Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad sjukpenningförsäkring, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner

1966-05-13 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad sjukpenningförsäkring, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A7 år 1966

1

Nr 47

,t . .... ■ ■■ ■ < ■ ■ '' ■ ■■ • 1 ‘

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

om förbättrad sjukpenningförsäkring, i vad propositionen

hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta

motioner,

Genom en den 1 april 1966 dagtecknad proposition, nr 113, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring;

2) förordning om ändrad lydelse av 3 och 5 §§ förordningen den 18 december

1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om

allmän försäkring;

3) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 maj 1956 (nr 293)

om ersättning åt smittbärare;

4) förordning angående ändrad lydelse av 28 § 2 mom. förordningen den

14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;

5) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 22 april 1960

(nr 77) angående byggnadsforskningsavgift,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår anvisande av anslag, hänvisats till statsutskottet

och i övrigt till lagutskott.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 323 i första kammaren av fröken Mattson

m. fl. och nr 388 i andra kammaren av fru Lindberg m. fl.;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

2) de likalydande motionerna nr 737 i första kammaren av fru Hultell

och nr 909 i andra kammaren av fru Kristensson m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 739 i första kammaren av fru Nilsson

m. fl. och nr 911 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.,

4) de likalydande motionerna nr 740 i första kammaren av fru Ohlsson,

Lilly, och fru Landberg samt nr 906 i andra kammaren av fröken Bergegren,

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

5) de likalydande motionerna nr 741 i första kammaren av fru Olsson,

Elvy, och herr Kristiansson, Axel, samt nr 908 i andra kammaren av herr

Gustavsson i Alvesta m. fl.,

6) de likalydande motionerna nr 742 i första kammaren av herrar Virgin

och Lundberg samt nr 910 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås

m. fl.,

7) motionen nr 738 i första kammaren av herr Lundberg m. fl.,

8) motionen nr 890 i andra kammaren av fru Ryding,

9) motionen nr 907 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i7 år 1966

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 kap. 4, 10—12 och 15 §§, 19 kap. 1, 2, 4, 6 och

7 §§ samt 21 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap.

4 §.

Försäkrad som avses i 2 § sista

stycket skall tillhöra sjukpenningklass

nr 1. Hel sjukpenning i denna

klass utgör fem kronor för dag. Övriga

sjukpenningklasser och beloppet

av hel sjukpenning för dag i

varje klass framgår av följande tabell:
-

Sjuk-

penning-

klass

nr

Inkomsten av för- värvsarbete uppgår

för år

Sjuk-

penning

kr

till

kr

men ej till

kr

2

1 800

2 600

5

3

2 600

3 400

6

4

3 400

4 200

7

5

4 200

5 000

8

6

5 000

5 800

9

7

5 800

6 800

10

8

6 800

8 400

12

9

8 400

10 200

14

10

10 200

12 000

10

11

12 000

14 000

18

12

14 000

16 000

20

13

16 000

18 000

22

14

18 000

21 000

20

15

21 000

—

28

Försäkrad som avses i 2 § sista

stycket skall tillhöra sjukpenningklass

nr 1. Hel sjukpenning i denna

klass utgör sex kronor för dag. Övriga

sjukpenningklasser och beloppet

av hel sjukpenning för dag i

varje klass framgår av följande tabell:
-

Sjuk-

penning-

klass

nr

Inkomsten av för- värvsarbete uppgår

för år

Sjuk-

penning

kr

till

kr

men ej till

kr

2

1 800

2 600

6

3

2 600

3 400

7

4

3 400

4 200

8

5

4 200

5 000

9

6

5 000

5 800

10

7

5 800

6 800

12

8

6 800

8 400

14

9

8 400

10 200

16

10

10 200

12 000

19

11

12 000

14 000

22

12

14 000

16 000

25

13

16 000

18 000

28

14

18 000

21 000

31

15

21 000

24 000

34

16

2i 000

27 000

37

17

27 000

30 000

40

18

30 000

33 000

43

19

33 000

36 000

46

20

36 000

39 000

49

21

39 000

—

52

1 Senaste lydelse av 19 kap. 2 och 6 §§ se 1965:144.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Av sjukpenningbeloppet i varje

klass utgöra fem kronor grundsjukpenning

och återstoden tilläggssjukpenning.

För dag då försäkrad åtnjuter

sjukhusvård skall sjukpenning minskas

med fem kronor, dock med högst

hälften av sjukpenningens belopp.

Minskningen skall intill ett belopp av

två kronor 50 öre anses belöpa på

grundsjukpenning. I övrigt skall

minskningen i första hand anses belöpa

på sådan del av tilläggssjukpenning,

som svarar mot inkomst av anställning.

För kvinnlig försäkrad utgör sjukpenningen

vid sjukhusvård lägst fem

kronor, såframt hön stadigvarande

sammanbor med barn under tio år

till henne eller hennes make eller

till någon, med vilken hon stadigvarande

sammanbor och med vilken

hon varit gift eller har eller har haft

barn.

10

Sjukpenning må ej utgivas för de

tre första dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet inträffade

inräknad, (k a renstid)

och ej heller för tid, innan anmälan

om sjukdomsfallet gjorts hos den

allmänna försäkringskassan, där ej

hinder mött för sådan anmälan eller

eljest särskilda skäl föranleda att

sjukpenning bör utgå.

Därest försäkrad gör anmälan

därom till den allmänna försäkringskassan,

skall i fråga om sjukperiod,

som börjar efter nästa månadsskifte,

för hans del gälla en karenstid av

trettiotre eller nittiotre dagar, såvitt

angår sådan tilläggssjukpenning,

(Föreslagen lydelse)

Av sjukpenningbeloppet i varje

klass utgöra sex kronor grundsjukpenning

och återstoden tilläggssjukpenning.

För dag då försäkrad åtnjuter

sjukhusvård skall sjukpenning minskas

med fem kronor, dock med högst

hälften av sjukpenningens belopp.

Minskningen skall intill ett belopp

av tre kronor anses belöpa på grundsjukpenning.

I övrigt skall minskningen

i första hand anses belöpa på

sådan del av tilläggssjukpenning,

som svarar mot inkomst av anställning.

För kvinnlig försäkrad utgör sjukpenningen

vid sjukhusvård lägst sex

kronor, såframt hon stadigvarande

sammanbor med barn under tio år

till henne eller hennes make eller till

någon, med vilken hon stadigvarande

sammanbor och med vilken hon

varit gift eller har eller har haft

barn.

§•

För den dag då sjukdomsfallet inträffade

utgår sjukpenning endast

om den försäkrade på grund av sjukdomen

gått miste om dagpenning

från erkänd arbetslöshetskassa.

Varar sjukperioden högst sex dagar

utöver den dag då sjukdomsfallet

inträffade, utgår sjukpenning

för dag, då den försäkrade icke skulle

hava utfört förvärvsarbete i sin

huvudsakliga sysselsättning, endast i

den mån antalet sådana dagar, den

dag då sjukdomsfallet inträffade

oräknad, överstiger två.

Utan hinder av andra stycket utgår

a) sjukpenning för semesterdag;

b) sjukpenning till försäkrad som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

som svarar mot inkomst av annat

förvärvsarbete.

Försäkrad, som gjort anmälan enligt

andra stycket, må övergå till kortare

karenstid om han ej fyllt femtiofem

år samt har god hälsa. Den

kortare karenstiden skall gälla från

och med månaden närmast efter den,

då framställning härom gjordes hos

kassan, men må ej äga tillämpning

vid sjukdom, som inträffat innan

den kortare karenstiden blivit gällande.

Vid beräkning av karenstid skola,

därest sjukperiod börjar inom tjugu

dagar efter föregående sjukperiods

slut, de båda perioderna anses såsom

en sjukperiod. Karenstid enligt första

stycket tillämpas ej, när den försäkrade

vid sjukperiodens början

äger uppbära daghjälp från erkänd

arbetslöshetskassa.

Såsom sjukperiod------

(Föreslagen lydelse)

vid sjukperiodens början äger uppbära

dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa;
c)

sjukpenning till kvinnlig försäkrad

som är placerad i sjukpenningklass

nr 1 eller är placerad i

sjukpenningklass nr 2 och skulle

hava varit placerad i sjukpenningklass

nr 1 om hennes inkomst av förvärvsarbete

icke uppgått till ettusenåttahundra

kronor för år.

Sjukpenning må ej utgivas för tid,

innan anmälan om sjukdomsfallet

gjorts hos den allmänna försäkringskassan,

där ej hinder mött för sådan

anmälan eller eljest särskilda

skäl föranleda att sjukpenning bör

utgå.

--i 7 §.

H §•

Därest försäkrad gör anmälan därom

till den allmänna försäkringskassan,

skall i fråga om sjukperiod,

som börjar efter nästa månadsskifte,

tilläggssjukpenning som svarar mot

inkomst av annat förvärvsarbete icke

utgå för de första tre, trettiotre eller

nittiotre dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet inträffade

inräknad (karenstid).

Därvid äga 10 § första—tredje styckena

icke tillämpning i fråga om sådan

sjukpenning. Vid beräkning av

karenstid skola, därest sjukperiod

börjar inom tjugu dagar efter föregående

sjukperiods slut, de båda perioderna

anses såsom en sjukperiod.

Försäkrad, som gjort anmälan en
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Upphör undantagande som avses

i 2 § första stycket sista punkten att

äga giltighet, skall beträffande tillläggssjukpenning,

som svarar mot

inkomst av annat förvärvsarbete,

gälla en karenstid av nittiotre dagar.

Den försäkrade må dock under

de förutsättningar som angivas i

10 § tredje stycket välja en karenstid

av tre eller trettiotre dagar; och

skall därvid jämväl i övrigt tillämpas

vad i nämnda lagrum är stadgat.

Ej må--------— —

(Föreslagen lydelse)

ligt första stycket, må övergå till

försäkring med kortare karenstid

eller utan karenstid, om han ej fyllt

femtiofem år samt har god hälsa.

Sådan ändring skall gälla från och

med månaden närmast efter den, då

framställning härom gjordes hos

kassan, men må ej äga tillämpning

vid sjukdom, som inträffat innan

ändringen blivit gällande.

Upphör undantagande som avses

i 2 § första stycket sista punkten att

äga giltighet, skall beträffande tillläggssjukpenning,

som svarar mot

inkomst av annat förvärvsarbete,

gälla en karenstid av nittiotre dagar.

Den försäkrade må dock under de

förutsättningar som angivas i andra

stycket välja försäkring med kortare

karenstid eller utan karenstid;

och skall därvid jämväl i övrigt tilllämpas

vad i andra stycket är stadgat.

ägde giltighet.

12 §.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven

hos allmän försäkringskassa eller

skulle hava varit inskriven därest

hon uppfyllt åldersvillkoret i

1 kap. 4 §, äger vid barnsbörd rätt

till moderskapspenning.

Moderskapspenning utgör vid enkelbörd

niohundra kronor och vid flerbörd

nämnda belopp ökat med fyrahundrafemtio

kronor för varje barn

utöver ett.

Av moderskapspenningen---

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven

hos allmän försäkringskassa eller

skulle hava varit inskriven därest

hon uppfyllt åldersvillkoret i

1 kap. 4 §, äger vid barnsbörd rätt

till moderskapspenning.

Moderskapspenning utgör vid enkelbörd

ettusen kronor och vid flerbörd

nämnda belopp ökat med femhundra

kronor för varje barn utöver ett.

---tidpunkten därför.

15 §.

Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad

a) fullgör tjänstgöring såsom värn- a) fullgör värnpliktstjänstgöring

pliktig; eller vapenfri tjänst;

b) är intagen-------allmännas bekostnad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 kap.

1 §•

för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår

Arbetsgivare skall —------

Avgift till sjukförsäkringen utgår

å summan av vad arbetsgivaren under

året till arbetstagare hos honom

i penningar eller naturaförmåner i

form av kost eller bostad utgivit såsom

lön eller, där fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, annan ersättning

för utfört arbete. Härvid skall hänsyn

icke tagas till arbetstagares lön

eller ersättning i vad den för år räknat

överstiger tjugutvåtusen kronor.

Avgift till försäkringen för tilläggspension

utgår å summan av

vad arbetsgivaren under året till arbetstagare

hos honom i penningar

eller naturaförmåner i form av kost

eller bostad utgivit såsom lön eller,

där fall som avses i 11 kap. 2 § andra

stycket är för handen, annan ersättning

för utfört arbete, sedan från

nämnda summa dragits dels ett belopp

motsvarande det vid årets ingång

gällande basbeloppet multiplicerat

med det beräknade genomsnittliga

antalet arbetstagare hos arbetsgivaren

under året, dels ock för

varje arbetstagare sådan del av lön

eller annan ersättning, som för år

räknat överstiger sju och en halv

gånger nämnda basbelopp. Härvid

skall arbetstagare, som under hela

året varit anställd med full arbetstid,

räknas såsom en arbetstagare

och arbetstagare, som under året varit

anställd i mindre omfattning,

medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga

antalet arbetstagare beräknas

med en decimal. Om särskilda

skäl föranleda därtill, må avgift

å summan av vad arbetsgivaren under

året till arbetstagare hos honom

i penningar eller naturaförmåner i

form av kost eller bostad utgivit såsom

lön eller, där fall som avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, annan ersättning

för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tillläggspension

utgår å summan av vad

arbetsgivaren under året till arbetstagare

hos honom i penningar eller

naturaförmåner i form av kost eller

bostad utgivit såsom lön eller, där

fall som avses i 11 kap. 2 § andra

stycket är för handen, annan ersättning

för utfört arbete, sedan från

nämnda summa dragits ett belopp

motsvarande det vid årets ingång

gällande basbeloppet multiplicerat

med det beräknade genomsnittliga

antalet arbetstagare hos arbetsgivaren

under året. Härvid skall arbetstagare,

som under hela året varit anställd

med full arbetstid, räknas såsom

en arbetstagare och arbetstagare,

som under året varit anställd i

mindre omfattning, medräknas i

motsvarande mån. Genomsnittliga

antalet arbetstagare beräknas med

en decimal. Om särskilda skäl föranleda

därtill, må avgift beräknas

på sätt som avviker från vad nu

stadgats men som giver i huvudsak

samma resultat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

beräknas på sätt som avviker från

vad nu stadgats men som giver i huvudsak

samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt

denna paragraf skall hänsyn icke

tagas till arbetstagare, vars lön under

året ej uppgått till trehundra

kronor. Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall soin avses i

3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

är för handen, vid beräkning av

avgift bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring.

Såvitt angår försäkringen för tillläggspension

skall bortses från arbetstagare,

som vid årets ingång

uppnått sextiofem års ålder, så ock

från arbetstagare i fall då lön eller

annan ersättning till honom antingen

enligt 11 kap. 2 § sista stycket

icke räknas såsom inkomst av anställning

eller, om arbetstagaren icke

är svensk medborgare eller mantalsskriven

härstädes, avser arbete utom

riket.

Om redares

(Föreslagen lydelse)

Vid beräkning av avgift enligt

denna paragraf skall hänsyn icke

tagas till arbetstagare, vars lön under

året ej uppgått till trehundra

kronor, och ej heller till arbetstagares

lön eller ersättning i vad den för

år räknat överstiger sju och en halv

gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen

skall vidare, där ej fall som

avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista

punkten är för handen, vid beräkning

av avgift bortses från arbetstagare,

som icke är obligatoriskt försäkrad

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Såvitt angår försäkringen

för tilläggspension skall bortses

från arbetstagare, som vid årets ingång

uppnått sextiofem års ålder, så

ock från arbetstagare i fall då lön

eller annan ersättning till honom

antingen enligt 11 kap. 2 § sista

stycket icke räknas såsom inkomst

av anställning eller, om arbetstagaren

icke är svensk medborgare eller

mantalsskriven härstädes, avser arbete

utom riket.

--stadgas särskilt.

2 §.

Försäkrad, som visst år är inskriven

hos allmän försäkringskassa,

skall för nämnda år erlägga sjukförsäkringsavgift

till kassan

enligt vad nedan sägs.

Har den försäkrade under året varit

placerad i sjukpenningklass, skall

Försäkrad, som visst år är inskriven

hos allmän försäkringskassa,

skall för nämnda år till kassan erlägga

sjukförsäkringsavgift,

som enligt vad nedan sägs avser

kassans utgifter för sjukvårdsersättning,

grundsjukpenning och

tilläggss jukpenning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning,

vari inbegripas de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

i sjukförsäkringsavgiften ingå avgift

avseende den allmänna försäkringskassans

utgifter för sjukpenning

jämte barntillägg samt för moderskapspenning.

Sådan avgift utgår för

varje månad, under vilken den försäkrade

varit placerad i sjukpenningklass.

Den som fullgör tjänstgöring

såsom värnpliktig må, såframt

han senast två månader efter

tjänstgöringens slut gjort framställning

därom hos kassan, befrias från

avgift för varje hel månad av tjänstgöringstiden.

Har vid taxering året näst efter

det år sjukförsäkringsavgiften avser

beräknats till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst för den försäkrade

eller, om han taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

för någon av de samtaxerade,

skall sjukförsäkringsavgiften innefatta

avgift avseende den allmänna

försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Sjukförsäkringsavgiften skall icke

innefatta avgift avseende utgifter för

sjukvårdsersättning, om den försäkrade

vid utgången av det år avgiften

avser upphört att vara inskriven hos

allmän försäkringskassa eller fyllt

sextiosju år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt denna lag.

Angående skyldighet------ 4

(Föreslagen lydelse)

utgifter för läkemedel som åvila de

allmänna försäkringskassorna, skall

erläggas under förutsättning att vid

taxering året närmast efter det år

avgiften avser till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst beräknats

för den försäkrade eller, om

denne taxerats enligt bestämmelserna

för gift skattskyldig, för någon

av de samtaxerade. Sådan avgift

skall dock icke erläggas, om den försäkrade

vid utgången av det år avgiften

avser upphört att vara inskriven

hos allmän försäkringskassa eller

fyllt sextiosju år eller för december

månad samma år åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt

denna lag.

Avgift avseende utgifter för grundsjukpenning,

vari inbegripas utgifterna

för barntillägg och moderskapspenning,

skall erläggas under

förutsättning dels att den försäkrade

under det år avgiften avser

varit placerad i sjukpenningklass,

dels att vid taxering året närmast

efter det år avgiften avser till stat

lig inkomstskatt beskattningsbar inkomst

beräknats för den försäkrade

eller, om denne taxerats enligt bestämmelserna

för gift skattskyldig,

för någon av de samtaxerade.

Avgift avseende utgifter för tillläggssjukpenning

skall erläggas under

förutsättning att den försäkrade

under det år avgiften avser varit

placerad i sjukpenningklass nr 3

eller högre sjukpcnningklass.

— i uppbördsförordningen.

4 §•

Avgift till sjukförsäkringen enligt Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § skall utgå med en och fem tion- 1 § skall utgå med två och sex tion
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

dels procent av det belopp, varå avgiften

skall beräknas. Av avgiften

skola fyra femtondelar användas till

bestridande av de allmänna försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning

och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter

för tilläggssjukpenning i vad den

svarar mot inkomst av anställning.

Medlen fördelas mellan kassorna i

förhållande till deras utgifter för

vartdera ändamålet under året; och

skola därvid de utgifter för läkemedel,

som enligt vad därom är särskilt

stadgat åvila kassorna, anses

ingå i utgifterna för sjukvårdsersättning.

Konungen äger med riksdagen

förordna, att viss del av de

medel, som enligt vad nu sagts skola

tillgodoföras de allmänna försäkringskassorna,

i stället skall ingå

till en fond, benämnd allmänna

sjukförsäkringsfonden,

vilken förvaltas enligt grunder som

fastställas i enahanda ordning. 6

(Föreslagen lydelse)

dels procent av det belopp, varå avgiften

skall beräknas. Av avgiften

skola sju tjugosjättedelar användas

till bestridande av de allmänna försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning

och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter för

tilläggssjukpenning i vad den svarar

mot inkomst av anställning. Medlen

fördelas mellan kassorna i förhållande

till deras utgifter för vartdera

ändamålet under året; och skola därvid

de utgifter för läkemedel, som

åvila kassorna, anses ingå i utgifterna

för sjukvårdsersättning. Konungen

äger med riksdagen förordna,

att viss del av de medel, som

enligt vad nu sagts skola tillgodoföras

de allmänna försäkringskassorna,

i stället skall ingå till en fond,

benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,

vilken

förvaltas enligt grunder som fastställas

i enahanda ordning.

6 §•

Sjukförsäkringsavgift fastställes - Avgifterna enligt 2 § andra stycket

skola vara så avvägda, att de i

förening med andra för denna del

av försäkringen tillgängliga medel

förslå till bestridande av den allmänna

försäkringskassans utgifter för

sjukpenning jämte barntillägg samt

för moder skaps penning ävensom till

förvaltningskostnader och erforderlig

fondering; och skola därvid utgifterna

för barntillägg och moderskapspenning

inbegripas i utgifterna

för grundsjukpenning. Avgifterna

skola i vad de avse grundsjuk
-

--öretal bortfaller.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning

beräknas för hela

året, avgift avseende utgifter för

grundsjukpenning för varje månad

under vilken den försäkrade varit

placerad i sjukpenningklass och avgift

avseende utgifter för tilläggssjukpenning

för varje månad under

vilken den försäkrade varit placerad

i sjukpenningklass nr 3 eller högre

s jukpenningklass.

Avgifterna avseende utgifter för

sjukvårdsersättning, grundsjukpenning

och tilläggssjukpenning skola

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

penning vara lika störa för samtliga

till grundsjukpenning berättigade

försäkrade i den allmänna försäkringskassan.

Såvitt angår tilläggssjukpenning

skola avgifterna, till

den del sådan sjukpenning svarar

mot inkomst av anställning, vara

lika störa för alla försäkrade i kassan,

som med avseende å sådan inkomst

tillhöra samma sjukpenningklass.

Till den del tilläggssjukpenning

svarar mot inkomst av annat

förvärvsarbete skola avgifterna vara

lika stora för samtliga försäkrade i

kassan, för vilka den nämnda delen

av sjukpenningen är lika stor och

för vilka samma karenstid gäller;

därest undantagande, som avses i

3 kap. 2 § första stycket sista punkten,

upphört att äga giltighet eller

övergång till kortare karenstid skett

efter ingången av den månad varunder

den försäkrade fyllt fyrtio år,

må dock med hänsyn till skillnad

mellan de försäkrade i fråga om deras

ålder göras avvikelse från vad

nu stadgats. Avgifterna skola beräknas

för månad.

(Föreslagen lydelse)

var för sig vara avvägda så, att de i

förening med andra medel som äro

tillgängliga för motsvarande del av

försäkringen förslå till bestridande

av den allmänna försäkringskassans

utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader

och erforderlig

fondering.

Avgifterna avseende utgifter för

sjukvårdsersättning och grundsjukpenning

skola var för sig vara lika

stora för samtliga avgifts pliktiga

försäkrade i den allmänna försäkringskassan.

Försäkrads avgifter för

dessa ändamål må för år räknat tillsammans

icke överstiga ett belopp

motsvarande en tiondel av hans till

statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst vid taxering året närmast

efter det år sjukförsäkringsavgiften

avser eller, om han taxerats

enligt bestämmelserna för gift

skattskyldig, en tjugondei av den

sammanlagda beskattningsbara inkomsten.

I första hand nedsättes avgiften

avseende utgifter för sjukvårdsersättning.

Avgifterna avseende utgifter för

tilläggssjukpenning skola, till den del

sådan sjukpenning svarar mot inkomst

av anställning, vara lika stora

för alla försäkrade i den allmänna

försäkringskassan, som med avseende

på sådan inkomst tillhöra samma

sjukpenningklass. Till den del

tilläggssjukpenning svarar mot inkomst

av annat förvärvsarbete skola

avgifterna vara lika stora för samtliga

försäkrade i kassan, för vilka

den nämnda delen av sjukpenningen

är lika stor och för vilka försäkringen

är lika i fråga om karenstid. Om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Är försäkrad på grund av vad i

4 kap. 3 § stadgas vid ingången av

månad, för vilken avgift enligt 2 §

andra stycket skall utgå, icke berättigad

till sjukpenning för minst nittio

dagar, nedsättes avgiften till hälften

av det belopp, vartill den eljest

skolat uppgå. Har försäkrad under

visst år åtnjutit inkomst, för vilken

erlagts sjömansskatt, skall avgift enligt

2 § andra stycket avseende samma

år nedsättas med en tolftedel för

varje månad, under vilken sådan inkomst

åtnjutits.

Avgifterna enligt 2 § tredje stycket

skola vara så avvägda, att de

i förening med andra härför tillgängliga

medel förslå till bestridande

av den allmänna försäkringskassans

utgifter för sjukvårdsersättning, däri

inbegripet utgifter för läkemedel,

ävensom till förvaltningskostnader

och erforderlig fondering. Avgifterna

skola vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga

försäkrade i kassan

samt beräknas för år.

(Föreslagen lydelse)

undantagande, som avses i 3 kap.

2 § första stycket sista punkten, upphört

att äga giltighet eller övergång

till försäkring med kortare karenstid

eller utan karenstid skett efter

ingången av den månad varunder

den försäkrade fyllt fyrtio år, må

dock med hänsyn till skillnad mellan

de försäkrade i fråga om deras

ålder göras avvikelse från vad nu

stadgats.

Är försäkrad på grund av vad i

4 kap. 3 § stadgas vid ingången av

månad, för vilken avgift avseende

utgifter för grundsjukpenning eller

tilläggssjukpenning skall utgå, icke

berättigad till sjukpenning för minst

nittio dagar, nedsättes avgiften till

hälften av det belopp, vartill den eljest

skolat uppgå. Har försäkrad under

visst år åtnjutit inkomst, för vilken

erlagts sjömansskatt, skall sådan

avgift avseende utgifter för grundsjukpenning

eller tilläggssjukpenning,

som hänför sig till samma år,

nedsättas med en tolftedel för varje

månad, under vilken sådan inkomst

åtnjutits.

Den som fullgör värnpliktstjänstgöring

eller vapenfri tjänst må, om

han senast två månader efter tjänstgöringens

slut gjort framställning

därom hos den allmänna försäkringskassan,

befrias från avgift avseende

utgifter för grundsjukpenning

eller tilläggssjukpenning för

varje hel månad av tjänstgöringstiden.

1 §•

Till allmän försäkringskassa utgår

Till allmän försäkringskassa utgår

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Nuvarande lydelse)

för varje år statsbidrag med

hälften av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, — —--

Kvinnlig försäkrad, —

Genom frivilliga

Sjukpenning som avses i denna

paragraf må ej uppgå till högre belopp

än tolv kronor för dag. Ej heller

må sjukpenningtillägg uppgå till

högre belopp än som motsvarar skillnaden

mellan tolv kronor och den

sjukpenning, vartill den försäkrade

är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning------ •—

(Föreslagen lydelse)

för varje år statsbidrag med

fyrtio procent av kassans utgifter

för

---d) moderskapspenning.

21 kap.

1 §•

visst sjukpenningtillägg.

3 kap.

Sjukpenning som avses i denna

paragraf må ej uppgå till högre belopp

än femton kronor för dag. Ej

heller må sjukpenningtillägg uppgå

till högre belopp än som motsvarar

skillnaden mellan femton kronor och

den sjukpenning, vartill den försäkrade

är berättigad enligt 3 kap.

--denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Utan hinder av 3 kap. 5 § tredje stycket lagen om allmän försäkring

må försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass nr 15, placeras i högre

sjukpenningklass vid ingången av år 1967.

Försäkrad är enligt vad riksförsäkringsverket bestämmer skyldig att före

ikraftträdandet lämna de uppgifter som fordras för tillämpningen av de nya

bestämmelserna.

De äldre bestämmelserna i 3 kap. 10 § gälla alltjämt i fråga om sjukperiod,

som börjat före utgången av år 1966, om karenstid enligt de äldre

bestämmelserna dessförinnan gått till ända.

I fråga om tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete

och för vilken vid utgången av år 1966 gäller en karenstid av

tre dagar, gäller samma karenstid även efter ikraftträdandet, om den

försäkrade dessförinnan gör anmälan därom till den allmänna försäkringskassan.

Äldre bestämmelser gälla alltjämt i fråga om avgift och statsbidrag för

tid före ikraftträdandet.

Bestämmelserna om den som fullgör vapenfri tjänst lända till efterrättelse

från och med den 1 oktober 1966.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 och 5 §§ förordningen den 18 december 1959 (nr 555)

angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ förordningen den 18 december 1959

angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Nuvarande lydelse)

3

Avgiften till sjukförsäkringen utgår

efter den för året gällande procentsatsen

och beräknas för varje

redare å summan av lön till arbetstagare

som i 1 § sägs, sedan därifrån

för varje arbetstagare dragits sådan

del av lön, som för år räknat överstigit

tjugutvåtusen kronor. Härvid

skall bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring.

5

Av avgiften till sjukförsäkringen

skola fyra femtondelar användas till

bestridande av de allmänna försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning

och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter för

tilläggssj ukpenning.

nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Avgiften till sjukförsäkringen utgår

efter den för året gällande procentsatsen

och beräknas för varje

redare å summan av lön till arbetstagare

som i 1 § sägs, sedan därifrån

för varje arbetstagare dragits sådan

del av lön, som för år räknat överstigit

sju och en halv gånger det i

1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring

avsedda basbelopp som gäller

vid årets ingång. Härvid skall bortses

från arbetstagare, som icke är

obligatoriskt försäkrad enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring.

§•

Av avgiften till sjukförsäkringen

skola sju tjugosjättedelar användas

till bestridande av de allmänna försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning

och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter för

tilläggssj ukpenning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

Äldre bestämmelser gälla alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Förordningen omtryckt 1962:397.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

15

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt

smittbärare

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 maj 1956 om ersättning åt

smittbärare1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4

Är den till ersättning berättigade

intagen å sjukhus, som i lagen om

allmän försäkring omförmäles, skall

ersättningen för inkomstbortfall

minskas med fem kronor för dag,

dock med högst hälften av ersättningens

belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet

till kvinna, som stadigvarande

sammanbor med eget eller

makes barn, adoptivbarn eller

fosterbarn under tio år, skall för tid

då hon är intagen å sjukhus utgöra

sju kronor för dag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Är den till ersättning berättigade

intagen å sjukhus, som i lagen om

allmän försäkring omförmäles, skall

ersättningen för inkomstbortfall

minskas med fem kronor för dag,

dock med högst hälften av ersättningens

belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet

till kvinna, som stadigvarande

sammanbor med eget eller

makes barn, adoptivbarn eller

fosterbarn under tio år, skall för tid

då hon är intagen å sjukhus utgöra

åtta kronor för dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

• Senaste lydelse av 4 § se 1962: 410.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 28 § 2 mom. förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 28 § 2 mom. förordningen den 14 december 1956

om erkända arbetslöshetskassor1 skall

angives.

(Nuvarande lydelse)

2 mom. Karenstid anses fullgjord,

när medlem blir arbetslös efter

att hava

åtnjutit hel sjukpenning enligt lagen

om allmän försäkring eller lagen

om yrkesskadeförsäkring för så

många dagar, att deras antal ökat

med tre motsvarar den för honom

föreskrivna karenstiden, eller

under minst fem dagar fullgjort —

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Karenstid anses fullgjord,

när medlem blir arbetslös efter

att hava

åtnjutit hel sjukpenning enligt lagen

om allmän försäkring eller lagen

om yrkesskadeförsäkring för så

många dagar, att deras antal ökat

med ett motsvarar den för honom

föreskrivna karénstiden, eller

----- —--i 22 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

Äldre bestämmelser gälla alltjämt, när medlem blir arbetslös efter sjukperiod

som börjat före ikraftträdandet.

1 Förordningen omtryckt 1964:495.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

17

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 22 april 1960 (nr 77)

angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 22 april 1960 angående

byggnadsforskningsavgift1 2 skall erhålla ändrad lydelse på Sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

Byggnadsforskningsavgift utgår —

Vid beräkning av byggnadsforskningsavsgift

skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren

under året ej uppgått till

trehundra kronor, och ej heller till

arbetstagares lön i vad lönen överstiger

tjugutvåtusen kronor för år räknat.

Angående debitering

(Föreslagen lydelse)

§•

-----— (kodnummer 403).

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift

skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren

under året ej uppgått

till trehundra kronor, och ej heller

till arbetstagares lön i vad lönen

för år räknat överstiger sju och en

halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen den

25 maj 1962 (nr 3S1) om allmän försäkring

avsedda basbelopp som gäller

vid årets ingång.

— särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

Äldre bestämmelser gälla alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1964:32.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 47

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen om allmän försäkring, som

innebär borttagande av karensdagar, höjning av sjukpenningbeloppen och

utbyggnad av sjukpenningskalan.

De nuvarande reglerna om karenstid föreslås slopade. Sjukpenning skall

enligt huvudregeln utgå fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. För sjukperioder,

som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen, skall

gälla en s. k. fridagsregel, som innebär att sjukpenning utgår endast för dag

då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning.

Under en sjukperiod skall dock fridagsregeln kunna tillämpas på

högst två fridagar. Fridagsregeln skall inte avse hemmafruförsäkrade kvinnor

och inte heller sådana förvärvsarbetande kvinnor som är sjukpenningklassplacerade

för enbart grundsjukpenning och som skulle ha varit hemmafruförsäkrade

om deras årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgått till minst

1 800 kr.

Sjukpenningen i de nuvarande sjukpenningklasserna höjs med belopp

mellan 1 kr. och 6 kr. Sjukpenningens genomsnittliga kompensationsgrad

ökar genom höjningen från ca 65 % till drygt 80 %. Vid en årsinkomst av

15 000 kr. stiger sjukpenningen från 20 till 25 kr. och vid en årsinkomst av

20 000 kr. från 25 till 31 kr.

Grundsjukpenningen, som framför allt är av intresse för de hemmafruförsäkrade

kvinnorna, höjs från 5 till 6 kr.

Sjukpenningskalan byggs ut med sex nya sjukpenningklasser, så att dess

övre gräns ungefärligen motsvarar taket inom ATP. Den högsta sjukpenningklassen

föreslås avse årsinkomster på minst 39 000 kr. och ge 52 kr.

om dagen i sjukpenning.

Moderskapspenningen föreslås höjd från 900 till 1 000 kr. vid enkelbörd.

Höjningen av sjukpenningbeloppen gäller även tilläggssjukpenning vid

barnsbörd.

Inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmafruar och studerande

skall det bli möjligt att försäkra sig för 15 kr. per dag — inklusive

sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen — mot f. n. 12 kr.

Kostnaderna för de föreslagna förbättringarna beräknas till drygt 770

milj. kr. per år. Kostnadsökningen skall enligt förslaget i princip finansieras

avgiftsvägen. För löntagarnas del tas avgiftshöjningen i huvudsak ut

i form av ökad arbetsgivaravgift. Procentsatsen för arbetsgivaravgiften höjs

från 1,5 till 2,6 och underlaget för avgiftsuttaget, som f. n. är löner upp till

22 000 kr. om året, blir löner upp till ett belopp motsvarande 7,5 gånger

basbeloppet, dvs. ATP-taket. För löntagare i de vanligaste inkomstlägena

kan den sjukförsäkringsavgift, som de själva betalar via skattsedeln, beräknas

öka med 20—25 kr. för ogift och med 40—50 kr. för gift man, vars

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

hustru inte har inkomst. I de fall då en löntagare får höjd sjukpenning

också på grund av att sjukpenningskalan byggs ut med nya klasser blir

ökningen större.

För dem som är sjukpenningförsäkrade för annan förvärvsinkomst än

anställningsinkomst stiger sjukförsäkringsavgiften avsevärt mera. För tillläggssjukpenning

som svarar mot annan inkomst än anställningsinkomst

skall det alltjämt vara möjligt för den försäkrade att välja karenstid — enligt

förslaget 3 dagar, 33 dagar eller 93 dagar — och på så sätt få lägre

avgift.

Enligt förslaget skall avgift för grundsjukpenning liksom avgift för sjukvårdsförmåner

erläggas endast om den försäkrade eller hans make kommer

upp till beskattningsbar inkomst. Avgiften för dessa båda ändamål skall

sammanlagt inte få överstiga 10 % av den beskattningsbara inkomsten.

Bidragsprocenten för statsbidraget till sjukförsäkringen föreslås sänkt

från 50 till 40. Härigenom stannar statens kostnadsökning på grund av reformen

vid ca 12 milj. kr. per år.

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1966/67 till bidrag

till sjukförsäkringen beviljar ett förslagsanslag av 455 milj. kr.

Reformen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1967.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 323 och II: 388 har yrkats, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära sådan översyn av nu gällande tillämpningsföreskrifter

att kvinnor och män behandlas lika i sjukförsäkringsfrågor».

I motionerna I: 737 och II: 909 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla

1) om översyn av regler och tillämpningsföreskrifter avseende allmän

sjukförsäkring i syfte att uppnå likställighet mellan manlig och kvinnlig

försäkringstagare, samt

2) att åtgärder vidtages i syfte att åstadkomma en tillförlitlig och jämförande

statistik rörande sjukfrekvens och faktorer som påverkar denna,

varvid särskild hänsyn skall tagas till variationer betingade av geografiska,

tjänste- och åldersmässiga förhållanden».

I motionerna I: 739 och II: 911 har yrkats, »alt 3 kap. 10 § tredje stycket

i förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring

ändras dithän att åldersgränsen för barnen höjcs från sexton till

aderton år».

I motionerna I: 7i0 och II: 906 har yrkats, »att riksdagen matte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till ändring

av bestämmelserna i lagen om allmän försäkring 3 kap. 13 § i överensstämmelse

med vad som i motionen anförts».

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

I motionerna 1: 741 och 11: 908 har yrkats,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om redovisning

inom tre år efter reformens ikraftträdande av konsekvenserna av reformen

samt om förslag till ändringar som därvid kan anses motiverade,

samt

att riksdagen måtte besluta om höjning av moderskapspenningen vid

enkelbörd till 1 080 kr. och om höjning till 540 kr. av det belopp som tillkommer

vid flerbörd för varje barn utöver ett».

I motionerna 1: 742 och II: 910 har yrkats,

»att riksdagen måtte

1. antaga det till propositionen nr 113 fogade förslaget till lag angående

ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring med de

ändringar att 3 kap. 4 och 10 §§ erhåller nedanstående lydelse.

4 §•

Försäkrad som---följande tabell:

Sjukpenningsklass nr

Inkomsten av förvärvsar- bete uppgår för år

Sjukpenning kr.

till kr.

men ej till

kr.

Ogifta samt gift,

vars make/maka

är placerad i sjukp.

klass 8 eller högre

Gift, vars make/

maka är placerad

i sjukp. klass 7 eller

lägre

2...................

1 800

2 600

6

6

3...................

2 600

3 400

7

7

4...................

3 400

4 200

7

8

5...................

4 200

5 000

8

9

6...................

5 000

5 800

9

10

7...................

5 800

6 800

11

12

8...................

6 800

8 400

13

14

9...................

8 400

10 200

15

16

10...................

10 200

12 000

18

19

11...................

12 000

14 000

20

22

12...................

14 000

16 000

23

25

13...................

16 000

18 000

25

28

14...................

18 000

21 000

27

31

15...................

21 000

24 000

30

34

16...................

24 000

27 000

33

37

17...................

27 000

30 000

35

40

18...................

30 000

33 000

38

43

19...................

33 000

36 000

41

46

20..................

36 000

39 000

44

49

21...................

39 000

—

46

52

Av sjukpenningbeloppet--— återstoden tilläggssjukpenning.

För dag---av anställning.

För kvinnlig---haft barn.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

21

10 §.

För den---erkänd arbetslöshetskassa.

Varar sjukperioden högst tretton dagar utöver den dag då sjukdomsfallet

inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava

utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån

antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad, överstiger

två.

Utan hinder---bör utgå.

Såsom sjukperiod---i 7 §.

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga

erforderliga åtgärder för fortlöpande registrering av de återverkningar på

olika områden som de i föreliggande proposition upptagna förslagen kan

ge upphov till».

I motionen I: 738 har yrkats, »att riksdagen vid behandling av proposition

nr 113 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t,

med beaktande av vad som anförts i motionen, snarast måtte vidtaga åtgärder

för att effektivisera kontrollen i samband med korttidsfrånvaro på

grund av sjukdom».

I motionen 11:890 har yrkats, »att riksdagen med godkännande i övrigt

av Kungl. Maj :ts proposition nr 113 beslutar jämställa män och kvinnor i

enlighet med vad jag ovan anfört och sålunda ändrar samtliga paragrafer i

detta avseende samt hemställer jag till vederbörande utskott att utarbeta

förslag till erforderlig lagtext».

I motionen 11: 907 har yrkats,

»att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 113 måtte besluta,

att den i propositionen intagna spärregeln må utformas så, att sjukpenning

icke bör utgå för första arbetsdagen efter insjuknandedagen och icke heller

för den andra arbetsfria dagen, dock med den återgångsregeln, att sjukpenning

skall utgå även för sagda dagar, därest sjukskrivningsperioden omfattar

mer än sex dagar; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 323, I: 738, II: 890 och II: 906—911.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har i propositionen

anfört:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Allmänna synpunkter

Genomförandet av den allmänna sjukförsäkringen år 1955 betecknar

jämte pensionsreformen det viktigaste inslaget i de senare årens nyskapande

arbete på den sociala trygghetens område. Försäkringen innebär att

medborgarna garanteras inte bara ersättning för sjukvårdsutgifter utan

även kompensation för inkomstbortfall på grund av sjukdom. I synnerhet

i det senare hänseendet var sjukförsäkringen med sina i förhållande till inkomstbortfallets

storlek graderade förmåner banbrytande på den allmänna

försäkringens område. Detta hindrar inte att önskemålen om reformer och

förbättringar av socialförsäkringen i stor utsträckning varit inriktade på

sjukförsäkringen. Redan år 1958 skedde en betydande förbättring av sjukpenningförsäkringen.

Ursprungligen gällde att sjukpenningen i samtliga

sjukpenningklasser utom de tre lägsta sjönk efter 90 dagar. Genom 1958

års reform förlängdes denna tid till 180 dagar. En ny betydande förbättring

av sjukförsäkringen skedde i samband med tillkomsten av lagen om allmän

försäkring år 1962.

Genom 1962 års lagstiftning fick sjukförsäkringen i huvudsak sitt nuvarande

innehåll. Reformen innebar bl. a. att grundsjukpenningen höjdes

från 3 kr. till 5 kr. och att sjukpenningskalan byggdes ut så att den kom

att omfatta förvärvsinkomst t. o. m. 21 000 kr. om året mot tidigare 14 000

kr. om året. Vidare slopades regeln om lägre sjukpenning efter 180 dagar

och sjukhjälpstiden, som tidigare varit begränsad till maximalt 730 dagar

för varje sjukdom, blev i princip obegränsad. Det obligatoriska försäkringsskyddet

utvidgades till att omfatta inte bara anställningsinkomster utan

även inkomster av annat förvärvsarbete.

I prop. 1962:90 med förslag till lag om allmän försäkring, m. m. uttalade

min företrädare i ämbetet att socialförsäkringen även i fortsättningen

lovade att bli ett fält som bjöd på en rik utveckling. Detta uttalande

har i hög grad besannats. En rad betydelsefulla reformfrågor på sjukförsäkringens

område prövas av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Utredningen

avlämnade i fjol ett delbetänkande med förslag till en allmän tandvårdsförsäkring.

Förslaget har remissbehandlats och är nu föremål för övervägande

i socialdepartementet. På pensionssidan arbetar pensionsförsäkringskommittén,

som har att ta ställning till bl. a. frågorna om folkpensionsförmånerna

efter år 1968 och pensionsförmånerna till dem som invalidiserats i unga

år. Med anledning av ett delbetänkande, som kommittén lämnade i höstas,

har nyligen avlåtits proposition till riksdagen med förslag till bl. a. förbättrade

förmåner för vissa handikappade.

I fråga om sjukpenningförsäkringen har reformönskemålen i stor utsträckning

inriktats på frågorna om ett slopande eller en förkortning av

karenstiden och om sjukpenningens kompensationsnivå. Huvudregeln i fråga

om karenstiden är att sjukpenning inte utgår för de tre första dagarna

i varje sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Kompensationsnivån är så

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1966

avvägd, att sjukpenningen efter karenstidens utgång ersätter ungefär 65 %

av den förlorade nettoinkomsten.

För flertalet löntagare är sjukförsäkringens förmåner det enda ekonomiska

skyddet vid sjukdom. Det finns emellertid betydande löntagargrupper

som har ett bättre skydd vid sjukdom på grund av att de i kollektivavtal är

tillförsäkrade sjuklöneförmåner. Hit hör huvuddelen av tjänstemännen, såväl

de hos staten, kommunerna och landstingen anställda som de som är anställda

på den privata arbetsmarknaden. Även huvuddelen av övriga löntagare,

som är anställda hos staten, kommunerna och landstingen, är tillförsäkrade

sjuklöneförmåner, medan sådana förmåner till andra än tjänstemän

hör till undantagen på den privata arbetsmarknaden. Sjuklöneförmå

nerna till statens anställda innebär i korthet att den anställde fr. o. m. der.

första sjukdagen uppbär en sjuklön, som motsvarar ungefär 90 % av der

ordinarie lönen, samt att staten tillgodogör sig den sjukpenning som tillkommer

den anställde. Sjuklöneförmånerna på kommun- och landstingssidan

är något annorlunda konstruerade men ger i huvudsak samma ekonomiska

resultat. De sjuklöneförmåner, som tillkommer tjänstemän på der

privata arbetsmarknaden, kan i stort sett jämföras med dem som förekommer

på den statliga och den kommunala sidan.

Den klyfta som sålunda existerar mellan tjänstemännen och arbetarna

på den privata arbetsmarknaden i fråga om den ekonomiska tryggheten

vid sjukdom har länge upplevts som en social orättvisa. I synnerhet har

den omständigheten att större delen av löntagarna på den privata arbetsmarknaden

saknar ekonomiskt skydd under karensdagarna gett anledning

till missnöje.

Karensreglerna har uppfattats såsom ogynnsamma även från en annan

utgångspunkt. När den allmänna sjukförsäkringen genomfördes samordnades

den med yrkesskadeförsäkringen på så sätt att skyddet vid yrkesskada

skulle utgå från sjukförsäkringen under den s. k. samordningstiden,

som i princip är 90 dagar efter dagen för yrkesskadan. Härigenom kom karensreglerna

att gälla även vid yrkesskada. Detta betydde en försämring,

eftersom sjukpenning vid yrkesskada enligt äldre regler utgick fr. o. m.

dagen efter olycksfallsdagen om sjukdomen varade mer än två dagar, olycksfallsdagen

oräknad.

LO har både vid 1962 års och vid 1964 års avtalsrörelser fört fram

krav på sjuklöneförmåner även för arbetarna under karensdagarna. Kraven

har emellertid vid båda tillfällena avböjts av arbetsgivarsidan. Enligt vad

Svenska arbetsgivareföreningen uppgivit har den avvisande inställningen

motiverats dels av kostnadsskäl och dels från principiella utgångspunkter.

Sedan det till följd härav blivit aktuellt att lagstiftningsvägen lösa frågan

om en förbättring av den ekonomiska tryggheten vid sjukdom för de stora

löntagargrupperna, bar det från arbetsgivarsidan i årets löneförhandlingar

föreslagits en ordning som skulle ge sjuklöneförmåner under karensdagarna,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

i princip lika för arbetare och tjänstemän. I huvuddrag innebär förslaget

att det för varje anställd skulle öppnas ett sjuksparkonto i bank, på

vilket arbetsgivaren skulle göra insättningar för varje avlöningsperiod och

från vilket arbetstagaren skulle ha rätt att för varje karensdag ta ut ett

visst belopp av de innestående medlen. Om arbetstagaren inte drabbades

av sjukdom och därför inte utnyttjade kontot, skulle han likväl ha rätt att

lyfta de innestående medlen med undantag av ett minimibelopp, motsvarande

beloppet för ett visst antal karensdagar. För anställda, som till följd av

dålig hälsa har mycket hög sjukdomsfrekvens, skulle finnas vissa kompletterande

anordningar.

Mot en lösning av karenstidsproblemet efter de från arbetsgivarhåll föreslagna

riktlinjerna kan invändas att den skulle premiera arbetstagare med

god hälsa på ett sätt som från sociala synpunkter inte är motiverat. Man

kan inte heller bortse från att förslaget kan ha vissa från medicinsk synpunkt

mindre gynnsamma effekter. Förslaget kan få till följd att den som

är sjuk infinner sig på arbetsplatsen, fastän det både för hans egen och för

omgivningens hälsa skulle ha varit bättre om han stannat hemma.

En förutsättning för genomförandet av den av arbetsgivareföreningen

föreslagna ordningen torde vara att den kommer att gälla för såväl arbetare

som tjänstemän. Redan vid 1964 års avtalsrörelse förde arbetsgivarparten

fram ett förslag av denna innebörd till tjänstemännens organisationer, men

dessa avvisade då förslaget. Inte heller den fackliga arbetarrörelsen har

ansett förslaget antagbart.

Vad som sålunda förekommit visar att avtalsvägen inte är framkomlig

när det gäller att tillgodose de berättigade önskemålen om en utjämning av

skillnaderna mellan olika grupper i fråga om det ekonomiska skyddet vid

sjukdom. I detta läge anser jag det naturligt att gå fram på den väg som

tidigare visat sig effektiv för att nå lösningar av stora sociala frågor, nämligen

lagstiftningsvägen. Mot denna bakgrund har jag låtit utarbeta promemorian

om förbättrad sjukpenningförsäkring.

De förslag som promemorian innehåller innebär en avsevärd förbättring

och utbyggnad av den allmänna försäkringens sjukpenningförmåner. I huvudsak

innebär förslagen att de nuvarande karensreglerna slopas och att

sjukpenningen i regel skall utgå redan fr. o. m. den första dagen efter insjuknandedagen.

Vid sjukdom, som varar mindre än åtta dagar, skall sjukpenning

dock inte utges för den första eller den andra dagen efter insjuknandedagen,

om inte sjukdomen hindrat den försäkrade att utföra förvärvsarbete

som han annars skulle ha utfört. Sjukpenningen föreslås höjd så

att den i de vanligaste inkomstlägena kompenserar ca 80 % av inkomstbortfallet.

Sjukpenningskalan byggs enligt förslaget ut så att den kommer alt

täcka inkomster upp till ATP-taket.

Den bärande tanken i promemorian, att man bör söka åstadkomma likställighet

mellan olika arbetstagargrupper i fråga om skyddet mot inkomstbortfall

vid sjukdom, har fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehand
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

lingen. Remissinstanserna är positiva till en förbättring av sjukpenningförmånerna.

Mot de i promemorian framlagda förslagen har dock invänts alt

deras genomförande skulle leda till en ökad frånvaro från arbetet och däiined

till såväl ökade kostnader för produktionen som minskad produktion.

Det är givet att reformen ger ökade möjligheter för de anställda att vid

sjukdom stanna hemma från arbetet för att återvinna hälsan. Denna effekt

betraktar jag som en av de stora och värdefulla vinsterna med den föreslagna

förbättringen av det ekonomiska skyddet vid sjukdom. Dessa ^nster

begränsar sig inte till den enskildes välfärd utan de kan beiäknas komma

även samhället i dess helhet till godo.

Bakom farhågorna för att förslagen skulle negativt återverka på produktionen

och leda till högre kostnader än som är motiverat av att bereda skydd

vid sjukdom ligger uppfattningen att de förbättrade sjukpenningförmånerna

kommer att ge upphov till missbruk av försäkringen. I synnerhet anses

slopandet i huvudsak av karenstiden vara ägnat att inbjuda till missbruk.

Det kan naturligtvis alltid sägas att väl utbyggda sociala trygghet sanordningar

innesluter vissa risker för missbruk. Erfarenheterna a\ de

stora sociala reformer, som genomförts under de sist förflutna tio åren och

som nu är i tillämpning, ger emellertid enligt min mening knappast grund

för antagandet att ett sådant missbruk skulle få stor omfattning. Tvärtom

torde kunna sägas att de svenska löntagarna genomgående visat prov på

hög arbetsmoral och stor lojalitet i förhållande till både arbetsgivare och

arbetskamrater. Jag vill hänvisa till att statens, kommunernas och landstingens

anställda liksom tjänstemännen på den privata arbetsmarknaden sedan

länge varit tillförsäkrade sjuklöneförmåner, som är jämförbara med de

i promemorian föreslagna sjukpenningförmånerna.

Risken för att ett mindre antal personer kan tänkas vilja missbruka de

förmåner försäkringen ger kan enligt min mening inte utgöra ett godtagbart

skäl för att beröva den stora massan lojala medborgare den stora fördel,

som det innebär att inte av ekonomiska skäl behöva avstå från den

ledighet från arbetet som kan behövas för alt på ett riktigt och effektivt

sätt bota en sjukdom.

Karenstiden

Att störa grupper av löntagare saknar skydd mot inkomstbortfall ''vid

sjukdom under sjukförsäkringens tre karensdagar är, som jag redan konstaterat,

en viktig anledning till önskemålen om förbättring av sjukpenningförsäkringen.

I promemorian har föreslagits att de nuvarande karensdagarna slopas, så

när som på att sjukpenning alltjämt inte skall utgå för insjuknandedagen.

Ett tillgodoseende av önskemålen om likställighet kan synas kräva att sjukj>cnning

utgår även för den dagen. Ett sådant steg skulle emellertid medföra

att sjukpenning kunde utgå även för dag då den försäkrade insjuknat

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

efter arbetstidens slut och således inte gått miste om inkomst. Det kan

påpekas att sjuklöneförmånen inte leder till sådan dubbelersättning. Remissinstanserna

har godtagit att sjukpenning inte utgår för insjuknandedagen.

Jag förordar den ändringen i karensreglerna att sjukpenning i princip

skall utgå fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. Detta innebär att karenstiden

i praktiken försvinner i de fall då insjuknandet ägt rum så sent

på dagen att den försäkrade inte går miste om arbetsförtjänst för den dagen.

Att behålla termen karenstid för en företeelse som kan gälla endast en

del av sjukdomsfallen synes inte motiverat. Såsom föreslagits i promemorian

bör med hänsyn härtill denna term i fortsättningen inte användas i

förevarande sammanhang. I stället bör den nya regeln få den utformningen

att sjukpenning inte utgår för den dag då sjukdomsfallet inträffade.

Enligt promemorian skall regeln att sjukpenning inte utgår för insjuknandedagen

gälla utan undantag. Arbetsmarknadsstyrelsen har påpekat att

detta kan medföra försämringar för de arbetslöshetsförsäkrade, eftersom

det enligt nuvarande regler inte skall tillämpas karenstid när den försäkrade

vid sjukperiodens början är berättigad till dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

Styrelsen har förordat att de nuvarande samordningsreglerna

mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen i sak hibehålls. Jag

finner dessa önskemål befogade och föreslår därför den ändringen i förhållande

till promemorieförslaget att liksom nu sjukpenning skall kunna utges

även för insjuknandedagen, när den försäkrade på grund av sjukdomen gått

miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa för den dagen.

Sjukpenningen utgår enligt nuvarande regler för varje dag i sjukperioden,

sedan väl karenstiden gått till ända. Sjukpenning utges således även för dagar

då den försäkrade inte skulle ha utfört förvärvsarbete och då han inte

lidit någon inkomstförlust. Överkompensation uppstår likväl regelmässigt

inte. Karensreglerna har den effekten att kortare sjukdomsfall under veckoslut

och helger, då den försäkrade inte skulle ha utfört förvärvsarbete,

inte leder till sjukpenningersättning.

Ett borttagande av karenstiden enligt vad jag nyss förordat ger upphov

till vissa svårigheter med hänsyn till att sjukpenningen utgår per kalenderdag

och inte bara per arbetsdag. Sålunda skulle sjukpenning kunna utgå

till den som insjuknar och sjukanmäler sig på en fredag kväll efter arbetets

slut och är sjuk över lördagen och söndagen för att åter gå i arbete på måndagen,

även om han under lördagen och söndagen inte skulle ha utfört förvärvsarbete.

För att motverka sådana effekter av karenstidsförkortningen har i promemorian

föreslagits en spärregel för sjukdomsfall, som varar mindre än åtta

dagar inberäknat insjuknandedagen. Den föreslagna regeln har utformats

som en fridagsregel och innebär att sjukpenning inte skall utgå för den

första eller den andra dagen efter insjuknandedagen, om inte sjukdomen

hindrat den försäkrade att utföra förvärvsarbete som han eljest skulle

ha utfört.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr W år 1966

Sjukpenningen syftar till att ge ersättning för inkomstbortfall. Det torde

inte råda delade meningar om att det, när karenstiden slopas, behövs en fridagsregel

för att säkerställa inkomstbortfallsprincipen. Däremot har den

utformning fridagsregeln fått i promemorian gett anledning till åtskillig

remisskritik. Man har pekat på att regeln kan leda till stor ojämnhet i ersättningen

beroende på vilken dag insjuknandet äger rum. I åtskilliga fall

skulle regeln inte hindra att sjukpenningen ger betydande överkompensation.

Som exempel härpå har anförts det fallet att en timavlönad försäkrad,

som har femdagarsvecka med lördag och söndag såsom lediga dagar, blir

sjuk en onsdag kväll, då han också anmäler sjukdomsfallet till försäkringskassan,

och åter är frisk och i arbete på måndagen. Enligt förslaget i promemorian

skulle han bli berättigad till sjukpenning för torsdag—söndag eller

för fyra dagar, trots att han förlorar inkomst endast för torsdag och fredag.

Kompensationen skulle då kunna överstiga inkomstbortfallet, åtminstone

om sjukpenningens nivå också höjs. Skulle däremot den försäkrade i stället

insjukna på en fredag kväll och återgå i arbete påföljande onsdag, skulle

fyra dagars sjukdom med två dagars bortovaro från arbetet ge sjukpenning

endast för två dagar. Skillnaden beror på att i det senare fallet lördagen

och söndagen utgör den första och den andra dagen efter dagen för insjuknandet,

medan de i det förra fallet utgör den tredje och den fjärde dagen

efter insjuknandedagen.

Ett par remissyttranden innehåller förslag om att fridagsregeln skall göras

tillämplig på flera arbetsfria dagar än den första och den andra dagen

efter insjuknandedagen. Ett förslag är att regeln skall vara tillämplig på de

fyra första dagarna efter insjuknandedagen. Ett annat går ut på att man

under en hel sjudagarsperiod efter insjuknandedagen skall räkna bort arbetsfria

dagar.

Enligt min mening bör den i promemorian föreslagna fridagsregeln ändras,

så att överkompensation inte uppstår i fall av den typ som påtalats vid

remissbehandlingen. Härvid bör dessutom eftersträvas att dagen för insjuknandet

och förläggningen av den försäkrades arbetstid så litet som möjligt

påverkar den kompensation som sjukpenningen ger. Vid övervägande av

olika möjliga alternativ har jag funnit den bästa lösningen vara, att sjukpenning

inte får utgå för arbetsfri dag, som utgör någon av de sex första

dagarna efter insjuknandedagen. Sjukpenning skall dock inte på grund av

fridagsregeln kunna falla bort för mer än två dagar. I denna utformning

fyller fridagsregeln först och främst den funktionen alt sjukpenning inte

utgår när sjukperioden omfattar endast en eller två arbetsfria dagar. Vidare

blir den sammanlagda sjukpenningen lika stor, oberoende av om den eller de

arbetsfria dagarna ligger i början, inuti eller i slutet av eu sjukperiod om

högst sex dagar, insjuknandedagen oräknad. Sjukpenningen ger också inom

eu sådan sjukperiod i regel samma kompensationsgrad oberoende av hur

lång sjukperioden är och vilken dag den försäkrade insjuknar. Det sisla

betraktar jag som en värdefull vinst med den nya regeln, ty särskilt i detta

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

hänseende har de nu gällande karensreglerna kunnat ge högst varierande

resultat. I motsats till nuvarande karensregler kan fridagsregeln aldrig leda

till att den försäkrade går miste om sjukpenning för dag då han skulle ha

utfört förvärvsarbete.

Sjukpenningen är så beräknad att den åsyftade kompensationsgraden för

en vecka uppnås när sjukpenning utgår för samtliga sju veckodagar. Fridagsregeln

leder till att kompensationsgraden blir lägre för den första veckan.

Detta torde kunna godtas i fråga om kortare sjukdomsfall. Vid längre

sjukdomsfall är det däremot angeläget att den åsyftade kompensationsgraden

uppnås. Med hänsyn härtill har i promemorian föreslagits att fridagsregeln

inte skall tillämpas, om sjukperioden varar mer än sex dagar, insjuknandedagen

oräknad. I sådana fall skall sjukpenningen så att säga

väckas till liv för dagar, som infallit före den sjunde dagen och som skulle

ha varit arbetsfria, även om den försäkrade inte varit sjuk. Denna s. k.

återgångsregel har väckt kritik i en del remissyttranden. Man har därvid

åberopat en av riksdagen uttalad uppfattning att s. k. villkorliga karenstider

erfarenhetsmässigt leder till att sjukskrivningstiderna tenderar att

förlängas så att villkoret för att sjukpenning skall utgå under karensdagarna

blir uppfyllt. Det har under hänvisning härtill hävdats att den som är sjuk

på den sjätte dagen efter insjuknandedagen skulle frestas att vara sjukskriven

ytterligare en dag, eftersom detta skulle kunna ge honom sjukpenning

inte bara för den dagen ulan för ytterligare två dagar, för vilka sjukpenningen

i annat fall skulle ha fallit bort på grund av fridagsregeln.

Jag tror för min del att riskerna för missbruk med den här föreslagna

återgångsregeln är tämligen begränsade. Den avgörande tidpunkten för om

regeln skall vara tillämplig eller inte bör nämligen sammanfalla med den

tidpunkt då försäkringskassan skall kräva läkarintyg för att sjukpenning

skall fortsätta att utgå. Möjligheten att få sjukpenning för två arbetsfria

dagar under den första sjukveckan blir alltså beroende av om den försäkrade

med läkarintyg styrker att han måste avhålla sig från arbete även under

den sjunde dagen efter insjuknandedagen. Med hänsyn härtill och då

jag bedömer det som angeläget att sjukpenningen ger så god kompensation

som möjligt för längre sjukperioder förordar jag att den föreslagna återgångsregeln

införs.

Många försäkringskassor kräver f. n. läkarintyg fr. o. m. den sjunde dagen

efter insjuknandedagen, medan intygskravet i andra kassor gäller fr. o. m.

den åttonde dagen. Med hänsyn till återgångsregeln bör försäkringskassornas

praxis på detta område bli enhetlig. Läkarintyg bör krävas senast

fr. o. m. den sjunde dagen efter insjuknandedagen. Det ankommer på riksförsäkringsverket

att meddela föreskrifter härom.

Enligt förslaget i promemorian skall fridagsregeln gälla endast dag då

sjukdomen hindrat den försäkrade att utföra förvärvsarbete, som han eljest

skulle ha utfört. Flera remissinstanser har ansett att regeln med denna ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1966 29

formning blir svår att tillämpa och kan inbjuda till missbruk. Med den föreslagna

formuleringen skulle sålunda sjukpenning kunna utgå för dag då

den försäkrade skulle baft fridag i den ordinarie anställningen men skulle

ha ägnat någon stund åt en bisyssla. Man har därför efterlyst ett klarläggande

av hur mycket förvärvsarbete som den försäkrade skulle ha utfört för

att fridagsregeln inte skall träda i tillämpning. Några remissinstanser har

ansett att man bör kräva att den försäkrade skulle ha utfört arbete hos

huvudarbetsgivaren.

Jag anser det viktigt att fridagsregeln får en sådan utformning att den inte

bereder onödiga tillämpningssvårigheter. Det är vidare enligt min mening

inte rimligt att förekomsten av bisysslor leder till att sjukpenning trots

fridagsregeln utgår för dag, under vilken den försäkrade inte skulle ha arbetat

i sin huvudsakliga sysselsättning. Jag föreslår att regeln omformuleras

så, att sjukpenning under en sjukperiod, som varar högst sex dagar utöver

insjuknandedagen, utgår för dag då den försäkrade inte skulle ha utfört

förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån antalet

sådana dagar, insjuknandedagen oräknad, överstiger två.

I allmänhet torde det inte råda någon tvekan om vad som är den försäkrades

huvudsakliga sysselsättning. I tveksamma fall torde viss ledning kunna

hämtas från tillämpningen av begreppet huvudsaklig arbetsanställning i

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272). För en försäkrad, som inte

har fast anställning utan är sysselsatt i s. k. intermittent arbete, bör fridagsregeln

inte leda till bortfall av sjukpenning för en viss dag, om den försäkrade

gör sannolikt att han under den dagen skulle ha utfört det förvärvsarbete

som är hans huvudsakliga sysselsättning.

Om en försäkrad är sjuk under en dag, som normalt är arbetsfri men för

vilken övertidsarbete i den huvudsakliga sysselsättningen beordrats, bör

sjukpenning utan hinder av fridagsregeln kunna utgå för den dagen.

Fridagsregeln torde inte vålla några svårigheter att tillämpa på försäkrade

som har veckolön eller månadslön. Avgörande för om regeln är tillämplig

blir här liksom i andra fall, om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete

i sin huvudsakliga sysselsättning. Däremot saknar det betydelse om han

gått miste om lön.

Några remissinstanser har ansett det oklart om fridagsregeln skall vara

tillämplig på dag då den försäkrade åtnjuter semester. Blir en arbetstagare

sjuk under sin semester, är han enligt 10 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester (ändrad 1964: 100) berättigad att från semestern räkna bort

dag då han på grund av sjukdomen varit oförmögen till arbete. Dag, som

sålunda räknas bort från semestern, har han rätt att få utlagd som semesterdag

senare. Semesterlönen utbetalas emellertid vanligen bara för den

ursprungligen utlagda semesterperioden. Eftersom arbetstagaren sålunda

uppbär både semesterlön och —- om man bortser från karensdagarna —

sjukpenning för de semesterdagar då han på grund av sjukdom är oför
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

mögen till arbete, har man menat att han har möjlighet att lägga undan

pengar för de senare utlagda semesterdagarna. I överensstämmelse med

detta resonemang bör sjukpenning utan hinder av fridagsregeln utgå för

semesterdagar. Den omständigheten att en semesterdag med stöd av 10 §

semesterlagen kan komma att räknas bort och läggas ut senare bör inte

hindra att den i detta sammanhang betecknas som semesterdag. Jag vill

påpeka att fridagsregeln kommer att gälla för söndag som infaller under

semester, eftersom söndagar inte räknas in i semestern, liksom för andra

helgdagar som inte räknas in i semestern.

Jag anser att den förbättring av tryggheten vid sjukdom som karenstidsreformen

innebär bör komma alla försäkrade till godo, alltså inte bara löntagare

utan även företagare och husmödrar. För företagarna, som själva helt

bär kostnaderna för sina tilläggssjukpenningförmåner, kan detta medföra

betydande avgiftshöjningar. Såsom föreslagits i promemorian bör företagarna

därför ha möjlighet att behålla den nuvarande tredagarskarensen. Jag

förordar alltså att den nuvarande valfriheten i fråga om karenstid för tillläggssjukpenning,

som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

kompletteras med alternativet tre dagar. Väljs karenstid, bör

denna ersätta fridagsregeln i fråga om sådan tilläggssjukpenning.

I promemorian har föreslagits att den som före ikraftträdandet gör anmälan

därom till försäkringskassan får behålla den nuvarande tredagarskarensen

för sjukpenning, som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning. Riksförsäkringsverket har förordat den motsatta övergångsregeln

att karenstiden tre dagar bibehålls om annat inte anmäls.

Skillnaden mellan de båda alternativen torde inte vara så stor, eftersom

det i båda fallen är lämpligt med en underrättelse från försäkringskassorna

till de försäkrade för att dessa skall kunna ta ställning till om de vill behålla

tredagarskarensen eller inte. Den i promemorian föreslagna regeln synes

mig mest följdriktig och jag förordar denna.

Om fridagsregeln inte modifierades, skulle karenstiden i praktiken bli kvar

för hemmafruförsäkrade kvinnor vid kortare sjukperioder än sju dagar,

insjuknandedagen oräknad. Dessa kvinnor utför i regel inte förvärvsarbete

och skulle därför vid sådana sjukperioder gå miste om sjukpenning för de

två första dagarna efter insjuknandedagen. I promemorian har därför föreslagits

att fridagsregeln inte skall gälla för de hemmafruförsäkrade. Undantaget

har emellertid inte begränsats till de hemmafruförsäkrade utan har i

fråga om grundsjukpenningen utsträckts till att avse även andra sjukpenningldassplacerade

kvinnor, som skulle ha varit hemmafruförsäkrade om

årsinkomsten av förvärvsarbete inte uppgått till 1 800 kr. Som skäl härför

har anförts att det i annat fall skulle uppstå omotiverade skillnader i sjukpenningförmånerna

mellan t. ex. å ena sidan en hemmafruförsäkrad kvinna

och å andra sidan en gift kvinna, som är sjukpenningklassplacerad för

grundsjukpenning på grund av förvärvsinkomst.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Det föreslagna undantaget från fridagsregeln i fråga om grundsjukpenning

till husmödrar har väckt kritik i en del remissyttranden. Man har sålunda

ansett det mindre lämpligt att hemmafruarna får ytterligare en särförmån

och att en förvärvsarbetande kvinna blir tillförsäkrad en förmån

endast på grund av att hon är gift. I fråga om det senare fallet har det sagts

att undantaget från fridagsregeln borde begränsas till att avse kvinnor, som

har förvärvsarbete i begränsad omfattning och därför är placerade i någon

av de lägre sjukpenningklasserna. Enligt en annan uppfattning borde gifta

kvinnor få sjukpenning fr. o. m. första dagen efter insjuknandedagen endast

om sjukdomen medfört inkomstbortfall eller speciella kostnader.

Det är svårt att finna någon helt invändningsfri lösning på problemet

med hänsyn till att hemmafruförsäkringen inte tar sikte på att ersätta inkomstbortfall.

Detta gör att fridagsregeln inte passar för de hemmafruförsäkrade.

Såsom föreslagits i promemorian bör fridagsregeln inte gälla

hemmafruförsäkrade kvinnor. Det synes också rimligt att från regeln ta

undan kvinnor, som på grund av förvärvsinkomst är försäkrade för enbart

grundsjukpenning — och alltså inte har tilläggssjukpenning -— och som

skulle ha varit hemmafruförsäkrade om de inte haft förvärvsarbete. Vidare

kan det anföras skäl för att även andra förvärvsarbetande kvinnor borde

vara undantagna från fridagsregeln, om de har barn i hemmet. Denna fråga

har dock sådant samband med familjepolitiska kommitténs arbetsuppgifter

att den bör prövas av denna kommitté.

Såsom föreslagits i promemorian bör de nya reglerna om försäkring utan

karenstid inte innehålla någon motsvarighet till den nuvarande regeln att

två sjukperioder anses som en vid beräkning av karenstid, om den senare

perioden börjar inom 20 dagar efter den föregåendes slut. Förslaget har inte

mött någon gensaga i remissyttrandena.

Slopandet av karenstiden bör föranleda en ändring i reglerna om rätt

till dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Enligt förordningen den

14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor (omtryckt

1964:495) utgår dagpenning till medlem av arbetslöshetskassa i regel inte

förrän han under en sammanhängande tid av högst fem kalenderveckor varit

arbetslös under en karenstid av fem dagar (28 § 1 mom.). Karenstid anses

emellertid fullgjord, bl. a. när medlem blir arbetslös efter att ha åtnjutit

hel sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring

för så många dagar, att deras antal ökat med tre motsvarar

karenstiden (28 § 2 mom.). För att denna regels materiella innehåll skall

bli i huvudsak detsamma efter karenstidsreformen inom sjukförsäkringen,

bör den ändras så att karenstiden inom arbetslöshetsförsäkringen anses fullgjord

när antalet sjukpenningdagar ökat med ett motsvarar karenstiden.

Fridagsregeln bör inte tillämpas på den som insjuknar före ikraftträdandet

av de nya bestämmelserna, om han fullgjort karenstid enligt de äldre bestämmelserna

före ikraftträdandet. En regel av denna innebörd bör tas med

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

bland övergångsbestämmelserna. I övrigt bör de nya reglerna gälla fullt ut

fr. o. in. ikraftträdandet, även om sjukperioden börjat dessförinnan.

Ersättningsnivån

När den allmänna sjukförsäkringen infördes avsåg sjukpenningförsäkringen

inkomster t. o. m. 14 000 kr. om aret. Med lagen om allmän försäkring

höjdes denna gräns till 21 000 kr. I promemorian föreslås en ytterligare utbvggnad

av sjukpenningskalan till 39 000 kr. Om man räknar

med att den högsta sjukpenningklassen omfattar ett inkomstskikt på 3 000

kr., innebär förslaget att kompensationen för inkomstbortfall gäller alla årsinkomster

av förvärvsarbete till den del de inte överstiger 42 000 kr. Den

inkomst som skyddas motsvarar alltså nära den inkomst intill vilken pensionsgrlindande

inkomst inom ATP beräknas, dvs. sju och en halv gånger

basbeloppet. Förslaget har vunnit allmänt gillande vid remissbehandlingen.

Jag förordar att det genomförs. Frågan om det övre gränsbeloppets värdebeständighet

bör lösas så, att beslut om nya sjukpenningklasser fattas i den

mån det anses behövligt på grund av basbeloppsförändringar.

Sjukpenningförsäkringen har som jag inledningsvis nämnde undergått

flera betydelsefulla förbättringar sedan den allmänna sjukförsäkringen genomfördes.

I fråga om den andel av inkomstbortfallet som sjukpenningen är

avsedd att kompensera har dock ingen annan förändring ägt rum än att en

tidigare gällande regel om nedsättning av sjukpenningen efter viss tids sjukdom

slopats. Kompensationsgraden har i övrigt hela tiden legat vid samma

nivå i de sjukpenningklasser försäkringen omfattar. Denna nivå ligger i genomsnitt

vid omkring 65 % för tid efter den första sjukveckan. Kompensationen

är något större i de lägre sjukpenningklasserna än i de högre. I promemorian

framhålls att en förbättring av sjukpenningförsäkringen måste

omfatta en höjning av sjukpenningen förutom karensreformen,

om inte förbättringen företrädesvis skall avse de kortare sjukdomsfallen.

Även för de sistnämnda är givetvis den högre sjukpenningen av stor betydelse.

Proinemorieförslaget innebär en kompensationsnivå på i genomsnitt ca

80 %, varvid tyngdpunkten liksom f. n. i viss mån har lagts på de lägsta

sjukpenningklasserna. Förslaget om en höjd ersättningsnivå har genomgående

mötts av instämmanden i remissyttrandena. Svenska arbetsgivareföreningen

är i princip positiv till en höjning av kompensationsnivån till

80 %. Föreningen anser dock att den föreslagna sjukpenningskalan skulle

leda till en icke godtagbar överkompensation i vissa fall, bl. a. på grund av

alt hänsyn inte tagits till marginalskatteeffekten.

Den i promemorian föreslagna sjukpenningskalan är uppbyggd enligt de

principer som hittills tillämpats inom sjukpenningförsäkringen. Skattefrihetens

värde har beräknats med utgångspunkt från preliminärskatteavdragen.

Denna metod är enligt min mening mest ändamålsenlig med hänsyn till att

sjukpenningen är avsedd att under sjukdom ge den försäkrade medel till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

lians uppehälle, som inte alltför mycket avviker från vad han skulle haft att

tillgå om han haft inkomst av sitt arbete. En beräkning med utgångspunkt

trån slutlig skatt ger i detta hänseende ett mindre tillfredsställande resultat.

Jag förordar därför den i promemorian föreslagna sjukpenningskalan.

Förslaget innebär att sjukpenningen liksom hittills blir skattefri. Detta

medför alt kompensationsgraden kan variera beroende på bl. a. inkomstläge

och beskattningsförhållanden, t. ex. om sambeskattning tillämpas eller inte.

Under vissa förutsättningar kan överkompensation uppkomma. Med nuvaiande

utformning av sjukpenningskalan kan variationer i kompensationsnivån

mellan olika försäkrade inte undvikas. Såsom LO och TCO påpekat

torde en annan ordning förutsätta beskattad sjukpenning. Härigenom skulle

sjukpenningen bli mera jämförbar med sjuklön i fråga om anpassning till

individuella förhållanden. Hithörande frågor har jag för avsikt att pröva

i ett annat sammanhang.

En anmärkning som riktas mot den föreslagna sjukpenningskalan är att

skillnaden i kompensationsgrad vid övergång från sjukpenning till förtidspension

blir mer accentuerad än hittills. Jag är medveten om att det kan

uppstå en spänning mellan den högre kompensationsnivå, som sjukpenningen

ger enligt förslaget, och den nivå som representeras av förtidspensionen

för personer i de åldersklasser som inte kan få tilläggspension av

någon mera betydande storlek. I och med att ATP-systemet kommer närmare

sitt fullfunktionsstadium kommer denna spänning att minska. Jag tror

inte att någon vill avstå från sjukpenningförbättringen endast för att bevara

det nuvarande förhållandet mellan sjukpenningens och förtidspensionens

kompensationsnivåer.

I promemorian föreslås en höjning av grundsjukpenningen från

5 kr. till 6 kr. om dagen. Denna höjning har allmänt godtagits vid remissbehandlingen.

Jag förordar att höjningen, som framför allt blir till fördel

för hemmafruarna, genomförs.

I enlighet med vad riksförsäkringsverket föreslagit bör den redovisningsregel

som finns i 3 kap. 4 § tredje stycket andra punkten lagen om allmän

försäkring justeras. Ändringen är utan betydelse för storleken av de försäkrades

förmåner.

Moderskaps penningen föreslås i promemorian höjd till 1 000 kr.

I flera remissyttranden påyrkas att moderskapspenningen får motsvara beloppet

av grundsjukpenning för 180 dagar, dvs. 1 080 kr. Jag anser den avrundning

till 1 000 kr. som föreslagits i promemorian lämplig och förordar

därför promemorieförslaget.

Någon erinran har inte riktats mot promemorieförslaget alt det inom den

frivilliga sjukpenningförsäkringen hos försäkringskassorna

skall bli möjligt att försäkra sig för en sjukpenning på 15 kr. om dagen

— inklusive sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen —

mot f. n. 12 kr. om dagen. Jag förordar att detta förslag genomförs.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 47

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

I enlighet med vad som föreslagits i det föregående har följande sjukpenningskala

utarbetats. I tablån anges för varje sjukpenningklass även den

kompensationsgrad som erhålls med den nya skalan vid en inkomst, som

ligger mitt emellan den nedre och den övre inkomstgränsen för placering i

klassen (klassmitten), och vid en kommunal utdebitering av 17 kr. per

skattekrona.

Sjukpenning- klass nr

Inkomsten av

förvärvsarbete

uppgår för år

Sjukpenning kr;

ökning i förhållande

till nu inom parentes

Kompensationsgrad i procent1

till kr

men ej

till kr

ogift

gift2

samtliga

2

1 800

2 600

6( +

1)

100

100

100

3

2 600

3 400

7( +

1)

98

96

97

4

3 400

4 200

8( +

1)

95

86

92

5

4 200

5 000

9( +

1)

89

80

86

6

5 000

5 800

10 ( +

1)

85

78

82

7

5 800

6 800

12 ( +

2)

90

83

87

8

6 800

8 400

14 ( +

2)

89

82

86

9

8 400

10 200

16 ( +

2)

83

78

81

10

10 200

12 000

19 ( +

3)

86

81

83

11

12 000

14 000

22 ( +

4)

86

79

82

12

14 000

16 000

25 ( +

5)

87

80

82

13

16 000

18 000

28 ( +

6)

88

79

82

14

18 000

21 000

31 ( +

6)

87

77

79

15

21 000

24 000

34 ( +

6)

85

75

77

16

24 000

27 000

37 ( +

9)

84

74

76

17

27 000

30 000

40 (+ 12)

83

73

75

18

30 000

33 000

43 (+ 15)

83

73

74

19

33 000

36 000

46 (+ 18)

82

73

74

20

36 000

39 000

49 (+ 21)

81

72

73

21

39 000

—

52 (+ 24)

81

72

73

1 För försäkrad, som är berättigad till barntillägg, blir kompensationsgraden högre.

2 Med gift avses här den vars make inte har inkomst.

Finansieringsfrågor

På grundval av de beräkningar som redovisas i promemorian kan de förslag,

som jag i det föregående förordat, beräknas medföra ökade utgifter för

försäkringskassorna på ca 772 milj. kr. för helt år. Utöver de ökade kostnaderna

för förmånerna får man räkna med en ökning av förvaltningskostnaderna

i storleksordningen ett par procent av reformkostnaderna.

Såsom framhålls i promemorian skulle en kostnadsökning av angiven

storlek med nuvarande finansieringsregler resultera i väsentligt höjda avgifter

för de försäkrade själva och en kraftig ökning av statsbidraget. Däremot

skulle arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen inte påverkas, eftersom

de inte beräknas på grundval av försäkringens utgifter utan på

grundval av utgivna lönebelopp. I promemorian föreslås att kostnadsökningen

i allt väsentligt tas ut i form av ökade arbetsgivaravgifter. Löntagarnas

avgifter och statsbidraget skall däremot i princip inte påverkas av reformen.

Enligt förslaget skall dock löntagarnas avgifter stiga i de fall då

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

den försäkrade flyttar upp i en högre sjukpenningklass som en följd av att

sjukpenningskalan byggs ut.

I några remissyttranden från dem som representerar arbetsgivarsidan

har riktats kritik mot att en väsentlig del av de kostnadsökningar, som reformen

medför, läggs på arbetsgivarna. Å andra sidan har TCO och SACO

uttalat att en ännu större andel av löntagarnas sjukförsäkring bort finansieras

med arbetsgivaravgifter. Eftersom tyngdpunkten i reformen ligger på

löntagarnas sjukpenning, anser jag det naturligt att huvudparten av kostnadsökningen

tas ut i form av arbetsgivaravgifter såsom föreslagits i promemorian.

I detta sammanhang vill jag endast erinra om att frågor om

socialförsäkringens finansiering utreds av utredningen angående indirekta

skatter och socialförsäkringsavgifter.

För att statsbidraget skall bli i stort sett oförändrat i kronor räknat,

trots att utgifterna för sjukförsäkringen stiger, behöver bidragsprocenten

sänkas från 50 till 40. Jag förordar denna lösning.

Sänkningen av statsbidragets andel i kostnaderna skulle i och för sig leda

till en höjning av de försäkrades avgifter för grundsjukpenning och sjukvårdsersättning.

Denna effekt skärps i fråga om avgiften för grundsjukpenning

genom att kostnaderna för denna förmån stiger. Ett sätt att motverka

en sådan ökning av de försäkrades avgifter är att låta arbetsgivaravgiften

i större utsträckning användas för finansieringen av utgifterna

för sjukvårdsersättning. Någon principiell förändring innebär inte detta,

eftersom redan nu en del av arbetsgivaravgiften används till bestridande av

utgifterna för sjukvårdsersättning. Den ökade insatsen av arbetsgivaravgifter

till utgifterna för sjukvårdsersättning bör vara så stor, att avgiftshöjningen

för grundsjukpenning i huvudsak motvägs av en sänkning av avgiften

för sjukvårdsersättning.

Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen beräknas nu pa de anställdas

löner upp till 22 000 kr., och uttagsprocenten utgör 1,5. Av avgiften går 0,4

procentenheter till bestridande av utgifterna för sjukvårdsersättning och

1,1 procentenheter till bestridande av utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning.

Ca 60 % av sistnämnda utgifter täcks genom arbetsgivaravgifter.

Utsträckningen av sjukpenningskalan till att omfatta lönedelar upp till

7,5 gånger basbeloppet bör föranleda att även avgiftsunderlaget får omfatta

lönedelar upp till samma belopp.

För att man skall kunna uppnå en sådan sänkning av de försäkrades avgifter

på sjukvårdsersättningssidan att avgiftsökningen på grundsjukpenningsidan

i stort sett motvägs bör som föreslagits i promemorian den del

av arbetsgivaravgiften som går till sjukvårdsersättning böjas från 0,4 till

0,7 procentenheter.

I fråga om löntagarnas tilläggssjukpenning är avsikten att hela den kostnadsstegring

som uppkommer i de nuvarande sjukpenningklasserna skall

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 and. Nr 47

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

täckas med arbetsgivaravgifter, så att löntagarnas avgifter för tilläggssjukpenning

i dessa klasser kan hållas på i stort sett oförändrad nivå. Enligt de

beräkningar, som redovisats i promemorian och som bygger på att arbetsgivaravgiften

skall täcka ca 75 % av utgifterna för tilläggssjukpenning till

löntagare, motiverar detta ett uttag av 1,9 % på avgiftsunderlaget.

Procentsatsen för arbetsgivaravgiften bör således höjas från 1,5 till 2,6.

Av dessa 2,6 % bör 0,7 % användas för bestridande av utgifterna för sjukvårdsersättning

och 1,9 % för bestridande av utgifterna för löntagarnas

tilläggssj ukpenning.

I överensstämmelse med vad nu anförts om ändrade grunder för statsbidraget

och arbetsgivaravgiften kommer kostnaderna för sjukförsäkringen

att fördela sig på sätt framgår av följande sammanställning. Beräkningarna

grundar sig på försäkringsbeståndet i december 1964 och, i fråga om sjukvårdsersättningen,

på försäkringskassornas utgifter för sjukvård och läkemedel

för år 1964.

Sammanställning av de beräknade kostnaderna för reformen och dess finansiering

Ökningar och minskningar i kostnaderna inom parentes

Förmån

Kostnader

i milj. kr.

Finansiering

Försäkrade

Arbets-

givarna

Staten

1. Grundsjukpenning, barntillägg

och moderskapspenning.........

2. Tilläggssjukpenning för löntagare.

3. Tilläggssjukpenning för företagare

4. Sjukvårdsersättning............

Reformen totalt..................

692 ( + 223)

1 276 (+ 510)

93 (+ 39)

560 (± 0)

415 (+ 180)

319 (+ 13)

93 (+ 39)

79 (—135)

- ( -)

957 (+ 497)

— ( — )

350 (+ 166)

277 (+ 43)

— ( — )

— ( — )

131 (—31)

2 621 (+ 772)

906 (+ 97)

1 307 (+ 663)

408 (+ 12)

Förslagen medför vissa konsekvenser för de försäkrades avgifter.

Avgifterna för grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning

stiger. När även de ökade administrationskostnaderna beaktas kan reformen

antas leda till en ökning av denna del av de försäkrades avgifter med i genomsnitt

ca 40 kr. per avgiftspliktig. Denna avgiftsökning motvägs dock i

huvudsak av att den del av de försäkrades avgifter som avser sjukvårdsersättning

sänks med i genomsnitt ca 30 kr. per avgiftspliktig.

Jag finner det angeläget att avgifterna för grundsjukpenning inte drabbar

försäkrade med låga inkomster. Jag förordar därför att avgift för grundsjukpenning,

i likhet med avgift för sjukvårdsersättning, skall erläggas av

en försäkrad, endast om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst

beräknats antingen för honom själv eller för den med vilken han samtaxerats.

Till undvikande av tröskeleffekter bör denna regel kompletteras med

en upptrappningsregel av innebörd att avgifterna för grundsjukpenning och

sjukvårdsersättning sammanlagt inte får överstiga 10 % av den beskattningsbara

inkomsten. I fråga om den som taxeras enligt för gift skattskyldig

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

gällande bestämmelser bör upptrappningsregeln modifieras så att avgifterna

till grundsjukpenning och sjukvårdsersättning för var och en av de samtaxerade

inte får överstiga 5 % av den sammanlagda beskattningsbara inkomsten.

De nu föreslagna avgiftslindringsreglerna medför en avgiftsökning

för övriga avgiftspliktiga, som kan uppskattas till 10—15 kr. per avgiftspliktig.

Den del av löntagarnas avgifter som rör tilläggssjukpenning blir i stort

sett oförändrad på grund av att kostnadsökningen i allt väsentligt bärs av

arbetsgivarna. För den som genom reformen flyttar upp i sjukpenningklass

blir det dock en höjning av avgiften för tilläggssjukpenning i proportion till

den höjning av tilläggssjukpenningen som är en följd av uppflyttningen.

Företagarnas tilläggssjukpenning bekostas av dem själva genom avgifter,

vilka bl. a. påverkas av den karenstid som var och en väljer. För en försäkrad

som nu har tre dagars karenstid ökar avgiften för tilläggssjukpenning

med i regel mellan 50 och 70 % i de nuvarande sjukpenningklasserna om

försäkringen gäller utan karenstid. Väljer den försäkrade att behålla den

nuvarande karenstiden tre dagar, blir höjningen något mer än hälften så

stor.

I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag ta

upp två frågor som har samband med arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen.

För arbetsgivarnas avgifter till yrkesskadeförsäkringen hos

riksförsäkringsverket tillämpas samma underlag som för avgifterna till

sjukförsäkringen. Utsträckningen av avgiftsunderlaget inom sjukförsäkringen

till att omfatta lönedelar upp till ATP-taket bör enligt min mening

återverka även på avgiftsunderlaget inom yrkesskadeförsäkringen, eftersom

den utbyggda sjukpenningskalan också blir tillämplig vid sjukdomsfall på

grund av yrkesskada.

Den andra frågan gäller uttag av byggnadsforskningsavgift

av vissa arbetsgivare. Enligt förordningen den 22 april 1960 (nr 77) angående

byggnadsforskningsavgift (ändrad 1962: 134 och 1964: 32) utgår byggnadsforskningsavgift

från vissa till byggnadsbranschen anknutna arbetsgivare

med 0,4 % av samma avgiftsunderlag som tillämpas för avgifterna

till sjukförsäkringen. För att överensstämmelse skall gälla även i fortsättningen

förordar jag att avgiftsunderlaget för byggnadsforskningsavgift får

omfatta lönedelar upp till ATP-taket.

Administrationsfrågor och ikraftträdande m.m.

I promemorian föreslås att sjukpenningreformen skall träda i kraft den

1 januari 1967.

Förberedelsetiden för riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna

blir kort. Genomförandet av sjukpenningreformen kan därför väntas

komma att sätta administrationen på ett hårt prov. Från de allmänna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

försäkringskassorna har uttalats önskemål om ett uppskov med reformens

genomförande. Jag är medveten om de problem som kassorna och riksförsäkringsverket

ställs inför. Hellre än att en angelägen reform uppskjuts bör

man dock acceptera vissa svårigheter i inledningsskedet. Jag tror att allmänheten

skall visa förståelse för om det kan dröja någon tid efter ikraftträdandet

innan alla detaljer fungerar tillfredsställande. Mitt förslag är alltså

att de nya bestämmelserna får gälla fr. o. m. den 1 januari 1967.

Utöver de i det föregående behandlade ändringarna bör i lagen om allmän

försäkring göras ett par ändringar, som är föranledda av ett till lagrådet

remitterat förslag till lag om vapenfri tjänst. Vidare bör en ändring vidtas

i 4 § lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt smittbärare.

Lagrådet

Lagrådet, vars yttrande inhämtats över förslaget till lag angående ändring

i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, har lämnat

förslaget utan erinran.

Remissyttrande

Över motionerna I: 323 och II: 388 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket har anfört.

Inom den allmänna sjukförsäkringen finns liksom inom övriga grenar av

socialförsäkringen bestämmelser, som endast gäller kvinnor. Bortsett från

försäkringsförmåner vid havandeskap och barnsbörd finns sådana bestämmelser

rörande den s. k. hemmafruförsäkringen, sjukpenning vid sjukhusvård

och frivillig sjukpenningförsäkring. I motionerna synes inte avses

ifrågavarande bestämmelser utan enbart tillämpningen av 3 kap. 7 § lagen

om allmän försäkring.

För rätt till hel sjukpenning kräves enligt detta lagrum att sjukdomen

förorsakar fullständig nedsättning av arbetsförmågan. Om sådan nedsättning

ej föreligger men sjukdomen ändock föranleder nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften, utgår halv sjukpenning. Vid bedömandet av

huruvida förlust av arbetsförmåga föreligger skall — om sjukdomen kan

antagas vara kortvarig — enligt 3 kap. 8 § särskilt beaktas, om den försäkrade

på grund av sjukdomen är urståndsatt att utföra sitt vanliga eller därmed

jämförligt arbete.

Nedsättning av arbetsförmåga kan innebära en faktisk oförmåga att utföra

arbete, men anses också föreligga om den försäkrade, trots arbetsförmåga,

för sjukdomens botande fullständigt eller till minst hälften måste

avhålla sig från arbete. I sistnämnda fall anses förutsättning för rätt till

sjukpenning vara, att den försäkrade också verkligen avhåller sig från arbetet.

Med arbete i förevarande sammanhang avses enligt praxis icke endast

förvärvsarbete utan även annat arbete som har ekonomiskt värde oavsett

om det utföres för egen eller annans räkning. Som arbete räknas följ
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

indra lagutskottets utlåtande nr M år 1!)G6

39

aktligen även hushållsarbete som utföres av en hustru eller andra familjemedlemmar.

Om arbetet inte har nämnvärd ekonomisk betydelse och inte

heller menligt påverkar tillfrisknandet utgör det dock icke hinder för erhållande

av sjukpenning. Utförande av endast enklare oundgängliga hushållsgöromål

anses inte böra föranleda att ej hel sjukpenning skall utgå.

Sjukpenningförsäkringen — frånsett den obligatoriska s. k. hemmafruförsäkringen

och den frivilliga sjukpenningförsäkringen — syftar till att

kompensera den försäkrade för det bortfall av förvärvsinkomst som föranledes

av sjukdom. Detta syfte tillgodoses helt om sjukpenningförsäkrad

alltid tillerkännes hel sjukpenning i de fall han på grund av sjukdom förlorar

den arbetsinkomst för vilken han är försäkrad. Rätten till sjukpenning

bcdömes emellertid i praxis uteslutande enligt ovan angivna regler.

Huruvida sjukpenningförsäkringen är grundad på inkomst av anställning

eller på annat förvärvsarbete eller på bådadera eller på bestämmelserna i

3 kap. 2 § sista stycket eller huruvida försäkringen är obligatorisk eller frivillig,

anses sålunda vid bedömande av frågan om hel, halv eller ingen sjukpenning

alls skall utgå såsom helt ovidkommande. En försäkrad, som har

inkomst av både anställning och av egen rörelse och på grund av anställningsinkomsten

tillhör högsta sjukpenningklassen, äger sålunda enligt

praxis ej rätt till hel sjukpenning om han till följd av sjukdom visserligen

ej kan fnllgöra sin tjänst men i full utsträckning sköter rörelsen. Och detta

trots att han förlorar hela den arbetsinkomst som ligger till grund för

klassplaceringen. Motsvarande anses i tillämpningen i princip gälla även i

fråga om gift förvärvsarbetande kvinna, som vid sidan av förvärvsarbetet

har att sköta göromålen i hemmet. Om kvinnan på grund av sjukdom är

förhindrad fullgöra sitt förvärv sarbete men likväl i mera betydande utsträckning

sköter förekommande sysslor i hemmet blir hon sålunda ej berättigad

till hel sjukpenning. Motiveringen till den av motionärerna åberopade

domen i försäkringsdomstolen ger belägg för nu angivna praxis.

Vid bedömandet av rätten till sjukpenning göres — såsom framgår av det

sagda — i rättstillämpningen icke någon åtskillnad mellan olika kategorier

av sjukpenningförsäkrade. Samma bedömningsgrunder tillämpas självfallet

såväl för förvärvsarbetande gifta kvinnor som för förvärvsarbetande män

och hemarbetande gifta eller med dem likställda kvinnor. I motsats till vad

motionärerna gjort gällande äger sålunda en gift man, som är sjukskriven

från sitt ordinarie arbete men under sjukskrivningstiden utför arbete i hemmet,

ej rätt till hel sjukpenning i vidare mån än som enligt vad ovan sagts

gäller för förvärvsarbetande gifta kvinnor.

Att kvinnorna mera än männen i praktiken riskerar att få vidkännas

minskning av sjukpenningen i de fall då de är helt sjukskrivna från yrkesarbetet

men sjukdomen ej hindrar dem från att utföra hushållsarbete, torde

närmast ha sin grund i det förhållandet att kvinnorna alltjämt i större utsträckning

än männen ägnar sig åt hemarbete och att, i den mån männen

deltager i hushållsbestyren, deras medverkan däri i allmänhet faller inom

ramen för vad som, lika för män och kvinnor, ej påverkar sjukpenningrätlen.

Av vad nu sagts torde framgå att några tillämpningsföreskrifter, som

skulle åsyfta eu olika tillämpning för män och kvinnor i sjukförsäkringsfrågor,

inte utfärdats. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har

emellertid att följa den tolkning av gällande lag, som kan utläsas av försäkringsdomstolen

s domar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Utskottet

I propositionen föreslås ändring i sjukförsäkringens regler om karensdagar,

höjning av sjukpenningbeloppen och utbyggnad av sjukpenningskalan.

Kostnaden för dessa reformer skall enligt förslaget i huvudsak täckas

genom ökade arbetsgivaravgifter.

Karenstiden m.m.

Den gällande huvudregeln i fråga om karenstid innebär, att sjukpenning

ej utgår för de tre första dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet

inträffar inräknad. Enligt propositionens förslag skall sjukpenning

i princip utgå fr. o. m. dagen efter insjuknandedagen. För sjukperioder,

som inte varar mer än sex dagar utöver insjuknandedagen, föreslås

att sjukpenning ej skall utgå för fridagar, om dessa ej överstiger två till

antalet. Denna fridagsregel skall inte gälla hemmafruförsäkrade och sådana

förvärvsarbetande kvinnor som endast har grundsjukpenning och som

skulle ha tillhört hemmafruförsäkringen, om deras årsinkomst av förvärvsarbete

inte uppgått till minst 1 800 kronor.

I motionen 11:907 yrkas, att i de fall en sjukskrivningsperiod ej överstiger

sex dagar sjukpenning ej skall utgå för första arbetsdagen efter insjuknandedagen

och inte heller för den andra arbetsfria dagen inom perioden.

Motionären menar att en sådan regel skulle motverka att försäkringen

missbrukas genom att vederbörande utan att sjukdom föreligger skaffar

sig betald ledighet för en eller ett par dagar.

Ett bifall till motionärens förslag skulle medföra att sjukpenning kom

att utgå för enstaka sjukdag om den infaller på en ledighetsdag men ej om

den infaller på en arbetsdag. Vidare skulle det vid korttidssjukdom i många

fall innebära att endast en av de nuvarande tre karensdagarna kom att

bortfalla. Dessa konsekvenser av motionärens förslag kan enligt utskottets

uppfattning inte godtagas. Utskottet, som ansluter sig till propositionens

förslag i nu aktuell del, kan på grund av det anförda inte biträda motionen.

I motionerna 1:742 och 11:910 yrkas att en sjukperiod skall utöver insjuknandedagen

omfatta minst tretton dagar i stället för sex, som föreslås

i propositionen, för att sjukpenning skall utgå jämväl för de två första

i perioden ingående arbetsfria dagarna. Motionärerna framhåller att den

som har lördag—söndag arbetsfria och som är sjuk fr. o. m. en fredag

t. o. m. följande torsdag får sjukpenning endast för fyra dagar. Anses han

sjuk ytterligare en dag utgår sjukpenning för sju dagar. Blir han sjukskriven

också för lördag och söndag får han sjukpenning för nio dagar. En

dags ytterligare frånvaro från arbetet kan alltså medföra en skillnad på

fem dagar i fråga om gottgörelse från sjukförsäkringen. Motionärerna anser

att denna effekt av propositionens förslag är klart otillfredsställande

och menar att återgångsregeln därför bör justeras såsom de förordat.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

41

Det kan inte förnekas att en återgångsregel av den art som föreslås i

propositionen på grund av tröskeleffekter medför vissa olägenheter, bl. a.

i form av risk för otillbörlig förlängning av sjuktider. Även med motionärernas

förslag kvarstår emellertid den påtalade tröskeleffekten oförändrad

om än efter en något längre sjukperiod. Förslaget i motionerna innebär

alltså inte någon lösning av problemet. Riskerna för missbruk får i stället

förebyggas på annat sätt. I propositionen anges att läkarintyg bör krävas

senast fr. o. m. den sjunde dagen efter insjuknandedagen. Möjligheten att

få sjukpenning för två arbetsfria dagar under första sjukveckan blir alltså

beroende av om den försäkrade med läkarintyg styrker, att han måste avhålla

sig från arbete även under den sjunde dagen efter insjuknandedagen.

Med denna ordning får risken för missbruk anses tämligen begränsad. Utskottet

anser sig därför kunna godtaga den utformning återgångsregeln

fått i propositionen.

I motionen 1:738 framhålles att propositionens förslag om ändrade karensregler

innebär risker för missbruk. Motionärerna vill förebygga dessa

genom en speciell kontroll av sjukanmälningar såvitt angår

första och andra sjukdagen. Denna kontroll skulle omhänderhas av ett från

försäkringskassorna fristående organ, lämpligen ett enskilt företag, som

redan har liknande arbetsuppgifter.

Enligt utskottets uppfattning kommer borttagandet av karensdagar otvivelaktigt

att medföra behov av en effektivare kontroll vid korttidssjukdom.

En utbyggnad av kontrollen är säkerligen erforderlig men bör ske inom

ramen för försäkringskassornas verksamhet. Utskottet anser det föga rationellt

att, vid sidan av kassornas övervakning, anlita en särskild kontrollorganisation.

Även andra skäl talar mot ett system av det slag som förordas

av motionärerna. Utskottet kan alltså inte biträda motionen.

Motionerna 1:741 och 11:908, 1:737 och 11:909 samt 1:742 och 11:910

ger samtliga uttryck för en viss oro inför den föreslagna sjukförsäkringsreformen.

I motionerna I: 741 och II: 908 begäres att Kungl. Maj :t efter tre

år skall redovisa konsekvenserna av reformen samt lägga fram de ändringsförslag

som eventuellt kan bli motiverade. I motionerna 1:742 och 11:910

framhålls såsom angeläget att en noggrann statistisk uppföljning av reformen

sker så att underlag skapas för att avgöra om ändringar eventuellt

kommer att erfordras i framtiden. Även motionerna 1:737 och 11:909 syftar

till en utvidgning av statistiken på sjukförsäkringens område. Motionärerna

önskar bl. a. få belyst sjukfrekvensen hos män respektive kvinnor.

Det statistiska underlaget är självfallet av stor betydelse då det gäller

att ta ställning till eventuella ändringar i försäkringssystemet. Redan nu

föreligger en tämligen omfattande statistik beträffande sjukförsäkringen.

Riksförsäkringsverket bär sålunda i fjol publicerat en statistisk redogörelse

av den allmänna försäkringen avseende år 1963. Utskottet anser det angeläget

att även i framtiden möjligheterna att förbättra statistiken på sjuk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

försäkringens område tillvaratages så att ett underlag skapas för bedömning

av utfallet av försäkringen. Med det anförda anser sig utskottet ha

besvarat de i detta sammanhang upptagna motionsyrkandena.

Ersättningsnivån

I propositionen föreslås en utökning av antalet sjukpenningklasser så att

sjukpenningskalans övre gräns kommer att ligga vid en årsinkomst av

39 000 kronor. Vidare föreslås en höjning av sjukpenningens kompensationsgrad

från ungefär 65 procent till drygt 80 procent.

I motionerna 1:742 och 11:910 göres gällande att kompensationsgraden

enligt propositionens förslag i många fall kommer att överskrida

80 procent och i en del fall stiga till över 100 procent. Detta förhållande

är enligt motionärerna beroende av marginalskatteeffekter till vilka hänsyn

ej tagits i Kungl. Maj :ts förslag. På grund av varierande marginalskatter

blir vissa grupper — ogifta samt förvärvsarbetande makar — överkompenserade.

För att i viss mån utjämna olikheterna i kompensationsgrad

föreslår motionärerna att propositionens sjukpenningskala endast skall

gälla för gift försäkrad vars make är placerad i högst sjukpenningklass 7.

Beträffande övriga försäkrade föreslås en sjukpenningskala med i genomsnitt

några kronors lägre kompensation i de olika klasserna.

Sjukförsäkringens ersättningsbestämmelser bygger på ett schabloniserat

system. Som en följd av detta kan en viss ojämnhet i kompensationsgrad

uppstå mellan olika försäkrade. Kompensationen blir exempelvis olika

för försäkrade, som placerats i samma sjukpenningklass, beroende på om

de i inkomsthänseende tillhör klassens nedre eller övre skikt. Även i de

hänseenden som påtalats i motionerna finns och kommer att finnas olikheter

i kompensationshänseende mellan de försäkrade. Fördelarna med

schablonregler i nu förevarande hänseende är emellertid så betydande att

det måste föreligga starka skäl för att en annan ordning skall införas. Utskottet

är medvetet om att vissa speciella problem uppstår med den kompensationsnivå

som nu föreslås. Utskottet vill därför förorda att verkningarna

av den föreslagna reformen följes och att, därest erfarenheterna ger

anledning därtill, den översyn av reglerna, som visar sig påkallad, verkställes.

Utskottet ansluter sig alltså till propositionen i nu förevarande avseende.

Härav framgår att utskottet inte kan biträda det nu upptagna motionsyrkandet.

Utskottet vill dessutom framhålla att motionärernas förslag

är förenat med dels den administrativa nackdelen som följer med två

skilda sjukpenningskalor, dels den speciella komplikationen att en gift försäkrads

sjukpenning blir beroende av andra makens placering i viss sjukpenningklass.

Moderskapspenningen föreslås i propositionen höjd med 100

kronor till 1 000 kronor vid enkelbörd och med halva beloppet till 500 kronor

för varje barn utöver ett vid flerbörd.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

I motionerna 1:741 och 11:908 yrkas att moderskapspenningen skall

höjas till 1 080 kronor vid enkelbörd och 540 kronor vid flerbörd. Motionärerna

menar att höjningen av grundsjukpenningen till 6 kronor motiverar

en höjning av moderskapspenningen till 1 080 kronor. Detta för att moderskapspenningen

även i framtiden skall motsvara grundsjukpenning

under 180 dagar.

Moderskapspenningen har såsom motionärerna påpekat hittills motsvarat

grundsjukpenning under 180 dagar. Även om det av lagbestämmelser

inte direkt framgår att det finns en bestämd relation mellan moderskapspenning

och grundsjukpenning har denna ändå uppfattats som normgivande

för moderskapspenningen. Några särskilda skäl för att nu frångå denna

ordning har inte anförts i propositionen. Utskottet biträder därför det i motionerna

I: 741 och II: 908 framställda yrkandet.

Övriga frågor

Problem som rör den s. k. hemmafruförsäkringen behandlas i

några av de i anledning av propositionen väckta motionerna. Hemmafruförsäkringen

innebär att vissa kvinnor är försäkrade för grundsjukpenning,

oaktat de inte uppfyller den för andra försäkrade gällande förutsättningen

att ha årsinkomst av förvärvsarbete på minst 1 800 kronor. Försäkrad

enligt hemmafruförsäkringen är den som är gift och stadigvarande

sammanbor med sin make eller stadigvarande sammanbor med barn under

16 år till henne eller hennes make eller med någon, med vilken hon varit

gift eller har eller har haft barn. De hemmafruförsäkrade kan dessutom

teckna frivillig försäkring för tilläggssjukpenning.

Motionerna 1:737 och 11:909 samt 11:890 syftar till att män skall jämställas

med kvinnor i fråga om rätten till de förmåner som hemmafruförsäkringen

innefattar.

Det av motionärerna behandlade spörsmålet rör den större frågan om

jämställdhet mellan män och kvinnor inom socialförsäkringarna. Utskottet

är icke berett att i samband med nu förevarande proposition ta ställning

till frågor av denna art men anser att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang

bör ta upp det genom motionerna aktualiserade problemet.

I motionerna I: 739 och 11:911 yrkas att åldersgränsen 16 år, som gäller

för barn till ensamstående kvinna för att sådan kvinna skall omfattas av

hemmafruförsäkringen, måtte höjas till 18 år.

Utskottet hade i sitt utlåtande nr 27 år 1962 att ta ställning till motioner

med samma yrkande som det nu förevarande. Utskottet uttalade då att

grundsjukpenningen till hemarbetande kvinnor har till ändamål att bidraga

till de merutgifter, som uppstår vid kvinnans sjukdom på grund av att

hennes arbetsinsats i hemmet bortfaller. I konsekvens härmed, uttalade

utskottet vidare, omfattar hemmafruförsäkringen endast de ensamstående

kvinnor som har barn i sådan ålder att barnen kräver vård och tillsyn i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

hemmet. Utskottet ansåg att det inte med fog kunde göras gällande att förekomsten

av ungdom i åldern 16—18 år i hemmet — förvärvsarbetande eller

icke —• som regel medför särskilda kostnader för vård och tillsyn vid husmoderns

sjukdom. Utskottet avstyrkte därför motionerna.

Enligt utskottets uppfattning föreligger inte i och för sig nu något skäl

för ändrat ställningstagande. Om det emellertid blir aktuellt med en mera

allmän omprövning av åldersgränsen 16 år, som gäller i åtskilliga andra

fall inom sociallagstiftningen, förutsätter utskottet att även den nu aktuella

regeln inom sjukförsäkringen kommer att övervägas. Med det anförda anser

sig utskottet ha besvarat det nu upptagna motionsyrkandet.

I motionerna 1:323 och 11:388 samt 1:737 och 11:909 beröres ett annat

problem avseende jämställdhet mellan män och kvinnor inom socialförsäkringarna.

I motionerna begäres översyn av gällande tillämpningsföreskrifter

så att män och kvinnor behandlas lika i sjukförsäkringsfrågor. Motionärerna

gör gällande att en förvärvsarbetande kvinna riskerar att erhålla

endast halv sjukpenning, därest hon under sjukskrivningstid utför arbete

i hemmet. Enligt motionerna 1:323 och 11:388 föreligger inte samma risk

för en man i motsvarande situation.

Riksförsäkringsverket har i remissyttrande över motionerna 1:323 och

11:388 upplyst att det inte finns några tillämpningsföreskrifter, som skulle

innebära olika behandling av män och kvinnor i påtalat hänseende. Verket

hävdar att gällande praxis innebär, att om en försäkrad — kvinna eller

man — på grund av sjukdom är förhindrad fullgöra sitt förvärvsarbete

men likväl i mera betydande utsträckning sköter förekommande sysslor

i hemmet blir den försäkrade ej berättigad till hel sjukpenning.

Av riksförsäkringsverkets remissyttrande framgår alltså att det i princip

ej göres någon skillnad mellan kvinnor och män vid tillämpningen av sjukförsäkringens

regler i det i motionerna påtalade fallet. Att i sådana fall

kvinnor i större utsträckning än män i praktiken riskerar att få vidkännas

minskning av sjukpenningen torde, som riksförsäkringsverket påpekat,

hänga samman med att det är mera vanligt att kvinnor ägnar sig åt hemarbete.

Tilläggssjukpenningens uppgift är att vid sjukdom kompensera den

försäkrade för utebliven arbetsinkomst. Med hänsyn härtill synes det enligt

utskottets mening befogat med en relativt generös bedömning i fråga

om en försäkrads rätt att utan att gå miste om sjukpenning utföra visst

arbete i hemmet under sjukdomstid. Med det anförda anser sig utskottet

ha besvarat de i detta sammanhang upptagna motionsyrkandena.

I motionerna 1: 740 och II: 906 behandlas ett problem som rör tilläggssju

k penning vid barnsbörd. Kvinnlig försäkrad är berättigad

till sådan sjukpenning under förutsättning att hon under minst 270 dagar

före nedkomsten eller den beräknade dagen härför varit placerad i lägst

sjukpenningklass 3. Tilläggssjukpenning utgives under högst 180 dagar,

tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för ned
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

komsten och senast fr. o. in. förlossningsdagen. Sjukpenningen utgår endast

så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete. Fr. o. m.

den trettionde dagen efter förlossningsdagen utgår tilläggssjukpenning i

anledning av barnsbörd endast under förutsättning att kvinnan har eller

på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet i sin vård.

I motionerna hävdas att ifrågavarande regler medför mindre tillfredsställande

resultat i vissa fall. Motionärerna synes främst åsyfta det fallet

då ett barn efter födseln av någon anledning måste kvarstanna på sjukhus

för vård. I sådant fall är modern i princip berättigad till tilläggssjukpenning

endast under 29 dagar. Återgår hon därefter till förvärvsarbete har

hon förverkat all rätt till vidare tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörden.

Hon kan således icke erhålla tilläggssjukpenning om hon efter ytterligare

någon månad får möjlighet att själv ta hand om barnet. I motionerna

yrkas utredning och förslag så att tilläggssjukpenning skall kunna

utgå i ovan relaterade fall.

Utskottet hemställde i fjol, i anledning av väckta motioner, om utredning

av möjligheterna att uppmjuka regeln att ledigheten skall vara sammanhängande

för att tilläggssjukpenning skall utgå. Utskottet åsyftade därvid

fall av enstaka kortare avbrott i ledigheten, t. ex. för att tillgodose tillfälliga

behov av arbetskraft. Kungl. Maj :t har överlämnat dessa motioner till familjepolitiska

kommittén. Eftersom kommittén redan har att pröva de bestämmelser

som behandlas i nu förevarande motioner, anser utskottet det

lämpligt att även dessa överlämnas till kommittén.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt den hänvisats till

lagutskott, framlagda förslagen och de av departementschefen i anslutning

därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna 1:742 och

II: 910, såvitt angår förslaget till ändring av 3 kap. 4 § lagen

om allmän försäkring, måtte bifalla förevarande proposition,

nr 113, i motsvarande del;

B. att riksdagen med avslag å följande motioner, nämligen
1)

motionerna 1:742 och 11:910, såvitt angår förslaget

till ändring i 3 kap. 10 § lagen om allmän försäkring, samt

2) motionen 11:907,

måtte bifalla förevarande proposition i motsvarande del;

C. att riksdagen med bifall till motionerna 1:741 och

11:908, såvitt angår moderskapspenningen, samt med av
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

slag å propositionen såvitt angår förslaget till ändring i 3

kap. 12 § lagen om allmän försäkring måtte för sin del antaga

nämnda paragraf i följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

(Utskottets förslag)

12 §

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven

hos allmän försäkringskassa

eller skulle hava varit inskriven

därest hon uppfyllt åldersvillkoret

i 1 kap. 4 §, äger vid barnsbörd rätt

till moderskapspenning. Moderskapspenning

utgör vid enkelbörd

ettusen kronor och vid flerbörd

nämnda belopp ökat med femhundra

kronor för varje barn utöver

ett.

Av moderskapspenningen----

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven

hos allmän försäkringskassa

eller skulle hava varit inskriven

därest hon uppfyllt åldersvillkoret

i 1 kap. 4 §, äger vid barnsbörd rätt

till moderskapspenning. Moderskapspenning

utgör vid enkelbörd

ettusenåttio kronor och vid

flerbörd nämnda belopp ökat med

femhundrafyrtio kronor för varje

barn utöver ett.

---tidpunkten därför.

D. att riksdagen måtte bifalla propositionen i övrigt, såvitt

den hänvisats till lagutskott;

E. att riksdagen i anledning av motionerna 1:740 och

11:906 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna

överlämnas till familjepolitiska kommittén;

F. att motionerna I: 739 och 11:911 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

G. att motionen 1:738 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

H. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:323 och 11:388,

2) motionerna 1:737 och 11:909,

3) motionerna I: 740 och II: 906, i den mån de icke besvarats

genom vad utskottet ovan hemställt,

4) motionerna 1:741 och 11:908, såvitt angår yrkandet

om redovisning av reformens verkningar,

5) motionerna 1:742 och 11:910, såvitt angår yrkandet

under 2, samt

6) motionen 11:890,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

47

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Nilsson, herrar Edström, Erik Filip Petersson, Hiibinette och fru

Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru

Ekendahl,* herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg, Edlund, fru

Svensson och herr Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

vid utskottets hemställan under A

av herrar Hubinette och Edlund, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 42 med orden

»Sjukförsäkringens ersättningsbestämmelser bygger» och slutar med orden

»i viss sjukpenningklass» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Kungl. Maj :ts förslag till utformning av sjukpenningskala medför i vissa

fall betydande överkompensation och uppfyller inte berättigade krav på rättvisa.

Ogifta, som normalt har förhållandevis liten försörjningsbörda samt

äkta makar vilka båda förvärvsarbetar, blir enligt propositionens förslag särskilt

över kompenserade, medan de familjer, som lär vara mest beroende av

sjukpenningen — nämligen de där endast den ena maken förvärvsarbetar —

erhåller den lägsta kompensationen. Utskottet vill i det sammanhanget

framhålla att den i propositionen på sid. 32 upptagna tabellen i realiteten

är missvisande, så till vida som den anger, att den procentuella kompensationsgraden

faller vid stigande inkomster. Kompensationsgraden skulle sålunda

vara högst i de lägsta inkomstskikten. Beroende på varierande marginalskatteförhållanden

är detta felaktigt. Således innebär Kungl. Maj :ts förslag

exempelvis för ogift person med 39 000 kronor i årsinkomst i realiteten

en kompensationsgrad på 106 procent, medan för en gift person med 15 000

kronor i årsinkomst och icke förvärvsarbetande make kompensationen endast

blir 85 procent. En sådan ordning anser utskottet vara otillfredsställande.

Därtill kommer den anmärkningsvärda konsekvensen av förslaget,

att frånvaro från arbetet i vissa fall kommer att innebära ekonomisk vinning.

Bortsett från rent principiella invändningar, medför en sådan konstruktion

betydande risker för missbruk.

Det system med två sjukpenningskalor som förordas i motionerna 1:742

och 11:910 uppfyller visserligen inte krav på millimeterrättvisa men har

jämfört med Kungl. Maj :ts förslag två oavvisliga fördelar. För det första:

kompensationsgraden kommer endast i undantagsfall att överstiga 100 procent

— det ''lönar sig’ alltså inte att vara sjuk. För det andra: omotiverade

skillnader mellan olika arbetstagargrupper i fråga om sjukersättningsnivå

utjämnas — ett visst mått av rättvisa skapas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

Utskottet vill understryka att ett genomförande av de i propositionen

föreslagna åtgärderna — i synnerhet karensdagarnas borttagande — sannolikt

kommer att medföra stora känningar på vårt lands ekonomi. Inte

minst torde de arbetsmarknadspolitiska verkningarna bli betydande. Det

är därför nödvändigt att åstadkomma en praktisk utformning av det föreslagna

systemet, som i möjligaste mån motverkar icke önskvärda företeelser,

såsom en omotiverad korttidsfrånvaro. I detta avseende synes det

utskottet som om motionärernas förslag skulle ha gynnsam effekt. Utskottet

tillstyrker därför bifall till motionerna I; 742 och 11:910, såvitt nu är

i fråga.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med avslag å förevarande proposition, nr

113, såvitt angår förslaget till ändring av 3 kap. 4 § lagen

om allmän försäkring, samt med bifall till motionerna I: 742

och II: 910 i motsvarande del måtte för sin del antaga nämnda

paragraf i följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

4 §

Försäkrad som — ---följande tabell:

Sjuk-

pen-

ning-

klass

nr

Inkomsten av

förvärvsarbete

uppgår för år

Sjukpen

Ogift

samt gift

vars ma- ke är pla- cerad i

lägst

sjukp.

klass 8

ning kr.

Gift, vars

make är

placerad

i högst

sjukp.

klass 7

till

kr

men ej

till kr.

2

1 800

2 600

6

6

3

2 600

3 400

7

7

4

3 400

4 200

7

8

5

4 200

5 000

8

9

6

5 000

5 800

9

10

7

5 800

6 800

11

12

8

6 800

8 400

13

14

9

8 400

10 200

15

16

10

10 200

12 000

18

19

11

12 000

14 000

20

22

12

14 000

16 000

23

25

13

16 000

18 000

25

28

14

18 000

21 000

27

31

15

21 000

24 000

30

34

16

24 000

27 000

33

37

17

27 000

30 000

35

40

18

30 000

33 000

38

43

19

33 000

36 000

41

46

20

36 000

39 000

44

49

21

39 000

—

46

52

Sjuk-

penning-

klass

nr

Inkomsten av för- värvsarbete uppgår

för år

Sjuk-

penning

kr

till

kr

men ej till

kr

2

1 800

2 600

6

3

2 600

3 400

7

4

3 400

4 200

8

5

4 200

5 000

9

6

5 000

5 800

10

7

5 800

6 800

12

8

6 800

8 400

14

9

8 400

10 200

16

10

10 200

12 000

19

11

12 000

14 000

22

12

14 000

16 000

25

13

16 000

18 000

28

14

18 000

21 000

31

15

21 000

24 000

34

16

24 000

27 000

37

17

27 000

30 000

40

18

30 000

33 000

43

19

33 000

36 000

46

20

36 000

39 000

49

21

39 000

—

52

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

49

Av sjukpenningbeloppet---återstoden tilläggssjukpenning.

För dag----av anställning.

För kvinnlig — —--haft barn.»

n

vid utskottets hemställan under B

av herrar Hubinette och Edlund, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 41 med orden »Det

kan inte» och slutar med orden »fått i propositionen» bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Såsom framgår av motionerna 1:742 och 11:910 kan väsentliga erinringar

riktas mot det av Kungl. Maj :t föreslagna systemet med en s. k.

återgångsregel. Denna regel träder i funktion under sjukperiodens sjunde

dag, insjuknandedagen oräknad. Flera remissinstanser har påpekat de uppenbara

risker för missbruk, som föreligger med en återgångsregel av denna

typ. Som det i berörda motioner anförda exemplet visar, medför Kungl.

Maj :ts justering av förslaget i promemorian ''Förbättrad sjukpenningförsäkring’

inga väsentliga förbättringar i fråga om möjligheterna att motverka

eventuellt missbruk. Remissorganens uppfattning på denna punkt kan således

fortfarande sägas äga relevans.

I propositionen framföres uppfattningen att ifrågavarande problem skulle

kunna bemästras genom att anknyta gränsen för återgångsregeln till den

tidpunkt, vid vilken försäkringskassorna senast bör kräva läkarintyg. Utskottet

vill härvid erinra om följande avsnitt i riksförsäkringsverkets utlåtande.

Sådan risk för missbruk torde föreligga, även om samtliga kassor begränsar

den läkarintygsfria tiden till 7 dagar och således kräver läkarintyg

fr. o. m. den 8:e dagen. Då det gäller mera kortvariga sjukdomar torde för

övrigt värdet av läkarintyg i allmänhet vara mycket begränsat ur kontrollsynpunkt.

Utskottet, som delar riksförsäkringsverkets uppfattning i denna fråga,

anser en förlängning av ifrågavarande kvalifikationstid påkallad. Den av

motionärerna föreslagna ändringen av Kungl. Maj :ts förslag utgör därvid

enligt utskottets mening en godtagbar lösning och bör därför genomföras.»

b) att utskottet bort hemställa

»att riksdagen med avslag å dels propositionen, såvitt angår

förslaget till ändring av 3 kap. 10 § lagen om allmän

försäkring, dels motionen II: 907, samt med bifall till motionerna

I: 742 och II: 910 i motsvarande del måtte för sin del

antaga nämnda paragraf i följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

10 §

För den______erkänd arbetslöshetskassa.

Varar sjukperioden högst sex da- Varar sjukperioden högst tretton

gar utöver den dag då sjukdoms- dagar utöver den dag då sjukdomsfallet

inträffade, utgår sjukpenning fallet inträffade, utgår sjukpenning

för dag, då den försäkrade icke för dag, då den försäkrade icke

skulle hava utfört förvärvsarbete i skulle hava utfört förvärvsarbete i

sin huvudsakliga sysselsättning, en- sin huvudsakliga sysselsättning, endast

i den mån antalet sådana dagar, dast i den mån antalet sådana dagar,

den dag då sjukdomsfallet inträf- den dag då sjukdomsfallet inträffade

oräknad, överstiger två. fade oräknad, överstiger två.

Utan hinder------för år.

Sjukpenning må —------bör utgå.

Som sjukperiod------i7 §.»

Ill

vid utskottets hemställan under C

av herrar Lars Larsson, Hubinette, Bengtsson i Varberg, Edlund och Göransson,

vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 43 »Moder skapspenningen

har såsom» och slutar med orden »II: 908 framställda yrkandet»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Moderskapspenningen sammanfaller till beloppet med grundsjukpenning

under 180 dagar. Någon bestämd relation mellan moderskapspenning

och grundsjukpenning behöver emellertid detta inte innebära. Moderskapspenningen

bör betraktas såsom en särskild ersättning som ej har någon anknytning

till antalet sjuk- eller ledighetsdagar. Riktigheten av detta betraktelsesätt

stödes också av det förhållandet att — bortsett från de 29

första dagarna efter förlossningsdagen — grundsjukpenning kan utgå vid

sidan av moderskapspenning. Motionärerna anger inga kostnader för genomförandet

av sina förslag. En höjning av moderskapspenningen vid enkelbörd

med 80 kronor utöver propositionens förslag torde dock komma att

medföra en kostnadsökning med ca 10 milj. kronor per år. Enligt de nya

finansieringsreglerna skulle kostnadsökningen för staten utgöra ca 4 milj.

kronor per år. Med hänvisning till det anförda och till den avsevärda höjning

av grundsjukpenningen som genomfördes så sent som den 1 januari

1963 anser utskottet övervägande skäl tala för propositionens förslag att

höja nuvarande moderskapspenning till de avrundade beloppen 1 000 kronor

vid enkelbörd och 500 kronor per ytterligare barn vid flerbörd. De före
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1966 51

varande yrkandena i motionerna 1:741 och 11:908 avstyrkes således av

utskottet.»

b) att utskottet under C bort hemställa,

»att riksdagen med avslag å motionerna I: 741 och II: 908,

såvitt angår moderskapspenning, måtte bifalla propositionen

såvitt angår förslaget till ändring i 3 kap. 12 § lagen

om allmän försäkring.»

IV

vid utskottets hemställan under F

av fru Nilsson.

v

vid utskottets hemställan under G

av herrar Hubinette och Edlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad sjukpenningförsäkring, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, a1 i texten