Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till änkepension för vissa sammanboende.

1966-02-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till änkepension för vissa sammanboende.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till änkepension

för vissa sammanboende.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 720,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wikner hemställt, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning

och eventuellt förslag om, att de kvinnor som nämnts här ovan ges möjlighet

till pension».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Motionen

I motionen anföres bl. a.

»Det finns många kvinnor som stadigvarande sammanbott med en man i

20—30 år eller ännu längre och som ej varit gifta och ej har barn tillsammans.

Om mannen skulle dö innan kvinnan fyllt 67 år erhåller kvinnan

ingen pension. Motionären anser att även dessa kvinnor bör få rätt till pension.

»

Gällande bestämmelser

En änka har rätt till folkpension i form av änkepension under förutsättning

att hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift

med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor

tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande

vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under

16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen

anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten

till pension, och äktenskapet varat t. o. m. nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed

jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från

67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen

med Vis för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt

då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen

utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,

är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.

garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet

inträffat under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, en tredjedel

och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960,

två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.

Änkepension indrages, om änkan ingått nytt äktenskap, men börjar ånyo

utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadstillägg.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och

änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. m. den

månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.

Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild

kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild

man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har

eller har haft barn med honom. Däremot äger en kvinna inte rätt till änkepension

efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och

efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en

annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder

eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock

inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,

och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är

bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en

gång för alla.

Tidigare behandling m. m.

Före ikraftträdandet av 1946 års lag om folkpensionering utgick folkpensionerna

med lika stora belopp för gifta och ogifta. I det då gällande pensionssystemet

förekom ej heller änkepension och hustrutillägg. Indelningen

av de pensionsberättigade i olika kategorier efter civilstånd saknade därför

i stort sett betydelse för pensionsrätten.

Emellertid återfanns i 7 § sista stycket i 1935 års lag om folkpensionering

en bestämmelse att pensionsstyrelsen vid bestämmandet av årsinkomsten

kunde betrakta gift pensionsberättigad såsom ogift. Folkpensionsförmånerna

var före år 1948 till huvudsaklig del inkomstprövade. Bestämmelsen

i fråga innebar att, medan man i vanliga fall ansåg hälften av

makarnas sammanlagda årsinkomst belöpa på vardera maken, pensionsstyrelsen

genom att betrakta makarna såsom ogifta kunde påföra vardera

maken hans egna inkomster, vilket kunde vara till fördel för make som

saknade eller ägde obetydlig inkomst men till nackdel för make som hade

betydligt större inkomst än andre maken. Bestämmelsen tillämpades i fall,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966 3

då makar stadigvarande levde åtskilda från varandra och avbrutit den

ekonomiska kontakten och gemenskapen.

Med det genom 1946 års folkpensioneringslag införda systemet med pensioner

differentierade efter civilstånd får en ensamstående pensionär större

pension än envar av två pensionsberättigade makar. Två sammanboende

ogifta pensionärer erhåller därigenom avsevärt större sammanlagda pensionsförmåner

än två pensionsberättigade makar.

Till grund för nämnda lag låg socialvårdskommitténs år 1945 avlämnade

betänkande med förslag till lag om folkpensionering (SOU 1945:46), vari

kommittén bl. a. uttalade följande.

Fråga uppkommer då vilka pensionärer, som skola åtnjuta det högre beloppet,

och vilka, som skola åtnjuta det lägre. Icke allenast äkta makar

sammanbo, utan samboende förekommer även med avseende å föräldrar

och barn eller syskon eller oskylda personer. Å andra sidan sammanbo

makar icke alltid. Beträffande pensionärer, som äro intagna å anstalter,

spelar samboendeföi-hållandet icke någon större roll.

I fråga om icke sammanlevande makar innebar socialvårdskommitténs

förslag att den förut gällande regeln, som endast avsåg årsinkomstens beräkning,

skulle utsträckas att gälla tillämpningen av lagen över huvud,

vilket skulle medföra konsekvenser framför allt för själva pensionsbeloppets

beräkning. I motiveringen till stadgandet framhöll kommittén följande.

Kommittén har utgått ifrån att i de fall, där den ena av två makar är för

avsevärd tid intagen på anstalt, makarna skola, efter prövning av pensionsnämnd,

kunna betraktas såsom icke gifta. Den föreslagna utformningen av

folkpensionerna leder till att behov av tillämpning i detta avseende av förevarande

paragraf kommer att föreligga i långt större utsträckning än vad

förhållandet är med motsvarande bestämmelse i nu gällande lag.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 220 till 1946

års riksdag härom följande.

Då pensionsförmånernas storlek göres beroende av den pensionsberättigades

civilstånd, yppar sig ett behov av att i särskilda fall kunna göra undantag

från de vanliga reglerna. — Socialvårdskommittén har utgått från

att i de fall, där den ena av två makar är för avsevärd tid intagen på anstalt,

makarna skola, efter prövning, kunna betraktas såsom icke gifta. Det motsvarande

synes böra gälla också om två makar på grund av söndring leva

åtskilda och över huvud taget, där ett samboendeförhållande mellan makarna

icke existerar.

I fråga om andra samboendc un äkta makar innehöll socialvårdskommitténs

betänkande följande uttalande.

Utgår man ifrån att äkta makar skola relativt sett erhålla lägre folkpension

än två ensamboende pensionärer, ligger det nära till hands att göra

gällande, att den lägre pensionen bör utgå även i andra fall, där samboendeeller

inneboendcförhållande föreligger. Tydligt är emellertid att man icke

gärna kan sänka pensionen för pensionär, därför att han sammanbor med,

innebor hos eller har hos sig inneboende en oskyld person, som ej bar

1 *— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

tilläggspension. I så fall skulle en tilläggspensionär knappast kunna ha hos

sig boende en hushållerska eller vårdarinna, inackordera sig på ett pensionat

eller i något privat hem eller hyra ut ett överflödigt rum. Om samboendet

äger rum med en oskyld person, som också har tilläggspension, äro förhållandena

i viss mån likartade. Det är ju ej alls säkert att de båda pensionärerna

ha hushåll och ekonomi gemensamt och samboendet kan vara av

mera tillfällig natur. Sistnämnda omständighet är även tillämplig då fråga

är om samboende med anhöriga, åtminstone om de icke utgöras av föräldrar

eller barn. Det skulle t. ex. säkerligen icke vinna förståelse bland allmänheten

därest folkpensionen minskades för två systrar, som båda hade tilläggspension,

därför att de flyttat samman i en bostad. Kontrollsvårigheterna

skulle dessutom vara av sådan natur, att en bestämmelse av sagda innebörd

säkerligen icke skulle tillämpas annat än i begränsad omfattning.

Där fråga är om samboende mellan barn och föräldrar ligger saken otvivelaktigt

något annorlunda till. Här föreligger nämligen försörjningsplikt och

samboendet kan i många fall antagas bli livsvarigt. Då kommittén likväl

icke heller i detta fall ansett sig kunna föreslå att folkpensionen reduceras

på grund av samboendet beror detta på att kommittén kommit till den uppfattningen

att särskilt föräldrars inneboende hos barn ofta dikteras av ekonomisk

nödvändighet och icke är tillfredsställande vare sig för föräldrarna

eller för barnen. Mången gång kan också tvånget för barnen att taga hand

om en åldrig fader eller moder försena eller omöjliggöra bildandet av egen

familj. De fall, då barn med tilläggspension innebor hos föräldrar, äro i

allmänhet av sådan art att det för föräldrarna är en stor belastning att hos

sig ha barnet, som kanske lider av fallandesjuka, sinnesslöhet eller höggradig

vanförhet. Anledning synes sålunda saknas även i dessa fall att sänka

folkpensionen. Gemensamma för de ovan uppräknade olika fallen äro slutligen

två omständigheter, som tala emot sänkandet av pensionen vid samboende,

nämligen dels att ekonomien åtminstone i juridiskt avseende ej är

gemensam för de samboende och dels att en sänkning av pensionen på

grund av samboendet skulle avsevärt inskränka pensionärernas möjlighet

att inom ramen av sina tillgångar ordna sin försörjning på bästa sätt. Kommittén

har dock ansett, att det skulle verka synnerligen stötande för rättsmedvetandet

om personer, vilka sedan en följd av år sammanbott såsom

makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension

än om de varit gifta. Enligt förslaget skola dessa därför jämställas med

äkta makar.

Kommittén förklarade vidare att tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen,

att ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlevde

med annan, skulle anses som om han vore gift med denne, uppenbarligen

komme att utgöra en grannlaga uppgift för pensionsmyndigheterna.

Kommittén förutsatte att bestämmelsen allenast skulle komma till användning,

där vederbörande mera varaktigt sammanbodde såsom äkta makar,

varvid det skulle verka stötande, om de erhölle pension efter andra grunder

än som gällde för makar. Hade vederbörande flyttat samman först vid

högre ålder, borde särskild försiktighet iakttagas vid bestämmelsens tilllämpning.

Föredragande departementschefen biträdde socialvårdskommitténs förslag

och förklarade i proposition nr 220 till 19i6 års riksdag att en bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966 0

melse av förevarande art knappast torde kunna undvaras, om icke direkt

stötande konsekvenser av den föreslagna beräkningen av pensionsförmånernas

storlek skulle uppstå. Han framhöll särskilt att, om bestämmelsen

ej infördes, två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrangerad

äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare. Såsom

förutsättning för bestämmelsens tillämpning borde emellertid föreskrivas

att särskilda skäl skulle föreligga.

Den sålunda fastslagna principen att en sammanlevnad mellan man och

kvinna under äktenskapsliknande förhållanden under avsevärd tid bör jämställas

med äktenskap har numera upptagits även inom yrkesskadeförsäkringen.

Enligt 20 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen kan livränta

efter avliden ogift man utgå till ogift kvinna, som sedan avseväd tid sammanlevde

med den avlidne under äktenskapsliknande förhallanden. Likaså

skall enligt tredje stycket av samma paragraf rätten till efterlevandelivränta

upphöra, därest den efterlevande avsevärd tid sammanlever med annan

under äktenskapsliknande förhållanden.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 60 till 1954

års riksdag med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. att man för

rätt till efterlevandelivränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen borde i analogi

med vad som gällde inom folkpensioneringen såsom villkor uppställa

att kvinnan ej var gift med annan och att hon sammanlevat med den avlidne

under avsevärd tid. Att i lagtexten närmare angiva vad som borde

förstås med »äktenskapsliknande förhållanden» och »avsevärd tid» syntes

inte möjligt. Till ledning för tillämpningen uttalade departementschefen

att livränterätt borde föreligga endast i sadana fall där förbindelsen inte

skilde sig från ett äktenskap på annat sätt än att den ej legaliserats genom

vigsel.

I anledning av uttalandet i sistnämnda proposition att 12 § folkpensioneringslagen

för sin tillämplighet förutsatte, att kvinna ej är gift med annan,

må framhållas att lagrummet i praxis icke givits en sådan tolkning. Även

gift pensionsberättigad, som lever åtskild från sin make och som därför

enligt 12 § första punkten ansetts såsom ogift i förhållande till denne, har

i praxis betraktats såsom gift med annan person, med vilken han sedan

avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden.

I förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. (SOU 1959:

32) anförde 1958 års socialförsäkringskommitté i frågan om rätt till änkepension,

då lagligt äktenskap icke förelegat:

Då det gäller att bestämma kretsen av de änkepensionsberättigade kvinnorna,

uppkommer även frågan, huruvida andra förhållanden mellan man

och kvinna än ett legalt äktenskap skall kunna grundlägga rätt till änkepension

för kvinnan när mannen avlider.

I nu gällande lagstiftning om folkpension finnes icke något stadgande av

sådant innehåll. Däremot innehåller 12 § lagen om folkpensionering en bestämmelse,

som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger, ogift pensions
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

vdlke„? ?edan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenrift

dHnde forhalIanden’ vld tillämpningen av lagen må anses såsom

?./ “®d denone- 1 rättspraxis har ankepensionsreglerna givits den tolkningen

att, om en sådan aktenskapsliknande samlevnad som avses i 12 S föreleeat

a,1^11n?an °ch kvmna> kvinnan vid den samboende mannens död ansetts

jämställd med anka i fråga om rätt till änkepension.

Nuvarande praxis får anses intaga en liberal ståndpunkt beträffande rätt

J \ ankeP«nsion for kvinna, som icke var gift med den avlidne mannen.

Motsvarande galler i viss mån också inom yrkesskadeförsäkringen, där man

ettei monster från folkpensioneringen infört en bestämmelse som tillerkänner

ogift kvinna, vilken sedan avsevärd tid sammanlevat med en ogift man

under aktenskapsliknande förhållanden, rätt till efterlevandelivränta, om

“ann7 avl;.dlt.tdl foIJd av yrkesskada. Så till vida är dock bestämmelsen i

yrkesskadeforsakringslagen strängare än den praxis som tillämpas inom

olkpensioneringen att mom yrkesskadeförsäkringen fordras att både man
äktlnTl!1

kvmnan " oglfta’ d- v- s- icke förenade med annan i bestående

äktenskap. Inom folkpensioneringen kraver man i praxis endast att vederbörande

vant att anse såsom ogift. En gift person kan enligt 12 S folkpensioneringslagen,

när särskilda skäl föranleder, anses såsom ogift vid tillämpningen

av lagen. Detta stadgande anses tillämpligt i de flesta fall där

makar stadigvarande lever åtskilda från varandra. Har en gift person som

mfd Sin- make °ch på grund härav ansetts såsom’ogift

»t 12 §, inlett aktenskapsliknande samlevnad med annan än maken, kan

vederbörande trots det bestående äktenskapet komma att anses såsom gift

med den samboende, varvid förhållandet i händelse av den samboende mannens

dod kan grunda rätt till änkepension för kvinnan.

Inom den allmänna tilläggspensioneringen kan till skillnad från folkpensioneringen

och yrkesskadeförsäkringen änkepension efter en avliden

man endast ifrågakomma för kvinna, som varit gift med den avlidne. Samma

ar förhållandet med familjepension inom den statliga och kommunala

tjanstepensioneringen.

Ett önskemål att uppnå största möjliga överensstämmelse mellan tilläggspensionering

och folkpensionering skulle kunna leda till att man även

inom t olkpensioneringen begränsade änkepensionsrätten till de legala

ankorna. Emellertid torde man få lägga delvis andra synpunkter på änkepensionerna

inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen. Inom

follipensmnenngen gäller det att skapa ett minimiskydd för medborgarnas

försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfarenheten

utvisar behov av bidrag härtill regelmässigt brukar föreligga. En

kunna som utan aktenskap sammanlevat med en man under en följd av

ar och har barn med honom, torde sålunda vid hans frånfälle i regel vara

i lika stort behov av nämnda minimiskydd som en kvinna som varit gift

med mannen (legal änka).

I den kommande lagstiftningen om änkepensionering synes emellertid

större återhållsamhet böra iakttagas än som enligt nuvarande praxis sker

vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej varit gift med den avlidne

mannen. Slopandet av inkomstprövningen och höjningen av pensionsbeloppen

bor härvid beaktas. Dessa omständigheter och den stora utvidgningen

av kretsen pensionsberättigade ger anledning till försiktighet vid de

nya bestämmelsernas utformning. I utomäktenskapliga förbindelser kan

det antagas, att den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

7

utsträckning än när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna

är barnlösa. I dylika fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen

i allmänhet att änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i

praktiken inte innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i

sämre läge än enligt nuvarande praxis. Till vad nu sagts kommer att kommittén,

som framgår av det följande, föreslår en delvis ny lydelse av 12 §

folkpensioneringslagen. Reglerna om änkepensionsrätt för kvinnor, som

ej är legala änkor, bör i huvudsak korrespondera med den nya lydelsen

av 12 §.

Vad sålunda anförts har föranlett kommittén att i nära anslutning till den

nya utformningen av 12 § folkpensioneringslagen föreslå, att rätten till

änkepension begränsas, så att den tillkommer, förutom legala änkor, endast

sådan ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid

hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid

dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde i huvudsak vara i

de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan för sin försörjning är

beroende av den samboende mannen och där det därför kan vara motiverat

att vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension.

Genom att begränsa pensionsrätten till de fall där kontrahenterna

var för sig varit ogifta erhålles i denna detalj överensstämmelse med yrkesskadeförsäkringen.

Som framgår av det följande föreslår kommittén en sådan lydelse av 12 §

andra stycket folkpensioneringslagen att den som stadigvarande sammanbor

med annan, med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall

likställas med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till änkepension

jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död

återupptagit samlevnaden med honom, synes däremot icke påkallat. Om

kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt till

änkepension redan enligt ovan föreslagna regler. I övriga fall torde kvinnan

vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av frånskild

kvinna enligt det förslag härom som kommittén samtidigt framlägger.

Då änka ingår nytt äktenskap, skall änkepensionen indragas. Detsamma

bör ske, om änkan utan vigsel sammanbor med en man under sådana omständigheter

att hon jämlikt 12 § folkpensioneringslagen skall likställas

med gift pensionsberättigad. Så sker i nuvarande rättspraxis. De omständigheter

som enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 § andra stycket skall

föranleda att en ogift person likställes med en gift i folkpensionshänseende

är att samboendet är att betrakta som stadigvarande samt att de samboende

antingen har eller har haft barn tillsammans eller också tidigare varit gifta

med varandra. Den nyss angivna begränsningen i fråga om uppkomsten av

pensionsrätt att det skall vara fråga om samboende mellan ogifta personer

gäller inte enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 §. För en änka, som sammanflyttar

med en man, vars äktenskap med annan kvinna fortfarande består,

och får barn med honom, indrages änkepensionen efter maken, trots

att hon inte kan förvärva pensionsrätt efter den samboende mannen.

Om änkepensionerna inom folkpensioneringen anförde föredragande depcrtemcntschefen

i proposition nr 75 till 1960 års riksdag:

Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap ej

föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt med den avlidne

under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstillämpning grundar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift person, vilken sedan

avsevärd tid sammanlever med annan under förhållanden som nyss sagts,

kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av lagen, om särskilda

skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till folkpension inte

utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som var lagligt gift

med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att en kvinna som

under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift med honom

i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd, vilket

folkpensionen avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför alltjämt

inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt äktenskap

förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension för

ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med

en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom

eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift

inbegripes härvid änka, änkling och frånskild.

För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfattning

att folkpensioneringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa

fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen.

De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna

till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta

anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den

personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag.

I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevd

med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änkepension.

Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén

förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med

den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla

efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande

förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.

Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens

tillämpning kan betraktas som gifta har i första hand avseende på det fallet

att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda

är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande

beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett

senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag

förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få

sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan

äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan

medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap

medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén föreslår

änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med en

man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL

kan likställas med en gift pensionsberättigad.

Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning

föreligger att tillerkänna en gift kvinna änkepension, finnes å andra sidan

stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äktenskap

alltjämt består men makarna vid mannens död levde åtskilda. Man

tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund av söndring sedan

avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén

anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt och olämpligt att

i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att makar kommit att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

9

leva skilda från varandra. Det synes därför endast i klart avgränsbara

undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund frånkänna en kvinna

rätt till änkepension efter en man, med vilken hon vid dennes död alltjämt

var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av kommittén angivna att

makarna vid mannens död levde åtskilda efter hemskillnad, om denna på

talan av mannen beviljats under åberopande av grov försummelse eller

annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives ill kap. 2 § första

stycket giftermålsbalken. Med hänsyn till att utgående änkepension enligt

vad jag förut föreslagit skall indragas om en änka stadigvarande sammanbor

med en man, med vilken hon har eller har haft barn eller förut varit

gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension efter en man, med

vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan sammanlevnaden

mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en annan man, med

vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 år 1960 anslöt sig andra lagutskottet

till vad departementschefen sålunda anfört.

Vid införandet av lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring gjordes

inga ändringar i nu aktuella avseenden.

I motioner vid 1964 års riksdag hemställdes om förslag till sådan ändring i

lagen om allmän försäkring, att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen

kunde tillkomma även sådan sammanboende kvinna som hade rätt

till änkepension inom folkpensioneringen.

Andra lagutskottet yttrade i anledning av motionerna i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 55 år 1964:

Enligt utskottets mening finns skäl som talar för att överensstämmelse

bör råda mellan tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Det av motionärerna

aktualiserade spörsmålet förtjänar därför beaktande. De samordningsproblem

och övriga frågor som härvidlag kan uppkomma torde

emellertid kräva ingående överväganden. Spörsmålet synes därför böra bli

föremål för utredning, t. ex. inom pensionsförsäkringskommittén. Utskottets

uttalanden synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Kungl. Maj :t har sedermera överlämnat motionerna till pensionsförsäkringskommittén.

Under fjolåret behandlade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 4 motioner med i huvudsak samma innehåll som den

nu aktuella. Utskottet uttalade:

Om motionärernas önskemål att utvidga kretsen av dem som likställes

med änkor tillgodoses, skulle detta medföra att alla de som sammanbor under

äktenskapsliknande förhållanden även eljest i pensionshänseende måste

betraktas som äkta makar. Som följd härav skulle pensionsförmånerna för

många sammanboende bli mindre än med nuvarande regler. Detta är en

konsekvens av motionärernas förslag som utskottet inte vill medverka till.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

Utskottet

En änka har rätt till folkpension i form av änkepension bl. a. under förutsättning

att hon uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med

honom minst fem år. Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension

ogift kvinna, som stadigvarande sammanbodde med ogift man vid dennes

död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Inom

folkpensioneringen utgår änkepension i princip med samma belopp som

för ensamstående ålderspensionär. Vardera av två makar erhåller lägre

ålderspension än den som är ensamstående. Med makar likställes pensionsberättigade

som stadigvarande sammanbor om de varit gifta eller har eller

har haft gemensamma barn. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension

från folkpensioneringen kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen

att äktenskap förelåg vid dödsfallet.

Här må anmärkas, att utskottet under år 1964 behandlade motioner, vari

yrkades, att änkepension inom tilläggspensioneringen skulle tillkomma även

sådan sammanboende kvinna som hade rätt till änkepension inom folkpensioneringen.

Utskottet anförde vid detta tillfälle att det fanns skäl som talade

för att överensstämmelse i berörda avseende borde råda mellan tilläggspensioneringen

och folkpensioneringen. Det av motionärerna aktualiserade

spörsmålet förtjänade därför beaktande. De samordningsproblem och

övriga frågor som härvidlag kunde uppkomma ansåg utskottet emellertid

kräva ingående överväganden. Spörsmålet syntes därför utskottet böra bli

föremål för utredning. Motionerna har sedermera överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.

I förevarande motion hemställes om utredning angående rätt för kvinna,

som levt under äktenskapsliknande förhållande med en man, att vid dennes

frånfälle erhålla änkepension inom folkpensioneringen, även om de inte varit

gifta eller har eller har haft barn tillsammans.

Motioner med i huvudsak samma innebörd var föremål för riksdagens bedömande

under fjolåret. Utskottet anförde då i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, att om motionärernas önskemål att utvidga kretsen av dem som

skulle likställas med änkor tillgodosågs, skulle detta medföra att alla de

som sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden även eljest i

pensionshänseende måste betraktas som äkta makar. Som följd härav skulle

pensionsförmånerna för många sammanboende bli mindre än enligt nuvarande

regler. Detta var en konsekvens av motionärernas förslag som utskottet

inte ville medverka till.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1966

Enligt utskottets mening föreligger inte skäl till ändrat ställningstagande.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 720, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*, Edström*

och Hiibinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,

Gustavsson i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Johansson

i Södertälje, Edlund och Carlsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.