Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1666

1966-11-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:65, Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1666

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1666

1

Nr 65

Utlåtande i anledning av väckta motioner om studiehjälp m. m.

vid de gymnasiala skolorna, såvitt angår reselillägg.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner I: 379 av herrar Adolfsson och Werner

samt II: 476 av herr Holmberg m. fl.

Motionerna har såvitt angår studiehjälpens grundbelopp och resetillägg

hänvisats till lagutskott och i övrigt till statsutskottet. Andra lagutskottet

har behandlat motionerna såvitt avser studiehjälpens grundbelopp i utlåtandet

nr 15 vid årets riksdag.

I motionerna, vilka är likalydande, har, såvitt nu är i fråga, hemställts,

att riksdagen måtte »besluta att resetillägg skall utgå med belopp motsvarande

de verkliga resekostnaderna».

Beträffande motionernas innehåll hänvisas till motionen 1:379.

Gällande bestämmelser

Studiehjälpsreglementet reglerar de studiesociala förmånerna till elever

i gymnasier, yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor och en del andra läioanstalter.

Förutom studiebidrag samt inkomst- och behovsprövade tillägg

kan elev, som har lång väg till skolan, erhålla antingen inackorderingstilllägg

eller resetillägg.

Bestämmelser om resetillägg finns i 11 § studiehjälpsreglementet och

5—7 §§ i tillämpningsbestämmelserna till reglementet. Resetillägget bestämmes

efter avståndet från bostad till skola. Avståndet beräknas i första

hand efter fågelvägen. Om emellertid färdvägen är minst 10 kilometer

längre än fågelvägen beräknas resetillägget däremot efter avståndet färdvägen

mellan bostaden och skolan. Om färdvägen är minst 10 kilometer utgår

resetillägg även om avståndet fågelvägen icke uppgår till 6 kilometer.

Skall avståndet beräknas efter färdvägen och föreligger flera färdvägar,

beräknas avståndet efter kortaste allmänna färdväg. Vid beräkning av avståndet

fågelvägen skall enligt centrala studiehjälpsnämndens anvisningar

beräkning ske strikt även om gränsen skulle komma att sättas vid en gata

eller dylikt.

Resetillägget utgår enligt följande uppställning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 aod. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

Avstånd i kilometer,

minst

6 ......

16 ......

26 ......

36 ......

Resetillägg i månaden,

kronor

...... 30

...... 45

...... 60

...... 75

Resetillägg utgår icke till studerande, som kan erhålla färdbiljett med

särskild prisnedsättning för studerande under förutsättning att resekostnaden

efter prisnedsättningen ej överstiger 30 kronor per månad.

Till studerande som är i behov av inackordering utgår inackorderingstillägg

med 100 kronor i månaden. Tillägget erhålles utan behovsprövning.

Elev som har inackorderingstillägg är ej berättigad till ersättning för resor

till hemorten.

Historik

Enligt de regler som gällde före studiehjälpsreglementets införande den

1 juli 1964 utgick särskilt studiebidrag till dagligen resande elever under

förutsättning dels att eleven bodde i annan kommun än den där utbildningsanstalten

var belägen, dels att hans avstånd till skolan var minst fyra

kilometer, dels att hans kostnader efter billigaste färdsätt uppgick till minst

12 kronor i månaden. Varje elev måste själv erlägga 10 kronor i månaden.

Bidraget var maximerat till 40 kronor för yngre och 50 kronor för äldre

elev.

Studiehjälps utredningen diskuterar i sitt betänkande »Bättre studiehjälp»

(SOU 1963: 48) olika metoder att ersätta resekostnader. Utredningen

kom för sin del fram till att ersättning borde utgå i form av resetillägg

beräknat efter avståndet fågelvägen mellan hem och skola. Utredningen

anförde bl. a.

Det kan synas eftersträvansvärt att utforma ett bidragssystem, som i de

individuella fallen ger exakt likartad kostnadstäckning. Skall detta mål

uppnås, är det nödvändigt att göra en individuell prövning av kostnader

och färdsätt. Detta skulle kräva omfattande administrativa insatser och

i många fall medföra besvärliga avvägningsproblem. Det bör också beaktas

att elever i de här aktuella åldrarna inte på samma sätt som yngre elever

är beroende av reguljära kommunikationsmedel. För elever med långa resor

eller särskilt besvärliga kommunikationsförhållanden bör även möjligheten

till inackordering stå till buds, enligt förslag i föregående avsnitt med

väsentligt förbättrat bidragsbelopp. Utredningen har med hänsyn härtill

inte funnit tillräckliga skäl för att bidragsgivningen till de dagligen resande

eleverna enbart utgå från resekostnadernas storlek.

En schablonisering av bidragsbeloppen skulle innebära påtagliga administrativa

fördelar. Utredningen har bedömt det vara angeläget att efter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr (iå år 1966

sträva en begränsning av skoladininistrationens arbete med studiehjälpen.

Ett bidragssystem, som baserar sig på avståndet, innebär att kontrollen

endast behöver avse avståndet. Det blir inte nödvändigt att företa kontroll

av resprisets storlek och inte heller att söka utforma olika bestämmelsei

beroende på vilket kommunikationsmedel som kommit till användning.

Bidraget kan slutligen göras oberoende av administrativa gränser mellan

kommunerna.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag väcktes kritik mot

metoden att göra rcsetillägget beroende av fågelvägen. Det påpekades att

förslaget skulle leda till orättvisor och att det förekom att den faktiska

färdvägen var mer än dubbelt så lång som fågelvägen.

I propositionen nr 138 till 1964- års riksdag angående studiesocialt stöd

anförde föredragande departementschefen i den nu aktuella frågan.

Utredningens konstruktion av resetillägget är visserligen ägnad att medföra

åtskillig arbetsbesparing för den lokala skoladministrationen, något

som i och för sig är i hög grad önskvärt. Jag tror emellertid att denna besparingseffekt

väsentligen kan nås även om förslaget jämkas så att orättvisor

av påtalat slag undvikes. Detta skulle kunna ske på det sättet att man

alternativt tar hänsyn till avståndet färdvägen i de relativt få fall då detta

avstånd är väsentligt längre än avståndet fågelvägen.

I utredningsförslaget förekommer fem olika klasser för resetillägg beroende

på om avståndet hem—skola är 10, 15, 20, 30 eller 40 kilometer.

Tilläggsbeloppen är i förslaget 20, 30, 40, 50 och 00 kronor.

Vid utformningen av sitt förslag har utredningen utgått från gällande

priser för skolungdom vid färd med statens järnvägars tågförbindelser.

Skolungdom åtnjuter enligt gällande taxor 30 % rabatt på månadsbiljetter.

Järnvägsstyrelsen har emellertid i sitt remissyttrande påpekat, att dessa

rabatter — vilka inte är kommersiellt motiverade — i enlighet med de av

statsmakterna antagna allmänna riktlinjerna för taxepolitiken bör slopas.

Enligt min mening måste man i förevarande sammanhang utgå från att

berörda rabatter kommer att försvinna. Detta måste föranleda en höjning

av de föreslagna resetilläggen. För att inte studiehjälpens värde för många

familjer skall urholkas blir det emellertid även nödvändigt att sänka avståndsgränsen

i lägsta tilläggsklassen från 10 till 7 kilometer.

Jag förordar att resetilläggen utgår med belopp som följer av denna

tablå.

Avstånd fågelvägen i

kilometer, hem—skola,

minst

7 .......

16 .......

26 .......

36 .......

Resetillägg

kronor per månad

____ 30

____ 45

. .. . 60

.... 75

Bestämmelserna i ämnet bör kompletteras med en regel av innebörd, att

resetillägg skall utgå efter närmast högre klass om avståndet färdvägen är

minst 10 kilometer längre än avståndet fågelvägen. Är avståndet fågel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

vägen kortare än 7 kilometer bör resetillägg likväl utgå enligt lägsta klassen,

om avståndet färdvägen är minst 12 kilometer.

I anledning av proposition väcktes motioner med yrkanden om ändring i

resetilläggsbestämmelserna.

Särskilda utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1

i frågan.

Utan angrepp på konstruktionen som sådan har i några motioner förordats

en jämkning av nyssnämnda avståndsgränser. Enligt ett yrkande

i motionerna I: 798 och II: 983 bör minimivillkoret vara ett avstånd av 5

kilometer fågelvägen alternativt 10 kilometer färdvägen. I motionerna I: 810

och II: 1002 yrkas att avståndsgränserna skall bestämmas till 4 kilometer

fågelvägen alternativt 7 kilometer färdvägen. I motionerna I: 807 och

II: 1003 yrkas att avståndsgränsen färdvägen skall sänkas till 10 kilometer.

Frågan om resetilläggens storlek beröres i motionen II: 998, där det yrkas

att tilläggen skall utgå med belopp motsvarande de verkliga kostnaderna.

Vid sina överväganden i frågan har utskottet funnit, att den i propositionen

föreslagna konstruktionen av resetillägget ger möjlighet att åstadkomma

en rimlig avvägning mellan å ena sidan önskemål om administrativa

förenklingar och å andra sidan kraven på effektivt och rättvist stöd åt

skolungdom med lång skolväg. Minimivillkoren för resetillägg bör dock

enligt utskottets mening bestämmas till ett avstånd av 6 kilometer fågelvägen

alternativt 10 kilometer färdvägen. Därmed torde de önskemål som

kommit till uttryck i berörda motioner ha tillgodosetts i den utsträckning

som kan anses rimlig.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det

förekommer fall då färdvägen mellan hemmet och skolan är mer än tre

gånger så lång som fågelvägen. De närmare föreskrifter om resetillägget

som förutsättes utfärdade i administrativ väg bör enligt utskottets åsikt

vara så utformade att det blir möjligt att i dylika fall ge tillägg inte endast

— såsom departementschefen rekommenderat — efter närmast högre ersättningsklass

än som följer av en fågelvägsberäkning utan även efter ännu

högre klass. Denna utskottets uppfattning torde böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

Frågan om resetilläggets konstruktion aktualiserades genom motioner

vid 1965 års riksdag. Motionerna remitterades till centrala studiehjälpsnämnden,

som i ett yttrande framhöll, att vissa detaljer i reglerna ej var

lyckligt utformade. Nämnden hade emellertid igångsatt en undersökning

om utfallet av reglerna och ämnade om det visade sig påkallat aktualisera

frågan hos Kungl. Maj :t. Andra lagutskottet behandlade motionerna i utlåtandet

nr 46 år 1965. Utskottet anförde i det av riksdagen godkända utlåtandet.

Utskottet vill för sin del instämma i att de nuvarande reglerna för resetillägg

icke är tillfredsställande. Det är önskvärt att elever med i stort sett

samma resekostnader erhåller lika stora bidrag utan att man därigenom

skapar en alltför invecklad administration. Enligt utskottets mening bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 är 1966 5

man snarast möjligt söka åstadkomma nödiga förbättringar i systemet.

Med hänsyn till den utredning av frågorna som utföres av centrala studiehjälpsnämnden

anser sig utskottet dock inte nu böra precisera på vilket sätt

reglerna må ändras. Utskottet förutsätter emellertid alt centrala studiehjälpsnämnden

bedriver sin utredning om resetillägget skyndsamt och att

därefter Kungl. Maj :t föranstaltar om de ändringar i systemet som kan anses

lämpliga. Vad utskottet anfört synes böra bringas till Kungl. Maj:ts

kännedom. Genom det anförda anser sig utskottet ha besvarat de i denna

del upptagna motionsyrkandena.

Vid höstriksdagen 1965 framställdes till chefen för ecklesiastikdepartementet

en enkel fråga huruvida han var beredd att medverka till en snabb

ändring av grunderna för beräkning av resetillägg inom studiehjälpsreglementet.

I svaret hänvisades till utredningen inom centrala studielijälpsnämnden

som borde avvaktas innan ställning togs till problemet.

Den 21 december 1965 gjorde centrala studiehjälpsnämnden en framställning

till Kungl. Maj :t i fråga om resetillägget enligt studiehjälpsreglementet.

Nämnden anförde bl. a.

Det huvudsakliga motivet för utredningens förslag, att avståndet hem—

skola, räknat fågelvägen, skulle bli avgörande för storleken av resetilllägget

synes ha varit att man genom en sådan schabloniserad regel skulle

uppnå påtagliga administrativa fördelar och att det inte heller skulle bli

nödvändigt att företa kontroll av resekostnadens storlek eller att ta hänsyn

till art av kommunikationsmedel. Frågan om bestämning av resetilläggets

storlek enbart på grundval av färdvägens längd hem—skola har icke berörts

i utredningens betänkande.

I svaren på det av studiehjälpsnämnden utsända frågeformuläret har

påtalats att praktiska olägenheter vidlåder fågelvägsmetoden. I något fall

anföres, att bestämmelserna fått till följd ett betydande merarbete. Några

skolstyrelser uttalar sig dock positivt om fågelvägsmetoden. Sammanfattningsvis

kan det sägas, att svaren inte ger någon entydig bild av reglernas

lämplighet ur administrativ synpunkt.

Den genomförda undersökningen och den kritik, som i övrigt framförts

mot resetilläggsbestämmelserna, motiverar enligt nämndens åsikt, att bestämmelserna

tas under omprövning. I första hand har det då gällt att

undersöka, huruvida inte de nuvarande reglerna med bibehållande av huvudregeln

om fågelvägsavstånd kan kompletteras med tilläggsbestämmelser,

som undanröjer de nuvarande ojämnheterna. Enligt vad nämnden funnit

är detta möjligt endast om fågelvägsregeln i ett stort antal fall sätts ur

kraft genom tilläggsregler och därigenom rent faktiskt kommer att verka

som en undantagsregel. Ett sådant regelsystem skulle bli komplicerat och

därmed administrativt svårhanterligt. Med hänsyn därtill bör andra möjligheter

övervägas.

Studiehjälpsutredningen ansåg att resetillägget i princip bör täcka merkostnader

som är av sådan storlek, att de kan antas utgöra hinder för erhållande

av utbildning. Elev skulle således själv kunna stå för en viss

grundkostnad. I övrigt bör emellertid reglerna såvitt möjligt ge ett likartat

utfall för elever med i stort sett samma resekostnader. De nuvarande

bestämmelserna, som bygger på fågelvägsregeln, har visat sig innehålla

brister i detta avseende.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

Vid sina överväganden rörande vilka faktorer, som bör ligga till grund

för bestämning av resetillägget, har studiehjälpsnämnden funnit att valet

närmast borde stå mellan antingen en ren kostnadsregel eller en ren färdvägsregel.

Studiehjälpsutredningen fann av olika orsaker ej tillräckliga skäl föreligga

för att resetillägget enbart skulle utgå på grundval av resekostnadens

storlek. Det kan tilläggas att en kostnadsregel skulle behöva kompletteras

med en tilläggsregel om resetillägg — förmodligen enligt färdvägsgrunder

— åt sådana elever, som inte har tillgång till allmänt färdmedel eller som

av andra skäl utnyttjar eget färdmedel. Studiehjälpsnämnden anser sig

därför ej kunna förorda en kostnadsregel. Enligt nämndens mening talar

i stället övervägande skäl för en övergång till att resetillägget bestäms efter

färdvägen. I regel står färdkostnaden i ett direkt förhållande till färdvägens

längd. Den som ej utnyttjar allmänt färdmedel får ersättning för

eget färdmedel efter de allmänna grunderna. Nämnden föreslår därför att

frågan om regler för bestämning av resetillägget upptages till förnyad

prövning och att enbart färdvägen lägges till grund för beräkningen av tillläggets

storlek. Förslag till erforderliga ändringar i studiehjälpsreglementet

och i Kungl. Maj :ts kungörelse med tillämpningsföreskrifter till reglementet

bifogas. De föreslagna bestämmelserna bör gälla fr. o. in. läsåret

1966/67.

Till förslaget har fogats en kommentar, som är avsedd att utgöra studiehjälpsnämndens

anvisningar till skolstyrelserna, därest bestämmelserna

ändras i enlighet med nämndens förslag. Nämnden är väl medveten om

att de nu föreslagna reglerna medför vissa tillämpningssvårigheter. Dessa

bör dock enligt nämndens bedömande inte överdrivas. Efter en övergångsperiod

bör skol- och rektorsexpeditionerna ha samlat kännedom om bostads-

och reseförhållandena för eleverna som underlättar handläggningen

av ansökningar om resetillägg.

Nämnden har övervägt i vad mån det skulle vara möjligt och lämpligt

att samtidigt vidtaga andra ändringar i bestämmelserna om resetillägg i

syfte att motverka den ökning av anslagsbehovet som blir följden av nämndens

här ovan framlagda förslag. Därvid har övervägts att föreslå en höjning

av den undre avståndsgränsen från 6 till 7 eller 8 kilometer. Det undersökta

materialet ger emellertid vid handen, att besparingen vid en höjning

av minimigränsen från 6 till 8 kilometer skulle komma att bli relativt

liten. Med hänsyn därtill samt till de överväganden och ställningstaganden,

som statsmakterna tagit vid införandet av de nya resetilläggsbestämmelserna,

har nämnden ej funnit sig böra förorda en höjning av minimigränsen

i fråga om avståndet för rätt till resetillägg.

Utskottet

Elever i gymnasier, yrkesskolor, fackskolor och vissa andra skolformer

kan enligt studiehjälpsreglementet erhålla resetillägg eller inackorderingstillägg,

om de har lång väg mellan hemmet och skolan. Resetillägget bestämmes

efter avståndet från bostaden till skolan. Avståndet beräknas efter fågelvägen

eller, om färdvägen är minst tio kilometer längre än denna, efter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 är 1966

färdvägen. För att bidrag skall utgå fordras att avståndet är minst sex kilometer

fågelvägen. Dessutom gäller att om tärdvägen är minst tio kilometer

utgår resetillägg även om avståndet fågelvägen inte uppgår till sex kilometer.

Bidraget varierar mellan 30 och 75 kronor i månaden. Elev med inackorderingstillägg,

vilket utgör 100 kronor i månaden, erhåller ej ersättning för

resor mellan hemmet och skolan.

I förevarandc motioner yrkas att riksdagen måtte besluta, att resetillägget

skall utgå med belopp motsvarande de verkliga resekostnaderna.

Vid 1965 års riksdag behandlade utskottet motioner i vilka yrkades att resetillägget

uteslutande skulle beräknas på grundval av färdvägens längd mellan

bostad och skola. Utskottet uttalade då, att reglerna för resetillägg inte var

tillfredsställande. Utskottet anförde vidare, att elever med i stort sett samma

resekostnader borde erhålla lika stora bidrag, utan att man därigenom

skapade en alltför invecklad administration. Med hänsyn till att centrala

studiehjälpsnämnden var sysselsatt med att utreda frågan om ändring av

berörda regler ansåg sig utskottet inte böra precisera hur dessa lämpligen

borde revideras. Utskottet förutsatte emellertid att frågan skulle lösas skyndsamt.

Centrala studiehjälpsnämnden har nu slutfört sin utredning. I anledning

därav har nämnden i skrivelse den 21 december 1965 till Kungl. Maj :t hemställt

om ändring av bestämmelserna om resetillägg. Nämnden avvisar tanken

på att resetillägget skall utgå enbart på grundval av resekostnadens

storlek, detta bl. a. med hänsyn till att en sådan regel skulle behöva kompletteras

med en tilläggsbestämmelse — förmodligen byggd på färdvägens

längd — för sådana elever som ej har tillgång till allmänt färdmedel eller

som av andra skäl utnyttjar eget färdmedel. Nämnden föreslår i stället att

studiehjälpsreglementet skall ändras så att enbart färdvägens längd blir avgörande

för resetilläggets storlek.

Det har för utskottet upplysts att frågan om resetilläggets konstruktion

f. n. övervägs inom Kungl. Maj ds kansli. Med hänsyn härtill anser utskottet

sig inte kunna tillstyrka bifall till det förevarande motionsyrkandet. Utskottet

får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 379 och II: 476, såvitt nu är

i fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,

Edström, Erik Filip Petersson*, Hiibinette, Högström och fru Elvy Olsson;
från

andra kammaren: fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården,

Svensson i Kungälv*, Johansson i Skärstad, Ringaby, Carlsson i Göteborg,

Jonsson och Göransson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 6600 31

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.