Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen jämte i ämnet väckta motioner.

1966-02-22 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till ändringar i vägtrafikförordningen jämte i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 19 november 1965 dagtecknad proposition, nr 180, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över

vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648), avsedd att träda i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar,

2) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648), avsedd att tråda i kraft den 8 september 1967.

Det antecknas att 1965 års riksdag beslutat att till vårsessionen med 1966

års riksdag uppskjuta behandlingen av förevarande proposition.

Till utskottet har från fil. dr V. I. Pettersson inkommit en den 1 februari

1966 dagtecknad skrift i ämnet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i vägtrafikförordningen som avser

att öka trafiksäkerheten och underlätta övergången till högertrafik. Ändringarna

berör i första hand de gåendes säkerhet. Skärpta regler föreslås för

fordonsförarnas uppträdande vid övergångsställe för gående. I fråga om

reglerna för gångtrafiken föreslås förbud att gå mot rott sken och skärpt

skyldighet att använda övergångsställe. Det föreslås att ändringarna skall

träda i kraft vid tidpunkt som Kungl. Maj :t senare bestämmer.

Vid övergången till högertrafik skall enligt förslaget införas förbud att med

fordon överskrida längsgående heldragen gul linje på körbanan och ovillkorlig

skyldighet att vid korsande möte lämna företräde åt den som kommer

från höger. Vidare föreslås att väg inte skall få förklaras för motorväg om

den inte har två skilda körbanor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

F örfattningsförslagen

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 40 § 1 mom., 46 § 1 mom., 47 § 2 mom.,

49 § 2 mom., 60 § 1 mom. och 67 § vägtrafikförordningen den 28 september

19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 1 § samma

förordning skall införas ett nytt moment, betecknat 11 mom., av nedan

angiven lydelse, dels att i förordningen skall omedelbart efter 48 § införas

en ny rubrik och en ny paragraf, betecknad 48 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1§.

11 mom. Med övergångsställe

avses i denna förordning sådan

genom målning eller på annat

sätt markerad del av körbana som är

avsedd att användas av gående för

att korsa körbanan, övergångsställe

är bevakat om trafiken regleras

med trafiksignaler eller av polisman

och i annat fall obevakat.

40 §.

1 m o m. Vägtrafikant skall ställa

sig till efterrättelse de anvisningar

rörande trafiken, vilka meddelas genom

uppsatta anslag, vägmärken och

signaler. Anvisning genom trafiksignal

för fordonstrafiken gäller även

för gående, om särskild trafiksignal

för gående ej finnes.

Förare av------— — avsedda bestämmelser.

46 §.

1 m o m. Fordons hastighet-------övrigt kräver.

Särskilt åligger--------nalkas kreatur.

Förare av fordon skall, då fordonet

närmar sig obevakat, tydligt

markerat övergångsställe för gående,

nedbringa hastigheten så, att fordo
1

Senaste lydelse av 46 § 1 mom. och 47 § 2 mom. se 1955:313, av 49 § 2 mom. se

1958:222 samt av 67 § se 1961:297.

1 m o m. Vägtrafikant skall ställa

sig till efterrättelse de anvisningar

rörande trafiken, vilka meddelas genom

uppsatta anslag, vägmärken och

signaler.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 ar 1966

(Nuvarande lydelse)

net kan stannas framför övergångsstället

för att lämna gående tillfälle

att passera.

Vid smutsigt —--------

47

2 m o m. Omkörning av annat fordon

må ej ske, där sikten är skymd,

och under inga förhållanden strax

före eller i vägkorsning eller skarp

kurva eller strax före eller å backkrön

eller obevakat, tydligt markerat

övergångsställe för gående.

(Föreslagen lydelse)

---- — för smutsstänk.

§■

2 m o m. Omkörning av annat fordon

må ej ske, där sikten är skymd,

och under ingå förhållanden strax

före eller i vägkorsning eller skarp

kurva eller strax före eller å backkrön

eller obevakat övergångsställe.

Fordonsförares särskilda förpliktelser vid övergångsställe.

48 a §.

Förare av fordon skall hålla en

med hänsyn till omständigheterna

tillräckligt låg hastighet, när fordonet

nalkas övergångsställe.

Förare skall lämna företräde åt

gående som korsar eller står i begrepp

att korsa körbanan på bevakat

övergångsställe i enlighet med anvisning

genom trafiksignal eller av

polisman. Förare skall stanna för att

låta gående passera på obevakat

övergångsställe, om det är nödvändigt

för att undvika fara eller olägenhet

för den gående.

49 §.

2 m o m. Stannande eller —- — — —

e) på tydligt markerat övergångsställe

för gående eller inom ett område

av 10 meter före övergångsstället;
f)

inom särskild------

Har fordon---------

----detta skymmes;

e) på övergångsställe för gående

eller inom ett område av 10 meter

före övergångsstället;

---därigenom försvåras.

— -—- — från körbanan.

60

1 m o m. Gående skall —----

d) Körbanan skall passeras på

särskilt markerat övergångsställe för

gående, där sådant finnes. I övrigt

skall passerande över körbana ske

tvärs över denna och företrädesvis

i anslutning till vägkorsning.

--— högra sidan.

Gående som vill korsa körbana

skall använda övergångsställe, om

sådant finnes i närheten.

I övrigt skall gående korsa körbana

vinkelrätt och, om vägkorsning

finnes i närheten, i anslutning till

denna.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 ar 1966

(Nuvarande lydelse)

67

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom. eller 46 § 1 mom.

tredje stycket, föreskrifterna om signalering

i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller 3

mom., 49 § 2 eller 4 mom., 52 § 2

mom., 53 §, 54 § 2 eller 4 mom., 55 §

1 mom. eller 2 mom. första stycket,

56 § 1, 2 eller 3 mom. eller 57 § 2

mom. tredje stycket eller 3 eller 4

mom. Till samma straff dömes

den, som överträder föreskrift, meddelad

med stöd av 56 § 4 mom.

Med böter, högst trehundra kronor,

straffes den, som bryter mot

44 §, 45 § 7 mom. andra stycket, 46 §

1 mom. fjärde stycket, 49 § 3 mom.,

50 § 3 mom., 55 § 2 mom. andra

stycket, 57 § 2 mom. fjärde stycket,

58 §, 59 § 1 mom. första stycket eller

2, 3 eller 4 mom. eller 60 § 2

mom. tredje stycket eller 3 mom.

Förseelse mot--------—- —----

Befordras med-------

(Föreslagen lydelse)

§-J

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom. eller föreskriften

om förbud mot omkörning strax

före eller å obevakat övergångsställe

i 47 § 2 mom. eller föreskrifterna om

signalering i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller

3 mom., 46 a §, 49 § 2 eller 4 mom.,

52 § 2 mom., 53 §, 54 § 2 eller 4

mom., 55 § 1 mom. eller 2 mom. första

stycket, 56 § 1, 2 eller 3 mom.

eller 57 § 2 mom. tredje stycket eller

3 eller 4 mom. Gående som bryter

mot 4O § straffes dock med böter,

högst trehundra kronor. Med dagsböter

straffes den, som överträder föreskrift,

meddelad med stöd av 56 §

4 mom.

Med böter, högst trehundra kronor,

straffes den, som bryter mot

44 §, 45 § 7 mom. andra stycket, 46 §

1 mom. tredje stycket, 49 § 3 mom.,

50 § 3 mom., 55 § 2 mom. andra

stycket, 57 § 2 mom. fjärde stycket,

58 §, 59 § 1 mom. första stycket

eller 2, 3 eller 4 mom. eller

60 § 1 mom. andra stycket eller 2

mom. tredje stycket eller 3 mom.

— trehundra kronor.

— ------och vilja.

Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar.

1 De ändringar som föreslagits i prop. 1965:170 och som sedermera godtagits av riksdagen

har ej tagits med.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år J966

5

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas att 45 § 1 mom., 48 § 2 inom., 61 § 1 mom. och 67 §

vägtrafikförordningen den 28 september 19511 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Fordon bör --

Vid oklar-------

Fordon, som

Då fordon —

I fall---

(Föreslagen lydelse)

45 §.

------av vägen.

--enkelriktad fordonstrafik.

Fordon får ej föras med något

hjul till vänster om längsgående heldragen

gul linje som delar körbanan

i en del för trafiken i vardera riktningen

(spärrlinje), om ej en

streckad gul linje finnes till höger

om spärrlinjen. Om särskild filmarkering

finnes, får förare ej byta fil

eller fora fordonet så att det överskrider

filmarkeringen.

---- — 5 mom.

--hastighet minskas.

------mellan fordonen.

48

2 mom. Då i annat fall än i 1

mom. sägs ett fordons kurs skär ett

annat fordons kurs, skall föraren av

det fordon, som har det andra fordonet

på sin vänstra sida, lämna företräde

åt det sistnämnda fordonet.

Härmed fritages dock icke någon förare

från skyldighet att iakttaga försiktighet

vid passerande av eller färd

in på korsande eller anslutande väg.

Detta skall särskilt gälla den, som

från väg med ringa trafik kommer

in på väg med livlig trafik.

§•

2 m o m. Då i annat fall än i 1

mom. sägs ett fordons kurs skär ett

annat fordons kurs, skall föraren av

det fordon, som har det andra fordonet

på sin högra sida, lämna företräde

åt det sistnämnda fordonet.

61 §.

1 mom. Det tillkommer — —------- av trafiken.

Såvitt angår---------— — g) sägs.

Länsstyrelsen äger —- —-----— — --lägre hastighet.

1 Senaste lydelse av 45 § 1 mom. se 1962:263 salut aV 61 § 1 mom. och 67 § se 1961:297:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Väg må ej förklaras för motorväg

med mindre den är fri från korsning

i samma plan med annan väg samt

är så inträttad, att fordon icke

lämpligen kunna föras in på eller

från vägen annorstädes än vid vägens

ändpunkter och särskilt anordnade

trafikplatser. Innan väg förklaras

för motorväg eller lokal trafikföreskrift

meddelas beträffande motorväg

skall samråd ske med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

Väg må ej förklaras för motorväg

med mindre den är fri från korsning

i samma plan med annan väg och är

uppdelad i två genom skiljeremsa eller

på annat sätt skilda körbanor, en

för trafiken i vardera riktningen,

samt är så inrättad, att fordon icke

lämpligen kunna föras in på eller

från vägen annorstädes än vid vägens

ändpunkter och särskilt anordnade

trafikplatser. Innan väg förklaras

för motorväg eller lokal trafikföreskrift

meddelas beträffande motorväg,

skall samråd ske med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

67 §.

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom. eller 46 § 1 mom.

tredje stycket, föreskrifterna om signalering

i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller 3

mom., 49 § 2 eller 4 mom., 52 § 2

mom., 53 §, 54 § 2 eller 4 mom., 55 §

1 mom. eller 2 mom. första stycket,

56 § 1, 2 eller 3 mom. eller 57 § 2

mom. tredje stycket eller 3 eller 4

mom. Till samma straff dömes den,

som överträder föreskrift, meddelad

med stöd av 56 § 4 mom.

Med böter

Förseelse mot

Befordras med

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket,

42 § 2 eller 4 mom., 45 § 1 mom.

tredje stycket eller 46 § 1 mom.

tredje stycket, föreskrifterna om

signalering i 47 § 3 mom. första stycket

eller föreskrifterna i 48 § 1 eller

3 mom., 49 § 2 eller 4 mom., 52 §

2 mom., 53 §, 54 § 2 eller 4 mom.,

55 § 1 mom. eller 2 mom. första

stycket, 56 § 1, 2 eller 3 mom. eller

57 § 2 mom. tredje stycket eller 3

eller 4 mom. Till samma straff dömes

den, som överträder föreskrift,

meddelad med stöd av 56 § 4 mom.

eller 3 mom.

trehundra kronor.

----och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 3 september 1967.

1 De ändringar som föreslagits dels i prop. 1965:170 och som sedermera godtagits av riksdagen

och dels i författningsförslaget under 1 har ej tagits med.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

7

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 587 av herr Eriksson, Karl-Erik, och i andra

kammaren nr 728 av herr Larsson i Umeå, i vilka likalydande motioner hemställs

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 180 år 1965 i skrivelse

till Kungl. Maj :t uttalar, att de nya reglerna för fotgängare bör träda

i kraft i så god tid, att inlärningen är helt klar före början av trafikupplysningen

inför högertrafikomläggningen»;

dels i första kammaren nr 589 av herr Lundström och i andra kammaren

nr 730 av herr Nihlfors, i vilka likalydande motioner hemställs »att riksdagen

vid avgivande av yttrande över de i propositionen nr 180 intagna författningsförslagen

beaktar de synpunkter som ovan anförts»;

dels i första kammaren nr 595 av herr Strandberg och i andra kammaren

nr 725 av fru Heurlin och herr Oskarson, i vilka likalydande motioner hemställs,

»att riksdagen i sitt yttrande över förslaget i proposition nr 180/1965

måtte förorda de av oss föreslagna ändringarna i förslaget»;

dels ock i andra kammaren nr 736 av fru Thunvall m. fl., i vilken motion

hemställs »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att de

ändringar i vägtrafikförordningen, varom här är i fråga, måtte träda i kraft

snarast möjligt dock senast den 1 juli 1966».

I fråga om det huvudsakliga innehållet i motionerna får utskottet hänvisa

till det nedan intagna avsnittet »Motionernas innehåll».

Det antecknas att vid årets riksdag fristående motioner väckts om uppskov

med övergången till högertrafik, nämligen motionerna 11:398 och 11:734

samt de likalydande motionerna I: 599 och II: 733. Motionerna är för närvarande

föremål för remissbehandling.

Inledning

Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund,

anför i propositionen inledningsvis följande.

Övergången till högertrafik sker den 3 september 1967. Som en direkt

löljd av övergången måste vägtrafiklagstiftningen samtidigt ändras på flera

punkter. Det arbete som nu pågår inom Nordisk vägtrafikkommitté för att

nå nordisk enhetlighet och på ett vidare plan internationell enhetlighet på

vägtrafikens område kommer förmodligen också att medföra väsentliga

ändringar i lagstiftningen. Jag anser emellertid att man nu bör överväga

om det kan vara lämpligt att redan före övergången och trots att det nordiska

samarbetet inte är avslutat göra några ändringar som kan underlätta

övergången.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

Med anledning härav har inom kommunikationsdepartementet upprättats

en promemoria i vilken föreslås vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen

i anledning av övergången till högertrafik. Ändringarna avser huvudsakligen

fordonsförares uppträdande vid övergångsställe, gåendes skyldigheter

vid passerande av körbana, fordons plats på väg och korsande möte

mellan fordon. I promemorian har beaktats vissa förslag av statens högertrafikkommission

i skrivelse den 26 februari 1965 och av Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i skrivelse den 19 mars 1965.

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksåklagarämbetet

(RÅ) — som bifogat yttranden av fyra statsåklagare och en chefsåklagare

— hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen,

Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter, trafikmålskommittén,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare,

Föreningen Sveriges polismästare, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO), Motororganisationernas samarbetsdelegation, NTF,

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation, De Blindas Förening, Sveriges

folkpensionärers riksorganisation, Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund

och Kooperativa Kvinnogillesförbundet.

Gällande bestämmelser

I propositionen påpekar departementschefen under detta avsnitt att den

europeiska transportministerkonferensen (CEMT) har antagit en samling

trafikregler, som man anser bör ligga till grund för lagstiftningen på området

i de länder som är anslutna till konferensen, bland dem Sverige.

Utskottet återger här nedan de av dessa regler som är av intresse för

de i propositionen behandlade frågorna. Reglerna återges på originalspråket,

franska, med översättning till engelska språket.

CHAPITRE III — PLACE SUR

LA CHAUSSEE

1. File unique ou files paralléles

Tout conducteur circulant sur la

chaussée doit se tenir le plus prés

possible du bord droit de celle-ci

dans le sens de sa marche.

Toutefois, lorsque la densité de la

circulation le justifie, celle-ci peut

s’établir en files paralléles dans les

cas suivants:

CHAPTER III. LANE DISCIPLINE

1. Single stream or parallel streams

Drivers shall keep as close as possible

to the right-hand edge of the

road.

If the volume of traffic warrants

it, however, parabel streams of traffic

are permissible in the following

cases:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 är 1966

1° sur les chaussées ä deux sens

circulation divisées en quatre voies

de circulation au moins pour autant

que les files circulant dans un sens

n’empiétent par sur la partie gauche

de la chaussée.

2° sur les chaussées å sens unique

divisées en voies de circulation.

3° si 1’autorité qualifiée 1’autorise

ou le tolére.

Lorsque la circulation s’établit en

files paralléles, le conducteur qui

veut changer de file ne peut exécuter

la manceuvre que s’il n’entrave pas

la niarche normale des autres conducteurs.

CHAPITRE IV — PRIORITE

1. Regie générale

Tout conducteur abordant un carrefour

ou un passage å niveau, doit

faire preuve d’une prudence spéciale

afin d’éviter tout accident.

2. Priorité de droite

Aux carrefours ainsi que sur les

places publiques ou la circulation se

fait en sens giratoire ou s’effectue

en tous sens, le conducteur d’un véhicule

est tenu de céder le passage ä

celui qui vient ä sa droite.

3. Dérogations

Toutefois, le conducteur d’un véhicule

doit toujour céder le passage

aux conducteurs circulant sur la

route qu’il va aborder, dans les cas

suivants:

1° lorsqu’il débouche d’une route

pourvue, ä 1’approche du carrefour,

d’un signal qui lui impose cette obligation.

2° lorsqu’il débouche d’un chemin

de ferre ou d’un sentier sur une

route aménagée pour la circulation

des véhicules en général.

(1) two-way roads having åt least

four traffic lanes, provided that traffic

moving in either direction does

not encroach on the left-hand side

of the roadway;

(2) one-way roads having more

than one traffic lane;

(3) when authorised or tolerated

by the competent authority.

When traffic is moving along parallel

traffic lanes, drivers may not

changé from one traffic lane to another

unless this can be döne without

impeding the progress of other

vehicles.

CHAPTER IV. RIGHT OF WAY

1. General rule

Drivers approaching intersections

or level crossings shall take particular

care to avoid accidents.

2. Priority to traffic coming from

the right

Åt intersections and public squares,

with or without roundabouts, drivers

shall always give way to traffic coming

from the right.

3. Exceptions

Drivers approaching a junction

shall always give right of way to

traffic proceeding along the road

which they propose to join:

(1) when emerging from the road

marked åt the approach to the junction

by a sign giving right of way to

the other road;

(2) when emerging from a lane or

earth träck on to a roadway intended

for general traffic.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

4. Comportement du débiteur

de priorité

Tout conducteur tenu de céder le

passage, ne peut poursuivre sa route

ou remettre son véhicule en mouvement

que s’il peut le faire sans mettre

en danger les autres conducteurs

eu égard ä leur position, leur éloignement

et leur vitesse.

5. Regie spéciale

Lors d?un arrét de la circulation

dans un carrefour, les conducteurs

ne peuvent immobiliser leur véhicule

de maniére å empécher le passage

des autres conducteurs circulant sur

la voie transversal.

CHAPITRE V — COMPORTEMENT

DES CONDUCTEURS AUX PASSAGES

POUR PIETONS

1° Les passages pour piétons sont

délimités par des bändes tracées parallélement

å l’axe de la chaussée

conformément au 1° du 2 du chapitre

XXI du present document. En

plus, ils peuvent étre signalés å

distance par le signal n° I, 17 å

1’aplomb par le signal n° III X (panneau

rectangulaire, å fond bleu, portant

dans un triangle équilatéral, å

fond blanc, le symbole du signal n°

I, 17) ou par un feu jaune clignotant.

2° Un véhicule ne peut dépasser

un autre véhicule s’approehant d’un

passage pour piétons ou s’arrétant å

Faplomb de cellui-ci qu’å allure suffisamment

réduite pour pouvoir å

son tour s’arréter sur place si un

piéton que le conducteur n’aurait

pas pu voir se trouve sur le passage.

3° Aux passages ou la circulation

est réglée par des signaux lumineux

de circulation ou par un agent, le

conducteur doit respecter les interdictions

qui lui sont signifiées par

la signalisation lumineuse ou par

1’agent et ne peut s’engager sur ees

passages. En aucun cas il ne peut

4. Behaviour of drivers yielding

right of wag

Drivers who have to yield the right

of way shall not proceed until they

can do so without danger to other

vehicles, having regard to the position,

distance and speed of such

vehicles.

5. Special rule

When traffic is halted åt an intersection,

drivers may not stop their

vehicles in such a position as to prevent

the passage of other drivers

moving along the transverse road.

CHAPTER V. BEHAVIOUR OF

DRIVERS AT PEDESTRIAN

CROSSINGS

(1) pedestrian crossings shall be

marked by stripes parabel to the

centre line of the road in accordance

with paragraph 2 (1) of

Chapter XXI. The approach may also

be indicated by sign No. I 17; the

aetual Crossing may be shown by

sign No. III X (rectangular plate

with a blue ground, hearing the

symbol of sign No. I 17 inside a

white équilatéral triangle) or by a

yellow flashing light;

(2) a vehicle may not overtake

another vehicle which is approaching

a pedestrian Crossing or standing

level with it, except åt a slow

enough speed to be able to stop åt

once if a pedestrian whom the driver

could not see should be on the Crossing;
(3)

åt crossings where traffic is

regulated by traffic lights or by

authorised officials, drivers must

stop when required to do so by the

lights or by the official and may not

encroach on the Crossing. They shall

not prevent or hamper the progress

of pedestrians who are making

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

11

entraver ni gener la marche des piélons

qui se sont réguliérement engagés

sur le passage et qui achévent la

traversée de la chaussée å une allure

normale.

Les véhicules qui, venant d’une

autre voie, tournent pour s’engager

dans la voie ou se trouve le passage

pour piétons ne peuvent le faire qu’ä

allure tres lente et en cédant la priorité

aux piétons engagés ou qui s’engagent

sur le passage en se conformant

aux indications de la signalisation

lumineuse ou de l’agent.

4° Les conducteurs ne peuvent

s’approcher des autres passages

pour piétons qu’å allure modérée de

facon å ne pas mettre en danger les

piétons qui y sont engagés et å ne

pas les gener lorsqu’ils poursuivent

leur marche normale. Au besoin, ils

doivent s’arréter pour les laisser passer.

5° En outre, lors d’un arrét de la

circulation aux abords d’un passage

pour piétons, les conducteurs ne peuvent

immobiliser leur véhicule sur

ce passage.

CHAP1TRE XX — CIRCULATION

DES PIÉTONS

2. Traversée de la chaussée

1° Les piétons ne peuvent traverser

une chaussée en dehors d’un passage

pour piétons que s’ils se trouvent

ä une distance d’un tel passage

supérieure å un chiffre å fixer par

la législation nationale ou résultant

de 1’usage consacré par la jurisprudence

nationale. Dans ce cas, ils ne

peuvent s’engager sur la chaussée

qu’aprés s’étre assurés qu’ils peuvent

le faire sans danger et sans

gener la circulation et doivent traverser

la chaussée perpendiculairement

å son axe.

2° Aux passages comportant une

signalisation lumineuse destinée aux

2f Bihang till riksdagens protokoll 1U66.

proper use of the Crossing and walking

åt a normal speed;

vehicles turning out of another

road into the road on which the pedestrian

Crossing is marked must

travel slowly and must give right

of way to pedestrians using or

about to use the Crossing in conformity

with the directions given by

traffic lights or authorised officials;

(4) drivers may approach other

pedestrian crossings only åt a moderate

speed so as not to endanger

pedestrians using them or hamper

their normal progression. If necessary,

they shall stop to allow pedestrians

to cross;

(5) when traffic is halted åt the

approaches to a pedestrian Crossing,

drivers may not stop their vehicles

on that Crossing.

CHAPTER XX. PEDESTRIANS

2. Crossing the road

(1) Pedestrians may not cross the

road except åt a pedestrian Crossing

unless the nearest pedestrian Crossing

is beyond a destance determined

by national législation or already

sanctioned by national case law. In

such cases, they may not start to

cross until they are certain to be

able to do so without danger and

without obstructing traffic. They

shall cross the road åt right angles.

(2) Åt crossings equipped with

special pedestrian lights, pedestrians

9 samt. .‘I avd. Nr 1

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

piétons, il est interdit å ceux-ci de

s’engager sur la chaussée tant que

le feu vert ne leur est pas donné.

3° Aux passages comportant des

signaux lumineux pour régler la circulation

ou auxquels celle-ci est réglée

par un agent, mais ou il

n’existe pas de signalisation lumineuse

spéciale destinée aux piétons

ceux-ci ne peuvent s’engager sur la

chaussée que lorsque la circulation

est ouverte dans le sens de leur

marche.

4° Aux passages ne comportant ni

signaux lumineux de circulation ni

une signalisation lumineuse destinée

aux piétons, et ou la circulation

n’est pas réglée par un agent, les

piétons sont tenus de s’engager sur

le passage avec prudence et en tenant

compte de la distance et de la

vitesse des véhicules qui en approchent.

5° Une fois engagés dans la traversée

de la chaussée, les piétons ne

doivent pas s’attarder ni s’arréter

sans nécessité.

shall not begin to cross until the

lights are green.

(3) Åt crossings equipped with

traffic lights or where traffic is

controlled by a police officer, but

where there are no special traffic

lights for pedestrians, the latter may

cross only when the passage is clear

on their side;

(4) Åt pedestrian crossings not

equipped with special traffic lights

for pedestrians, or where no police

officer is eontrolling the traffic, pedestrians

shall proceed carefully,

having due regard to the speed and

distance of approaching vehicles.

(5) Once they have started to

cross, they shall not stop, except

when obliged to do so.

Beträffande de närmare svenska bestämmelserna på området hänvisar

utskottet till propositionen s. 8 och 9.

Departementspromemorian och remissyttrandena

Utskottet hänvisar till s. 10—31 i propositionen.

Departementschefen

I departementspromemorian framhålls att övergången till högertrafik

kommer att ställa störa krav på trafikanternas uppmärksamhet och att de

vid övergången och under en tid därefter bör få tillfälle att koncentrera sig

på den nya situationen utan att belastas av andra nya trafikregler än sådana

som är oundgängliga, t. ex. att vad som nu sägs om vänster efter övergången

måste avse höger, eller som kan antas i väsentlig grad motverka de speciella

riskerna vid omställningen till högertrafik. Regler av det senare slaget bör

starkt begränsas och vara enkla och väl lämpade för en slagkraftig upplys
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år W66

13

ningsverksamhet. För att inlärningen av reglerna skall kunna avslutas före

övergången, bör de träda i kraft så snart som möjligt och helst inte senare

än den 1 oktober 1966. Endast sådana regler anses böra komma i fråga som

kan antas bli godtagna på nordiskt plan.

Dessa allmänna riktlinjer möter inga invändningar från remissinstanserna.

Från flera håll understryks att ändringar, som inte har direkt samband

med övergången, bör träda i kraft snarast möjligt. Trafikmålskommittén

och Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter framhåller med skärpa

att nya trafikregler inte bör antas om de inte överensstämmer med utvecklingen

mot större internationell enhetlighet på vägtrafikens område.

Jag delar uppfattningen att några mer omfattande ändringar i trafikreglerna

inte bör ske på sådan tid att trafikanterna vid övergången har så många

nyheter att tänka på att deras uppmärksamhet dras från de problem som

själva omställningen till högertrafik innebär. Det måste också beaktas att

det nordiska och internationella samarbetet på vägtrafikens område med

all sannolikhet kommer att aktualisera betydande omarbetning av trafikreglerna

inom en snar framtid. Den omarbetningen bör inte föregripas annat

än om det finns alldeles särskilda skäl till det med hänsyn, till övergången

till högertrafik. På grund härav kan det enligt min mening inte komma

i fråga att före eller vid övergången införa andra nya regler än sådana som

är en direkt följd av trafikomläggningen eller är av särskild betydelse för

trafiksäkerheten i samband med övergången. Regler av det senare slaget

måste i så fall införas så snart det är praktiskt möjligt samt med beaktande

av att inlärningstiden blir tillräcklig och att reglerna kan beräknas

få en klart positiv effekt på trafiksäkerheten vid övergången. I den mån

sådana regler kommer att medföra ändring av körbanemarkeringar, trafiksignaler

eller vägmärken eller föranleda andra liknande åtgärder, är det

nödvändigt att de myndigheter som sysslar med sådana frågor får tillräcklig

tid att planlägga arbetet, innan reglerna träder i kraft. Jag anser det med

dessa utgångspunkter angeläget att nu ta ställning till vilka nya regler som

bör och kan genomföras före eller samtidigt med övergången. Regler som

skall införas före övergången bör enligt min mening helst inte träda i kraft

senare än den 1 januari 1967. Vidare anser även jag att strävandena mot

internationell enhetlighet måste avspeglas i de svenska trafikreglerna och

att det därför inte bör införas regler som strider mot de principer som godtagits

i CEMT.

I promemorian anförs att övergången till högertrafik torde komma att

medföra särskilda anpassningssvårigheter för de gående. Det anses därför

vara av vikt att förhållandet mellan fordonsförare och gående regleras så att

de gående får ett bättre skydd än nu, när de korsar körbana. För att uppnå

delta föreslås skärpta regler för såväl förarna som de gående.

Samspelet mellan de olika trafikantgrupperna är otvivelaktigt av största

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

betydelse för trafiksäkerheten. Av både förare och gående bör kunna krävas

större hänsyn och bättre förståelse för den moderna trafikens krav. Övergången

till högertrafik gör dessa synpunkter än mer framträdande och även

enligt min mening är det mycket angeläget att förbättra de gåendes skydd

vid korsande av körbana. Grunden för detta anser jag måste läggas genom

fasta och enkla trafikregler. Riktlinjerna bör därvid vara att de gående normalt

skall använda övergångsställe och att de skall följa trafiksignalerna,

där det finns sådana, samt att förarna skall respektera övergångsställe.

Markerade övergångsställen för gående kan förekomma i olika utformning.

Markeringen kan bestå av endast målning eller annan utmärkning på

körbanan, men övergångsmärke enligt 6 § vägmärkeskungörelsen kan också

ha uppsatts. Vidare kan ett övergångsställe vara bevakat, dvs. trafiken regleras

med trafiksignaler eller av polis. Ett övergångsställe anses f. n. i praxis

tydligt markerat om övergångsmärke är uppsatt eller det finns signalanordning

som är i funktion. Ett obevakat, tydligt markerat övergångsställe innebär

vissa skyldigheter för fordonsförarna. Hastigheten skall nedbringas

så att föraren kan stanna framför övergångsstället för att lämna gående

tillfälle att passera. Omkörning strax före eller på övergångsstället får i

princip inte ske, och man får inte heller stanna på eller inom tio meter före

övergångsstället, om inte trafikförhållandena föranleder det. Stoppförbudet

gäller även bevakade övergångsställen.

Beklagligt nog inträffar ett stort antal allvarliga olyckor genom att gående

blir påkörda på övergångsställe. En bidragande orsak till detta kan vara att

de gående inte har klart för sig att deras säkerhet i hög grad är beroende av

att övergångsstället är försett med övergångsmärke och att reglerna om

hastighetsanpassning och omkörningsförbud inte gäller övergångsställen som

är markerade endast på körbanan genom målning e. d. Jag anser att det här

föreligger ett klart behov av enklare regler.

I promemorian anses att de gåendes skydd vid obevakade övergångsställen

inte bör vara beroende av att övergångsstället markerats genom övergångsmärke.

Det föreslås därför att ordet »tydligt» utgår ur bestämmelserna i 46 §

1 mom. tredje stycket, 47 § 2 mom. och 49 § 2 mom. första stycket e) VTF.

Flertalet remissinstanser, även sådana som tillstyrker förslaget i denna del,

framhåller att alla övergångsställen bör förses med övergångsmärke. Som

skäl härför åberopas att markering på körbanan kan vara svår att se eller

helt osynlig till följd av snö, smuts, förslitning e. d. och att man därför inte

kan knyta några rättsverkningar till ett övergångsställe som är markerat

endast med målning. I ett par yttranden framhålls också att en gående som

är van att använda visst övergångsställe kanske inte tänker på att det kan

vara osynligt för fordonsförarna. Om han då förlitar sig på det skydd övergångsstället

ger honom, föreligger en stor olycksrisk.

För egen del anser jag det synnerligen angeläget att samma regler gäl
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966 15

ler för förarna vid alla obevakade övergångsställen, oavsett om övergångsstället

markerats genom övergångsmärke eller endast genom målning e. d.

Såväl förare som gående skulle då i rättsligt hänseende behöva skilja mellan

endast två typer av övergångsställen, de bevakade och de obevakade. De gåendes

säkerhet bör således inte vara beroende av det sätt på vilket markeringen

utförts och en tolkning av begreppet »tydligt» som sannolikt är okänd

för flertalet trafikanter. Jag tillstyrker därför förslaget om att ordet »tydligt»

utgår ur författningstexten på de ställen som föreslås i promemorian.

I anslutning till vad RÅ och hovrätten för Övre Norrland anför vill jag

framhålla att markeringen givetvis inte kan tillmätas rättsverkan, om föraren

saknade anledning räkna med att det fanns ett övergångsställe, t. ex.

därför att det var täckt av snö eller smuts eller av annan orsak inte kunde

iakttas med normal uppmärksamhet. Även om den rättsliga betydelsen av

ett obevakat övergångsställe knyts till markeringen på körbanan är det likväl

från trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att sätta upp övergångsmärken

i större utsträckning än som nu sker. I detta sammanhang anser jag det

dock inte nödvändigt att ta ställning till principerna för sådan utmärkning.

Den frågan torde få övervägas i samband med behandlingen av Nordisk vägtrafikkommittés

betänkande »Vägmärken».

Med övergångsställe torde i allmänt språkbruk förstås endast övergångsställe

som är markerat på körbanan, och det är också i denna betydelse

ordet används i VTF. Som övergångsställe kan emellertid även betraktas

annan plats där gående normalt korsar körbanan. I förevarande sammanhang

anser jag det lämpligt att i VTF ange vad som skall förstås med övergångsställe

vid tillämpning av förordningen. Jag föreslår därför att begreppet

övergångsställe i 1 § VTF definieras som sådan genom målning eller på

annat sätt markerad del av körbana som är avsedd att användas av gående

för att korsa körbanan. Dessutom bör anges att övergångsställe anses bevakat

om trafiken regleras med trafiksignaler eller av polisman och att det

i annat fall anses obevakat.

Vid övergångsställe där trafiken regleras genom signaler kan det inträffa

att gående, som går ut i körbanan vid grönt sken, inte hinner över innan

signalväxling sker och den korsande fordonstrafiken kommer i gång. I promemorian

föreslås därför att bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket

VTF om hastighetsanpassning skall gälla även bevakade övergångsställen.

Vidare föreslås en helt ny regel som innebär att gående skall ha företräde

framför svängande fordon, när han befinner sig'' på ett övergångsställe eller

skall ge sig ut på det och trafiken är öppen i hans färdriktning. Alla dessa

bestämmelser anses böra samlas i en ny 48 a §.

I likhet med majoriteten av remissinstanserna anser jag att det i och för

sig finns behov av att förbättra de gåendes säkerhet och möjlighet att komma

fram i trafiken i de hänseenden som avses med ifrågavarande förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1966

Mot utformningen av bestämmelserna görs emellertid erinringar från några

håll. Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter gör den principiella invändningen

att man i den föreslagna 48 a § måste skilja mellan bevakade och

obevakade övergångsställen. Även NTF och Föreningen Sveriges häradshövdingar

har liknande invändningar och anser att regeln om svängande fordon

inte bör gälla vid obevakade övergångsställen.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter som dessa tre remissinstanser

framför. Kravet på större säkerhet och framkomlighet för de

gående på övergångsställena får inte drivas så långt, att de i alla lägen skall

ha företräde framför fordonen. Det är utan tvekan riktigt att en gående bör

ha företräde på bevakade övergångsställen, i all synnerhet om förbud införs

att gå mot rött sken. När han efter att ha väntat vid rott sken blir berättigad

att gå ut på övergångsstället, bör han rimligen kunna fordra att i normal takt

få gå över körbanan utan att utsättas för fara eller bli störd av fordonstrafiken.

En förutsättning härför anser jag emellertid vara att den gående

själv följer de regler som gäller för honom. Han bör således inte kunna påfordra

företräde, om han går mot rott sken. Det kan naturligtvis ofta vara

svårt för en bilist att avgöra om en gående gett sig ut på övergångsstället i

behörig ordning, och i tveksamma fall måste bilisten därför utgå ifrån att

så skett och lämna den gående företräde.

Vid de obevakade övergångsställena anser jag det inte möjligt att ge de

gående samma företräde som vid bevakade övergångsställen. En följd skulle

annars på många håll kunna bli att fordonen under rusningstid skulle ha

stor svårighet att komma fram. Detta bör dock inte hindra en skärpning av

reglerna för förarnas uppträdande även i fråga om obevakade övergångsställen.

Jag delar därför uppfattningen att förarna bör uttryckligen åläggas

att köra så att de inte vållar fara eller olägenhet för de gående och att stanna

om det är nödvändigt för att uppfylla dessa krav.

Mina överväganden i dessa frågor gör att jag anser att en ny 48 a § med

särskild rubrik bör införas i VTF med det sakliga innehåll som Nordisk

vägtrafikkommittés svenska ledamöter föreslår. I redaktionellt hänseende

bör bestämmelserna emellertid kunna förenklas. Jag föreslår att paragrafen

utformas så, att förare åläggs hålla en med hänsyn till omständigheterna

tillräckligt låg hastighet, när fordonet nalkas övergångsställe. Vidare

bör förare vid bevakat övergångsställe lämna företräde åt gående som korsar

eller står i begrepp att korsa körbanan och därvid följer anvisning genom

trafiksignal eller av polisman. Någon särskild reglering för svängande fordon

behövs då inte. Slutligen bör förare åläggas att vid obevakat övergångsställe

stanna för att låta gående passera, om det är nödvändigt för att undvika

fara eller olägenhet för den gående.

I likhet med flera remissinstanser anser jag en omsorgsfull planläggning

av övergångsställen och signalsystem vara av stor vikt för att minska de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966 17

olägenheter som de föreslagna reglerna kan få för fordonens framkomlighet.

I promemorian föreslås ovillkorligt förbud att gå mot rött sken eller polismans

stopptecken. I likhet med samtliga remissinstanser tillstyrker jag

förslaget om förbud att gå mot rött sken. Jag anser däremot inte påkallat

att redan nu, såsom Nordisk vägtrafikkommittés svenska ledamöter ifrågasatt,

utforma förbudet så, att övergångsställe får passeras endast vid grönt

sken. Skulle den av ledamöterna antydda signalväxlingsföljden införas, finns

det emellertid anledning att återkomma till frågan. Jag anser det av vikt att,

som framhålls i promemorian och understryks av flera remissinstanser,

signalgivningen utformas med större hänsyn till gångtrafikanterna. De särskilda

problemen för personer med nedsatt syn och färgblinda bör därvid i

möjlig mån beaktas.

Som jag anfört i redogörelsen för gällande bestämmelser avser föreskrifterna

om. trafiksignaler i 33 § vägmärkeskungörelsen endast fordonstrafik.

Allmänna regler om särskilda trafiksignaler för gående saknas. Enligt

min mening bör förbud att gå mot rött sken införas genom att bestämmelsen

i 40 § 1 mom. VTF om skyldighet att lyda anvisning genom signal

görs tillämplig även på gående och kompletteras med föreskrifter i vägmärkeskungörelsen

om särskilda trafiksignaler för gående. Jag föreslår därför

att i 40 § 1 mom. föreskrivs att anvisning genom trafiksignal för fordonstrafiken

skall gälla även för gående, om särskild trafiksignal för gående

inte finns. De nödvändiga ändringarna i vägmärkeskungörelsen torde senare

få föreslås Kungl. Maj :t.

Enligt 40 § 2 mom. VTF skall gående lyda polismans anvisning för trafiken

och stanna när han ger stopptecken. Överträdelse straffas med dagsböter.

Jag anser att samma sträf form bör tillämpas vid underlåtenhet att

följa polismans anvisning eller stopptecken som vid underlåtenhet att följa

anvisning som meddelas genom trafiksignal. I båda fallen bör strafformen

enligt min mening vara penningböter, och jag föreslår därför att 67 § 1 mom.

VTF ändras i överensstämmelse härmed.

Ett förbud att gå mot rott sken vid övergångsställe kan lätt kringgås

om överträdelse av den nuvarande skyldigheten att använda övergångsställe

fortfarande skall vara förenad med straff endast vid oaktsamhet. Den

skärpning av skyldigheten som föreslås i promemorian är därför enligt

min mening i och för sig fullt motiverad. Som hovrätten för Övre Norrland

och de två domareföreningarna anfört är det emellertid otvivelaktigt

risk för att en så långt gående skyldighet kommer att uppfattas som alltför

sträng, och överträdelser kan bli svåra att beivra. Mot bakgrund av vad

jag förut anfört om samspelet mellan fordonsförare och gående och då

en regel av den föreslagna innebörden är ett nödvändigt komplement till

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

ett förbud att gå mot rott sken, anser jag det likväl ofrånkomligt att införa

en ovillkorlig skyldighet att använda övergångsställe. Det är ju också

meningen att överträdelse skall bestraffas endast om övergångsställe

funnits i närheten. Flera remissinstanser har visserligen betänkligheter

mot uttrycket »i närheten», och jag kan hålla med om att det vid första

påseende kan synas svårtolkat. På något sätt bör dock anges var övergångsstället

skall finnas i förhållande till den gående och jag anser det

inte praktiskt möjligt att fastställa ett i siffror angivet avstånd. Det torde

inte heller vara möjligt att finna någon annan fullt entydig bestämning.

Jag anser därför att uttrycket »i närheten» bör användas och att det vid

tolkning av uttrycket bör beaktas att syftet med bestämmelsen är att öka

trafiksäkerheten och framkomligheten. Ett väsentligt led häri är att hindra

kringgående av förbudet att beträda övergångsställe, när trafiksignal visar

rott sken. Den som befinner sig omedelbart intill ett övergångsställe eller

så nära det att han inte behöver ta någon längre omväg bör anses befinna

sig i närheten av övergångsstället och vara skyldig att använda det, om han

skall korsa körbanan.

Den föreslagna skärpningen av straffbestämmelserna avser även skyldigheten

att gå tvärs över körbanan. Något behov av att oberoende av om

gärningen innebär vårdslöshet i trafik straffa den som går snett över körbanan

föreligger inte enligt min mening, och jag föreslår därför att någon

ändring av gällande bestämmelser inte görs i det avseendet. Däremot anser

jag viss redaktionell jämkning av regeln om skyldighet att gå tvärs över

körbanan påkallad i detta sammanhang.

De skärpta regler som jag sålunda föreslår för såväl förare som gående

anser jag vara av sådant slag, att trafikanterna bör få god tid på sig att

lära in dem före övergången till högertrafik. Jag har tidigare anfört att

sådana regler helst inte bör tråda i kraft senare än den 1 januari 1967. När

det gäller förbud att gå mot rött sken och skyldighet att använda övergångsställe

anförs i promemorian att det är angeläget att förseelser kan

beivras snabbt och enkelt. Reglerna för de gående hänger så nära samman

med reglerna för förarna att det enligt min mening inte kan komma i fråga

att införa dem vid olika tidpunkter. För att denna mycket betydelsefulla

trafiksäkerhetsreform skall få avsedd verkan anser jag det emellertid av

största vikt att överträdelser kan beivras på ett effektivt sätt. Med gällande

handläggningsformer kan ett effektivt beivrande av det säkerligen stora

antal överträdelser som är att vänta, särskilt under den första tiden efter

ikraftträdandet av de nya reglerna, inte ske med nuvarande tillgång på polispersonal.

Inom justitiedepartementet pågår emellertid arbete med att genomföra

förenklade former för handläggningen av trafikmål. Ehuru detta

arbete bedrivs med stor skyndsamhet är det för dagen inte möjligt att ange

den tidpunkt då ett nytt system kan vara i tillämpning. Det är emellertid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år i!)66

inte uteslutet att förenklade handläggningsformer kan vara genomförda i

varje fall beträffande här ifrågavarande förseelser den 1 januari 1967. Under

sådana förhållanden bör man kunna låta ikraftträdandet av de nya trafikreglerna

anstå ännu en tid. Detta bör dock enligt min mening inte hindra

att man nu beslutar att bestämmelserna skall införas. Tvärtom anser jag det

angeläget att såväl trafikanterna som berörda myndigheter och organisationer

snarast får besked om de nya regler som är att vänta. Jag föreslår därför

att VTF nu ändras i enlighet med vad jag i det föregående anfört men

att ändringarna får träda i kraft den dag Kungl. Maj :t senare bestämmer.

I promemorian berörs riskerna för att en förare efter övergången till

högertrafik reagerar fel vid ett möte och kör över på vägens vänstra sida.

För att motverka detta föreslås att s. k. spärrlinje ges den innebörden att

det är förbjudet att överskrida linjen med fordon. Som framgår av min

redogörelse för remissyttrandena är meningarna delade om det lämpliga

i ett sådant förbud. Från flera håll invänds att den föreslagna regeln kan

vara till hinder för en snabb och smidig landsvägstrafik om inte undantag

medges för omkörning av långsamma fordon.

För egen del anser jag att ett förbud att överskrida spärr linje skulle vara

av stort värde från trafiksäkerhetssynpunkt vid övergången till högertrafik.

Risker för felaktiga reaktioner kan visserligen, som hovrätten för Västra

Sverige anför, föreligga även på raksträcka där det inte finns anledning att

ha spärrlinje, men riskerna synes mer framträdande vid ett plötsligt möte på

plats där sikten är skymd. Det bör i en sådan situation kunna vara till hjälp

för föraren att spärrlinje har den föreslagna innebörden och att han således

har en ovillkorlig skyldighet att hålla väl undan från vägens mitt. Värdet av

regeln skulle enligt min mening kraftigt förringas om man tillåter någon

uppmjukning av den. Att vid skymd sikt köra om ett aldrig så långsamt

fordon kan givetvis vara synnerligen riskabelt, om man tvingas köra över

på den andra väghalvan, vilket ofta är fallet vid omkörning av t. ex. jordbruksredskap.

Den föreslagna regeln överensstämmer väl med motsvarande

bestämmelser i Cemtreglerna och torde också komma att förordas av Nordisk

vägtrafikkommitté. Med anledning av vad Motororganisationernas samarbetsdelegation

anför om det danska systemet vill jag påpeka att de danska

reglerna enligt vad jag erfarit inte medger omkörning av långsamma fordon.

Jag tillstyrker således det föreslagna förbudet och förslaget om ändring

av VTF:s straffbestämmelser så att överträdelse kan bestraffas med dagsböter.

Förbudet bör emellertid utformas så att det blir förbjudet att föra

fordon med något hjul till vänster om spärrlinjen, om det inte finns en

streckad gul linje till höger om spärrlinjen. Det bör ej heller vara tillåtet att

köra över heldragen gul linje, som markerar körfiler för trafiken i en riktning,

s. k. särskild filmarkering. Filbyte på sådan plats bör med andra ord

vara förbjudet liksom att köra i mer än en fil. Med anledning av hovrättens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1966

för Västra Sverige påpekande att en omkörning oavsiktligt kan avslutas

i början av en spärrlinje vill jag framhålla att en sådan situation får bedömas

efter omständigheterna i det särskilda fallet. Hade föraren bort inse

att omkörningen inte skulle kunna slutföras utan att han körde över spärrlinjen,

kan han naturligtvis dömas till ansvar.

Jag delar uppfattningen att ett förbud att överskrida spärrlinje förutsätter

en genomgripande översyn av principerna för uppmätning och målning av

linjerna. Det är uppenbarligen av största vikt för framkomligheten att

spärrlinje inte görs längre än vad som är motiverat från trafiksäkerhetssynpunkt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som har till uppgift att utfärda

närmare föreskrifter bl. a. om markering på vägbana, bör göras uppmärksam

på dessa frågor. I detta sammanhang uppkommer även frågan hur

övergången till ett nytt spärrlinjesystem skall genomföras. Jag anser emellertid

att de alternativa lösningar som föreslagits i promemorian bör utredas

ytterligare liksom möjligheterna att finna ett annat system, och jag är därför

inte beredd att ta ställning till frågan. Skulle de fortsatta övervägandena

leda till att man beslutar att övergå till vit färg för spärrlinjer, får härav

föranledd jämkning ske i 45 § VTF.

I likhet med vad som anförs i promemorian och i majoriteten av remissyttrandena

anser jag att en ovillkorlig regel om skyldighet att lämna företräde

åt fordon som kommer från höger skulle vara av stor betydelse för

trafiksäkerheten, inte minst vid övergången till högertrafik. En sådan bestämmelse

överensstämmer också med Cemtreglerna. De två sista punkterna

i 48 § 2 mom. VTF bör därför utgå, vilket dock givetvis inte får fattas så att

en förare äger åsidosätta sina skyldigheter enligt grundregeln om varsamhet

i 39 § VTF och släppa all uppmärksamhet på trafik som skall lämna

företräde åt honom. Jag tillstyrker således förslaget och delar även uppfattningen

att det, om förslaget genomförs, blir nödvändigt att vidta sådana

åtgärder att trafiken inte hämmas. Det torde få avgöras från fall till fall om

detta skall ske genom att den tvärgående trafiken genom vägmärke åläggs

endast att lämna företräde åt trafiken på större väg eller gata eller om den

dessutom skall ha stoppskyldighet, eventuellt genom att den större vägen

eller gatan förklaras för huvudled.

Bestämmelserna om förbud att överskrida spärrlinje och om ovillkorlig

skyldighet att lämna företräde åt fordon som kommer från höger bör enligt

promemorian träda i kraft först vid övergången till högertrafik, dvs. den

3 september 1967. Som skäl härför åberopas det omfattande förberedelsearbete

som behövs. Endast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gör invändning

mot den föreslagna dagen för ikraftträdandet och anser att en ovillkorlig

företrädesregel bör träda i kraft den 1 oktober 1966. Då jag i likhet med vad

som sägs i promemorian anser att regeln får större effekt om den träder

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966 21

i kraft först samtidigt med övergången, tillstyrker jag förslaget härom, även

om svårigheterna med förberedelsearbetet, som styrelsen anför, skulle vara

överdrivna i promemorian. I samband med dessa ändringar i VTF bör även

de redaktionella ändringar göras vilka är en direkt följd av beslutet om

övergång till högertrafik och således inte kräver ytterligare medverkan från

riksdagen.

I promemorian anförs att det i vissa fall kan vara lämpligt att sätta upp

vägmärken på vägens högra sida redan före övergången till högertrafik. Jag

delar denna uppfattning. De ändringar i vägmärkeskungörelsen som kan

bli nödvändiga torde få föreslås Kungl. Maj :t senare.

Som jag tidigare anfört anser jag att andra ändringar inte nu bör göras

i vägtrafiklagstiftningen än sådana som kan antas bli av särskilt värde föi

trafiksäkerheten i samband med övergången till högertrafik och underlätta

denna. Utöver de i promemorian behandlade förslagen finner jag ännu en

ändring vara av sådan betydelse. Enligt 61 § 1 mom. VTF kan en väg förklaras

för motorväg, även om den inte har en särskild körbana för trafiken i

vardera riktningen och körbanorna inte är skilda åt genom en mittremsa eller

dylikt. Detta är i och för sig föga lämpligt, eftersom en trafikant på motorväg

inte bör behöva räkna med mötande trafik på sin del av vägen. I samband

med övergången till högertrafik kan detta medföra allvarliga risker.

Jag föreslår därför att i 61 § 1 mom. VTF som en ytterligare förutsättning

för att förklara en väg för motorväg föreskrivs att den är uppdelad i två

genom skiljeremsa eller på annat sätt skilda körbanor, en för trafiken i vardera

riktningen. Denna ändring bör träda i kraft vid övergången till högertrafik.

Några ytterligare ändringar utöver dem som jag nu föreslagit anser jag

inte böra komma i fråga före den översyn av trafikreglerna som torde påkallas

av det nordiska och internationella samarbetet på vägtrafikens område.

Motionernas innehåll

Definition av uttrycket övergångsställe (1 § 11 mom.)

I motionerna I: 595 och II: 725 framhålls att det inte är till fyllest att i

något fall obevakat övergångsställe markeras enbart genom målning, då

ju de flesta körbanor under en stor del av året är belagda med snö eller is.

Första punkten i 1 § 11 mom. föreslås därför ges det innehållet, att med

övergångsställe avses sådan genom målning jämte signal eller vägmärke

markerad del av körbana, som är avsedd att användas av gående för att

korsa körbanan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1066

47 § 2 mom.

I motionerna I: 595 och II: 725 hävdas att 47 § 2 inom. bör, eftersom i

4 mom. meddelas vissa undantag från 2 mom., förses med en hänvisning till

sistnämnda moment av innehåll, att omkörning av annat fordon ej må med

de undantag som i 4 mom. stadgas, ske där sikten är skymd etc.

Fordonsförares förpliktelser vid övergångsställe (48 a §)

I motionerna I: 595 och II: 725 framhålles följande.

Vid jämförelse mellan det nuvarande stadgandet i 46 § tredje stycket och

det första stycket i den föreslagna 48 a § måste det nuvarande stadgandet

anses vara överlägset ur trafiksäkerhetssynpunkt. Genom bestämmelsen, att

fordonet skall kunna stannas framför obevakat övergångsställe för att lämna

gående tillfälle att passera har förare ålagts en skyldighet av mera objektiv

— och därför trafiksäkrare — karaktär än den föreslagna. Denna överlämnar

i alltför hög grad åt bilförarens eget bedömande vilken hastighet han

bör hålla, då han nalkas övergångsställe.

Första stycket bör utbytas mot nuvarande tredje stycket i 46 §, dock att

orden »tydligt markerat» och »för gående» bör utgå.

Andra stycket i den föreslagna 48 a § innehåller i första punkten en oklarhet,

som kan komma att ge upphov till onödiga felbedömningar med ökad

olycksrisk. Uttrycket »står i begrepp att korsa» måste ge anledning till alltför

subjektiva ställningstaganden från bilisternas sida. Bestämmelsen bör

lämpligen ges det innehållet att vid bevakat övergångsställe förare skall

lämna företräde åt gående, som i enlighet med anvisning genom trafiksignal

eller av polisman börjat korsa körbanan i övergångsstället.

Andra punkten i andra stycket bör utgå. Denna bestämmelse lämnar ett

alltför stort utrymme åt förarens eget bedömande av trafiksituationen. Redan

som det nu är respekteras icke övergångsställena på det sätt som avsetts

med bestämmelsen i 46 § tredje stycket. Långt ifrån alla fordonsförare

iakttar i dagens läge tillräcklig försiktighet vid passerandet av obevakat

övergångsställe. Det förekommer ständiga chanstagningar, där fordonsförare

räknar med att fotgängaren även inom »gula strecken» skall vänta och

släppa honom före. Här bör trafikövervakningen skärpas. Det kan förtjäna

att påpekas, att straffbestämmelsen i 1 § första stycket trafikbrottslagen

omfattar jämväl abstrakt fara i trafiken.

Skyldighet att använda övergångsställe, m. m. (60 § 1 mom. andra och tred je

styckena) och förbud att gå mot rött sken (40 § 1 mom. första stycket)

De föreslagna reglerna är enligt motionerna I: 589 och II: 730 säkert ändamålsenliga

och välmotiverade vid stark och medelstark trafik, men det

kan ifrågasättas om inte reglerna är alltför drastiska om de skall tillämpas

även vid gles trafik. Att döma till böter då någon passerat gata i närheten

av övergångsställe eller gått mot rött ljus fastän icke något motorfordon

funnits inom synhåll (t. ex. nattetid eller mitt på dagen i fridfulla bostadsområden)

sägs vara väl hårt. Med anledning härav föreslås i motionerna,

att bestämmelserna uppmjukas antingen på det sätt, att förbudet inte skall

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

gälla då med hänsyn till rådande trafikförhållanden någon fara uppenbarligen

icke uppkommit, eller också på det sätt att straffbestämmelsen kompletteras

med en möjlighet att fria från ansvar, då förseelsen är ringa.

Enligt motionerna 1: 595 och II: 725 är det i 60 § 1 mom. andra stycket

använda uttrycket »i närheten» olyckligt valt, då det måste bli föremål för

subjektiva bedömningar. Vad som är »i närheten» för en idrottsman kan

vara »långt borta» för en rörelsehämmad eller gammal människa.

Bestämmelsen i 60 § 1 mom. andra stycket, att gående skall korsa körbana

vinkelrätt, torde vara svår att efterleva, och överträdelse av densamma är

enligt motionärerna svårare att förebringa bevisning om vid eventuellt åtal.

Ordet »vinkelrätt» bör ej användas i sådant sammanhang.

Det hemställs i motionerna att den nuvarande bestämmelsen i 60 § 1 mom.

d) bibehålls, dock att orden »särskilt markerat» och »för gående» skall utgå.

Någon straffsanktion föreslås icke heller i fortsättningen finnas.

Tidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna rörande förbudet att gå

mot rött sken m. m.

I motionerna I: 587 och II: 728 anförs följande.

De nya bestämmelserna kommer alltså väsentligast att beröra gångtrafikanterna.

Det synes rimligt räkna med att nya regler för denna grupp är

svårare att föras ut och få tillämpade än motsvarande regler för fordonsförare.

Därför torde man få räkna med en omfattande upplysning, men trots

detta krävs det viss tid, innan de nya reglerna kommit in i de gåendes medvetande

och uppträdande.

Detta talar för att man söker få de nya reglerna för fotgängare att gälla

från ett tidigare datum än 1 januari 1967. De nya reglerna måste vara helt

inlärda, då övergången till högertrafik äger ruin. Om tidsavståndet mellan

de två ändringarna blir så kort som åtta månader, synes allvarlig risk föreligga

för att den uppföljande kampanjen för de nya gångtrafikreglerna och

den inledande kampanjen för att lära högertrafikreglerna går in i varandra,

vilket skulle ge onödig komplicitet och ge många intrycket av att så många

nya regler kommit, att man inte kan hålla samman dem.

Mot nya trafikregler den 1 januari talar också, att dagarna mellan jul och

nyår inte är särskilt väl lämpade att via massmedia orientera människor

om nya trafikregler.

Det vore ytterst önskvärt, att de regler riksdagen skall yttra sig över genom

proposition nr 180 år 1965 träder i kraft ungefär ett år innan omläggningen

till högertrafik äger rum.

Med hänvisning till det anförda hemställes att de nya reglerna för fotgängare

bör träda i kraft i så god tid att inlärningen är helt klar före början

av trafikupplysningen inför högertrafikomläggningen.

I motionen II: 736 hemställs att förevarande regler bör träda i kraft snarast

möjligt och senast den 1 juli 1966.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

Förbudet att överskrida spärrlinje (45 § 1 mom. tredje stycket första punkten)
I

motionerna I: 595 och II: 725 anföres följande.

Det är regel att en del av fordonet i sidled skjuter ut över hjulen, i fråga

om lastfordon ofta upp till flera decimeter. Därutöver kan tillkomma en tilllåten

överskjutande last upp till två decimeter. Detta innebär att med tilllåtet

körsätt enligt denna bestämmelse vid möte en frontalkrock till en

bredd av en meter kan förekomma. Vidare bör bestämmelsen icke vara

ovillkorlig. Det händer icke sällan att man måste köra om en cyklist, traktor

eller gående, som leder djur, eller annat, som upptar en icke obetydlig

del av körbanan. Det skulle vara orimligt, om man inte skulle kunna, för att

undvika fara vid omkörningen, för någon kortare sträcka få överskrida

mittlinjen. Det kan också tänkas, att något föremål befinner sig på vägen

och man på grund av skymd sikt icke hinner stanna helt utan tvingas väja

för att undvika påkörning.

Bestämmelsen bör enligt dessa motioner ges det innehållet att fordon inte

utan synnerliga skäl med någon del av fordonet eller dess last får töras till

vänster om spärrlinjen.

I motionerna I: 589 och II: 730 hemställs, att reglerna om spärrlinjer jämkas

så att benämningen »spärrlinje» förbehålles sådana linjer, som inte får

överskridas, och vidare att förbudet mot överskridande av spärrlinje till sin

innebörd närmare preciseras.

Förbud mot filbyte (45 § 1 mom. tredje stycket andra punkten)

Förbudet mot filbyte bör, framhålls det i motionerna I: 595 och II. 725,

inte göras ovillkorligt. Bestämmelsen föreslås få det innehållet, att, om särskild

filmarkering finns, förare får byta fil eller föra fordonet så att det

överskrider filmarkeringen endast om detta kan ske utan fara för övrig

trafik.

Skyldighet att vid korsande möte lämna företräde åt den som kommer från

höger (48 § 2 mom.)

I motionerna I: 595 och II: 725 anföres bl. a. följande.

Redan omställningen från vänster- till högertrafik innebär en starkt ökad

olycksrisk. Kommer därtill, att den från höger kommande trafiken ges ovillkorlig

»förkörsrätt» — i själva verket innebärande en ovillkorlig skyldighet

för den från vänster kommande trafiken att lämna den från höger kommande

företräde — kommer detta med all sannolikhet att innebära en »hårdare»

och från vissa grupper även hänsynslösare körning från de »förkörsberättigades»

sida än vad som nu är fallet. Skyldigheten för de från vänster kommande

att lämna de från höger kommande företräde bör kombineras med

en skyldighet för de sistnämnda att vid färd in i vägkorsning iakttaga särskild

försiktighet, till förekommande av trafikolycka.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

25

Utskottet

Riksdagens beslöt år 1963 om övergång till högertrafik. Därvid förutsattes

att omläggningen skulle bli genomförd under år 1967. I samband med riksdagens

beslut bemyndigades Kungl. Maj :t att bestämma tidpunkten härför.

Genom beslut den 18 december 1964 fastställdes denna till den 3 september

1967.

I förevarande proposition framhålls att i anledning av denna övergång

några mer omfattande ändringar i trafikreglerna inte bör ske på sådan tid

att trafikanterna vid övergången har så många nyheter att tänka på att uppmärksamheten

dras från de problem som själva omställningen innebär. Vidare

anförs att den omarbetning av trafikreglerna som är att vänta till följd

av det pågående nordiska och internationella samarbetet inte bör föregripas

annat än om särskilda skäl föreligger med hänsyn till övergången. På grund

härav uttalar departementschefen att inte andra regler bör införas än sådana

som är en direkt följd av trafikomläggningen eller är av särskild betydelse

för trafiksäkerheten i samband med övergången. Till följd av de pågående

strävandena mot internationell enhetlighet anses dessa regler böra utformas

på sådant sätt att de inte strider mot de principer som godtagits av den europeiska

transportministerkonferensen (CEMT).

Med beaktande av det anförda föreslås i förevarande proposition vissa ändringar

i vägtrafikförordningen. I första hand berör dessa de gåendes säkerhet.

Sålunda föreslås skärpta regler för fordonsförarnas uppträdande vid

övergångsställe för gående. I fråga om reglerna för gångtrafiken föreslås

förbud att gå mot rött sken och skärpt skyldighet att använda övergångsställe.

Dessa ändringar avses skola träda i kraft vid tidpunkt som Kungl.

Maj :t senare bestämmer. Vid övergången till högertrafik skall enligt propositionen

vidare införas förbud att med fordon överskrida längsgående heldragen

gul linje på körbanan och ovillkorlig skyldighet att vid korsande möte

lämna företräde åt den som kommer från höger. Slutligen föreslås att väg

inte skall få förklaras för motorväg om den inte har två skilda körbanor.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till vad departementschefen föreslår

och i propositionen anför till stöd för sina förslag. Utskottet vill dock i vissa

hänseenden understryka och ytterligare utveckla de sålunda framförda synpunkterna

ävensom, utan att syftet med reglerna avses bli förringat, föreslå

eller ifrågasätta vissa modifikationer i propositionsförslaget. Dessa avser

på sätt nedan närmare redovisas dels straffbestämmelserna vid förseelser

mot förbuden att gå mot rött ljus och skyldigheten att använda övergångsställe

och dels den ovillkorliga högerregeln. I sammanhanget vill också utskottet

framhålla, i anledning av att motioner väckts vid innevarande års

riksdag om uppskov med övergången till högertrafik, att vad utskottet anför

gäller oavsett tidpunkten för övergången.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

Flera av de i propositionen föreslagna reglerna är kategoriskt utformade

och kommer säkerligen för mången att förefalla onödigt hårda. Framför allt

torde detta gälla bestämmelsen om skyldighet att använda övergångsställe

samt högerregeln. För fordonsförarna kan de bestämmelser, som medger fotgängare

företräde vid bevakade övergångsställen, te sig besvärande och nedsättande

på trafikkapaciteten. Samma är förhållandet med förbudet att

överskrida spärrlinje. Med hänsyn till de risker som är förenade med själva

övergången till högertrafik föreligger dock enligt utskottets mening vägande

skäl att i princip nu införa även dessa regler. Erfarenheten torde emellertid

få utvisa om de även är erforderliga sedan högertrafiken pågått under en tid.

En omprövning av dessa och andra liknande frågor kan sålunda bli aktuell.

Övergången till högertrafik torde komma att medföra särskilda anpassningssvårigheter

för de gående. Därför är det angeläget att förhållandet

mellan fordonsförare och gående regleras så att de

gående får ett bättre skydd än nu när de korsar körbana. Såsom departementschefen

framhåller bör riktlinjerna därvid vara att de gående normalt

skall använda övergångsställe och att de skall följa förekommande trafiksignaler

samt att förarna skall respektera övergångsställe. Det bör emellertid

framhållas, att samtidigt som reglerna skyddar fotgängarna i den mån som

de efterföljs ställer de, om de inte följs och olycka inträffar, vederbörande

trafikant soin brutit mot regeln i ett sämre läge från skadeståndssynpunkt.

Detta bör föranleda till tveksamhet i fråga om införande av regler, som inte

kan väntas i rimlig utsträckning bli efterföljda av allmänheten.

I fråga om fordonsförares uppträdande vid övergångsställe gäller för närvarande

att förare är skyldig att, då fordonet närmar sig obevakat, tydligt

markerat övergångsställe för gående nedbringa hastigheten så att fordonet

kan stannas framför övergångsstället för att lämna gående tillfälle att passera.

Omkörning strax före eller på sådant övergångsställe är förbjuden.

Fordon får vidare inte stannas eller uppställas på tydligt markerat övergångsställe

eller inom ett område av tio meter före övergångsstället utan att

trafikförhållandena föranleder det. Tydlig markering anses enligt praxis

föreligga bara när i vägmärkeskungörelsen föreskrivet övergångsmärke uppsatts

vid övergångsstället eller signalanordning där är i funktion. Består

markeringen av endast målning är övergångsstället sålunda icke att anse

som tydligt markerat.

I propositionen föreslås nu att begreppet övergångsställe definieras

som sådan genom målning eller på annat sätt markerad del av körbana

som är avsedd att användas av gående för att korsa körbanan. Dessutom

föreslås att övergångsställe skall anses vara bevakat om trafiken regleras

med trafiksignaler eller av polisman och i annat fall obevakat. Som en

konsekvens av dessa förslag föreslås också att orden »tydligt markerat» utgår

i de ovan två sist nämnda bestämmelser vilka i princip avses skola bibehållas.

Mot den föreslagna definitionen av »övergångsställe» riktas kritik

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

i motionerna I: 595 och II: 725. Däri framhålls att det inte är tillräckligt att

obevakade övergångsställen i något fall markeras enbart genom målning,

eftersom de flesta körbanor under en stor del av året är belagda med snö

och is. I motionerna föreslås därför att med övergångsställe skall avses sådan

genom målning jämte signalanordning eller vägmärke markerad del av

körbana, som är avsedd att användas av gående för att korsa körbanan.

Såsom påpekats vid remissbehandlingen förekommer varken i de övriga

nordiska länderna eller i Cemtreglerna krav på att övergångsställe skall vara

markerat med vägmärke eller fungerande signalanordning för att bestämmelser

som reglerar fordonsförarnas uppträdande vid övergångsställe skall

gälla. Genom att markeringen på körbanan blir den omständighet som avgör

om ett övergångsställe finns i trafikreglernas mening ernås också den

förenklingen att förare och gående i rättsligt hänseende bara har att skilja

mellan två typer av övergångsställen, de bevakade och de obevakade. De

gåendes säkerhet blir sålunda inte beroende av en tolkning om övergångsstället

varit tydligt markerat eller inte. På grund härav anser sig utskottet

ej ha anledning till erinran mot den föreslagna bestämmelsen och någon

riksdagens åtgärd i anledning av de förevarande motionerna synes ej påkallad.

Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vikten från trafiksäkerhetssynpunkt

av att övergångsmärken sätts upp i större utsträckning

än vad som för närvarande är fallet. Vägledande torde därvid kunna vara

de principer som Nordisk vägtrafikkommitté i sitt betänkande om vägmärken

rekommenderat, nämligen att alla övergångsställen skall utmärkas med

vägmärken utom sådana som är belägna i direkt anslutning till gatukorsning,

där vägmärke bör uppsättas endast om det är påkallat från trafiksäkerhetssynpunkt.

Vad beträffar fordonsförares särskilda förpliktelser

vid övergångsställe har i departementsförslaget bestämmelser härom

givits i 48 a §. Dessa innebär till en början att förare av fordon skall

hålla en med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet när fordonet

nalkas övergångsställe. Enligt motionerna 1: 595 och II: 725 måste den

nuvarande bestämmelsen i 46 § 1 mom. tredje stycket vara att från trafiksäkerhetssynpunkt

föredra framför den föreslagna. Som skäl härför anförs

att genom den nu gällande regeln av innebörd att fordonet skall kunna

stannas framför obevakat övergångsställe för att lämna gående tillfälle att

passera har förare ålagts en skyldighet av mera objektiv och därför trafiksäkrare

karaktär än den föreslagna. I samma motioner begärs också ändring

av andra stycket i 48 a §. Enligt detta författningsrum åläggs förare att lämna

företräde åt gående som korsar eller står i begrepp att korsa körbanan

på bevakat övergångsställe i enlighet med anvisning genom trafiksignal eller

av polisman. Det föreslagna uttrycket »står i begrepp att korsa» måste enligt

motionärerna ge anledning till allför subjektiva ställningstaganden från bilisternas

sida. Bestämmelsen i denna del föreslås få det innehållet att vid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

bevakat övergångsställe förare skall lämna företräde åt gående, som i enlighet

med anvisning genom trafiksignal eller av polisman börjat korsa körbanan

å övergångsstället. Slutligen hemställer motionärerna att den föreslagna

bestämmelsen om att förare skall stanna för att låta gående passera på obevakat

övergångsställe, om det är nödvändigt för att undvika fara eller

olägenhet för den gående, utgår. Anledningen härtill förmenas vara att också

den bestämmelsen ger för stort utrymme åt förarens eget bedömande av

trafiksituationen.

Enligt utskottets mening synes de i 48 a § föreslagna bestämmelserna,

som i huvudsak överensstämmer med Cemtreglerna, med hänsyn till de risker

som uppenbarligen är förenade med omläggningen till högertrafik vara

i tillbörlig grad ägnade att tillgodose såväl de gåendes säkerhet vid övergångsställena

som kravet på framkomlighet för fordonen. Väl har vid obevakade

övergångsställen till följd av sistnämnda förhållanden de gående

inte fått samma rätt till företräde som vid de bevakade. Förarna har emellertid

ålagts att kora så att de inte vållar fara eller olägenhet för de gående

och att stanna om det är nödvändigt för att uppfylla dessa krav. De principer

som uppbär 46 § 1 mom. tredje stycket synes på så sätt få anses i allt

väsentligt ha, i förening med regeln i 48 a § första stycket, fått sin motsvarighet

i den nya paragrafen. Det bör emellertid framhållas att skyldigheten

att lämna företräde icke bör fattas så bokstavligt, att det skulle vara förbjudet

för en motorfordonsförare att passera övergångsstället före en fotgängare

om detta kan ske utan att nämnvärt hindra fotgängarens passage.

Vad i motionerna i övrigt föreslås för att eliminera subjektiva ställningstaganden

från bilförarnas sida är i och för sig beaktansvärt, men förslagen

synes icke på bättre sätt än propositionsförslagen lösa de därmed sammanhängande

problemen. Utskottet tillstyrker på grund av det anförda propositionsförslaget

i vad gäller fordonsförares i 48 a § angivna förpliktelser vid

övergångsställe och avstyrker motionerna i motsvarande delar.

I fråga om reglerna om fotgängares passerande av körbana

föreslås vissa skärpningar. Sålunda framläggs förslag om ovillkorligt

förbud att gå mot rott sken och om ovillkorlig skyldighet att använda

övergångsställe, om sådant finns i närheten. Förseelse mot bestämmelserna

avses kunna medföra straffpåföljd. Vidare föreslås, i nära anknytning till

gällande regel härom, att gående skall korsa körbana vinkelrätt och, om

vägkorsning finns i närheten, i anslutning till denna. Någon särskild straffsanktion

i sistnämnda hänseende anses dock ej heller i fortsättningen vara

erforderlig.

Vad först gäller bestämmelsen om skyldighet att använda övergångsställe

så anser motionärerna i motionerna I: 595 och II: 725 att det i lagtexten införda

uttrycket »i närheten» måste bli föremål för subjektiva bedömningar.

Flera remissmyndigheter har också ansett begreppet vara alltför vagt och

svårtolkat i sammanhanget. Såsom departementschefen anfört torde dock

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

29

på något sätt böra anges var övergångsstället skall finnas i förhållande till

den gående och det torde inte vara lämpligt att fastställa ett i siffror angivet

avstånd. Därför har i propositionen valts det något tänjbara begreppet »i

närheten». Den som befinner sig omedelbart intill ett övergångsställe eller

så nära det att han inte behöver ta någon längre omväg bör enligt propositionen

anses befinna sig i närheten av övergångsstället. Härigenom lämnas

åt de gående att själva avgöra om övergångsstället är i närheten eller ej med

påföljd att regeln kommer att bli föremål för varierande tolkning. Vid sådant

förhållande torde det få förutsättas att polisen ingriper med varsamhet

och vid behov utnyttjar möjligheten till rapporteftergift. I varje fall bör det

i departementspromemorian intagna uttalandet att regeln skulle innebära

att gående i tätbebyggelse endast i undantagsfall skulle bli berättigad att

korsa körbana mellan två övergångsställen knappast böra bli normgivande.

Om fråga angående förseelse i detta avseende dras inför domstol torde

också domstolen få bedöma förseelsen efter omständigheterna i det särskilda

fallet. Framför allt i städerna torde dock en praxis relativt snart utbilda

sig. Vad beträffar motionärernas förslag så innebär detta också, att det

nuvarande icke straffsanktionerade påbudet att passera körbana på övergångsställe,

där sådant finns, bibehålls. Enligt utskottets mening är det

emellertid med hänsyn till det föreslagna förbudet att gå mot rött sken nödvändigt

att stadga straff för den som passerar körbana i närheten av övergångsställe.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet, med avstyrkande

av förevarande motionsyrkanden, propositionsförslaget i denna del. I sammanhanget

bör emellertid även beaktas vad nedan anförs om utformningen

av ansvarsbestämmelserna.

Det i departementspromemorian framlagda och av departementschefen

sedermera godtagna förslaget om att förseelse mot skyldigheten

att använda övergångsställe straffbeläggs oberoende

av oaktsamhet avstyrktes under remissbehandlingen av ett flertal remissinstanser.

Även i motionerna I: 589 och II: 730 anses vid gles trafik tilllämpningen

av denna föreskrift liksom av den straffsanktionerade bestämmelsen

om att gå mot rott sken kunna medföra alltför drastiska

ingrepp.

Enligt utskottets mening är det självfallet av vikt att de svenska bestämmelserna

på trafiksäkerhetens område avfattas i så nära överensstämmelse

som möjligt med de internationella. De av departementschefen i nu förevarande

avseenden framlagda förslagen om skyldighet att använda övergångsställe

och förbud att gå mot rött sken har också sin motsvarighet i Cemtreglerna.

Det är emellertid också av vikt att lagreglerna så utformas att de

i praktiken efterlevs och att respekten, inte minst i fråga om förbudet att

gå mot rött sken, kan upprätthållas. För tillgodoseende av de sistnämnda

synpunkterna torde, utan att man gör avsteg från nyssnämnda internationella

regler, kunna ifrågasättas om icke de i propositionen föreslagna an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

svarsbestämmelserna bör modifieras på så sätt att ansvarsfrihet skall kunna

komma i fråga då förseelsen med hänsyn till de särskilda trafikförhållandena

är av ringa beskaffenhet. Närmast avses härmed sådana i motionerna

I: 589 och II: 730 angivna fall då någon passerat gata i närheten av övergångsstället

eller gått mot rött sken fastän något motorfordon inte funnits

inom synhåll, t. ex. nattetid eller mitt på dagen i fridfulla bostadsområden.

I sammanhanget vill utskottet i likhet med departementschefen och flera

remissinstanser understryka vikten av att signalgivningen utformas med

större hänsyn till gångtrafikanterna.

De ovan berörda reglerna om fordonsförarnas uppträdande vid övergångsställe,

förbud för gående att gå mot rött sken och skärpt skyldighet att

använda övergångsställe är av särskild betydelse för trafiksäkerheten i samband

med övergången till högertrafik. Dessa regler måste därför träda

i kraft i sådan tid att inlärningstiden blir tillräcklig och att reglerna kan

beräknas få en klart positiv effekt på trafiksäkerheten vid övergången. Såsom

departementschefen framhåller torde det dock icke vara möjligt att

med gällande handläggningsformer effektivt beivra det säkerligen stora antal

överträdelser som är att vänta, särskilt under den första tiden efter

ikraftträdandet av de nya reglerna. Inom justitiedepartementet är emellertid

frågan om förenklade former vid handläggningen av vissa trafikmål föremål

för överväganden. Detta arbete beräknas leda till att dessa förenklade

handläggningsformer bör kunna komma i tillämpning den 1 januari 1967.

I motionerna I: 587 och II: 728 samt II: 736 anses dock de trafikregler varom

här är fråga böra träda i kraft tidigare än vid denna tidpunkt. I förstnämnda

motionspar framhålls önskvärdheten att reglerna börjar tillämpas

ett år före övergången och i motionen II: 736 senast den 1 juli 1966. Enligt

utskottets mening är det önskvärt att bestämmelserna träder i kraft så snart

som det är praktiskt möjligt. Något visst datum synes dock icke lämpligen

böra angivas, utan det torde med hänsyn till den pågående översynen av

handläggningsformerna vara ändamålsenligt att låta ändringarna träda i

kraft den dag Kungl. Maj:t senare bestämmer.

I fråga om de bestämmelser som avses skola träda i kraft vid övergången

till högertrafik har motioner väckts såvitt avser bestämmelserna om förbud

att med fordon överskrida längsgående heldragen gul linje på körbanan,

s. k. spärrlinje, och ovillkorlig skyldighet att vid kommande möte lämna

företräde åt den som kommer från höger.

Vad gäller spärrlinjerna synes, såsom departementschefen framhåller,

ovillkorligt förbud att överskrida spärrlinje vara av värde från trafiksäkerhetssynpunkt

vid övergången till högertrafik. Den föreslagna regeln

överensstämmer också väl med motsvarande bestämmelse i Cemtreglerna.

I likhet med departementschefen anser utskottet dock att ett förbud

att överskrida spärrlinje förutsätter en genomgripande översyn av principerna

för uppmätning och målning av linjerna. Utskottet vill understryka

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

31

vikten av att en sådan linje för framkomlighetens skull, särskilt med tanke

på omkörning av traktorer, jordbruksredskap och andra långsaintgående

fordon, inte görs längre än vad som är motiverat från trafiksäkerhetssynpunkt.

Vidare förutsätter utskottet att de nuvarande streckade linjerna med

uppgift att, på andra håll än där spärrlinjer finns, endast markera vägmitt

bibehålies på därför lämpliga sträckor. Från språklig synpunkt synes vidare

begreppet »spärrlinje» mindre väl valt, då linjen ju får brytas om en

streckad gul linje finns till höger om spärrlinjen. Om möjligt torde därför

på sätt yrkas i motionerna I: 589 och II: 730 begreppet »spärrlinje» — om

detta över huvud taget behöver införas i författningstexten — förbehållas sådana

linjer, som icke får överskridas. I samma motioner har också hemställts

att förbudet mot överskridande av denna linje till sin innebörd närmare

preciseras. Utskottet vill härutinnan anföra följande. I händelse av

domstolsprocess i frågan om linjen överskridits kommer spåren från fordonshjulen

i regel att vara av avgörande betydelse. Det är därför av vikt att

motiven till bestämmelsen är så pass entydiga att man direkt med ledning

av spåren kan avgöra om en förseelse ägt rum. Då i propositionen detta icke

närmare utvecklats vill utskottet framhålla att enligt dess mening den föreslagna

regeln innebär, att ansvar kan utkrävas endast om hjulet helt eller

åtminstone till väsentlig del överskridit linjen.

Med dessa ställningstaganden som utgångspunkt finner utskottet icke

skäl tillstyrka bifall till motionerna I: 595 och II: 725 i vad däri yrkas att

fordon inte får utan synnerliga skäl med någon del av fordonet eller dess

last föras till vänster om spärrlinjen. I sammanhanget vill utskottet dock

påpeka att det självfallet kan medföra ansvar att vid möte föra fordonets

utskjutande delar över mittlinjen om därigenom uppkommer fara i trafikhänseende.

Enligt motionerna 1: 595 och II: 725 bör det föreslagna förbudet mot

f i 1 b y t e inte göras ovillkorligt. Bestämmelsen föreslås få det innehållet

att, om särskild filmarkering finns, förare får byta fil eller föra fordonet

så att det överskrider filmarkeringen endast om detta kan ske utan fara

för övrig trafik. Enligt utskottets mening kan förbud mot filbyte vara av

visst värde från trafiksäkerhetssynpunkt. För att bestämmelsen dock inte

skall bli för betungande för bilisterna får dessa filmarkeringar icke utföras

på längre sträckor än som oundgängligen erfordras. I sammanhanget torde

också böra framhållas alt förekomsten av hinder på filmarkerad sträcka,

exempelvis felparkerad bil, givetvis berättigar fordonsförare att med tillbörlig

aktsamhet överskrida filmarkeringen. Vidare må erinras om att i fall

då uppenbarligen ingen fara föreligger för trafiken polisen har viss möjlighet

till rapporteftergift. På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall

till motionerna i denna del.

Mot den föreslagna ovillkorliga regeln om skyldighet att lämna för eträde

åt fordon som ko m me r från häger har i motionerna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

1:595 och II: 725 framförts erinringar. Motionärerna framhåller att regeln

kommer att innebära en hårdare och från vissa grupper även hänsynslösare

körning från de »förkörsberättigades» sida än vad nu är fallet. Skyldigheten

för de från vänster kommande att lämna fordon från höger företräde

föreslås därför bli kombinerad med en skyldighet för de sistnämnda att vid

färd in i vägkorsning iaktta särskild försiktighet till förekommande av trafikolycka.

Utskottet delar uppfattningen att icke blott den från vänster kommande

bör iaktta försiktighet vid färd in i vägkorsning, utan att försiktighet

också bör kunna krävas av den fordonsförare som har förkörsrätt. Departementschefen

har också i sistnämnda avseende framhållit att en förare

icke får åsidosätta sina skyldigheter enligt grundregeln om varsamhet i

39 § VTF och släppa all uppmärksamhet på trafik som skall lämna företräde

åt honom. Enligt utskottets mening torde dock denna av både departementschefen

och motionärerna omfattade grundsats böra infogas i författningstexten.

Detta kan förslagsvis ske antingen genom att den nuvarande

bestämmelsen i 48 § 2 mom. andra punkten VTF bibehålies — medan

tredje punkten utgår — eller på så sätt att, i överensstämmelse med

motsvarande Cemtregler, en allmän regel införes av innehåll att förare skall,

när fordon föres in i en vägkorsning, iaktta särskild försiktighet. Under

alla förhållanden är det dock enligt utskottets mening uppenbart, att då en

olycka inträffar i vägkorsning och blir föremål för domstolsprövning, högerregeln

aldrig kan bli ensam avgörande för skuldfrågans bedömning utan

att alla i fallet föreliggande omständigheter måste beaktas. Mot utformningen

i övrigt av högerregeln har utskottet ingen erinran.

För att icke högerregeln skall verka hämmande på trafiken blir det nödvändigt

att vidta vissa åtgärder. Enligt departementschefen torde det få avgöras

från fall till fall om detta skall ske genom att den korsande trafiken

genom vägmärke åläggs att lämna företräde åt trafiken på större väg eller

gata eller om den dessutom skall ha stoppskyldighet, eventuellt genom att

den större vägen eller gatan förklaras för huvudled. Utskottet vill understryka

vikten av att dessa frågor löses med stor omsorg så att trafiken löper

så smidigt som möjligt. För att vägmärken av innebörd att sätta högerregeln

ur kraft skall författningsenligt kunna uppsättas ifrågasätter emellertid utskottet

om icke en komplettering erfordras av 61 § 1 mom. VTF. En sådan

lokal trafikföreskrift, varom här sålunda blir fråga och som upphäver en

bestämmelse i VTF, torde nämligen icke kunna utfärdas om det inte finns

författningsstöd härför. Lämpligen synes länsstyrelse, som äger utfärda

föreskrifter rörande huvudled, i så fall böra tillerkännas ifrågavarande befogenhet.

Som en konsekvens av det anförda torde också 48 § förses med

en hänvisning till 61 § om myndighets befogenhet att göra undantag i nu

förevarande hänseende.

Vad i motionerna I: 595 och II: 725 föreslagits i redaktionellt hänseende

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966 33

i fråga om 4 7 § 2 mom. och 60 § 1 mom. tredje stycket föranleder

icke utskottet att föreslå ändring av författningstexten.

Mot de delar i övrigt av propositionen, som icke här ovan behandlats,

har utskottet intet att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av dels propositionen nr

180 år 1965 med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen

och dels motionerna I: 589 och II: 730 samt I: 595 och

II: 725, det sistnämnda motionsparet såvitt gäller 48 § 2

mom., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

giva till känna vad utskottet ovan anfört;

B. att följande motioner, nämligen

1. I: 587 och II: 728,

2. I: 595 och II: 725 samt

3. 11:736

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*,

Svante Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson och Herbert

Larsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg,

Grebäck, Hedin, Sundelin*, fru Ekroth och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson och Hedin, som ansett

I. att det avsnitt av utskottets utlåtande, som börjar på s. 25 med orden

»Utskottet ansluter» och slutar med »ovillkorliga högerregeln», bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill i vissa hänseenden understryka och ytterligare utveckla

de synpunkter som departementschefen anfört som bakgrund för sina förslag

samt föreslå vissa modifikationer i propositionsförslaget i anledning av

yrkandena i motionerna I: 589 och II: 730 samt I: 595 och II: 725.

II. att det avsnitt av utlåtandet, som behandlar i8 a § i propositionsförslaget

och som börjar på s. 28 med orden »Enligt utskottets mening» och

slutar med »motsvarande delar», bort ha följande lydelse:

Utskottet som anser att de i propositionen föreslagna bestämmelserna

lämnar alltför stort utrymme åt förares eget bedömande tillstyrker ändringsförslagen

i motionerna i denna del och avstyrker propositionen i motsvarande

delar.

III. att det avsnitt av utlåtandet, som behandlar 60 § 1 mom. andra och

tredje styckena i propositionsförslaget och som börjar med orden »Såsom

departementschefen» å s. 28 och slutar med orden »utbilda sig», bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker därför förslaget

om oförändrad lydelse av de nuvarande stadgandena i 60 § 1 mom. d)

dock att orden »särskilt markerat» och »för gående» utgår. Propositionsförslaget

avstyrkes i motsvarande delar;

och att det avsnitt av utlåtandet, som börjar med »Vad i motionerna» på

s. 32 och slutar med »författningstexten», bort ha följande lydelse:

Vad i motionerna I: 595 och II: 725 föreslagits i redaktionellt hänseende

i fråga om 47 § 2 mom. föranleder icke utskottet att föreslå ändring av författningstexten.

IV. att det avsnitt av utlåtandet, som bl.a. behandlar frågan om straffsanktion

vid förseelse mot skyldigheten att använda övergångsställe och

som börjar med orden »Vad beträffar» på s. 29 och slutar med orden »till

gångtrafikanterna», bort ha följande lydelse:

Vad beträffar motionärernas förslag så innebär detta att det nuvarande

icke straffsanktionerade påbudet att passera körbana på övergångsställe,

där sådant finns, bibehålls. I likhet med motionärerna anser utskottet att

någon straffsanktion inte heller i fortsättningen bör finnas i detta avseende.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1966

Enligt utskottets mening är det självfallet av vikt att de svenska bestämmelserna

på trafiksäkerhetens område avfattas i så nära överensstämmelse

som möjligt med de internationella. De av departementschefen i nu förevarande

avseenden framlagda förslagen om förbud att gå mot rött ljus har

också sin motsvarighet i Cemtreglerna. Det är emellertid också av vikt att

lagreglerna så utformas att de i praktiken efterlevs och att respekten, inte

minst i fråga om förbudet att gå mot rött ljus, kan upprätthållas. För tillgodoseende

av dessa synpunkter torde, utan att man gör avsteg från nyssnämnda

internationella regler, kunna ifrågasättas om icke den i propositionen

föreslagna ansvarsbestämmelsen bör modifieras på så sätt att ansvarsfrihet

skall kunna komma i fråga då förseelsen med hänsyn till de

särskilda trafikförhållandena är av ringa beskaffenhet. Närmast avses härmed

sådant i motionerna I: 589 och II: 730 angivet fall då någon gått mot

rött ljus fastän något motorfordon inte funnits inom synhåll, t. ex. nattetid

eller mitt på dagen i fridfulla bostadsområden. I sammanhanget vill utskottet

i likhet med departementschefen och flera remissinstanser understryka

vikten av att signalgivningen utformas med större hänsyn till gångtrafikanterna.

V. att utskottet bort hemställa:

A. att riksdagen i anledning av dels propositionen nr 180

år 1965 med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen

och dels motionerna I: 589 och II: 730 samt I: 595 och II:

725, det sistnämnda motionsparet såvitt gäller 48 § 2 mom.,

48 a § samt 60 § 1 mom. andra och tredje styckena i propositionsförslaget

ävensom frågan om straffsanktion vid

förseelse mot skyldigheten att använda övergångsställe,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva till

känna vad utskottet ovan anfört;

B. att följande motioner, nämligen

1. I: 587 och II: 728,

2. I: 595 och II: 725 samt

3. II: 736

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

MARCUS BOKTR. STHLM l%6 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 a1 i texten