Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 ur 1966

1966-11-15 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:69, Andra lagutskottets utlåtande nr 69 ur 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 ur 1966

1

Nr 69

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beskattningen

av utomlands verksamma forskare, såvitt motionerna

hänvisats till lagutskott.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 1: 203 av herr Dahlén m. fl. samt

nr II: 271 av fru Nettelbrandt m. fl.

Motionerna har hänvisats till lagutskott, såvitt angår samstämmighet mellan

barnbidragslagens och skattelagarnas bosättningsbegrepp, till statsutskottet

i vad avser bemyndigande för Kungl. Maj :t att överskrida anslag till

forskningsråd och till bevillningsutskottet i övrigt.

Motionerna har behandlats av statsutskottet i dess utlåtande 73: 1966

och av bevillningsutskottet i dess betänkande 32: 1966.

I motionerna har såvitt nu är i fråga yrkats,

»att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder för att nå samstämmighet

mellan barnbidragslagens och skattelagarnas bosättningsbegrepp».

Beträffande de skäl motionärerna anfört får utskottet i den mån redogörelse

därför ej lämnas i det följande hänvisa till motionen 11:271.

Gällande bestämmelser m. m.

Bosättningsbegreppet enligt skattelagstiftningen

Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är av grundläggande

betydelse för hans skattskyldighet. Enligt 53 § 1 mom. a) kommunalskattelagen

(KL) samt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomstskatt

(IF) är han sålunda skattskyldig för all inkomst för tid under vilken

han varit här i riket bosatt (oinskränkt skattskyldighet) men endast skyldig

att erlägga skatt för vissa slag av inkomst för tid, under vilken han ej

varit här i riket bosatt (inskränkt skattskyldighet). Likartade regler gäller

i fråga om förmögenhetsskatten.

I punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL anges när fysisk person skall anses

vara här i riket bosatt. Huvudregeln är, att som bosatt här i riket räknas

den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med sådan person skall enligt

68 § KL likställas den som, utan att han är bosatt i Sverige, vistas stadigvarande

här.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966

Uttrycket bo och hemvist innebär inte, att vederbörande med nödvändighet

behöver ha bostad här i landet. Det torde vara till fyllest, om han har

någon mera påtaglig anknytning till Sverige, t. ex. bohag eller personliga

eller ekonomiska intressen. Å andra sidan kan bosättning utomlands föreligga

för gift person även om han har bostad i Sverige, i vilken maken kvarbor,

t. ex. på grund av barnens skolgång. I sådant fall torde makarna betraktas

som av varandra oberoende skattskyldiga. Oavsett civilståndet fästes

— för den som behåller eller förhyr våning i Sverige — stor vikt vid

anledningen till vistelsen utom riket. Sålunda beaktas karaktären av arbetsuPPgifter

och utomlandsvistelsens varaktighet. Någon bestämd tidsgräns

finns emellertid inte meddelad i nu gällande författningar.

Vid sidan av den nu behandlade huvudregeln återfinns i anvisningspunkten

vissa föreskrifter som närmast tar sikte på mera speciella fall. Sålunda

stadgas, att svensk medborgare, som uppehåller sig på resor i främmande

land men har bo och familj kvar i riket, anses vara bosatt i Sverige, även

om vistelsen utomlands är långvarig. Även utlänning behandlas på samma

sätt i beskattningshänseende, om han stadigvarande bor eller under längre

tid, utan andra avbrott än rent tillfälliga, vistas här i riket.

För den, som på grund av sin tjänst är tvungen att företa resor utomlands,

finns följande bestämmelser.

Sjöman, som är inskriven på sjömanshus här i riket och har sin familj

i Sverige, skall enligt nämnda anvisningspunkt vid tjänstgöring ombord på

fartyg i utrikes fart alltjämt anses bosatt här i riket. I detta sammanhang

kan erinras om anvisningspunkten 2 till 53 § KL som stadgar, att verksamhet

på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket, även

om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utomlands

eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande (t. ex.

handelsresande).

Vidare föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL, att en i allmän

tjänst anställd person eller missionär, som för sin verksamhet uppehåller

sig och har fast bostad på utrikes ort, i allmänhet inte bör anses som bosatt

här i riket, även om han fortfarande är mantalsskriven i Sverige. Med

»allmän tjänst» torde åsyftas anställning hos svensk offentligrättslig juridisk

person oavsett anställningsformen. Bestämmelsen torde emellertid icke

vara tillämplig på svensk personal, som tillhör svensk beskickning eller

lönat konsulat hos utländsk makt och som på grund av sin tjänst är bosatt

utomlands. För denna kategori finns nämligen särskilt stadgat i 69 § KL

och 17 § IF. Särskilda stadganden är också meddelade för »arbetare, som

för längre tid tagit anställning utomlands».

Rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadigvarande

sätt slagit sig ned på utrikes ort, skall enligt punkt 1 av anvisningarna

till 53 § KL inte anses vara bosatt här i riket. Detsamma gäller som nyss

antytts för arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands. Stad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 09 år 1900

3

gandet om yrkesidkare -— varmed torde åsyftas person med fritt yrke —

samt rörelseidkare torde innebära, att de på grund av sin verksamhet anses

vara knutna med sådana band vid den ort där de uppehåller sig, att de

inte bör betraktas som bosatta i Sverige. Beträffande arbetare är kravet på

beständigheten hos vistelsen på utrikes ort av likartat innehåll. Varar vistelsen

och anställningen en längre tid, anses arbetare icke vara bosatt i

Sverige.

Slutligen stadgas i anvisningspunkten att mantalsskrivningen är utan

betydelse för frågan om skattskyldighet för inkomst. Härav framgår att för

den, som ej är mantalsskriven i Sverige, oinskränkt skattskyldighet likväl

kan föreligga, under det att så ej behöver vara fallet för alla som har mantalsskrivits

här i riket. Av en jämförelse mellan bosättningsbegreppen enligt

skatteförfattningarna och folkbokföringsförordningen framgår att dessa

begrepp icke är identiska. Vid bedömandet av en persons bosättning i mantalsskrivningshänseende

är uteslutande förhållandena per den 1 november

året före beskattningsåret avgörande. Enligt skatteförfattningarna skall

däremot samtliga omständigheter under beskattningsåret tas med vid bedömandet

var en person skall anses som bosatt. Bedömningen kan resultera

i att bosättning i Sverige föreligger endast under en del av året.

Genom dubbelbeskattningsavtal med främmande stater kan bosättningsreglerna

ges ett annat innehåll än det ovan refererade.

Tillämpningen av kommunalskattelagens bosättningsregler har föranlett

talrika avgöranden i högsta instans. Av dessa torde sammanfattningsvis

framgå att en i enskild tjänst anställd person anses bosatt utomlands om

han på grund av tjänsten uppehållit sig där ett år eller längre. Är han däremot

anställd i svensk allmän tjänst är en längre tid än ett år erforderlig.

Då vistelsen utom riket föranletls av sjukdom har enligt förefintliga rättsfall

bosättning i Sverige alltjämt ansetts föreligga även om vistelsen utsträckts

till att överstiga ett år. I visst fall har vistelse utom riket ända upp

till tre år inte ansetts tillräcklig för att konstituera bosättning hos den främmande

staten.

När vistelsen utomlands huvudsakligen har sin orsak i studier anses bosättning

i Sverige också föreligga, oaktat den studerande uppehåller sig utom

riket under längre tid än ett år.

I proposition nr 127 till årets riksdag föreslås en komplettering av bestämmelserna

rörande det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Förslaget innebär

att en bevisbörderegel införs för de fall då en här bosatt svensk medborgare

avreser från Sverige och det inte från början är uppenbart att det är fråga

om definitiv utflyttning. Den skattskyldige skall i så fall anses fortfarande

bosatt här i landet intill tre år från avresan, om han inte visar att han

saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar till Sverige. Efter

treårstidens utgång anses han bosatt i Sverige endast om taxeringsmynlf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. A''r 69

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966

digheten kan visa att han fortfarande har så starka band med Sverige att

han trots utflyttningen bör anses ha sitt egentliga bo och hemvist här. I anslutning

härtill föreslås skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som

i enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen

där varar minst ett år. Denna ettårsregel är däremot inte avsedd att tillämpas

i fråga om lön o. d. från staten eller svensk kommun till person

som vistas i utlandet. Enligt den internationella skatterätten anses utbetalarstaten

ha uteslutande rätt att beskatta sådan lön.

Bosättningsbegreppet enligt barnbidragslagen

Enligt 1 § barnbidragslagen skall för barn som är svensk medborgare och

bosatt i riket utgå allmänt barnbidrag. För utländska barn utgår barnbidrag

om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller

och barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i

riket. Socialstyrelsen är högsta instans i mål om utbekommande av barnbidrag.

Det är sålunda styrelsens praxis som blir avgörande för bosättningsreglernas

innebörd. Styrelsens praxis redovisas i Råd och anvisningar nr 128

och 147 samt i cirkulärskrivelse till barnavårdsnämnderna den 21 mars 1966.

Socialstyrelsen har uppställt som huvudregel, att ett barn inte är bosatt

här i riket, såvida det ej är här kyrkobokfört. I socialstyrelsens anvisningar

påpekas, att den som är anställd i rikets tjänst å utländsk ort skall vara

kyrkobokförd med sin familj och sin svenska betjäning i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm. Vid tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag

skall dessa personer anses som bosatta i Sverige.

När det gäller barn som utreser ur riket tillämpas åtskilliga undantag från

huvudregeln. I Råd och anvisningar nr 128 anföres följande.

Det förekommer ej sällan, att personer, som vistas i utlandet under sådana

förhållanden, att de får anses bosatta där, likväl är kyrkobokförda här

i riket. För att de skall avföras ur kyrkoböckerna i samband med utflyttningen

fordras nämligen, att de har för avsikt att stadigvarande bosätta sig

utom riket. Även om dylik avsikt ej föreligger vid avresan ur landet, kan

förhållandena sedermera utvecklas så, att de bör anses stadigvarande bosatta

i utlandet. De borde då rätteligen avföras ur kyrkoböckerna, fastän så

av en eller annan anledning kanske inte sker. I dessa fall liksom då någon,

som inte längre har fast hemvist i Sverige, vistas utomlands utan att kunna

anses vara stadigvarande bosatt där, skall barnbidrag inte utgå. Det enda

undantaget från regeln att barnbidrag inte skall utgå för barn, som tillsammans

med vårdnadshavaren är stadigvarande bosatta utanför riket, är det

nyss berörda fallet med diplomaters m. fl. barn.

Barnavårdsnämnderna bör ha sin uppmärksamhet riktad på dessa fall,

rörande vilka de inte kan påräkna uppgifter från pastor. Avgörande bör

vara, huruvida vederbörande kan anses ha sitt verkliga hemvist i utlandet

eller här i riket. Ett par månaders vistelse årligen i Sverige är sålunda inte

tillräckligt, för att barnet skall kunna anses här bosatt. Nu ifrågavarande

förhållande föreligger ofta beträffande barn till missionärer och sjömän,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966 5

vilka enligt folkbokföringsförordningcn äger rätt alt kvarstå kyrkobokförda

i sina hemförsamlingar. Framställningar har gjorts av såväl missionärer som

i handelsflottan anställd personal om barnbidrag för deras barn, under tid

då barnen stadigvarande vistats utomlands. Socialstyrelsen har inte ansett

dessa framställningar böra föranleda ändring av nuvarande tillämpning av

lagen i detta avseende, bland annat med bänsyn till svårigheten att för dessa

barn, som ofta vistas å avlägsna orter i utlandet, få fram eu betryggande

avisering till barnavårdsnämnderna om förändringar, som inverkar pa

bidragsrälten.

Det förekommer numera inte så sällan att barn, vars föräldrar är bosatta

i Sverige, fullgör sin skolgång i utlandet. Ofta är det fråga om utländska

medborgare, som finner det lämpligt att placera barnet i skola i hemlandet.

I dylika fall, där i Sverige kyrkobokfört barn fullgör sin ordinarie skolgång

— här avses även läroverk — i utlandet och endast vistas hemma under

skolferierna, skall barnbidrag inte utgå. Detta barn skall betraktas som stadigvarande

bosatt utomlands, varför rätt till barnbidrag inte heller föreligger

under de tider av året, då det tillfälligt vistas hemma i Sverige för ferier.

Vid stadigvaraande vistelse utomlands skall barnbidrag sålunda inte utgå.

Under kortare tillfällig utlandsvistelse kan däremot rätten till barnbidrag

tänkas kvarstå. I fall, då barn exempelvis medföljer föräldrarna på ferieeller

studieresa till utlandet, bör bortovaron som regel inte inverka på bidragsrätten.

Styrelsen får här meddela följande anvisningar för prövningen av bidragsrätten

under barns tillfälliga utlandsvistelse. Nämnderna torde observera,

att dessa anvisningar i viss mån avviker från vad tidigare härom meddelats

i R. o. A. nr 75 och 99.

I syfte att få fram likformighet vid bedömningen av bidragsrätten i dessa

fall har en viss tidsgräns föreskrivits. Det har härvid ansetts skäligt godkänna

en utlandsvistelse omfattande högst 5 kvartal såsom sådan tillfällig

vistelse, varunder rätten till barnbidrag får kvarstå. Vid utformningen av

denna regel har hänvisning tidigare gjorts till 10 § och den möjlighet denna

paragraf ger till utbetalning av bidrag bakåt i tiden. Anknytningen till

10 § har bidragit till att regeln rörande längsta tillåtna bortovaro tolkats

på olika sätt och att man på sina håll godtagit bortovaro omfattande ända

upp till 1 1/2 år såsom tillfällig vistelse.

För att få fram en för alla nämnder likformig tillämpning skall följande

principiella regel gälla för prövningen av bidragsrätten i ifrågavarande fall.

Utlandsvistelse, som varar högst fyra kalenderkvartal efter det kvartal,

varunder utresan ägt rum, skall betraktas som sådan tillfällig bortovaro,

varunder rätten till barnbidrag må kvarstå. Observeras bör att en ovillkorlig

förutsättning för rätt till bidrag under bortovaron är, att barnet stått kvarskrivet

i Sverige. Om barnet avförts ur församlingsboken i samband med

utresan, får utlandsvistelsen aldrig betraktas som tillfällig.

Regeln innebär, att barn kan få tillfälligt vistas utomlands under en tidrymd

av 4—5 kvartal utan att vistelsen inverkar på rätten till barnbidrag.

Tidsgränsen för den längsta tillåtna bortovaron varierar emellan fyra och

fem kvartal beroende av när under kvartalet utresan sker.

Såsom exempel kan nämnas följande. Barnfamiljen A., som avreste på

studieresa till utlandet den 5 oktober 1959, behöver inte vara tillbaka i Sverige

förrän den 31 december 1960. Familjen kan alltså vara borta nära fem

kvartal utan att gå miste om barnbidragen. Familjen B., som i samma syfte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966

avreste den 31 december 1959, måste vara tillbaka redan den 31 december

1960 för att få behålla rätten till barnbidrag under bortovaron.

Utlandsvistelse, som varar längre än de fyra kvartalen efter utresekvartalet,

kan inte betraktas som sådan tillfällig bortovaro, varunder rätten till

barnbidrag må kvarstå. Vid längre utlandsvistelse får bidrag ej utbetalas

för någon del av bortovaron. Retroaktiv utbetalning av bidrag för denna tid

efter återkomsten kan därför inte ifrågakomma.

1 .prir?ciP ska11 den kär »“givna tidsregeln strikt tillämpas. Det kan emellertid

förväntas uppstå fall, då bortovaron av olika anledningar skulle sträcka

sig endast några enstaka dagar över den angivna tidsgränsen, och förhållandena

är sådana att det kan synas skäligt att ändå låta bidragsrätten

kvarstå. Såsom exempel härpå kan nämnas följande situation: En familj,

som varit borta sedan november 1959, är på hemväg till Stockholm med

flyg och beräknas anlända den 31 december 1960. På grund av dimma blir

ankomsten försenad till den 2 januari 1961. I ett sådant och liknande force

majeuie-fall kan bidrag tänkas utgå trots att den stipulerade tidsgränsen

överskridits. Dylika ärenden bör underställas socialstyrelsen för prövning

av bidragsrätten.

Förfrågan har inkommit till socialstyrelsen huruvida ett barn, som föds

under moderns vistelse utomlands, kan bli berättigat till barnbidrag retroaktivt,

när modern återvänder tillsammans med barnet.

Om modern är kvarskriven i Sverige blir ett utom riket fött barn kyrkobokfört

i moderns församling vid födelsen, därest vederbörlig anmälan göres

om barnets födelse. Det synes skäligt att bidragsrätten för det utomlands

fodda barnet bedöms som om barnet utrest tillsammans med modern. Är det

fråga om en kortare tillfällig utlandsvistelse, där rätten till barnbidrag i sådant

fall skulle ha kvarstått, synes barnbidrag alltså böra utgå efter hemkomsten

från och med kvartalet efter födelsekvartalet.

I en piomemoria den 20 juli 1965 upprättad inom socialstyrelsen har en

undersökning gjorts beträffande överensstämmelsen mellan skatteskyldig

het och rätten till barnbidrag. I promemorian anföres bl. a.

För beskattning av tjänsteinkomst förvärvad under tjänstgöring utomlands

gäller i allmänhet den s. k. ettårsregeln. Om tjänstgöringen varar ett

år eller mindre föreligger enligt interna skattebestämmelser skattskyldighet

i Sverige. Skattskyldigheten kan modifieras genom dubbelbeskattningsavtal.

Vid tjänstgöring utomlands överstigande ett år föreligger med vissa

undantag ej skattskyldighet i Sverige.

Ettårsregeln gäller alla i enskild tjänst anställda. Till denna kategori hör

anställda i industri- och affärsföretag, i FN och dess fackorgan, u-landsexperter,

Opex-tjänstemän m. fl.

Eftersom rätten till barnbidrag enligt nu gällande tillämpning kvarstår

under utlandsvistelse, som varar omkring ett år, råder beträffande denna

kategori utlandsanställda som regel överensstämmelse mellan skyldigheten

att betala skatt i Sverige och rätt till allmänt barnbidrag.

Undantagna från ettårsregeln vid beskattningen är:

1) i svensk allmän tjänst anställda, ex. militärpersonal, vissa präster,

NIB-anställda, vid universitet anställda forskare, lärare, föreläsare och vissa

kommunanställda

2) personal ombord på svenska fartyg

3) flygpersonal hos SAS.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6!) år 1966

7

För personer tillhörande dessa kategorier gäller att de kan bli skattskyldiga

i Sverige för tjänsteinkonisl under vistelse utomlands även om tjänstgöringen

varar längre tid än ett år.

Genom dubbelbeskattningsavtal kan dock i vissa fall skattefrihet i Sverige

förekomma även för personer tillhörande dessa kategorier ntlandsanställda.

En ändring av tillämpningen av barnbidragsbestämmelserna skulle sålunda

främst komma att beröra här nämnda grupper.

För vissa i allmän tjänst anställda utgår redan barnbidrag, trots att utlandsvistelsen

sträcker sig över längre tid än ett år, nämligen för dem som

på grund av anställning i rikets tjänst å utländsk ort enligt folkbokföringsbestämmelserna

skall vara kyrkobokförda i Storkyrkoförsamlingen. Dit hör,

förutom svensk diplomatisk personal, svensk personal i SJ :s resebyråer

utomlands, svenskar tillhörande svenska representationer vid OECD, Efta

och liknande organisationer samt fältpersonal hos NIB. Även andra kategorier

i rikets tjänst anställda kan vid utlandstjänstgöring av längre varaktighet

överföras till Storkyrkoförsamlingen.

Beträffande antalet fall med skattskyldighet i Sverige utan rätt till barnbidrag

kan vidare anföras.

Kommunala uppdrag utomlands för längre tid än ett år är mycket sällan

förekommande.

Fall där familjer till sjöfartspersonal står kvarskrivna i Sverige under

längre utlandsvistelse är av flera skäl fåtaliga. En av orsakerna härtill anges

vara, att nämnda personal regelmässigt måste låta kyrkoskriva sig i vistelselandet,

exempelvis därest de bosätter sig i Nord- och Sydamerika.

Beträffande denna kategori må nämnas att sjöman med tjänstgöring

ombord i många fall åtnjuter förmånligare beskattning än landpersonal. Vid

bosättning utomlands tillämpas 15 % — sjömansskatt.

Flygpersonal i SAS har numera sällan sammanhängande tjänstgöring

utomlands överstigande ett år.

Utöver barnfamiljer tillhörande här nämnda kategorier med skattskyldighet

i Sverige under utlandsvistelse överstigande ett år, kan förekomma fall,

där någon vistas utomlands för hälsans vårdande. De torde i princip vara

skattskyldiga i Sverige. Antalet sådana fall bedömes vara fåtaliga.

Av denna kartläggning av skattskyldigheten under utlandsvistelse framgår,

att en utvidgning av rätten till barnbidrag torde komma att beröra ett

förhållandevis litet antal fall.

De personer som tjänstgör utomlands i enskild tjänst, erhåller enligt nuvarande

tillämpning barnbidrag för tid, som motsvarar den, varunder oinskränkt

skattskyldighet föreligger. I rikets tjänst anställda i utlandstjänstgöring

med viss varaktighet kan överföras till Storkyrkoförsamlingen och

bibehåller härigenom rätten till barnbidrag för obegränsad tid.

De fall, där rätt till barnbidrag nu ej föreligger och där vederbörande

under åberopande av skattskyldighet ställer krav på barnbidrag under utlandsvistelse,

avser och torde i fortsättningen komma att avse huvudsakligen

universitetsfolk och militär personal.

Socialstyrelsen har genom beslut den 10 mars 1966 i vissa avseenden ändrat

sin praxis beträffande bosättningsbegreppet. Styrelsens beslut har genom

cirkulärskrivelse den 21 mars i år delgivits barnavårdsnämnderna den

ändrade tillämpningen.

Beträffande barn till i rikets tjänst å utländsk ort anställd, som medföl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 är 1966

jer vid därav föranledd utlandsvistelse, har hittills barnbidrag för längre tid

än sex månader icke utgivits fortlöpande om ej familjen varit kyrkobokförd

i Storkyrkoförsamlingen. Den omständigheten att vederbörande ej låtit

skriva sig i Storkyrkoförsamlingen har emellertid styrelsen inte numera ansett

utgöra något binder för utgivande av barnbidrag under utlandsvistelse

som varat i ett år och sju månader.

Beträffande barn till annan än i rikets tjänst å utländsk ort anställd har

styrelsen i betydande grad modifierat sin tidigare praxis. I fall där föräldrar

under längre tid än ett år bedrivit studier i utlandet men haft kvar sin

anknytning till Sverige genom bostad, tjänst etc. har sålunda barnbidrag

ansetts skola utgå. Likaså har barnbidrag ansetts skola utgå i fall där fadern

varit anställd som FN-observatör och familjen till följd därav vistades

utomlands i över ett år.

Därjämte bar styrelsen funnit att barn, som fullgör sin skolgång i utlandet

och av denna anledning är kvarskrivna hos här bosatta föräldrar eller

andra anhöriga, skall anses bosatta i riket under tiden för skolgången och

alltså vara berättigade till löpande barnbidrag för denna tid.

I ett av besluten rörande barn vars fader drev studier utomlands anförde

t. f. byråchefen Sturkell till närmare utvecklande av sin mening bl. a.

Enligt 1 § första stycket lagen om allmänna barnbidrag är en av förutsättningarna

för att barn skall erhålla barnbidrag att barnet är bosatt här

i riket. Bosättningsbegreppet är emellertid, bl. a. när det gäller utlandsvistelser,

inte vare sig genom praxis eller författningsbestämmelser omgärdat

av några enhetliga, för alla situationer gällande tidsgränser. Avgörandet huruvida

någon är bosatt i riket under utlandsvistelse beror i stället på en

nyanserad bedömning, där hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter.

Den praxis som f. n. finns att tillgå för bedömningen av bosättningsbegreppet

har närmast utvecklats när det gäller tillämpningen av skattelagstiftningen

(53 § kommunalskattelagen och anvisningarna till samma paragraf).

Huvudregeln enligt gällande praxis är — såvitt nu är av intresse

— att anställning utomlands under en tid av mer än ett år medför, att bosättning

här i riket icke längre anses föreligga. Detta innebär att den i barnbidragsärenden

hittills tillämpade schablonregeln (fyra kvartal efter utresekvartalet

eller 12—15 månader) i huvudsak givit ett riktigt resultat. Den

har t. o. m. ofta inneburit en för den enskilde något förmånligare tolkning

än en strikt tillämpning av bosättningsbegreppet skulle medfört. I skattepraxis

fästes emellertid stor vikt vid anledningen till vistelsen utom riket.

Praxis har därför i vissa fall inneburit att bosättning här i riket ansetts föreligga

även om utlandsvistelsen utsträckts till att överstiga ett år. I något

fall har en vistelsetid utom riket av ända upp till tre år icke ansetts tillräcklig

för att konstituera bosättning hos den främmande staten. Då vistelsen

utom riket föranletts av sjukdom eller huvudsakligen har sin orsak i studier

har bosättning i Sverige ansetts föreligga även vid utomlandsvistelser

som varat längre tid än ett år.

Eftersom det är bosättningen som - - såvitt nu är i fråga — är avgörande

för rätten till allmänt barnbidrag och bosättningsbegreppet enligt min

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr tit) år 1966

9

mening så långt möjligt är bör tolkas enhetligt för olika rättsområden bör

allmänt barnbidrag utgå även vid längre utlandsvistelser än 12—15 månader

under förutsättning att vederbörande barn kan anses alltjämt bosatt

i Sverige under utlandsvistelsen. Som jag förut nämnt skall härvid hänsyn

tas till samtliga relevanta omständigheter. Till dessa hör i första hand ändamålet

med utlandsvistelsen men även sådana förhållanden som alt någon

i familjen har tjänst kvar i Sverige eller att bostad eller möbler finnes kvar

här i landet. Särskild anledning att antaga fortsatt bosättning i Sverige föreligger

om vederbörande som skäl för utlandsvistelsen anger studier, vård

av hälsa eller dylikt.

Ur kontrollsynpunkt är det alltjämt nödvändigt att barnbidrag — utom

för de fall där utlandsvistelsen föranledes av att någon är i rikets tjänst å

utländsk ort anställd — icke utbetalas löpande utan indrages på sätt som

tidigare skett till dess barnet återkommer till riket. Efter barnets återkomst

får vederbörande barnavårdsnämnd återuppta ärendet för prövning av bidragsrätten

under hela den tid för vilken bidrag icke utgått. Därvid bör vid

tillämpningen av 10 § lagen om allmänna barnbidrag den gamla ansökan om

barnbidrag anses omfatta även tiden för utlandsvistelsen. Vid tillämpningen

bör vidare alltjämt den tidigare regeln om fyra kvartal efter utresekvartalet

vara huvudregel och den bidragsberättigade ha bevisbördan för de omständigheter

som konstituerar bosättning i riket vid längre tids utlandsvistelse.

Framställning från justitieombudsmannen

Riksdagens justitieombudsman har den 14 oktober i år hos Kungl. Maj :t

gjort en framställning om revision av bestämmelserna om bosättning i riket

såsom villkor för rätt till samhällsförmåner i syfte att åstadkomma en

rättvis avvägning mellan förefintlig skyldighet att gälda skatt för lön under

tjänstgöring utomlands och rätt till olika samhällsförmåner under utlandsvistelse.

JO framhåller bl. a., att socialstyrelsen ändrat sin praxis så att ingen

som funnits skattskyldig på grund av bosättning i riket behöver gå miste

om allmänt barnbidrag därför alt han inte kan anses bosatt i riket i den

mening lagen om allmänna barnbidrag åsyftar. I fråga om samordning av

de legala bosättningsbegreppen i andra än skatterättsliga författningar anför

JO.

En betydande del av skattemedlen används i våra dagar för att bestrida

utgifter för särskilda samhällsförmåner som tillhandahålls medborgarna.

Det blir då ett rättvisekrav, som svårligen kan avvisas, att den som deltar

i kostnaderna för denna samhällsservice i princip också får rätt att ta del

av de förmåner som denna ger medborgarna. I synnerhet gäller detta naturligtvis

sådana individuella förmåner som barnbidrag och den allmänna

försäkringens olika förmåner. Vidare synes rimligt att skattebetalare, som

är svensk medborgare, också genom rösträtt vid allmänna val har möjlighet

att påverka samhällsengagemangen och därmed beskattningens omfattning.

Att den som vistas utomlands går miste om en del av samhällsser
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966

vicen inom riket, t. ex. i fråga om allmänna kommunikationer och undervisning,

kan däremot enligt sakens natur inte göras något åt.

Redan enligt gällande rätt saknas korrespondens mellan de regler som

grundlägger skattskyldighet vid tjänstgöring utomlands och de bestämmelser

som reglerar rätten till olika samhällsförmåner under sådan tjänstgöring.

Den bristande överensstämmelen kommer uppenbarligen att bli

än mera påtaglig, om de föreslagna författningsändringarna på beskattningens

område genomförs. Inkongruensen kommer att skärpas med risk

för stötande resultat i många enskilda fall.

För mig framstår det mot bakgrund av alla hos mig anförda klagomål

om beskattning och förlust av samhällsförmåner som alldeles nödvändigt

att en allmän översyn kommer till stånd av de bosättningsregler i skilda

författningar som bestämmer svenska medborgares samhällsförmåner under

anställning utomlands med syfte att bringa dem i samklang med skattskyldighetsreglerna.

Som mål bör uppställas att kongruens så långt det

?ver hollvud taget är möjligt bör råda mellan skyldigheter och rättigheter

i förhållande till svenska staten för den som har anställning utomlands

med skattskyldighet för inkomsten i Sverige.

Frågan om en översyn av bosättningsbegreppen i skilda författningar i

enlighet med vad här anförts synes mig vara av sådan vikt att den bör

skyndsamt utredas.

Utskottet

Skyldigheten att gälda inkomst- och förmögenhetsskatt är liksom rätten

att uppbära barnbidrag i princip beroende av bosättning här i riket. Bosättningsbegreppen

i skattelagstiftningen och barnbidragslagen har emellertid

i praxis tolkats olika, varför det kunnat inträffa att person, som i skattehänseende

ansetts bosatt här i riket, inte varit berättigad erhålla barnbidrag.

I förevarande motioner begäres att åtgärder skall vidtagas för att samstämmighet

skall uppnås mellan skattelagstiftningens och barnbidragslagens

bosättningsbegrepp.

Socialstyrelsen, som är högsta instans vid prövning av frågor, om rätt till

barnbidrag, har sedan motionerna väcktes ändrat sin tidigare praxis i

fråga om barnbidrag vid vistelse utomlands. Denna nya tillämpning synes

i princip innebära, att den som funnits skattskyldig på grund av bosättning

här i riket inte behöver gå miste om allmänt barnbidrag.

Justitieombudsmannen har i framställning den 19 oktober i år till Kungl.

Maj :t påtalat den bristande överensstämmelsen mellan de regler som grundlägger

skattskyldighet vid tjänstgöring utomlands och de bestämmelser

som reglerar rätten till olika samhällsförmåner under sådan tjänstgöring.

I framställningen hävdas att en översyn av bosättningsbegreppen i skilda

författningar synes vara av sådan vikt att den skyndsamt bör komma till

stånd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966 11

Utskottet vill för sin del instämma i önskemålet att bosättningsbegreppct

i skilda författningar i möjligaste mån samordnas. Med hänsyn till de

åtgärder socialstyrelsen vidtagit och till att trågan, sedd i ett vidare sammanhang,

genom JO:s framställning redan aktualiserats hos Kungl. Maj :t

saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av förevarande

motionsyrkande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:203 och 11:271, såvitt de

hänvisats till lagutskott, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,

fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström, Erik Filip Petersson* och

Hiibinette;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl,

herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Johansson i Skärstad, Jonsson,

Göransson* och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.