Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om allmän egenpension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:320 av herr Dahlén m. fl. samt nr 11:392 av fru Nettelbrandt m. fl.

1966-10-25 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:53, Utlåtande i anledning av väckta motioner om allmän egenpension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:320 av herr Dahlén m. fl. samt nr 11:392 av fru Nettelbrandt m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1966

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner om allmän egenpension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:320 av herr Dahlén m. fl. samt nr

11:392 av fru Nettelbrandt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av i motionen skisserat

förslag rörande allmän egenpension».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:392.

Motionerna

Motionärerna pekar inledningsvis på att bristande överensstämmelse föreligger

mellan familjepensionssystemen inom folk- och tilläggspensioneringen

i följande avseenden:

»1. Inom tilläggspensioneringen kan en kvinna samtidigt uppbära änkepension

och förtids- eller ålderspension. Inom folkpensioneringen får däremot

en kvinna välja mellan änke- och förtidspension.

2. Tilläggspensioneringens änkepension är till sitt belopp beroende av om

barn finns som har rätt till barnpension. Någon sådan bindning finns inte

inom folkpensioneringen. På samma sätt är barnpensionen inom ATP men

inte inom folkpensioneringen till sin storlek beroende av om änkepension

samtidigt utgår.

3. Inom ATP-systemet tilldelas en änka utan pensionsberättigat barn ett

pensionsbelopp, som utgör 40 % av makarnas egenpension, d.v.s. i regel

40 % av det belopp som makarna gemensamt skulle försörja sig på såsom

förtids- eller ålderspensionärer. Änkepensionen inom folkpensionssystemet,

vilken är lika stor som full ålderspension, utgör däremot % av makars gemensamma

förtids- eller ålderspension.

4. Barnpensionen inom folkpensioneringen är större i det fall båda föräldrarna

avlidit. Då är den nämligen 35 % av basbeloppet att jämföra med

25 % i annat fall. Inom ATP kan barnpension endast utgå efter den ena

av föräldrarna. Den andres bortgång behöver således inte innebära att

pensionsbeloppet höjs.

5. Barnpensionen inom ATP är för första barnet 40 % om änkepension

icke utgår men endast 15 % i motsatt fall. Detta medför att barnpension

efter en kvinna alltid beräknas efter den högre procentsatsen men att

barnpension efter en man ofta beräknas efter den lägre. Det är en orim
1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

lig anordning med tanke på att vårdbehoven kan förutsättas vara lika stora

i båda fallen. Någon liknande diskriminering förekommer ej i folkpensionssystemet.

6. Barnpension utgår till 16 års ålder inom folkpensionssystemet men

till 19 års ålder inom ATP-systemet. Den bristande överensstämmelsen

mellan reglerna i detta avseende torde knappast kunna förklaras på annat

sätt än med hänvisning till kostnaderna i samband med en höjning av

åldersgränsen inom folkpensioneringen. Att skillnaden bör bringas att upphöra

snarast möjligt torde stå utom all diskussion.

7. Bestämmelserna om kvinnans ålder in. in. som förutsättning för änkepension

är olika inom folk- och tilläggspensioneringen. Tillämpningen av

inkomstbortfallsprincipen i ATP-systemet har i detta fall bl. a. lett till

den konsekvensen att en kvinna har rätt till livslång änkepension redan

efter fem års äktenskap även när hon inte har vårdnaden av barn. Denna

bestämmelse framstår som särskilt egendomlig, när man beaktar att en

man i motsvarande situation inte får någon ersättning alls -— änklingspension

utgår ju inte från ATP.

8. Änkepensionsrätt från ATP förutsätter legalt äktenskap. Folkpension

i form av änkepension utgår däremot även i vissa fall när legalt äktenskap

inte förelegat.»

Härefter uttalar motionärerna att pensionsfrågan inte är löst för de frånskilda

kvinnorna, änklingarna, de hemarbetande husmödrarna, hemmadöttrarna

samt övergångsänkorna. Motionärerna drar därefter upp vissa allmänna

riktlinjer för en reform av familjepensionssystemet och anför:

»Behov föreligger att närma bestämmelserna om familjepension i folkpensions-

och ATP-systemen till varandra. Någon anledning att ha skilda

system finns inte från principiell synpunkt. Vissa skillnader är dock befogade,

bl. a. därför att man inom ATP har att ta hänsyn till inkomsthistoriken

i de enskilda fallen.

Folkpensionen och ATP utgör tillsammans ett enhetligt pensionssystem.

Ju mer ATP byggs ut, desto klarare kommer folkpensionens syfte att

bereda åldringarna en minimitrygghet att framstå. Vissa sammanjämkningar

av pensionsbestämmelserna torde kunna göras snarast. En mera

genomgripande reform kommer emellertid att medföra så betydande förändringar

i fråga om förmåner att den måste ske över en längre tidsperiod.

Enligt vilka principer sammanjämkningen skall ske måste bedömas

mot bakgrund av allmänna överväganden om pensionssystemets innehåll.

Standardföljsamhet för folkpensionen är angelägen också i framtiden

och bör åstadkommas även i ett reformerat system. Det blir även

aktuellt att höja ATP-takct, när standarden i samhället stiger.

Nuvarande familjepensionssystem bygger delvis på förlegade principer.

De gällande reglerna för stöd till änkorna är avpassade efter ett tidigare

samhällssystem. Kvinnans ekonomiska beroende av mannen har

efter hand minskat. Utvecklingen går stadigt mot en större jämställdhet

för kvinnan i fråga om rätten till förvärvsarbete. Det kommer som följd

härav att bli allt vanligare att kvinnan blir självförsörjande även som

ålderspensionär. Om änkepensionen i sin nuvarande utformning skall

kvarstå i ett framtida familjepensionssystem måste den kompletteras med

eu änklingspension, uppbyggd enligt samma regler. Redan preliminära

överväganden ger emellertid vid handen att reglerna i ett sådant system

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 dr I!)6(>

skulle bli mycket komplicerade. Det kan givetvis inte komma i fråga att

minska nu utgående änkepensioner. Fråga är emellertid om det inte vore

möjligt att konstruera ett pensionssystem utan änke- och änklingspensioner,

där de behov som änkepensionen nu i vissa fall fyller kan tillgodoses.

Det hör övervägas att ordna detta i ett system som bygger på principen

om allmän egenpension.

Änkepensionen i nuvarande pensionssystem kan sågas ha följande funktioner:

Folkpensionsdelen skall ge änkan eu minimiförsörjning. ATP-delen

skall ge änkan en rättvis andel i den avlidne mannens intjänade förmåner.

Den ger också bidrag till efterlämnade barns försörjning.

Behov av folkpension i form av änkepension föreligger knappast i de

fall änkan vid mannens bortgång kan försörja sig med inkomster av eget

arbete. Minimiförsörjningen kan anses tryggad härigenom. Behov av sådan

änkepensionsförmån föreligger däremot om änkan eller en hemmadotter

— har nedsatt arbetsförmåga och t. ex. på grund av sin ålder ej kan

påräkna lämplig sysselsättning på arbetsmarknaden. Man får här tänka

sig en generös prövning. Den pension som härigenom aktualiseras är en

förtidspension, grundad på medicinska eller sociala indikationer. Annorlunda

ställer det sig emellertid i de fall, då änkan vid mannens död har

vårdnaden om barn i hemmet.

Skulle änkan ha vårdnaden om barn uppkommer ett särskilt pensionsbehov,

som lämpligen kan tillgodoses med en försörj arpension. Försörj arpensionen,

som bör utgå inom såväl folk- som tilläggspensioneringen och

som inte får sammanblandas med barnpensionen, diskuteras vidare nedan.

Det kan övervägas att i ett framtida familjepensionssystem införa regler

som ger änkan rätt till andel för egen del i mannens intjänade ATPförmåner.

Hennes krav härpå konkurrerar emellertid, i de fall mannen tidigare

varit gift, med den frånskilda kvinnans krav. Det är ingalunda självklart

att änkans rätt alltid skall anses väga tyngre än den frånskilda kvinnans.

Fm möjlig fördelningsgrund för ersättningar till änkan resp. den

frånskilda kvinnan från mannens ATP-förmåner vore en fördelning efter

antalet år äktenskapet varat. Fn uppdelning av mannens ATP-förmåner

medför att ersättningen till änka efter man som tidigare varit gift blir mindre

än ersättningen till änka efter man med samma inkomsthistorik som

ej varit gift tidigare. Denna nackdel bör dock inte anses särskilt allvarlig.

Reformen kan endast genomföras på sikt, och avsikten är inte att

nuvarande änkors förmåner skall minskas. I det nya läget bör en kvinna,

som gifter sig med en skild man, redan vid äktenskapets ingående kunna

överblicka sin kommande pension från mannen. Fn sådan anordning kan

föra det goda med sig att vissa av de nuvarande s. k. spekulationsäktenskapen

hindras. En särskild fråga är hur och när andelen resp. andelarna

i mannens intjänade förmåner skall avlösas. Det kan övervägas att låta

avlösning ske med engångsbelopp, som utbetalas vid bodelningen i samband

med t. ex. hemskillnad eller äktenskapsskillnad, då ju en ev. ny

hustrus rätt till förmånerna därigenom föregripes. Giftorätt bör bl. a. därför

inte införas i folk- och tilläggspension.

Vi diskuterar nedan möjligheterna att ge den hemmavarande maken

rätt att räkna pensionspoäng från den förvärvsarbetande makens inkomst.

Detta får anses utgöra ett avgörande moment i egenpensionstanken. Om

en sådan reform genomföres, synes kraven på ersättning för änkan resp.

den frånskilda kvinnan för egen del ur mannens intjänade ATP-förmåner

vid frånfälle ej vara särskilt starka. Det är sannolikt att föredra att er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

sättningstanken ej förverkligas och att efterlevnadsskyddet till änkan i

stället konstrueras som en försörjningspension avseende efterlämnade barn.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår änkepension från folkpensioneringen

bl. a. till änkor, som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor

med barn under 16 år, vilket (vilka) vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem eller hos änkan. Det behöver inte vara änkans

eller den avlidnes barn. Det väsentligaste kravet är att änkan har den rättsliga

vårdnaden om barnet (barnen). Änkepension från ATP utgår bl. a.

i de fall den avlidne efterlämnat barn som också är barn till änkan. Det

är här fråga om makarnas gemensamma barn. Någon åldersgräns för barnet

är inte uppställd i vad gäller änkans rätt till pension.

Vid en jämförelse mellan nyssnämnda förutsättningar i gällande änkepensionssystem

finner man att änkepensionen inom folkpensioneringen,

men inte inom ATP, har utformats med beaktande av änkans försörjningsbörda

vid makens bortgång. Enligt vår uppfattning är det motiverat att

på sätt som skett i folkpensionssystemet även inom ramen för en allmän

egenpension beakta det försörjningsbehov som uppkommer för ena maken

vid den andres död. Detta kan ske — vid samtidigt avskaffande av

änkepensionen — genom införandet av en försörjarpension, som skall utgå

såväl inom folk- som inom tilläggspensioneringen. Försörj arpensionen bör

i stort utformas efter de regler som i förevarande avseenden nu gäller inom

folkpensioneringen. Åldersgränsen bör dock justeras uppåt. Försörjarpensionen

skall utbetalas till änkan eller änklingen. Äktenskapets längd bör ej

utgöra förutsättning för pensionen. ATP-delen av försörj arpensionen bör innehålla

bestämmelser som på sedvanligt sätt anknyter till inkomsthistoriken

i de enskilda fallen.

Genom försörjarpensionen avses de omedelbara försörjningsbehov bli

täckta som uppkommer vid någondera av två makars död. Emellertid uppkommer

härvid även sekundära försörjningsbehov avseende någons av de

båda makarnas barn i äktenskapet, i tidigare äktenskap eller utom äktenskapet,

där detta (dessa) barn ej vårdas av den efterlämnade maken vid

den andres död. Dödsfallet blir ekonomiskt kännbart för dessa barn om

den avlidne varit underhållsskyldig. Riksdagen har emellertid tidigare avvisat

tanken på att knyta en pension — det gällde pension åt frånskilda

kvinnor — till förekomsten av underhållsbidrag. Den pension till komplettering

av försörjarpensionen, varom här är fråga, bör därför inte utformas

på detta sätt. En naturlig lösning av problemet står emellertid ev.

att finna med utgångspunkt från gällande regler för barnpension från ATP.

Dessa innebär att rätt till barnpension tillkommer den avlidnes barn under

19 år, oavsett om dessa är födda i eller utom äktenskapet.

Försörjarpensionen bör således kompletteras med en barnpension, som

utgår efter generösa regler till alla barn till den avlidne. Reglerna för barnpension

bör vara lika inom folk- och tilläggspensioneringen. Dock bör anknytning

ske till inkomsthistoriken i vad gäller ATP.

Försörj ar- och barnpensionerna skall båda vara ordentligt tilltagna men

kan till sitt belopp och till sin närmare konstruktion fastställas först efter

ingående jämförelser mellan hur olika kombinationer utfaller.

Försörjarpensionen ersätter således änke- och änklingspensionerna (den

senare finns f. n. ej). Genom konstruktionen av försörjarpensionen och de

tänkta nya reglerna för barnpensionen nås en bättre överensstämmelse mellan

reglerna i folk- och tilläggspensioneringen. Den omotiverade favorise
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 ar 1966

5

ringen av änkor i förhållande till frånskilda kvinnor, som nuvarande änkcpensionslagstiftning

innebär, försvinner i det föreslagna systemet.

En egenpensionsreform bör emellertid även ge en hemarbetande make

självständig pensionsrätt. Arbete i hemmet anses i de flesta hänseenden likställt

med förvärvsarbete utom hemmet. Det giillcr emellertid inte i pensionshänseende.

Det får anses omotiverat alt den av makarna som stannar

hemma antingen för vård av barn eller av annat skäl därigenom helt undantages

möjligheten att intjäna egen pensionspoäng. Det är angeläget att

den hemmavarande maken heredes självständig pensionsrätt. Endast härigenom

undvikes många av de komplikationer som pensionssystemet eljest

innebär. F. n. berövas t. ex. en hemarbetande kvinna i vissa fall sin pensionsrätt

vid skilsmässa. Någon måste i regel stanna hemma för vård av små

barn. Beslut härom -— underförstått eller uttalat — sker i samförstånd

mellan makarna. En följd av detta beslut kunde exempelvis vara att den

hemmavarande maken tillcrkännes pensionsrätt från den förvärvsarbetandes

lön. En uppdelning av dennes pensionsrätt skulle emellertid inte behöva

begränsas till de fall, då vistelsen i hemmet är föranledd av vårdnadsbehov.

Även i andra fall får nämligen beslut om att någon av makarna skall stanna

hemma förutsättas ske i samråd mellan makarna. Det kan övervägas att

generellt ge den hemmavarande maken rätt till egenpension från den andres

lön.

Egenpensionen kan ta formen av en uppdelning av pensionspoäng mellan

makarna. Härigenom uppnår man att den sammanlagda pensionen för makarna

— om äktenskapet består — blir lika stor som ifall pensionspoäng

endast skulle tillgodoräknas den förvärvsarbetande. Om äktenskapet upplöses,

behåller vardera maken sin intjänade del av den förvärvsarbetandes

pensionsrätt. Ett egenpensionssystem, konstruerat på detta sätt, löser således

pensionsfrågan såväl för den hemarbetande husmodern som för den

frånskilda kvinnan och tar dessutom hänsyn till att könsrollerna i framtiden

inte kommer att te sig lika självklara som tidigare. Nackdelarna med

denna konstruktion är att den förvärvsarbetande maken under vissa förutsättningar

kan förlora en del av sin egenpension. Metoder för att eliminera

denna nackdel bör undersökas.

En särskild fråga är huruvida en hemarbetande kvinna eller man som

sammanlever med en person av motsatt kön utan att vara gift med denne

skall kunna intjäna pension. Enligt vår mening borde det övervägas att

öppna en möjlighet till en lösning av denna fråga exempelvis genom att den

förvärvsarbetande parten medelst skriftlig förbindelse avstår från pensionspoäng

till den hemmavarande som om de varit gifta.

Problem uppkommer i de fall den hemmavarande maken förvärvsarbetar

på deltid. Det måste anses angeläget att undvika regler som gör deltidsarbete

mindre lönsamt med hänsyn till pensionsrätter Om man nämligen

t. ex. tillerkände ena maken pensionsrätt från den andre makens pension

endast i de fall den förstnämnda maken inte har egen deklarerad inkomst

eller har en inkomst som understiger basbeloppet skulle en deltidsarbetande

make komma att bli särskilt orättvist behandlad. Det får inte bli så att han

samtidigt uteslutes från rätten till andel i den förvärvsarbetande makens

pension och inte intjänar några egna pensionspoäng. Specialbestämmelser

bör särskilt beakta deltidsarbete. Dessa kan tänkas utformade så att en make

med låg inkomst får viss rätt till egenpension från den andra maken så

länge inkomsten understiger en viss nivå. Denna fråga måste utredas särskilt.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 53

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

Hur egenpensionsreformen närmare skall utformas kan inte avgöras förrän

efter en kartläggning av olika alternativ. Utredning bör också ske av frågan

hur pensionsrätten från en förvärvsarbetande make bör gestaltas i de

fall denne varit gift tidigare och pensionsrätt intjänats efter samma regler

i det tidigare äktenskapet.»

Under framhållande av att det inte är något färdig förslag till allmän

egenpension sammanfattar motionärerna sitt förslag på följande sätt:

»1. Självständig pensionsrätt tillerkännes hemarbetande eller deltidsarbetande

make.

2. En ordentligt tilltagen försörjarpension införs som ersättning för änkepension

och änklingspension (den senare utgår f. n. inte). Försörjarpensinen

grundas på förekomsten av barn i den efterlämnade makens vård.

3. Om den efterlämnade maken ej har barn i sin vård skall han — där

han inte redan förvärvsarbetar — ges en verklig chans att vinna inträde i

förvärvslivet. Om sådana åtgärder efter bedömning i det särskilda fallet inte

skulle ge resultat, bör den efterlämnade maken ges rätt till förtidspension

från folkpensioneringen. Denna förtidspension kan vara föranledd av medicinska

eller sociala indikationer och bör även kunna utgå till hemmadöttrar

och jämförliga kategorier. Man får även här tänka sig en generös prövning.

4. Barnpension bör utgå efter generösa regler till den avlidne makens

barn.

5. Vid systemets utformning bör lika regler inom folk- och tilläggspensioneringen

eftersträvas.

Övergångstiden mellan nuvarande och här diskuterade pensionssystem

kan väntas bli lång. Änkepensionen förutsättes bli avskaffad utan att nu utgående

änkepensionsförmåner rubbas. I övergångsbestämmelserna bör föreskrivas

att den gamla typen av änkepensioner successivt avskaffas i samband

med att här föreslagna, mera fördelaktiga system för änkorna införes,

övergångsbestämmelserna bör särskilt beaktas vid den föreslagna utredningen.

Då bör de problem som gäller nuvarande inkomstprövning av äldre

änkepensioner även undersökas.»

Gällande bestämmelser

Folkpensioneringen

Ålderspension utgår i princip från och med den månad, varunder den försäkrade

fyller 67 år och utgjorde den 1 juli 1966 4 585 kronor för ensam

ålderspensionär och 7 150 kronor för ett pensionärspar.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt

med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension

för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension

dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan

inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid,

kan den försäkrade erhålla folkpension i form av sjukbidrag, som är begränsat

till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande

förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning

kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

7

av hel pension. Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension,

vilken uttages vid 67 års ålder.

Beträffande familjepensioneringen gäller att en änka har rätt till folkpension

i form av änkepension under förutsättning att hon antingen uppnått

36 års ålder vid mannens död oeh varit gift med honom minst fem år

eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under

16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller

hos änkan. Upphör änkan att ha barn under 16 år i heinmet, skall vid bedömandet

av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen

avlidit, dår barnet upphörde att påverka rätten till pension, och äktenskapet

varat t. o. in. nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed

jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från

67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen

med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt

då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen

utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,

är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden

den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.

garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet

inträffat under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, en tredjedel

och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960,

två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.

Änkepension indrages, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo

utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadtillägg.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och

änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. m. den

månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.

Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild

kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild

man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har

eller har haft barn med honom. Däremot äger en kvinna inte rätt till änkepension

efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och

efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en

annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder

eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock

inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,

och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en

gång för alla. Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avlidit, utgör dock barnpensionen

trettiofem procent av basbeloppet.

Försäkringen för tilläggspension

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension

grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför

under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna

inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är

den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han

fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas

i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med

inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse,

inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,

samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den mån

inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något

av de nu nämnda slagen, som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas

ej. Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades

taxering till statlig inkomstskatt för året.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket

utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första

hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet, dvs. 30 000 kronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket

sålunda skall bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,

tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande

inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån

den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete

tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida

tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade

fyller 67 år med möjlighet till förtida eller uppskjutet pensionsuttag efter

samma regler som inom folkpensioneringen. Storleken av den ålderspension,

som börjar utgå vid 67 års ålder utgör 60 % av produkten av basbeloppet

för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng

som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

9

tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen

(femtonårsregeln). Ilar pensionspoäng tillgodoräknats honom för

mindre än 30 år, skall dock nämnda produkt minskats med 1/30 för varje

år, som antalet poängår understiger 30 år (trettioårsregeln). I fråga om dem

som är födda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsbestämmelser,

som innebär att personer födda 1914 och senare har möjlighet att förvärva

full pension, medan de som är födda 1896—1913 maximalt kan få så många

tjugondelar av full pension som antalet år fr. o. m. 1960 t. o. m. det då

vederbörande fyller 65 år.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt

med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension

för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension

dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan

inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid,

kan den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är

begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande

förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning

kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel

av hel pension.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen

är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för

tid före det år, då pensionsfallet inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som

den försäkrade skulle bli berättigad till vid 67 års ålder. För beräkningen

gäller särskilda regler.

Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot

ålderspension.

En försäkrad änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under

förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller

ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit berättigad

till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet

varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat

minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.

Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,

oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till

änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten

upphör om änkan gifter om sig. Upplöses äktenskapet inom

fem år börjar pensionen utgå på nytt.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den

förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om sådan

pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, därest

rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Även om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

den avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepension med utgångspunkt

från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar man

med en ålderspension av den storlek, som gäller vid uttag från 67 års ålder.

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar

barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något

pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda

egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn

är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Rätt till barnpension

föreligger dock inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne

eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne

enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge

visst belopp en gång för alla. Storleken av barnpensionen är beroende av

huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal.

Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets

pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat,

blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn

än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det

första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan

barnen.

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är

någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av

familjepension — t. ex. barnpension efter dels fader dels moder eller änkepension

och barnpension — utgives sålunda endast den största av dem. En

kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt

är berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.

Viss tidigare behandling

Enligt lagen om allmän försäkring (14 kap. 7 §) skall samordning ske

mellan olika familjepensionsförmåner men inte mellan familjepension och

egenpension. Den försäkrades rätt till änkepension påverkas alltså inte av

att hon samtidigt är berättigad till egenpension — förtids- eller ålderspension

— från tilläggspensioneringen. Änkepension från folkpensioneringen

kan däremot aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller

ålderspension. Bestämmelserna i denna del och i vad avser sammanträffande

av barnpensioner bygger på förslag av socialförsäkringskommittén, som

anförde (SOU 1961:29):

»Rätt till invalidpension, sjukbidrag eller änkepension föreligger enligt FPL

inte, sedan rätt till ålderspension inträtt. Förutsättningarna för rätt till

invalidpension och sjukbidrag kan inte föreligga samtidigt. Ilustrutillägg

kan utgå endast till hustru, som själv ej åtnjuter folkpension. Samtidig

rätt till mer än en änkepension kan föreligga men i sådant fall utgår endast

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 ur 11)66

eu av dem. Rätt samtidigt till såväl invalidpension eller sjukbidrag som

änkepension kan också föreligga men därvid utgivcs endast eu av dessa

förmåner. På grund av nu angivna, för olika sammanträffandetall varierande

regler i FPL kan en person för samma månad uppbära endast en av

ifrågavarande folkpensionsförmåner.

Rätt till förtidspension föreligger enligt TPL endast för tid fore den

månad, då den försäkrade fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan

börjar utgå till honom. Någon motsvarande övre gräns for ratt till änkepension

enligt TPL föreligger däremot inte. Rätt till sådan pension kan

sålunda föreligga samtidigt med rätt till ålderspension enligt samma lag.

Vidare kan förutsättningarna vara uppfyllda samtidigt för rätt till förtidspension,

änkepension, barnpension efter fader och barnpension efter moder.

I 43 § TPL stadgas emellertid att om någon för samma månad är berättigad

till flera pensioner enligt denna lag, så utgives endast den största av

dem eller, om samtliga eller de största är lika stora, en av dessa, i forsta

hand ålders-eller förtidspensionen.

I förarbetena till 43 § TPL (prop. nr 100/1959) har emellertid uttalats

att utformningen av 43 § inte är slutgiltig utan får omprövas i samband

med nästa reformetapp. Departementschefen framhöll också, att spörsmålet

huruvida familjepension skall kunna utgå även jämsides med annan pension

från tilläggspensioneringen hörde till de frågor, som han avsåg att hanskjuta

till 1958 års socialförsäkringskommitté för utredning. I den av riksdagen

godkända reservationen av herr Strand m. fl. till särskilda utskottets

utlåtande (nr 1) underströks vikten av att så sker och att utredningen

bedrives så skyndsamt att resultatet kan föreligga innan förmåner skall

börja utgå från försäkringen. ..

Kungl Maj t har den 28 mai 1959 till kommittén overlamnat särskilda

utskottets utlåtande (nr 1) i anledning av bl. a. ovannämnda proposition.

Vid övervägande av här aktuella samordningsproblem har kommittén

funnit anledning saknas att frångå den nuvarande principen i FPL att en

person aldrig kan samtidigt uppbära mer än en folkpension, antingen egenpension

eller familjepension. Vad beträffar tilläggspensioneringen kan emellertid

enligt kommitténs mening anföras starka skäl for att vid sammanträffande

mellan egenpension och familjepension båda skall kunna utga.

De för de statsanställda gällande pensionsbestämmelserna har i viss utsträckning

använts som förebild för tilläggspensionssystemet och enligt

dessa bestämmelser kan såväl egenpension som familjepension samtidigt

Enligt bestämmelserna i TPL — vilka inte på denna punkt av statsmakterna

betraktats såsom provisoriska — utgår full änkepension helt

oberoende av de inkomster änkan samtidigt kan ha av anställning eller av

annat förvärvsarbete. Dessa inkomster — utöver basbeloppet — ar pensionsgrundande

och medför avgiftsplikt enligt TPL. Det förhållandet att

arbetsinkomsten sedermera faller bort och ersättes av egenpension i form

av förtidspension eller ålderspension kan då inte rimligen tagas till intakt

för att draga in änkepensionen, till vilken rätt grundats genom den avlidne

mannens försäkring enligt TPL. ....

Den nuvarande regeln i 43 § TPL kan vidare sägas innebara ett icke

önskvärt incitament för en anmälan om undantagande enligt 36 § samma

lag från gift kvinnlig företagare, som i denna egenskap kan tjäna in egenpension

från tilläggspensioneringen, men finner det icke motiverat att erlägga

avgift för denna pensionering. Hon får nämligen ingen eller obetyd
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

hg valuta för avgiften, eftersom hon inte kan få både egenpension och

änkepension efter mannen.

Kommittén anser av anförda skäl att egen- och familjepension enligt

TPL bf°mku?na„Utgå samtidi8t- Frågan är då om båda pensionerna bör

utges tul t ut eller om endera av dem bör reduceras. Enligt 7 § 5 mom.

statens allmänna tjänstepensionsreglemente utgives i sådant fall egenpenkelt,

medan familjepensionen reduceras med egenpensionen, dock

att därvid minst % av familjepensionen skall utgå. Det ligger då nära till

nands att infora en motvarande reduktionsregel i TPL Emellertid kan

sagas att en reduktion redan skett inom den allmänna pensioneringen. För

det forsta faller den i änkepensionen ingående folkpensionsdelen bort om

egenpension från folkpensioneringen skall utgå. Vidare får en ensam änka

er ett ensamt barn enligt det statliga pensionsreglementet i princip 50

procent av den avlidnes pension, medan vederbörande enligt TPL får endast

40 procent Änka och ett barn får enligt pensionsreglementet 70 procent

av den avlidnes pension, medan de enligt TPL får endast 50 procent av hans

ärflera Motsvarande sklllnad kvarstår även om antalet förmånsberättigade

Kommittén förordar att vid sammanträffande mellan egenpension (dvs.

förtids- eller ålderspension) och familjepension (dvs. änke- eller barnpension)

enligt TPL båda pensionerna skall utgå fullt ut.

Såvitt nu kan bedömas kommer genomförandet av kommitténs förslag

PUnk A*4 ™edfdra e.n utgiftsökning för tilläggspensioneringen,

som på längre sikt torde uppgå till några få procent.

So,m.//a™går a,Y det 0van anförda kan det bli aktuellt även med sammanträffande

mellan flera familjepensioner, t. ex. två barnpensioner eller

anke- och barnpensioner.

Vad.beträffar det förstnämnda fallet vill kommittén erinra om att barn

som för orat båda sina föräldrar, enligt FPL får högre pension än barn!

som forlorat endast den ene av dem, nämligen 1 400 kr. i stället för 1 000

r. om året. Vidare må framhållas att barnpensionerna enligt 26 5 TPL

beraknas efter högre procenttal, om den avlidne inte efterlämnat pensionsberattigad

anka, nämligen 40 procent för ett barn och 10 procent för varje

arn utöver det forsta. Finnes samtidigt änka med änkepensionsrätt, blir

procenttalen för barnen 15 för första barnet och 10 för varje barn därutöver.

Med hansyn till vad sålunda anförts anser kommittén anledning saknas

att utgiva dubbla barnpensioner enligt TPL. Vid sammanträffande

mellan två barnpensioner enligt TPL bör sålunda alltjämt gälla att endast

den största av dem utgives eller, om de är lika stora, en av dem (efter den

pensionsberättigades val).»

Bestämmelserna om änkepensionens storlek inom tilläggspensioneringen

bör ses i samband med reglerna om storleken av barnpension. Reglerna är

så uppbyggda, att den samlade familjepensionen utgör viss procentuell andel

av den pension som den försäkrade var berättigad till eller skulle ha

kommit i åtnjutande av, om rätt till hel förtidspension inträtt för honom

vid tidpunkten för dödsfallet. En enda pensionsberättigad efterlevande _

antingen den är barn eller änka — får i familjepension 40 procent av den

avlidnes egenpension. Två pensionsberättigade får 50 procent o. s. v.

Av viss betydelse för frågan om relationen mellan änkepension och ål
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

13

derspensioncn för två makar synes direktiven för pensionsförsäkringskommittén

vara. I dessa uttalas:

»Kommittén bör ompröva den av statsmakterna fastställda avvägningen

av pensionsbeloppen för två pensionsberättigade makar i förhållande till

det pensionsbelopp som gäller för en ensam pensionär. Enligt lagen om

allmän försäkring skall pensionen till två pensionsberättigade makar utgöra

150 % av pensionen för en ensam pensionär. Beslutet om detta relationstal

fattades år 1958 efter ett enhälligt förslag av allmänna pensionsberedningen.

Er. o. m. den 1 juli 1965 utgör pensionen för två makar 6 370

kr. eller drygt 156 % av det för en ensam pensionär gällande beloppet

som är 4 075 kr. Den i lagen om allmän försäkring angivna relationen

mellan pensionen för en ensam pensionär och pensionen för två makar

har inte varit vägledande vid de beslut om standardhöjningar som fattats

de senaste åren. Det torde stå klart att den bör justeras. Det kan erinras

om att enligt reglerna i 1946 års folkpensioneringslag pensionen för ett

pensionärspar skulle vara 160 % av pensionen till en ensam pensionär.»

I motion vid 1964 års riksdag påtalades, att det utgår änke- men ej

änklingspension samt att barnpensionen är oförmånligare efter manlig än

efter kvinnlig arbetstagare. Motionärerna menade, att möjligheterna att

åstadkomma likformighet i nämnda avseenden borde undersökas. Vidare

förordades i motionen en omprövning även i andra hänseenden av efterlevandeskyddet

i pensionssystemet. Det borde enligt motionärerna uppställas

krav på att efterlevande make skulle ha uppnått viss ålder för att äga rätt

att uppbära efterlevandepension. Dessutom borde, anförde motionärerna,

ett uppskjutande av pension till efterlevande make kompletteras med förslag

om höjning av barnpensionsbeloppen.

Andra lagutskottet uttalade vid detta tillfälle:

»Frågorna om änkepensioner till frånskilda och om änklingspensioner

har varit föremål för behandling såväl i riksdagen som i andra sammanhang

vid ett flertal tillfällen under senare år. I sitt av riksdagen i denna del godkända

utlåtande nr 27 år 1962 tillstyrkte andra lagutskottet, att spörsmålen

underkastades en förutsättningslös utredning. Pensionsförsäkringskommittén

har sedermera fått i uppdrag att utreda nämnda frågor.

Frågan om änklingspensioner är således föremål för utredning inom

pensionsförsäkringskommittén. För den händelse utredningen föreslår införande

av sådana pensioner torde den även komma att behandla den i motionen

påtalade olikheten mellan barnpension efter manlig och kvinnlig

arbetstagare. Vid behandlingen av frågan om änkepensioner till frånskilda

kvinnor kan kommittén få anledning till principuttalanden som får betydelse

för övriga i motionen upptagna spörsmål.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet icke skäl föreligga

för något riksdagens initiativ i anledning av motionen.»

Beträffande åldersgränsen för barnpensioner kan nämnas, att socialpolitiska

kommittén i sitt i november 1963 avgivna betänkande Trygghet för

barns underhåll anförde om åldersgränsen:

»Kommittén anser att frågan om höjning av den övre åldersgränsen för

rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år är ett problem som ej bör be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

dömas isolerat. Det bör naturligen ses i samband med åldersgränserna för

rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag

samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Kommittén vill

här erinra om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och

socialpolitiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen

och socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om

bättre studiehjälp (SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. f.). Kommittén finner

det inte möjligt att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av

dessa åldersregler. Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16- årsgränsen, när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta

om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner

och förpliktelser. En utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som

äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland

ungdomar över 16 år.»

Vid remissbehandlingen av socialpolitiska kommitténs förslag framhöll

familjerättskommittén önskvärdheten av att åldersgränsen bestämdes till

18 år. Samma mening kom till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i

Jämtlands län och från ett stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna

i Östergötlands och Kristianstads län uttalade sin anslutning till kommitténs

uppfattning att frågan om eventuell höjning av åldersgränsen borde

anstå tills vidare och tagas upp på nytt i samband med en allmän översyn

av åldersreglerna för rätt till sociala förmåner.

Föredraganden, statsrådet Lindström, anförde följande.

»Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar

bidragsförskottet med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående

har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om

bidragsförskott att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och

bidragsförskott från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade

av skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att

bidragsförskott bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete.

Fortsätter barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp

i tillämpning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat

för bidragsförskotten vidta någon ändring av den hittillsvarande 16- årsgränsen.»

I början av år 1965 tillsattes familjepolitiska kommittén för utredning

av frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Efter en redogörelse

för familjeberedningens promemoria ökat stöd till barnfamiljer

(SOU 1964:36) anföres i direktiven för utredningen följande.

»Familjeberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en

omfattande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt

gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl. a. differentieringsspörsmålet

och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya

vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att

samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland

investeringar. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för en

närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 är 1366

15

Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning.

Kör att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödct bör särskilda

sakkunniga tillkallas.

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa

sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera

den inbördes avvägningen och pröva behovet av ändring och utbyggnad

av dem.»

I direktiven anföres vidare bl. a. följande.

»Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten

av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning

inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.

De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt

stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,

moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten —• kan under nästa budgetår

beräknas kosta drygt två miljarder kr. Genom att variera stödformernas

sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.»

I frågan om kvinnans ålder m. m. som förutsättning för änkepension

uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13

år 1966:

»Utskottet anser, att det finns skäl som talar för den av motionärerna

hävdade meningen, att kravet på att äktenskapet varat minst fem år för

att grunda rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen utgör tillräcklig

spärr mot missbruk av försäkringen i denna del. Den av motionärerna

aktualiserade frågan torde därför böra bli föremål för utredning. Pensionsförsäkringskommittén

har enligt sina direktiv att verkställa utredning om

änkepensioner till frånskild kvinna och om änklingspensioner. Då de överväganden

som härvid kan komma i fråga synes kunna få betydelse även för

det i motionerna upptagna spörsmålet, anser utskottet det lämpligt, att

kommittén får i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om sextioårsgränsen

inom tilläggspensioneringen.»

I motioner vid 1965 års riksdag hemställdes om förslag till sådan ändring

i lagen om allmän försäkring, att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen

kunde tillkomma även sådan sammanboende kvinna som hade rätt

till änkepension inom folkpensioneringen.

Andra lagutskottet yttrade i anledning av motionerna i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 55 år 1965:

»Enligt utskottets mening finns skäl som talar för att överensstämmelse

bör råda mellan tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Det av motionärerna

aktualiserade spörsmålet förtjänar därför beaktande. De samordningsproblem

och övriga frågor som härvidlag kan uppkomma torde

emellertid kräva ingående överväganden. Spörsmålet synes därför böra bli

föremål för utredning, t. ex. inom pensionsförsäkringskommittén. Utskottets

uttalanden synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»

Kungl. Maj:t har sederemera överlämnat motionerna till pensionsförsäkringskommittén.

Beträffande pensionsfrågorna för de frånskilda kvinnorna, änklingarna

och övergångsänkorna kan i likhet med vad som gjorts i de nu aktuella

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

motionerna hänvisas till att dessa frågor faller under pensionsförsäkringskommitténs

uppdrag.

I direktiven till pensionsförsäkringskommittén anföres beträffande änkepensioner

till frånskild kvinna och änklingspensioner:

»En ny lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån

de allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner

vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna om

frånskilda kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram

som det allmänna pensionssystemet för närvarande ger. Man bör slå vakt

om pensionssystemets enhetlighet och således undvika att införa nya skillnader

mellan folk- och tilläggspensioneringen när det gäller förutsättningarna

för rätt till familjepension. Vidare bör gällande bestämmelser om familjestöd

i annan form än pension och den familjerättsliga lagstiftningen

beaktas. Utredningen bör belysa hur en pensionsreform skall passas in i ett

större familjepolitiskt sammanhang.

Utredningen bör pröva frågan om en komplettering av familjepensioneringen

med änklingspensioner.»

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt

för hem arbetan de hus mödrar skulle utredas. Motionerna

avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt.

Utskottet anförde:

»Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal

problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i det

enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av

husmödrars arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen synes

en sådan uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en eventuell

pension till husmödrar liksom annan ATP-pension i princip måste

vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig tillbaka

från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma

generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar, även om variationer inom

vissa gränser skulle kunna tänkas, synes svårligen kunna ske. Härtill

kommer problemet med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle

komma att drabba familjens kontantinkomster, d. v. s. regelmässigt makens

arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader

för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att obligatoriskt ålägga

sådan avgiftsbelastning synes varken lämpligt eller genomförbart. För de

flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste det framstå som mera

angeläget att kunna disponera större del av mannens arbetsförtjänster under

den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som

familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen och mannens ATPpension.

Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet

på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget

vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring

åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar finnes

såväl genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring som genom enskild pensionsförsäkring.

»

Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

17

frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Ett av

önskemålen i motionerna var att det måtte beredas möjlighet för husmödrar

att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt förvärvsarbete

för att taga vård om sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng skulle

medföra rätt till såväl förtidspension som ålderspension.

Andra lagutskottet, som beträffande gratispoäng till dem som bedriver

studier eller annan utbildning eller undergår värnpliktsttjänstgöring uttalade

att detta innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen grundläggande

principen om förvärvsinkomst såsom förutsättning för pension, anförde

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 angående ovannämnda

önskemål:

»I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratispoäng

för dem som på grund av studier in. m. gått förlustiga pensionspoäng

eller fått låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar.

Det bör vidare framhållas, att det för rätt till hel ålderspension krävs endast

30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkas i allmänhet inte

pensionens storlek för en husmoder, som något eller några år avhåller sig

från förvärvsarbete. Utskottet finner därför inte skäl biträda förevarande

önskemål.»

Ett annat önskemål var att en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen

skulle tilläggas hemarbetande husmödrar. I denna del instämde

andra lagutskottet i vad som uttalats i ovannämnda utlåtande nr

56 år 1961.

Även 1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till

frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Härvid

anslöt man sig till vad som uttalats vid behandling av frågan åren 1961

och 1962.

Vid 196i års riksdag väcktes motioner, där det hemställdes om prövning

inom pensionsförsäkringskommittén av möjligheterna att låta kvinna med

minderårigt barn intjäna pensionsår utan att ha någon inkomst. Under hänvisning

till att vad utskottet anfört under åren 1961—1963 angående en

självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar i stort sett gällde

även förslaget om gratisår, avstyrkte andra lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 57 år 196i motionerna.

Även vid 1965 och 1966 års riksdagar väcktes motioner med i huvudsak

samma innebörd som de år 1964. Riksdagen fann att det inte inträffat något

som kunde leda till en ändrad bedömning av frågan, varför motionerna

avslogs.

Vid årets riksdag har väckts motioner med förslag att förtidspension

skulle utgå till de s. k. hemmadöttrarna. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 35 år 1966 uttalade andra lagutskottet i denna del:

»Utskottet vill erinra om de pensionsbeviljande organens möjligheter att

vid prövningen av rätten till förtidspension beakta samtliga föreliggande

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

omsFndigheter 1 det särskilda fallet. Bl. a. kan möjligheten att bereda den

försäkrade arbete vara en omständighet av betydelse. Det är emellertid

uppenbart att för den grupp kvinnor, vars försörjningsproblem aktualiserats

i motionerna, kan föreligga ett hjälpbehov som varken täcks genom

förtidspensioneringen eller genom de möjligheter som finns till förtida pensionsuttag

eller till socialhjälp. Problemen för dessa kvinnor är beaktansvärda

och särskilt svåra eftersom deras möjligheter att erhålla lämpliga

anställningar på arbetsmarknaden är begränsade. Utskottet anser det emellertid

inte möjligt att lösa deras ekonomiska problem inom förtidspensioneringen.

Det vore nämligen principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier

försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner efter andra regler

än som i övrigt gäller. Enligt utskottets mening är det av motionärerna aktualiserade

spörsmålet delvis av arbetsmarknadspolitisk natur. 1960 års

arbetsmarknadsutredning har också framlagt vissa förslag i frågan. Utskottet

vill slutligen erinra om ett av Kungl. Maj :t år 1963 utfärdat cirkulär

till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen, där det understrykes

vikten av att nämnda myndigheter aktivt medverkar för att bistå de s. k.

hemmadöttrarna särskilt i fall då deras vårduppgift bortfaller till följd

av att den vårdade personen intages på vårdinrättning eller avlider. Verksamheten

skall avse sådana åtgärder som förmedling av arbetsanställning,

vidareutbildning, omskolning och arbetsvärd i olika former. Med hänsyn

till det anförda kan utskottet icke biträda förevarande motionsyrkanden.»

Utskottet

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension

grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under

sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Make som inte förvärvsarbetar har således inte någon rätt till tilläggspension.

Andra lagutskottet behandlade under åren 1961—1963 frågan om s j älvst

ä n d ig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen för hemarbetande

husmödrar. I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet framhöll

utskottet, att frågan var svårlöst och inrymde ett flertal problem. Här var

främst att märka svårigheten att såväl i allmänhet som i det enskilda fallet

göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av husmödrars arbete

i hemmet, en uppskattning som föreföll erforderlig som grund för pensionsberäkningen.

Vidare underströks att en eventuell pension till husmödrar, liksom

annan tilläggspension, i princip måste vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall

som uppstår då den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet.

Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma en generell pensionsålder

för hemarbetande husmödrar syntes, även om variationer inom

vissa gränsei skulle kunna tänkas, svårligen kunna ske. Härtill kom problemet

med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle komma att få bestridas

av familjens kontantinkomster, d.v.s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst

bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5!i år 1966

19

för barnens underhåll och uppfostran var stora. Att obligatoriskt ålågga sådan

avgiftsbctalning syntes varken lämpligt eller genomförbart. För de

flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste framstå som mera angeläget

att kunna disponera större delen av mannens arbetsförtjänster under

den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som

är tillförsäkrade familjen genom folkpensioneringen och mannens tilläggspension.

Även om skäl knnde anföras för motionärernas yrkande, fann sig

utskottet på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I

sammanhanget ville utskottet erinra om möjligheten att genom frivillig försäkring

såväl i den frivilliga statliga pensionsförsäkringen som hos annan

försäkringsinrättning åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande

husmödrar.

Vid 1962 års riksdag prövades därjämte frågan om att bereda^möjlighet

för husmödrar att tillgodoräkna sig pensionspoäng då de lämnat sitt förvärvsarbete

för att taga vård om sina minderåriga barn. Utskottet anförde,

att införande av gratispoäng innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen

grundläggande principen om förvärvsinkomst som förutsättning

för pension. Vidare framhölls att det för rätt till hel ålderspension

krävdes endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkades

i allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder som något eller

några år avhöll sig från förvärvsarbete. Med hänsyn till det anförda fann

utskottet icke skäl biträda önskemålet om gratispoäng.

Förslag under senare år att låta kvinnor utan inkomst med minderårigt

barn i hemmet intjäna pensionsår på grund av vårdnaden om barnet har

av riksdagen lämnats utan åtgärd.

Beträffande familjepensioneringen gäller att en änka har rätt

till folkpension i form av änkepension om hon antingen uppnått 36 års ålder

vid mannens död och varit gift med honom minst fem år eller har vårdnaden

om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid

mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Änkepensionen

utgör för änka, som vid mannens död fyllt 50 år, samma belopp

som ålderspensionen från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan

änka minskar pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder understiger

50 år. Änklingspension utgår icke. Barnpension utgår till barn under

16 år och utgör för år räknat 25 procent av basbeloppet. För barn vars båda

föräldrar avlidit, utgör barnpensionen 35 procent av basbeloppet.

Änkepension inom den allmänna tilläggspensioneringen utgår under vissa

förutsättningar till änka efter den försäkrade bl.a. om äktenskapet varat

minst 5 år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Änkepensionen

utgör 40 procent av den avlidnes egenpension. Efterlämnar den

försäkrade pensionsberättigat barn, är änkepensionen 35 procent av samma

pension. Liksom inom folkpensioneringen utgår icke änklingspension. Barnpension

tillkommer försäkrads barn under 19 år och utgår om barnet en
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

samt är pensionsberättigat efter den avlidne med 40 procent av dennes egenpension.

Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir

barnets pension 15 procent av faderns egenpension. Finns flera barn än ett,

ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första.

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen

föreligger i princip för försäkrad, därest hans arbetsförmåga

på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat

lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspensionens

storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning.

I förevarande motioner hemställes om utredning av i motionerna skisserat

förslag rörande allmän egenpension. Motionärerna menar, att självständig

pensionsrätt skall kunna tillerkännas hemarbetande eller deltidsarbetande

make. Dessutom anser motionärerna, att en »ordentligt tilltagen»

försörj arpension bör kunna ersätta den nuvarande änkepensionen. Denna

försörjarpension, som enligt motionärerna skall kunna utgå jämväl till

änklingar, bör grundas på förekomsten av barn i den efterlevandes vård.

Om den efterlämnade icke har något barn i sin vård, bör vederbörande

ges möjligheter att få förtidspension från folkpensioneringen. Denna förtidspension

bör vara beroende av medicinska eller sociala indikationer. Den

bör kunna utgå jämväl till hemmadöttrar och jämförliga kategorier. Härutöver

anser motionärerna att barnpension bör utgå efter generösare regler

till den avlidne makens barn. I motionerna har vidare påpekats vissa skillnader

som föreligger mellan familjepensionssystemen inom folk- och tillläggspensioneringen.

Motionärerna har i denna del hemställt att man vid

utformningen av det förslag som framlagts i motionerna bör eftersträva lika

regler i detta avseende.

I direktiven till pensionsförsäkringskommittén, som bl. a. har att utreda

frågorna om änkepensioner till frånskilda och om änklingspensioner, uttalas,

att en lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån de

allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner

vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna om frånskilda

kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram som det

allmänna pensionssystemet för närvarande ger.

Med hänsyn till att pensionsförsäkringskommittén således har att utreda

frågorna om änkepensioner till frånskilda och om änklingspensioner anser

utskottet, att förevarande motioner bör överlämnas till kommittén. Utskottet

får därför hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:320 och 11:392, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att motionerna överlämnas till pensionsförsäkringskommittén;

samt

2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

21

genom vad utskottet under 1) hemställt, inte måtte föran

leda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 oktober 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson

och Blomquist;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, fru

Ekendahl, fröken Wetterström, herrar Johansson i Södertälje, Wiklund*,

Svensson i Kungälv och Johansson i Skärstad.

» Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 16 juni 1961 a1 i texten