Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till änkepension för vissa sammanboende.
1966-02-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till änkepension för vissa sammanboende.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till änkepension
för vissa sammanboende.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 720,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wikner hemställt, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning
och eventuellt förslag om, att de kvinnor som nämnts här ovan ges möjlighet
till pension».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Motionen
I motionen anföres bl. a.
»Det finns många kvinnor som stadigvarande sammanbott med en man i
20—30 år eller ännu längre och som ej varit gifta och ej har barn tillsammans.
Om mannen skulle dö innan kvinnan fyllt 67 år erhåller kvinnan
ingen pension. Motionären anser att även dessa kvinnor bör få rätt till pension.
»
Gällande bestämmelser
En änka har rätt till folkpension i form av änkepension under förutsättning
att hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift
med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor
tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under
16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen
anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten
till pension, och äktenskapet varat t. o. m. nämnda tidpunkt.
Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed
jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från
67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen
med Vis för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt
då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.
Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,
är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 6
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.
garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet
inträffat under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, en tredjedel
och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960,
två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.
Änkepension indrages, om änkan ingått nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.
I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadstillägg.
Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och
änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. m. den
månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.
Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild
kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild
man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har
eller har haft barn med honom. Däremot äger en kvinna inte rätt till änkepension
efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och
efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en
annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder
eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock
inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,
och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är
bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en
gång för alla.
Tidigare behandling m. m.
Före ikraftträdandet av 1946 års lag om folkpensionering utgick folkpensionerna
med lika stora belopp för gifta och ogifta. I det då gällande pensionssystemet
förekom ej heller änkepension och hustrutillägg. Indelningen
av de pensionsberättigade i olika kategorier efter civilstånd saknade därför
i stort sett betydelse för pensionsrätten.
Emellertid återfanns i 7 § sista stycket i 1935 års lag om folkpensionering
en bestämmelse att pensionsstyrelsen vid bestämmandet av årsinkomsten
kunde betrakta gift pensionsberättigad såsom ogift. Folkpensionsförmånerna
var före år 1948 till huvudsaklig del inkomstprövade. Bestämmelsen
i fråga innebar att, medan man i vanliga fall ansåg hälften av
makarnas sammanlagda årsinkomst belöpa på vardera maken, pensionsstyrelsen
genom att betrakta makarna såsom ogifta kunde påföra vardera
maken hans egna inkomster, vilket kunde vara till fördel för make som
saknade eller ägde obetydlig inkomst men till nackdel för make som hade
betydligt större inkomst än andre maken. Bestämmelsen tillämpades i fall,
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966 3
då makar stadigvarande levde åtskilda från varandra och avbrutit den
ekonomiska kontakten och gemenskapen.
Med det genom 1946 års folkpensioneringslag införda systemet med pensioner
differentierade efter civilstånd får en ensamstående pensionär större
pension än envar av två pensionsberättigade makar. Två sammanboende
ogifta pensionärer erhåller därigenom avsevärt större sammanlagda pensionsförmåner
än två pensionsberättigade makar.
Till grund för nämnda lag låg socialvårdskommitténs år 1945 avlämnade
betänkande med förslag till lag om folkpensionering (SOU 1945:46), vari
kommittén bl. a. uttalade följande.
Fråga uppkommer då vilka pensionärer, som skola åtnjuta det högre beloppet,
och vilka, som skola åtnjuta det lägre. Icke allenast äkta makar
sammanbo, utan samboende förekommer även med avseende å föräldrar
och barn eller syskon eller oskylda personer. Å andra sidan sammanbo
makar icke alltid. Beträffande pensionärer, som äro intagna å anstalter,
spelar samboendeföi-hållandet icke någon större roll.
I fråga om icke sammanlevande makar innebar socialvårdskommitténs
förslag att den förut gällande regeln, som endast avsåg årsinkomstens beräkning,
skulle utsträckas att gälla tillämpningen av lagen över huvud,
vilket skulle medföra konsekvenser framför allt för själva pensionsbeloppets
beräkning. I motiveringen till stadgandet framhöll kommittén följande.
Kommittén har utgått ifrån att i de fall, där den ena av två makar är för
avsevärd tid intagen på anstalt, makarna skola, efter prövning av pensionsnämnd,
kunna betraktas såsom icke gifta. Den föreslagna utformningen av
folkpensionerna leder till att behov av tillämpning i detta avseende av förevarande
paragraf kommer att föreligga i långt större utsträckning än vad
förhållandet är med motsvarande bestämmelse i nu gällande lag.
Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 220 till 1946
års riksdag härom följande.
Då pensionsförmånernas storlek göres beroende av den pensionsberättigades
civilstånd, yppar sig ett behov av att i särskilda fall kunna göra undantag
från de vanliga reglerna. — Socialvårdskommittén har utgått från
att i de fall, där den ena av två makar är för avsevärd tid intagen på anstalt,
makarna skola, efter prövning, kunna betraktas såsom icke gifta. Det motsvarande
synes böra gälla också om två makar på grund av söndring leva
åtskilda och över huvud taget, där ett samboendeförhållande mellan makarna
icke existerar.
I fråga om andra samboendc un äkta makar innehöll socialvårdskommitténs
betänkande följande uttalande.
Utgår man ifrån att äkta makar skola relativt sett erhålla lägre folkpension
än två ensamboende pensionärer, ligger det nära till hands att göra
gällande, att den lägre pensionen bör utgå även i andra fall, där samboendeeller
inneboendcförhållande föreligger. Tydligt är emellertid att man icke
gärna kan sänka pensionen för pensionär, därför att han sammanbor med,
innebor hos eller har hos sig inneboende en oskyld person, som ej bar
1 *— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 6
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
tilläggspension. I så fall skulle en tilläggspensionär knappast kunna ha hos
sig boende en hushållerska eller vårdarinna, inackordera sig på ett pensionat
eller i något privat hem eller hyra ut ett överflödigt rum. Om samboendet
äger rum med en oskyld person, som också har tilläggspension, äro förhållandena
i viss mån likartade. Det är ju ej alls säkert att de båda pensionärerna
ha hushåll och ekonomi gemensamt och samboendet kan vara av
mera tillfällig natur. Sistnämnda omständighet är även tillämplig då fråga
är om samboende med anhöriga, åtminstone om de icke utgöras av föräldrar
eller barn. Det skulle t. ex. säkerligen icke vinna förståelse bland allmänheten
därest folkpensionen minskades för två systrar, som båda hade tilläggspension,
därför att de flyttat samman i en bostad. Kontrollsvårigheterna
skulle dessutom vara av sådan natur, att en bestämmelse av sagda innebörd
säkerligen icke skulle tillämpas annat än i begränsad omfattning.
Där fråga är om samboende mellan barn och föräldrar ligger saken otvivelaktigt
något annorlunda till. Här föreligger nämligen försörjningsplikt och
samboendet kan i många fall antagas bli livsvarigt. Då kommittén likväl
icke heller i detta fall ansett sig kunna föreslå att folkpensionen reduceras
på grund av samboendet beror detta på att kommittén kommit till den uppfattningen
att särskilt föräldrars inneboende hos barn ofta dikteras av ekonomisk
nödvändighet och icke är tillfredsställande vare sig för föräldrarna
eller för barnen. Mången gång kan också tvånget för barnen att taga hand
om en åldrig fader eller moder försena eller omöjliggöra bildandet av egen
familj. De fall, då barn med tilläggspension innebor hos föräldrar, äro i
allmänhet av sådan art att det för föräldrarna är en stor belastning att hos
sig ha barnet, som kanske lider av fallandesjuka, sinnesslöhet eller höggradig
vanförhet. Anledning synes sålunda saknas även i dessa fall att sänka
folkpensionen. Gemensamma för de ovan uppräknade olika fallen äro slutligen
två omständigheter, som tala emot sänkandet av pensionen vid samboende,
nämligen dels att ekonomien åtminstone i juridiskt avseende ej är
gemensam för de samboende och dels att en sänkning av pensionen på
grund av samboendet skulle avsevärt inskränka pensionärernas möjlighet
att inom ramen av sina tillgångar ordna sin försörjning på bästa sätt. Kommittén
har dock ansett, att det skulle verka synnerligen stötande för rättsmedvetandet
om personer, vilka sedan en följd av år sammanbott såsom
makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension
än om de varit gifta. Enligt förslaget skola dessa därför jämställas med
äkta makar.
Kommittén förklarade vidare att tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen,
att ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlevde
med annan, skulle anses som om han vore gift med denne, uppenbarligen
komme att utgöra en grannlaga uppgift för pensionsmyndigheterna.
Kommittén förutsatte att bestämmelsen allenast skulle komma till användning,
där vederbörande mera varaktigt sammanbodde såsom äkta makar,
varvid det skulle verka stötande, om de erhölle pension efter andra grunder
än som gällde för makar. Hade vederbörande flyttat samman först vid
högre ålder, borde särskild försiktighet iakttagas vid bestämmelsens tilllämpning.
Föredragande departementschefen biträdde socialvårdskommitténs förslag
och förklarade i proposition nr 220 till 19i6 års riksdag att en bestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966 0
melse av förevarande art knappast torde kunna undvaras, om icke direkt
stötande konsekvenser av den föreslagna beräkningen av pensionsförmånernas
storlek skulle uppstå. Han framhöll särskilt att, om bestämmelsen
ej infördes, två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrangerad
äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare. Såsom
förutsättning för bestämmelsens tillämpning borde emellertid föreskrivas
att särskilda skäl skulle föreligga.
Den sålunda fastslagna principen att en sammanlevnad mellan man och
kvinna under äktenskapsliknande förhållanden under avsevärd tid bör jämställas
med äktenskap har numera upptagits även inom yrkesskadeförsäkringen.
Enligt 20 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen kan livränta
efter avliden ogift man utgå till ogift kvinna, som sedan avseväd tid sammanlevde
med den avlidne under äktenskapsliknande förhallanden. Likaså
skall enligt tredje stycket av samma paragraf rätten till efterlevandelivränta
upphöra, därest den efterlevande avsevärd tid sammanlever med annan
under äktenskapsliknande förhållanden.
Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 60 till 1954
års riksdag med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. att man för
rätt till efterlevandelivränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen borde i analogi
med vad som gällde inom folkpensioneringen såsom villkor uppställa
att kvinnan ej var gift med annan och att hon sammanlevat med den avlidne
under avsevärd tid. Att i lagtexten närmare angiva vad som borde
förstås med »äktenskapsliknande förhållanden» och »avsevärd tid» syntes
inte möjligt. Till ledning för tillämpningen uttalade departementschefen
att livränterätt borde föreligga endast i sadana fall där förbindelsen inte
skilde sig från ett äktenskap på annat sätt än att den ej legaliserats genom
vigsel.
I anledning av uttalandet i sistnämnda proposition att 12 § folkpensioneringslagen
för sin tillämplighet förutsatte, att kvinna ej är gift med annan,
må framhållas att lagrummet i praxis icke givits en sådan tolkning. Även
gift pensionsberättigad, som lever åtskild från sin make och som därför
enligt 12 § första punkten ansetts såsom ogift i förhållande till denne, har
i praxis betraktats såsom gift med annan person, med vilken han sedan
avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden.
I förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. (SOU 1959:
32) anförde 1958 års socialförsäkringskommitté i frågan om rätt till änkepension,
då lagligt äktenskap icke förelegat:
Då det gäller att bestämma kretsen av de änkepensionsberättigade kvinnorna,
uppkommer även frågan, huruvida andra förhållanden mellan man
och kvinna än ett legalt äktenskap skall kunna grundlägga rätt till änkepension
för kvinnan när mannen avlider.
I nu gällande lagstiftning om folkpension finnes icke något stadgande av
sådant innehåll. Däremot innehåller 12 § lagen om folkpensionering en bestämmelse,
som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger, ogift pensions
-
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
vdlke„? ?edan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenrift
dHnde forhalIanden’ vld tillämpningen av lagen må anses såsom
?./ “®d denone- 1 rättspraxis har ankepensionsreglerna givits den tolkningen
att, om en sådan aktenskapsliknande samlevnad som avses i 12 S föreleeat
a,1^11n?an °ch kvmna> kvinnan vid den samboende mannens död ansetts
jämställd med anka i fråga om rätt till änkepension.
Nuvarande praxis får anses intaga en liberal ståndpunkt beträffande rätt
J \ ankeP«nsion for kvinna, som icke var gift med den avlidne mannen.
Motsvarande galler i viss mån också inom yrkesskadeförsäkringen, där man
ettei monster från folkpensioneringen infört en bestämmelse som tillerkänner
ogift kvinna, vilken sedan avsevärd tid sammanlevat med en ogift man
under aktenskapsliknande förhållanden, rätt till efterlevandelivränta, om
“ann7 avl;.dlt.tdl foIJd av yrkesskada. Så till vida är dock bestämmelsen i
yrkesskadeforsakringslagen strängare än den praxis som tillämpas inom
olkpensioneringen att mom yrkesskadeförsäkringen fordras att både man
äktlnTl!1
kvmnan " oglfta’ d- v- s- icke förenade med annan i bestående
äktenskap. Inom folkpensioneringen kraver man i praxis endast att vederbörande
vant att anse såsom ogift. En gift person kan enligt 12 S folkpensioneringslagen,
när särskilda skäl föranleder, anses såsom ogift vid tillämpningen
av lagen. Detta stadgande anses tillämpligt i de flesta fall där
makar stadigvarande lever åtskilda från varandra. Har en gift person som
mfd Sin- make °ch på grund härav ansetts såsom’ogift
»t 12 §, inlett aktenskapsliknande samlevnad med annan än maken, kan
vederbörande trots det bestående äktenskapet komma att anses såsom gift
med den samboende, varvid förhållandet i händelse av den samboende mannens
dod kan grunda rätt till änkepension för kvinnan.
Inom den allmänna tilläggspensioneringen kan till skillnad från folkpensioneringen
och yrkesskadeförsäkringen änkepension efter en avliden
man endast ifrågakomma för kvinna, som varit gift med den avlidne. Samma
ar förhållandet med familjepension inom den statliga och kommunala
tjanstepensioneringen.
Ett önskemål att uppnå största möjliga överensstämmelse mellan tilläggspensionering
och folkpensionering skulle kunna leda till att man även
inom t olkpensioneringen begränsade änkepensionsrätten till de legala
ankorna. Emellertid torde man få lägga delvis andra synpunkter på änkepensionerna
inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen. Inom
follipensmnenngen gäller det att skapa ett minimiskydd för medborgarnas
försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfarenheten
utvisar behov av bidrag härtill regelmässigt brukar föreligga. En
kunna som utan aktenskap sammanlevat med en man under en följd av
ar och har barn med honom, torde sålunda vid hans frånfälle i regel vara
i lika stort behov av nämnda minimiskydd som en kvinna som varit gift
med mannen (legal änka).
I den kommande lagstiftningen om änkepensionering synes emellertid
större återhållsamhet böra iakttagas än som enligt nuvarande praxis sker
vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej varit gift med den avlidne
mannen. Slopandet av inkomstprövningen och höjningen av pensionsbeloppen
bor härvid beaktas. Dessa omständigheter och den stora utvidgningen
av kretsen pensionsberättigade ger anledning till försiktighet vid de
nya bestämmelsernas utformning. I utomäktenskapliga förbindelser kan
det antagas, att den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
7
utsträckning än när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna
är barnlösa. I dylika fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen
i allmänhet att änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i
praktiken inte innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i
sämre läge än enligt nuvarande praxis. Till vad nu sagts kommer att kommittén,
som framgår av det följande, föreslår en delvis ny lydelse av 12 §
folkpensioneringslagen. Reglerna om änkepensionsrätt för kvinnor, som
ej är legala änkor, bör i huvudsak korrespondera med den nya lydelsen
av 12 §.
Vad sålunda anförts har föranlett kommittén att i nära anslutning till den
nya utformningen av 12 § folkpensioneringslagen föreslå, att rätten till
änkepension begränsas, så att den tillkommer, förutom legala änkor, endast
sådan ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid
hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid
dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde i huvudsak vara i
de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan för sin försörjning är
beroende av den samboende mannen och där det därför kan vara motiverat
att vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension.
Genom att begränsa pensionsrätten till de fall där kontrahenterna
var för sig varit ogifta erhålles i denna detalj överensstämmelse med yrkesskadeförsäkringen.
Som framgår av det följande föreslår kommittén en sådan lydelse av 12 §
andra stycket folkpensioneringslagen att den som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall
likställas med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till änkepension
jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död
återupptagit samlevnaden med honom, synes däremot icke påkallat. Om
kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt till
änkepension redan enligt ovan föreslagna regler. I övriga fall torde kvinnan
vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av frånskild
kvinna enligt det förslag härom som kommittén samtidigt framlägger.
Då änka ingår nytt äktenskap, skall änkepensionen indragas. Detsamma
bör ske, om änkan utan vigsel sammanbor med en man under sådana omständigheter
att hon jämlikt 12 § folkpensioneringslagen skall likställas
med gift pensionsberättigad. Så sker i nuvarande rättspraxis. De omständigheter
som enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 § andra stycket skall
föranleda att en ogift person likställes med en gift i folkpensionshänseende
är att samboendet är att betrakta som stadigvarande samt att de samboende
antingen har eller har haft barn tillsammans eller också tidigare varit gifta
med varandra. Den nyss angivna begränsningen i fråga om uppkomsten av
pensionsrätt att det skall vara fråga om samboende mellan ogifta personer
gäller inte enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 §. För en änka, som sammanflyttar
med en man, vars äktenskap med annan kvinna fortfarande består,
och får barn med honom, indrages änkepensionen efter maken, trots
att hon inte kan förvärva pensionsrätt efter den samboende mannen.
Om änkepensionerna inom folkpensioneringen anförde föredragande depcrtemcntschefen
i proposition nr 75 till 1960 års riksdag:
Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap ej
föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt med den avlidne
under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstillämpning grundar
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift person, vilken sedan
avsevärd tid sammanlever med annan under förhållanden som nyss sagts,
kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av lagen, om särskilda
skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till folkpension inte
utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som var lagligt gift
med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att en kvinna som
under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift med honom
i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd, vilket
folkpensionen avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför alltjämt
inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt äktenskap
förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension för
ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med
en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom
eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift
inbegripes härvid änka, änkling och frånskild.
För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfattning
att folkpensioneringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa
fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen.
De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna
till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta
anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den
personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag.
I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevd
med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änkepension.
Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén
förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med
den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla
efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande
förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.
Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens
tillämpning kan betraktas som gifta har i första hand avseende på det fallet
att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda
är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande
beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett
senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag
förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få
sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan
äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan
medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap
medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén föreslår
änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med en
man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL
kan likställas med en gift pensionsberättigad.
Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning
föreligger att tillerkänna en gift kvinna änkepension, finnes å andra sidan
stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äktenskap
alltjämt består men makarna vid mannens död levde åtskilda. Man
tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund av söndring sedan
avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén
anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt och olämpligt att
i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att makar kommit att
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
9
leva skilda från varandra. Det synes därför endast i klart avgränsbara
undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund frånkänna en kvinna
rätt till änkepension efter en man, med vilken hon vid dennes död alltjämt
var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av kommittén angivna att
makarna vid mannens död levde åtskilda efter hemskillnad, om denna på
talan av mannen beviljats under åberopande av grov försummelse eller
annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives ill kap. 2 § första
stycket giftermålsbalken. Med hänsyn till att utgående änkepension enligt
vad jag förut föreslagit skall indragas om en änka stadigvarande sammanbor
med en man, med vilken hon har eller har haft barn eller förut varit
gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension efter en man, med
vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan sammanlevnaden
mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en annan man, med
vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 år 1960 anslöt sig andra lagutskottet
till vad departementschefen sålunda anfört.
Vid införandet av lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring gjordes
inga ändringar i nu aktuella avseenden.
I motioner vid 1964 års riksdag hemställdes om förslag till sådan ändring i
lagen om allmän försäkring, att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen
kunde tillkomma även sådan sammanboende kvinna som hade rätt
till änkepension inom folkpensioneringen.
Andra lagutskottet yttrade i anledning av motionerna i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 55 år 1964:
Enligt utskottets mening finns skäl som talar för att överensstämmelse
bör råda mellan tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Det av motionärerna
aktualiserade spörsmålet förtjänar därför beaktande. De samordningsproblem
och övriga frågor som härvidlag kan uppkomma torde
emellertid kräva ingående överväganden. Spörsmålet synes därför böra bli
föremål för utredning, t. ex. inom pensionsförsäkringskommittén. Utskottets
uttalanden synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Kungl. Maj :t har sedermera överlämnat motionerna till pensionsförsäkringskommittén.
Under fjolåret behandlade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 4 motioner med i huvudsak samma innehåll som den
nu aktuella. Utskottet uttalade:
Om motionärernas önskemål att utvidga kretsen av dem som likställes
med änkor tillgodoses, skulle detta medföra att alla de som sammanbor under
äktenskapsliknande förhållanden även eljest i pensionshänseende måste
betraktas som äkta makar. Som följd härav skulle pensionsförmånerna för
många sammanboende bli mindre än med nuvarande regler. Detta är en
konsekvens av motionärernas förslag som utskottet inte vill medverka till.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
Utskottet
En änka har rätt till folkpension i form av änkepension bl. a. under förutsättning
att hon uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med
honom minst fem år. Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension
ogift kvinna, som stadigvarande sammanbodde med ogift man vid dennes
död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Inom
folkpensioneringen utgår änkepension i princip med samma belopp som
för ensamstående ålderspensionär. Vardera av två makar erhåller lägre
ålderspension än den som är ensamstående. Med makar likställes pensionsberättigade
som stadigvarande sammanbor om de varit gifta eller har eller
har haft gemensamma barn. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension
från folkpensioneringen kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen
att äktenskap förelåg vid dödsfallet.
Här må anmärkas, att utskottet under år 1964 behandlade motioner, vari
yrkades, att änkepension inom tilläggspensioneringen skulle tillkomma även
sådan sammanboende kvinna som hade rätt till änkepension inom folkpensioneringen.
Utskottet anförde vid detta tillfälle att det fanns skäl som talade
för att överensstämmelse i berörda avseende borde råda mellan tilläggspensioneringen
och folkpensioneringen. Det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet förtjänade därför beaktande. De samordningsproblem och
övriga frågor som härvidlag kunde uppkomma ansåg utskottet emellertid
kräva ingående överväganden. Spörsmålet syntes därför utskottet böra bli
föremål för utredning. Motionerna har sedermera överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.
I förevarande motion hemställes om utredning angående rätt för kvinna,
som levt under äktenskapsliknande förhållande med en man, att vid dennes
frånfälle erhålla änkepension inom folkpensioneringen, även om de inte varit
gifta eller har eller har haft barn tillsammans.
Motioner med i huvudsak samma innebörd var föremål för riksdagens bedömande
under fjolåret. Utskottet anförde då i sitt av riksdagen godkända
utlåtande, att om motionärernas önskemål att utvidga kretsen av dem som
skulle likställas med änkor tillgodosågs, skulle detta medföra att alla de
som sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden även eljest i
pensionshänseende måste betraktas som äkta makar. Som följd härav skulle
pensionsförmånerna för många sammanboende bli mindre än enligt nuvarande
regler. Detta var en konsekvens av motionärernas förslag som utskottet
inte ville medverka till.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966
Enligt utskottets mening föreligger inte skäl till ändrat ställningstagande.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 720, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*, Edström*
och Hiibinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
Gustavsson i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Johansson
i Södertälje, Edlund och Carlsson i Göteborg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.