon ändrad kostnadsberäkning.

Jag beräknar kostnadsökningen till 9,5 milj. kr. om året.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1966.

Utlänningars ställning inom tilläggspensioneringen m. m.

Departementschefen

Försäkringen för tilläggspension omfattar i princip alla förvärvsarbetande

i landet, vare sig de är svenska medborgare eller inte. I vissa hänseenden

intar emellertid de svenska medborgarna en gynnad ställning inom försäkringen.

Sålunda föreligger en viss skillnad mellan svenskar och utlänningar

redan när det gäller möjligheterna att tjäna in pensionsrätt. Pensionsgrundande

inkomst, som är grundläggande för pensionsrätten och registreras

i form av pensionspoäng, beräknas för den som är försäkrad enligt

AFL. En svensk är alltid försäkrad enligt AFL, medan en utlänning blir

omfattad av försäkringen bara om han mantalsskrivits i Sverige.

Övriga villkor för att tilläggspension skall utgå är i vissa hänseenden

strängare för utlänningar än för svenskar. För rätt till ålderspension krävs

sålunda för den som inte är svensk medborgare pensionspoäng för tio år

mot tre år för en svensk medborgare. När en utlänning är bosatt utomlands

gäller vissa särskilda regler. I stället för regeln att det för full pension kravs

30 poängår tillämpas då en 45-årsregel, och vidare får utlänningen inte del

av värdebeständigheten på samma sätt som svenska medborgare. Dessutom

finns det i sådant fall möjlighet att tvångsvis byta ut pensionen mot ett engångsbelopp.

I nära samband med de sistnämnda reglerna står bestämmelsen,

att familjepension efter en försäkrad, som inte var svensk medborgare, utgår

till efterlevande, som inte är svensk medborgare, endast om denne var

bosatt i Sverige vid tidpunkten för dödsfallet.

En särställning bland de bestämmelser som gör skillnad mellan svenskar

och utlänningar intar de s. k. övergångsreglerna om en särskilt förmånlig

beräkning av tilläggspensionen för svenska medborgare, som är födda något

av åren 1896—1923. Den viktigaste av dessa regler innebär att för dem som

är födda år 1914 eller tidigare 30-årsregeln är ersatt med en 20-årsregel —

varje år med pensionsgrundande inkomst ger alltså V20 av full ålderspension

mot V30 enligt huvudregeln — och att för dem som är födda år 1915 eller senare

20-årsregeln är successivt upptrappad, så att 30-årsregeln träder in för

dem som är födda år 1924 eller senare. Med dessa regler har man velat gynna

en generation svenska medborgare, som genom sitt arbete i hög grad möjliggjort

tilläggspensioneringens införande.

Kommittén har haft till uppgift att undersöka möjligheterna att slopa

särbestämmelserna för utlänningar inom tilläggspensioneringen. De nyss

nämnda övergångsreglerna bar uttryckligen varit undantagna från kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr fri år 1966

mitténs uppdrag. Jag vill som min uppfattning uttala, att dessa regler inte

kan anses vara i egentlig mening diskriminerande för den här arbetande utländska

arbetskraften, övergångsreglerna bör även framdeles gälla endast

svenska medborgare.

I fråga om övriga särregler för utlänningar inom tilläggspensioneringen

kan det däremot sägas att de står i mindre god överensstämmelse med nu

rådande värderingar och synsätt. Vid tilläggspensioneringens tillkomst

hade man ännu inte full överblick över vad en försäkring av denna typ betydde

i förhållande till utländska pensionsanordningar. Kvalifikationskraven

enligt tilläggspensioneringens huvudregler framstod vid en internationell

jämförelse som milda, och det ansågs motiverat att, åtminstone till en

början, ställa upp strängare kvalifikationskrav för utlänningar än för

svenskar. Även andra synpunkter torde ha spelat in, såsom att pensionssystemet

i första hand var till för det egna landets medborgare och att

strängare regler för utlänningar innebar ett gynnsamt utgångsläge vid konventionsförhandlingar.

Numera har det emellertid blivit en snart sagt allmän uppfattning, att en

utlänning, som genom sin arbetsinsats bidrar till ett lands produktion, bör

vara likställd med landets egna medborgare i fråga om pension av den typ

som tilläggspensioneringen representerar. Bakom denna uppfattning ligger

bl. a. tanken att pensionen är en del av vederlaget för arbetsprestationen

och att det inte är motiverat att pensionen blir olika, beroende på om arbetstagaren

är medborgare i landet eller inte. Här har otvivelaktigt arbetskraftens

ökade rörlighet över gränserna spelat en avgörande roll.

Kommittén har tagit till allmän utgångspunkt för sina överväganden att

man inom tilläggspensioneringen så långt möjligt bör eftersträva jämlikhet

mellan svenskar och utlänningar och att särregler för utlänningar bör bibehållas

endast när det finns starka skäl därför. Till detta synsätt, som så

gott som genomgående också är remissinstansernas, vill jag gärna ansluta

mig. Som jag nyss nämnt bör övergångsreglerna även framdeles förbehållas

svenskar. Att Sverige genom att slopa flertalet övriga särregler

för utlänningar måhända försätter sig i en sämre förhandlingsposition

gentemot andra länder och att de svenska pensionsvillkoren kommer att

framstå såsom mycket generösa vid en internationell jämförelse kan enligt

min mening inte få hindra att principen om likabehandling på arbetsmarknaden

i ökad utsträckning får påverka tilläggspensioneringen.

Trots sin allmänna inställning har kommittén inte velat föreslå några

ändrade regler i fråga om kravet på mantalsskrivning för att pensionsgrundande

inkomst skall beräknas för utlänningar. Härvid har kommittén

bl. a. hänvisat till att mantalsskrivningsregeln för tilläggspensioneringen

har samband med kravet på mantalsskrivning för att en utlänning

skall bli omfattad av sjukförsäkringen. Under remissbehandlingen har ar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

betsmarknadsstyrelsen och Svenska arbetsgivareföreningen uttryckt önskemål

om att mantalsskrivningskravet slopas både för sjukförsäkringen och

för tilläggspensioneringen. Enligt min mening talar starka skäl för dessa

önskemål. Jag anser dock inte att man kan överge mantalsskrivningsregeln

utan en närmare utredning, bl. a. av de konsekvenser ett sådant steg kan

medföra från administrativ synpunkt. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag

på min föredragning uppdragit åt riksförsäkringsverket att närmare utreda

och lägga fram förslag i denna fråga både för sjukförsäkringens och tillläggspensioneringens

del.

Kommittén har från sin allmänna utgångspunkt kommit fram till att man

bör slopa övriga särregler för utlänningar, som den haft att pröva. Den

föreslår sålunda upphävande av regeln om tio poängår för rätt till

ålderspension, 45-årsregeln för beräkning av pension till utomlands

bosatta utlänningar, regeln om begränsning av värdebeständigheten

för utgående pensioner till sådana utlänningar, regeln om

utbyte av pension mot ett engångsbelopp mot den försäkrades

vilja och regeln att familjepension i vissa fall inte utgår till

efterlevande som inte är svensk medborgare. I överensstämmelse

med den allmänna uppfattning som jag tidigare uttalat

förordar jag att dessa förslag genomförs.

Kommitténs förslag berör inte den möjlighet som nu finns att för en

utomlands bosatt utlänning med hans samtycke byta ut tilläggspensionen

mot ett engångsbelopp. Jag anser att det inte heller i detta fall finns anledning

att göra skillnad beroende på om den pensionsberättigade är utlänning

eller inte. Även när det är fråga om pension till en utomlands bosatt svensk

medborgare kan det vara till fördel såväl för den pensionsberättigade som

för den utbetalande myndigheten att pensionen byts ut mot ett engångsbelopp.

Jag vill därför föreslå att möjligheten att för en utomlands bosatt

person med hans samtycke byta ut pensionen mot ett engångsbelopp skall

gälla såväl svenskar som utlänningar. Ärenden om utbyte mot engångsbelopp

bör handläggas av riksförsäkringsverket. Verkets beslut i sådana

ärenden kan liksom andra ärenden rörande den allmänna försäkringen

överklagas till försäkringsdomstolen.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1966 och gälla även när pensionsfallet

inträffat före ikraftträdandet. 1 de fall, då pension redan utgår

vid ikraftträdandet men pensionen blir högre enligt de nya reglerna, bör

pensionen räknas om från ikraftträdandet med hänsyn till de nya bestämmelserna.

De som tidigare inte varit berättigade till pension men som blir

det på grund av de nya reglerna får i vanlig ordning ansöka om pension. I

dessa fall kan pension inte utgå för tid före den 1 juli 1966. Något utbyte

mot engångsbelopp har hittills inte förekommit och några särskilda övergångsbestämmelser

för utbytesfall behövs inte.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

Makes samtycke till undantagande från tilläggspensioneringen

Departementschefen

En försäkrad, som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

kan anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension, såvitt gäller

sådan inkomst. Undantagandet får i regel betydande konsekvenser inte

bara för den försäkrades eget pensionsskydd utan även för hans familjs.

Trots detta behövs inte samtycke av den försäkrades make för att undantagande

skall komma till stånd.

På vissa andra rättsområden finns bestämmelser som begränsar en makes

möjligheter att utan den andra makens samtycke företa rättshandlingar

av stor betydelse för familjen. Sålunda fordras enligt giftennålsbalken samtycke

av den andra maken, om en make vill avhända sig eller inteckna en

fastighet, som den andra maken har giftorätt i. En liknande regel gäller i

fråga om lösören, som ingår i det för makarnas gemensamma begagnande

avsedda bohaget eller utgör arbetsredskap som den andra maken behöver

eller är avsedda för barnens personliga bruk. Enligt lagen med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad kan en uthyrning av makarnas

gemensamma bostad, som den ena maken gör utan samtycke av den

andra, i regel bringas att gå åter. Vägrar den andra maken i de nu nämnda

fallen att ge sitt samtycke, kan rätten tillåta åtgärden, om det inte finns

skäl till vägran.

I likhet med kommittén anser jag att ett undantagande från tilläggspensioneringen

är en åtgärd, som i betydelse för den andra maken och familjen

kan jämföras med de rättshandlingar, för vilka det nu krävs samtycke av

den andra maken. Jag finner därför riktigt att maken får medinflytande

i fråga om en försäkrads beslut att anmäla undantagande från tilläggspensioneringen.

Såsom kommittén föreslagit bör bestämmelserna härom utformas

efter mönster av motsvarande regler i giftermålsbalken. Jag föreslår

alltså, att anmälan om undantagande av en försäkrad, som är gift, skall vara

utan verkan, om inte hans make samtycker till undantagandet. Är maken

omyndig eller bortovarande, skall det ankomma på förmyndare eller god

man att lämna samtycke. Särskilt samtycke skall dock inte krävas, om den

försäkrade är förmyndare eller god man för sin make. Om samtycke vägras,

bör riksförsäkringsverket få medge undantagandet, när särskilda skäl föreligger.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1966. Anmälan om undantagande,

som dessförinnan kommit in till vederbörande myndighet, bör gälla

även om samtycke av den försäkrades make inte föreligger.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1966

23

Standardhöjning av folkpensioner

Departementschefen

I prop. 1966: 1 (bil. 7 s. 22) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

den 1 juli 1966 med 170 kr. för en ensam pensionär och

130 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuvarande

antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för en

ensam pensionär 4 415 kr. och för två pensionsberättigade makar tillsammans

6 890 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtidspension

och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om exempelvis

en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtidspension,

blir alltså standardhöjningen för hans del 57 kr. För den som tagit ut ålderspension

före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad pension blir

höjningen i motsvarande mån reducerad.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första

stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring (ändrad 1963:58, 1964:157 och 1965:145) angivna

pensionsbeloppen. I likhet med närmast föregående standardhöjningar bör

den nu föreslagna fullt ut tillkomma ålders- och förtidspensionärer, som

har ersättning från yrkesskadeförsäkringen och vilkas pension utgår med

tillämpning av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om

allmän försäkring. Indextillägg, som utlöses efter den 30 juni 1965, tillkommer

de pensionstagare, som det här är fråga om, enligt övergångsbestämmelserna

till lagen den 14 maj 1965 (nr 145) om ändrad lydelse av 11 och 16 §§

lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 180 milj. kr. för

budgetåret 1966/67.

I samband med beslut om propositionens avlåtande till riksdagen anförde

föredragande departementschefen ytterligare:

Den 1 april 1966 tillkommer ytterligare ett indextillägg till folkpensionen.

Antalet sådana tillägg blir därmed 20. Med detta antal indextilllägg

och den föreslagna standardhöjningen kommer folkpensionen fr. o. m.

juli 1966 att bli 4 500 kr. för en ensam ålderspensionär liksom för personer

med hel förtids- eller änkepension samt 7 020 kr. för ett pensionärspar.

Utöver de angivna beloppen utgår i förekommande fall kommunalt bostads
-

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1966

Utskottet

Förmåner till handikappade

I propositionen framlägges förslag till vissa förbättrade förmåner förhandikappade.

Det föreslås sålunda höjning av invaliditetsersättning

inberäknat vårdbidrag till svårt handikappade barn från

50 till 60 procent av basbeloppet för år räknat. Dessutom föreslås gradering

av invaliditet sersättningen så att denna skall kunna

utgå med 30 procent av basbeloppet till förvärvsarbetande handikappade,

som har mindre omfattande hjälpbehov eller lägre merutgifter än som krävs

för hel invaliditetsersättning. Någon motsvarighet till den reducerade invaliditetsersättningen

föreslås inte beträffande invaliditetstillägget eller vårdbidraget.

Inte heller förordas nu någon höjning av invaliditetstillägget, som

utgör 30 procent av basbeloppet.

I motionen II: 824 yrkas att invaliditetstillägget skall höjas

till 60 procent av basbeloppet samt att reducerat invaliditetstillägg om 30

procent av basbeloppet skall införas för fall av mindre hjälpbehov eller

lägre merutgifter. I motionen begäres dessutom lagändring innebärande att

invaliditetsersättningen i fall då särskilt stora merutgifter föreligger skall

kunna utgå med belopp överstigande 60 procent av basbeloppet. I motionerna

1:669 och II: 822 uttalas önskemål om en snabb och positiv lösning

av frågan om gradering av invaliditetstillägget.

I propositionen angives som skäl för att inte nu höja invaliditetstillägget,

att pensionsförsäkringskommittén prövar grundförmånernas storlek inom

pensioneringen och att invaliditetstilläggets belopp inte bör bedömas förrän

i samband med att förslag framlägges om förtidspensionens storlek. Beträffande

frågan om gradering av invaliditetstillägget anföres i propositionen

att det spörsmålet får tas upp till förnyat övervägande i samband med

bedömningen av tilläggets storlek.

Utskottet biträder propositionens förslag om höjning av invaliditetsersättningen

och vårdbidraget samt gradering av ersättningen. Utskottet anser

sig också kunna godtaga de skäl, som anförts för att frågan om invaliditetstilläggets

storlek och gradering inte bör behandlas förrän i samband med

bestämmandet av den framtida nivån för förtidspensionen. Utskottet vill

emellertid uttala, att skäl talar för att i framtiden även invaliditetstillägget

differentieras. Beträffande motionsyrkandet att invaliditetsersättning efter

individuell prövning skall kunna utgå med högre belopp än 60 procent av

basbeloppet vill utskottet framhålla att invaliditetsersättningen liksom invaliditetstillägget

är konstruerat så att det inte är direkt beroende av individuell

uppskattning av den faktiska kostnaden utan utgår med vissa schablonbelopp.

Denna ordning är förenad med så stora fördelar att den inte bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1966

25

ändras. I sammanhanget kan erinras om de möjligheter som finns till ekonomisk

hjälp till invalidfordon och andra hjälpmedel. Med det anförda har

utskottet besvarat de i denna del upptagna motionsyrkandena.

En förutsättning för att invaliditetstillägg skall utgå är att hjälpbehovet

uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år. Till försäkrad som är blind

och åtnjuter ålders- eller förtidspension skall, oavsett om hjälpbehov föreligger,

invaliditetstillägg utgå om blindheten inträffat innan den försäkrade

uppnått nämnda ålder. Till den som blivit blind före 63 års ålder och icke

har förtidspension, utgår utan särskild prövning invaliditetsersättning.

I motionerna 1:671 och 11:823 samt 11:824 yrkas att döva skall

jämstä Ilas med blinda i fråga om rätten till invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning. Motionärerna anser

att en ekonomisk ersättning till de döva skulle bidraga till att häva deras

isolering i samhället.

Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning till förvärvsarbetande handikappade

har till uppgift att kompensera dessa för merkostnader, som förvärvsarbetet

i allmänhet drar med sig. Invaliditetstillägg som utgår till svårt

invalidiserade, som icke har förvärvsarbete, är avsett att täcka vårdkostnader

i anledning av invaliditeten. Invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

är alltså i princip ej någon gottgörelse för lyte. Även om denna princip

inte är strikt upprätthållen då det gäller blinda, anser utskottet att den

inte i enlighet med motionärernas förslag bör uppmjukas. De döva bör

alltså vara jämställda med handikappade i allmänhet i fråga om rätten

till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg. Utskottet avstyrker således

de nu aktuella motionsyrkandena. Utskottet vill emellertid helt instämma

i motionernas syfte att bryta de dövas isolering. Hur man skall komma till

rätta med detta problem utreds för närvarande av den under fjolåret tillsatta

handikapputredningen.

I motionen II: 824 yrkas att åldersgränsen för erhållande

av invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

skall höjas till 67 år.

Riksdagen har tidigare avvisat förslag om höjning eller slopande av

åldersgränsen. Då frågan behandlades under fjolåret uttalade andra lagutskottet,

att det knappast var en angelägenhet för den allmänna pensioneringen

att i invaliditetstilläggets form ersätta kostnader för hjälp, som

många gamla till följd av åldrandet blir i behov av. Problemet om vårdkostnader

av denna art borde enligt utskottet ses i samband med åldringsvårdsfrågan

i stort. Utskottet uttalade sig för att en åldersgräns borde bibehållas

och anförde vidare, att frågan om var den skulle sättas kunde bli föremål

för olika meningar. Utskottet fann det lämpligt att pensionsförsäkringskommittén

fick överväga frågan. Kommittén har funnit att den nuvarande

63-årsgränsen bör kvarstå och ansluter sig till ståndpunkten att invalidi
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

tetstillägget inte bör ersätta kostnader som följer av åldrandet som en mer

eller mindre normal företeelse. Enligt kommitténs uppfattning bör inte

heller gränsen sättas alltför nära den allmänna pensionsåldern. För denna

uppfattning talar, menar kommittén, att den omständigheten huruvida

hjälpbehovet inträtt kort före eller kort efter pensionsålderns inträde inte

bör avgöra om tilläggsförmån bör utgå under återstoden av den försäkrades

levnad. Denna ståndpunkt leder enligt kommittén till slutsatsen, att utrymme

saknas för en höjning av åldersgränsen.

Utskottet ansluter sig till den av kommittén intagna ståndpunkten. För

gränsdragningen vid 63 års ålder talar också den omständigheten att denna

gräns är tillämplig i andra sammanhang. Den utgör sålunda den tidigaste

tidpunkt från vilken förtida ålderspension kan uttagas. Utskottet avstyrker

alltså det förevarande motionsyrkandet.

Vårdbidraget utgår inte för invalidiserade barn som stadigvarande vårdas

på statliga eller kommunala anstalter eller anstalter som har statsunderstöd.

Det utgår inte heller för barn som genom anstaltens försorg

vistas utanför densamma. I propositionen föreslås att vårdbidrag till

anstaltsvårdade barn skall kunna utgå då de under längre tid

vistas i sina hem. Propositionens förslag innebär att Kungl. Maj :t i särskild

förordning skall utfärda närmare föreskrifter. Dessa föreslås bli utformade

så, att vårdbidrag utgår då barnet under hel kalendermånad vistas annorstädes

än på anstalt. I fråga om särskolor och andra typer av anstalter, som

har ferier under i stort sett samma tider som grundskolan, skall enligt förslaget

dessutom föreskrivas, att barnen skall erhålla vårdbidrag för juni,

juli och augusti månader. Pensionsförsäkringskommittén, som övervägde

flera alternativ för utformning av reglerna, och som stannade för den i propositionen

upptagna lösningen, uttalar, att detta förslag både är rättvist och

administrativt enkelt. Departementschefen menar för sin del, att kommitténs

förslag innefattar en rimlig avvägning.

1 motionerna I: 669 och II: 822, I: 670 och II: 821 samt II: 824 begäres

att reglerna skall utformas så att vårdbidrag skall kunna utgå om barnet

vistas i hemmet under minst fjorton dagar i en följd.

Utskottet ansluter sig till den i propositionen föreslagna ordningen att

Kungl. Maj:t bemyndigas att i en särskild förordning utfärda föreskrifter

för de fall vårdbidrag skall utgå för anstaltsvårdade barn. Vad beträffar

utformningen av dessa regler kan emellertid utskottet inte helt ansluta sig

till propositionens förslag. Detta kan sägas utgöra en tillfredsställande lösning

för barn i särskolor, men innebär mycket begränsade möjligheter till

vårdbidrag för barn som vistas på vårdhem. Då dessa barn ofta är mycket

krävande ur vårdsynpunkt, är skälen särskilt starka för att vårdbidrag för

dessa fall skall kunna utgå vid vistelse i hemmet. Som framgår av medicinalstyrelsens

remissyttrande torde vårdhemsbarnen i regel inte vistas i sina

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

27

föräldrahem så långa perioder i ett sträck som en månad. Utskottet ansluter

sig med hänvisning till det anförda till motionärernas förslag, att reglerna

bör utformas så att en vårdtid i hemmet om minst fjorton dagar i en följd

berättigar till vårdbidrag. Vad utskottet i denna fråga anfört bör bringas

till Kungl. Maj :ts kännedom.

Utlänningars ställning inom tilläggspensioneringen m. m.

Enligt förslag i propositionen skall i huvudsak de regler inom tilläggspensioneringen

slopas som är strängare för utlänningar än för svenska medborgare.

Utskottet biträder propositionens förslag i denna del. En av de

regler som är aktuell i detta sammanhang är kravet på .mantalsskrivning

här i riket för att pensionsgrundande inkomst skall beräknas för

utlänning. Även inom sjukförsäkringen upprätthålles i princip krav på mantalsskrivning

för att utlänning skall omfattas av försäkringen. Beträffande

dessa regler föreslås inte någon ändring i propositionen. Departementschefen

uttalar emellertid, att starka skäl talar för att mantalsskrivningskravet

slopas för sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Mantalsskrivningsregeln

kan, enligt departementschefens mening, dock inte överges utan en

närmare utredning. Kungl. Maj:t har den 11 februari i år uppdragit åt riksförsäkringsverket

att närmare utreda och lägga fram förslag i denna fråga

både för sjukförsäkringens och tilläggspensioneringens del.

Motionerna 1:221 och 11:292. 1:322 och 11:390, 1:577 och 11:712 samt

1:669 och 11:822 syftar samtliga till att reglerna om mantalsskrivning

skall borttagas. Med hänsyn till att frågan är föremål för utredning inom

riksförsäkringsverket anser utskottet att anledning saknas för riksdagen

att nu ta något initiativ i anledning av motionerna.

I motionerna 1:669 och 11:822 aktualiseras frågan om tilläggspension

till vissa arbetstagare i gränstrakterna. Problemet rör dels

personer som är bosatta i Sverige men som arbetar i något av grannländerna,

dels utländska medborgare, som arbetar här men är bosatta i grannland.

Ingen av dessa kategorier är f. n. inordnade i den svenska tilläggspensioneringen.

Pensionsförsäkringskommittén har behandlat problemet. Kommittén

menar att vederbörande i princip skall tillhöra tilläggspensionssystemet i

det land han uppbär inkomst. Enligt kommitténs mening bör frågan lösas

konventionsvägen. Även motionärerna uttalar sig för att frågan skall lösas

på detta sätt och föreslår att regeringen aktualiserar saken i Nordiska rådet.

Utskottet vill för sin del instämma i önskemålet att tilläggspensionsfrågan

löses för ifrågavarande kategori arbetstagare i gränstrakterna. Frågan om

en konvention mellan de nordiska länderna i berört avseende har enligt

vad utskottet inhämtat tagits upp inom nordiska pensionsutskottet, som är

ett samarhetsorgan mellan de nordiska ländernas regeringar. Motionärernas

önskemål synes därigenom vara tillgodosett. Det saknas således anledning

för riksdagen att ta något initiativ i frågan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Standardhöjning av folkpensioner

I propositionen föreslås standardhöjning av folkpensionerna den 1 juli

1966 med 170 kronor för ensam pensionär och 130 kronor för var och en

av två pensionsberättigade makar. Med nuvarande antal indextillägg kommer

folkpensionerna fr. o. m. juli 1966 att bli 4 500 kronor för ensam

ålderspensionär liksom för personer med hel förtids- eller änkepension samt

7 020 kronor för ett pensionärspar.

I motionerna I: 668 och II: 820 yrkas, att standardhöjningen av folkpensionerna

skall bestämmas till 340 kronor för ensamstående och 520 kronor

för ett pensionärspar.

Utskottet biträder propositionen i denna del. Härav följer att utskottet

anser, att de förevarande motionerna bör avslås.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt den hänvisats till

lagutskott, framlagda förslagen och de av departementschefen i anslutning

därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionen II: 824, såvitt

angår 9 kap. 3 § sista stycket lagen om allmän försäkring,

måtte bifalla förevarande proposition i motsvarande del;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 668 och

II: 820, såvitt de hänvisats till lagutskott, måtte bifalla

förevarande proposition i motsvarande del;

C. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition i

övrigt, såvitt den hänvisats till lagutskott;

D. att motionen II: 824, såvitt angår ändring i 9 kap. 2 §

sista stycket lagen om allmän försäkring, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

E. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:671 och 11:823 samt

2) motionen 11:824, såvitt angår invaliditetstillägg och

invaliditetsersättning till döva,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

F. att motionen II: 824, såvitt angår åldersgränsen för

hjälpbehovets inträde beträffande invaliditetstillägg och

invaliditetsersättning,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G. att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1966

29

1) motionerna 1: 669 och II: 822, såvitt angår vårdbidrag

till anstaltsvårdade barn, samt

2) motionerna 1:670 och 11:821, ävensom

i anledning av motionen 11:824, såvitt angår vårdbidrag till

anstaltsvårdade barn,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört i denna fråga;

H. att motionen II: 824, såvitt nu är i fråga och i den

mån motionen icke besvarats genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

J. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 221 och II: 292, såvitt nu är i fråga,

2) motionerna 1:322 och 11:390,

3) motionerna 1:577 och 11:712, samt

4) motionerna 1:669 och 11:822, såvitt angår mantalsskrivningskravet

och tilläggspension till arbetstagare i gränstrakterna,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,

herrar Kaijser, Lars Larsson, Edström, Wanhainen och fru Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

fru Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg, fröken

Sandell, herr Ringaby och fru Skantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 37 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken. a1 i texten