Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sabbatsår. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:14 av herr Dahlén m. fl. samt nr 11:29 av fru Nettelbrandt m. fl.

1966-11-22 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sabbatsår. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:14 av herr Dahlén m. fl. samt nr 11:29 av fru Nettelbrandt m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 11)66

1

Nr 73

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sabbatsår.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:14 av herr Dahlén m. fl. samt nr

11:29 av fru Nettelbrandt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning rörande möjligheterna att inom

ramen för den allmänna försäkringen eller annorledes ge enskilda individer

rätt att under livstiden åtnjuta längre sammanhängande ledighet i form av

sabbatsår eller sabbatsledighet».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:29.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen.

På begäran av utskottet har vidare yttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen, Statstjänstemännens riksförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska

stadsförbundet.

1963 års arbetstidskommitté m. m.

I motionerna anföres hl. a., att de däri berörda problemen måhända kan

— efter meddelande av konkreta tilläggsdirektiv — tas upp av rubricerade

kommitté.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, tillkallade den 28 juni

1963 sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om en allmän förkortning

av den lagstadgade arbetstiden, varvid de sakkunniga skulle se över

arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde och innehåll i övrigt samt

lägga fram förslag till helt ny lagstiftning i fråga om arbetstiden (direktiv

se 1964 års riksdagsherättelse s. 165). De sakkunniga arbetar under benämningen

7.963 urs arbetstidskommitté.

Utredningsdirektiven innehåller bl. a. följande.

För egen del finner jag nu tiden mogen att närmare ta upp frågan om en ytterligare

allmän arbetstidsförkortning. För detta ändamål bör tillsättas en

särskild utredning, som även bör ta sig an vissa andra spörsmål, som jag

närmare kommer att ange i det följande.

liihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

Med de arbetstidsförhållanden som nu råder i vårt land blir spörsmålet

om ytterligare arbetstidsförkortning generellt sett mindre en fråga om vad

som är erforderligt och önskvärt ur hälsosynpunkt än en ekonomisk avvägningsfråga.

Ökad fritid påverkar utrymmet för standardökning i andra former.

När man diskuterar hithörande problem är det också angeläget att göra

klart, att frågan om vilken arbetsinsats som krävs av en arbetstagare inte

bara är en fråga om veckoarbetstidens längd. Med i beräkningen måste också

tagas längden av semestern liksom antalet helgdagar och därmed jämställda

arbetsfria dagar, som finns inom de flesta områden. Den i år beslutade

utsträckningen av den lagfästa semestern från tre till fyra veckor, som får

full effekt år 1965, är jämförlig med en förkortning av veckoarbetstiden med

en timme.

Vad som på senare tid förekommit i den allmänna debatten visar att det

hos arbetstagarna finns ett utbrett intresse för en ytterligare arbetstidsförkortning.

Den utredning, som nu skall tillsättas, bör få till uppgift att undersöka

i vilken utsträckning och i vilken takt en sådan förkortning är möjlig.

Jag utgår från att en kommande förkortning likaväl som den senast genomförda

bör ske successivt. Jag finner det emellertid varken erforderligt

eller lämpligt att här ge utredningen några närmare anvisningar rörande det

schema som en sådan förkortning bör följa. Det blir utredningens sak att

på grundval av vad den inhämtar och de bedömanden den gör fatta ståndpunkt

i detta hänseende.

Vid övervägandena måste helt naturligt avgörande vikt fästas vid den

väntade produktionsutvecklingen i landet. Stor betydelse måste tillmätas

de återverkningar en arbetstidsförkortning kan få för vårt lands näringsliv

och i vad mån konkurrenskraften på den internationella marknaden påverkas.

Hänsyn måste också tagas till den inverkan på samhällsekonomin som

blir en följd av redan beslutade sociala reformer. Bl. a. kommer socialförsäkringssystemet

att ställa ökade krav på produktionen.

Mot bakgrunden av att spörsmålet om en ytterligare arbetstidsförkortning

endast till mindre del kan sägas vara en arbetarskyddsfråga och med beaktande

av de förhållanden i stort som för närvarande råder på arbetsmarknaden

skulle det kunna ifrågasättas, om det finns behov av att reglera en sådan

förkortning i lag. Till detta vill jag anföra, att det alltjämt måste ses

som en uppgift för lagstiftningen att ange de normer, som enligt den rådande

allmänna uppfattningen bör gälla i fråga om arbetstidens längd. Det

torde också vara så att garantier för att en förändring i dessa normer snabbt

och fullständigt skall slå igenom bäst skapas med hjälp av lagstiftning. Jag

anser alltså att en lagreglering är den rätta vägen även i fortsättningen. Reglerna

bör vara dispositiva i överensstämmelse med vad som beslutades i samband

med 1957 års reform.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att utredningen i sitt

arbete samråder med organisationerna på arbetsmarknaden. Representanter

för arbetsmarknadens parter bör ingå i utredningen.

Under innevarande år har arbetsmarknadens parter i stor utsträckning

träffat överenskommelser om successiv sänkning av den ordinarie arbetstiden

fr. o. in. början av år 1967. Vid ingången av år 1969 skall arbetstiden

enligt dessa överenskommelser ha reducerats till 42 timmar 30 minuter i

veckan.

I en den 17 juni 1966 dagtecknad promemoria (Stencil S 1966:4) har ar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets ut låtande nr 73 år 1966

S

betstidskommittén förordat att den lagstadgade arbetstiden anpassas efter

de av arbetsmarknadsparterna träffade avtalen och lagt fram förslag till

sådana ändringar i gällande lagstiftning som behövs för att genomföra allmän

förkortning av den lagstadgade ordinarie arbetstiden från 45 timmar

till 42 timmar SO minuter i veckan.

I proposition nr 137 till innevarande års riksdag har härefter föreslagits

sådana ändringar i allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen

för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer

att nuvarande maximum för den ordinarie arbetstiden per vecka eller,

i fall då begränsningsperioden är längre än en vecka, i genomsnitt för vecka

sätts ned från 45 timmar till 42 timmar 30 minuter.

I propositionen — vari intagits en redogörelse för arbetstidskommitténs

nämnda promemoria — upplyses, att kommittén meddelat sin avsikt att

avlämna slutligt betänkande år 1967. Departementschefen anför, att den

omständigheten att kommittén fått i uppdrag att verkställa en allmän översyn

av arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde, innehåll i övrigt och

systematiska utformning enligt hans mening inte bör hindra att man redan

nu i lag genomför en allmän förkortning av den ordinarie arbetstiden; tvärtom

har man anledning anta att detta är till fördel för kommitténs fortsatta

arbete, eftersom detta torde kunna bedrivas under något minskad tidspress.

Vissa bestämmelser beträffande semester och annan ledighet

Enligt 1963 års semesterlag äger arbetstagare på grund av det arbete, som

han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning,

rätt att av denne erhålla semester, överenskommelse kan träffas om att

annan tidsperiod av samma längd skall gälla som kvalifikationsår. Semestern

skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret men får efter överenskommelse

åtnjutas tidigare. Går året för semestern tillända utan att arbetsgivaren

berett arbetstagaren den semester, vartill han varit berättigad,

kan arbetstagaren inte kräva ut semester. Man erhåller emellertid rätt till

ersättning för den förlorade semestern med belopp, motsvarande den lön

han skulle åtnjutit under semestern. Fråga om skadestånd kan även uppkomma.

Semestern utgör enligt semesterlagen i allmänhet fyra veckor per

år. För vissa arbetstagare med radiologiskt arbete är semestern enligt en

särskild lag sex veckor.

På det statliga området meddelas i 10 kap. av allmänna avlöningsavtalet

för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) bestämmelser om semester

och semesterersättning. Antalet semesterdagar varierar enligt huvudregeln

mellan 24 och 40 dagar. I allmänhet räknas inte söndagar som semesterdagar.

Den ståtlige arbetsgivaren bestämmer semesterns förläggning med hänsyn

till göromålens behöriga gång och under hänsynstagande i möjligaste

mån till tjänstemannens önskemål. Om semestern, som på detta område i

regel skall utgå under kvalifikationsåret, på grund av tjänstgöringsförhål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

landena ej kunnat utfås under kvalifikationsåret eller arbetsgivaren finner

skäl medge det, må semestern åtnjutas under tiden den 1 januari—den 31

maj året därefter. Således finnes viss möjlighet för en statstjänsteman, som

under ett helt år avstår från semester, att under påföljande år åtnjuta en

relativt lång sammanhängande ledighet, nämligen om han under detta år

bereds tillfälle att i en följd taga ut semester för båda åren.

Enligt AST har ordinarie, extra ordinarie och — i vissa fall — extra

tjänsteman möjlighet att i begränsad utsträckning — utöver semesterledighet

— vara tjänstledig för enskild angelägenhet med helt eller delvis

bibehållen lön. I detta hänseende må nämnas, att tjänsteman, som beviljas

tjänstledighet för studier, äger rätt till lön med B-avdrag sammanlagt

240 dagar under loppet av tio på varandra följande kalenderår, om

arbetsgivaren finner studierna angelägna från tjänstesynpunkt. Om

studierna prövas vara synnerligen betydelsefulla från tjänstesynpunkt eller

fråga är om utbildningskurs vid verket skall dock full lön utgå. I förevarande

hänseende finns specialbestämmelser inom ett flertal områden,

bl. a. undervisningsområdet.

Här må slutligen nämnas, att professor och laborator må erhålla befrielse

helt eller delvis från övriga tjänstegöromål, som åligger honom, om han på

grund av dessa icke kan medhinna visst forskningsarbete av väsentlig betydelse

för ämne, som hans tjänst omfattar. Befrielse från övriga tjänstegöromål

får dock omfatta sammanlagt högst en termin under varje period

av fem år (71 § första stycket 2 e) och 72 § universitetsstadgan, SFS

1964:461).

Sabbatsledighet i vissa främmande länder

Motionärerna hänvisar till förhållandena, såvitt avser sabbatsledighet

i vissa främmande länder, nämligen Island, Storbritannien, Australien och

U.S.A. I anledning härav har genom riksdagens upplysningstjänst inhämtats

informationsmaterial rörande sabbatsledighet i dessa länder. Det

material som erhållits innefattar främst en redogörelse för vissa områden

på den offentliga sektorn, där sabbatsledighet förekommer, samt för utformningen

och karaktären av ledigheten. Av materialet kan icke dragas

några bestämda slutsatser rörande i vilken omfattning sabbatsledighet

i angivna länder existerar vare sig på det offentliga eller enskilda

arbetsområdet.

Island

I 1946 års lag om undervisning av barn stadgas, att när lärare innehaft

tjänst i tio år och önskar få tjänstledigt i ett år för att utöka sina

kunskaper och kvalifikationer som lärare, äger han tillsända direktören

för skolväsendet sin ansökan om tjänstledighet samt en redogörelse för hur

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.1 år 1966 5

han ämnar använda sabbatsåret. Därest direktionen för skolväsendet finner

denna redogörelse tillfredsställande, kan den bevilja läraren ett års

tjänstledighet med oförminskad lön. Ingen folkskollärare skall dock erhålla

en sådan tjänstledighet mer än en gång. Direktionen för skolväsendet

lämnar de lärare, som framställer önskemål därom, vägledning

hur sabbatsåret hör användas, men alla måste när sahhatsåret är slut

till direktionen lämna tillfredsställande rapport om sina studier, eljest

riskerar vederbörande förlora sin årslön. — Direktionen utfärdar närmare

bestämmelser beträffande lärares tjänstledighet. En sådan tjänstledighet

får icke störa eller försvåra skolans arbete.

Liknande bestämmelser finns i lagar om andra lärare vid de isländska

statsskolorna, t. ex. realskolor, hushållsskolor, tekniska skolor samt läroverk.

Universitetslärare är inte inkluderade.

Storbritannien

Såvitt avser universitetslärarna publicerades år 1963 en rapport beträffande

sabbatsledighet, soin grundade sig på förfrågningar gjorda hos

så gott som samtliga universitet och »university colleges». Flertalet av

dessa besvarade förfrågningarna. Sabbatsledighet beviljades i stor utsträckning.

Endast 8 av 43 institutioner hade emellertid ett närmare reglerat

system för sabbats- eller studieledighet och i endast ett av dessa fall kunde

det betraktas som en rättighet att få sådan ledighet. Omfattningen av sabbatsledigheten

varierade. I en del fall krävdes, att vederbörande lärare

skulle framlägga ett konkret forskningsprogram för att ledighet skulle

beviljas. Vid åtskilliga institutioner utgick full lön under ledigheten medan

vid andra lönefrågan bedömdes från fall till fall.

Andra lärare än universitetslärare är anställda av lokala skolmyndigheter.

Denna lärargrupp har ingen rätt till sabbatsledighet, men vissa

lokala skolmyndigheter kan medgiva en termins ledighet till en lärare,

som är i behov av sådan ledighet för något speciellt ändamål.

Beträffande sjukhusläkare förklarade hälsovårdsministern den 15 februari

1966 i ett svar på en fråga i parlamentet, att dessa läkare av

sjukhusdirektionen får beviljas ledighet för studier med bibehållen lön

under en period som inte överstiger 13 veckor och att längre ledighet får

beviljas med hälsovårdsininisterns tillåtelse.

De riktlinjer, som tillämpas av finansministeriet i fråga om sabbatsledighet

för högre tjänstemän inom den civila statsförvaltningen redovisas

i följande utdrag ur den officiella författningshandboken i personalfrågor.

»Sabbatsledighet». Sabbatsledighet (dvs. betald ledighet) om i regel

högst ett år kan beviljas av resp. myndighet i samråd med finansministeriet

åt civila tjänstemän som innehar, eller kan förväntas nå, högre

befattningar. Huvudsyftet med sabbatsledigheten är att hjälpa en lovan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

de person till att, på längre sikt, bli en bättre tjänsteman än lian annars

skulle ha blivit genom att ge honom tillfälle att på ett lämpligt stadium

i karriären vidga sin erfarenhet. Två andra syften kan också uppnås: han

kan få nya ideer och kunskaper av direkt värde för myndighetens eller

statsförvaltningens arbete, och han kan fylla en nyttig PR-funktion.

»Sabbatsledighet» innefattar i detta sammanhang ledighet för högre studier,

t. ex. utomlands eller vid universitet, bevistande av Imperial Defence

College (»Försvarshögskolan») eller Administrative Staff College (»Förvaltningshögskolan»),

vidare detachering (huvudsakligen i utbildningssyfte)

till poster utomlands eller till lokala myndigheter, samt placering

i näringslivet. (Detachering som bestämmes av ett omedelbart behov i

det egna arbetet och som innebär heltidsarbete bör normalt inte räknas

som sabbatsledighet, även om vissa av sabbatsledighetens fördelar kan

uppnås som biprodukt. Gränsfall kommer givetvis att uppstå.) »Sabbatsledighet»

är inte helt begränsad till handläggande personal.

Australien

Enligt de lämnade upplysningarna är möjligheterna att erhålla sabbatsledighet

allmänt sett begränsade till universitetsområdet. Reglerna för de

olika universiteten är inte lika, men i praktiken finns det litet utrymme

för väsentliga variationer i detta hänseende. De flesta professorer kan få

en sabbatsperiod i regel vart sjätte eller sjunde år. I vissa fall sker

lönereduktion. Ofta krävs, att den som begär ledigheten, framlägger en

studieplan eller ett bestämt forskningsprojekt för ledigheten.

USA

Sabbatsledighet tillämpas i huvudsak endast inom undervisningsväsendet,

där den har till syfte att ge professorer och andra lärare tillfälle till fortsatta

studier. Beträffande lärare under collegenivån är huvudsyftet att skapa

möjligheter att förvärva pedagogisk utbildning som antingen leder till för

befordran nödvändiga meriter eller medför behörighet som ordinarie lärare.

Vissa tecken tyder på att betald ledighet för vidareutbildning i ökad

omfattning tillämpas vid vissa affärsföretag med stort antal kvalificerade

tjänstemän liksom inom större forskningsprojekt. Praxis i det amerikanska

affärslivet har emellertid oftare varit att låta sådan utbildning

ske inom ramen för interna utbildningsprogram eller bekosta den under

kvällskurser eller till och med under ordinarie arbetstid, varvid utbildningen

betraktas som en del av den reguljära arbetstiden. Vid kvällsundervisning

betalar företagen dock ofta endast själva undervisningskostnaden.

Tanken att låta den anställde förkovra sig på egen hand under

viss tid är icke aktuell.

Vid den nyligen avslutade 89 :e kongressen hölls »hearings» i anledning

av ett motionsvägen framlagt förslag, som syftade till att skapa ett

federalt system med sabbatsledighet för att förbättra undervisningskvaliteten

i elementar- och fortsättningsskolor. Förslaget bifölls inte men det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1!)66

7

finns anledning till antagande att detta eller något liknande förslag

kominer att upptagas till behandling vid kommande kongresser.

SACO-förslag i 1966 års avtalsrörelse

I Arets avtalsrörelse har SACO vid förhandlingarna med statens avtalsverk

framfört ett sedan länge aviserat förslag om sabhatsperioder (se bl. a.

SACO-tidningen 1965 s. 72, 88, 116 och 191).

Förslaget, som enligt SACO i kostnadshänseende ungefärligen motsvarar

en nedkortning av veckoarbetstiden med knappt en timme, syftar till att

bereda tjänstemän i kvalificerade befattningar en längre tid sammanhängande

ledighet vid två tillfällen under deras yrkesverksamma tid. De skulle

därigenom kunna följa upp utvecklingen inom sitt område och bli i stånd

till en kraftsamling, som eljest inte är möjlig.

Förslaget innehåller i huvudsak följande. Varje år varunder den anställde

tjänar in minst halv semester tjänar han också in 5,5 vardagar för ackumulerad

semester (nedan kallad sabhatsperioder). Fn sabbatsperiod tas ut

tidigast det år då den anställde fyller 40 År och senast det År han fyller 49

År. Fn annan sabbatsperiod tas ut tidigast det år den anställde fyller 50 år

och senast det år han fyller 60 år, dock senast tre År före pensionsavgången.

Tid under vilken sabbatsperiod uttas behandlas i tillgodoräkningshänseende

som annan semester. Om sabbatsperiod påbörjats, äger den anställde byta

ut sabbatsperiod mot tjänstledighet för sjukdom/motsvarande. Under sabbatsperioder

utgår semesterlön. Fn sabbatsperiod får tillsammans med löpande

semester för det år sabbatsperioden infaller uppgå till högst 150 vardagar.

Rätt till sabbatsperiod kan intjänas »i efterhand». Sabbatsperioden

kan således tillsammans med semester uppgå till 150 vardagar, även om

tillräckligt antal vardagar för sabbatsperiod inte intjänats men kan beräknas

bli intjänade fram till pensionsavgången.

Sabbatsperiod, uttagen delvis i »förskott», som av någon anledning inte

kommer att tjänas in, medför skyldighet för den anställde att ersätta arbetsgivaren

för den del av semesterlönen under sabbatsperioden som inte

intjänats. Bristande intjäning skall dock inte ersättas i den mån den beror

på dödsfall, sjukpension eller förtidspension. Intjänade vardagar för sabbatsperiod

— i den mån de inte överstiger 220 — som av någon anledning

inte blivit uttagna, skall i stället utgå i form av semesterersättning, som är

lika med semesterlönen.

SACO har yrkat, att — med vissa inskränkningar — rätten till semesterperioder

skall omfattas av dels samtliga anställda som före 40 års ålder

uppnått lönegrad 21, dels samtliga anställda som innehar tjänst i lönegrad

A 25 eller högre, dels ock sjukgymnaster, kuratorer/motsvarande och receptarier.

I den ramöverenskommelse som den 15 juli 1966 träffats mellan statens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

avtalsverk, Statstjänarkartellen, Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges

akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations

statstjänstemannasektion har i 8 § 5. av förhandlingsprotokollet

intagits en bestämmelse av innehåll, att parterna är ense om att under

avtalsperioden gemensamt studera problem sammanhängande med att

arbetstiden för tjänstemän inom vissa områden avsevärt överstiger gällande

normalarbetstid. Knligt vad som upplysts torde härvid den problematik,

som utgör motiv för SACO:s förslag, komma att upptagas till närmare

diskussion.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser ställer sig avvisande till den av motionärerna

begärda utredningen. Såsom grund för denna inställning åberopas i flera

fall, nämligen av TCO, SACO och SR, att frågan bör lösas avtalsvägcn. De

tre kommunförbunden anser under hänvisning till bl. a. samhällsekonomiska

och arbetsmarknadspolitiska synpunkter, att skäl ej föreligger att

nu företaga utredning om sabbatsår. Svenska arbetsgivareföreningen uttalar,

att några bärande skäl för den begärda utredningen icke förebragts

medan Landsorganisationen på anförda skäl finner, att de i motionerna

redovisade motiven och kraven för sabbatsledighet inte kan ligga till grund

för en utredning.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför följande.

Med tanke på den inom näringslivet högt uppdrivna arbetstakten och de

snabbt förändrade kraven på arbetskraften synes behoven av omskolning

och vidareutbildning komma att öka. Denna utbildning kan självfallet ske

i olika former, varav inslag av utbildning under en längre tids sammanhängande

sabbatsledighet är en.

Som motionärerna framhåller kan många olika skäl anföras för en större

flexibilitet i såväl fördelningen av arbetstiden under den aktiva tiden som

dennas längd. Styrelsen anser att hithörande spörsmål förtjänar uppmärksamhet

vid diskussionen bl. a. av utformningen av den allmänna försäkringen.

Styrelserna för Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet framför i allt väsentligt likartade synpunkter

på den av motionärerna aktualiserade frågan. Yttrandena innehåller

till en början följande.

I motionerna framhålles som främsta motiv för lagstiftning om sabbatsår

den av stress förorsakade nedgången i arbetsförmågan samt otillfredsställelse

i arbetet, medan på lång sikt den samhällsekonomiska aspekten

anses kunna tillmätas mindre betydelse på grund av sabbatsårets förväntade

produktivitetshöjande effekt.

Styrelsen vill ifrågasätta om införandet av sabbatsår är en adekvat

åtgärd när det gäller att eliminera de av stress förorsakade skadeverkningarna.

Vår kunskap om de faktorer som framkallar stress och om de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet.s utlåtande nr 13 dr 1966

9

skadeverkningar som följer därav är, trots den forskning som bedrives

inom området, bristfällig och hypotetisk. Uppmärksamheten bör enligt

styrelsens mening i första hand inriktas på att genom en intensifierad

forskning kartlägga de stressframkallande faktorerna och verkningarna

av stress. Först när hela problemkomplexet är känt kan, enligt styrelsens

uppfattning, ändamålsenliga åtgärder övervägas. Styrelsen vill i sammanhanget

erinra om att parallellt med den pågående successiva arbetstidsförkortningen

sker en förstärkning av företagens personalvårdande

funktioner. Dessa förhållanden torde vara av betydelse i sammanhanget.

Styrelsen anser vidare till skillnad från motionärerna, att de samhällsekonomiska

och arbetsmarknadspolitiska synpunkterna måste tillmätas

stor betydelse i diskussionen om sabbatsledighet. I vårt land har sedan

lång tid tillbaka rått bristande balans mellan tillgång och efterfrågan på

arbetskraft. Den förväntade successiva arbetstidsförkortningen utlöser nya

krav på personalökningar. Gapet mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft

blir större. Enligt 1965 års långtidsutredning kommer under perioden

1966—1980 en fortlöpande nedgång att ske i de arbetsföra åldrarnas andel

av totalbefolkningen, medan en kraftig ökning emotses i första hand i de

högre åldersgrupperna. Mot en ökning i tillgången på arbetskraft på 110.000

personer svarar en väntad ökning i efterfrågan på upp till 265.000 personer.

Förbundsstyrelserna anför vidare följande.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet:

Ur sjukvårdens synpunkt måste såväl befolkningens ofördelaktiga åldersfördelning

som konkurrensen om arbetskraften betecknas som allvarlig.

Med välståndsstegringen och ökningen i antalet åldringar följer ett allt

starkare tryck på sjukvårdens resurser. I detta sammanhang kan påpekas

att enligt långtidsutredningen den planerade utbyggnaden av den slutna

och öppna sjukvården har beräknats kräva en personalökning om sammanlagt

25.000 heltidsanställda under perioden 1964—1970, dvs. med 22 %.

Med hänsyn till att hela nettotillskottet av arbetskraft inom den närmaste

femårsperioden väntas bestå av kvinnor, har man att räkna med en skärpning

i rekryteringssvårigheterna.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet:

Välståndsstegringen och därmed följande sannolikt höjda anspråk på

kommunal service samt ökningen av antalet åldringar kommer att medföra

en stegrad efterfrågan på arbetskraft från kommunernas sida samtidigt

som bl. a. befolkningens ofördelaktiga åldersfördelning skärper konkurrensen

om denna arbetskraft. Ett införande av sabbatsår torde innebära

avsevärd risk för en ytterligare begränsning i utbudet av arbetskraft.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet:

Med välståndsstegringen och därmed följande sannolikt ökade anspråk

på service inom de verksamhetsområden, som åligger bl. a. kommunerna,

ter sig såväl befolkningens ofördelaktiga åldersfördelning som den väntade

skärpta konkurrensen om arbetskraft som allvarlig. Förmodanden att införande

av sabbatsår skall kunna ha någon nämnvärd mildrande effekt

på svårigheterna härvidlag synes vid nämnda omständigheter vara sakligt

löst grundade. Följden kan lika gärna bli den motsatta.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 7,1 år 1966

Slutligen anför envar av förbundsstyrelserna, att mot bakgrunden av

vad som anförts i förbundets yttrande synes det inom överskådlig tid

komma att saknas förutsättningar för att mera allmänt genomföra systemet

med sabbatsledighet varför styrelsen ej finner skäl föreligga att nu

företaga den av motionärerna föreslagna utredningen.

Här må anmärkas, att två av ledamöterna i Svenska stadsförbundets

styrelse anmält reservation och därvid anfört, att styrelsen bort tillstyrka

den i motionerna begärda utredningen.

Såsom skäl för sin ovan redovisade inställning till motionerna yttrar

Landsorganisationen följande.

LO delar motionärernas uppfattning att arbetstidsfrågorna tillvunnit

sig ökat intresse. Dock synes den väsentligaste frågan enligt LO:s bestämda

uppfattning vara förkortning av veckoarbetstiden till 40 timmar för alla

grupper på arbetsmarknaden. De skillnader som nu finns mellan olika

grupper av anställda kan inte accepteras, utan måste enligt LO:s mening

utjämnas. Längre restider till och från arbetsplatsen, i förening med den

långa arbetsdagen, har tvingat fram kortare raster och måltidsuppehåll

för att bortovaron från hemmet inte skall bli orimligt lång. Detta har skett

samtidigt som arbetsintensiteten ökat och övriga krav på arbetstagaren

förstärkts.

LO delar således inte den uppfattningen, att arbetstidsförkortningen ur

hälsosynpunkt har sådan begränsad betydelse som motionärerna framhåller.

Denna ståndpunkt förefaller LO ännu märkligare eftersom motionärerna

så starkt betonar hälsosynpunkter vid diskussion om sabbatsår

och sabbatsledighet. De synpunkter som motionärerna där anför måste i

första hand gälla som skäl för en förkortning av veckoarbetstiden och således

en klar prioritering för denna reform framför motionärernas krav.

Som ett annat skäl för sabbatsledighet framhåller motionärerna behovet

av att förvärvsarbetande småbarnsföräldrar skall kunna beredas möjlighet

att få vara hemma hos sina barn under någon tid.

LO finner även från denna synpunkt att det väsentligaste kravet för

närvarande måste vara att nedbringa veckoarbetstiden för de grupper som

fortfarande har 45 timmars arbetsvecka. Därigenom torde en värdefull

förbättring av dessa föräldrars möjligheter att få bättre kontakt med sina

barn skapas. Detta skulle gälla för en mycket stor grupp av arbetstagare

och det kan ske ganska snabbt, något som knappast kan gälla i fråga om

sabbatsledighet eller sabbatsår för de stora grupperna på arbetsmarknaden.

Frågan om sabbatsår måste enligt LO också ha en klar ekonomisk innebörd

för samhället och kan inte enbart som motionärerna bedömer det

vara en fråga om periodisering av de aktiva insatserna. I varje fall måste

detta gälla om reformeringen skall avse hela svenska arbetsmarknaden.

Slutligen skall här redovisas yttrandena från de tre arbetstagarorganisationer,

som ansett, att den av motionärerna aktualiserade frågan bör

lösas avtalsvägen.

Statstjänstemannens riksförbund yttrar.

SR anser att någon typ av valfrihet för att uttaga en längre tids ledighet

kan vara motiverad att pröva utan inskränkning till vissa yrkeskategorier.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år l!)66

11

SR ifrågasätter emellertid om en lång och sammanhängande ledighet nr

alla synpunkter — hortsett från enstaka yrkesutövare — skulle vara förmånligare

för individen och samhället än en uppdelad ledighet. Man hör

beakta möjligheten av valfrihet för individen att t. ex. uttaga en längre tids

semester eller annan uppdelning av ledigheten. En sabhatsledighet om ett

eller ett halvt år kan komma att skapa fritidsproblem för många. Detta

skulle komma att motverka lösningen av de problem om den personliga

otillfredsställelsen och den effektiva arbetsinsatsen som man genom motionen

velat komma till rätta med.

I motionen framhålles att den genomsnittliga levnadsåldern har de sista

årtiondena ökat och att individens arbetskapacitet och arbetslust nu ofta

föreligger i de högre åldrarna, varför man anser det motiverat att kräva

ytterligare ett aktivt år för rätt till pension av dem som vill utnyttja möjligheten

till ett sabbatsår.

Detta skulle enligt motionen vara skälet till att införliva sabbatsåret i

det allmänna socialförsäkringssystemet.

Genom den förhandlingsrätt som fr. o. m. den 1 januari 1966 tillerkänts

statstjänstemannen är frågor om semester och pensionsålder förhandlingsfrågor;

detta gäller även för de kommunalanställda. Samma förhållande

råder för de flesta arbetstagarna på den privata sektorn.

SR avstyrker därför bestämt förslaget om att införliva sabbatsåret i det

allmänna socialförsäkringssystemet. Den allmänna försäkringens totala

kostnader uppgår och kommer att ökas till utgifter över statsbudgeten.

Detta medför att andra aktuella områden som t. ex. åldringsvården blir

eftersatta. Genom detta förslag torde också den stora brist på arbetskraft

som nu råder inom ett flertal områden komma att öka.

SR vill understryka att det är väsentligt att frågan om eventuellt sabbatsår

behandlas mellan de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden,

alltså arbetsgivarsidan och arbetstagarnas huvudorganisationer, enär frågor

om semester och pension som berör aktiva arbetstagare i övriga fall är

förhandlingsobjekt mellan ovannämnda parter.

Sveriges akademikers centralorganisation förklarar sig helt dela motionärernas

uppfattning om behovet av att införa ett system med sabbatsperioder

på den svenska arbetsmarknaden samt hänvisar till att SACO i

årets avtalsrörelse har aktualiserat frågan inför arbetsgivarparten. Rörande

SACO:s yrkande i detta hänseende må hänvisas till framställningen ovan.

SACO anför vidare följande.

Med tanke på de olika yrkeskategoriernas och de olika arbetsmarknadsområdenas

speciella förhållanden torde problemet med en längre sammanhängande

ledighet lämpligast lösas på olika sätt. SACO tar därför avstånd

från tanken på att lagstiftningsvägen behandla frågan. Av motionärernas

argumentering framgår det, att införandet av sabbatsperioder är ett gemensamt

intresse för arbetsgivare och arbetstagare. Det mest rationella sättet

att utforma sabbatsperiodssystemet är därför enligt SACO:s mening att

låta arbetsmarknadsparterna för varje yrkesområde avtalsvägen reglera

denna form av arbetstidsförkortning.

Tjänstemännens centralorganisation framför följande synpunkter.

TCO anser att frågan om möjligheter för arbetstagare att under den ak
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

tiva tiden erhålla en sådan längre sammanhängande betald ledighet än

semestern utgör (här kallad sabbatsledighet) är av stort intresse. Liksom

motionärerna anser TCO att frågan bör prövas utifrån den utgångspunkten

att möjligheterna till sabbatsledighet i princip inte bör begränsas till enbart

vissa yrkesgrupper. Det moderna arbetslivets krav, personliga önskemål

om en längre ledighet för studiesyfte eller av familjeskäl utgör exempel på

motiv som kan tala för införande av sabbatsledighet. En sådan ledighet kan

i och för sig konstrueras såsom omvandling av redan gällande anställningsvillkor

(annan förläggning av den ordinarie arbetstiden, uttag av ackumulerad

semester) eller såsom förbättring av anställningsvillkoren genom införande

av en speciell form av arbetstidsförkortning eller semesterförlängning.

Av vikt är att ett system för sabbatsledighet ges ett sådant innehåll

att arbetskraftens rörlighet mellan olika arbetsgivare inte hindras. Även

åtskilliga andra frågeställningar torde uppkomma för att ett ur olika synpunkter

väl fungerande system för sabbatsledighet skall kunna ernås. Sålunda

kan bl. a. skillnader mellan olika arbetstagare i fråga om arbetsuppgifternas

art, verksamhetens organisation in. in. inverka på de faktiska

möjligheterna att vid visst tillfälle erhålla sabbatsledighet. Härutöver gäller

självfallet att införande av en rätt till sabbatsledighet utgör en sådan intressefråga

som aktualiserar förhandlingar mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer.

De frågor beträffande införande av sabbatsledighet som främst bör uppmärksammas

är enligt TCO:s mening av sådan karaktär att de i första

hand bör prövas av arbetsmarknadens parter. Frågan om eventuella ändringar

i det allmänna socialförsäkringssystemet torde i avvaktan härpå

inte nu kräva några särskilda åtgärder. TCO anser därför inte erforderligt

att en statlig utredning nu igångsättes rörande frågan om sabbatsledighet.

Huruvida den kommande utvecklingen kan motivera statliga åtgärder beträffande

denna fråga kan inte nu förutses.

Utskottet

I förevarande motioner begärcs utredning rörande möjligheterna att bereda

enskilda rätt att under livstiden åtnjuta längre sammanhängande ledighet

i form av sabbatsår eller sabbatsledighet. Beträffande frågan hur problemet

skall lösas ekonomiskt och tekniskt hänvisar motionärerna till den

allmänna försäkringen som ett alternativ. Motionärerna erinrar om direktiven

till 1963 års arbetstidskominitté, vari anföres, att spörsmålet om ytterligare

arbetstidsförkortning generellt sett mindre är en fråga om vad som

är erforderligt och önskvärt ur hälsosynpunkt än ett ekonomiskt avvägningsproblem.

De anser, att denna syn på spörsmålet sannolikt är riktig, då

det gäller fördelningen av arbetstiden under så korta tidsperioder som ett

år eller mindre. Då det däremot gäller hela den aktiva tiden anser emellertid

motionärerna problemet vara en fråga om vilken periodicering av de aktiva

insatserna som är mest lämplig både med sikte på att uppnå ett så gott

samlat produktionsresultat som möjligt och för att förbättra hälsotillståndet

och öka den enskilde individens tillfredsställelse. Motionärerna menar att

sabbatsledighet för eu del arbetstagare skulle kunna motverka skadeverk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

13

ningarna av det växande antalet stressfaktorer i vårt land och därigenom

även öka individernas effektivitet i arbetet.

Remissyttranden över motionerna har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Statstjänstemännens

riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens

centralorganisation, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet. Så gott som samtliga remissinstanser

ställer sig avvisande till motionerna. Såsom skäl härför anför TCO,

SACO och SR att frågan bör lösas avtalsvägen. De tre kommunförbunden

anser under hänvisning till bl. a. samhällsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska

synpunkter, att skäl ej föreligger att nu företaga utredning om

sabbatsår. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att spörsmålet om större flexibilitet

i fråga om såväl fördelning av arbetstiden under den aktiva tiden som

dennas längd förtjänar uppmärksamhet.

Om arbetsgivare och arbetstagare skulle finna det önskvärt och lämpligt

att arbetstagare beredes längre ledighet för fortbildning eller för annat ändamål

torde detta enligt utskottets mening som hittills kunna lösas genom

överenskommelser. Med hänsyn härtill och till den inställning som flertalet

remissinstanser tagit i fråga om motionärernas förslag bör motionerna icke

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet får hemställa,

att förevarande motioner, 1:14 och 11:29, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser,

fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström, Dahlberg* och Högström*;

från andra kammaren: herr Odhe*, fru Ekendahl, herrar Wiklund,

Fredriksson, Sundelin, Johansson i Skärstad, Ringaby och Ullsten.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966

Reservation

av fru Hamrin-Thorell samt herrar Wiklund och Ullsten, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som hörjar på s. 13 med orden

»Remissyttranden över motionerna» och slutar på samma sida med orden

»någon riksdagens åtgärd», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet anser liksom flera remissinstanser att frågan om möjligheter

för enskilda individer att under den aktiva tiden erhålla en längre sammanhängande

ledighet från sitt ordinarie arbete än den semestern utgör

- en s. k. sabbatsledighet — är av stort intresse. Det hårt uppskruvade

tempo som nutidsmänniskan lever i och som alltför ofta resulterar i besvärande

stressåkommor gör det önskvärt att åtminstone någon gång under

den aktiva perioden komma i åtnjutande av sådan ledighet. Krav och önskemål

på vidareutbildning och vuxenutbildning talar också för detta.

Åtskilliga problem uppstår emellertid i samband med införandet av sådan

sammanhängande ledighet. Utskottet vill framför allt peka på de samhällsekonomiska

aspekterna, som är svåra att överblicka. Den torde knappast

kunna bli aktuell i större utsträckning förrän efter det att den planerade

förkortningen av arbetsveckan till 40 timmar genomförts på 1970-talet

och näringslivet anpassat sig därefter. Å ena sidan skulle en viss arbetstid

gå förlorad, å andra sidan kan rekreation och utbildning väntas få positiva

verkningar på arbetsprestationernas kvantitet och kvalitet. Vidare kommer

det sannolikt beträffande en hel del befattningshavare, i synnerhet sådana

med specialistfunktion eller i nyckelposition, att uppstå svårigheter att anskaffa

ersättare under ledighetsperioden. Finansieringen av långledigheten

kan tänkas ske på flera olika sätt. Motionärerna anser att det bör övervägas

att inordna denna i socialförsäkringssystemet. Eventuellt kan den aktiva

tiden individuellt regleras med hänsyn till utnyttjad långledighet. Det kan

inte komma i fråga att genom lagstiftning pålägga företagen att utan vidare

bära en extra kostnad. Men frågan om eventuella försäkringsavgifter kan

bli föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Det är möjligt

att vissa grupper av löntagare är mera intresserade än andra av eu

uppgörelse av detta slag och därmed förenade uppoffringar för att få tillfälle

till en längre ledighet från sin ordinarie sysselsättning. Enligt utskottets

mening bör alla dessa frågor av praktiskt och organisatoriskt slag

utredas.

Utskottet vill icke beteckna dessa svårigheter såsom oöverstigliga. Det

vore enligt utskottets mening beklagligt om man lät frågeställningar, som

inte är omedelbart aktuella och vid första anblicken kan förefalla svårlösliga,

förhindra en närmare undersökning av möjligheterna att genomföra

en reform som för många människor kan te sig som ett betydelsefullt

inslag i en framtida standardhöjning när ekonomiska och administrativa

förutsättningar därför föreligger. Utskottet förordar av denna anledning att

den av motionärerna begärda utredningen kommer till stånd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.3 dr 1966

15

Även om frågan om beredande av möjlighet till längre sammanhängande

ledighet kan bli en förhandlingsfråga mellan arbetsmarknadens parter,

anser utskottet — bland annat med hänsyn till de samhällsekonomiska

verkningarna och den eventuella inordningen i socialförsäkringssystemet

— det angeläget att frågan utredes genom samhällets försorg — som många

gånger tidigare skett i andra fall.

Slutligen vill utskottet betona att frågan om införande av långledigheter

får ses på lång sikt. Den kan dock komma att få den största betydelse för

medborgarna och har framtiden för sig. I vårt samhälle där genom en

fortgående effektivitetshöjning inom det ekonomiska livet och samhällslivet

i övrigt bättre levnadsvillkor för människorna ter sig möjliga årtionde efter

årtionde bör man nu anlägga ett vidare perspektiv. Utskottet förordar alltså

att den av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna 1:14 och 11:29

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förutsättningslös

utredning angående möjligheterna att ge enskilda

individer en längre sammanhängande ledighet från det

ordinarie arbetet i form av s. k. sabbatsledighet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.