Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till en helt ny jaktlagstiftning i enlighet med vad som här anförts». Gällande bestämmelser m.m.

1966-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:10, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till en helt ny jaktlagstiftning i enlighet med vad som här anförts». Gällande bestämmelser m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion om en ny jaktlagsstiftning.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 397, av herr Nilsson i Gävle m.fl.

Motionen har i huvudsak följande innehåll. Motionärerna förklarar, att

utvecklingen ännu inte nått fram till en jaktlagsstiftning, som kan sägas

motsvara vårt moderna samhälle med dess grundläggande strukturförändringar

av näringslivet och därav följande befolkningsomflyttningar. I den

gällande jaktlagen är jakträtten sammankopplad med äganderätten till

skattejord. Jordbruks- och skogsbruksrationaliseringen och folkomflyttningen

från glesbygd till tätorter leder fram till en allt starkare koncentration

av jord- och skogsinnehav. Det blir därvid enligt motionärernas mening

de redan förut stora jordägarna, bolagen och staten, som blir alltmera dominerande.

Jakträtten förs sålunda hastigt över i en liten minoritets händer

medan landsbygdsbefolkningens jaktmöjligheter blir allt mindre och

mindre. Lagbestämmelserna rörande jakt och jaktvård måste därför, uttalar

motionärerna, snabbt ändras, moderniseras och göras mera demokratiska.

De förändringar som de anser ofrånkomliga är främst avsedda att ge alla

ur jakt- och jaktvårdssynpunkt lämpliga personer rätten att jaga och vårda

viltbeståndet.

I fortsättningen anförs bl.a. att den organisatoriska splittring, som återfinns

bland jägarna aktualiserar en helt ny organisation, som bör handha

den organisatoriska uppbyggnaden av all jakt- och viltvård. Här ligger

det enligt motionärernas mening närmast till att statens naturvårdsnämnd

skall svara för all jakt- och viltvård. Detta innebär, sägs det i motionen,

att fonden för jakt- och viltvård bör överföras till naturvårdsnämnden och

handhavas av denna.

Motionärerna hemställer, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om förslag till en helt ny jaktlagstiftning i enlighet med vad

som här anförts».

Gällande bestämmelser m.m.

I 1 § lagen den 3 juni 1938 om ratt till jakt stadgas, att den som har rätt

till jakt äger att, med de inskränkningar som är stadgade i lagen eller

annan författning, å det område jakträtten omfattar utan intrång av annan

Bihand till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 10

8172 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar samt deras ungar

ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg. I samma paragraf har

jakträttsinnehavaren ålagts en allmän skyldighet att utöva jaktvård. Detta

uttrycks så att jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången

på villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom

åtgärder för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett

artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd.

Jaktlagen stadgar som huvudregel, att jakten tillkommer jordägaren (2

§). Vissa undantag gäller på grund av stadganden i lagen. Den som äger

väg har sålunda inte jakträtt därpå med mindre han äger vägen (5 § 1

mom.). Boställshavare m.fl. innehavare av sakrätter av mera varaktig natur

har vidare enligt 7 § första stycket rätt till jakt på fastighetens ägor.

Jordbruksarrende anses in dubio inbegripa jakträtt å den arrenderade marken

(7 § andra stycket).

Särskilda regler ges beträffande jakträtt å häradsallmänningar (3 §). Reglerna

innebär, att de enskilda delägarna inte har individuell jakträtt inom

allmänningen. Vad angår övriga samfälligheter, t.ex. för en by gemensam

skog, får i princip varje delägare jaga för eget behov (4 §).

Jordägaren kan upplåta jakträtten till annan (8 §). Den vanligaste formen

torde vara avtal om jaktarrende. Även servitutsavtal kan förekomma.

Jaktarrendator får inte utan upplåtarens eller hans rättsinnehavares samtycke

överlåta arrendet (9 §).

Ägare av särskilda fastigheter äger besluta, att fastigheterna skall helt

eller delvis tillsammans utgöra jaktvårdsområde. Sådana kan också bildas

genom särskild förrättning. Närmare bestämmelser om jaktvårdsområden

meddelas i 10—13 §§ jaktlagen. Redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i dessa bestämmelser lämnas i utskottets utlåtande nr 9 innevarande år.

I 26 § 1 mom. jaktlagen föreskrivs att den som vill utöva jakt är pliktig

att erlägga jaktvårdsavgift. Av influtna avgifter bildas en fond, jaktvårdsfonden,

vilken efter Kungl. Maj :ts bestämmande används till främjande av

jaktvården inom riket (26 § 2 mom.). Fonden tillförs även vissa andra

medel.

Jaktvårdsfonden förvaltas av statskontoret (43 § jaktstadgan).

Enligt principbeslut vid 1965 års riksdag (prop. 19, JoU 4, rskr. 144)

skall tillsynen över jakten och viltvården överföras från domänstyrelsen

till statens naturvårdsnämnd. överförandet avses skola ske den 1 juli 1966.

Ledningen av jaktvårdsarbetet handhas av Svenska jägareförbundet och

dess lokalavdelningar.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Vid 1945 års riksdag väcktes motion med hemställan om en översyn av

jaktlagen enligt i motionen angivna riktlinjer, innebärande bl.a. att 2 §

jaktlagen skulle upphävas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

Motionen behandlades av jordbruksutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, nr 42 nämnda år, anförde bl.a. följande.

Motionärernas förslag till revision av gällande jaktlagstiftning, som till

sina huvuddrag går ut på att jordägares jakträtt skulle avskaffas, synes

ägnat att inge allvarliga betänkligheter. Denna rätt har såsom erinrats av

Svenska jägareförbundet ägt bestånd sedan år 1789. Såvitt utskottet kan

finna skulle ett borttagande av densamma icke, såsom motionärerna synas

anse, medföra en förbättring av viltvården. Fastmera torde om jakträtten

bleve fri för envar -— detta komma att medföra att, därest icke synnerligen

restriktiva regler för jaktutövningen utfärdades, villebrådsbeståndet

i ett land med sådan struktur som vårt skulle bliva utsatt för en synnerligen

kraftig decimering.

Vid 19i6 års riksdag väcktes på nytt motion om översyn av jaktlagen.

Härvid anfördes bl.a. att det borde övervägas huruvida icke till förmån för

den jakt- och viltvårdsintresserade landsortsbefolkningen, som icke ägde

tillgång till egna jaktmarker, samt eventuellt även andra »marklösa» jägare

vissa inskränkningar kunde göras i de större jordägarnas rätt till jakt på

av dem disponerade områden.

Härom anförde jordbruksutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande,

nr 34, bl.a. följande.

Vad___beträffar frågan om på vilket sätt även personer utan jakt
marker

skulle kunna få tillfälle att i större utsträckning komma i åtnjutande

av den avspänning och avkoppling från det dagliga arbetet, som jakten

synes kunna utgöra för därav intresserade, får utskottet uttala, ehuru

det torde kunna ifrågasättas om för en dylik rekreation i skog och mark

det i och för sig är nödvändigt att vederbörande även har möjlighet att medföra

och göra bruk av skjutvapen, utskottet dock icke är främmande för

de i motionen anförda synpunkterna. Då emellertid enligt vad som framgår

av utredningen i ärendet vissa möjligheter i nu berörda hänseende

finns redan inom ramen för gällande lagstiftning framför allt genom bildande

av jaktvårdsområden och försäljning av jaktkort samt utskottet icke kan

ange några riktlinjer, enligt vilka frågan med tillbörligt hänsynstagande

till alla därav intresserade kan lösas på ett bättre sätt än den för närvarande

är, vill utskottet ifrågasätta, huruvida en utredning i ärendet kommer

att kunna ge några positiva resultat.

Även vid /.947 års riksdag väcktes motion med hemställan om översyn av

jaktlagen. Som motivering anfördes bl.a. att gällande bestämmelser icke

gav möjlighet för personer, som ej ägde eller eljest disponerade jaktmarker,

att utöva jakt.

Jordbruksutskottet avstyrkte i sitt utlåtande, nr 22 nämnda år, motionen

på i huvudsak de skäl som anförts vid de båda närmast föregående riksdagarna.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Vid 1953 års riksdag väcktes motioner bl.a. angående avskaffande av licensjakten

på älg samt en motion med hemställan om utredning för att

bereda mindre jordägare och icke jordägare ökad tillgång på jaktmöjligheter

m.m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 Ar 1966

Motionerna behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 22 nämnda

år. Utskottet förordade på anförda skäl att en undersökning skulle verkställas

av hur licensjakten utfallit i praktiken. Vad angick mindre jordägares

jaktmöjligheter anförde utskottet, att denna fråga skulle komma att

prövas vid nämnda undersökning. Utskottet hemställde bl.a., att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn rörande gällande ordning

för meddelande av tillstånd till jakt samt att motionen angående mindre

jordägares jaktmöjligheter, i den mån den icke besvarats genom utskottets

anhållan om nämnda översyn, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

I beslut den 5 juni 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt 1949 års jaktutredning

att — med beaktande av vad utskottet anfört i sitt utlåtande_verk
ställa

den av riksdagen begärda utredningen samt att till Kungl. Maj :t

inkomma med de förslag, vartill denna kunde föranleda.

Uppdraget torde ha fullgjorts genom avgivandet av betänkandet med förslag

till ändringar i jaktlagstiftningen (SOU 1961:67), berörande bl.a. reglerna

för bildande av jaktvårdsområde, samt betänkandet med titeln »Älgfrågan»

(SOU 1964:11). På betänkandena grundade förslag har behandlats

vid 1963 och 1965 års riksdagar (prop. 1963:136, L3U 39, rskr. 387, prop

1965:19, JoU 4, rskr. 144).

I propositionen 1963:136 föreslogs i fråga om bildande av jaktvårdsområde

lättnader beträffande kraven på områdets omfattning och på kvalificerad

majoritet bland fastighetsägarna. Vidare föreslogs bl.a. ett enklare

förfarande för ändringar av jaktvårdsområdets omfattning och av grunderna

för jaktvården.

I motion i anledning av propositionen yrkade herrar Holmberg och Nilsson

i Gävle, att riksdagen måtte avslå propositionen under uttalande att jaktlagen

borde omprövas med avsikt att tillgodose vissa i motionen och i remissyttranden

framförda önskemål. I motionen anfördes bl.a. att grundsatsen

att jakträtten är en beståndsdel i jordäganderätten ledde till ett tilltagande

fåtalsvälde även i fråga om jakten. Denna sades alltmer koncentreras

till ett långt mindre antal än tidigare, bl.a. till stora skogsbolag. Vidare

hävdades att ändringarna i majoritetstalen innebar att de stora jordägarna

erhöll en icke önskvärd ökad bestämmanderätt.

I sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande, nr 39 år 1963, anförde

tredje lagutskottet bl.a. att de ändrade majoritetstalen enligt utskottets

åsikt skulle komma att, och då särskilt i trakter med begynnande tätbebyggelse,

gagna syftet att främja tillkomsten och vidmakthållandet av

lämpliga jaktvårdsområden. Utskottet hiträdde även övriga av departementschefen

föreslagna ändringar beträffande jaktvårdsområden.

Vid 7954 års riksdag väcktes motion med begäran om utredning av frå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

5

gan om inrättande av ett jaktråd för att handha frågor om jaktvårdsmedlens

användning. Riksdagen beslöt på hemställan av tredje lagutskottet

(utlåtande nr 21 nämnda år), att i skivelse (nr 171) till Kungl. Maj :t anhålla,

att motionen måtte överlämnas till 1949 års jaktutredning.

Kungl. Maj :t förordnade genom beslut den 23 april 1954 att riksdagsskrivelsen,

utskottsutlåtandet och motionen skulle överlämnas till 1949 års

jaktutredning för att tagas under övervägande vid fullgörande av utredningens

uppdrag.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknas jaktutredningens slutbetänkande

föreligga under första kvartalet 1966.

Till avgörande vid innevarande års riksdag föreligger, såvitt avser jaktvården,

de likalydande motionerna 1:334 av herr Karlsson, Helge, m.fl. och

II: 406 av herr Wikner m.fl. om en ng jaktorganisation. I motionerna hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att en ny

jaktutredning, bestående av representanter för de enskilda skogsägarna

m.fl., tillsättes för att skyndsamt utreda och framlägga förslag till en ny

jaktorganisation och därvid beakta de synpunkter som i motionerna anförts.

För den blivande jaktorganisationen bör enligt motionärernas uppfattning

gälla bl.a. att jaktvårdsfondens medel ställes till statens naturvårdsnämnds

förfogande, att jaktvårdskonsulenterna anställs och utbildas genom

naturvårdsnämndens försorg, att nämnden till sitt förfogande får ett

jaktråd med viss sammansättning samt att till länen knyts jaktråd efter

samma mönster.

Utskottet

Jaktlagen stadgar som huvudregel beträffande jakträtten att denna tillkommer

jordägaren. Undantagen från huvudregeln saknar nämnvärd betydelse

från de synpunkter, varom nu är fråga.

Den som vill utöva jakt är pliktig att erlägga jaktvårdsavgift. Av influtna

avgifter bildas en fond, jaktvårdsfonden, vilken efter Kungl. Maj :ts

bestämmande används till främjande av jaktvården inom riket.

I motionen anförs att lagbestämmelserna rörande jakten och jaktvården

måste moderniseras och göras mer demokratiska. De förändringar som

anses ofrånkomliga avser främst att ge alla ur jakt- och jaktvårdssynpunkter

lämpliga personer rätten att jaga och vårda viltbeståndet. Motionärerna

förklarar vidare, att jaktvårdsfonden bör överföras till naturvårdsnämnden

och handhas av denna. De föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skall hemställa om förslag till en helt ny jaktlagstiftning i enlighet

med vad som anförs i motionen.

Motionens huvudsakliga syfte går ut på att jordägarens jakträtt skall

avskaffas. Motioner med liknande syfte avslogs vid tre på varandra följan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

de riksdagar under 1940-talet. Härvid uttalade riksdagen bl. a. att ett borttagande

av jordägarens jakträtt inte skulle medföra en förbättring av viltvården.

I stället skulle, om jakträtten blev fri för envar, detta komma att

medföra att, om inte synnerligen restriktiva regler för jaktutövningen utfärdades,

villebrådsbeståndet skulle bli utsatt för en synnerligen kraftig

decimering. Vidare framhöll riksdagen att vissa möjligheter för den som

inte disponerade egna jaktmarker att skaffa sig jakträtt fanns redan inom

ramen för gällande lagstiftning. Riksdagen hänvisade härvid särskilt till

jaktvårdsområdena och försäljningen av jakträttsbevis.

Vad riksdagen sålunda uttalat äger enligt utskottets mening i allt väsentligt

alltjämt giltighet.

Vad beträffar frågan om handhavandet av jaktvårdsfonden så framgår

av den inledande redogörelsen att vissa frågor rörande jaktvårdsmedlens

användning prövas av 1949 års jaktutredning och att utredningens slutbetänkande

väntas föreligga inom kort. Utskottet vill även erinra om att

tillsynen över jakten och viltvården enligt principbeslut vid 1965 års riksdag

skall överföras från domänstyrelsen till statens naturvårdsnämnd.

Någon riksdagens åtgärd i denna del är med hänsyn till vad nu sagts inte

påkallad.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motion, II: 397, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Ebbe

Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson och

Wirmark;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Grebäck, Hedin, Svenning,

Hamrin i Kalmar, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr Hammarberg.

K L BECKMANS TRYCKERIER A8 • STHLM 1966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.