Utlåtande i anledning av väckt motion om viss översyn av barnavårdslagen.
1966-10-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:56, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss översyn av barnavårdslagen.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
1
Nr 56
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss översyn av barnavårdslagen.
I motionen 11:701, som hänvisats till lagutskott och behandlats av
andra lagutskottet, har fröken Elmén m.fl. hemställt »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla om en översyn av barnavårdslagen, innebärande
sådan ändring att möjlighet beredes styrelse för ungdomsvårdsskola
att placera elev för vård utom skola även i det egna hemmet».
över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från socialstyrelsen.
Gällande bestämmelser
I barnavårdslagens 25 § anges vissa förutsättningar för att barnavårdsnämnd
skall ingripa då missförhållanden föreligger i underårigs miljö eller
beteende. Barnavårdsnämnd skall i första hand tillgripa förebyggande åtgärder,
såsom hjälpåtgärder, varning, föreskrifter rörande levnadsförhållanden
och övervakning. Om hjälpåtgärder bedömes som gagnlösa eller i
det särskilda fallet visat sig ineffektiva, kan barnavårdsnämnd omhänderta
den underårige för samhällsvård. Den omhändertagne skall överlämnas
till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand skall vård i
enskilt hem ifrågakomma. Med enskilt hem avses icke den omhändertagnes
eget hem. Den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende kan intagas
i ungdomsvårdsskola. Sådan intagning beslutas av socialstyrelsen
efter ansökan av barnavårdsnämnd. Varje ungdomsvårdsskola står under
ledning av en styrelse.
Elev vid ungdomsvårdsskola skall erhålla den vård, fostran och utbildning
som bäst främjar hans anpassning i samhället. Elev kan placeras antingen
inom eller utom skolan. Valet av vårdform träffas av styrelsen,
som även har att besluta om utskrivning. Vård inom skola skall ordnas
så att den skapar förutsättningar för att överföra elev till friare vård. För
vård utom skola kan elev placeras i enskilt hem eller anstalt. Med enskilt
hem avses ej heller i detta sammanhang elevens eget hem. Den som anses
kunna återföras till föräldrarna eller annan fostrare annat än tillfälligt,
såsom för permission, bör enligt lagstiftarens mening skrivas ut från ungdomsvårdsskolan.
Elev som vårdas utom skola skall stå under övervakning.
X—8868 64 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 56
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
Han är skyldig att rätta sig efter de föreskrifter skolans styrelse meddelar
honom.
Beslut om utskrivning innebär i första hand utskrivning från skolan,
men om ej annat särskilt bestämmes upphör därmed även samhällsvården.
Styrelsen kan således i samband med utskrivning förordna om fortsatt
samhällsvård. I sådant fall ankommer det på vederbörande barnavårdsnämnd
att anordna vården och ansvara för den. Barnavårdsnämnd kan besluta
om villkorligt upphörande av samhällsvården och i samband därmed
förordna om övervakning samt meddela föreskrifter. En från ungdomsvårdsskola
utskriven elev för vilken förordnats om fortsatt samhällsvård
kan alltså få återvända till det egna hemmet, om barnavårdsnämnden förordnar
om villkorligt upphörande av samhällsvården. Innan beslut om utskrivning
från ungdomsvårdsskola fattas, skall skolans styrelse samråda
med vederbörande barnavårdsnämnd. Skulle den omhändertagne missköta
sig kan nämnden på nytt ansöka om intagning på ungdomsvårdsskola. I fall
då samhällsvården upphört i och med utskrivningen ankommer det på skolans
styrelse att tillse att eleven kommer i tillfredsställande förhållanden.
Motionen
Motionärerna finner det orimligt att styrelsen för ungdomsvårdsskola
genom formella bestämmelser hindras att i de fall det bedömes lämpligt
placera elev för vård utom skola i det egna hemmet med fortsatt stöd från
skolan. I motionen framhålles bl. a.
Erfarenheten har visat att det finns fall där en placering i det egna hemmet
är både önskvärd och lämplig och där kontinuiteten i elevens fostran
bör bibehållas genom att tillsynen åvilar skolan även i fortsättningen.
Det kan t.ex. finnas elever med vissa uttalade karakteristika — framför
allt konstitutionella defekter — då föräldrarna kan bedömas som bäst
lämpade att med skolans stöd handha sitt barns fostran. I andra fall kan
det vara önskvärt att återplacera eleven i det egna hemmet för att fortsätta
en behandling som inletts, t.ex. vid en barnpsykiatrisk klinik.
Under de senaste åren har vid ungdomsvårdsskolorna anställts särskilda
befattningshavare för vården utom skolan. Dessas arbete inriktas på att
planera för elevens placering samt öva tillsyn över de elever som vårdas
utom anstalten. Själva omplaceringen blir ofta för eleven en svår period,
då han behöver skolans stöd. Anstaltsvården och den öppna vården, såväl
i det egna Jiemmet som i annat enskilt hem, bör betraktas som två led i
samma behandling. Lagen bör därför vara så utformad, att den tillåter
största möjliga flexibilitet och hänsyn till varje elevs individuella behov.
Genom assistenterna för vård utom skola har ungdomsvårdsskolorna större
möjligheter än tidigare att bidra till en sanering av hemmiljön, förbättra
relationerna mellan hemmet och eleven och utöva tillsyn, om eleven återvänder
hem. De föräldrakontakter och den föräldraterapi som utföres på
Barnbyn Skå framstår här som föredömlig. Barnavårdslagen bör ge möjlighet
för en styrelse vid ungdomsvårdsskola att placera elev för vård utom
skola även i det egna hemmet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966 3
Historik
Enligt 1924 års barnavårdslag kunde elev, i stället för att vårdas inom
skola, utackorderas genom skolans försorg och placeras i enskilt hem.
Elev kunde också villkorligt utskrivas om det ansågs lämpligt. I båda dessa
fall fanns det möjlighet att placera eleven i det egna hemmet.
Barnavårdskommittén (SOU 1950:61) föreslog att utackordering och
villkorlig utskrivning skulle utbytas mot en benämning — vård utom skola.
Kommittén förutsatte att vård utom skola skulle kunna innebära placering
i elevens föräldrahem.
Kommittén för ungdomsvårdsskolorna har i betänkandet Verksamheten
vid ungdomsvårdsskolorna (SOU 1959:25) behandlat frågan om placering
av elev i det egna hemmet. Kommittén anför härom bl.a.
Ett stort antal elever saknar föräldrahem eller har olämpliga sådana.
Då fråga uppkommer om en elevs återplacering i föräldrahemmet, måste
en realistisk bedömning göras av hemmet och dess förhållanden och därvid
även av föräldrarnas och syskonens psykiska förmåga att klara av och ta
ansvar för eleven, utan att allvarliga svårigheter uppstår i hemmet för
alla berörda parter. I den mest extrema fallen torde enda möjlighet
vara att söka förhjälpa såväl eleven som föräldrarna till en förbättrad insikt
om och ett accepterande av givna förhållanden, även där detta innebår,
att en återplacering i hemmet bedömes som olämplig. Man kan dock icke
bortse ifrån att många av dessa ungdomar är starkt emotionellt bundna
till föräldrar och hemmiljö, även när denna är mindre tillfredsställande.
Barnavårdsnämnden kan — med bistånd av den psykiska barna- och ungdomsvården
— medverka till förbättrade förhållanden i hemmet. För att
en utplacering skall lyckas är det även angeläget, att eleven icke återknyter
kontakten med sin tidigare asociala kamratmiljö.
Skolan kan, under den tid eleven vårdas där, genom kontakt med hemmet
söka förbättra relationerna mellan detta och eleven. De stora geografiska
avstånden försvårar emellertid denna kontakt. För att denna verksamhet
skall kunna förbättras, behöver den kvalificerade personalen på
skolorna utökas, så att man får större möjligheter till hembesök och samtal
med elevens föräldrar. Även eftervårdskonsulenterna kan medverka i detta
arbete. Det torde böra ankomma på skolans rektor att avgöra vem som i det
individuella fallet skall ha hand om föräldrakontakten.
I proposition nr 10 år 1960 med förslag till barnavårdslag anförde föredragande
statsrådet.
För vård utom skolan kan placering ske i enskilt hem eller i lämplig
institution. Enligt kommittén skulle elev även kunna överlämnas till sitt
föräldrahem för vård utom skolan. Detta har jag för min del inte kunnat
finna lämpligt. Den som anses kunna återföras till föräldrarna annat än
tillfälligt, såsom för permission, bör enligt min mening inte längre vara
inskriven som elev vid ungdomsvårdsskola. Som jag strax återkommer
till bör möjlighet emellertid finnas att låta omhändertagandet bestå trots
utskrivning.
Propositionen godtogs i denna del av riksdagen.
2—8868 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 56
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
Kommittén för behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna har i
sitt betänkande (SOU 19G4:24) under rubriken »Miljöbyte eller återgång
till tidigare miljö?» anfört.
En för vården utom skolan central fråga rör sig om huruvida eleverna
bör återplaceras i sin tidigare miljö eller om vården bör bedrivas under
andra förhållanden. Tidigare betonades vikten av att förlägga eftervården
till det egna hemmet i den föreställningen, att även ett dåligt eget hem kan
vara bättre än ett fosterhem. Efter den nya barnavårdslagens införande har
praxis emellertid helt inriktats på att under vård utom skola omplacera
eleverna i ny miljö med hänvisning till att hemförhållandena i allmänhet
varit olämpliga. Vistelse i det egna hemmet må som tidigare nämnts förekomma
endast i samband med kortare permissioner, varför annan typ av
bostadsförhållanden måste ordnas. Ett annat led i strävandena att bryta
skadlig miljöpåverkan är att man vid vård utom skola söker undvika att
återplacera eleverna i deras hemorter.
Denna omorientering av principerna har väckt eu livlig diskussion. Kommittén
har inte till uppgift att taga ställning i denna debatt utan vill här
endast återge de huvudargument som anförts för att därmed ange utgångspunkten
för en förutsättningslös forskning kring detta problem.
När en elev intages på ungdomsvårdsskola måste han eller hon anpassa
sig till en helt ny miljö. När eleven lämnar skolan, börjar en ny anpassningsprocess
som kan vara lika svår. Till och med då eleven återvänder till
sin tidigare miljö uppstår vissa anpassningsproblem. Föräldrarnas och den
övriga omgivningens reaktioner blir annorlunda än innan han placerades på
anstalt — åtminstone upplever han det så. Kamratkretsen har förändrats,
fått nya medlemmar och nya intressen. Anställning måste ofta skaffas på
annan arbetsplats än tidigare. Eleven står vidare under övervakning och
har inte samma frihet som förr.
Ännu svårare kan anpassningsprocessen bli när eleven placeras om i helt
ny miljö. Svårigheterna består inte bara i anpassningen till konkreta yttre
förhållanden utan ännu mer i etablerandet av känslorelationer till människor
— både vuxna och kamrater —■ som eleven i många fall tidigare inte
träffat mer än på sin höjd tillfälligt.
Av dessa skäl kan det antagas att vissa anpassningssvårigheter blir större
då eleven omplanteras i helt ny miljö än då han eller hon återvänder till sin
gamla. Samtidigt förhåller det sig ju dock så att det är i den ursprungliga
miljön han redan misslyckats. En utslagsgivande faktor har härvid ofta
varit de dåliga hemmen med försummad uppfostran, alkoholism och annan
asocialitet eller med spända emotionella relationer mellan barn och fostrare.
Också gängtillhörighet och umgänge med andra asociala ungdomar,
vilket ofta kännetecknat kamratförhållandena, är nedbrytande miljökrafter.
För den som börjat bli känd som kriminell eller på annat sätt asocial blir
inställningen och de negativa förväntningarna från människorna i omgivningen
hindrande moment för resocialiseringen. Sådana faktorer talar för
värdet av omplacering till annan miljö.
I vissa fall tycks dock miljöförhållandena i hemmet ha varit tillfredsställande
och orsakerna till beteendestörningarna vara att söka i första hand i
intra-psykiska konflikter och spänningar eller i konstitutionella defekter,
som kunnat slå igenom i vilken miljö man än placerat barnet. Även om man
alltså inte alltid kan hävda att ogynnsamma miljöomständigheter är den
primära orsaken till asocialiteten, måste dock konstateras att den miljö, där
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
eleven misslyckats, inte tillfredsställande klarat lians sociala anpassning.
Man hoppas då att en ny omgivning skall ge bättre utgångsläge, naturligtvis
under den förutsättningen att den nya fostrarmiljön är socialt och psykologiskt
lämpligare än den ursprungliga.
''Man kan alltså uppställa den generella hypotesen att både ett återvändande
till den gamla miljön och eu omplantering i ny omgivning förenas
med såväl fördelar som nackdelar. En väsentlig frågeställning blir då huruvida
någon samgång föreligger mellan lämpligheten hos respektive miljöformer
och dels personlighetsvariabler som ålder, kön, psykologiska egenskaper,
grad och typ av psykiska störningar och asocialitet, dels beskaffenheten
av den tidigare hemmiljön — relationer till föräldrarna, deras lämplighet
som fostrare och som identifieringsobjekt etc. Det förefaller exempelvis
vara möjligt att urskilja vissa personlighetstyper bland eleverna, för
vilka ett skiljande från hemmet även efter vistelsen på skolan kan innebara
stora påfrestningar. Dit hör bland andra barn och ungdomar med dålig omställningsförmåga
till nya kontaktobjekt och med starka bindningar till
dominerande föräldrar och vidare de veka och ängsliga elever, som skyggai
inför allting nytt och okänt. Också de elever som kommer från familjer
eller släkter med utpräglad klankänsla är erfarenhetsmässigt mycket svåra
att med gott resultat tvångsplacera utanför det egna hemmet. Det bör emellertid
betonas att det ofta "är mycket svårt att med säkerhet bedöma relationerna
i hemmet. Särskilt svårt är det att göra en förhandsbedömning av
effekten av de förändringar, som inträffat dels med eleven, dels inom familjen
under den tid den unge varit intagen på ungdomsvårdsskolan.
En undersökning av manliga yrkesskoleelevers återanpassning berör delvis
utskrivningsmiljön (Blomberg 1958). Av de elever, som efter tillämpade
kriterier bedömdes som väl anpassade, hade vid den sista villkorliga utskmningen
— som ledde till den goda anpassningen — två tredjedelar placerats
i det egna hemmet. Emellertid hade även flertalet av de elever, som
misslyckades, placerats i det egna hemmet — dock ej i samma utsträckning
som de resocialiserade. Det egna hemmet framstod alltsa som en gynnsammare
utskrivningsmiljö än andra alternativ. Det kan dock inte helt
uteslutas att de hem^ dit elever blev återsända såsom villkorligt utskrivna,
utgjorde ett positivt urval. Undersökningsresultaten visar dock otvetydigt
att för åtskilliga av dessa elever erbjöd den egna hemmiljön fullt tillfredsställande
bakgrund för en social anpassning. Huruvida dessa elever skulle
ha lyckats lika väl med sin samhällsanpassning, om de placerats i annan
miljö än det egna hemmet, kan den anförda undersökningen inte ge något
besked om.
Av de 446 ungdomsvårdsskoleelever, som vid årsskiftet 1960/61 befann sig
som villkorligt utskrivna i sina föräldrahem och som därigenom på grund
av den nya barnavårdslagens bestämmelser måste helt utskrivas från ungdomsvårdsskolan,
hade under år 1961 blott 45 elever på nytt intagits på ungdomsvårdsskola
(Socialdepartementet. Stencil 1963:4). Hur många av eleverna,
som genom barnavårdsmyndigheter eller domstol blivit föremål för
andra åtgärder eller som blivit överåriga, är däremot inte känt.
Vidare kan nämnas att kommittén vid sina besök på fångvardsanstalter
erfarit, att ungdomsfängelseklientelet anses ha större utsikter att klara sin
fortsatta samhällsanpassning inom det egna hemmet än vid annan placering.
Det kan dock antagas att dessa något äldre ungdomar (18—20 år vid
domen'') genom ökad mognad och självständighet kanske inte är lika lätt
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
påverkade av en otillfredsställande familjesituation som det några år yngre
ungdomsvårdsskoleklientelet. Vidare torde svårigheterna vara betydande att
för denna åldersgrupp finna enskilda hem, som har möjlighet att göra en
positiv behandlingsinsats, särskilt med hänsyn till att dessa nästan vuxna
unga män inte gärna finner sig i att vistas i något, som de betraktar som
fosterhem.
Mot bakgrunden av de erfarenheter och de argument, som anförts i debatten,
är det rimligt att antaga att en stor spridning föreligger i fråga om föräldrahemmens
lämplighet. Flertalet har bevisligen haft ett dåligt inflytande
på barnen, men andra torde vara väl skickade att taga hand om sina barn.
Om missförhållandena i hemmet inte är alltför påfallande, borde det vara
möjligt med en individuell avvägning mot konsekvenserna av att de direkta
föräldrakontakterna icke återupptages efter anstaltsvistelsen. Det föreligger
därför ett stort behov av undersökningar med syfte att penetrera hur
eleven påverkas av en återplacering i det egna hemmet. Vissa möjligheter
torde finnas att redan på grundval av befintligt aktmaterial göra preliminära,
jämförande statistiska studier av behandlingsutfallet vid placering
i föräldrahemmet och vid andra boendeformer efter vistelsen på skolan.
Det bör emellertid beaktas att några formella hinder inte föreligger för en
återplacering i det egna hemmet vare sig detta sker direkt från skolan eller
efter vård utom skolan. Huvuddelen av eleverna torde också förr eller senare
atervända till föräldrahemmet. Konsekvensen av en placering i eget
hem är emellertid omedelbar utskrivning från ungdomsvårdsskolan, varvid
skolans möjligheter till påverkan, stödåtgärder och andra former av eftervårdande
verksamhet upphör. Det bör uppmärksammas att även barnavårdsnämndens
möjligheter att ingripa blir begränsade, eftersom utskrivning
till hemmet medför att samhällsvården villkorligt eller slutligt upphör.
Ett studium av elevernas utveckling och anpassning vid återgång till de
egna hemmen bör alltså beakta, att i dessa fall stöd och hjälp utgått i mindre
utsträckning än i fråga om andra former av vård efter anstaltsvistelsen. En
undersökning av dessa förhållanden synes därför också böra granska huruvida
vårdresultaten skulle ha kunnat förbättras av fortsatt tillsyn och stöd
från ungdomsvårdsskolan eller barnavårdsnämnden under vistelsen i det
egna hemmet. Detta borde enligt kommitténs uppfattning kunna utredas
exempelvis genom en försöksverksamhet med fortsatta stödåtgärder från
ungdomsvårdsskolan och barnavårdsnämnden.
Remissyttrande
Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande att principen att ungdomsvårdsskoleelev
ej får placeras i det egna hemmet har utformats i enlighet med
grundsatsen i barnavårdslagen, att den som omhändertagits för samhällsvård
inte får vistas i sitt hem annat än tillfälligt. Själva beslutet om samhällsvård
skall inte heller kunna användas som ett särskilt medel vid sidan
av de i lagen föreskrivna förebyggande åtgärderna för att åstadkomma
rättelse utan att den underårige skiljes från hemmet. Socialstyrelsen anser
att dessa grunder i stort sett alltjämt bör upprätthållas samt yttrar vidare:
Ei farenheterna saväl som tillgängliga undersökningar rörande ungdomsvårdsskoleelevernas
bakgrund visar klart att flertalet av dem kommer från
ur vård- och uppfostringssynpunkt helt olämpliga hemmiljöer.
Andra lagutskottets utlåtande nr 5(1 år 1966
7
Vid bedömningen av ungdomsvårdsskolans praktiska möjligheter alt utöva
tillsyn över elev, som placerats i föräldrahemmet, hör löljande beaktas.
Ungdomsvårdsskolorna är belägna över hela landet och har också hela
landet till upptagningsområde. 1 enlighet med 2 § ungdomsvårdsskolestadgan
fördelas eleverna mellan skolorna med hänsyn till »ålder, utveckling
och sinnesbeskaffenhet». 1 samband med beslut om inskrivning i ungdomsvårdsskola
beaktas således i regel inte de omhändertagnas hemortsförhållanden
vid valet av skola. I de fall, då särskilda skäl föreligger att ta hänsyn
härtill, måste de dock underordnas de differentieringsgrunder, som
är anbefallda genom stadgan. Avståndet mellan ungdomsvårdsskolan och
elevernas hemorter blir därför för flertalet elever avsevärt. Med bibehållande
av nuvarande differentieringsgrunder är det därför redan av geografiska
skäl omöjligt att i ungdomsvårdsskolornas regi bedriva en föräldrastödjande
verksamhet av det slag som förekommer vid Barnbyn Skå, vilken motionärerna
uppställt som förebild.
Motionärerna har anfört, att ungdomsvårdsskolorna genom tillkomsten
av särskilda assistenter för vård utom skola har resurser för en utvidgad
familjestödjande verksamhet. Tjänster som assistent för vård utom skola
finns emellertid inrättade endast på 16 av de 25 ungdomsvårdsskolorna.
Det genomsnittliga antalet elever i vård utom skola på dessa skolor uppgår
för närvarande (1 inars 1966) till omkring 40 elever. Resterande 9 skolor
med sammanlagt omkring 200 elever i vård utom skola saknar fortfarande
helt särskild arbetskraft för denna vårdform. Möjligheterna för ungdomsvårdsskolorna
att med nuvarande resurser bedriva ett kvalificerat och tidskrävande
familjestödjande arbete är således ytterst begränsade.
En del av ungdomsvårdsskolornas elever återgår emellertid så småningom
efter längre eller kortare tids placering i vård inom och utom skola till
sina hemmiljöer. En verksamhet, avsedd att åstadkomma en sanering och
en bearbetning av relationerna i dessa miljöer, vore därför uppenbart värdefull
— såväl under den tid, då ungdomarna är omhändertagna som under
tiden efter deras hemkomst. Det bör emellertid övervägas, om resurserna
för denna verksamhet bör knytas till ungdomsvårdsskolorna eller till institutioner
i elevernas hemorter; psykisk barna- och ungdomsvård, barnavårdsnämnder
eller dylikt. Om ungdomsvårdsskolorna tillfredsställande
skall kunna fullgöra sådana uppgifter måste de tilldelas ett begränsat upptagningsområde,
vilket i sin tur skulle kräva ett ur vårdsynpunkt olämpligt
sammanförande av skilda elevkategorier och åldrar inom samma institution.
På grund av vad som anförts är det enligt socialstyrelsens bedömning inte
lämpligt att generellt ge möjlighet för placering av elever i vård utom skola
i det egna hemmet.
Det finns emellertid enstaka elever, som kommer från en acceptabel
hemmiljö belägen på rimligt avstånd från ungdomsvårdsskolan, elever som
bedömes böra återgå till föräldrahemmet och som av särskilda skäl anses
kunna bättre tillgodogöra sig hjälp och stöd från ungdomsvårdsskolan
än från barnavårdsnämnden. I vissa av dessa fall kan skolan ha ett bättre
utgångsläge, bl.a. genom en aktuellare kontakt och en större förtrogenhet
med elevens problem. Vidare kan en speciell bindning mellan elever med
dålig kontaktförmåga och befattningshavare vid skolan väsentligt underlätta
miljöbytet. Gällande bestämmelser omöjliggör för dessa enstaka elever
en placering, som efter vad man för närvarande kan bedöma måste be
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
traktas som den lämpligaste för det fortsatta resocialiseringsarbetet, nämligen
en återgång till föräldrahemmet med bibehållande av skolans stöd
under en övergångstid. Den aktualiserade frågeställningen torde därför
vara värd att penetreras ytterligare.
Socialstyrelsen har i yttrande till andra lagutskottet med anledning av
remiss av motionerna nr 1: 325 och II: 386 föreslagit en allsidig översyn
av barnavårdslagstiftningen. Den här berörda frågeställningen torde lämpligen
kunna beaktas i samband med en sådan översyn.
Utskottet
Den som enligt barnavårdslagens bestämmelser intagits i ungdomsvårdsskola
skall erhålla den vård och fostran som bäst främjar hans anpassning
till samhället. Elev vid ungdomsvårdsskola skall placeras antingen inom
eller utom skolan. Vid vård utom skola kan elev placeras i enskilt hem.
Sådan placering får dock inte ske i elevens eget hem. Den som anses kunna
återföras till föräldrarna eller annan fostrare annat än tillfälligt måste därför
skrivas ut från ungdomsvårdsskolan.
Förevarande motion syftar till en ändring av barnavårdslagen så att
möjlighet beredes styrelse för ungdomsvårdsskola att placera elev för vård
utom skola även i det egna hemmet. Motionärerna anser det orimligt att
genom formella bestämmelser fastlåsa verksamheten så att styrelse, då
det bedömes lämpligt, icke har möjlighet att placera elev i det egna hemmet
med fortsatt stöd från skolan.
Socialstyrelsen uttalar i yttrande över motionen, att det inte är lämpligt
att generellt ge möjlighet till placering av elever vid vård utom skola i
det egna hemmet. Styrelsen anför att erfarenheterna och tillgängliga undersökningar
rörande ungdomsvårdsskoleelevernas bakgrund klart visar, att
flertalet av dem kommer från hemmiljöer, som ur vård- och uppfostringssynpunkter
är helt olämpliga. Styrelsen framhåller emellertid att det i enstaka
fall i fråga om elever, som kommer från en acceptabel hemmiljö
belägen på rimligt avstånd från skolan, kan vara lämpligt med placering
av det slag som förordas i motionen. Styrelsen anser därför att den aktualiserade
frågeställningen bör penetreras ytterligare.
Utskottet har denna dag i sitt utlåtande nr 55 hemställt om en allsidig
översyn av barnavårdslagen. I samband med en sådan översyn finns det
enligt utskottets mening anledning att överväga den i förevarande motion
upptagna frågan. Utskottet förordar att så sker. Med stöd av det anförda
får utskottet hemställa,
A) att riksdagen i anledning av motionen II: 701 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ge till känna vad
utskottet anfört, samt
B) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 oktober 19G6
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip
Petersson och Blomquist;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, fröken
Wetterström, herr Wiklund*, fru Svensson, herrar Svensson i Kungälv,
Johansson i Skärstad och fru Skantz.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1966:317 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss översyn av bamavårdslagen. a1 i texten