Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om vapenfri tjänst m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1966-05-10 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om vapenfri tjänst m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 dr 1966

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om vapenfri tjänst m. m., dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 25 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 107, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om vapenfri tjänst,

2) lag om ändrad lydelse av 21 kap. 20 § brottsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om

disciplinstraff för krigsmän,

4) lag om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472),

5) lag om ändrad lydelse av 13 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr

74),

6) lag om ändrad lydelse av 8 § krigssjukvårdslagen den 27 november 1953

(nr 688),

7) lag om ändrad lydelse av 11 § allmänna tjänstepliktslagen den 17 april

1959 (nr 83),

8) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 oktober 1939 (nr 727)

om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring

m. m.,

9) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om

semester,

dels bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen departementschefen

hemställt.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 732 i första kammaren av herr Petersson,

Erik Filip, m. fl. och nr 903 i andra kammaren av herr Werbro m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 733 i första kammaren av herrar Sveningsson

och Svenungsson och nr 902 i andra kammaren av herrar Oskarson

och Werner, samt

3) de likalydande motionerna nr 734 i första kammaren av herr Sörenson

m. fl. och nr 901 i andra kammaren av herr Keijer m. fl.

1 .— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag

till

Lag

om vapenfri tjänst

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Värnpliktig äger enligt denna lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri

tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om bruk av vapen mot annan

icke är förenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse

och skulle medföra djup samvetsnöd för honom.

Värnpliktig som erhållit tillstånd till vapenfri tjänst benämnes vapenfri

tjänstepliktig.

2 §•

\ apenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst, som är betydelsefull för

samhället, såsom

a) brandtjänst inom civilförsvaret,

b) reparationstjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk eller televerket,

c) hälsovårds- eller sjukvårdstjänst inom det allmänt civila medicinalväsendet,

d) ekonomi- eller expeditionstjänst vid statlig eller kommunal förvaltning.

Vapenfri tjänstepliktig får icke åläggas att tjänstgöra inom krigsmakten,

om han icke förklarat sig villig därtill.

3 §.

\ apenfri tjänstepliktig får icke övas i bruk av vapen eller åläggas bära

vapen eller ammunition.

Söker den som fullgör värnpliktstjänstgöring tillstånd att fullgöra vapenfri

tjänst och har han icke tidigare gjort sådan ansökan, äger bestämmelsen

i första stycket tillämpning på honom till dess ansökningen avgjorts

slutligt. Lämnas ansökningen utan bifall, skall tjänstgöring under den

tid då bestämmelsen varit tillämplig på den värnpliktige icke tillgodoräknas

honom som fullgjord värnpliktstjänstgöring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

4 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring som vapenfri

tjänstepliktig skall fullgöra.

Styrelsen har tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring.

Tjänstgöringstid m. m.

5 §•

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig att för sin utbildning tjänstgöra femhundrafyrtio

dagar. Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar över hela

värnpliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen

den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till

tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om

tjänstgöringen föranledes av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 §

2 mom. värnpliktslagen.

Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av

tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid

beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar Konungen bestämmelser.

6 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer när vapenfri tjänstepliktig skall

tjänstgöra. Styrelsen äger överlåta denna uppgift på annan statlig myndighet

i fråga om tjänstgöring där.

7 §•

Som tjänstgöringstid tillgodoräknas tid under vilken vapenfri tjänstepliktig

varit frånvarande från tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada

vartill tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak.

Konungen äger bestämma, att tid för frånvaro från tjänstgöring av annan

anledning än som avses i första stycket får tillgodoräknas som tjänstgöringstid.

8 §.

Vapenfri tjänstepliktig skall efterkomma kallelse till tjänstgöring. Är

lian av laga förfall hindrad att inställa sig, skall han så snart det kan ske

anmäla förfallet till den som utfärdat kallelsen.

Vapenfri tjänstepliktig skall ställa sig till efterrättelse de tjänstgöringsföreskrifter

som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen eller myndighet hos

vilken han tjänstgör.

9 §•

Ändras vapenfri tjänstepliktigs postadress skall han genast vidtaga sådan

åtgärd att postförsändelse från arbetsmarknadsstyrelsen eller myn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

dighet Iios vilken han tjänstgör kan komma honom till handa utan dröjsmål.

Vapenfri tjänstepliktig skall utkvittera postförsändelse från arbetsmarknadsstyrelsen

eller myndighet hos vilken han tjänstgör, taga del av försändelsens

innehåll samt på anmodan lämna myndigheten de upplysningar som

fordras om personliga förhållanden av betydelse för hans tjänstgöring.

Prövning av tillståndsärende m. m.

10 §.

Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst prövas av vapenfrinämnden,

som består av ordförande och sex andra ledamöter. För ledamot

skall finnas ersättare. Ordförande och ersättare för honom skall vara eller

ha varit innehavare av domarämbete. Vid hinder för ordföranden tjänstgör

ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare för viss tid.

11 §.

Vapenfrinämnden är beslutför när minst fem ledamöter, bland dem ordföranden

eller ersättare för honom, äro närvarande. Som nämndens beslut

gäller den mening varom de flesta förena sig eller, vid lika röstetal, den

nening som ordföranden biträder.

12 §.

Rättegångsbalkens bestämmelser om jäv mot domare gälla i tillämpliga

delar ledamot av vapenfrinämnden.

13 §.

Vapenfrinämnden äger återkalla tillstånd till vapenfri tjänst, när den

tjänstepliktige ansöker därom eller ändrade förhållanden annars föranleda

det.

Nämnden äger även utan ansökan besluta att värnpliktig skall fullgöra

vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.

Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som olovligen avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället,

dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begås brott som avses i första stycket under beredskapstillstånd eller när

riket är i krig, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

15 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som under tjänsteutövning är så påverkad av alkoholhaltiga

drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A5 år 1966 5

fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, dömes till böter eller fängelse

i högst ett år.

16 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som av försummelse, oförstånd eller oskicklighet

åsidosätter vad som åligger honom enligt reglemente, instruktion eller

annan allmän bestämmelse, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet,

dömes, om ej gärningen är särskilt belagd med straff, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

17 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet

enligt 9 §, dömes till böter högst femhundra kronor.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet oriktig uppgift, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

18 §.

Begår vapenfri tjänstepliktig brott som avses i 14—16 §§ och är brottet

att anse som ringa, kan han i stället för straff meddelas tillrättavisning i

form av

varning,

åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd tid,

högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller

annan särskild uppgift (extratjänst),

förbud att under viss bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utom

förläggningsområde eller, om han icke är förlagd inom sådant område, utom

bostaden (utegångsförbud).

19 §.

Befogenhet att meddela vapenfri tjänstepliktig tillrättavisning tillkommer

civilförsvars-, brand- eller arbetschef, som är underkastad ämbetsansvar,

i fråga om underställd personal.

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den felande

lämna denne tillfälle att förklara sig.

20 §.

Vapenfri tjänstepliktig, som meddelats tillrättavisning, äger begära omprövning

av tillrättavisningen. Om han tjänstgör hos statlig myndighet, skall

omprövning begäras hos denna och i annat fall hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Meddelad tillrättavisning skall omedelbart gå i verkställighet.

Om åtal väckes innan tillrättavisning verkställts till fullo, skall verkställigheten

upphöra. Detsamma gäller om tjänstgöringen upphör.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr tö år 1966

21 §.

Uteblir vapenfri tjänstepliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring,

som ålagts honom, eller avviker han olovligen därifrån, skall han på framställning

av myndighet, som kallat honom till tjänstgöringen, omedelbart

hämtas på egen bekostnad genom polismyndighetens försorg.

Besvär

22 §.

Talan mot beslut av vapenfrinämnden föres hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Mot beslut i ärende om omprövning av tillrättavisning får talan ej föras.

Tillämpningsföreskrift

23 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966, då lagen den 26 mars 1943

(nr 121) om vapenfria värnpliktiga skall upphöra att gälla.

Den nya lagen gäller även för den som före lagens ikraftträdande erhållit

tillstånd till vapenfri tjänst. Härvid skall följande iakttagas.

1. Uttagning till tjänstgöring enligt äldre lag skall bestå. Den som uttagits

till tjänstgöring vid krigsmakten skall dock bli överförd till tjänstgöring

utanför krigsmakten, om han begär det.

2. Äldre bestämmelser om utbildningstid gälla för den som börjat tjänstgöra

före den nya lagens ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1960

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 21 kap. 20 § brottsbalken

Härigenom förordnas, att 21 kap. 20 § brottsbalken skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 kap.

20

Krigsmän äro enligt denna balk

de vilka såsom officerare, underofficerare,

underbefäl eller meniga

äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga

samt hemvärnsmän och

hemvärnsrekryter, samtliga under

den tid de i sådan egenskap äro

tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro

ock, i den mån Konungen med hänsyn

till behovet av befälsföring och

övriga tjänstgöringsförhållanden så

förordnar, de som eljest äro anställda

vid krigsmakten eller förbundit

sig alt såsom frivilliga fullgöra krigstjänst,

under den tid de i sådan egenskap

äro tjänstgöringsskyldiga. Om

någon åtnjuter ledighet som ej är

begränsad till kortare tid än två

månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig.

Närmare bestämmelser

om vad som avses med krigsmakten

meddelas av Konungen.

De som--------— -—■

Krigsman, som

§•

Krigsmän äro enligt denna balk

de vilka såsom officerare, underofficerare,

underbefäl eller meniga äro

anställda vid krigsmakten, värnpliktiga

som ej fått tillstånd till vapenfri

tjänst samt hemvärnsmän och

hemvärnsrekryter, samtliga under

den tid de i sådan egenskap äro

tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro

ock, i den mån Konungen med hänsyn

till behovet av befälsföring och

övriga tjänstgöringsförhållanden så

förordnar, de som eljest äro anställda

vid krigsmakten eller förbundit

sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst,

under den tid de i sådan egenskap

äro tjänstgöringsskyldiga. Om

någon åtnjuter ledighet som ej är

begränsad till kortare tid än två

månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig.

Närmare bestämmelser

om vad som avses med krigsmakten

meddelas av Konungen,

särskild tjänsteplikt.

— — till denne.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 19f>6.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff

för krigsmän

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff

för krigsmän1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

För mindre —---------fartyget (landgångsförbud).

Begår till vapenfri tjänst uttagen

krigsman som icke står under militärt

befäl förseelse som avses i 21

kap. 11, 14 eller 18 § brottsbalken

och är förseelsen att anse som ringa,

må den felande i stället för straff

åläggas tillrättavisning i form av varning,

extratjänst eller utegångsförbud

enligt vad i första stycket sägs.

Ej må — —----—--eller tjänstbarhet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

1 Senaste lydelse av 14 § se 1964:170.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr kö år 1966

9

4) Förslag

till

Lag

om ändring i militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Härigenom förordnas, att 66, 68 och 69 §§ militära rättegångslagen den

30 juni 1948» skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

66 §.

Rätt att------—--sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot-----------för örlogsdepå.

Såvitt angår-------—--å hemvärnet.

Tillrättavisningsrätt mot krigsman

som är uttagen till vapenfri tjänst

tillkommer civilförsvars-, brand- och

arbetschef i fråga om underställd

personal.

68 §.

Vill någon begära omprövning av

honom ålagd tillrättavisning, skall

han skriftligen eller muntligen göra

framställning därom hos närmast

högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.

Till vapenfri tjänst

uttagen krigsman, som icke står under

militärt befäl, har att göra sådan

framställning hos befälhavaren

för det försvarsområde inom vilket

han är förlagd.

Vill någon begära omprövning av

honom ålagd tillrättavisning, skall

han skriftligen eller muntligen göra

framställning därom hos närmast

högre befattningshavare som har bestraffningsrätt.

69 §.

Ålagd tillrättavisning------i verkställighet.

Om, innan tillrättavisning till fullo Om, innan tillrättavisning till fullo

verkställts, åtal väckes eller disci- verkställts, åtal väckes eller disci- 1

1 Senaste lydelse av 66, 68 och 69 §§ se 1949: 364.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

plinstraff ålägges för samma förseelse,

skall verkställigheten upphöra.

Detsamma gäller, om den tillrättavisade

upphör att stå under militärt

befäl eller, vad beträffar krigsman

som uttagits till vapenfri tjänst och

icke står under militärt befäl, om

tjänstgöringen upphör.

plinstraff ålägges för samma förseelse,

skall verkställigheten upphöra.

Detsamma gäller, om den tillrättavisade

upphör att stå under militärt

befäl.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A5 år 1966

11

5) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74)

Härigenom förordnas, att 13 § civilförsvar slagen den 22 april 1960 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

13

Ej må utan tillstånd av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av överbefälhavaren tjänstgöring

i civilförsvaret åläggas någon å sådan

tid, att han därigenom hindras

fullgöra honom på grund av värnplikt

eller såsom hemvärnsman eller

eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra

vid krigsmakten.

(Föreslagen lydelse)

§•

Ej må utan tillstånd av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av överbefälhavaren tjänstgöring

i civilförsvaret åläggas någon å sådan

tid, att han därigenom hindras

fullgöra honom på grund av värnplikt

eller såsom hemvärnsman eller

eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra

vid krigsmakten. Ej heller må

utan tillstånd av Konungen vapenfri

tjänstepliktig åläggas civilförsvars

plikt så att han därigenom

hindras fullgöra vapenfri tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

6) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § krigssjukvårdslagen den 27 november 1953 (nr 688)

Härigenom förordnas, att 8 § krigssjukvårdslagen den 27 november 19531

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Kommer riket---medgiva (tjänsteplikt för medicinal
per

sonat).

Den som fullgör militärtjänst är Den som fullgör militärtjänst eller

undantagen från tjänsteplikt för me- vapenfri tjänst är undantagen från

dicinalpersonal. tjänsteplikt för medicinalpersonal.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

1 Lagen omtryckt 1966:52.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

13

7) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § allmänna tjänstepliktslagen den 17 april 1959 (nr 83)

Härigenom förordnas, att 11 § allmänna tjänstepliktslagen den 17 april

1959 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

Den som på grund av värnplikt

eller civilförsvarsplikt tages i anspråk

för tjänstgöring vid krigsmakten

är undantagen från tjänsteplikt,

så ock civilförsvarspliktig under tid

då tjänstgöring i civilförsvaret utgör

hinder för tjänstepliktens fullgörande.

Den som på grund av värnplikt

eller civilförsvarsplikt tages i anspråk

för tjänstgöring vid krigsmakten

är undantagen från tjänsteplikt,

så ock civilförsvarspliktig under tid

då tjänstgöring i civilförsvaret utgör

hinder för tjänstepliktens fullgörande.

Från tjänsteplikt är även den

undantagen som fullgör vapenfri

tjänst.

Den som — -— — •—--allmän tjänsteplikt.

Beträffande den-----— allmän tjänsteplikt.

Om synnerliga -------av tjänsteplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud

mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 14 oktober 1939 om förbud mot

arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

skall erhålla ändrad lydelse på satt

(Nuvarande lydelse)

2

Skall arbetstagaren fullgöra värnpliktstjänstgöring,

som är till tiden

i lag bestämd och skall pågå mer

än tre månader, vare arbetsgivaren

utan hinder av vad i 1 § stadgas berättigad

att på grund därav skilja

arbetstagaren från hans anställning,

därest vid arbetsavtalets ingående

överenskommits att anställningen

skall upphöra vid värnpliktstjänstgöringens

början. I övrigt vare förbehåll,

varigenom inskränkning göres

i rätt som enligt denna lag tillkommer

arbetstagaren, icke bindande.

Arbetstagaren är — — -— —--

edan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skall arbetstagaren fullgöra värnpliktstjänstgöring

eller vapenfri

tjänst, som är till tiden i lag bestämd

och skall pågå mer än tre månader,

vare arbetsgivaren utan hinder av

vad i 1 § stadgas berättigad att på

grund därav skilja arbetstagaren

från hans anställning, därest vid arbetsavtalets

ingående överenskommits

att anställningen skall upphöra

vid tjänstgöringens början. I övrigt

vare förbehåll, varigenom inskränkning

göres i rätt som enligt denna

lag tillkommer arbetstagaren, icke

bindande.

tjänstgöringens början.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

15

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 17 maj 1963 om semester1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7 §•

Semester utgår —- -----—--en dag.

Med dag, — ---------nittio dagar;

d) fullgjort sådan i 27 § värnpliktslagen

eller med stöd därav föreskriven

militärövning om högst

sextio dagar, som ej är beredskapsövning

eller direkt ansluter sig till

första tjänstgöring, dock att av tid

för militärövning högst sextio dagar

under varje kvalifikationsår må räknas

arbetstagaren till godo; eller

d) fullgjort sådan i 27 § värnpliktslagen

eller med stöd därav föreskriven

militärövning om högst

sextio dagar, som ej är beredskapsövning

eller direkt ansluter sig till

första tjänstgöring, eller fullgjort

motsvarande vapenfri tjänst, dock

att av tid för militärövning eller vapenfri

tjänst högst sextio dagar under

varje kvalifikalionsår må räk
-

nas arbetstagaren till godo; eller

e) efter det----------— till godo.

Dag, under-------—- •— arbete utförts.

I fall------ -— ---till arbetet.

Om förlängd--------—--särskild lag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1966.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1964: 100.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omläggning av den vapenfria tjänsten. Förslaget

innebär att de vapenfrias tjänstgöring inte betraktas som värnpliktstjänstgöring

utan träder i stället för denna som en särskild tjänsteplikt.

Frågor om tillstånd till vapenfri tjänst prövas av en nyinrättad nämnd, vapenfrinämnden,

vars beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen

bestämmer vilket slag av tjänstgöring som de vapenfria skall

fullgöra och har tillsyn över de vapenfrias utbildning och tjänstgöring.

Tjänstgöringen förläggs i princip utanför krigsmakten. Den vapenfrie är

under tjänstgöringen inte att anse som krigsman och blir därför inte underkastad

för krigsman gällande straffbestämmelser. Vapenfria får samma förmåner

i fråga om avlöning, familjebidrag, grupplivförsäkring m. m. som

värnpliktiga i allmänhet.

Kostnaderna för vapenfriverksamheten — bortsett från kostnaderna för

vapenfrinämnden — föreslås belasta elfte huvudtiteln. För de närmaste tre

budgetåren bestrids emellertid kostnaderna övergångsvis slutligt från fjärde

huvudtiteln.

De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten har samlats

i en särskild lag om vapenfri tjänst, som fr. o. m. den 1 oktober 1966 ersätter

den nuvarande lagen den 26 mars 1943 om vapenfria värnpliktiga. Den föreslagna

reformen medför vidare ändringar i brottsbalken m. m.

I det följande kommer av framställningen i propositionen att återges

endast vad föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, såsom

sina egna synpunkter anfört dels i den allmänna motiveringen vid lagrådsremissen

den 11 mars 1966, dels vid propositionens avlåtande. Beträffande

övriga delar av framställningen hänvisas till propositionen.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 732 och II: 903 har hemställts

»1. att riksdagen vid behandling av proposition nr 107 måtte besluta att

vapenfri tjänstepliktig skall kunna fullgöra tjänst även inom forskning,

undervisning och vetenskap samt

2. att vederbörande utskott måtte i anledning härav utarbeta erforderlig

lagtext.»

I motionerna I: 733 och II: 902 har hemställts

»att riskdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 107 måtte

besluta att jämväl medlem av sekten Jehovas vittnen icke må undantagas

från bestämmelserna i den föreslagna lagen om vapenfri tjänst,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående

straffpåföljderna för värnpliktig som vägrar fullgöra vapenfri

tjänst.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

I motionerna I: 734 och II: 901 har hemställts

»att riksdagen i 2 § i Förslag till lag om vapenfri tjänst som ett moment

e måtte ange ''tjänstgöring i u-landshjälp i särskilda fall’.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 903, II: 902 och II: 901.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Föredragande departementschefen har vid lagrådsremissen anfört följande:
»Det

svenska militära försvaret bygger på allmän värnplikt. Den allmänna

värnpliktens bärande idé är att försvaret utgör en hela folkets angelägenhet

och att försvarsbördan skall fördelas om möjligt likformigt och även i övrigt

rättvist. Den särskilda lagstiftningen till förmån för dem som hyser samvetsbetänkligheter

mot den egentliga värnpliktstjänstgöringen innebär ett

undantag från denna princip och är betingad av respekten för individens

åsiktsfrihet. Det fortsatta behovet av en undantagslagstiftning kan enligt

min mening inte sättas i fråga.

1943 års lag bygger på principen att de vapenfrias tjänstgöring är eu form

av värnpliktstjänstgöring. Tillstånd till vapenfri tjänst kan enligt lagen

meddelas värnpliktig för vilken bruk av vapen mot annan skulle medföra

djup samvetsnöd. Vapenfri tas ut till sjukvårdstjänst vid krigsmakten eller

tjänstgöring vid civilförsvaret eller, då omständigheterna påkallar det, till

expeditions-, yrkes- eller handräckningstjänst eller civilt arbete vid krigsmakten.

Möjlighet finns också till uttagning för civilt arbete utom krigsmakten

för statens eller kommuns räkning. Tjänstgöringstiden för vapenfri

skall med en tredjedel överstiga den tid som enligt 27 § 1 mom. A. värnpliktslagen

är föreskriven för värnpliktiga i allmänhet. Denna tredjedelsregel skall

om möjligt iakttas även vid inkallelse av vapenfria under beredskap och

krig. I fred uttas regelmässigt 525 dagar av de vapenfria. Erhåller värnpliktig

tillstånd till vapenfri tjänst sedan viss vapentjänst fullgjorts får tiden för

vapentjänsten i princip avräknas, varvid såsom jag tidigare redovisat en

särskild praxis utvecklat sig. Tillstånd till vapenfri tjänst och beslut om den

tjänstgöring till vilken de vapenfria skall uttas meddelas av Kungl. Maj :t.

Ställningstagandet till frågan om tillstånd till vapenfri tjänst föregås av ett

omfattande prövningsförfarande, som bl. a. inbegriper samtal med särskilt

utsedd utredningsman. Antalet vapenfria utgjorde ca 9 300 år 1963 och hade

vid årsskiftet 1965/66 stigit till ca 9 700.

Kritik har ofta riktats mot det nuvarande systemet särskilt i vad avser

arten och omfattningen av de vapenfrias tjänstgöring samt prövningsförfarandet.

Den av mig tillkallade vapenfriutredningen hade till främsta uppgift

att söka finna former för en lämpligare tjänstgöring för de vapenfria.

2 — Bihang till riksdagen protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1!)6(>

Utredningens förslag innebär väsentligen att de vapenfrias tjänstgöring förläggs

helt utanför krigsmakten och inte betraktas som värnpliktstjänstgöring

utan som en särskild tjänsteplikt. Enligt utredningen skall värnpliktig

kunna erhålla tillstånd till vapenfri tjänst, om bruk av vapen mot annan inte

är förenligt med hans allvarliga personliga övertygelse och om sådant bruk

för honom skulle medföra samvetsnöd. Utredningen vidgar tjänstgöringsalternativen

för de vapenfria och föreslår bl. a. brandtjänst inom civilförsvaret,

reparationstjänst vid statens järnvägar eller statens vattenfallsverk,

hälso- och sjukvårdstjänst inom det allmänt civila medicinalväsendet samt

ekonomi- och expeditionstjänst främst vid statlig och kommunal förvaltning.

Tjänstgöringstiden i fred föreslås till 540 dagar i likhet med vad som

gäller för specialtjänstuttagna värnpliktiga. Under beredskap och krig anses

tjänstgöringstiden böra vara densamma för vapenfria som för andra värnpliktiga.

Urvals- och prövningsförfarandet föreslås bli omlagt. Bl. a. flyttas

ärende om tillstånd till vapenfri tjänst från Kungl. Maj :t till en central prövningsnämnd.

Samtidigt vill utredningen överlåta uttagningen till arbetsmarknadsstyrelsen,

som också får huvudansvaret för de vapenfrias utbildning

och tjänstgöring samt skall omhänderha deras registrering och redovisning.

Liksom remissinstanserna instämmer jag i allt väsentligt i utredningens

principiella överväganden beträffande de vapenfrias tjänstgöring m. m. och

anser att utredningens förslag kan läggas till grund för en reform av den

vapenfria tjänsten. I det följande behandlar jag mera ingående de särskilda

frågor som utredningen har tagit upp till prövning.

En av de viktigaste uppgifterna för vapenfrilagstiftningen är att på ett

för både samhället och den enskilde medborgaren tillfredsställande sätt ge

uttryck åt de krav som måste uppfyllas för tillstånd till vapenfri tjänst. I

likhet med utredningen finner jag inte anledning att i princip frångå den

lösning som anvisats i 1943 års lag. Liksom hittills bör således både religiösa

och etiska betänkligheter mot vapentjänstgöring kunna medföra befrielse

från sådan tjänstgöring. För vapenfrihet bör ytterligare krävas att vederbörande

på grund av sin klart dokumenterade övertygelse inte är beredd att

för något ändamål bruka vapen mot annan. Givetvis bör också förutsättas

att den som erhåller befrielse från vapenbruk är villig att i annan form än

genom den vanliga värnpliktstjänstgöringen tjäna samhället och förbereda

sig för en uppgift inom något av krigssamhällets olika verksamhetsområden.

Mot den av utredningen föreslagna formuleringen av förutsättningarna för

vapenfri tjänst har jag ingen annan erinran än att jag i likhet med några

remissinstanser inte finner skäl att ersätta det i 1943 års lag använda uttrycket

»djup samvetsnöd» med enbart »samvetsnöd». Det bör fordras att

den som söker vapenfri tjänst kan åberopa synnerligen starka skäl för att

få bifall till sin ansökan. Allvaret och djupet i sökandens övertygelse kommer

enligt min mening klarast till uttryck om samvetsnöden alltjämt beteck
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

nas som djup. Jag föreslår därför, att tillstånd till fullgörande av vapenfri

tjänst ges i sådana fall då bruk av vapen mot annan inte är förenligt med

sökandens allvarliga personliga övertygelse och skulle medföra djup samvetsnöd

för honom.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att de vapenfria får möjlighet

att tjänstgöra inom fler civila arbetsområden än f. n. Såsom överbefälhavaren

och försvarets sjukvårdsstyrelse anfört uppstår vissa svårigheter

om vapenfria inte längre disponeras för tjänstgöring vid garnisonsbrandkårer

m. m. Jag anser att vapenfria efter eget åtagande bör kunna få tjänstgöra

inom krigsmakten. Farhågor har vidare uttalats för att en ökning av

tjänstgöringsmöjligheterna för de vapenfria skulle leda till en minskning av

det antal vapenfria som nu tilldelas civilförsvaret. Vissa betänkligheter har

vidare anmälts mot att vapenfria placeras i uppgifter som i krig är av vital

betydelse för landet, exempelvis betjäning av kraftverksanläggningar. Dessa

och andra liknande synpunkter bör i görlig mån bli beaktade vid uttagningen

av de vapenfria till tjänstgöring. Därvid bör som utredningen uttalat vara

vägledande, att uppgifterna i såväl fred som krig skall vara sådana att samvetsskäl

inte rimligen kan anföras mot att fullgöra dem. Tjänstgöringen i

krigstid bör vidare avse för samhället betydelsefulla uppgifter och väljas

inom områden där personalförstärkning behövs eller där personal behöver

frigöras för andra väsentliga samhällsuppgifter.

I fråga om de olika tjänstgöringsalternativen finner jag i likhet med

remissinstanserna utredningens förslag vara välgrundade och genomförbara.

Huvudvikten synes liksom nu böra läggas vid utbildning i brandljänst

inom civilförsvaret. Jag anser i likhet med utredningen, att grundutbildningen

inom denna tjänst bör centraliseras till luftfartsverket, medan repetitionsutbildningen

fullgörs vid statens civilförsvarsskolor. I enlighet med

förslag från järnvägsstyrelsen och telestyrelsen förordar jag, att uttagning

till reparationstjänst skall kunna ske även vid enskilda järnvägar och vid

televerket. Däremot bör, såsom järnvägsstyrelsen anfört, tills vidare anstå

med att genomföra av utredningen föreslagna försök med viss utbildning i

maskin- och motorreparationstjänst vid statens järnvägar. Beträffande hälsooch

sjukvårdstjänsten vill jag i likhet med medicinalstyrelsen framhålla

vikten av att endast vapenfria med särskilt intresse och med personliga förutsättningar

för hälso- och sjukvård tas ut till sådan tjänst. Utbildningen

för krigsuppgifterna bör i första hand ske inom områden där den största

personalbristen nu råder. Jag tillstyrker att vapenfria i vissa fall tas ut till

tjänstgöring inom vissa speciella områden, såsom ambulanstjänst, handikappvård

och rödakorsverksamhet. Utbildning för sådan tjänstgöring bör

dock inte sättas igång, om den inte kan anordnas för ett visst minsta antal

därför lämpade vapenfria. Medicinalstyrelsen har föreslagit att tjänsteplikten,

om så lämpligen kan ske, tas ut i form av försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring

för all medicinalpersonal, som skall fullgöra vapenfri tjänst.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr \5 år 1966

Jag ansluter inig till förslaget. Tjänstgöringen för den som tas ut till ekonomitjänst

bör kunna avse jordbruks- eller skogsbruksarbetc samt arbete

inom kulturminnesvården. Vad slutligen angår expeditionstjänsten bör uttagningen

företrädesvis avse områden inom statlig eller kommunal förvaltning,

där den vapenfrie efter endast en kort arbetsintroduktion kan börja

fullgöra sina uppgifter. Jag kan sålunda inte dela utredningens uppfattning

att alla vapenfria som tas ut till expeditionstjänst bör få en grundläggande

utbildning i bl. a. maskinskrivning och kontorsteknik. Av vad jag nu sagt

torde också framgå att antalet möjliga tjänstegrenar inom området expeditionstjänst

måste bli avsevärt mindre än vad utredningen förutsatt. Placering

av vapenfria för uppgifter i inkvarteringskommunerna under krigstid bör i

allmänhet inte komma i fråga. I likhet med utredningen kan inte heller jag

tillstyrka u-lands- eller fredskårstjänst som alternativtjänstgöring för de

vapenfria. Däremot bör i särskilda fall viss praktisk tjänstgöring kunna ske

vid SIDA eller vid svensk hjälporganisation med internationell anknytning.

Beträffande tjänstgöringstiden för de vapenfria ansluter jag mig till ett

uttalande av utredningen att denna tid i huvudsak måste avpassas så att

den medger en effektiv utbildning till merendels tämligen kvalificerade

tjänstgöringsuppgifter under krigsförhållanden. Med hänsyn härtill anser

jag utredningens förslag att fredstjänstgöringen skall ha en längd av 540

dagar vara väl avvägt. Detta dagantal motsvarar utbildningstiden för specialtjänstuttagna

värnpliktiga och överensstämmer nära med den tid som

jag inom kort kommer att föreslå som den längsta möjliga för värnpliktiga

i allmänhet. Tjänstgöringen bör kunna uppdelas i omgångar över hela värnpliktstiden

alltså t. o. m. det år då vederbörande fyller 47 år. Att tillbörlig

hänsyn tas till civil utbildningsgång förutsätter jag som självfallet. Under

beredskap och krig bör tjänstgöringstiden vara densamma för vapenfria som

för andra värnpliktiga. I ett skärpt läge bör skillnad inte göras mellan de

vapenfrias och de värnpliktigas samhällsviktiga insatser. Den fara för missbruk

av möjligheten att erhålla vapenfri tjänst som Svea hovrätt ansett föreligga

under tider av påtaglig krigsfara finner jag överdriven. Liksom f. n.

bör den vapenfria tjänsten kunna avkortas för värnpliktig, som övergår till

vapenfri tjänst efter fullgjord viss värnpliktstjänstgöring. Kungl. Maj :t bör

äga utfärda bestämmelser härom.

Utredningens förslag att de vapenfria skall ha rätt till ekonomiska och

sociala förmåner — inbegripet personalvård och fritidsförmåner — i samma

omfattning som värnpliktiga i allmänhet tillstyrks i allt väsentligt eller lämnas

utan erinran av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Även

jag tillstyrker att vapenfria erhåller samma förmåner i fråga om avlöning,

familjebidrag, grupplivförsäkring m. m. som värnpliktiga i allmänhet. Den

nuvarande begränsningen i de vapenfrias rätt att erhålla förhöjt penningbidrag

bör avskaffas. Premiesystemet för vapenfria bör utformas i överensstämmelse

med vad som kommer att gälla för värnpliktiga efter den förestående

omläggningen av värnpliktsutbildningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Det är angeläget att varje vapenfri såvitt möjligt tas ut till den tjänstgöring

för vilken lian är lämpad med hänsyn till personliga kvalifikationer

och utbildning. Såsom utredningen föreslagit bör därför den som

söker vapenfri tjänst i samband med inskrivningen genomgå en urvalsprövning

som är likvärdig med den som gäller för övriga värnpliktiga. Särskild

s. k. exploration torde dock inte vara nödvändig och jag kan inte heller

biträda det förslag som bl. a. överbefälhavaren lagt fram om att inskrivningsprövningen

av den som söker vapenfri tjänst skall vara skild från

övriga värnpliktigas inskrivning. Jag vill tillstyrka utredningens förslag att

bättre information än f. n. skall ges vid inskrivningen om innebörden av

vapenfrilagstiftningen och den vapenfria tjänsten. Självfallet skall informationen

vara objektiv och inte utformas som propaganda för eller mot vapenfri

tjänst.

Utredningens förslag i fråga om prövningsförfarandet har remissinstanserna

genomgående funnit vara lämpliga och välmotiverade. Jag delar utredningens

uppfattning att det nuvarande frågeformuläret bör avskaffas och

att det räcker med en skriftlig ansökan som innehåller motivering varför

sökanden anser sig vilja fullgöra vapenfri tjänst, önskemål angående tjänstgöringsområde

samt uppgift på minst två trovärdiga personer som väl känner

sökanden och hans förhållanden. Härjämte bör sökanden som några

remissinstanser påpekat åläggas personlig inställelse inför utredningsman.

Vidare biträder jag utredningens förslag att frågor om tillstånd till vapenfri

tjänst skall avgöras av en särskild nämnd om sju ledamöter, vapenfrinämnden.

I likhet med utredningen förordar jag, att nämnden skall äga utse utredningsmän.

Till utredningsmän bör inte bara komma i fråga företrädare

för trossamfunden utan även andra personer som lämpar sig för uppgiften.

I detta sammanhang anser jag det böra övervägas att i möjlig utsträckning

anknyta utredningsverksamheten till inskrivningsförrättningarna. Beträffande

slutligen nämndens sammansättning är det angeläget att olika intressen

blir allsidigt representerade i nämnden. Självfallet bör några av ledamöterna

ha anknytning till yrkesområden, som gör dem särskilt ägnade att

bedöma bärigheten av de samvetsbetänkligheter mot vapenbrak som åberopas

av dem som söker vapenfri tjänst. Kungl. Maj :t bör äga meddela

bestämmelser om nämndens sammansättning.

Utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen skall ha huvudansvaret

för de vapenfrias utbildning och tjänstgöring samt omhänderha deras registrering

och redovisning har fått ett genomgående positivt mottagande av

remissinstanserna. Även jag biträder förslaget. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen

framhållit i sitt remissutlåtande finns redan inom styrelsen ett system

för fördelning av arbetskraft för totalförsvarsuppgifter. I sin egenskap av

uttagningsmyndighet bar arbetsmarknadsstyrelsen alt inom ramen för sina

befogenheter fastställa de totalförsvarsuppgifter för vilka utbildning av

vapenfria bör ske. Eftersom arbetsmarknadsstyrelsen centralt ansvarar för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

utbildningen bör enligt utredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta

förslag ett samarbetsorgan upprättas inom styrelsen i vilket ingår företrädare

för berörda utbildningsmyndigheter.

Frågan om totalvägrarna, främst Jehovas vittnen, har utförligt diskuterats

såväl av utredningen som av remissinstanserna. Med den föreslagna omläggningen

av tjänstgöringssystemet och utvidgningen av tjänstgöringsområdena

torde de s. k. etiska totalvägrarna inte vidare erbjuda något problem.

Annorlunda förhåller det sig med medlemmarna av sekten Jehovas vittnen,

som helt vägrar att lyda order från samhällets sida även om det gäller skydd

för samhället eller den demokratiska ordningen. Enligt utredningen kan det

allvarligt övervägas att temporärt odugligförklara Jehovas vittnen på samma

grunder som nu åberopas när vissa alkoholskadade eller asociala personer

befrias från värnpliktstjänstgöring. Bland remissinstanserna har meningarna

i fråga om behandlingen av Jehovas vittnen varit delade. Tanken att

sektens medlemmar i en eller annan form skall befrias från tjänstgöring har

dock vunnit sympati bland en knapp majoritet av de remissinstanser som

yttrat sig i frågan.

För min del har jag kommit till den bestämda uppfattningen att sekten

Jehovas vittnen har en sådan inställning till samhället att det får anses uteslutet

att medlemmarna fullgör någon form av tjänsteplikt. Skäl talar för

att de särbehandlas vilket redan sker i vissa länder. Den nuvarande ordningen

är så otillfredsställande att jag anser att man bör pröva andra vägar

även om det skulle medföra, att rättvisesynpunkterna sätts åt sidan i de

relativt fåtaliga fall som det i praktiken rör sig om. Särbehandlingen bör

dock inte innebära att någon förklaras vara vapenfri utan att den nya lagens

rekvisit är uppfyllda, vilket endast i undantagsfall kan väntas vara fallet

i fråga om Jehovas vittnen. Inte heller bör reglerna om befrielse från eller

anstånd med värnpliktstjänstgöring eller om odugligförklaring tolkas på

något särskilt sätt i fråga om sektens medlemmar. Jag anser det vidare

olämpligt och knappast möjligt att införa en särregel som skulle befria

endast dem från tjänstgöring.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den uppfattningen att

medlemmar av sekten Jehovas vittnen, som enligt utredning i det särskilda

fallet måste antas på grund av sin övertygelse inte komma att fullgöra någon

form av tjänsteplikt, inte bör kallas in till tjänstgöring. Kungl. Maj :t äger

förordna att viss värnpliktig, vapenfri eller annan, inte skall kallas in. Jag

förordar alltså den ordningen att Kungl. Maj :t från fall till fall beslutar

huruvida medlem av sekten skall kallas in. Hinder torde inte möta att uppdra

avgörandet åt underordnad myndighet. Detta bör emellertid inte ske

innan tillräcklig erfarenhet vunnits av den nya ordningen.

Tillvägagångssättet bör utformas så att beslutet i så många fall som möjligt

kan fattas före inställelsen till tjänstgöring. Förutsättningar för att klarhet

om vederbörandes inställning i regel skall vinnas på ett tidigt stadium

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

23

synes också skapas genom mitt förslag att utredningsverksamheten i möjlig

utsträckning skall anknytas till inskrivningsförrättningarna. Kungl. Maj :t

bör vidare föreskriva att frågan huruvida inkallelse i fortsättningen skall

ske skall underställas Kungl. Maj :t när det upplyses att värnpliktig tillhör

sekten Jehovas vittnen t. ex. i ärende om befrielse enligt 5 § värnpliktslagen

eller i samband med inställelse. Vid utredningen av fråga huruvida inkallelse

skall ske bör den nya vapenfrinämnden kunna medverka även om tillstånd

till vapenfri tjänst inte kan komma i fråga. Beslut att inkallelse inte

skall ske bör omprövas efter viss tid och ny utredning då göras.

Om en sektmedlem underlåter att ge sin sekttillhörighet tillkänna innan

han inställer sig till tjänstgöring och vägrar att lyda order, bör enligt min

mening vanliga regler om åtal och straff gälla. Särregler för detta fall är jag

inte beredd förorda för sektens medlemmar. Om någon i samband med inställelse

uppger sig tillhöra Jehovas vittnen, bör han inte beordras utföra

arbete eller ges annan order, förrän man undersökt om han tillhör sekten.

Tillhör han sekten, bör han genast hemförlovas i avvaktan på Kungl. Maj :ts

beslut.

Den ordning som jag förordat bör tillämpas endast försöksvis. Leder den

till missbruk eller andra olägenheter, bör den omprövas.

Övergången till det nya systemet bör ske den 1 oktober 1966. Arbetsmarknadsstyrelsen

har visserligen föreslagit senare övergång med hänsyn till att

systemet för beredskapsregistrering läggs om hösten 1967. Jag finner emellertid

angeläget att reformen av den vapenfria tjänsten inte försenas. Uppstår

administrativa svårigheter för arbetsmarknadsstyrelsen att redan innevarande

höst överta ansvaret för de vapenfrias tjänstgöring m. m. synes

redovisningen, registreringen och inkallelseförfarandet under en övergångstid

kunna ligga kvar hos krigsmaktens myndigheter.

De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten bör samlas

i en särskild lag som ersätter den nuvarande lagen den 26 mars 1943 (nr

121) om vapenfria värnpliktiga. Den föreslagna reformen medför vidare

ändringar i brottsbalken, lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff

för krigsmän, militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472), civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74), krigssjukvårdslagen den 27 november

1953 (nr 688), allmänna tjänstepliktslagen den 17 april 1959 (nr 83), lagen

den 14 oktober 1959 (nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande med

anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester och lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.»

Lagrådet

Lagrådet bär lämnat de i propositionen framlagda lagförslagen utan

erinran.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

Departementschefen vid propositionens avlåtande

Departementschefen har vid propositionens avlåtande anfört:

»Vid behandingen i statsrådet den 11 mars 1966 föreslog jag en omläggning

av den vapenfria tjänsten men jag tog inte upp kostnaderna för reformen.

Dessa kostnader bör — bortsett från kostnaderna för vapenfrinämnden

— belasta elfte huvudtiteln. För de närmaste tre budgetåren bör emellertid

övergångsvis kostnaderna slutligt bestridas från fjärde huvudtiteln.

För budgetåret 1966/67 bör kostnaderna i sin helhet belasta fjärde huvudtiteln

i samma ordning som motsvarande kostnader för de värnpliktiga. Beträffande

sistnämnda kostnader har medelsanvisning redan begärts i prop.

1966: 1 (bil. 6). Medelsbehovet för de personalförstärkningar, som under

budgetåret 1966/67 blir nödvändiga inom arbetsmarknadsstyrelsen till följd

av dennas utvidgade verksamhet vid överföringen av huvudmannaskapet

för de vapenfria, bör dock tillgodoses genom omföring av medel från f järde

huvudtitelns förslagsanslag Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. till

det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Arbetsmarknadsstyrelsen:

Avlöningar. Jag uppskattar i avvaktan på att erfarenheter vinns av

det nya systemet behovet av personalförstärkningar hos styrelsen till två

tjänstemän. För budgetåren 1967/68 och 1968/69 bör under elfte huvudtiteln

föras upp ett eller flera anslag för vapenfriverksamheten, till vilka anslag

medel omförs från anslag under fjärde huvudtiteln. Kostnaderna för vapenfrinämnden

bör bestridas från fjärde huvudtitelns förslagsanslag Vissa

nämnder m. m. Slutligen vill jag erinra om att vapenfriutredningen gett

uttryck för den principiella uppfattningen att de myndigheter som anlitar

vapenfria i arbeten, för vilka myndigheterna i annat fall skulle ha fått vidkännas

direkta utgifter, i viss skälig omfattning bör utge ersättning till staten

för anlitande av denna arbetskraft. Frågan härom liksom frågan om

bestridandet av de olika utbildningsmyndigheternas kostnader bör emellertid

utredas ytterligare och jag är därför inte beredd att nu framlägga förslag

i ämnet. Merkostnaderna för luftfartsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen för

utbildning av vapenfria beräknas för budgetåret 1966/67 bli av tämligen

begränsad omfattning med hänsyn till att antalet vapenfria som skall tas ut

i brandtjänst förutsätts bli i huvudsak oförändrat.

De i stadsrådsprotokollet för den 11 mars 1966 och i det föregående angivna

grunderna för den vapenfria tjänsten bör underställas riksdagen för

godkännande.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 11 mars 1966 föreslår jag

att de vapenfria får samma förmåner i fråga om avlöning, familjebidrag,

grupplivförsäkring m. m. som värnpliktiga i allmänhet. Grundläggande bestämmelser

om de värnpliktigas ekonomiska förmåner återfinns i värnpliktsavlöningskungörelsen

den 12 september 1958 (nr 485) och familjebidragsförordningen

den 29 mars 1946 (nr 99). Föreskrifter om ersättning i anled
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr hö år 1966 25

ning av skada eller sjukdom, som värnpliktig ådragit sig under tjänstgöring,

ges i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Värnpliktig

åtnjuter grupplivförsäkringsskydd enligt kungörelsen den 5 juni 1963 (nr

243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Vissa särskilda bestämmelser

gäller för värnpliktiga enligt 3 kap. 15 § och 19 kap. 2 § lagen den

25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 70 § 2 och 3 mom. lagen den

26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen, 35 § 2 och 3 mom. kommunala

vallagen den 6 juni 1930 (nr 253), 48 § 2 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) och anvisningarna till paragraten samt

punkt 6 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370). Med hänsyn till att de vapenfrias tjänstgöring inte längre

skall anses som värnpliktstjänstgöring utan träder i stället för denna som

en särskild tjänsteplikt kan de angivna bestämmelserna inte utan vidare

tillämpas på de vapenfria. Behov av andra författningsändringar kan komma

att föreligga än som nu kunnat förutses. Chefen för socialdepartementet

har anmält frågan om ändring i lagen om allmän försäkring medan chefen

för finansdepartementet denna dag anmäler frågan om ändring i kommunalskattelagen.

Fråga om ändring i lagen om val till riksdagen och kommunala

vallagen torde få behandlas senare. Kungl. Maj :t bör i övrigt under de förutsättningar

jag angett tidigare äga utfärda bestämmelser om ekonomiska förmåner

m. m. åt vapenfria och i samband därmed äga utfärda annan författning

än lag eller vidtaga erforderliga ändringar i andra med riksdagen beslutade

eller med stöd av dess beslut utfärdade författningar än lag.»

Utskottet

I propositionen föreslås en omläggning av den vapenfria tjänsten innebärande

att sådan tjänstgöring inte längre skall betraktas som värnpliktstjänstgöring

utan träder i stället för denna som en särskild tjänsteplikt.

Tjänstgöringen förläggs i princip utanför krigsmakten. Frågor om tillstånd

till vapenfri tjänst skall prövas av en nyinrättad nämnd, vapenfrinämnden.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring som de

vapenfria skall fullgöra och har tillsyn över de vapenfrias utbildning och

tjänstgöring. Den vapenfrie är under tjänstgöringen inte att anse som krigsman

och är inte heller underkastad för krigsman gällande straffbestämmelser.

Den nuvarande lagen från 1943 om vapenfria värnpliktiga föreslås

fr. o. m. den 1 oktober 1966 ersatt med den i propositionen föreslagna lagen

om vapenfri tjänst, vilken innehåller för tjänsten grundläggande bestämmelser.

Tjänstgöringsområden

Vapenfriutredningen drar upp vissa allmänna riktlinjer för de vapenfrias

tjänstgöringsuppgifter och anför därvid bl. a. att tjänstgöringen bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''i,~> år 1066

ordnas så att hela tjänstgöringstiden används till en effektiv och ändamålsenlig

utbildning för uppgifterna under krigstid. Mot bakgrund härav föreslår

utredningen att de vapenfria tas ut till följande tjänstegrenar, nämligen

brandtjänst, reparationstjänst, hälso- och sjukvårdstjänst, ekonomitjänst

och expeditionstjänst. I särskilda fall bör enligt utredningens uppfattning

vapenfria, som genom civil utbildning och personliga kvalifikationer bedöms

lämpliga härför, kunna beredas viss praktisk tjänstgöring vid SIDA eller

vid svensk hjälporganisation med internationell anknytning. Utredningen

avvisar däremot de förslag, som från olika håll framförts om att u-landseller

fredskårstjänst skall kunna godkännas som alternativtjänst för vapenlria.

En sådan tjänstgöring är, menar utredningen, inte praktiskt genomförbar,

främst med hänsyn till de höga krav på utbildning som måste ställas

på personer vilka skall fullgöra sådan tjänstgöring. De oeftergivliga kraven

beträffande bl. a. språkkunskaper och yrkesskicklighet torde endast i undantagsfall

kunna uppfyllas av de vapenfria i den ålder då de normalt

sett har att fullgöra sin grundutbildning. Den omständigheten att undre

åldersgränsen för uttagning till fredskårstjänst satts till 22 år lägger dessutom

i allmänhet hinder i vägen.

Departementschefen förordar i enlighet med utredningens förslag, att

de vapenfria beredes möjlighet att tjänstgöra inom fler civila arbetsområden

än f. n. Vid uttagningen av de vapenfria till tjänstgöring bör som utredningen

uttalat vara vägledande, att uppgifterna i såväl fred som krig skall vara

sådana att samvetsskäl inte rimligen kan anföras mot att fullgöra dem. Beträffande

de olika tjänstgöringsalternativen finner departementschefen i

likhet med remissinstanserna uti''edningens förslag vara välgrundade och

genomförbara. Vad angår frågan om u-lands- eller fredskårstjänst kan ej

heller departementschefen tillstyrka sådan tjänst som alternativtjänstgöring

för de vapenfria. Däremot bör även enligt hans mening i särskilda fall viss

praktisk tjänstgöring kunna ske vid SIDA eller vid svensk hjälporganisation

med internationell anknytning.

I motioner yrkas att tjänstgöringen för de vapenfria tjänstepliktiga

skall vidgas till att omfatta även andra alternativ än de som föreslagits

i propositionen. Således yrkas i motionerna I: 732 och II: 903, att den vapenfria

tjänsten skall kunna fullgöras inom områdena forskning, undervisning

och vetenskap. Vidare yrkas i motionerna I: 734 och II: 901 att tjänstgöring

i u-landshjälp i särskilda fall skall kunna förekomma.

Utskottet, som finner det värdefullt att tjänstgöringsalternativen för de

vapenfria utvidgas, ansluter sig till de av departementschefen anförda

synpunkterna i denna fråga. Sålunda bör vapenfri tjänsteplikt^ fullgöra

tjänst, som är betydelsefull för samhället. I lagförslaget har i huvudsaklig

överensstämmelse med vad utredningen anfört lämnats en exemplifiering

på tjänst som därvid kan komma i fråga. Departementschefens förslag utesluter

icke enligt utskottets mening att i särskilda fall även annan tjänst
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

göring, som uppfyller nyss angivna krav och som står i överensstämmelse

med de allmänna riktlinjerna för den vapenfria tjänsten, kan komma i

fråga. Det bör alltså vara möjligt för en vapenfri tjänstepliktig, som på

grund av personliga kvalifikationer — utbildningsmässigt eller eljest —

har särskilt goda förutsättningar att efter genomgången grundutbildning

tilldelas annan betydelsefull tjänst. Till sådan tjänst bör enligt utskottets

mening räknas den tjänstgöring som i särskilda fall skall kunna ske vid

SIDA eller vid svensk hjälporganisation med internationell anknytning. Det

primära måste emellertid vara, som också framgår av departementschefens

uttalande, att utbildningen av de vapenfria inriktas på de betydelsefulla

civila uppgifter de har att fullgöra under krigsförhållanden i hemlandet.

Härav följer att de i motionerna föreslagna tjänstgöringsområdena blir

sekundära och knappast aktuella vid den tidpunkt som normalt gäller för

såväl värnpliktiga som vapenfria då fråga är om första tjänstgöring. Med det

sagda anser sig utskottet ha besvarat nu aktuella motioner.

Totalvägrare

Va pe n f r i u t re d n i n g e 11 bar tagit upp de problem som total vägrarna, främst

Jehovas vittnen, erbjuder. Utredningen har — sedan förslag att berörda kategori

skulle göra en insats inom bl. a. handikappvården förkastats av representanter

för Jehovas vittnen — förklarat sig beredd att förutsättningslöst

diskutera varje uppslag från sektens sida, som är ägnat att lösa totalvägrarnas

problem. Också detta erbjudande har avvisats. Enligt utredningens

mening har Jehovas vittnen därigenom ådagalagt en så påtaglig likgiltighet

för demokratisk ordning, att de måste anses olämpliga att nyttjas till samhällets

skydd. När de uppenbarligen inte kan användas för någon samhällsnyttig

insats över huvud taget förefaller det utredningen meningslöst att

samhället skall belastas med kostnader och besvär för någon som helst utbildning

i förevarande hänseende.

Departementschefen har uttalat, att han kommit till den bestämda uppfattningen,

att sekten Jehovas vittnen har en sådan inställning till samhället,

att det får anses uteslutet att medlemmarna fullgör någon form av

tjänsteplikt. Skäl talar för att de särbehandlas vilket redan sker i vissa

länder. Den nuvarande ordningen är så otillfredsställande, att departementschefen

anser att man bör pröva andra vägar även om det skulle

medföra, att rättvisesynpunkterna sätts åt sidan i de relativt fåtaliga fall

som det i praktiken rör sig om. På grund härav föreslår departementschefen

att medlemmarna av sekten Jehovas vittnen, som enligt utredning

i det särskilda fallet måste antas på grund av sin övertygelse inte komma

att fullgöra någon form av tjänsteplikt, inte bör inkallas till tjänstgöring.

Kungl. Maj :t bör från fall till fall besluta om medlem av sekten skall kallas

in. Den sålunda förordade ordningen bör enligt departementschefen till
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

lämpas endast försöksvis och omprövas om den leder till missbruk eller

andra olägenheter.

I motionerna I: 733 och II: 902 yrkas att medlemmarna i sekten Jehovas

vittnen inte skall undantagas från bestämmelserna i lagen om vapenfri

tjänst. Vidare hemställes om utredning angående påföljderna för värnpliktig,

som vägrar fullgöra sådan tjänst.

Såsom motionärerna framhållit inger det enligt utskottets mening vissa

betänkligheter att en viss grupp med hänsyn till sin religiösa inställning

icke skall inkallas till värnpliktstjänstgöring eller ersättningstjänstgöring

för denna. I likhet med departementschefen anser utskottet emellertid att

de nuvarande förhållandena är så otillfredsställande att nya vägar bör prövas

för att komma till rätta med problemen beträffande Jehovas vittnen.

Utskottet, som delar uppfattningen att ifrågavarande kategori i förevarande

hänseende är olämplig att användas i samhällets tjänst, har inte

något att erinra mot att den i propositionen föreslagna ordningen försöksvis

tillämpas. Härav följer att de nu aktuella motionsyrkandena enligt utskottets

mening inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och

de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 732 och

II: 903 samt I: 734 och II: 901, måtte bifalla förevarande proposition,

nr 107, i motsvarande del;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 733 och

11:902, såvitt angår första att-satsen, måtte bifalla propositionen

i motsvarande del;

C. att riksdagen måtte bifalla propositionen, såvitt angår

1 § i förslaget till lag om vapenfri tjänst;

D. att riksdagen måtte bifalla propositionen i de delar

som icke omfattas av vad utskottet ovan hemställt; samt

E. att motionerna I: 733 och II: 902, såvitt angår andra

att-satsen, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lac/iilskottets utlåtande nr 45 dr 196(>

29

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herrar Lars Larsson, Dahlberg, Kilsmo*, Blomquist och fru Elvy

Olsson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, fröken Wetterström,

herr Bengtsson i Varberg, fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården,

Johansson i Skärstad* och Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. Vid utskottets hemställan under B och E

av herr Blomquist, fru Elvy Olsson, fröken Wetterström och herr Johansson

i Skärstad, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 28 med orden »Såsom

motionärerna framhållit» och slutar med orden »någon riksdagens

åtgärd.» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom motionärerna framhållit innebär propositionens förslag att befria

medlemmar av sekten Jehovas vittnen från att fullgöra någon form

av tjänsteplikt ett allvarligt avsteg från den självklara principen om

medborgares likhet inför lagen och den solidaritet medborgare emellan

som ett demokratiskt samhälle bygger på. Utskottet delar denna uppfattning

och anser det vara i hög grad stötande för det allmänna rättsmedvetandet

att medgiva en viss grupp medborgare förmåner, som ur rättvisesynpunkt

icke kan anses försvarbara vare sig mot de värnpliktiga som fullgör

sin värnplikt eller mot dem som på grund av djup samvetsnöd vägrar

att använda vapen och som enligt föreliggande lagförslag medgives vapenfri

tjänst. Utskottet anser därför att medlemmar av sekten Jehovas vittnen

ej bör f ritagas från varje form av er sättningst jänst för värnplikt. I likhet

med departementschefen anser utskottet emellertid att nuvarande påföljd

för totalvägrarna — regelmässigt innebärande fängelsestraff av betydande

längd — är otillfredsställande och föreslår utredning härom. Denna utredning

bör bl. a. — med hänsyn till vad som upplysts om medlemmarnas av

sekten reaktion på civil domstols utdömande av påföljd — överväga möjligheten

att genom domstol ålägga ifrågavarande kategori arbetsplikt i

enlighet med vad som i remissyttrandena framhållits av Lunds domkapitel

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:733 och

11:902, såvitt angår första att-satsen, måtte avslå propositionen

i motsvarande del;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr åö år 1966

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 733 och II: 902,

såvitt angår andra att-satsen, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t såsom sin mening giva till känna vad utskottet anfört.

»

II. Vid utskottets hemställan under C

av fru Hamrin-Thorell, herrar Kilsmo, Rimmerfors, Jönsson i Ingemarsgården

och Johansson i Skärstad, vilka ansett,

a) att efter det stycke å s. 25 som börjar med orden »I propositionen föreslås»

och slutar med orden »tjänsten grundläggande bestämmelser.» bort

insättas ett avsnitt med följande lydelse:

»Begreppet samvetsnöd

I vapenfriutredningens betänkande formulerades villkoret för befrielse

från vapentjänst i 1 § i Förslag till lag om vapenfria tjänstepliktiga på

följande sätt:

’Är bruk av vapen mot annan icke förenligt med värnpliktigs allvarliga

personliga övertygelse och skulle sådant bruk för den värnpliktige medföra

samvetsnöd, må denne erhålla tillstånd att, i stället för värnpliktstjänstgöring,

såsom vapenfri tjänstepliktig fullgöra tjänstgöring i den ordning

denna lag stadgar (vapenfri tjänst).’

I proposition nr 107 har Kungl. Maj:t nu anslutit sig till överbefälhavarens

remissyttrande och föreslagit att ordet ''djup’ må kvarstå i lagen

som bestämning till begreppet samvetsnöd. Förslaget till lag om vapenfri

tjänst har alltså i 1 § följande formulering:

''Värnpliktig äger enligt denna lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri

tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om bruk av vapen mot annan

icke är förenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse

och skulle medföra djup samvetsnöd för honom. Värnpliktig som erhållit

tillstånd till vapenfri tjänst benämnes vapenfri tjänstepliktig.’

Utskottet anser i likhet med utredningen, att ordet samvetsnöd i sig självt

är uttryck för en så djupgående konfliktsituation, att någon gradering

i djup eller mindre djup logiskt sett icke är möjlig. Begreppet djup samvetsnöd

synes utskottet kunna medverka till en onödig komplicering av

prövningsförfarandet, bl. a. därför att det knappast torde ligga i mänsklig

makt att avgöra om samvetsnöden är mer eller mindre djup. Utskottet vill

vidare erinra om att inget av de övriga nordiska länderna har givit sig

in på en bedömning av detta slag i sina villkor för befrielse från vapentjänst.

Sålunda nöjer man sig i motsvarande norska lag med att hänvisa till att

vederbörande värnpliktig befrias om han ''icke kan göra militärtjänst utan

att komma i konflikt med sin allvarliga övertygelse’.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1966

31

Utskottet anser att begreppet samvetsnöd bör kvarstå men att någon

gradering i djup eller mindre djup icke bör ske. Utskottet tillstyrker alltså

bifall till Kungl. Maj :ts förslag till formulering av 1 § i lag om vapenfri

tjänst, med den ändringen att ordet ''djup’ utgår.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen måtte antaga 1 § i förslaget till lag om

vapenfri tjänst med följande såsom utskottets förslag be
-

tecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

|

Värnpliktig äger enligt denna lag

erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri

tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring,

om bruk av vapen mot annan

icke är förenligt med den värnpliktiges

allvarliga personliga övertygelse

och skulle medföra djup samvetsnöd

för honom.

Värnpliktig som erhållit tillstånd

till vapenfri tjänst benämnes vapenfri

tjänstepliktig.

(Utskottets förslag)

1

Värnpliktig äger enligt denna lag

erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri

tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring,

om bruk av vapen mot annan

icke är förenligt med den värnpliktiges

allvarliga personliga övertygelse

och skulle medföra samvetsnöd för

honom.

Värnpliktig som erhållit tillstånd

till vapenfri tjänst benämnes vapenfri

tjänstepliktig.»

III. av herr Kilsmo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:269 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om vapenfri tjänst m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten