Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av kravet på särskild ursprung smärkning beträffande varor framställda i nordiskt land. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 721, av fröken Elmén och herr Nihlfors.

1966-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av kravet på särskild ursprung smärkning beträffande varor framställda i nordiskt land. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 721, av fröken Elmén och herr Nihlfors.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av kravet på särskild

ursprung smärkning beträffande varor framställda i

nordiskt land.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 721, av fröken Elmén och herr Nihlfors.

I motionen hemställes ”att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om förslag till en sådan uppmjukning av reglerna i lagen den 4 juni 1913

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsmärkning,

att varor framställda i nordiskt land kan införas till Sverige utan särskild

ursprungsmärkning”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning har tillkommit i ändamål att till skydd för såväl

inhemsk industri och handel som den köpande allmänheten förhindra användning

av svenska ursprungsbeteckningar på utländska handelsvaror och utgör

egentligen ett led i lagstiftningen om illojal konkurrens. I 1 § stadgas, att vara,

varå finns anbragt beteckning, som ger varan sken av att ha frambragts eller

tillverkats i Sverige, icke får från utrikes ort hit till riket införas för försäljning.

Från förbudet stadgas undantag för de fall, då det ådagaläggs, att varan

verkligen är frambragt eller tillverkad i Sverige och förut blivit utförd ur

riket, då den åsätta beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka

varans art (generisk beteckning), eller då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen,

å varan finns på tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet,

att varan är av utländskt ursprung. Då vara, som enligt vad sålunda

föreskrivits icke får införas, ankommer till riket, skall varan vid införseln tas

i beslag av tullpersonalen samt avlämnas till närmaste tullförvaltning för förvaring.

över beslaget skall upprättas rapport. Det verkställda beslaget skall av

tullförvaltningen skyndsamt underställas generaltullstyrelsens prövning, varvid

tullförvaltningen skall överlämna rapporten över beslaget ävensom avge yttrande

i anslutning till lagens bestämmelser angående oskadliggörande av den

oriktiga ursprungsbeteckningen. Innan målet av styrelsen prövas, skall varuägaren

och befattningshavare, som styrelsen förordnar, beredas tillfälle att yttra

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

sig. Finner styrelsen beslaget icke vara lagligen grundat, skall detsamma av

styrelsen upphävas. Om beslaget prövas vara lagligen grundat och den oriktiga

ursprungsbeteckningen icke kan utplånas eller varan förses med beteckning,

som anger dess utländska ursprung, utan att varan därigenom i sin helhet förstöres

eller förlorar allt värde såsom handelsvara, skall densamma av styrelsen

förklaras förbruten. Föreligger icke hinder mot den oriktiga beteckningens utplånande

eller varans förseende med beteckning om dess utländska ursprung,

har styrelsen att förelägga varuägaren att inom viss tid under tillsyn av tullpersonal

oskadliggöra den oriktiga beteckningen. Därjämte skall styrelsen förplikta

varuägaren, såframt det icke visas att varan blivit obehörigen märkt mot

ägarens förbud, att erlägga en straffavgift motsvarande tio procent av varans

värde, dock ej under tio eller över femhundra kronor för allt med samma lägenhet

ankommet gods. Ställer sig varuägaren icke till efterrättelse vad som förelägges

honom med avseende å den oriktiga ursprungsbeteckningens oskadliggörande,

skall varan förklaras förbruten. Vid underlåtenhet att erlägga straffavgift

inträder däremot ej konfiskationspåföljd. I stället skall vad som gäller

om uttagande av ogulden tullavgift vinna tillämpning.

I lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende

med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor

stadgas straff bl. a. för den, som här i riket å utländsk vara, avsedd för försäljning,

eller å emballage däri dylik vara skall saluhållas, i avsikt att vilseleda

i fråga om varans ursprung anbringar beteckning, som ger varan sken av att

ha frambragts eller tillverkats i Sverige.

Pågående utredning m. m.

Frånsett ändringar åren 1914 och 1930 av den bestämmelse i lagen angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, som

riktar sig mot illojalt användande av oriktig utländsk ursprungsbeteckning

samt vissa smärre jämkningar år 1960, har lagen icke blivit föremål för ändringar

sedan dess tillkomst 1913.

Med stöd av Kungl. Maj:t bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet

den 23 april 1956 särskild utredningsman med uppdrag att utarbeta

förslag till ny lagstiftning rörande straff för olovlig införsel och utförsel av

varor. Till utredningen överlämnades den 1 juni 1956 en av Skånes handelskammare

gjord framställning om viss ändring i lagen angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Utredningen avgav 1959 betänkande med förslag till lag om straff för varusmuggling

m. m. (SOU 1959: 24). Vid betänkandet var såsom bilaga fogad en av

utredningens expert upprättad promemoria med förslag till lag om ändring av

lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

I promemorian framhölls, att de lagstiftningsfrågor, som sammanhängde

med behovet av skydd mot illojal användning av ursprungsbeteckningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

3

å handelsvaror, förvisso icke erhållit någon tillfredsställande lösning genom

vår i ämnet gällande lagstiftning samt att tungt vägande anmärkningar riktats

mot denna. Med hänsyn till den redogörelse som lämnats i promemorian underströks,

att det torde framstå som ett oavvisligt krav, att bland annat lagen

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

underkastades en allmän översyn. I avbidan på en mera genomgripande

omarbetning av lagen föreslogs, att straffavgiften omedelbart borttogs ur lagen.

Till detta förslag anslöt sig utredningen.

I proposition nr 115 till 1960 års riksdag framlades förslag till lag om straff

för varusmuggling m. m. Propositionen innefattade beträffande lagen angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning endast

förslag till ändringar av formell natur. Vid behandlingen av förslaget i lagrådet

framhöll detta, att sistnämnda lag var i behov av saklig omarbetning. I propositionen

uttalades, att med hänsyn till det samband som det i ovannämnda

promemoria framlagda förslaget hade med den pågående utredningen om varumärkes-

och firmalagstiftningen det torde tills vidare böra anstå med åtgärder

i anledning av förslaget.

Genom beslut den 25 mars 1960 förordnade Kungl. Maj:t, att promemorian

jämte däröver avgivna yttranden skulle överlämnas till varumärkes- och firmautredningen

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

Chefen för justitiedepartementet beslöt därefter den 31 mars samma år att

utredningen i fortsättningen skulle arbeta som två skilda kommittéer, den ena

för revision av firmalagstiftningen och den andra för revision av lagstiftningen

mot illojal konkurrens. Den sistnämnda kommittén har antagit namnet utredningen

om illojal konkurrens.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknas utredningen om illojal

konkurrens slutföra sitt arbete under år 1966.

Motionen

I motionen anförs att bestämmelsen i 1 § i 1913 års lag i praktiken innebär

att samtliga importerade varor, som är försedda med varumärke, måste vara

försedda med ordet ”Import” eller liknande. Bestämmelsen måste enligt motionärernas

mening betraktas som i många stycken föråldrad. Alldeles särskilt

anses detta gälla i fråga om den internordiska handeln, vilken nu expanderar

mycket snabbt. Motionärerna anför att det normalt inte finns något behov för

konsumenten att känna till om en vara är framställd i det ena eller det andra

av våra nordiska länder. Vid serietillverkning innebär det oftast en fördyring

att åsätta det för Sverige avsedda varupartiet en speciell märkning, som ej

erfordras beträffande övriga delar av samma tillverkning. Denna merkostnad

får ytterst den svenske konsumenten betala utan att själv erhålla någon egentlig

valuta för denna extra utgift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

Utskottet

I 1913 års lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning stadgas att vara, på vilken finns anbragt beteckning, som

ger varan sken av att ha frambragts eller tillverkats i Sverige, inte får införas

från utrikes ort hit till riket för försäljning. Från förbudet stadgas undantag

bl. a. för det fall att på varan, jämte den svenska varubeteckningen, finns på

visst sätt angivet att varan är av utländskt ursprung.

I motionen anförs att bestämmelserna måste anses föråldrade särskilt såvitt

avser den internordiska handeln och anhålles att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådan ändring av lagen att varor framställda

i nordiskt land kan införas i Sverige utan särskild ursprungsmärkning.

Som framgår av den inledande redogörelsen har det i flera sammanhang

framhållits att 1913 års lag är i behov av saklig omarbetning. En översyn av

lagen sker även inom utredningen om illojal konkurrens. Den av motionärerna

aktualiserade frågan torde komma att övervägas i samband härmed. Utredningen

räknar med att slutföra sitt arbete under år 1966. Utskottet anser med

hänsyn härtill att någon riksdagens åtgärd icke är påkallad i anledning av

motionen.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motion, II: 721, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Ebbe

Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson och

Wirmark;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Grebäck, Hedin, Svenning, Hamrin

i Kalmar, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr Hammarberg.

13467 AB Rotopress, Stockholm 1966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.