Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning angående införande av en allmän sysselsättningsförsäkring enligt de i motionen angivna riktlinjerna.» Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet i den mån redogörelse härför ej lämnas nedan hänvisa till motionerna 11:190 och 11:296. Gällande ordning Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig.

1966-11-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:70, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning angående införande av en allmän sysselsättningsförsäkring enligt de i motionen angivna riktlinjerna.» Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet i den mån redogörelse härför ej lämnas nedan hänvisa till motionerna 11:190 och 11:296. Gällande ordning Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av väckta motioner om allmän arbetslöshetsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 141 av herr Bengtson m. fl. och II: 190

av herr Hedlund m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 227 av herr Tistad och II: 296 av herr

Westberg m. fl.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 141 och II: 190 yrkas »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan om införande

av ett nytt arbetslöshetsförsäkringssystem — omfattande allmän

grundförsäkring, gällande alla medborgare i lika mån, och därutöver frivillig

arbetslöshetsförsäkring av nuvarande slag — i enlighet med de allmänna

riktlinjer som anförts i motionen.»

I motionerna I: 227 och II: 196 yrkas »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om en utredning angående införande av en allmän

sysselsättningsförsäkring enligt de i motionen angivna riktlinjerna.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet i den mån redogörelse härför ej lämnas nedan hänvisa till motionerna

11:190 och 11:296.

Gällande ordning

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Den handhas av arbetslöshetskassor,

som i allmänhet är organiserade av de försäkrades fackliga

organisationer på olika yrkesområden. En kassa för ett visst yrkesområde

är öppen för alla arbetstagare inom detta område, oavsett om de

är fackligt organiserade eller ej. Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende

understödsföreningar. De är erkända av arbetsmarknadsstyrelsen,

som är statlig tillsynsmyndighet. Försäkringen regleras av förordningen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966

om erkända arbetslöshetskassor och förordningen om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor. Dessa författningar tillkom år 1956. Arbetslöshetsförsäkringen

finansieras med medlemsavgifter till omkring 50 %,

med statsbidrag till omkring 40 % och med fondavkastning till omkring

10 %. Statsbidraget är konstruerat så att det täcker en större del av kostnaderna

när arbetslösheten ökar. Till medlem i erkänd arbetslöshetskassa

utgår dagpenning, vars belopp kassorna själva bestämmer upp till ett maximibelopp

av 40 kr. Ersättning utgår endast till arbetslös kassamedlem som

är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete och som också söker arbete

genom den offentliga arbetsförmedlingen. Medlem måste vidare bl. a. ha

kvalificerat sig för ersättning genom avgiftsbetalning till kassan baserad

på arbete under viss tid före arbetslöshetens inträde.

Vid utgången av försäkringsåret 1963/64 omfattade arbetslöshetsförsäkringen

1 563 000 medlemmar.

Vid sidan av försäkringen finns en annan form av kontanthjälp vid arbetslöshet

nämligen kommunala kontantunderstöd. Dessa understöd som

är behovsprövade utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Dagunderstöd

utgår för ensam person med högst 15 kr. och för makar med högst 19 kr.

per dag. Barntillägg utgår med högst 2 kr. per dag och barn under 16 år.

Understöd får som regel inte utgå till den som på grund av arbetslöshet

åtnjuter socialhjälp och i princip inte heller samtidigt som den arbetslöse

uppbär ersättning från arbetslöshetskassa.

Statsbidrag utgår enligt arbetslöshetskungörelsens bestämmelser som

årskostnadsbidrag med 20 %.

På grund av bl. a. utbyggnaden av arbetslöshetsförsäkringen har kontantunderstödsverksamheten

under senare tid avsevärt minskat i omfattning.

År 1963 utgick sålunda understöd till i genomsnitt endast 243

personer.

Enligt lagen den 30 juni 1944 om arbetslöshetsnämnd äger Kungl. Maj :t

förordna att inom kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd för att handha

lokala åtgärder vid oförvållad arbetslöshet. Om särskild nämnd inte finns

tillsatt skall drätselkammare eller kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd.

Motionerna

I motionerna I: 141 och II: 190 anförs bl. a.

En utgångspunkt för utredningen bör vara att försäkringssystemet skall

omfatta dels en allmän grundförsäkring för alla medborgare, dels möjlighet

till frivillig försäkring därutöver, vilken torde kunna ske i frivilliga arbetslöshetsförsäkringskassor

av nuvarande typ. Skälen för en sådan inriktning

är flera. Försäkringen skulle träda i funktion när rätten till arbete — en

allmän medborgerlig rättighet — inte infrias. Även i detta avseende bör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1000

principen om alla medborgares lika rätt tillämpas. Härtill kommer betydelsefulla

omständigheter av försäkringsteknisk natur. Inom de nuvarande

arbetslöshetskassorna står ersättningen i visst iörhållande till vederbörande

inkomst. Detta är möjligt inom ett system som bygger på att de törsäkrade

lmft stadigvarande arbetsinkomst omedelbart innan försäkringen ultaller.

En allmän försäkring kommer däremot att omfatta även personer, l. ex.

ungdom och gifta kvinnor, som då de anmäler sig som arbetssökande inte

haft någon arbetsinkomst, i vart fall inte under näraliggande tid. Möjligheten

att inom grundförsäkringen bestämma försäkringsförmånens storlek

i förhållande till tidigare arbetsinkomst finns således inte, och det lär heller

inte vara möjligt att som grund lägga den inkomst som vederbörande förväntar

sig när han söker arbete. Införandet av grundförsäkringen skulle

medföra eu betydande utjämning av skillnaderna i avgiftsnivå mellan olika

arbetslöshetskassor av nuvarande slag. En betydande del av den totala försäkringen

för personer anslutna till sådana kassor skulle nämligen täckas

av grundförsäkringen, för vilken total avgiftsutjämning skulle gälla. Den

del som påverkar avgiftsuttaget i respektive kassor skulle minskas i motsvarande

mån. Härjämte får det förutsättas att det även efter grundförsäkringens

införande liksom nu skall finnas en viss sådan utjämning av avgifterna

inom den frivilliga påbyggnadsförsäkringen.

Den allmänna grundförsäkringen skulle i stort sett bli verkningslös i

mycket betydelsefulla avseenden, om inom densamma skulle gälla den nuvarande

arbetslöshetsförsäkringens kvalifikationskrav i fråga om föregående

anställningstid. Utformningen av ett annat kvalifikationssystem bör därför

vara en väsentlig uppgift i utredningsarbetet. Det synes uppenbart att

systemet inte kan ges en sådan utformning att t. ex. en person, som på lång

tid inte haft arbetsanställning, skall ha rätt till försäkringsförmån redan

från och med den dag han anmäler sig som arbetssökande, om han inte kan

beredas arbete omedelbart. En regel om att en person i denna situation viss

tid i förväg skall anmäla att han önskar träda i anställning torde böra tillskapas,

så att tid finns för möjliga sysselsättningspolitiska åtgärder. Av

enahanda skäl torde en motsvarande regel böra tillskapas beträffande företagen

så att dessa i förekommande fall får skyldighet att viss tid i förväg

anmäla att arbetskraft kommer alt friställas. Liknande problem föreligger

beträffande systemets utformning i fråga om personer som — mer eller

mindre regelmässigt — önskar arbetsanställning under vissa perioder, t. ex.

studerande som önskar arbete under ferierna, och beträffande försäkringens

giltighet i förhållande till skyldighet att ta av arbetsmarknadsmyndigheterna

anvisat arbete. Dessa spörsmål bör ägnas ingående uppmärksamhet. Måhända

får man också vara beredd att sedermera vidtaga vissa jämkningar i

reglerna sedan erfarenhet vunnits av deras tillämpning.

Även gränsdragningen gentemot socialförsäkringarna i övrigt bör uppmärksammas.

Utgångspunkten bör härvid, liksom nu, vara att endast en

försäkring i taget skall gälla. Eu person skall sålunda inte kunna uppbära

ersättning samtidigt från t. ex. både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Likaså bör erforderliga regler utarbetas i fråga om grundförsäkringens

giltighet då en person är föremål för åtgärder som ingår som led i

hans inplacering i arbetslivet, t. ex. utbildning, omskolning eller arbetsvårdsåtgärder

i arbetsmarknadsmyndigheternas regi.

De nuvarande arbetslöshetskassornas ställning synes i och för sig icke

behöva påverkas av grundförsäkringens införande, annat än som följer av

att de givetvis inte skall lämna försäkring till den del som täckes av grund
1-f

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 70

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966

försäkringen. Det får således anses klart att de kan bibehålla nuvarande

organisatoriska och administrativa uppbyggnad, särskilt om starka önskemål

härom föreligger. Utredningen bör under hänsynstagande härtill pröva

om det nuvarande systemet hör bibehållas för deras vidkommande och/eller

om det finns godtagbara möjligheter till samordning med grundförsäkringens

administration.

En försäkringsmässig avgiftsfinansiering av den allmänna grundförsäkringen

torde inte kunna komma i fråga. Beträffande andra grundläggande

socialförsäkringsförmåner tillämpas finansieringsmetoder som i viss utsträckning

medför utjämning olika medborgare emellan eller fördelning i

förhållande till bärkraft. Sådana principer bör i hög grad vara bestämmande

för finansieringen av den allmänna grundförsäkringen vid arbetslöshet.

Det administrativa handhavandet av grundförsäkringen bör självfallet

prövas ingående. Det synes ligga närmast till hands att ansluta detta till den

nuvarande organisationen för de allmänna socialförsäkringarna. Vissa skäl

kan måhända anföras för att arbetsmarknadsorganisationen ombesörjer administrationen,

men frågornas försäkringstekniska natur talar starkt för

den allmänna socialförsäkringsorganisationen. Av största vikt är dock att

man eftersträvar en anknytning på det administrativa planet till åtgärder

och aktiviteter med vilka arbetslöshetsförsäkringen har ett uppenbart samband.

I motionerna I: 227 och II: 296 anförs bl. a.

För att lösa arbetslöshetstrygghetsproblemen för alla grupper i samhället,

även ungdomar och hemmafruar, som önskar förvärvsarbeta, borde en helt

ny typ av socialförsäkring, en Allmän sysselsättnings försäkring införas.

Man skulle kunna tänka sig ett system, uppbyggt enligt följande huvuddrag.

Försäkringen skulle omfatta alla svenska medborgare fr. o. in. 16 år

t. o. in. 65 år utan undantag samt i Sverige bosatta utländska medborgare.

Ersättning skulle således utgå till varje person, som anmält sig till arbetsförmedlingen

och av denna inte kunnat anvisas arbete på sin allmänna kvalifikationsnivå

på lämplig ort. Grupper såsom studerande, folkpensionärer

och andra som erhåller bidrag från andra socialförsäkringar skulle dock

inte samtidigt erhålla arbetslöshetsersättning.

Följande nya kategorier skulle omfattas av försäkringen:

1. Ca 1,4 miljon arbetstagare som f. n. inte är försäkrade.

2. Ca 450 000 företagare, varav ungefär hälften i jordbruket.

3. Ca 1,6 miljon gifta kvinnor under folkpensionsåldern. En mindre del

av denna grupp förvärvsarbetar för närvarande.

Vissa krav måste ställas på den försäkrade, för att han eller hon skall

kunna göra anspråk på förmånerna, utöver kravet att ha anmält sig på

arbetsförmedlingen. De viktigaste problemen här kan sägas vara: Skall den

arbetssökande kunna kräva ett arbete i sitt speciella yrke? Skall den arbetssökande

kunna kräva ett arbete på sin egen bostadsort?

\ ad gällei omskolning till annat yrke kan man betrakta det såväl som

en rättighet som en skyldighet. Såväl den arbetssökande som arbetsförmedlingen

skall kunna kräva att den arbetssökande genomgår omskolningskurser.

I Iråga om bostadsorten måste man göra en avvägning mellan det

ekonomiskt starkt motiverade kravet på stor rörlighet hos arbetskraften och

mänskliga synpunkter.

Försäkringen är avsedd att täcka viss del av inkomstbortfall. 60 % av tidi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1060

gare inkomst ersätts. Den ersättningsgrundande inkomsten är den enligt

ATP-systemet pensionsgrundande inkomsten enligt senast avgivna självdeklaration.

Av administrativa skäl görs lämpligen eu klassindelning av de

ersättningsgrundande inkomsterna.

Ersättning utgår per dag och kallas dagpenning. Den gamla dagpenningen

och barntillägg försvinner. Dagpenning utgår under högst 5 dagar per

vecka under högst 40 veckor per kalenderår. Antalet ersättningsdagar blir

således högst 200 per år. Någon maximering till ett visst antal år förutsätts

inte ske.

I inget fall skall en lägre dagpenning än 60 % av en 200-del av basbeloppet

i ATP utgå. Minimidagpenningen skulle därmed bli 15 kr. Eu arbetslös

som tidigare inte haft några inkomster av förvärvsarbete skulle således

få 15 kr. per dag.

En stor del av kostnaderna orsakas av den nya gruppen gifta kvinnor,

och det är rimligt att staten till en början täcker vissa kostnader med skattemedel.

På lång sikt bör en fullständig finansiering med arbetsgivaravgifter

uttagna på lönesumman som i ATP eftersträvas. Kostnaderna kan också

väntas minska kraftigt då arbetskraftsreserven gifta kvinnor i större utsträckning

tas i bruk. Någon fonduppbyggnad är inte nödvändig — staten

får med skattemedel även på sikt ta kraftigare stötar orsakade av större

konjunkturnedgångar. Avgifterna betalas emellertid in till ATP-fonderna.

Historik

Frågan om arbetslöshetsförsäkring prövades första gången av riksdagen

år 1908. Saken togs då upp i en motion som blev avslagen av riksdagen.

Även vid 1909 och 1910 års riksdagar väcktes förslag om utredning av arbetslöshetsförsäkring.

Inte heller dessa motioner vann riksdagens bifall.

År 1915 fick en utredning, socialförsäkringskommittén, i uppdrag att

utreda frågan. Denna kommitté avgav år 1922 ett förslag om offentlig arbetsförmedling

och statsbidrag till frivilliga arbetslöshetskassor. Kommitténs

förslag överarbetades i olika omgångar men, sedan man funnit att

förslaget innebar, att vissa arbetargrupper skulle ställas utanför försäkringen,

hänsköts frågan år 1926 till ny utredning. Nio sakkunniga tillkallades,

1926 års arbetslöshetssakkunniga, vilka jämväl fick i uppdrag att

pröva frågan om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. De sakkunniga utarbetade

två alternativa förslag, avseende ett obligatoriskt och ett frivilligt

försäkringssystem, samt förslag rörande reglering av den offentliga arbetsförmedlingen

och om anordnande av allmänna arbeten.

Enligt förslaget till obligatorisk försäkring skulle denna med vissa undantag

omfatta varje arbetare mellan 16 och 67 år, som mot avlöning utförde

arbete för arbetsgivares räkning i industriell eller annan rörelse. De viktigare

undantagen utgjordes av kontors- och butikspersonal samt lant- och

skogsarbetare ävensom personer med ordinarie anställning i statens tjänst.

Kostnaderna för försäkringen skulle enligt förslaget bestridas genom för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966

säkringsavgifter av arbetare och arbetsgivare med bidrag av statsmedel.

Förslaget rörande frivillig försäkring, som sammanförts i en förordning

om erkända arbetslöshetskassor, gick ut på att det allmänna skulle lämna

bidrag till av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor, som fyllde vissa

i lagen angivna villkor rörande medlemsantal m. m. och bedrev sin verksamhet

i enlighet med givna föreskrifter. De sakkunnigas flertal förordade, att

det allmännas bidrag till kassorna skulle bäras av staten ensam.

År 1927 tillsattes den s. k. arbetslöshctsutredningen, som avgav ett betänkande

år 1931 om arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker samt

ett år 1934 om åtgärder mot arbetslöshet.

I riksdagen väcktes under åren 1928—1932 ett flertal motioner med förslag

om införande av arbetslöshetsförsäkring. Under hänvisning till bl. a.

arbetslöshetsutredningens pågående arbete blev samtliga motioner avslagna

av riksdagen.

År 1932 tillkallades fem sakkunniga att inom socialdepartementet biträda

med den fortsatta behandlingen av frågan om införande av arbetslöshetsförsäkring.

Utredningen skulle bl. a. ta sikte på att försäkringen borde

inbegripa största möjliga antal arbetargrupper. De sakkunniga avgav år

1933 en promemoria rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring in. in. Enligt

denna promemoria skulle arbetslöshetsförsäkringen bygga på ett system

av statsunderstödda arbetslöshetskassor. I föreningsrättsligt hänseende

skulle dessa vara registrerade som understödsföreningar. Vidare skulle kassorna

för att komma i åtnjutande av statsbidrag antas till erkända arbetslöshetskassor.

I fråga om kassornas verksamhetsområde föreslogs inte någon

annan begränsning än att medlemmarna i kassorna skulle vara löntagare.

Närmare bestämmelser om understödsverksamheten och om statsbidrag

skulle regleras genom särskilda förordningar härom.

På grundval av de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj :t en proposition

för 1933 års riksdag. Propositionen godtogs emellertid inte av

första kammaren. Sedan inom socialdepartementet förnyade utredningar

verkställts, framlades för 1934 års riksdag på nytt förslag om frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Förslaget anslöt sig i huvudsak till det föregående

året framlagda. Riksdagen biföll förslaget, sedan däri företagits vissa jämkningar.

Förordningarna om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor trädde i kraft den 1 januari 1935.

Det system som då genomfördes är i huvudsak ännu gällande. Betydelsefulla

ändringar har dock beslutats vid riksdagarna åren 1941, 1944, 1946,

1953, 1956 och 1964.

År 1937 utsågs en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av

den svenska socialvården. Kommittén, som antog namnet socialvårdskommittén,

skulle bl. a. söka få till stånd en samordning av socialvårdens olika

grenar. Med utgångspunkt härifrån beslöt kommittén år 1941 att till behandling

uppta frågan om införande av obligatorisk arbetslöslietsförsäk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr It) är Wtili

ring. Förslag härom framlades år 1948 (SOU 1948:39). Kommittén redovisade

två alternativ. Alternativ I innebar ett enhetligt obligatoriskt system

administrerat genom kommunala socialförsäkringsnämnder, länsarbetsnämnder

och arbetsmarknadsstyrelsen. De försäkrade skulle utgöras

av förvärvsarbetande i såväl företagar- som arbetstagarställning. Alternativ

II, till vilket kommitténs majoritet anslöt sig, innebar att de erkända arbetslöshetskassorna

skulle bestå i oförändrade former. Personer, som icke

var medlemmar av erkända arbetslöshetskassor, skulle ha rätt till ersättning

i form av ett enhetsbelopp, som ej graderades efter inkomst. Försäkringen

skulle administreras dels genom kassorna, dels genom ett nyinrättat

kommunalt organ, socialförsäkringsnämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna starkt delade om

det lämpliga i att införa en obligatorisk försäkring. Från åtskilliga håll

hävdades, att man i stället borde inrikta sig på att förbättra den frivilliga

försäkringen. Förslaget föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

Frågan om utvidgning av arbetslöshetsförsäkringen till gruppen som stod

utanför densamma aktualiserades på nytt 1960. I direktiven till den detta

år tillsatta arbetslöshetsförsäkringsutredningen anförde föredragande departementschefen

bl. a.

Trots den betydande omfattning arbetslöshetsförsäkringen nått finns det

fortfarande grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk, som står utanför försäkringen.

Denna bör så vitt möjligt täcka alla grupper med arbetslöshetsrisk

och bereda dem det försäkringsmässiga skydd, som socialförsäkringarna

avser att ge medborgarna. Vid utredningen bör undersökas, vilka grupper

som fortfarande står utanför försäkringen och anledningen härtill, samt

övervägas i vad mån särskilda åtgärder kan vara erforderliga för att även

dessa grupper skall omfattas av försäkringen.

Utredningen (SOU 1963:40) undersökte vilka grupper som fortfarande

stod utanför försäkringen och kom fram till att de oförsäkrade utgjorde

omkring 1,4 milj., att hälften av dem hade möjlighet att bli medlemmar i

befintliga kassor men inte begagnat sig härav samt att visst begränsat behov

av arbetslöshetsförsäkring fanns bland de övriga. Utredningen övervägde,

huruvida det var möjligt att insätta en allmän arbetslöshetskassa

för de kategorier arbetstagare, som ej hade möjlighet att ansluta sig till de

befintliga kassorna. Utredningen fann dock, att en sådan åtgärd skulle

innebära så stora administrativa och ekonomiska problem, att den icke

var ändamålsenlig. Utredningen ansåg att enda utvägen att öppna försäkringen

för alla var att göra den obligatorisk. Utredningen lämnade

emellertid inte något förslag på denna punkt. I en reservation till betänkandet

utvecklades tanken på en obligatorisk försäkring ytterligare. Reservanten,

herr Fälldin, önskade en utredning om en allmän grundförsäkring

jämte en frivillig påbyggnadsförsäkring.

I propositionen nr Ilo år 196b angående ändrade grunder för den fri
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966

villiga arbetslöshetsförsäkringen yttrade föredragande departementschefen:
Jag

vill starkt understryka att jag anser att alla, som blir arbetslösa, bör

få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande sätt. Eftersom svårigheter

att få och behålla ett arbete beror på många olika faktorer är det emellertid

nödvändigt att undersöka orsakerna till arbetslösheten, innan man kan

ta ställning till hur tryggheten skall tillgodoses. Försäkringen är bara en av

många åtgärder i samband med arbetslöshet. Det mest framträdande behovet

av ökat skydd torde f. n. finnas i glesbygdernas avfolkningsområden.

Den där rådande åldersfördelningen medför särskilda svårigheter när det

gäller att skaffa nytt arbete vid arbetslöshet. Bristen på arbetstillfällen i hemorten

innebär omställningssvårigheter särskilt för vissa grupper inom jordoch

skogsbruket. 1960 års arbetsmarknadsutredning, som väntas slutföra

sitt uppdrag under 1964, skall bl. a. särskilt uppmärksamma avvägningen

mellan rörlighetsfrämjande åtgärder, sysselsättningsskapande insatser och

kontanta ersättningar i olika former åt arbetslösa. De brister i försäkringsskyddet,

som ligger till grund för de nyss nämnda önskemålen om ytterligare

utredning rörande arbetslöshetsförsäkringen, bör enligt min mening ses i

ett större sammanhang och därför bör resultaten av de allmänna arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, som kan komma att bli aktuella inom den närmaste

framtiden, avvaktas. När dessa resultat föreligger torde bättre förutsättningar

finnas att bedöma huruvida arbetslöshetsförsäkringen bör bli

föremål för ytterligare utredning.

I samband med propositionen väcktes åtskilliga motioner i vilka begärdes

utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. Andra lagutskottet yttrade

härom i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 48 år 1964.

Utskottet vill för sin del instämma i departementschefens yttrande, att

alla som blir arbetslösa bör få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande

sätt. För att nå detta mål kan olika åtgärder ifrågakomma. Enligt utskottets

uppfattning bör emellertid frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring

bli föremål för en särskild utredning. Med hänsyn till att 1960 års arbetsmarknadsutredning

innevarande år väntas framlägga sitt betänkande och

till de nya aspekter som utredningens förslag kan komma att medföra på

arbetslöshetsproblemen, synes det dock icke lämpligt att redan nu tillsätta

en utredning av det slag motionärerna begär. Utskottet vill emellertid framhålla,

att sedan resultatet av arbetsmarknadsutredningens arbete framlagts

bör frågan ånyo övervägas.

1960 års arbetsmarknadsutredning avgav sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik»

(SOU 1965: 9) år 1965. Utredningen, som utgick ifrån att den

frivilliga arbetslöshetsförsäkringen skulle bibehållas, uttalade sig för vissa

förbättringar i den kommunala kontantunderstödsverksamheten. Utredningen

föreslog dessutom att frågorna om bättre försäkringsskydd, om förtidspensionering

av äldre ortsbundna arbetslösa i glesbygderna och om

samordningen av dessa båda stödformer skulle utredas särskilt.

I proposition nr 52 till årets riksdag angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

uttalade föredragande departementschefen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andni lagutskottets utlåtande nr 70 år l!)(!l> 9

Enligt min mening behöver frågan om kontanthjälpcns ställning inom

arbetsmarknadspolitiken och frågan om ett vidgat skydd mot inkomstbortfall

vid arbetslöshet belysas mera allsidigt. 1 samband därmed bör lämpligen,

i överensstämmelse med önskemål som uttalats av riksdagen, även arbetslöshetsförsäkringen

övervägas på nytt. .lag ämnar begära Kungl. Maj :ts

bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppdrag att undersöka om och

hur ett mera omfattande skydd mot inkomstbortfall i samband med arbetslöshet

bör byggas upp.

Tills vidare bör därför den nuvarande regleringen av de kommunala

kon tant under stöden behållas.

Ny utredning

Efter bemyndigande den 4 mars 1966 bar inrikesministern tillsatt en

utredning angående kontant stöd vid arbetslöshet. I direktiven till utredningen

uttalas bl. a.

Som tidigare nämnts saknar vissa grupper av yrkesutövare, som kan

bedömas löpa risk att bli arbetslösa, ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

Främst gäller detta vissa småföretagare, jordbrukare och hemarbetare. Det

gemensamma för dessa grupper är att de i regel inte liaft någon anställning.

Bland dem som saknar skydd mot arbetslöshet finns också en betydande

grupp sådana som temporärt har anställningar hos olika arbetsgivare

och som därför löper särskild risk att bli arbetslösa. Särskilda problem

föreligger beträffande utformningen av ett arbetslöshetsskydd för

sådana grupper av arbetssökande som inte tidigare har haft förvärvsarbete.

Ett av syftena med de förslag som framlagts i propositionen om arbetsmarknadspolitiken

är att minska riskerna för arbetslöshet och mildra arbetslöshetens

verkningar. Fortfarande finns emellertid enligt min mening

i vissa situationer behov av kontant stöd åt dem som blivit arbetslösa. För

att det skall vara möjligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska

åtgärd som är lämpligast på lång sikt behöver arbetsmarknadsmyndigheterna

liksom den arbetslöse rådrum för undersökningar och

överväganden. Den arbetslöse behöver därför beredas kontant stöd under

en övergångstid. Tidigare utredningar visar att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

f. n. inte fullt ut tillgodoser detta behov.

Som lösningar på det föreliggande problemet har föreslagits dels obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring eventuellt kompletterad med frivillig tillläggsförsäkring,

dels bibehållande av den frivilliga försäkringen men med

ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet. Obligatorisk försäkring

torde utesluta kontantunderstödsverksamhet i dess nuvarande form. Däremot

kan ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet i och för sig kombineras

med den frivilliga försäkringen. En sådan ordning torde komma

att påverka de frivilliga arbetslöshetskassornas betingelser.

I betydande utsträckning sammanhänger svårigheterna att bereda vissa

grupper skydd vid arbetslöshet med de ofullständiga sysselsättningsmöjligheterna

i glesbygderna. Detta spörsmål övervägs i samband med den

undersökning om glesbygdsproblemen som f. n. pågår i anslutning till det

lokaliseringspolitiska arbetet. I viss mån likartade frågor kommer också

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966

att behandlas av den nyligen tillkallade utredningen om låginkomstgruppernas

problem. Dess uppgift är att kartlägga nämnda gruppers geografiska

och yrkesmässiga fördelning och bl. a. därigenom ge ökad klarhet om

varför många medborgare i den fulla sysselsättningens samhälle inte har

kunnat komma bort från mindre givande eller ostadig sysselsättning till

mera fördelaktig sådan. Det material som sålunda kan komma att stå till

buds bör beaktas vid den utredning om kontant stöd vid arbetslöshet som

jag förordar.

Utredningen bör vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå

de former för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast

med hänsyn till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de nämnda

gruppernas särskilda förhållanden.

Stor vikt måste läggas vid de erfarenheter, som de nuvarande arbetslöshetskassornas

verksamhet har givit. Dessa frivilligt organiserade kassor

har gjort synnerligen värdefulla insatser. Genom att de försäkrade själva

har haft inflytande i kassorna har det varit möjligt att i stort sett utan

iriktioner lösa många känsliga problem. Det måste därför enligt min mening

kunna företes starka skäl om ett försäkringssystem som har visat sig

vara så värdefullt helt skall överges.

Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

behövs, bör möjligheterna att samordna den med den nuvarande

frivilliga försäkringen undersökas. Är detta inte möjligt bör också andra

lösningar prövas. Självfallet måste också undersökas vilka finansieringsformer

som är lämpligast vid olika försäkringssystem. En obligatorisk försäkring

kommer att medföra en rad problem av försäkringsteknisk natur,

vilka måste klarläggas. Som exempel må nämnas frågorna hur ersättningens

storlek skall bestämmas för arbetssökande som inte tidigare har haft

någon inkomst av anställning samt hur kvalifikationssystemet skall ordnas

för dem som under lång tid har saknat arbete och inte genast efter ansökan

kan beredas arbete. Samordningen med andra socialförsäkringar bör

också undersökas liksom de administrativa frågorna.

Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns i Norge sedan år 1939. Utredningen

bör tillgodogöra sig erfarenheterna av denna försäkring.

Utredningen bör överväga vilka ändringar i den nuvarande frivilliga försäkringen

som kan bli erforderliga om den kommunala kontantunderstödsverksamheten

vid arbetslöshet föreslås reformerad. Det bör uppmärksammas

att en översyn pågår av lagen om understödsföreningar och att i

detta sammanhang prövas om arbetslöshetskassorna fortfarande bör betraktas

som sådana föreningar.

För de förslag utredningen lägger fram bör den ange hur kostnaderna

fördelar sig på olika berörda parter.

Utskottet

Vår nuvarande arbetslöshetsförsäkring är uppbyggd på frivillig bas. Försäkringen

administreras av självständiga arbetslöshetskassor, som är verksamma

var och en inom sitt särskilda yrkesområde. Försäkringen omfattar

över 1,5 milj. personer. Det beräknas att de oförsäkrade utgör 1,4 milj., varav

hälften har möjlighet att försäkra sig i befintliga kassor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1900

I förevarande motioner begäres utredning av frågan om införande av en

allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna, som framlägger vissa riktlinjer

för en sådan försäkring, menar att den nuvarande ordningen inte gei

skydd vid arbetslöshet åt alla som är i behov därav.

Efter bemyndigande i mars månad i år har chefen för inrikesdepartementet

tillsatt en utredning om kontant stöd vid arbetslöshet. Utredningen,

som är förutsättningslös, skall bl. a. undersöka om någon form av obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring är erforderlig. Det i motionerna uttalade

önskemålet om utredning är alltså redan tillgodosett. Utskottet anser det

för sin del lämpligt att motionerna överlämnas till den tillsatta utredningen.

Utskottet får således hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

nämligen

1) motionerna I: 141 och II: 190 samt

2) motionerna 1:227 och 11:296,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att motionerna

överlämnas till utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet;

samt

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, fru Nilsson,

herrar Eric Carlsson, Edström, Dahlberg, Erik Filip Petersson* och Hiibinette;
från

andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl,

herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Johansson i Skärstad, Jonsson,

Göransson* och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.