Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss partiell kalender" reform.

1966-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1966:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss partiell kalender" reform.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss partiell kalender"

reform.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 45,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Möller hemställt »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning om en partiell

kalenderreform».

Motionen

I motionen framhålles det lämpliga i att aktualisera en kalenderreform

i samband med förberedandet av fyrtiotimmarsveckan. Motionären anför

bl. a.

Ur rekreationssynpunkt är värdet av en fristående helgdag begränsat,

då den ofta inte kan utnyttjas effektivt. En medveten strävan är att söka

få fritid och ledighet förlagd i slutna, sammanhängande perioder som tilllåter

medborgarna att bättre använda denna tid.

För arbetslivet är fristående helgdagar olägliga genom att vålla produktionsinskränkning

och störningar i driften. Arbetsveckan splittras, och för

många industrier uppstår dryga kostnader genom extra stopp i arbetet etc,

Ur kyrklig synpunkt kan det verka betänkligt att ändra bestående ordning

i kyrkoåret och helgdagarnas placering. När dubbelhelg infördes genom

ändrad förläggning av fristående helgdag i 1952 års reform restes av

kyrkliga myndigheter vissa invändningar, dock inte så starka att reformen

avstyrktes.

Även med beaktande av sådana synpunkter synes övervägande skäl tala

för att nu låta utreda en kalenderreform. Den borde i första hand syfta

till att förlägga trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag i

anslutning till närmast infallande söndag, så att i båda fallen dubbelhelg

skapades.

Avslutningsvis påpekas att utredning av frågan kan utföras av 1963 års

arbetstidskommitté, som därvid även bör överväga en kalenderreform av

vidare omfattning för att främja de syften som betonats i motionen.

Gällande ordning

Det grundläggande stadgandet om högtids- och helgdagar återfinnes i

1686 års kyrkolag. I 14 kap. 1 § — vilket stadgandes sakliga innehåll dock

senare jämkats — föreskrives sålunda, att såsom sabbaten, som nu är söndagen

hos oss, bör efter Guds lag helgas, så skola ock dessutom efterskrivne

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

högtider, nämligen jul-, påsk- och pingstdagarna behållas och firas på sätt

och vis, som härtill vant varit, samt desslikes nyårs- och trettondedagen,

Kristi himmelsfärdsdag, kyndelsmässan, Marie bebådelse- och besökelsedag,

Johannes döparens, S:t Mikaélis- och allhelgonadag samt alla apostladagar.

Därvid är att märka att envar av de tre större högtiderna, jul, påsk och

pingst, omfattade, om också icke över hela riket, fyra helgdagar samt

påsken därjämte skärtorsdagen och långfredagen. Kyrkolagen innehåller

inga föreskrifter om de dagar, på vilka de angivna högtids- och helgdagarna

skall infalla. Denna fråga torde ej heller eljest före år 1952 ha särskilt

reglerats genom skriven lag eller författning. I så måtto syns dock regler

i förevarande avseende ha införlivats med skriven rätt som det förut återgivna

stadgandet — att de angivna högtids- och helgdagarna skall behållas

och firas på sätt och vis som härtill vant varit — innebär ett fastslående

av den vid kyrkolagens tillkomst gällande ordningen beträffande helgdagarnas

förläggning.

Genom förordning den 4 november 1772 gjordes emellertid väsentlig

ändring i den av kyrkolagen ursprungligen fastslagna ordningen. I förordningen

har sålunda föreskrivits, att tredje- och fjärdedagarna i de tre större

högtiderna, Marie besökelsedag, skärtorsdagen och apostladagarna skulle

helt indragas samt att kyndelsmässodagen, S:t Mikaélis dag och allhelgonadagen

visserligen skulle bibehållas såsom kyrkliga högtidsdagar men skulle,

om de inföll på någon söckendag, i stället firas på viss närmare angiven

söndag.

Är 1952 gjordes genom en särskild lag vissa förändringar i kalenderordningen.

Denna lag innebar att Marie bebådelsedag upphörde att vara en

fristående helgdag. Den skulle i stället firas på en söndag. En särskild

hösthelgdag inrättades genom att firandet av allhelgonadagen flyttades

från en söndag till närmast föregående lördag. Slutligen förordnades att

midsommardagen skulle förläggas till den lördag som infaller under tiden

den 20—den 26 juni.

I anslutning till de nu återgivna stadgandena gäller i fråga om helgdagarnas

förläggande, att vissa av dem firas å bestämt datum, oavsett på vilken

veckodag detta datum infaller. Dessa helgdagar kallas fasta. Hit hör

juldagen och annandag jul (den 25 och den 26 december), nyårsdagen (den

1 januari), trettondagen (den 6 januari). De helgdagar, som sedan gammalt

alltid firas å bestämd veckodag, kallas rörliga. Att jämställa med

dessa är de helgdagar — kyndelsmässodagen och Mikaelidagen — vilka,

ehuru primärt bundna till visst datum, likväl på grund av förordningen

den 4 november 1772 alltid skall firas å viss veckodag. Av de rörliga och

med dem jämställda helgdagarna infaller flertalet å söndagar. Å annan

veckodag firas långfredagen, annandag påsk (måndag), Kristi himmelsfärdsdag

(torsdag) och annandag pingst (måndag), midsommardagen

(lördag) och allhelgonadagen (lördag).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 ur 1966 3

Vidare är i fråga om gällande kalenderordning att nämna, att enligt lag

den 8 april 1938 skall den 1 maj, då denna dag ej infaller å sön- eller helgdag,

vara likställd med allmän helgdag. Den skall dock icke ha någon

kyrklig karaktär. Ytterligare må anmärkas, att midsommarafton och julafton

liksom lördagen är att likställa med allmänna helgdagar i fråga om

beräkning av lagstadgad tid samt enligt växel- och checklagarna.

Historik

Upprepade gånger under 1800- och 1900-talen har i såväl kyrkomötet som

riksdagen upptagits frågor om indragning av olika helger. Förslag om indragning

av helgdagar har sålunda behandlats av 1878, 1910 och 1915 års

kyrkomöten, och i riksdagen har alltsedan 1815 sådana frågor återkommit

med längre eller kortare mellanrum.

I motion vid 1815 års riksdag väcktes sålunda förslag om slopande av

trettondagen, Marie bebådelsedag, annandag pingst, Kristi himmelsfärdsdag

och midsommardagen. Förslaget avvisades emellertid. Vid riksdagen

1828/30 framställdes motionsledes förslag om överflyttande av Marie bebådelsedag,

långfredagen och Kristi himmelsfärdsdag till söndag samt om

avskaffande av trettondagen och annandag pingst. Även detta förslag

avvisades. I motion vid 1867 års riksdag väcktes förslag om borttagande av

de tre annandagarna vid jul, påsk och pingst, indragande av trettondagen

samt överflyttande till söndag av Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag.

Motionen avslogs av riksdagen. Motionären återkom efterföljande

riksdag med mindre omfattande förslag, vilka även de avvisades. Förslag

av samma innebörd som det vid 1867 års riksdag framförda väcktes ånyo

vid 1885 års riksdag. Vederbörande utskott tillstyrkte indragning av trettondagen

och överflyttande av Marie bebådelsedag till söndag. Som kamrarna

stannade i olika beslut, föll dock förslaget. Vid 1903 ars riksdag yrkades

i motion, att trettondagens egenskap av helgdag måtte upphävas.

Motionen, som tillstyrktes av majoriteten i utskottet, blev emellertid avslagen

av båda kamrarna. Även vid riksdagarna 1915 och 1924 behandlades

frågor som rörde helgdagarnas förläggning.

Vid 1938 års riksdag behandlades frågan om en kalenderreform även i

samband med prövningen av då framlagd proposition med förslag till lag

om semester. I anledning av propositionen väcktes en motion, i vilken hemställdes,

att riksdagen bos Kungl. Maj :t måtte anhålla, att skyndsam utredning

verkställdes i fråga om en kalenderreform i syfte att minska antalet

helgdagar. Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande, att den i motionen

behandlade frågan otvivelaktigt var förtjänt av uppmärksamhet. Då det

emellertid icke kunde anses lämpligt att i det förevarande sammanhanget

upptaga frågan till närmare undersökning, ansåg utskottet skäl icke före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

ligga för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

i ämnet. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen godkände efter

sammanjämkning utskottets utlåtande.

Även vid 1939 års riksdag var frågan om en kalenderreform aktuell. I

en motion framställdes nämligen yrkande med syfte att vissa enkla helgdagar

skulle indragas och utbytas mot ledighetsdagar i anslutning till söndagar

under andra halvaret. Motionen blev emellertid avslagen.

I en vid 1944 års riksdag väckt motion hemställdes att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå utredning, huruvida en kyrklig högtidsdag

kunde inrättas i vårt land under höstens lopp, eventuellt på bekostnad

av antalet helgdagar under förra hälften av året. Första lagutskottet, till

vilket motionen hänvisades, hemställde att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj .t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en förutsättningslös

utredning, huruvida en allmän högtidsdag, med eller utan kyrklig karaktär,

kunde inrättas under höstens lopp. Detta blev också riksdagens beslut.

I anledning av riksdagens begäran uppdrogs åt särskilt tillkallade sakkunniga,

helgdagssakkunniga, att verkställa utredning av den nämnda frågan

samt om midsommardagens förläggning. De sakkunniga föreslog i sitt

betänkande (SOU 1947:27) att Marie bebådelsedag inte längre skulle firas

såsom fristående helgdag, att två nya helgdagar skulle firas på hösten, den

ena i anslutning till Mikaels dag, den andra i anslutning till nuvarande

allhelgonadagen, samt att midsommardagen alltid skulle förläggas till en

lördag. De sakkunniga ansåg ej att det fanns anledning att rubba Kristi himmelsfärdsdag.

Vad trettondagen angick uttalades, att dagens intima samhörighet

med julfirandet skänkte åt den dagen en särprägel som gjorde

den svår att inordna i söndagarnas rad.

Betänkandet, som blev föremål för remissbehandling, överlämnades till

den år 1947 tillsatta arbetstidsutredningen. Denna utrednings förslag till

helgdagsreform (SOU 1950:32) låg till grund för 1952 års lag angående

tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.

Utredningen framhöll, att utan tvivel skäl kunde anföras för en

längre gående kalenderreform men att häremot kunde anföras att en sådan

skulle kräva nya utredningar, varigenom hela reformen med sannolikhet

skulle komma att fördröjas. Vid remissbehandlingen av de båda betänkandena

framfördes önskemål om en mera genomgripande kalenderreform.

I proposition nr 3 år 1952 vari framlades förslag till 1952 års lagstiftning

yttrade föredragande departementschefen, att han i det sammanhanget ej

fann påkallat att jämka på förläggningen av andra fristående helgdagar i

syfte att vinna sammanhängande arbetsveckor.

Vid behandlingen av propositionen i riksdagen framställdes motionsvis

ett yrkande att trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag skulle avföras

som helgdagar. Andra lagutskottet anförde härom i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 4.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr S år 1966

5

Vid genomförandet av en sådan reform måste uppenbarligen varsamhet

iakttagas. Här möta vitt skilda synpunkter såsom å ena sidan angelägenheten

av att så litet som möjligt rubba det bestående kyrkoåret och att taga

hänsyn till gamla traditioner och sedvänjor samt å andra sidan önskemålet,

främst från näringslivets sida, att försöka undvika den nuvarande splittringen

av arbetsveckorna, ävensom hänsynen till människors behov av rekreation

och avkoppling. I motionen 11:232 påtalas särskilt olägenheterna

för näringslivet med alltför splittrade arbetsveckor. Motionären önskar med

hänsyn därtill att, utöver vad som föreslagits i propositionen, jämväl trettondedagen

och Kristi himmelsfärdsdag skola avlysas såsom kyrkliga helgdagar

eller i vart fall förläggas till söndagar. I vårt nuvarande samhälle

tala onekligen starka skäl för att försöka undvika det produktionsbortfall,

som förorsakas av en splittring av arbetsveckorna. För många tim- och dagavlönade

arbetare torde det jämväl vara ett önskemål med hela arbetsveckor.

Men spörsmålet får icke betraktas enbart ur rationaliseringssynpunkt,

och utskottet har vid övervägande av de olika skäl, som framförts,

kommit till den uppfattningen, att man icke nu bör gå längre än vad som

föreslagits av Kungl. Maj :t. Detta förslag finner utskottet vara väl avvägt,

och skälig hänsyn har tagits till motstridande intressen och synpunkter. Att

så är fallet kommer också till uttryck däri, att stor enighet för förslaget

kunnat uppnås. Sålunda har detsamma tillstyrkts av flertalet av de ickekyrkliga

remissinstanserna. Från kyrkligt håll har visserligen kritik framförts,

men kyrkomötet har dock ansett sig kunna godkänna förslaget. Utskottet

får därför med avstyrkande av motionen 11:232 tillstyrka propositionen.

Den år 1954 tillkallade utredningen om kortare arbetstid diskuterar i sitt

betänkande SOU 1956:20 frågan om en helgdagsreform mot bakgrunden av

45-timmarsveckan, som möjliggör övergång till femdagarsvecka.

Utredningen anförde avslutningsvis.

I det föregående har helgdagsfrågan diskuterats nästan uteslutande ur

produktionens och arbetsinkomstens synvinkel. Något ställningstagande till

frågan om en helgdagsreform är vi inte beredda att göra, då vi inte varit

i tillfälle att betrakta spörsmålet ur de andra synpunkter som är av betydelse

i sammanhanget.

Vi finner emellertid de här påvisade problemen vara av sådan vikt, att de

dels bör redovisas redan på detta stadium, dels bör tas upp till ytterligare

behandling inför genomförandet av en allmän arbetstidsförkortning. Vi

finner oss inte vara kompetenta att bedöma helgdagsfrågan ur alla i sammanhanget

betydelsefulla synpunkter.

Därför föreslår vi, att särskilda sakkunniga tillkallas för att utreda frågan

om behovet av en helgdagsreform i samband med en allmän arbetstidsförkortning.

Vid 1963 års riksdag väcktes en motion med yrkande att Marie bebådelsedag

skulle firas på en lördag. Motionen avslogs i enlighet med andra

lagutskottets hemställan i dess utlåtande nr 61.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

Utskottet

De grundläggande bestämmelserna om högtids- och helgdagar återfinns

i 1686 års kyrkolag samt i en förordning av den 17 november 1772. Den

senaste ändringen beträffande helgdagarnas placering företogs år 1952, då

firandet av Marie bebådelsedag flyttades till en söndag och allhelgonadagen

gjordes till en fristående helgdag. Därjämte bestämdes att midsommardagen

alltid skulle förläggas till en lördag. I samband med dessa ändringar

i kalendern väcktes förslag om en längre gående helgdagsreform. Tanken

härpå avvisades emellertid.

I förevarande motion begäres utredning om en partiell kalenderreform.

Motionären menar att det är lämpligt att aktualisera denna fråga i samband

med förberedandet av övergången till fyrtiotimmarsvecka och förordar

att utredningen utföres av 1963 års arbetstidskommitté. I första hand

begäres utredning av frågan om förläggning av trettondagen och Kristi

himmelsfärdsdag till lördagar.

Arbetstidskommittén, har enligt sina direktiv bl. a. att pröva frågan om

en kalenderreform i samband med en eventuell arbetstidsförkortning. Motionen

bör därför lämpligen överlämnas till kommittén.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av förevarande motion, 1:45,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionen

överlämnas till 1963 års arbetstidskommitté; samt

B) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand», fru Carlqvist, fru HamrinThorell»,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson», Edström»

och Blomquist;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors», Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Edlund, Jönsson i Ingemarsgården,

Johansson i Skärstad och Carlsson i Göteborg».

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660185

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:83 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss partiell kalenderreform. a1 i texten