Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående föreningsrätten m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 11:715 av herrar Ullsten och Mundebo.

1966-11-22 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:74, Utlåtande i anledning av väckt motion angående föreningsrätten m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 11:715 av herrar Ullsten och Mundebo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

1

Nr 74

Utlåtande i anledning av väckt motion angående föreningsrätten

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom riksdagen väckt,

till lagutskott hänvisad motion nr 11:715 av herrar Ullsten och Mundebo.

I motionen har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagen om arbetsdomstol,

att en på förslag av Sveriges arbetares centralorganisation utsedd ledamot

inträder som den ene av löntagarledamöterna i domstolen i mål, som huvudsakligen

rör till Sveriges arbetares centralorganisation anslutna medlemmar

och organisationer;

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning och förslag

om vilka andra fackorganisationer som i enlighet med i motionen angivna

principer också bör äga rätt att föreslå medlemmar av arbetsdomstolen

;

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag om ändring i

1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt syftande till dels att föreningsrättsskyddet

skall gälla även för arbetssökande, dels att häva mätningsmonopolet.

»

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande från arbetsdomstolens ordförande över motionen såvitt angår föreningsrättsskyddet

för arbetssökande och det s. k. mätningsmonopolet. I

nämnda hänseenden har vidare på utskottets begäran yttranden avgivits av

Landsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen. Dessutom

har Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation

och Statstjänstemännens riksförbund beretts tillfälle till

yttrande över motionen såvitt angår föreningsrättsskyddet för arbetssökande.

Yttranden i detta avseende har inkommit från Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation.

Arbetsdomstolens sammansättning

Gällande bestämmelser

Arbetsdomstolen består av ordförande och åtta ledamöter, av vilka två

är särskilda ledamöter, en för mål där offentlig arbetsgivare är part och

en för tjänstemannamål. Domstolens ledamöter förordnas av Kungl. Maj :t.

Ordföranden, vice ordföranden och en ledamot utses bland personer som

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 74

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

icke kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Ordföranden

och vice ordföranden skall vara lagfarna och ha erfarenhet från domarvärv.

De sex övriga ledamöterna skall representera arbetsmarknadens

parter. De utses för två år i sänder. Två ledamöter och sex ersättare förordnas

efter förslag av Arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd samt två

ledamöter och sex ersättare efter förslag av Landsorganisationen. Vid tillsättande

av den särskilde ledamoten för offentliga mål och tre ersättare för

honom skall iakttagas, att minst två av dessa fyra utses efter förslag av

kommunförbund. Den särskilde ledamoten för tjänstemannamål och två

ersättare för honom utses efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation

och den återstående ersättaren efter förslag av annan huvudorganisation

av tjänstemän, som icke tillhör Landsorganisationen. Den särskilde ledamoten

för offentliga mål inträder på arbetsgivarsidan i stället för en av

de efter förtroenderådets förslag utsedda ledamöterna vid handläggning av

mål, vari staten eller kommun är part, såframt icke jämväl annan arbetsgivare

är part på nämnda sida och tvisten huvudsakligen rör sistnämnda

part. Den särskilde ledamoten för tjänstemannamål inträder på arbetstagarsidan

i stället för en av de efter Landsorganisationens förslag utsedda

ledamöterna vid handläggning av mål, vari tjänstemannaförening som icke

är ansluten till Landsorganisationen är part, såvida ej också till Landsorganisationen

ansluten förening är part på arbetstagarsidan och tvisten huvudsakligen

rör sistnämnda part.

Historik

Vid arbetsdomstolens tillkomst år 1928 bestod domstolen förutom av de

tre ämbetsmännen av två företrädare för LO och två företrädare för arbetsgivarföreningarna.

År 1947 tillkom den särskilda ledamoten för tjänstemannamål.

Det ankom på TCO att lämna förslag på sådan ledamot. För

vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan skulle enligt samma regler som

för ordinarie ledamöter förordnas dubbelt så många ersättare som antalet

ledamöter.

År 1965 i samband med reformen av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

reviderades reglerna för arbetsdomstolens sammansättning i

enlighet med nu gällande regler. I proposition nr 60 år 1965 framlades förslag

till den nuvarande lagstiftningen. Vid behandlingen av propositionen

hade sammansatta konstitutions- och andra lagutskottet att ta ställning till

motioner med samma yrkande beträffande arbetsdomstolens sammansättning

som de nu förevarande. Utskottet anförde då i sitt av riksdagen i denna

del godkända utlåtande nr 1.

I remissyttranden över motionerna framhåller arbetsdomstolens ordförande,

att lekmannaledamöterna inte är att betrakta som intresserepresentanter

utan i stället har till uppgift att tillföra arbetsdomstolen allmän kunskap

om förhållandena på arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 dr 1966

3

ningarna. Ett frångående av den sedan länge beprövade ordningen i riktning

mot en mera uttalad intresserepresentation skulle, enligt vad arbetsdomstolens

ordförande anser, vara förenad med allvarliga olägenheter och bland

annat sätta domstolens anseende för objektivitet i fara. I yttrandet understrykes

vikten av att erforderlig kontinuitet upprätthålles i arbetsdomstolens

rättstillämpning. En förutsättning för denna kontinuitet är emellertid,

fortsätter arbetsdomstolens ordförande, att domstolens sammansättning är

i möjligaste mån konstant. Ytterligare splittring i domstolens sammansättning

bör därför inte accepteras utan mycket starka skäl. Arbetsdomstolens

ordförande finner inte att motionärerna framfört sådana skäl för sina yrkanden

och avstyrker därför bifall till motionerna.

Enligt de principer som hittills varit vägledande vid bestämmande av arbetsdomstolens

sammansättning finns enligt utskottets mening ingen anledning

att utöka partsrepresentationen på det sätt motionärerna föreslagit. Det

kan således inte antagas att domstolen genom motionärernas förslag skulle

tillföras ökad kunskap om förhållandena på arbetsmarknaden eller om de

där utbildade rättsuppfattningarna. De skäl arbetsdomstolens ordförande

framfört mot en utökad partsrepresentation finner utskottet övertygande.

Med det anförda avstyrker utskottet förevarande motioner.

Föreningsrättsskydd för arbetssökande m, m.

Gällande bestämmelser

Genom lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillförsäkras arbetsgivare

och arbetstagare rätt att tillhöra facklig organisation, utnyttja medlemskap

i sådan organisation samt verka för sådan förening eller för bildande

därav. Föreningsrätten skall lämnas okränkt.

Kränkning av föreningsrätten föreligger, om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan

åtgärd vidtages mot någon å andra sidan för att förmå honom

att icke inträda i eller att utträda ur förening eller att icke utnyttja medlemskap

i förening eller att icke verka för förening eller för bildandet av

sådan, så ock om å ena sidan, till skada för någon å andra sidan, åtgärd

vidtages på grund av hans medlemskap i förening eller utnyttjande av

detta eller hans verksamhet för förening eller för bildandet av sådan.

Kränkning av föreningsrätten skall anses föreligga, även om åtgärden

vidtagits till uppfyllande av bestämmelse i kollektivavtal eller annat

avtal.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan

dylik rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat

avtal, är rättshandlingen eller bestämmelsen ogiltig. Kränkning av föreningsrätten

kan medföra skadeståndsskyldighet.

Lagstiftningen om föreningsrättsskyddet reglerar endast rätten att tillhöra

förening (positiva föreningsrätten) ej rätten att stå utanför förening

(negativa föreningsrätten). Lagstiftningen är vidare i princip begränsad till

att gälla de fall där det föreligger ett anställningsförhållande. Lagstiftningen

ger alltså ej skydd för person som söker arbete.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

Föreningsrätten brukar betecknas som absolut. Den kan sålunda inte

med laga verkan efterges eller sättas ur spel genom kollektivavtal eller andra

avtal. I kollektivavtal förekommer stundom s. k. organisationsklausuler,

som vanligen innebär företrädesrätt till arbete för medlemmar i den arbetstagarorganisation

som slutit avtal. Dylika organisationsklausuler är i och

för sig giltiga. Med hänsyn till att organisationsklausul ej får utnyttjas så

att föreningsrätten kränkes får en sådan klausul emellertid begränsad verkan.

En arbetsgivare gör sig sålunda skyldig till föreningsrättskränkning,

om han för att uppfylla en organisationsklausul avskedar en arbetare, som

tillhör en annan organisation än den vars medlemmar är företrädesberättigade.

Klausulen kan emellertid få den verkan att arbetsgivaren är skyldig att

avskeda alla oorganiserade. Klausulen kan också innebära att arbetsgivaren

icke får nyanställa arbetstagare, som ej tillhör den företrädesberättigade

organisationen. Organisationsklausuler förekommer ej inom SAF:s arbetsområde.

Mål som avser tillämpning av förenings- och förhandlingsrättslagen avgöres

av arbetsdomstolen.

Historik

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillkom år 1936. Lagstiftningen

kompletterades och fick i huvudsak sitt nuvarande innehåll genom ändringar

som företogs år 1940. I det betänkande (SOU 1939:49) som låg till

grund för ändringarna sistnämnda år anfördes beträffande föreningsrättsskyddet

för arbetssökande.

Vidare må uppmärksammas, att då arbetstagares föreningsrätt icke torde

kunna aktualiseras annorledes än i ett anställningsförhållande, en åtgärd för

att kunna innebära kränkning av arbetstagares föreningsrätt måste beröra

en dennes anställning. Åtgärder, vilka blott ingå som ett led i förhandlingar

om anställning, lära alltså ej kunna innebära föreningsrättskränkning. Detta

betyder — för att taga ett exempel — att en arbetsgivare, som vägrar anställa

en arbetstagare enbart därför att han är organiserad eller organiserad

i visst förbund, icke härigenom gör sig skyldig till kränkning av arbetstagarens

föreningsrätt. En annan sak är att, därest avtal om anställning kommer

till stånd, vad som föregått avtalet kan vara av betydelse i förevarande

hänseende. Om en arbetsgivare exempelvis i samband med anställande av

arbetstagare förklarat sig endast vilja anställa oorganiserade sådana, bör

denna förklaring kunna betraktas som ett anställningsvillkor, vilket för den

antagne arbetstagaren innebär en förpliktelse att under anställningstiden ej

ansluta sig till någon organisation. I dylikt fall måste en kränkning av

föreningsrätten föreligga.

Frågan om anställning föreligger eller ej får avgöras efter omständigheterna

i varje särskilt fall. De regler som gälla för arbetsavtals ingående och

upphörande bli alltså tillämpliga. Givet är, att vid en permittering anställningsförhållandet

ej upphör. Ofta nog göres emellertid ej en bestämd skillnad

mellan permittering och avsked. Härvid bör verkliga förhållandet vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966 5

avgörande och ej det ordval, som kommer till användning. Tillika hör uppmärksammas,

att — även om vid eu driftsnedläggelse ett avskedande av

arbetsstyrkan måste anses ha kommit till stånd — eu vägran att vid driftens

senare upptagande återtaga arbetare under särskilda omständigheter

torde kunna innebära en föreningsrättskränkning. Belysande för sådant fall

synes vara arbetsdomstolens dom nr 17/1935. En arbetsgivare, som vid

minskad tillgång på arbete i avtalsenlig ordning uppsagt arbetstagare, vägrade

då arbetet senare vid förbättrad arbetstillgång ånyo upptogs att återanställa

två av de entledigade arbetarna. I målet var upplyst, att det vid

arbetsstället varit en normal företeelse, att arbetsstyrkan vissa tider av året,

då arbetsbrist förelegat, åtminstone till viss del avskedats men att därefter

de avskedade återtagits i tjänst, så snart tillfälle erbjudit sig. Arbetsdomstolen

ansåg det därför otvivelaktigt, att de båda arbetarna skulle ha erhållit

återanställning, därest icke vissa förhållanden föranlett arbetsgivaren att

vägra sådan; och då anledning till denna vägran befanns vara att de båda

arbetarna utnyttjat sin organisationstillhörighet, fann arbetsdomstolen

kränkning av föreningsrätten föreligga.

I utredningen behandlas i samband med frågan om självständig föreningsrätt

för förening också spölsmålet om föreningsrättsskydd i de fall arbetsgivare

systematiskt undviker att anställa arbetstagare tillhörande viss förening.

Härom anfördes.

Ett skydd för förening mot dylikt intrång i sin verksamhet skulle emellertid

— eftersom skillnad uppenbarligen icke kan göras mellan det fall

arbetsgivaren till stöd för sitt berörda handlingssätt kan åberopa en organisationsklausul

och då så ej är händelsen — medföra, att organisationsklausuler

bleve ogiltiga i vad de avse åläggande för arbetsgivare att vid anställning

av arbetstagare hålla sig till viss organisation, och vad detta skulle

betyda för förhållandena på arbetsmarknaden kan blott bedömas i ett vidare

sammanhang.

På grundval av betänkandet utarbetades proposition nr 106 år 194-0.

Föredragande departementschefen yttrade i propositionen beträffande

kränkning av arbetstagares föreningsrätt.

Såsom förutsättning för dylik kränkning synes den sakkunnige vilja uppställa,

att kränkningen berör en arbetstagares anställning. Häremot torde

icke vara något att erinra, om meningen är, att saken skall röra en anställning.

Men såvitt jag kan finna bör icke för att föreningsrättskränkning skall

föreligga uppställas det villkoret, att ett definitivt avtal om anställning

kommit till stånd. Väl bör föreningsrätten icke kunna inkräkta å arbetsgivarens

fria val vid anställande av arbetskraft; en arbetsgivare, vilken vägrar

att anställa sådana arbetstagare, som äro organiserade eller organiserade i

visst förbund, bör sålunda icke därigenom göra sig skyldig till kränkning

av föreningsrätten. Men om en arbetsgivare, då fråga är om anställandet av

viss arbetstagare, därvid vidtager en åtgärd direkt i syfte att förmå arbetstagaren

att icke inträda i eller att uträda ur en arbetstagarorganisation, bör

kränkning av föreningsrätten kunna anses vara för handen.

Beträffande frågan om självständig föreningsrätt — d.v.s. rätten för en

organisation att påtala åtgärder som riktats mot organisationen utan att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

samtidigt vara en kränkning av en anställds föreningsrätt — anförde föredragande

departementschefen.

Från några håll har däremot den meningen framkommit, att rättsskyddet

för förening borde utsträckas att avse en självständig föreningsrätt. Även

om en sådan rätt icke kan frånkännas viss praktisk betydelse, synes dock

såsom utredningen ger vid handen — konsekvenserna härav för förhållandena

på arbetsmarknaden vara av den art, att försiktigheten bjuder att

åtnöja sig med det mera begränsade rättsskydd, som av den sakkunnige

förordats. Den anordning, som från visst håll föreslagits, att tillskapa en

självständig föreningsrätt för förening men samtidigt förklara den utan

verkan i den mån en kränkning därav från en arbetsgivares sida har stöd i

en organisationsklausul, kan ej av mig rekommenderas, eftersom på sätt

den sakkunnige framhållit skillnad uppenbarligen icke kan göras mellan

det fall då arbetsgivaren till stöd för sitt handlingssätt kan åberopa en organisationsklausul

och då så ej är händelsen.

I motioner vid 1951 års riksdag yrkades utredning syftande till en sådan

översyn av lagen om förenings- och förhandlingsrätt, att innebörden av begreppet

kränkning av föreningsrätten närmare skulle preciseras. Bland de

fall i vilka föreningsrättsskyddet var att anse som otillräckligt nämndes

medveten underlåtenhet att anställa medlemmar i en facklig organisation.

Andra lagutskottet behandlade motionerna i sitt utlåtande nr 31. Yttranden

inhämtades från arbetsdomstolens ordförande, socialstyrelsen, SAF,

LO, TCO. Av dessa myndigheler och organisationer var det endast TCO

som tillstyrkte bifall till motionerna. Inte heller utskottet ansåg att motionerna

borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets

utlåtande.

Remissyttrandena

SAF, LO och SACO ställer sig avvisande till motionärernas förslag om

föreningsrättsskydd för arbetssökande, medan TCO anser att skäl kan anföras

för en närmare undersökning av frågan.

Arbetsdomstolens ordförande anför för sin del.

Enligt 3 § tredje stycket lagen om förenings- och förhandlingsrätt skall

kränkning av föreningsrätten anses föreligga, även om den kränkande åtgärden

vidtagits för att uppfylla bestämmelsen i kollektivavtal eller annat

avtal. Avsteg från denna grundsats torde inte böra ifrågakomma. Skydd för

arbetssökandes föreningsrätt skulle därför få göras ovillkorligt. Därigenom

skulle organisationsklausuler, som innebär åläggande för arbetsgivaren att

vid anställning av arbetstagare hålla sig till viss organisation, bli ogiltiga

gentemot arbetssökande, som tillhör andra organisationer. Konsekvenserna

härav för förhållandena på arbetsmarknaden synes ha varit huvudanledningen

till att i samband med 1940 års ändringar i lagen om förenings- och

förhandlingsrätt föredragande departementschefen avvisade tanken på att

tillerkänna förening en självständig föreningsrätt; uppmärksamheten var

därvid främst riktad på det fall, då eu arbetsgivare systematiskt undviker

att anställa arbetstagare tillhörande viss förening (SOU 1939:49 s. 71 f„

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

prop. 1940 nr 106 s. 22). Det undandrar sig inin prövning, huruvida på arbetsmarknaden

inträtt sådana förändringar i ifrågavarande hänseende att

en annan bedömning nu är motiverad.

LO anför i sitt yttrande.

När lagen om förenings- och förhandlingsrätt ändrades år 1940 stannade

man för att föreningsrätten fortfarande skulle baseras på förutsättningen

att mellan arbetsgivare och arbetstagare uppkommit ett anställningsförhållande.

Föreningsrätten är alltså enligt lagen reglerad endast i den mån

det krävs för att säkerställa förhandlingsrätten. Någon inskränkning i ratten

för arbetsgivare att fritt få välja vid anställande av arbetskraft skulle således

föreningsrätten inte få innebära.

I en motion till riksdagen år 1951 aktualiserades frågan om medveten

underlåtenhet att anställa medlemmar i en facklig organisation ur föreningsrättslig

synpunkt. LO anförde i sitt remissvar över motionen, att den ifrågasatta

utvidgningen av begreppet föreningsrättskränkning skulle betyda en

utvidgning också av de föreningsrättsbegrepp, som varit grundläggande for

den svenska regleringen. Organisationen fann det inte motiverat med en

lagstiftning av sådan innebörd. LO finner ingen anledning att frånfalla

denna ståndpunkt.

SACO anser att frågan om positiv föreningsrätt för arbetssökande inte

bör behandlas så länge dels frågan om den negativa föreningsrätten, dels

frågan om arbetsgivares skyldighet att motivera avskedanden inte slutgiltigt

är löst.

TCO uttalar att med hänsyn till erfarenheterna från TCO-området skäl

kan anföras för en närmare undersökning av frågan föreningsrättsskyddet

vid medveten underlåtenhet att anställa fackligt organiserad arbetskraft.

Organisationen anser det emellertid tveksamt om en särskild utredning bör

komma till stånd som enbart rör detta problem. Frågan bör enligt TCO.s

mening lämpligen prövas i samband med en allmän översyn av lagen om

förenings- och förhandlingsrätt.

Bestämmelser i kollektivavtal om mätningsavgift

Nuvarande ordning

Enligt det mellan Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska byggnadsarbetareförbundet

upprättade riksavtalet för byggnadsindustrien skall

uppmätning och uträkning av ackordsarbete i regel utföras gemensamt av

respektive organisationers mätningsmän. Arbetsgivare är på begäran skyldig

att av ackordsöverskott innehålla och till Byggnadsarbetareförbundets

lokala organisation överlämna ett belopp utgörande ersättning för mätningsarbetet,

s. k. mätningsarvode. Såsom mätningsarvode får allenast upptagas

belopp, som svarar mot den lokala organisationens kostnader för mätningen

enligt de anvisningar, som givits i arbetsdomstolens domar 1954 nr

19 och 20.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

Regler om gemensam uppmätning och uträkning av ackordsarbete infördes

i byggnadsavtalet år 1946. Enligt arbetsdomstolens dom 1946 nr 51

skall dessa regler tillämpas av en av byggnadsavtalet bunden arbetsgivare

även i fall, då samtliga medlemmar i ett ackordslag är oorganiserade eller

tillhör annan organisation än Byggnadsarbetareförbundet. I rättsfallet

NJA 1948 s. 1 uttalades, att ifrågavarande regler är normer avsedda att

ingå i de enskilda arbetsavtalen. En syndikalistiskt organiserad byggnadsarbetare,

som anställts hos en av byggnadsavtalet bunden byggmästare

utan att uttryckligt avtal träffats om arbetsvillkoren, ansågs vara anställd

på byggnadsavtalets villkor och följaktligen skyldig att tåla, att mätningsarvode

avdrogs på hans ackordsöverskott.

Det ifrågavarande regelsystemet i byggnadsavtalet har i olika sammanhang

benämnts mätningsmonopolet. Vid flera tillfällen har från syndikalistiskt

håll gjorts gällande, att mätningsmonopolet och dess tillämpning

inneburit kränkningar av syndikalistiskt organiserade arbetares föreningsrätt

och obehörigt intrång i de syndikalistiska organisationernas verksamhet.

Arbetsdomstolen har i flera domar uttalat sig härom (AD 1947 nr 50,

1948 nr 78, 1954 nr 19 och 20 samt 1960 nr 16). I dessa domar har fastslagits,

att tillämpning gentemot syndikalistiskt organiserade arbetare av bestämmelserna

i byggnadsavtalet om gemensam ackordsmätning genom de avtalsslutande

organisationernas mätningsmän icke står i strid mot lagen om

förenings- och förhandlingsrätt, att ej heller föreskriften om innehållande

av mätningsarvode i och för sig innebär kränkning av föreningsrätten för

arbetare, som tillhör annan organisation än den till vilken mätningsarvodet

utgår, men att — om det uttagna mätningsarvodet ej allenast motsvarar

kostnaden för mätningen utan även utgör bidrag till arbetarorganisationens

allmänna verksamhet — uttagande av sådant mätningsarvode av syndikalistiskt

organiserade arbetare objektivt sett innebär föreningsrättskränkning.

Inom arbetsdomstolen har emellertid skiljaktiga meningar förekommit

vid bedömning av mätningsavgiften. I rättsfallen från 1947 och 1948

hade sålunda domstolens vice ordförande från majoriteten avvikande mening.

Han ansåg att den obligatoriska mätningsavgiften innebar objektivt

sett en föreningsrättskränkning.

Motionen

I motionen anföres.

Mätningsmonopolet ger den gynnade fackföreningen stora fördelar i organisationsarbetet

även om monopolet inte utnyttjas till att uttaga obehövliga

avgifter. I ett utslag av 1954 har fastställts att mätningsavgift får uttas av

SAC-medlem endast i den mån det gäller att täcka kostnader, som verkligen

är förbundna med den företagna mätningen. Också mätningsmonopolet har i

sina praktiska konsekvenser särskilt drabbat SAC.

Utan att på något sätt vilja ta ställning till den tolkning av gällande rätt

som arbetsdomstolen gjort vill vi bara betona att nuvarande ordning är otill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7i år 11)66 !)

frcdsställande. Vi anser emellertid att riksdagen hör begära att regeringen

undersöker olika möjligheter att häva mätningsmonopolet samt framlägger

förslag med detta syfte.

Remissyttrandena

Såväl arbetsdomstolens ordförande, LO som SAF avstyrker motionen i

denna del.

LO framhåller att mätningsverksamheten är en teknisk angelägenhet

och som sådan en del av de mellan parterna träffade avtalen. En lagstiftning

häremot skulle innebära ett ingrepp i parternas fria förhandlingsrätt,

något som LO bestämt motsätter sig.

Arbetsdomstolens ordförande anför att starka skäl måste kunna åberopas

för att som motionären åsyftar avtalsfriheten på det område, varom

här är fråga, skall kunna inskränkas. Han yttrar vidare.

Vid bedömande av mätningsmonopolet bör beaktas, att arbetsgivare, som

är bunden av byggnadsavtalet, är skyldig att tillämpa reglerna däri även

gentemot arbetare, som står utanför byggnadsarbetareförbundet, samt att

hyggnadsavtalets ackordspriser och timlöner i princip varken får över- eller

underskridas. De avtalsslutande organisationerna har med hänsyn härtill

—- oavsett hur ackordslagen är sammansatta — ett påtagligt intresse av

att kunna fortlöpande kontrollera tillämpningen av byggnadsavtalets betalningsregler.

Förfarandet med gemensam mätning och uträkning av

ackordsarbete erbjuder möjlighet till en sådan kontroll.

Motionärerna har framhållit, att mätningsmonopolet ger den gynnade

fackföreningen stora fördelar i organisationsarbetet och att det i sina praktiska

konsekvenser särskilt drabbat den syndikalistiska fackföreningsrörelsen.

Att en organisation lyckats tillkämpa sig förmånliga avtalsbestämmelser,

kan visserligen sägas vara till nackdel för konkurrerande organisationer,

som inte lyckats lika bra. Detta kan dock i och för sig inte vara

något skäl för att inskrida med lagstiftning; organisationerna har obestridligen

ett intresse av att kunna få fritt konkurrera med varandra i fråga om

medlemsrekrytering och tillvaratagande av medlemmarnas intressen. Det

är inte heller någon ovanlig företeelse, att en avtalsreglering får vissa konsekvenser

för tredje man. Som exempel må nämnas, att innebörden av anställningsavtalen

för arbetare, som inte är anslutna till den arbetarorganisation

som slutit kollektivavtal för arbetsplatsen, så gott som alltid är beroende

av innehållet i kollektivavtalet och de tolkningar därav om vilka

de avtalsslutande organisationerna enats. För en syndikalistiskt organiserad

byggnadsarbetare, som anställts hos en av byggnadsavtalet bunden

arbetsgivare, innebär detta regelmässigt, att han blir bunden av en förklaring

från de avtalsslutande organisationerna, att det av honom utförda arbetet

avtalsenligt skall betalas efter viss punkt i ackordsprislistan. Det nu

anförda torde ge en antydan om att liknande skäl, som motionärerna ansett

tala för den begärda ändringen i lagen om förenings- och förhandlingsrätt,

skulle kunna åberopas för att vidtaga andra ändringar i den arbetsrättsliga

lagstiftningen med verkningar, vilkas betydelse är svåra att överblicka.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

Utskottet

A rbetsdomstolens sammansättning

Reglerna om arbetsdomstolens sammansättning återfinns i 1928 års lag

om arbetsdomstol. Domstolen består av ordförande och åtta ledamöter, av vilka

två är särskilda ledamöter, en för tjänstemannamål och en för mål där

offentlig arbetsgivare är part. Ordföranden och två ledamöter förordnas

bland personer som icke kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Av övriga ledamöter utses två jämte sex ersättare efter förslag av

Arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd samt två jämte likaledes sex ersättare

efter förslag av LO. Den särskilde ledamoten för tjänstemannamål

jämte två suppleanter utses efter förslag av TCO. Ytterligare en ersättare

utses efter förslag av annan tjänstemannaorganisation än TCO. Den särskilde

ledamoten för tjänstemannamål inträder i stället för en av de efter

förslag av LO utsedda ledamöterna i mål där tjänstemannaförening, som

icke är ansluten till LO, är part. Den särskilde ledamoten för mål där offentlig

arbetsgivare är part skall ha tre ersättare. Vid förordnande av denna ledamot

och ersättarna för honom skall iakttagas att minst två skall utses

efter förslag av kommunförbund.

I förevarande motion yrkas att en arbetstagarledamot i arbetsdomstolen

skall utses efter förslag av Sveriges arbetares centralorganisation och att

frågan om vilka andra fackorganisationer som bör få rätt att föreslå ledamöter

prövas. Motionärerna menar att tilltron till domstolens oväld skulle

öka genom en sådan reform.

Vid föregående års riksdag väcktes motioner med samma yrkanden, över

motionerna inhämtades yttrande från arbetsdomstolens ordförande. Denne

framhöll att lekmannaledamöterna inte är att betrakta som intresserepresentanter

utan i stället har till uppgift att tillföra arbetsdomstolen allmän

kunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfattningarna.

Ett frångående av den sedan länge beprövade ordningen

i riktning mot en mera uttalad intresserepresentation skulle vara förenat

med allvarliga olägenheter och bland annat sätta domstolens anseende för

objektivitet i fara. I yttrandet underströks vikten av att erforderlig kontinuitet

upprätthålles i arbetsdomstolens rättstillämpning. En förutsättning

för denna kontinuitet är, enligt arbetsdomstolens ordförande, att domstolens

sammansättning i möjligaste mån är konstant. Ytterligare splittring i domstolens

sammansättning borde därför inte accepteras utan mycket starka

skäl. Arbetsdomstolens ordförande ansåg inte att motionärerna framfört sådana

skäl för sina yrkanden och avstyrkte därför bifall till motionerna.

Sammansatta konstitutions- och andra lagutskottet behandlade fjolårets

motioner i samband med att man tog ställning till reformen av de offentliga

tjänstemännens förhandlingsrätt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

anslöt sig utskottet till de av arbetsdomstolens ordförande anförda synpunkterna

och avstyrkte således bifall till motionerna. Enligt andra lagut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1!)66

11

skottets mening har det inte förebringats några skäl för ändrat ställningstagande.

De förevarande motionsyrkandena bör alltså inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Föreningsrättsskydd för arbetssökande

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt, som tillkom år 1936, har till

uppgift bl. a. att trygga arbetstagares och arbetsgivares rätt att organisera

sig i föreningar och utöva medlemskap däri. Lagstiftningen är i princip begränsad

till de fall där det föreligger ett anställningsförhållande. Den ger

alltså ej skydd för personer som söker arbete.

I motionen yrkas att riksdagen skall begära förslag till lagändring så att

föreningsrättsskyddet kommer att gälla även för arbetssökande. Motionärerna

anför att s. k. organisationsklausuler i kollektivavtal innebär att medlemmar

i en viss organisation får ensamrätt eller företrädesrätt till arbete.

Detta medför i sin tur att arbetsgivare, som är bunden av sådan klausul,

avvisar arbetssökande som ej tillhör den avtalsslutande organisationen. Motionärerna

hävdar att föreningsrätten är bristfällig så länge arbetsgivare på

detta sätt, med arbetslöshet som påtryckningsmedel, kan påverka arbetstagares

val av facklig organisationstillhörighet. Enligt motionärernas mening

bör en föreningsrättskränkning anses vara för handen om arbetsgivare avvisar

arbetssökande med aktgivande på den sökandes medlemskap i förening.

SAF, LO och SACO ställer sig avvisande till motionärernas förslag, medan

TCO anser att skäl kan anföras för en närmare undersökning av frågan.

TCO finner det emellertid tveksamt om en utredning bör komma till stånd

enbart för detta spörsmål.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna

begärt behandlades dels år 1940 i samband med revision av lagstiftningen

om förenings- och förhandlingsrätt, dels år 1951 i anledning av väckta motioner.

Vid båda tillfällena avvisades den ifrågasatta utvidgningen.

Enligt utskottets mening har lagstiftningen om föreningsrätt i stort sett

fungerat på ett tillfredsställande sätt. Något behov av den lagändring motionärerna

åsyftar kan inte sägas vara för handen. Skulle emellertid framdeles

föreningsrättslagstiftningen tas upp i ett större sammanhang, kan den

av motionärerna aktualiserade frågan komma att prövas. Med hänvisning

till det sagda anser utskottet att motionerna i nu förevarande del inte bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bestämmelser i kollektivavtal om måtningsavgift

Enligt det mellan Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska byggnadsarbetareförbundet

upprättade riksavtalet för byggnadsindustrien skall

uppmätning och uträkning av ackordsarbete i regel utföras gemensamt av

respektive organisationers mätningsmän. Arbetsgivare är på begäran skyldig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1966

att av ackordsöverskott innehålla och till Byggnadsarbetareförbundets lokala

organisation överlämna ett belopp utgörande ersättning för mätningsarbetet,

s. k. mätningsarvode. Såsom mätningsarvode får allenast upptagas

belopp, som svarar mot den lokala organisationens kostnader för mätningen.

En av avtalet bunden arbetsgivare är skyldig att följa reglerna om mätning

även i de fall då samtliga medlemmar i ett ackordslag är oorganiserade eller

tillhör annan organisation än Byggnadsarbetareförbundet. Detta innebär att

mätningsavgift enligt ovanstående avtal utgår exempelvis vid arbete utfört

av arbetare organiserade i den syndikalistiska fackföreningsrörelsen. Systemet

har stundom betecknats som »mätningsmonopolet».

Motionärerna finner den nuvarande ordningen beträffande uttagande av

mätningsavgift otillfredsställande och begär därför att lagförslag skall framläggas

i syfte att häva »mätningsmonopolet».

De hörda remissinstanserna, arbetsdomstolens ordförande, SAF och LO,

har avstyrkt motionsyrkandet. LO har framhållit att mätningsverksamheten

är en teknisk angelägenhet och som sådan en del av de mellan parterna träffade

avtalen. En lagstiftning häremot skulle enligt LO innebära ett ingrepp

i parternas fria förhandlingsrätt, något som organisationen bestämt motsätter

sig. Arbetsdomstolens ordförande har påpekat att det inte är någon ovanlig

företeelse, att en avtalsreglering får vissa konsekvenser för tredje man.

Han har vidare framhållit, att den omständigheten att en organisation lyckats

tillkämpa sig förmånligare avtalsbestämmelser visserligen kan sägas

vara till nackdel för en konkurrerande organisation men att detta i och för

sig inte kan vara något skäl att inskrida med lagstiftning; organisationerna

har obestridligen ett intresse av att kunna få fritt konkurrera med varandra

i fråga om medlemsrekrytering och tillvaratagande av medlemmarnas intressen.

Enligt utskottets uppfattning tillhör de aktuella avtalsbestämmelserna

om mätning de frågor om vilka arbetsmarknadens parter fritt bör få träffa

överenskommelse. Att såsom motionärerna yrkat inskrida med lagstiftning

skulle innebära allvarliga konsekvenser för den fria ordning vi traditionellt

har på kollektivavtalsområdet. På grund härav och med hänvisning till att

remissinstanserna enhälligt avstyrkt det förevarande motionsyrkandet bör

motionen i denna del inte föranleda något riksdagens initiativ.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att förevarande motion, 11:715, såvitt angår arbetsdomstolens

sammansättning, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd,

B. att motionen, såvitt angår föreningsrättsskydd för arbetssökande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

samt

C. att motionen, såvitt angår bestämmelser i kollektivav
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 dr 1966

13

tal om mätningsavgift, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser,

fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström, Lennart Geijer och Dahlberg*;

från andra kammaren: fru Ekendahl, herrar Fredriksson, Sundelin,

fru Svensson, herrar Johansson i Skärstad, Jonsson, Åkerlind och Ullsten.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A

I av herr Ullsten, som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 10 med orden

»Sammansatta konstitutions- och» och slutar med orden »inte föranleda

någon riksdagens åtgärd» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet kan inte dela den uppfattning som kommit till uttryck i arbetsdomstolens

ordförandes yttrande. Domstolens oväld bör givetvis inte

kunna sättas i fråga. Av den orsaken finns det särskild anledning att ta fasta

på de synpunkter och förslag som framföres i motionen. Sveriges arbetares

centralorganisation (SAC) har inte sällan varit part i mål i vilka hävdats

att en arbetsgivare gynnat en LO-ansluten organisation på SAC:s bekostnad.

I sådana fall är det naturligt att man från SAC:s sida känner stor otillfredsställelse

över att i domstolen ingår ledamöter, som föreslagits av LO.

Motsvarande problem kan uppkomma även för andra fackorganisationer

som ej har förslagsrätt beträffande ledamöter i domstolen.

Om man i likhet med arbetsdomstolens ordförande intar den ståndpunkten,

att de nuvarande principerna för domstolens sammansättning ej innebär

någon partsrepresentation, kan det möjligen te sig naturligt att man i

framtiden, utan att åsidosätta kravet på facklig sakkunskap, frångår den

nuvarande ordningen med förslagsrätt för vissa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Med nuvarande ordning anser utskottet det dock motiverat

att en på förslag av SAC utsedd ledamot inträder i domstolen som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 7i år 1966

den ene av löntagarledamöterna i mål som huvudsakligen rör till denna organisation

ansluten medlem. Det bör vidare såsom motionärerna föreslagit

utredas vilka ytterligare organisationer som bör få förslagsrätt vid utseende

av ledamöter i domstolen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»1) att riksdagen i anledning av förevarande motion, II:

715, såvitt angår arbetsdomstolens sammansättning, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört

i denna fråga, samt

2) att motionen, i den mån den icke besvarats genom

vad utskottet i denna del hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Vid utskottets hemställan under B

II av herr Åkerlind, som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 11 med orden »Enligt

utskottets mening» och slutar med orden »någon riksdagens åtgärd»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening har lagstiftningen om föreningsrätt i stort

sett fungerat på ett tillfredsställande sätt. Det måste dock anses otillfredsställande

att lagen inte innehåller skydd för arbetssökandes föreningsrätt.

Utskottet anser att den av motionärerna aktualiserade frågan bör prövas i

samband med en allmän översyn av föreningsrättslagstiftningen. Därvid bör

även prövas andra frågor såsom föreningsrättslagstiftningens överensstämmelse

med internationella överenskommelser, frågan om arbetsgivares skyldighet

att motivera avskedanden samt frågan om den negativa föreningsrätten.

»

b) att utskottet bort hemställa,

»1) att riksdagen i anledning av motionen, såvitt angår

föreningsrättsskydd för arbetssökande, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört i denna

fråga; samt

2) att motionen, i den mån den icke besvarats genom vad

utskottet i denna del anfört, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

III av herr Ullsten, som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 11 med orden

»Frågan om en» och slutar med orden »någon riksdagens åtgärd» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Lagstiftningen om föreningsrätt kan sägas ha fungerat i stort sett tillfredsställande.

Det kan emellertid vara befogat att närmare undersöka om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7i år 1966

15

föreningsrättsskyddet är tillräckligt bl. a. i det fall som påtalas i motionen.

Med hänsyn härtill och till vad TCO anfört i sitt remissyttrande synes det

lämpligt att föreningsrättslagstiftningen blir föremål för en allmän översyn,

varvid de i motionen anförda synpunkterna bör beaktas.»

b) att utskottet bort hemställa,

»1) att riksdagen i anledning av motionen, såvitt angår

föreningsrättsskyddet för arbetssökande, måtte i skrivelse

till Kungi. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört i denna

fråga; samt

2) att motionen, i den mån den icke besvarats genom vad

utskottet i denna del anfört, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

Vid utskottets hemställan under C

IV av herr Ullsten, som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 12 med orden »Enligt

utskottets uppfattning» och slutar med orden »något riksdagens initiativ»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har ovan förordat en allmän översyn av föreningsrättslagstiftningen.

Det synes lämpligt att vad i motionen anförts om mätningsbestämmelser

i kollektivavtal beaktas i samband med en sådan översyn.»

b) att utskottet bort hemställa,

»1) att riksdagen i anledning av motionen, såvitt angår bestämmelser

i kollektivavtal om mätningsavgift, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört

i denna fråga; samt

2) att motionen, i den mån den icke besvarats genom vad

utskottet i denna del hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.