Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss införsel av och handel med fridlysta djur. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel och nr 134 i andra kammaren av herr Johansson i Växjö m. fl.
1966-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1966:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss införsel av och handel med fridlysta djur. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel och nr 134 i andra kammaren av herr Johansson i Växjö m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1i år 1966
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss införsel
av och handel med fridlysta djur.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Kristiansson,
Axel och nr 134 i andra kammaren av herr Johansson i Växjö
m. fl.
I motionerna, som är likalydande, anförs att total fridlysning av flera
arter av däggdjur och fåglar genomförts i vårt land för att så långt det är
möjligt bevara mångfalden i vår fauna. För dessa arter gäller olika skyddsbestämmelser
i våra grannländer. Motionärerna anser det vara av vikt att
vi icke i vårt land medverkar till en decimering i andra länder av djur,
som vi är angelägna att skydda inom landets egna gränser. Motionärerna
påpekar, att det erfordras särskilt tillstånd för att införa levande djur av
här i riket fridlysta arter. Däremot kan man utan hinder införa och inom
landet driva handel med döda exemplar eller skinn av sådana. Såsom
exempel nämns kungsörnen. Motionärerna anser det angeläget att nuvarande
lagstiftning kompletteras så att i landet helt skyddade djur- och
fågelarter icke utan särskilt tillstånd får införas eller forslas från ort till
annan även om djuret i fråga är dött. De finner det också angeläget att en
bättre samordning av bestämmelserna om fridlysning och av jaktlagstiftningen
sker mellan Sverige och grannländerna.
Motionärerna hemställer, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande införsel och
handel med dödade exemplar av djur som i Sverige är fridlysta».
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till
motionen 11:134.
Gällande rätt m. m.
Jaktlagstiftningen
Enligt 11 § jagtstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) meddelar Konungen för
varje jaktår bestämmelser angående fridlysning av djurarter. Nu gällande
bestämmelser i ämnet återfinnes i kungörelsen den 3 juni 1965 (nr 261)
om fridlysning av vissa djurarter under jaktåret 1965/66. I fråga om följande
djurarter är enligt 1 § nämnda kungörelse jakt förbjuden under hela
året, nämligen
vildren, myskoxe, fjällräv, bäver, rördrom, vit stork, svart stork, snatter
-
1 liliang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 14
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 1966
and, salskrake, gravand, spetsbergsgås, prutgås, vitkindad gås, kanadagås,
rödhalsad gås, svan, örn (alla slag), glada, brun glada, bivråk, brun kärrhök,
blå kärrhök, stäpphök, mindre kärrhök, fiskgjuse, falk (alla slag),
moripa, vaktel, trana, ängsknarr (kornknarr), dubbelbeckasin, dvärgbeckasin
(halvenkel beckasin), rödspov, myrspov, skärfläcka, tordmule, sillgrissla,
tobisgrissla, lunnefågel, skogsduva (blåduva), turkduva, uggla (alla
slag), kungsfiskare, blåkråka, härfågel, gröngöling, gråspett, större hackspett,
vitryggig hackspett, mindre hackspett, mellanspett, tretåig hackspett,
göktyta, tofslärka, sommargylling, notkråka, sidensvans, stenknäck, dvärgmås,
svarttärna, småtärna, skräntärna samt kentsk tärna.
Utan hinder av vad sålunda stadgats får dock dödas vitkindad gås på
Gotland (huvudön), då så erfordras för att förekomma skada på planterade
eller besådda fält, samt kattuggla invid och inom område för viltuppfödning,
hönsgård och därmed jämförlig anläggning, då så erfordras för att
förekomma skada inom anläggningen.
Enligt 24 § 1 mom. jaktstadgan kan domänstyrelsen för vetenskapligt
eller annat nyttigt ändamål i särskilt fall medge undantag från gällande
fridlysningsbestämmelser.
Beträffande vissa i 2 § fridlysningskungörelsen upptagna djurarter är
med visst undantag jakt tillåten endast under i stadgandet angivna jakttider.
Enligt 3 § samma kungörelse gäller ingen fridlysning för sparvhök,
kråka, råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), nötskrika, pilfink, gråsparv,
skarv (ålkråka), havstrut, gråtrut, sillmås, fiskmås och skrattmås.
I fråga om övriga fågelarter föreskriver 12 § jaktstadgan och 3 § fridlysningskungörelsen
att jakt efter dem är förbjuden under tiden fr. o. m. den
1 mars t. o. m. den 31 augusti.
I kungörelse den 3 december 1965 (nr 568) har jakt efter varg förbjudits
under återstoden av innevarande jaktår. Länsstyrelsen äger dock enligt
bestämmelser, som Kungl. Maj :t meddelar i särskild ordning, medge undantag
från förbudet.
I syfte att underlätta kontrollen över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad
har i jaktstadgan genomförts viss reglering av handeln med vilt och
skinn. Sålunda gäller bl. a. att matnyttigt fågelvilt inte under någon tid av
året i plockat skick får utbjudas till salu, med mindre huvud, hals, ben och
fötter med tillhörande fjäderbeklädnad sitter fast vid kroppen (21 § 2
mom.). Skinn av björn, lo, bäver, mård eller utter som dödats eller anträffats
som fallvilt inom riket skall förses med visst märke. Sådant märke
skall också anbringas på skinn av angivet slag som införes till riket (21 §
3 mom. första stycket). Utan att skinn som avses i första stycket är försett
med föreskrivet märke får det ej inom riket beredas eller i annat än färdigt
skick utbjudas till salu, säljas, köpas, emottagas eller från ort till annan
forslas (21 § 3 mom. andra stycket). En var näringsidkare, som i sin rörelse
mottar matnyttigt villebråd, skinnbärande inhemska djur, skinn av dylika
djur eller uppstoppade eller för uppstoppning avsedda djur eller bon eller
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1U år 1966
3
ägg, är vidare skyldig att föra särskild förteckning över vad sålunda mottagits
av honom. I sådan förteckning skall antecknas dagen för inköpet
eller mottagandet, antalet djur, skinn, bon eller ägg av varje slag samt säljarens
eller avlämnarens namn och hemvist. Avyttras djur, skinn, bo eller
ägg till återförsäljare, skall jämväl dennes namn och hemvist antecknas.
Skyldighet att föra särskild förteckning föreligger ej, om de uppgifter som
nu sagts klart och tydligt framgår av andra handlingar, såsom beredningsjournaler
eller handelsböcker. Dessa handlingar eller särskild förteckning
skall för granskning tillhandahållas polisman (22 §).
Överträdelser av nämnda fridlysnings- och kontrollföreskrifter omfattas
av ansvarsbestämmelser i jaktstadgan. Jagar, fångar eller dödar någon djur
under tid, då djuret är fridlyst, kan han sålunda dömas för olaga jakt (28 §
1 mom. första stycket). Den som bryter mot de i 21 § 3 mom. uppställda
förbuden kan dömas såsom för olaga jakt (28 ''§ 2 mom.). Den som bryter
mot 21 § 2 mom. dömes till dagsböter (28 § 3 mom.). Den som bryter mot
22 § eller inför oriktig uppgift i förteckning eller annan handling som avses
i 22 § dömes till dagsböter, om inte för gärningen stadgas straff i brottsbalken
(29 § 1 mom.).
I utskottets utlåtande nr 11 år 1965 redogörs bl. a. för vissa uttalanden
under förarbetena till jaktstadgans bestämmelser om reglering av handeln
med vilt och skinn, för en vid 1954 års riksdag väckt motion angående
utformningen av fridlysningsbestämmelserna samt för behandlingen t. o. m.
år 1964 av ett i Nordiska rådet väckt förslag om samordnade fridlysningsoch
jakttider för vissa slag av vilt. Utskottet hänvisar till denna redogörelse.
Införselbestämmelser m. m.
Rätten att till riket införa levande och döda djur kan i viss omfattning
begränsas. Föreskrifter härom lämnas i kungörelse den 21 november 1958
(nr 551) med vissa bestämmelser till förebyggande av djursjukdomars införande
i riket m. m. (veterinär införselkungörelse). Dessa bestämmelser
har till syfte att förebygga att genom införsel av djur och vissa andra varor
djursjukdomar, som är smittsamma eller kan nedärvas, inkommer i riket
eller här vinner ytterligare spridning. Därjämte åsyftas att hindra för rikets
fauna skadlig inplantering av utländska djurarter. Med djur avses i kungörelsen
bl. a. däggdjur och fåglar. Såsom införsel anses ej sådan förflyttning
av djur från Finland eller Norge som betingas av renskötseln och sker
enligt internationell överenskommelse (1 §). De närmare föreskrifter som
erfordras för tillämpning av kungörelsen meddelas av veterinärstyrelsen
(3 §). I den mån veterinärstyrelsen så prövar nödigt för tillgodoseende av
det i 1 § angivna syftet, äger styrelsen förordna att bl. a. levande och döda
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr ti år 1966
djur samt produkter som härrör från djur ej får införas i riket utan styrelsens
tillstånd (4 §).
Med stöd av nämnda bemyndigande har veterinärstyrelsen utfärdat kungörelse
den 17 februari 1960, nr 6, med förteckning över varuslag som i princip
skall vara underkastade tillståndstvång enligt veterinära införselkungörelsen,
m. m. I förteckningen upptas bl. a. vissa levande husdjur, levande
fjäderfä samt andra levande däggdjur och fåglar ävensom, med vissa undantag,
matnyttiga produkter av olika slags däggdjur och fåglar, döda
däggdjur och fåglar, otjänliga till människoföda, obearbetade hudar och
skinn av klövbärande djur samt oberedda pälsskinn av klövbärande
djur, hare och kanin. Vissa av de nämnda varuslagen omfattas jämväl av
bestämmelser i förordningen den 30 september 1921, nr 581, angående kontroll
vid införsel till riket av köttvaror och djurfett. Åtskilliga undantag
från tillståndstvånget medges, bl. a. för befolkningen vid gränsen mot Finland
och Norge samt för import från länder, som anges i särskild kungörelse.
Veterinär införselkungörelse innehåller vidare hl. a. vissa straffbestämmelser
(19 och 20 §§) samt övervakningsbestämmelser (21 §).
I utskottets utlåtande nr 11 år 1965 lämnas vissa statistiska uppgifter angående
Sveriges import av kött av ren och annat vilt. Utskottet hänvisar i
denna del till nämnda utlåtande.
Konvention om fågelskydd
Sverige har den 15 mars 1963 ratificerat konventionen i Paris den 18
oktober 1950 om fågelskydd (Sveriges överenskommelser med främmande
makter 1963:39). Konventionen har till syfte att skydda alla i vilt tillstånd
levande fåglar och stadgar i sådant hänseende bl. a. förbud mot vissa
fångstmetoder. Även vissa frågor rörande handeln med fåglar berörs. Sålunda
stadgas bl. a. i artikel 9 att varje land bör bestämma de regler som
skall gälla beträffande handeln med av konventionen skyddade fåglar samt
vidta nödiga åtgärder för att begränsa dess omfattning.
1964 års riksdag
Vid 1964 års riksdag väcktes i anledning av redogörelsen för Nordiska
rådets tolfte session i Stockholm den 15—21 februari 1964 motion (11:962)
med begäran att riksdagen ville hemställa att Kungl. Maj :t måtte ta initiativet
till en koordinering av de nordiska ländernas bestämmelser rörande
jakt- och fridlysningstider.
I utlåtande, nr 42 nämnda år, över redogörelsen och motionen förklarade
sig tredje lagutskottet — med hänsyn till vissa från svensk sida gjorda
uttalanden inför Nordiska rådet —- kunna förvänta att nödiga åtgärder
Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 1966
5
skulle vidtas från den svenska regeringens sida för att bringa samordningsfrågan
till en för berörda länder tillfredsställande lösning. Någon åtgärd
från riksdagens sida ansågs därför ej påkallad.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
1965 års riksdag
Vid 1965 års riksdag väcktes motioner (1:240 och 11:298) med i allt
väsentligt samma innehåll som de nu förevarande.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 11 nämnda år, anförde tredje
lagutskottet bl. a. följande.
I den mån beståndet här i riket av totalfredade djur- och fågelarter påverkas
av tillgången därav i annat land, kan det givetvis te sig befogat att
här vidta åtgärder för att om möjligt motverka en ökad avskjutning av
dessa arter utomlands. Vid bedömande av motionärernas förslag till sådana
åtgärder bör emellertid till en början beaktas att ett sådant samband mellan
de svenska och utländska viltstammarnas storlek främst torde föreligga
inom Norden. Behovet av skydd för ifrågavarande djur- och fågelarter torde
ej heller vara lika stort i alla länder. Det måste också anses sannolikt att
endast ett fåtal av de här totalfredade arterna är så efterfrågade i den allmänna
marknaden att de blir föremål för import. Utskottet finner därför
att generella importrestriktioner av ifrågasatt slag ej är påkallade. Av den
inledande redogörelsen framgår vidare, att på initiativ av Nordiska rådet
arbete pågår med en samordning av de nordiska ländernas jakt- och fridlysningstider.
Erforderlig översyn av de svenska bestämmelserna sker inom
1949 års jaktutredning. Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara
angeläget att en sådan samordning kommer till stånd. Därigenom skulle
motionärernas syfte i väsentlig mån tillgodoses. Riksdagen har år 1964 ansett
sig kunna förvänta, att nödiga åtgärder vidtas för att bringa samordningsfrågan
till en för berörda länder tillfredsställande lösning. Med hänsyn
härtill anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna
ej erfordras.
Av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets
trettonde session i Reykjavik den 13—18 februari 1965 framgår att samnordiska
diskussioner rörande samordnandet av fridlysnings- och jakttider
skulle inledas före utgången av april månad 1965.
I anledning av redogörelsen väcktes i andra kammaren motion (11:898)
med hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte understryka
vikten av att en samordning av de nordiska ländernas bestämmelser
om fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter snarast kommer till stånd.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 29, antecknade tredje lagutskottet
bl. a. att domänstyrelsen på regeringens uppdrag påbörjat överläggningar
med berörda myndigheter i Danmark, Finland och Norge för att
söka åvägabringa likformighet beträffande jakttider, där så i fråga om
viss djurart synes möjligt och lämpligt samt att domänstyrelsen avser att
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1U år 1966
i sitt förslag till jakttider under år 1966 söka samordna vissa av fridlysningsbestämmelserna
i de fyra nordiska länderna, där detta är möjligt.
Vid sådant förhållande fann utskottet någon riksdagens åtgärd i frågan
i allt fall för det dåvarande ej vara påkallad.
1949 års jaktutredning
Såsom ovan framgår sker en översyn av de svenska bestämmelserna
angående jakt- och fridlysningstider inom 1949 års jaktutredning. Enligt
uPP§ift i årets riksdagsberättelse beräknas utredningens slutbetänkande
föreligga under första kvartalet 1966.
Utskottet
På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har i jaktstadgan
handeln med vilt och skinn i viss utsträckning reglerats. Bl. a.
skall skinn som importeras förses med märke. Regleringens syfte är att
underlätta kontrollen över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad. Vidare
lämnas i veterinär införselkungörelse bestämmelser, som avser att förebygga
att djursjukdomar inkommer i riket och att sådana utländska djurarter
inplanteras, som kan vara skadliga för rikets fauna. I detta syfte kan
rätten att till riket införa levande och döda djur samt djurprodukter göras
beroende av veterinärstyrelsens tillstånd.
Enligt gällande fridlysningsbestämmelser är under hela året jakt förbjuden
efter fem däggdjursarter, nämligen vildren, myskoxe, fjällräv, bäver
och varg, samt drygt 70 fågelarter. Motionärerna anser det vara av vikt
att man icke här i landet medverkar till en decimering utomlands av de
sålunda fridlysta arterna. Enligt motionärerna bör därför lagstiftningen
kompletteras med ett förbud att utan särskilt tillstånd till riket införa och
här transportera döda exemplar av totalfredade djur- och fågelarter. I motionerna
hemställs om skyndsam utredning i ämnet.
Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande vid 1965 års riksdag
uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande bl. a. att ett samband
av betydelse för den aktuella frågan mellan de svenska och utländska
viltstammarnas storlek främst torde föreligga inom Norden. Behovet av
skydd för ifrågavarande djur- och fågelarter var enligt utskottets mening
ej heller lika stort i alla länder. Utskottet fann att generella importrestriktioner
av ifrågasatt slag ej var påkallade. Utskottet hänvisade vidare till
att det på initiativ av Nordiska rådet pågår arbete för att åstadkomma en
samordning av de nordiska ländernas jakt- och fridlysningstider.
Vad utskottet sålunda anfört äger alltjämt giltighet. Utskottet vill tillfoga
att det ej i motionerna eller eljest påvisats att det i praktiken förekommer
införsel till Sverige av ifrågavarande djurarter, som är från svensk
Tredje lagutskottets utlåtande nr ii år 1966
7
synpunkt olämplig eller stötande. Utskottet vill vidare erinra om att tillsynen
över jakten och viltvården enligt principbeslut vid 1965 års riksdag
skall överföras från domänstyrelsen till statens naturvårdsnämnd samt
framhålla vikten av att arbetet från svensk sida för att åstadkomma så
långt möjligt enhetliga jakt- och fridlysningstider inom de nordiska länderna
fullföljs av nämnden.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:95 och 11:134, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante
Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson
och Wirmark;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, fru Torbrink,
herrar Grebäck, Hedin, Johansson i öckerö, Svenning och Tobé.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.