Andra lagutskottets utlåtande nr 69 ur 1966
1966-11-15 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1966:69, Andra lagutskottets utlåtande nr 69 ur 1966
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 ur 1966
1
Nr 69
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beskattningen
av utomlands verksamma forskare, såvitt motionerna
hänvisats till lagutskott.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 1: 203 av herr Dahlén m. fl. samt
nr II: 271 av fru Nettelbrandt m. fl.
Motionerna har hänvisats till lagutskott, såvitt angår samstämmighet mellan
barnbidragslagens och skattelagarnas bosättningsbegrepp, till statsutskottet
i vad avser bemyndigande för Kungl. Maj :t att överskrida anslag till
forskningsråd och till bevillningsutskottet i övrigt.
Motionerna har behandlats av statsutskottet i dess utlåtande 73: 1966
och av bevillningsutskottet i dess betänkande 32: 1966.
I motionerna har såvitt nu är i fråga yrkats,
»att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder för att nå samstämmighet
mellan barnbidragslagens och skattelagarnas bosättningsbegrepp».
Beträffande de skäl motionärerna anfört får utskottet i den mån redogörelse
därför ej lämnas i det följande hänvisa till motionen 11:271.
Gällande bestämmelser m. m.
Bosättningsbegreppet enligt skattelagstiftningen
Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är av grundläggande
betydelse för hans skattskyldighet. Enligt 53 § 1 mom. a) kommunalskattelagen
(KL) samt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomstskatt
(IF) är han sålunda skattskyldig för all inkomst för tid under vilken
han varit här i riket bosatt (oinskränkt skattskyldighet) men endast skyldig
att erlägga skatt för vissa slag av inkomst för tid, under vilken han ej
varit här i riket bosatt (inskränkt skattskyldighet). Likartade regler gäller
i fråga om förmögenhetsskatten.
I punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL anges när fysisk person skall anses
vara här i riket bosatt. Huvudregeln är, att som bosatt här i riket räknas
den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med sådan person skall enligt
68 § KL likställas den som, utan att han är bosatt i Sverige, vistas stadigvarande
här.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 69
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966
Uttrycket bo och hemvist innebär inte, att vederbörande med nödvändighet
behöver ha bostad här i landet. Det torde vara till fyllest, om han har
någon mera påtaglig anknytning till Sverige, t. ex. bohag eller personliga
eller ekonomiska intressen. Å andra sidan kan bosättning utomlands föreligga
för gift person även om han har bostad i Sverige, i vilken maken kvarbor,
t. ex. på grund av barnens skolgång. I sådant fall torde makarna betraktas
som av varandra oberoende skattskyldiga. Oavsett civilståndet fästes
— för den som behåller eller förhyr våning i Sverige — stor vikt vid
anledningen till vistelsen utom riket. Sålunda beaktas karaktären av arbetsuPPgifter
och utomlandsvistelsens varaktighet. Någon bestämd tidsgräns
finns emellertid inte meddelad i nu gällande författningar.
Vid sidan av den nu behandlade huvudregeln återfinns i anvisningspunkten
vissa föreskrifter som närmast tar sikte på mera speciella fall. Sålunda
stadgas, att svensk medborgare, som uppehåller sig på resor i främmande
land men har bo och familj kvar i riket, anses vara bosatt i Sverige, även
om vistelsen utomlands är långvarig. Även utlänning behandlas på samma
sätt i beskattningshänseende, om han stadigvarande bor eller under längre
tid, utan andra avbrott än rent tillfälliga, vistas här i riket.
För den, som på grund av sin tjänst är tvungen att företa resor utomlands,
finns följande bestämmelser.
Sjöman, som är inskriven på sjömanshus här i riket och har sin familj
i Sverige, skall enligt nämnda anvisningspunkt vid tjänstgöring ombord på
fartyg i utrikes fart alltjämt anses bosatt här i riket. I detta sammanhang
kan erinras om anvisningspunkten 2 till 53 § KL som stadgar, att verksamhet
på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket, även
om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utomlands
eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande (t. ex.
handelsresande).
Vidare föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL, att en i allmän
tjänst anställd person eller missionär, som för sin verksamhet uppehåller
sig och har fast bostad på utrikes ort, i allmänhet inte bör anses som bosatt
här i riket, även om han fortfarande är mantalsskriven i Sverige. Med
»allmän tjänst» torde åsyftas anställning hos svensk offentligrättslig juridisk
person oavsett anställningsformen. Bestämmelsen torde emellertid icke
vara tillämplig på svensk personal, som tillhör svensk beskickning eller
lönat konsulat hos utländsk makt och som på grund av sin tjänst är bosatt
utomlands. För denna kategori finns nämligen särskilt stadgat i 69 § KL
och 17 § IF. Särskilda stadganden är också meddelade för »arbetare, som
för längre tid tagit anställning utomlands».
Rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadigvarande
sätt slagit sig ned på utrikes ort, skall enligt punkt 1 av anvisningarna
till 53 § KL inte anses vara bosatt här i riket. Detsamma gäller som nyss
antytts för arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands. Stad
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 09 år 1900
3
gandet om yrkesidkare -— varmed torde åsyftas person med fritt yrke —
samt rörelseidkare torde innebära, att de på grund av sin verksamhet anses
vara knutna med sådana band vid den ort där de uppehåller sig, att de
inte bör betraktas som bosatta i Sverige. Beträffande arbetare är kravet på
beständigheten hos vistelsen på utrikes ort av likartat innehåll. Varar vistelsen
och anställningen en längre tid, anses arbetare icke vara bosatt i
Sverige.
Slutligen stadgas i anvisningspunkten att mantalsskrivningen är utan
betydelse för frågan om skattskyldighet för inkomst. Härav framgår att för
den, som ej är mantalsskriven i Sverige, oinskränkt skattskyldighet likväl
kan föreligga, under det att så ej behöver vara fallet för alla som har mantalsskrivits
här i riket. Av en jämförelse mellan bosättningsbegreppen enligt
skatteförfattningarna och folkbokföringsförordningen framgår att dessa
begrepp icke är identiska. Vid bedömandet av en persons bosättning i mantalsskrivningshänseende
är uteslutande förhållandena per den 1 november
året före beskattningsåret avgörande. Enligt skatteförfattningarna skall
däremot samtliga omständigheter under beskattningsåret tas med vid bedömandet
var en person skall anses som bosatt. Bedömningen kan resultera
i att bosättning i Sverige föreligger endast under en del av året.
Genom dubbelbeskattningsavtal med främmande stater kan bosättningsreglerna
ges ett annat innehåll än det ovan refererade.
Tillämpningen av kommunalskattelagens bosättningsregler har föranlett
talrika avgöranden i högsta instans. Av dessa torde sammanfattningsvis
framgå att en i enskild tjänst anställd person anses bosatt utomlands om
han på grund av tjänsten uppehållit sig där ett år eller längre. Är han däremot
anställd i svensk allmän tjänst är en längre tid än ett år erforderlig.
Då vistelsen utom riket föranletls av sjukdom har enligt förefintliga rättsfall
bosättning i Sverige alltjämt ansetts föreligga även om vistelsen utsträckts
till att överstiga ett år. I visst fall har vistelse utom riket ända upp
till tre år inte ansetts tillräcklig för att konstituera bosättning hos den främmande
staten.
När vistelsen utomlands huvudsakligen har sin orsak i studier anses bosättning
i Sverige också föreligga, oaktat den studerande uppehåller sig utom
riket under längre tid än ett år.
I proposition nr 127 till årets riksdag föreslås en komplettering av bestämmelserna
rörande det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Förslaget innebär
att en bevisbörderegel införs för de fall då en här bosatt svensk medborgare
avreser från Sverige och det inte från början är uppenbart att det är fråga
om definitiv utflyttning. Den skattskyldige skall i så fall anses fortfarande
bosatt här i landet intill tre år från avresan, om han inte visar att han
saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar till Sverige. Efter
treårstidens utgång anses han bosatt i Sverige endast om taxeringsmynlf
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. A''r 69
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966
digheten kan visa att han fortfarande har så starka band med Sverige att
han trots utflyttningen bör anses ha sitt egentliga bo och hemvist här. I anslutning
härtill föreslås skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som
i enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen
där varar minst ett år. Denna ettårsregel är däremot inte avsedd att tillämpas
i fråga om lön o. d. från staten eller svensk kommun till person
som vistas i utlandet. Enligt den internationella skatterätten anses utbetalarstaten
ha uteslutande rätt att beskatta sådan lön.
Bosättningsbegreppet enligt barnbidragslagen
Enligt 1 § barnbidragslagen skall för barn som är svensk medborgare och
bosatt i riket utgå allmänt barnbidrag. För utländska barn utgår barnbidrag
om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller
och barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i
riket. Socialstyrelsen är högsta instans i mål om utbekommande av barnbidrag.
Det är sålunda styrelsens praxis som blir avgörande för bosättningsreglernas
innebörd. Styrelsens praxis redovisas i Råd och anvisningar nr 128
och 147 samt i cirkulärskrivelse till barnavårdsnämnderna den 21 mars 1966.
Socialstyrelsen har uppställt som huvudregel, att ett barn inte är bosatt
här i riket, såvida det ej är här kyrkobokfört. I socialstyrelsens anvisningar
påpekas, att den som är anställd i rikets tjänst å utländsk ort skall vara
kyrkobokförd med sin familj och sin svenska betjäning i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm. Vid tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag
skall dessa personer anses som bosatta i Sverige.
När det gäller barn som utreser ur riket tillämpas åtskilliga undantag från
huvudregeln. I Råd och anvisningar nr 128 anföres följande.
Det förekommer ej sällan, att personer, som vistas i utlandet under sådana
förhållanden, att de får anses bosatta där, likväl är kyrkobokförda här
i riket. För att de skall avföras ur kyrkoböckerna i samband med utflyttningen
fordras nämligen, att de har för avsikt att stadigvarande bosätta sig
utom riket. Även om dylik avsikt ej föreligger vid avresan ur landet, kan
förhållandena sedermera utvecklas så, att de bör anses stadigvarande bosatta
i utlandet. De borde då rätteligen avföras ur kyrkoböckerna, fastän så
av en eller annan anledning kanske inte sker. I dessa fall liksom då någon,
som inte längre har fast hemvist i Sverige, vistas utomlands utan att kunna
anses vara stadigvarande bosatt där, skall barnbidrag inte utgå. Det enda
undantaget från regeln att barnbidrag inte skall utgå för barn, som tillsammans
med vårdnadshavaren är stadigvarande bosatta utanför riket, är det
nyss berörda fallet med diplomaters m. fl. barn.
Barnavårdsnämnderna bör ha sin uppmärksamhet riktad på dessa fall,
rörande vilka de inte kan påräkna uppgifter från pastor. Avgörande bör
vara, huruvida vederbörande kan anses ha sitt verkliga hemvist i utlandet
eller här i riket. Ett par månaders vistelse årligen i Sverige är sålunda inte
tillräckligt, för att barnet skall kunna anses här bosatt. Nu ifrågavarande
förhållande föreligger ofta beträffande barn till missionärer och sjömän,
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966 5
vilka enligt folkbokföringsförordningcn äger rätt alt kvarstå kyrkobokförda
i sina hemförsamlingar. Framställningar har gjorts av såväl missionärer som
i handelsflottan anställd personal om barnbidrag för deras barn, under tid
då barnen stadigvarande vistats utomlands. Socialstyrelsen har inte ansett
dessa framställningar böra föranleda ändring av nuvarande tillämpning av
lagen i detta avseende, bland annat med bänsyn till svårigheten att för dessa
barn, som ofta vistas å avlägsna orter i utlandet, få fram eu betryggande
avisering till barnavårdsnämnderna om förändringar, som inverkar pa
bidragsrälten.
Det förekommer numera inte så sällan att barn, vars föräldrar är bosatta
i Sverige, fullgör sin skolgång i utlandet. Ofta är det fråga om utländska
medborgare, som finner det lämpligt att placera barnet i skola i hemlandet.
I dylika fall, där i Sverige kyrkobokfört barn fullgör sin ordinarie skolgång
— här avses även läroverk — i utlandet och endast vistas hemma under
skolferierna, skall barnbidrag inte utgå. Detta barn skall betraktas som stadigvarande
bosatt utomlands, varför rätt till barnbidrag inte heller föreligger
under de tider av året, då det tillfälligt vistas hemma i Sverige för ferier.
Vid stadigvaraande vistelse utomlands skall barnbidrag sålunda inte utgå.
Under kortare tillfällig utlandsvistelse kan däremot rätten till barnbidrag
tänkas kvarstå. I fall, då barn exempelvis medföljer föräldrarna på ferieeller
studieresa till utlandet, bör bortovaron som regel inte inverka på bidragsrätten.
Styrelsen får här meddela följande anvisningar för prövningen av bidragsrätten
under barns tillfälliga utlandsvistelse. Nämnderna torde observera,
att dessa anvisningar i viss mån avviker från vad tidigare härom meddelats
i R. o. A. nr 75 och 99.
I syfte att få fram likformighet vid bedömningen av bidragsrätten i dessa
fall har en viss tidsgräns föreskrivits. Det har härvid ansetts skäligt godkänna
en utlandsvistelse omfattande högst 5 kvartal såsom sådan tillfällig
vistelse, varunder rätten till barnbidrag får kvarstå. Vid utformningen av
denna regel har hänvisning tidigare gjorts till 10 § och den möjlighet denna
paragraf ger till utbetalning av bidrag bakåt i tiden. Anknytningen till
10 § har bidragit till att regeln rörande längsta tillåtna bortovaro tolkats
på olika sätt och att man på sina håll godtagit bortovaro omfattande ända
upp till 1 1/2 år såsom tillfällig vistelse.
För att få fram en för alla nämnder likformig tillämpning skall följande
principiella regel gälla för prövningen av bidragsrätten i ifrågavarande fall.
Utlandsvistelse, som varar högst fyra kalenderkvartal efter det kvartal,
varunder utresan ägt rum, skall betraktas som sådan tillfällig bortovaro,
varunder rätten till barnbidrag må kvarstå. Observeras bör att en ovillkorlig
förutsättning för rätt till bidrag under bortovaron är, att barnet stått kvarskrivet
i Sverige. Om barnet avförts ur församlingsboken i samband med
utresan, får utlandsvistelsen aldrig betraktas som tillfällig.
Regeln innebär, att barn kan få tillfälligt vistas utomlands under en tidrymd
av 4—5 kvartal utan att vistelsen inverkar på rätten till barnbidrag.
Tidsgränsen för den längsta tillåtna bortovaron varierar emellan fyra och
fem kvartal beroende av när under kvartalet utresan sker.
Såsom exempel kan nämnas följande. Barnfamiljen A., som avreste på
studieresa till utlandet den 5 oktober 1959, behöver inte vara tillbaka i Sverige
förrän den 31 december 1960. Familjen kan alltså vara borta nära fem
kvartal utan att gå miste om barnbidragen. Familjen B., som i samma syfte
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966
avreste den 31 december 1959, måste vara tillbaka redan den 31 december
1960 för att få behålla rätten till barnbidrag under bortovaron.
Utlandsvistelse, som varar längre än de fyra kvartalen efter utresekvartalet,
kan inte betraktas som sådan tillfällig bortovaro, varunder rätten till
barnbidrag må kvarstå. Vid längre utlandsvistelse får bidrag ej utbetalas
för någon del av bortovaron. Retroaktiv utbetalning av bidrag för denna tid
efter återkomsten kan därför inte ifrågakomma.
1 .prir?ciP ska11 den kär »“givna tidsregeln strikt tillämpas. Det kan emellertid
förväntas uppstå fall, då bortovaron av olika anledningar skulle sträcka
sig endast några enstaka dagar över den angivna tidsgränsen, och förhållandena
är sådana att det kan synas skäligt att ändå låta bidragsrätten
kvarstå. Såsom exempel härpå kan nämnas följande situation: En familj,
som varit borta sedan november 1959, är på hemväg till Stockholm med
flyg och beräknas anlända den 31 december 1960. På grund av dimma blir
ankomsten försenad till den 2 januari 1961. I ett sådant och liknande force
majeuie-fall kan bidrag tänkas utgå trots att den stipulerade tidsgränsen
överskridits. Dylika ärenden bör underställas socialstyrelsen för prövning
av bidragsrätten.
Förfrågan har inkommit till socialstyrelsen huruvida ett barn, som föds
under moderns vistelse utomlands, kan bli berättigat till barnbidrag retroaktivt,
när modern återvänder tillsammans med barnet.
Om modern är kvarskriven i Sverige blir ett utom riket fött barn kyrkobokfört
i moderns församling vid födelsen, därest vederbörlig anmälan göres
om barnets födelse. Det synes skäligt att bidragsrätten för det utomlands
fodda barnet bedöms som om barnet utrest tillsammans med modern. Är det
fråga om en kortare tillfällig utlandsvistelse, där rätten till barnbidrag i sådant
fall skulle ha kvarstått, synes barnbidrag alltså böra utgå efter hemkomsten
från och med kvartalet efter födelsekvartalet.
I en piomemoria den 20 juli 1965 upprättad inom socialstyrelsen har en
undersökning gjorts beträffande överensstämmelsen mellan skatteskyldig
het och rätten till barnbidrag. I promemorian anföres bl. a.
För beskattning av tjänsteinkomst förvärvad under tjänstgöring utomlands
gäller i allmänhet den s. k. ettårsregeln. Om tjänstgöringen varar ett
år eller mindre föreligger enligt interna skattebestämmelser skattskyldighet
i Sverige. Skattskyldigheten kan modifieras genom dubbelbeskattningsavtal.
Vid tjänstgöring utomlands överstigande ett år föreligger med vissa
undantag ej skattskyldighet i Sverige.
Ettårsregeln gäller alla i enskild tjänst anställda. Till denna kategori hör
anställda i industri- och affärsföretag, i FN och dess fackorgan, u-landsexperter,
Opex-tjänstemän m. fl.
Eftersom rätten till barnbidrag enligt nu gällande tillämpning kvarstår
under utlandsvistelse, som varar omkring ett år, råder beträffande denna
kategori utlandsanställda som regel överensstämmelse mellan skyldigheten
att betala skatt i Sverige och rätt till allmänt barnbidrag.
Undantagna från ettårsregeln vid beskattningen är:
1) i svensk allmän tjänst anställda, ex. militärpersonal, vissa präster,
NIB-anställda, vid universitet anställda forskare, lärare, föreläsare och vissa
kommunanställda
2) personal ombord på svenska fartyg
3) flygpersonal hos SAS.
Andra lagutskottets utlåtande nr 6!) år 1966
7
För personer tillhörande dessa kategorier gäller att de kan bli skattskyldiga
i Sverige för tjänsteinkonisl under vistelse utomlands även om tjänstgöringen
varar längre tid än ett år.
Genom dubbelbeskattningsavtal kan dock i vissa fall skattefrihet i Sverige
förekomma även för personer tillhörande dessa kategorier ntlandsanställda.
En ändring av tillämpningen av barnbidragsbestämmelserna skulle sålunda
främst komma att beröra här nämnda grupper.
För vissa i allmän tjänst anställda utgår redan barnbidrag, trots att utlandsvistelsen
sträcker sig över längre tid än ett år, nämligen för dem som
på grund av anställning i rikets tjänst å utländsk ort enligt folkbokföringsbestämmelserna
skall vara kyrkobokförda i Storkyrkoförsamlingen. Dit hör,
förutom svensk diplomatisk personal, svensk personal i SJ :s resebyråer
utomlands, svenskar tillhörande svenska representationer vid OECD, Efta
och liknande organisationer samt fältpersonal hos NIB. Även andra kategorier
i rikets tjänst anställda kan vid utlandstjänstgöring av längre varaktighet
överföras till Storkyrkoförsamlingen.
Beträffande antalet fall med skattskyldighet i Sverige utan rätt till barnbidrag
kan vidare anföras.
Kommunala uppdrag utomlands för längre tid än ett år är mycket sällan
förekommande.
Fall där familjer till sjöfartspersonal står kvarskrivna i Sverige under
längre utlandsvistelse är av flera skäl fåtaliga. En av orsakerna härtill anges
vara, att nämnda personal regelmässigt måste låta kyrkoskriva sig i vistelselandet,
exempelvis därest de bosätter sig i Nord- och Sydamerika.
Beträffande denna kategori må nämnas att sjöman med tjänstgöring
ombord i många fall åtnjuter förmånligare beskattning än landpersonal. Vid
bosättning utomlands tillämpas 15 % — sjömansskatt.
Flygpersonal i SAS har numera sällan sammanhängande tjänstgöring
utomlands överstigande ett år.
Utöver barnfamiljer tillhörande här nämnda kategorier med skattskyldighet
i Sverige under utlandsvistelse överstigande ett år, kan förekomma fall,
där någon vistas utomlands för hälsans vårdande. De torde i princip vara
skattskyldiga i Sverige. Antalet sådana fall bedömes vara fåtaliga.
Av denna kartläggning av skattskyldigheten under utlandsvistelse framgår,
att en utvidgning av rätten till barnbidrag torde komma att beröra ett
förhållandevis litet antal fall.
De personer som tjänstgör utomlands i enskild tjänst, erhåller enligt nuvarande
tillämpning barnbidrag för tid, som motsvarar den, varunder oinskränkt
skattskyldighet föreligger. I rikets tjänst anställda i utlandstjänstgöring
med viss varaktighet kan överföras till Storkyrkoförsamlingen och
bibehåller härigenom rätten till barnbidrag för obegränsad tid.
De fall, där rätt till barnbidrag nu ej föreligger och där vederbörande
under åberopande av skattskyldighet ställer krav på barnbidrag under utlandsvistelse,
avser och torde i fortsättningen komma att avse huvudsakligen
universitetsfolk och militär personal.
Socialstyrelsen har genom beslut den 10 mars 1966 i vissa avseenden ändrat
sin praxis beträffande bosättningsbegreppet. Styrelsens beslut har genom
cirkulärskrivelse den 21 mars i år delgivits barnavårdsnämnderna den
ändrade tillämpningen.
Beträffande barn till i rikets tjänst å utländsk ort anställd, som medföl
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 är 1966
jer vid därav föranledd utlandsvistelse, har hittills barnbidrag för längre tid
än sex månader icke utgivits fortlöpande om ej familjen varit kyrkobokförd
i Storkyrkoförsamlingen. Den omständigheten att vederbörande ej låtit
skriva sig i Storkyrkoförsamlingen har emellertid styrelsen inte numera ansett
utgöra något binder för utgivande av barnbidrag under utlandsvistelse
som varat i ett år och sju månader.
Beträffande barn till annan än i rikets tjänst å utländsk ort anställd har
styrelsen i betydande grad modifierat sin tidigare praxis. I fall där föräldrar
under längre tid än ett år bedrivit studier i utlandet men haft kvar sin
anknytning till Sverige genom bostad, tjänst etc. har sålunda barnbidrag
ansetts skola utgå. Likaså har barnbidrag ansetts skola utgå i fall där fadern
varit anställd som FN-observatör och familjen till följd därav vistades
utomlands i över ett år.
Därjämte bar styrelsen funnit att barn, som fullgör sin skolgång i utlandet
och av denna anledning är kvarskrivna hos här bosatta föräldrar eller
andra anhöriga, skall anses bosatta i riket under tiden för skolgången och
alltså vara berättigade till löpande barnbidrag för denna tid.
I ett av besluten rörande barn vars fader drev studier utomlands anförde
t. f. byråchefen Sturkell till närmare utvecklande av sin mening bl. a.
Enligt 1 § första stycket lagen om allmänna barnbidrag är en av förutsättningarna
för att barn skall erhålla barnbidrag att barnet är bosatt här
i riket. Bosättningsbegreppet är emellertid, bl. a. när det gäller utlandsvistelser,
inte vare sig genom praxis eller författningsbestämmelser omgärdat
av några enhetliga, för alla situationer gällande tidsgränser. Avgörandet huruvida
någon är bosatt i riket under utlandsvistelse beror i stället på en
nyanserad bedömning, där hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter.
Den praxis som f. n. finns att tillgå för bedömningen av bosättningsbegreppet
har närmast utvecklats när det gäller tillämpningen av skattelagstiftningen
(53 § kommunalskattelagen och anvisningarna till samma paragraf).
Huvudregeln enligt gällande praxis är — såvitt nu är av intresse
— att anställning utomlands under en tid av mer än ett år medför, att bosättning
här i riket icke längre anses föreligga. Detta innebär att den i barnbidragsärenden
hittills tillämpade schablonregeln (fyra kvartal efter utresekvartalet
eller 12—15 månader) i huvudsak givit ett riktigt resultat. Den
har t. o. m. ofta inneburit en för den enskilde något förmånligare tolkning
än en strikt tillämpning av bosättningsbegreppet skulle medfört. I skattepraxis
fästes emellertid stor vikt vid anledningen till vistelsen utom riket.
Praxis har därför i vissa fall inneburit att bosättning här i riket ansetts föreligga
även om utlandsvistelsen utsträckts till att överstiga ett år. I något
fall har en vistelsetid utom riket av ända upp till tre år icke ansetts tillräcklig
för att konstituera bosättning hos den främmande staten. Då vistelsen
utom riket föranletts av sjukdom eller huvudsakligen har sin orsak i studier
har bosättning i Sverige ansetts föreligga även vid utomlandsvistelser
som varat längre tid än ett år.
Eftersom det är bosättningen som - - såvitt nu är i fråga — är avgörande
för rätten till allmänt barnbidrag och bosättningsbegreppet enligt min
Andra lagutskottets utlåtande nr tit) år 1966
9
mening så långt möjligt är bör tolkas enhetligt för olika rättsområden bör
allmänt barnbidrag utgå även vid längre utlandsvistelser än 12—15 månader
under förutsättning att vederbörande barn kan anses alltjämt bosatt
i Sverige under utlandsvistelsen. Som jag förut nämnt skall härvid hänsyn
tas till samtliga relevanta omständigheter. Till dessa hör i första hand ändamålet
med utlandsvistelsen men även sådana förhållanden som alt någon
i familjen har tjänst kvar i Sverige eller att bostad eller möbler finnes kvar
här i landet. Särskild anledning att antaga fortsatt bosättning i Sverige föreligger
om vederbörande som skäl för utlandsvistelsen anger studier, vård
av hälsa eller dylikt.
Ur kontrollsynpunkt är det alltjämt nödvändigt att barnbidrag — utom
för de fall där utlandsvistelsen föranledes av att någon är i rikets tjänst å
utländsk ort anställd — icke utbetalas löpande utan indrages på sätt som
tidigare skett till dess barnet återkommer till riket. Efter barnets återkomst
får vederbörande barnavårdsnämnd återuppta ärendet för prövning av bidragsrätten
under hela den tid för vilken bidrag icke utgått. Därvid bör vid
tillämpningen av 10 § lagen om allmänna barnbidrag den gamla ansökan om
barnbidrag anses omfatta även tiden för utlandsvistelsen. Vid tillämpningen
bör vidare alltjämt den tidigare regeln om fyra kvartal efter utresekvartalet
vara huvudregel och den bidragsberättigade ha bevisbördan för de omständigheter
som konstituerar bosättning i riket vid längre tids utlandsvistelse.
Framställning från justitieombudsmannen
Riksdagens justitieombudsman har den 14 oktober i år hos Kungl. Maj :t
gjort en framställning om revision av bestämmelserna om bosättning i riket
såsom villkor för rätt till samhällsförmåner i syfte att åstadkomma en
rättvis avvägning mellan förefintlig skyldighet att gälda skatt för lön under
tjänstgöring utomlands och rätt till olika samhällsförmåner under utlandsvistelse.
JO framhåller bl. a., att socialstyrelsen ändrat sin praxis så att ingen
som funnits skattskyldig på grund av bosättning i riket behöver gå miste
om allmänt barnbidrag därför alt han inte kan anses bosatt i riket i den
mening lagen om allmänna barnbidrag åsyftar. I fråga om samordning av
de legala bosättningsbegreppen i andra än skatterättsliga författningar anför
JO.
En betydande del av skattemedlen används i våra dagar för att bestrida
utgifter för särskilda samhällsförmåner som tillhandahålls medborgarna.
Det blir då ett rättvisekrav, som svårligen kan avvisas, att den som deltar
i kostnaderna för denna samhällsservice i princip också får rätt att ta del
av de förmåner som denna ger medborgarna. I synnerhet gäller detta naturligtvis
sådana individuella förmåner som barnbidrag och den allmänna
försäkringens olika förmåner. Vidare synes rimligt att skattebetalare, som
är svensk medborgare, också genom rösträtt vid allmänna val har möjlighet
att påverka samhällsengagemangen och därmed beskattningens omfattning.
Att den som vistas utomlands går miste om en del av samhällsser
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966
vicen inom riket, t. ex. i fråga om allmänna kommunikationer och undervisning,
kan däremot enligt sakens natur inte göras något åt.
Redan enligt gällande rätt saknas korrespondens mellan de regler som
grundlägger skattskyldighet vid tjänstgöring utomlands och de bestämmelser
som reglerar rätten till olika samhällsförmåner under sådan tjänstgöring.
Den bristande överensstämmelen kommer uppenbarligen att bli
än mera påtaglig, om de föreslagna författningsändringarna på beskattningens
område genomförs. Inkongruensen kommer att skärpas med risk
för stötande resultat i många enskilda fall.
För mig framstår det mot bakgrund av alla hos mig anförda klagomål
om beskattning och förlust av samhällsförmåner som alldeles nödvändigt
att en allmän översyn kommer till stånd av de bosättningsregler i skilda
författningar som bestämmer svenska medborgares samhällsförmåner under
anställning utomlands med syfte att bringa dem i samklang med skattskyldighetsreglerna.
Som mål bör uppställas att kongruens så långt det
?ver hollvud taget är möjligt bör råda mellan skyldigheter och rättigheter
i förhållande till svenska staten för den som har anställning utomlands
med skattskyldighet för inkomsten i Sverige.
Frågan om en översyn av bosättningsbegreppen i skilda författningar i
enlighet med vad här anförts synes mig vara av sådan vikt att den bör
skyndsamt utredas.
Utskottet
Skyldigheten att gälda inkomst- och förmögenhetsskatt är liksom rätten
att uppbära barnbidrag i princip beroende av bosättning här i riket. Bosättningsbegreppen
i skattelagstiftningen och barnbidragslagen har emellertid
i praxis tolkats olika, varför det kunnat inträffa att person, som i skattehänseende
ansetts bosatt här i riket, inte varit berättigad erhålla barnbidrag.
I förevarande motioner begäres att åtgärder skall vidtagas för att samstämmighet
skall uppnås mellan skattelagstiftningens och barnbidragslagens
bosättningsbegrepp.
Socialstyrelsen, som är högsta instans vid prövning av frågor, om rätt till
barnbidrag, har sedan motionerna väcktes ändrat sin tidigare praxis i
fråga om barnbidrag vid vistelse utomlands. Denna nya tillämpning synes
i princip innebära, att den som funnits skattskyldig på grund av bosättning
här i riket inte behöver gå miste om allmänt barnbidrag.
Justitieombudsmannen har i framställning den 19 oktober i år till Kungl.
Maj :t påtalat den bristande överensstämmelsen mellan de regler som grundlägger
skattskyldighet vid tjänstgöring utomlands och de bestämmelser
som reglerar rätten till olika samhällsförmåner under sådan tjänstgöring.
I framställningen hävdas att en översyn av bosättningsbegreppen i skilda
författningar synes vara av sådan vikt att den skyndsamt bör komma till
stånd.
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1966 11
Utskottet vill för sin del instämma i önskemålet att bosättningsbegreppct
i skilda författningar i möjligaste mån samordnas. Med hänsyn till de
åtgärder socialstyrelsen vidtagit och till att trågan, sedd i ett vidare sammanhang,
genom JO:s framställning redan aktualiserats hos Kungl. Maj :t
saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av förevarande
motionsyrkande.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:203 och 11:271, såvitt de
hänvisats till lagutskott, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 november 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson,
fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström, Erik Filip Petersson* och
Hiibinette;
från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl,
herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Johansson i Skärstad, Jonsson,
Göransson* och Åkerlind.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660031
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.