Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskildes kostnader för läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:92 av herr Nyman samt nr 11:132 av herr Westberg m. fl.
1966-10-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:54, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskildes kostnader för läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:92 av herr Nyman samt nr 11:132 av herr Westberg m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 5b dr 1966
1
Nr 54
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskildes
kostnader för läkemedel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:92 av herr Nyman samt nr 11:132 av
herr Westberg m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till 1967 års riksdag
om statlig ersättning för fraktkostnader vid inköp av läkemedel».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:132.
Gällande bestämmelser
Den allmänna försäkringen tillerkänner medborgarna rätt till ersättning
för läkarvård. För de läkemedel, som ordineras av läkare, utgår ersättning såsom
en till försäkringen ansluten särskild förmån. Reglerna härom är upptagna
i förordningen den 4 juni 195b (nr 519) angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel.
Läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, tillhandahålles å apotek i vissa
fall kostnadsfritt, i andra fall till nedsatt pris. Försäkrad, som lider av långvarig
och allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhålla läkemedel under
de närmare förutsättningar, som angives i kungörelsen den 4 juni 195b
(nr 520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel. I denna förteckning
har upptagits dels vissa sjukdomar, dels de läkemedel, som vid varje angiven
sjukdom får utlämnas kostnadsfritt.
De i förteckningen upptagna sjukdomarna var ursprungligen femton till
antalet. Genom beslut 1957 och 1960 har Kungl. Maj:t förordnat om ny lydelse
av kungörelsen innebärande dels att förteckningen utökats med tre
sjukdomar och för dem avsedda läkemedel, dels att ett begränsat antal läkemedel
tillkommit vid vissa av de tidigare förtecknade sjukdomarna.
I andra fall än dem, där kostnadsfria läkemedel erhålles, äger personer
vilka omfattas av den allmänna sjukförsäkringen eller här i riket är i allmän
eller enskild tjänst, rätt att till nedsatt pris köpa läkemedel, på vilka
läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen utgör för varje
läkemedel 50 procent av det belopp varmed priset överstiger tre kronor. Om
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 5b
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 5i år 1966
flera läkemedel förskrivits under en formel, skall prisnedsättningen avse
den sammanlagda kostnaden. Är en förskrivning avsedd att expedieras mer
än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.
I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning anföres, att ännu en
del spörsmål inom sjukförsäkringens område kvarstår och att tiden nu är
mogen för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen i de delar, där denna
inte uppmärksammats under de senaste årens reformarbete. Vidare uttalas
i direktiven, att kommittén bör verkställa en bearbetning av det betänkande
angående läkemedelsförmånerna som år 1959 framlades av en särskild utredning,
varvid huvudlinjen liksom tidigare bör vara, att medborgaren skall
beredas skydd mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för
läkemedel, samtidigt som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna
för läkemedelsförmånerna på en rimlig nivå. Enligt direktiven
står det utredningen fritt att upptaga sådana spörsmål som aktualiseras
under översynen och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts
utredningen.
Sjukförsäkringsutredningen har under året (SOU 1966:28) framlagt följande
förslag angående läkemedelsförmånen.
Utredningen har som en allmän riktpunkt för utformningen av läkemedelsförmånen
ställt upp, att den enskilde vid läkemedelskostnader liksom
vid övriga på grund av sjukdom orsakade kostnader bör beredas ett effektivt
skydd. Från denna utgångspunkt har utredningen prövat olika tänkbara
konstruktioner av förmånssystemet utan att finna någon som bättre
än det gällande systemet fyller de krav utredningen uppställt. På grund härav
har utredningen stannat för att föreslå att önskvärda förbättringar av
läkemedelsförmånen göres inom ramen för det nuvarande systemet.
Vid sina överväganden beträffande ändringar inom det nuvarande förmånssystemet
har sjukförsäkringsutredningen i likhet med utredningen
om läkemedelsrabatteringen funnit, att karensbeloppet orsakar ett ojämnt
utfall av de prisnedsatta läkemedlen för den enskilde.
Fn höjning av karensbeloppet skulle skärpa ojämnheten i utfallet och
urholka skyddet för personer med höga läkemedelskostnader. Utredningen
har diskuterat, huruvida den för den enskildes skydd menliga inverkan av
ett förhöjt karensbelopp skulle kunna mildras genom att karensbeloppet anknöts
till varje receptblankett eller till samtliga på ett recept upptagna läkemedel,
som avser samma sjukdom, i stället för som f.n. till varje recipe men
icke funnit sig kunna förorda något av dessa alternativ. För att beräkna
effekten av ett karensbelopp anknutet till expeditionstillfälle har på utredningens
uppdrag företagits en särskild genomgång av receptmaterialet
från undersökningen 1963. Resultatet av denna genomgång ger inte belägg
för att ett på så sätt anknutet karensbelopp är förenat med fördelar, som
uppväger det administrativa merarbete som skulle bli följden, varför utredningen
ej heller ansett sig kunna förorda ett sådant system.
Med hänsyn till att den enskildes läkemedelskostnader måste betraktas
Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1966
3
som en med övriga sjukvårdskostnader sammanhängande del finner utredningen
det naturligt, att ersättning för läkemedelskostnader lämnas efter
samma principer som för läkarvårdskostnader. På grund härav bör enligt
utredningen eftersträvas att avskaffa karensbeloppet och höja rabattsatsen
inom ramen för nuvarande rabatteringssystem. Utredningen förordar därför,
att karensbeloppet avskaffas och att en rabatt om 75 % lämnas på hela
läkemedelskostnaden.
Den nuvarande uppdelningen av läkemedelsförmånen på sådant sätt, att
en helt kostnadsfri del ingår, får ses som ett uttryck för att den prisnedsatta
delen inte anses ge tillräckligt skydd för höga kostnader i vissa särskilda
fall. Med nuvarande rabatt, som ligger på i genomsnitt 37,5 %, framträder
en kostnadsfri förmånsdel för vissa fall som en i hög grad angelägen komplettering
av skyddet mot läkemedelsutgifter. Vid en förbättring av förmånen
enligt utredningens förslag talar vissa omständigheter för att den helt
kostnadsfria förmånsdelen bör slopas eller åtminstone inskränkas. Eftersom
vissa läkemedelsförbrukare härigenom skulle komma i ett sämre läge
än f.n. har utredningen dock funnit det mindre tilltalande att beskära den
redan utgående förmånsdelen.
Utredningen förordar således, att en sektor av kostnadsfria läkemedel bibehålies
av i princip den omfattning, som nu gäller. Eftersom det måste ankomma
på den medicinska expertisen att med tillämpande av gällande
principer avgöra vilka sjukdomar och vilka läkemedel, som skall omfattas
av den kostnadsfria förmånen, har utredningen icke ansett sig kunna framlägga
ett eget förslag till kungörelse med förteckning över kostnadsfria läkemedel.
Utredningen tillstyrker emellertid, att av medicinalstyrelsen år
1965 framlagda förslag i ämnet lägges till grund för en prövning av frågan
om utvidgning av förteckningen över kostnadsfria läkemedel. Vidare förutsätter
utredningen, att förteckningen kontinuerligt ses över, så att fortlöpande
ändringar, som kan bli aktuella, vidtages.
Utskottet
Läkemedelsförmånerna regleras i 1954 års förordning angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel. Läkemedlen tillhandahålles på apotek,
i vissa fall kostnadsfritt och i andra fall till nedsatt pris. I en av
Kungl. Maj :t utfärdad förteckning anges vid vilka sjukdomar medicin
utlämnas kostnadsfritt och vilka läkemedel som därvid kommer i fråga.
För urvalet gäller att sjukdomen skall vara långvarig och allvarlig samt
att den under längre tid skall ha behandlats med läkemedel, som visat sig
ha en odisputabelt gynnsam verkan. Dessutom förutsättes att det använda
läkemedlet skall vara specifikt för sjukdomen i fråga. Prisnedsättningen
beträffande övriga läkemedel innebär att den försäkrade, utöver ett
karensbelopp på tre kronor, erlägger hälften av den del av priset som
överstiger karensbeloppet. Någon ersättning utgår inte för fraktkostnader
för läkemedlen.
I förevarande motioner hemställes om utredning och förslag till 1967
års riksdag om statlig ersättning för fraktkostnader vid inköp av läkemedel.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1966
1961 års sjukförsäkringsutredning har under året framlagt förslag
angående läkemedelsförmåner. Utredningen har som allmän riktpunkt för
utformningen av läkemedelsförmånen angivit, att den enskilde vid läkemedelskostnader
liksom vid övriga på grund av sjukdomen orsakade kostnader
bör beredas ett effektivt skydd. Från denna utgångspunkt har utredningen
prövat olika tänkbara konstruktioner av förmånssystemet utan
att finna någon som bättre än det gällande systemet fyller de krav utredningen
uppställt. På grund härav har utredningen stannat för att
föreslå att önskvärda förbättringar av läkemedelsförmånen göres inom
ramen för det nuvarande systemet. Utredningen förordar att det kostnadsfria
systemet bibehålies, att karensbeloppet avskaffas och att en rabatt
om 75 procent lämnas på hela läkemedelskostnaden.
Det sålunda framlagda förslaget innefattar avsevärda förbättringar för
läkemedelsförbrukarna. Att innan ställning tagits till detta förslag införa
ytterligare förmåner på detta område, anser sig utskottet inte kunna
förorda. Men hänsyn härtill bör motionerna inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:92 och 11:132, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 oktober 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
* herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip
Petersson och Blomquist;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg,
fröken Wetterström, herr Wiklund,* fru Svensson, herrar Svensson i
Kungälv, Johansson i Skärstad och fru Skantz.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Carlsson och Johansson i Skärstad.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660688
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.