Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

1966-11-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:63, Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

1

Nr 63

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa familjepolitiska

åtgärder.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 574 av herr Holmberg m. fl. samt nr

II: 698 av herr Bohman m. fl.

Motionerna har, såvitt avser yrkanden om tillgodoräknande av pensionsår

för hemarbetande kvinnor samt om samordning av utredningsarbetet på

familjepolitikens område och om särskilt stöd till större familjer, behandlats

i utskottets utlåtanden nr 39 och 40 år 1966.

I motionerna, vilka är likalydande, har såvitt nu är i fråga, yrkats att

riksdagen måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

och förslag med beaktande av vad i motionen anförts om införandet

av frivillig barnsjukförsäkring inom den allmänna sjukförsäkringen».

Motionerna

I motionerna anföres följande.

En försäkringsfråga av stor betydelse för barnfamiljerna gäller sjukförsäkring

av barn. För familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar uppkommer

ofta mycket stora svårigheter då barnen blir sjuka. Antingen måste

någon anställas för att vårda barnet eller också måste någon av föräldrarna

stanna hemma från sitt eget arbete. De möjligheter som finns att erhålla

hjälp av hemsamariter eller barnvårdarinnor är helt otillräckliga. Hur familjen

än löser problemet uppstår ofta betydande kostnader, antingen i form

av ersättning till anställd vårdare eller i form av inkomstbortfall för någon av

föräldrarna. Enligt vår mening är det motiverat att skapa möjlighet till frivilliga

barnförsäkringar inom den allmänna sjukvårdsförsäkringens ram,

varvid försäkringsbeloppet skulle vara avsett just för att i valfri form bekosta

vården av det sjuka barnet.

Gällande bestämmelser m. m.

Ersättningsregler enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller

1—8905 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän

försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning

utgör 900 kronor. Vid flerbörd tillkommer 450 kronor för varje barn utöver

ett. Av moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kronor före

nedkomsten, dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en

kvinna som har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd

från rätt till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m.

den tjugonionde dagen därefter.

Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från

förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt

till tilläggssjukpenning, även om hon icke är sjuk. En förutsättning är

dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten

därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass nr

3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i arbetsinkomst, eller skulle

ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning

som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen

så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock

högst för 180 dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen

utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning

att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet

i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.

Ändringar i lagen om allmän försäkring, vilka träder i kraft den 1 januari

1967, medför att moderskapspenningen höjes till 1 080 kronor och vid flerbörd

till nämnda belopp ökat med 540 kronor. Lagändringarna innebär

vidare bl. a. höjning av andra ersättningsbelopp (se andra lagutskottets

utlåtande nr 47 år 1966).

Efter utgången av nyssnämnda 180-dagarsperiod erhåller kvinna, som är

försäkrad enligt lagen om allmän försäkring, inte ersättning från försäkringen,

därest hon avhåller sig från förvärvsarbete för att vårda sitt barn.

I allmänhet torde ej heller arbetsgivaren utbetala någon del av lönen även

om kvinnan — eller annan vårdnadshavare — är nödsakad att taga hand

om sitt barn till följd av att barnet insjuknat. Här må dock, såvitt avser flertalet

statstjänstemän, nämnas följande.

Enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän

(AST) äger flertalet tjänstemän under högst 15 dagar av ett och samma

kalenderår uppbära lön med B-avdrag vid ledighet för annan enskild angelägenhet

av vikt än flyttning eller studier. Såsom sådan angelägenhet anses

vård av minderårigt barn i hemmet vid hastigt påkommet behov av ledighet

härför (19 § mom. A 6 c). I anvisningarna till AST anföres vidare, att

lön med B-avdrag vid ledighet av angivna orsak får utgå högst sex dagar i

följd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr tid ur 1066 3

Social hemhjälp

Hemhjälpsverksamhet har bedrivits i Sverige sedan 1920-talet. Verksamhetejn

kallades då hemsyster- eller hemvårdarinneverksamhet och

bedrevs 1920—1943 av enskilda organisationer och av några kommuner.

På förslag av 1941 års befolkningsutredning infördes 1943 ett särskilt statsbidrag

till verksamheten, som då främst inriktades på att hjälpa barnfamiljer.

Social hemhjälp skulle enligt den då utfärdade kungörelsen lämnas till

hem, »där på grund av sjukdom, barnsbörd eller därmed jämförbara omständigheter»

tillfälligt hjälpbehov förelåg. Genom senare tillägg till kungörelsen

kunde hemhjälp lämnas i förebyggande syfte, under regelbundet återkommande

perioder samt även åt ensamboende. Huvudman för verksamheten

var kommuner och enskilda organisationer. Numera bedrivs verksamheten

i huvudsak i kommunal regi.

Det särskilda statsbidraget upphörde 1960 och inarbetades i lärarlönebidraget

till kommunerna. Därmed upphörde den författningsmässiga regleringen

av heinhjälpsverksamheten och kommunerna kunde själva bestämma

över hur verksamheten skulle bedrivas. Staten svarade endast för utbildningen

av hemvårdarinnor. Socialstyrelsen var central tillsyns- och rådgivningsmyndighet.

Eftersom den sociala hemhjälpen i första hand skulle tillgodose barnfamiljernas

hjälpbehov blev hemvårdarinnehjälpen till andra kategorier, åldringar

och invalider, otillräcklig. I slutet av 1940-talet startades därför i

kommunal och enskild regi (Röda Korset) en särskild form av hemhjälpsverksamhet

för åldringar, invalider och andra ensamboende. Denna verksamhet

var avsedd att sättas in vid ett stadigvarande behov av hemhjälp.

Hemsamaritverksamheten, som numera är det allmänt vedertagna namnet,

har hittills icke haft statsbidrag. Socialstyrelsen har dock genom en omfattande

information sökt stimulera kommunerna till initiativ och arbetsmarknadsstyrelsen

har medverkat genom rekrytering och utbildning.

Förvärvsarbetande föräldrar har sedan början av 1940-talet i viss utsträckning

kunnat få hjälp med tillsynen av tillfälligt sjuka barn. I allmänhet har

hemvårdarinnorna i mån av tid skött barntillsynen. Några kommuner

organiserade i mitten av 1950-talet särskild barnvaktstjänst.

I proposition nr 85 till 1964 års riksdag angående åldringsvårdsfrågor

m. m. föreslog chefen för socialdepartementet att statsbidrag till den sociala

hemhjälpen skulle återinföras. Socialpolitiska kommittén hade föreslagit

sådant bidrag för hemhjälp åt åldringar och invalider (SOU 1964: 5). I propositionen

anförde socialministern — efter att ha anmärkt, att familjeberedningen

i en promemoria hösten 1963 (Socialdepartementet, stencil

1963:8) påvisat behovet av en väsentlig utbyggnad även när det gällde

hemhjälpen till barnfamiljerna — bl. a. följande (s. 49).

2—8905 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 63

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

Starka skäl talar för att ett statsbidrag till hemhjälpen utformas så,

att det också omfattar denna del av hemhjälpsverksamheten. Därigenom

undvikes en konkurrens på olika villkor mellan två angelägna behov. Även

från administrativ synpunkt är det en avgjord fördel att två verksamhetsgrenar,

som delvis bedrives med gemensam personal, i bidragshänseende

behandlas på samma sätt. Bidragssystemet kan då ytterligare förenklas.

Jag finner det därför lämpligt, att kommunernas kostnader för den sociala

hemhjälpsverksamheten i dess helhet lägges till grund för statsbidraget.

Enligt propositionen kunde kommunernas nettokostnader år 1964 för

hemhjälpen till barnfamiljerna uppskattas till ca 40 miljoner kronor. Motsvarande

kostnad för hjälpen till åldringar och invalider uppskattades till

SO miljoner kronor.

Riksdagen biföll de i propositionen förordade reglerna för bidrag till

hemhjälpsverksamheten (statsutskottets utlåtande nr 106).

I enlighet med beslutet utfärdades kungörelse den 29 maj 1964 om statsbidrag

till social hemhjälp (SFS 1964: 427). Statsbidrag utgår med 35 procent

av kommunens nettokostnader för hemvårdarinnor, hemsamariter och därmed

jämförliga personer, vilka har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem

hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer.

För budgetåret 1964/65 anvisades 20 miljoner till statsbidraget. Då

anslaget avsåg verksamheten under endast senare halvåret 1964, motsvarade

beloppet ett årsanslag om 40 miljoner kronor. Påföljande budgetår höjdes

anslaget till 50 miljoner kronor. I statsverkspropositionen avseende innevarande

budgetår anförde chefen för socialdepartementet att, med hänsyn

till den fortgående snabba utbyggnaden av hemhjälpsverksamheten, han

räknade med en ökning av anslagsbehovet för budgetåret med 20 procent. 1

enlighet härmed har riksdagen anvisat ett förslagsanslag uppgående till 60

miljoner kronor (statsutskottets utlåtande nr 5 år 1966).

Kungl. Maj :t har uppdragit åt socialstyrelsen att »till behandling upptaga

möjligheterna att i olika avseenden åstadkomma större enhetlighet mellan

kommunerna i fråga om den sociala hemhjälpsverksamheten samt

åldringsvården i övrigt».

Socialstyrelsen har, vid handläggningen av frågor rörande social hemhjälpsverksamhet,

vid sin sida en rådgivande nämnd (instruktion för

nämnden finns i SFS 1963: 385).

Socialstyrelsen behandlar den sociala hemhjälpen i nr 175/januari 1965

av publikationen Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor. Publikationen

utdelas till bl. a. samtliga socialnämnder och kommunalnämnder. Sagda

nummer av publikationen har vidare utdelats till ledamöterna av socialstyrelsens

rådgivande nämnd, samtliga länsarbetsnämnder, de kommunala

nämnder som handlägger hemhjälpsärenden, utbildningsanstalter för hemhjälpspersonal

samt till föreningar som, med kommunalt bidrag, anordnar

social hemhjälpsverksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Gli år I DG G 5

Här må även nämnas alt vissa uppgifter rörande ilen sociala hemhjälpen

— främst av statistisk art — återfinnes i Sociala meddelanden nr 3—4

/1965.

Pågående utredningar

F amil jeberedningen

Familjeberedningen — tillsatt av Kungl. Maj :t den 6 juni 1962 — har

till huvuduppgift att kartlägga och analysera olika problem i anknytning

till samhällets service för barnfamiljerna och inkomma med de förslag

beredningen med anledning härav finner påkallade. Vidare har Kungl.

Maj :t till beredningen överlämnat ett antal riksdagsskrivelser för beaktande

i de delar som inte faller inom ramen för vissa andra kommittéers utredningsuppdrag.

Till beredningen har sålunda överlämnats bl. a. en skrivelse

från 1962 års riksdag med anhållan om utredning rörande frågorna om

samhällets ansvar för barnkostnaderna och om särskilda åtgärder för att

förbättra barnfamiljernas ekonomiska ställning, samt rörande befolkningsfrågans

olika aspekter. Vidare en skrivelse från 1963 års riksdag angående

ekonomiskt stöd till hemarbetande mödrar med barn i förskoleåldern.

Familj eberedningen avgav år 1964 en promemoria om ökat stöd till barnfamiljer

(SOU 1964:36). I promemorian anför beredningen sammanfattningsvis.

Det material som presenteras i föreliggande promemoria visar, att barnfamiljerna

generellt sett lever på en lägre standard än ensamstående och

familjer utan barn. Samtidigt som barnets ankomst ofta innebär ett temporärt

eller mera stadigvarande bortfall av ena förälderns förvärvsinkomst,

ökar familjens utgifter. Det ekonomiska läget för familjen försämras med

varje ytterligare barn, eftersom en i stort sett oförändrad familjeinkomst

skall täcka konsumtionskostnaderna för flera personer. Den ekonomiska

faktorn har därför också av naturliga skäl stor betydelse i dagens familjeplanering.

Familj eberedningen konstaterar, att samhällets ekonomiska stödåtgärder

för barnfamiljerna måste förstärkas, om man vill minska nuvarande mycket

betydande standardskillnader mellan barnfamiljer och övriga. Det grundläggande

stödet bör, enligt beredningens mening, vara lika för alla barn

och utgå i form av allmänna barnbidrag. Detta grundläggande stöd bör

förstärkas i samband med den omläggning av skattesystemet, varom förslag

väntas från allmänna skatteberedningen.

Familj eberedningen anser det vidare motiverat med ett extra stöd —

vårdbidrag — till familjer med småbarn, i första hand så länge barnet befinner

sig i späd ålder. Beredningen rekommenderar att olika frågor som

hör samman med införandet av ett sådant bidrag blir föremål för närmare

utredning. Lämpligen kan moderskapsförsäkringen tagas till utgångspunkt.

Utöver det grundläggande stödet förordar beredningen ett särskilt familjetillägg

till flerbarnsfamiljerna, avsett att bidraga till en utjämning av standardskillnaderna

mellan familjer med olika barnantal. Detta familjetillägg

bör utgå med ökande belopp i förhållande till barnantalet och beloppen

bör därvid stå i rimlig relation till de grundläggande barnbidragen. Införande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

av ett familjetillägg torde förutsätta en samtidig översyn av reglerna för

familjebostadsbidrag.

Familjeberedningen har här endast framfört vissa principiella ståndpunkter

vad beträffar samhällets ekonomiska stödåtgärder för barnfamiljerna.

Den närmare fördelningen på de olika komponenterna i bidragssystemet

och möjligheterna till samordning dem emellan kräver en särskild

utredning. Denna bör komma till stånd sedan skatteberedningen framlagt

förslag till nylt skattesystem och man vet vilket finansiellt utrymme som

står till förfogande för ett förstärkt familjestöd. De olika beståndsdelarna i

det framtida familjestödet bör dock enligt familjeberedningens åsikt avvägas

så, att samhället påtager sig en större andel av de konsumtionsutgifter som

barnen medför, med sikte på att minska klyftorna i levnadsstandard inte

endast mellan barnfamiljer och hushåll utan barn, utan även mellan barnfamiljer

med olika barnantal.

Familjepolitiska kommittén

Den 26 februari 1965 beslöt Kungl. Maj :t att verkställa utredning angående

samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. 1 direktiven för utredningen,

som antagit namnet familjepolitiska kommittén, anför föredragande

statsrådet bl. a.

Familj eberedningen, som f. n. är sysselsatt med en studie av de vårdinsatser

som barn i olika åldrar tidsmässigt kräver, har i nyssnämnda promemoria

också diskuterat en eventuell ekonomisk ersättning för föräldrarnas

vårdinsats. Beredningen ställer sig därvid i princip bakom tanken

på ett särskilt vårdbidrag till familjer med småbarn och rekommenderar en

närmare prövning av möjligheterna att anknyta ett sådant bidrag till moderskapsförsäkringen.

Emellertid har beredningen varit på det klara med att kostnaderna måste

bli avsevärda för en sådan utbyggnad av familjestödet, uppdelat på ett

konsumtionsstöd och en vårdersättning, och att olika tekniska lösningar

måste diskuteras mot bakgrund av samhällets samlade resurser i framtiden.

Beredningen utgick därvid ifrån att familj estödets olika komponenter och

möjligheterna till samordning dem emellan skulle bli föremål för fortsatt

utredning, sedan allmänna skatteberedningen framlagt sitt betänkande med

de förslag, som kunde äga sammanhang med familjestödet.

Familj eberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en

omfattande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt

gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl. a. differentieringsspörsmålet

och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya

vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att

samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland

investeringar. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för

en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna.

Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning.

För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör särskilda

sakkunniga tillkallas.

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa

sig eu god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera

den inbördes avvägningen och pröva behovet av ändring eller utbyggnad av

dem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

Ett samlat mått på samhällets nuvarande stödåtgärder för barnfamiljerna

är svårt alt ge, eftersom det gäller så inkommensurabla ting som exempelvis

bostadsstandard, studiemöjligheter och trygghet vid familjeförsörjarens

frånfälle. Vid en prövning av vad som kan betraktas som eu rimlig

uppoffring från föräldrarnas sida och en »tillräcklig» samhällsinsats för

barnen måste hänsyn tagas till den olika bärkraften hos olika tamiljetyper.

Familjepolitiken bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet

är störst. Riktmärket blir då alt åstadkomma större jämlikhet i materiella

villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan

även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar.

Det betyder också, att en inkomsttransferering bör eftersträvas, som utjämnar

familjernas livsinkomst mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter

mot barn och perioder utan sådana plikter.

Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet

åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras

med särskilda stödformer. De nuvarande familj ebostadsbidragen bör därvid

omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt

enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens

uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomien.

Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a.

mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen

minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka

och lägga fram förslag om andra nya inslag i familj estödet. Under

utredningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma

barnförsörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten

av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning

inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.

De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt

stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,

moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten — kan under nästa budgetår

beräknas kosta drygt 2 miljarder kronor. Genom att variera stödformernas

sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.

De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning

av nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt.

Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således

redovisas till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen

för det totala utrymmet.

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder

mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet

härmed bör de sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.

Famil jeskatteberedningen

Denna utredning tillsattes enligt bemyndigande den 29 januari 1965 för

att inom finansdepartementet överse familj ebeskattningen samt därmed

sammanhängande frågor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

Tidigare behandling av förevarande fråga

Vid 1956 års riksdag hemställdes i en motion (II: 355) om utredning

av frågan om »lämpligaste sättet för stöd i vissa fall till ensamstående

förvärvsarbetande mödrar med barn under 16 år, då barnet vid sjukdom

måste vårdas av modern i hemmet». I sitt utlåtande (nr 13) över motionen

hänvisade andra lagutskottet till att 1954 års familjeutredning i sitt år 1955

avlämnade betänkande »Samhället och barnfamiljerna» ägnat de ensamstående

mödrarnas problem en särskild undersökning. Utredningen hade

därvid uppmärksammat även de speciella svårigheter som berörts i motionen

och även givit vissa uppslag till frågans lösning. Utskottet erinrade vidare

om att familjeutredningens betänkande jämte däröver avgivna remissyttranden

var under bearbetning av en särskild beredning, den s. k. familjeberedningen,

som hade till uppdrag att inom socialdepartementet biträda

vid den fortsatta handläggningen av frågan om samhällets stödåtgärder för

barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål. Med hänsyn till

att det delproblem som uppmärksammats i motionen — utskottet påpekade

härvid att samma problem kunde uppstå för ensamstående förvärvsarbetande

fäder och för förvärvsarbetande med hemmavarande åldringar —

syntes komma att upptagas till behandling i sitt större sammanhang, avstyrkte

utskottet bifall till motionsyrkandet. Riksdagen godkände utskottets

utlåtande.

I motioner (1 204 och 11:261 samt 1:205 och 11:245) vid 1958 års

A-riksdag togs åter förevarande problem upp till behandling. Därvid

begärdes dels åtgärder, som säkrar rätt till ersättning för förvärvsarbetande

mödrar i de fall då sjuka barn behöver deras vård, dels ock utredning rörande

det lämpligaste sättet för stöd åt förvärvsarbetande mödrar och

fäder, som på grund av barns sjukdom måste stanna hemma från arbetet,

samt åt andra, som på grund av likartade vårdnadsplikter är nödsakade

att utebli från arbetet. Såsom en lämplig stödåtgärd anvisades i motionerna

daghjälp från sjukkassa. I två av motionerna framhölls, att en förutsättning

för att erhålla daghjälp borde vara, att nödvändigheten av bortovaro

från arbetsplatsen styrktes dels av läkarintyg, dels ock av utredning att

hemhjälp genom kommunens försorg icke kunnat anskaffas.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 19)

godkändes av riksdagen. Utskottet hänvisade därvid till att familjeberedningen

i en den 26 september 1956 framlagd promemoria angående hemhjälp

föreslagit att förevarande problem borde lösas genom en utbyggnad

av den sociala hemhjälpen. Utskottet erinrade om att en sådan utbyggnad

påbörjats. Sålunda hade antalet statsbidrag till avlöning av hem vårdarinnor

för år 1959 höjts till 3 500. Såsom jämförelse kan nämnas, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

för år 1956 utgick statsbidrag till avlönande av ca II 000 heinvårdarinnor.

Utskottet anförde vidare:

Mot de lösningar, som föreslagits i motionerna, synes vägande invändningar

kunna riktas. Det system med daghjälpsersältning, som motionärerna

anvisat, måste sålunda enligt utskottets mening förenas med alltlör

tungrodd och omständlig administration för att missbruk av förmånen skall

kunna förebyggas.

I stället anser utskottet i likhet med familjeberedningen, att förevarande

problem bör lösas främst genom en utbyggnad av den sociala hemhjälpen.

Eu sådan lösning har framför allt den fördelen, att man därigenom undviker

att förvärvsarbetande personer måste stanna hemma från arbetet på

grund av barns eller andra anhörigas sjukdom. Såsom ovan redovisats har

statsmakterna också både i fjol och i år fattat beslut, vilka är ägnade att

främja en sådan utbyggnad. Utskottet finner därför icke skäl föreslå någon

riksdagens åtgärd i anledning av motionerna. Emellertid må framhållas, att

utbyggnaden och effektiviseringen av den sociala hemhjälpen i mångt och

mycket framstår som en kommunernas egen angelägenhet. Utskottet vill i

detta sammanhang påpeka att ett verksamt komplement till hemvårdarinneverksamheten

i den form som ovan berörts kan ernås genom hemhjälpsförmedling

samt tillhandahållande av hemhjälp i form av timanställd arbetskraft.

Härvidlag är enligt utskottets mening det kommunala initiativet av

den största betydelse.

Även vid 1960 års riksdag väcktes motioner, 1:463 och 11:553, rörande

förevarande fråga. Motionärerna diskuterade huruvida de svårigheter, som

uppstår för en förvärvsarbetande ensamstående förälder, då ett barn insjuknar,

kunde lösas genom den sociala hemhjälpen. Enligt motionärerna var

emellertid dennas resurser otillräckliga. De påpekade därvid, att efterfrågan

på barnpassning var mycket ojämn. Sålunda var den stundom till

följd av banala infektioner bland skolbarn och daghemsbarn mycket stor.

Med hänsyn till att hjälp till barnpassning ofta inte fanns att tillgå, ansåg

motionärerna, att svårigheterna borde lösas på det sättet, att familjeförsörjare

som nödgas slanna hemma för att ta hand om sjuka barn erhöll

ersättning för den förlust av arbetsförtjänst delta medförde. I motionerna

föreslogs därför, att i dylika fall familjeförsörjaren skulle få ersättning

från den allmänna sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 34)

följande.

Såsom andra lagutskottet tidigare framhållit kan de i motionerna aktualiserade

problemen knappast lösas inom den allmänna sjukförsäkringens

ram. I stället måste andra vägar sökas. Ehuru en utbyggnad av den sociala

hemhjälpen och liknande verksamhetsformer under senare år ägt rum,

torde behoven därmed vara långt ifrån täckta. Det är därför angeläget att

åtgärderna på dessa områden intensifieras. Måhända kan även andra åtgärder

visa sig verksamma för att bemästra svårigheterna. Enligt utskottets

mening är det önskvärt att föreliggande frågor ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Denna mening bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

Kungl. Maj :t överlämnade den 2 december 1960 avskrift av riksdagens

skrivelse i ämnet (nr 242) jämte utskottsutlåtandet till socialstyrelsen

för att tagas i beaktande i den verksamhet, som ankommer på styrelsen.

I motionerna I: 386 och II: 462 till 196b års riksdag hemställdes om utredning

och förslag att ändra statsbidragsgivningen för social hemhjälp »så

att den bättre kommer att stimulera en kraftig utbyggnad av denna verksamhet».

Allmänna beredningsutskottet behandlade yrkandet jämte åtskilliga

andra yrkanden angående familjepolitiken och om bättre förhållanden

för kvinnlig arbetskraft m. m. i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 18

år 196b; riksdagen gav Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört. Utskottet

erinrade, såvitt avser förevarande yrkande, om innehållet i ovannämnda

proposition nr 1964:85, som icke varit föremål för riksdagens behandling

då utlåtandet avgavs. I övrigt föranledde yrkandet icke något riksdagens

uttalande. Beträffande i samma utskottsutlåtande berört förslag om frivillig

barnsjukförsäkring hänvisas till följande avsnitt i detta utlåtande.

Även vid 1965 års riksdag behandlade allmänna beredningsutskottet (utlåtande

nr lb) motioner angående familjepolitiska frågor. Ett av yrkandena

avsåg utredningen av frågan om sjukpenning för vård av sjukt barn. Riksdagen,

som godkände utskottsutlåtandet, hänvisade till det utredningsarbete

som pågår inom familjeberedningen, familjepolitiska kommittén och familjeskattcberedningen.

Utskottet anförde vidare följande.

De utredningsuppdrag som här berörts ligger helt i linje med de förenämnda

framställningar som riksdagen enligt förslag av utskottet gjorde

åren 1962 och 1964. Uppdragen är enligt de lämnade direktiven, såvitt utskottet

kunnat finna, av den omfattningen att de innesluter en prövning av

praktiskt taget samtliga de ämnen som upptagits i de här förevarande

motionerna. Det kan således förutsättas att även de i motionerna framförda

mera specificerade propåerna till lösningar av olika problem blir

beaktade. Då motionerna kan anses härigenom besvarade finner utskottet

icke påkallat med något riksdagens initiativ i ärendet.

Vid innevarande års vårriksdag behandlades motionsyrkanden med i

huvudsak samma syfte som yrkandena vid 1964 och 1965 års riksdag. Andra

lagutskottet anförde i sitt ovan angivna utlåtande nr bO bl. a., att de i

motionsyrkandena framförda förslagen om förbättrat ekonomiskt stöd till

barnfamiljerna är frågor av en art som familjepolitiska kommittén har att

pröva och att resultatet av denna prövning bör avvaktas, varför skäl för

något riksdagens initiativ i saken inte föreligger.

Riksdagen godkände utlåtandet.

Remissyttrande vid 1964 års riksdag

I ovan nämnda utlåtande nr 18 år 196b av allmänna beredningsutskottet

behandlas även motionerna I: 638 och II: 766. I dessa motioner upptog mo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr Hd år 1066

lionärerna till diskussion frågan om en frivillig barnsjukförsäkring, dock

utan att framställa något yrkande i anslutning därtill. Motionärerna anförde

följande.

De förvärvsarbetande föräldrarnas möjligheter att själva ta hand om ett

sjukt barn som inte får lämnas till daghem bör ökas. Detta skulle bli fallet

om möjlighet att teckna en frivillig barnsjukförsäkring inom den allmänna

sjukförsäkringen infördes. Med tanke på att i denna sjukförsäkring finns en

karenstid på tre dagar synes betänkligheterna mot ett sådant system inte

behöva vara så stora. Vad angår frågan om förvärvsarbetande förälders

rätt att stanna hemma hos sitt sjuka barn synes detta närmast val a en angelägenhet

mellan arbetsmarknadens parter.

I remissyttrande anförde Svenska försäkringsbolags riksförbund i denna

fråga väsentligen följande.

Riksförbundet ställer sig av flera skäl tveksamt till ett dylikt arrangemang.

De flesta sjukdomsfall som drabbar barn i de aktuella åldrarna torde utgöras

av akuta infektionssjukdomar eller andra kortvariga sjukdomstillstånd. I de

kanske flesta fall understiger sjukdomstiden sannolikt tredagarskarensen. Å

andra sidan förekommer ofta att dessa korta sjukdomsperioder återkommer

och de kan då sammantagna få lika besvärande ekonomiska konsekvenser

som en längre sammanhängande sjukperiod. Om emellertid försäkringen

även skulle täcka korta sjukdomsfall, skulle dels stor risk uppkomma för

missbruk och dels kostnaderna för försäkringen bli avsevärda och avgifterna

därmed prohibitiva. Riksförbundet har härvid utgått ifrån att försäkringen

skulle lämna ersättning med samma sjukpenning för den hemmavarande

av föräldrarna som denne skulle ha åtnjutit om han själv drabbats av

sjukdom. Enligt riksförbundets uppfattning bör därför dylik försäkring

_ liksom exempelvis viss av försäkringsbolagen lämnad frivillig sjukförsäkring

för studerande — avtalas med relativt lång karenstid men med

rätt att sammanlägga flera kortare sjukperioder. Det förefaller emellertid

riksförbundet lämpligare att ett annat förslag i samma motioner göres till

föremål för noggranna överväganden, nämligen att utbygga barn- och hemvårdarinneinstitutionerna.

Ett sådant arrangemang skulle också innebära

en tillfredsställande kontroll av att hjälp lämnades i fall där verkligen

sjukdom inträffat.

Utskottet

I förevarande motioner framhålles, att för familjer, där båda föräldrarna

förvärvsarbetar, uppstår ofta mycket stora svårigheter då barnen blir sjuka.

Eftersom möjligheterna att i sådana fall erhålla bistånd genom den sociala

hemhjälpen är helt otillräckliga måste antingen någon av föräldrarna

stanna hemma från arbetet eller någon utomstående anlitas för vården.

Vilken metod som än väljes uppstår ofta betydande kostnader för familjen.

Motionärerna hemställer under hänvisning till det anförda om utredning

och förslag om införandet av en frivillig barnsjukförsäkring inom den allmänna

sjukförsäkringen. Enligt motionärerna skulle utfallande försäkringsbelopp

vara avsett för att på valfritt sätt ordna vården av det sjuka

barnet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1966

Andra lagutskottet har tidigare vid flera tillfällen i av riksdagen godkända

utlåtanden avvisat tanken att förevarande problem skulle lösas inom

sjukförsäkringens ram. Utskottet har därvid pekat på att en sådan anordning

måste förenas med en alltför tungrodd och omständlig administration

för att förebygga missbruk. Det må tilläggas, att avgifterna för den föreslagna

försäkringen uppenbarligen skulle bliva förhållandevis höga bl. a.

med hänsyn till försäkringens frivilliga karaktär. Problemet med vården

av barn som plötsligt insjuknat i hemmet torde i viss utsträckning kunna

lösas genom den sociala hemhjälpen. Denna befinner sig under en fortgående

utbyggnad men, som motionärerna påpekat, är resurserna otillräckliga

för att hjälp skall kunna lämnas åt barnfamiljerna i alla de fall, då

så erfordras. Utskottet förutsätter att den förra året tillsatta familjepolitiska

kommittén, som skall utreda samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna,

under sitt arbete kommer att uppmärksamma även problem av

den karaktär, som tagits upp i motionerna. Med hänsyn härtill synes något

riksdagens initiativ i anledning av motionerna ej erforderligt. Utskottet

får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:574 och 11:698, såvitt nu är

i fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,

herrar Lars Larsson, Edström, Hiibinette, Högström och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Svensson,

herrar Svensson i Kungälv*, Johansson i Skärstad, Ringaby, Carlsson i

Göteborg, Jonsson och Göransson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB - Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.