Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss införsel av och handel med fridlysta djur. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel och nr 134 i andra kammaren av herr Johansson i Växjö m. fl.

1966-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss införsel av och handel med fridlysta djur. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel och nr 134 i andra kammaren av herr Johansson i Växjö m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1i år 1966

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss införsel

av och handel med fridlysta djur.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Kristiansson,

Axel och nr 134 i andra kammaren av herr Johansson i Växjö

m. fl.

I motionerna, som är likalydande, anförs att total fridlysning av flera

arter av däggdjur och fåglar genomförts i vårt land för att så långt det är

möjligt bevara mångfalden i vår fauna. För dessa arter gäller olika skyddsbestämmelser

i våra grannländer. Motionärerna anser det vara av vikt att

vi icke i vårt land medverkar till en decimering i andra länder av djur,

som vi är angelägna att skydda inom landets egna gränser. Motionärerna

påpekar, att det erfordras särskilt tillstånd för att införa levande djur av

här i riket fridlysta arter. Däremot kan man utan hinder införa och inom

landet driva handel med döda exemplar eller skinn av sådana. Såsom

exempel nämns kungsörnen. Motionärerna anser det angeläget att nuvarande

lagstiftning kompletteras så att i landet helt skyddade djur- och

fågelarter icke utan särskilt tillstånd får införas eller forslas från ort till

annan även om djuret i fråga är dött. De finner det också angeläget att en

bättre samordning av bestämmelserna om fridlysning och av jaktlagstiftningen

sker mellan Sverige och grannländerna.

Motionärerna hemställer, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande införsel och

handel med dödade exemplar av djur som i Sverige är fridlysta».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till

motionen 11:134.

Gällande rätt m. m.

Jaktlagstiftningen

Enligt 11 § jagtstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) meddelar Konungen för

varje jaktår bestämmelser angående fridlysning av djurarter. Nu gällande

bestämmelser i ämnet återfinnes i kungörelsen den 3 juni 1965 (nr 261)

om fridlysning av vissa djurarter under jaktåret 1965/66. I fråga om följande

djurarter är enligt 1 § nämnda kungörelse jakt förbjuden under hela

året, nämligen

vildren, myskoxe, fjällräv, bäver, rördrom, vit stork, svart stork, snatter
-

1 liliang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 1966

and, salskrake, gravand, spetsbergsgås, prutgås, vitkindad gås, kanadagås,

rödhalsad gås, svan, örn (alla slag), glada, brun glada, bivråk, brun kärrhök,

blå kärrhök, stäpphök, mindre kärrhök, fiskgjuse, falk (alla slag),

moripa, vaktel, trana, ängsknarr (kornknarr), dubbelbeckasin, dvärgbeckasin

(halvenkel beckasin), rödspov, myrspov, skärfläcka, tordmule, sillgrissla,

tobisgrissla, lunnefågel, skogsduva (blåduva), turkduva, uggla (alla

slag), kungsfiskare, blåkråka, härfågel, gröngöling, gråspett, större hackspett,

vitryggig hackspett, mindre hackspett, mellanspett, tretåig hackspett,

göktyta, tofslärka, sommargylling, notkråka, sidensvans, stenknäck, dvärgmås,

svarttärna, småtärna, skräntärna samt kentsk tärna.

Utan hinder av vad sålunda stadgats får dock dödas vitkindad gås på

Gotland (huvudön), då så erfordras för att förekomma skada på planterade

eller besådda fält, samt kattuggla invid och inom område för viltuppfödning,

hönsgård och därmed jämförlig anläggning, då så erfordras för att

förekomma skada inom anläggningen.

Enligt 24 § 1 mom. jaktstadgan kan domänstyrelsen för vetenskapligt

eller annat nyttigt ändamål i särskilt fall medge undantag från gällande

fridlysningsbestämmelser.

Beträffande vissa i 2 § fridlysningskungörelsen upptagna djurarter är

med visst undantag jakt tillåten endast under i stadgandet angivna jakttider.

Enligt 3 § samma kungörelse gäller ingen fridlysning för sparvhök,

kråka, råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), nötskrika, pilfink, gråsparv,

skarv (ålkråka), havstrut, gråtrut, sillmås, fiskmås och skrattmås.

I fråga om övriga fågelarter föreskriver 12 § jaktstadgan och 3 § fridlysningskungörelsen

att jakt efter dem är förbjuden under tiden fr. o. m. den

1 mars t. o. m. den 31 augusti.

I kungörelse den 3 december 1965 (nr 568) har jakt efter varg förbjudits

under återstoden av innevarande jaktår. Länsstyrelsen äger dock enligt

bestämmelser, som Kungl. Maj :t meddelar i särskild ordning, medge undantag

från förbudet.

I syfte att underlätta kontrollen över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad

har i jaktstadgan genomförts viss reglering av handeln med vilt och

skinn. Sålunda gäller bl. a. att matnyttigt fågelvilt inte under någon tid av

året i plockat skick får utbjudas till salu, med mindre huvud, hals, ben och

fötter med tillhörande fjäderbeklädnad sitter fast vid kroppen (21 § 2

mom.). Skinn av björn, lo, bäver, mård eller utter som dödats eller anträffats

som fallvilt inom riket skall förses med visst märke. Sådant märke

skall också anbringas på skinn av angivet slag som införes till riket (21 §

3 mom. första stycket). Utan att skinn som avses i första stycket är försett

med föreskrivet märke får det ej inom riket beredas eller i annat än färdigt

skick utbjudas till salu, säljas, köpas, emottagas eller från ort till annan

forslas (21 § 3 mom. andra stycket). En var näringsidkare, som i sin rörelse

mottar matnyttigt villebråd, skinnbärande inhemska djur, skinn av dylika

djur eller uppstoppade eller för uppstoppning avsedda djur eller bon eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1U år 1966

3

ägg, är vidare skyldig att föra särskild förteckning över vad sålunda mottagits

av honom. I sådan förteckning skall antecknas dagen för inköpet

eller mottagandet, antalet djur, skinn, bon eller ägg av varje slag samt säljarens

eller avlämnarens namn och hemvist. Avyttras djur, skinn, bo eller

ägg till återförsäljare, skall jämväl dennes namn och hemvist antecknas.

Skyldighet att föra särskild förteckning föreligger ej, om de uppgifter som

nu sagts klart och tydligt framgår av andra handlingar, såsom beredningsjournaler

eller handelsböcker. Dessa handlingar eller särskild förteckning

skall för granskning tillhandahållas polisman (22 §).

Överträdelser av nämnda fridlysnings- och kontrollföreskrifter omfattas

av ansvarsbestämmelser i jaktstadgan. Jagar, fångar eller dödar någon djur

under tid, då djuret är fridlyst, kan han sålunda dömas för olaga jakt (28 §

1 mom. första stycket). Den som bryter mot de i 21 § 3 mom. uppställda

förbuden kan dömas såsom för olaga jakt (28 ''§ 2 mom.). Den som bryter

mot 21 § 2 mom. dömes till dagsböter (28 § 3 mom.). Den som bryter mot

22 § eller inför oriktig uppgift i förteckning eller annan handling som avses

i 22 § dömes till dagsböter, om inte för gärningen stadgas straff i brottsbalken

(29 § 1 mom.).

I utskottets utlåtande nr 11 år 1965 redogörs bl. a. för vissa uttalanden

under förarbetena till jaktstadgans bestämmelser om reglering av handeln

med vilt och skinn, för en vid 1954 års riksdag väckt motion angående

utformningen av fridlysningsbestämmelserna samt för behandlingen t. o. m.

år 1964 av ett i Nordiska rådet väckt förslag om samordnade fridlysningsoch

jakttider för vissa slag av vilt. Utskottet hänvisar till denna redogörelse.

Införselbestämmelser m. m.

Rätten att till riket införa levande och döda djur kan i viss omfattning

begränsas. Föreskrifter härom lämnas i kungörelse den 21 november 1958

(nr 551) med vissa bestämmelser till förebyggande av djursjukdomars införande

i riket m. m. (veterinär införselkungörelse). Dessa bestämmelser

har till syfte att förebygga att genom införsel av djur och vissa andra varor

djursjukdomar, som är smittsamma eller kan nedärvas, inkommer i riket

eller här vinner ytterligare spridning. Därjämte åsyftas att hindra för rikets

fauna skadlig inplantering av utländska djurarter. Med djur avses i kungörelsen

bl. a. däggdjur och fåglar. Såsom införsel anses ej sådan förflyttning

av djur från Finland eller Norge som betingas av renskötseln och sker

enligt internationell överenskommelse (1 §). De närmare föreskrifter som

erfordras för tillämpning av kungörelsen meddelas av veterinärstyrelsen

(3 §). I den mån veterinärstyrelsen så prövar nödigt för tillgodoseende av

det i 1 § angivna syftet, äger styrelsen förordna att bl. a. levande och döda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr ti år 1966

djur samt produkter som härrör från djur ej får införas i riket utan styrelsens

tillstånd (4 §).

Med stöd av nämnda bemyndigande har veterinärstyrelsen utfärdat kungörelse

den 17 februari 1960, nr 6, med förteckning över varuslag som i princip

skall vara underkastade tillståndstvång enligt veterinära införselkungörelsen,

m. m. I förteckningen upptas bl. a. vissa levande husdjur, levande

fjäderfä samt andra levande däggdjur och fåglar ävensom, med vissa undantag,

matnyttiga produkter av olika slags däggdjur och fåglar, döda

däggdjur och fåglar, otjänliga till människoföda, obearbetade hudar och

skinn av klövbärande djur samt oberedda pälsskinn av klövbärande

djur, hare och kanin. Vissa av de nämnda varuslagen omfattas jämväl av

bestämmelser i förordningen den 30 september 1921, nr 581, angående kontroll

vid införsel till riket av köttvaror och djurfett. Åtskilliga undantag

från tillståndstvånget medges, bl. a. för befolkningen vid gränsen mot Finland

och Norge samt för import från länder, som anges i särskild kungörelse.

Veterinär införselkungörelse innehåller vidare hl. a. vissa straffbestämmelser

(19 och 20 §§) samt övervakningsbestämmelser (21 §).

I utskottets utlåtande nr 11 år 1965 lämnas vissa statistiska uppgifter angående

Sveriges import av kött av ren och annat vilt. Utskottet hänvisar i

denna del till nämnda utlåtande.

Konvention om fågelskydd

Sverige har den 15 mars 1963 ratificerat konventionen i Paris den 18

oktober 1950 om fågelskydd (Sveriges överenskommelser med främmande

makter 1963:39). Konventionen har till syfte att skydda alla i vilt tillstånd

levande fåglar och stadgar i sådant hänseende bl. a. förbud mot vissa

fångstmetoder. Även vissa frågor rörande handeln med fåglar berörs. Sålunda

stadgas bl. a. i artikel 9 att varje land bör bestämma de regler som

skall gälla beträffande handeln med av konventionen skyddade fåglar samt

vidta nödiga åtgärder för att begränsa dess omfattning.

1964 års riksdag

Vid 1964 års riksdag väcktes i anledning av redogörelsen för Nordiska

rådets tolfte session i Stockholm den 15—21 februari 1964 motion (11:962)

med begäran att riksdagen ville hemställa att Kungl. Maj :t måtte ta initiativet

till en koordinering av de nordiska ländernas bestämmelser rörande

jakt- och fridlysningstider.

I utlåtande, nr 42 nämnda år, över redogörelsen och motionen förklarade

sig tredje lagutskottet — med hänsyn till vissa från svensk sida gjorda

uttalanden inför Nordiska rådet —- kunna förvänta att nödiga åtgärder

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr li år 1966

5

skulle vidtas från den svenska regeringens sida för att bringa samordningsfrågan

till en för berörda länder tillfredsställande lösning. Någon åtgärd

från riksdagens sida ansågs därför ej påkallad.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

1965 års riksdag

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner (1:240 och 11:298) med i allt

väsentligt samma innehåll som de nu förevarande.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 11 nämnda år, anförde tredje

lagutskottet bl. a. följande.

I den mån beståndet här i riket av totalfredade djur- och fågelarter påverkas

av tillgången därav i annat land, kan det givetvis te sig befogat att

här vidta åtgärder för att om möjligt motverka en ökad avskjutning av

dessa arter utomlands. Vid bedömande av motionärernas förslag till sådana

åtgärder bör emellertid till en början beaktas att ett sådant samband mellan

de svenska och utländska viltstammarnas storlek främst torde föreligga

inom Norden. Behovet av skydd för ifrågavarande djur- och fågelarter torde

ej heller vara lika stort i alla länder. Det måste också anses sannolikt att

endast ett fåtal av de här totalfredade arterna är så efterfrågade i den allmänna

marknaden att de blir föremål för import. Utskottet finner därför

att generella importrestriktioner av ifrågasatt slag ej är påkallade. Av den

inledande redogörelsen framgår vidare, att på initiativ av Nordiska rådet

arbete pågår med en samordning av de nordiska ländernas jakt- och fridlysningstider.

Erforderlig översyn av de svenska bestämmelserna sker inom

1949 års jaktutredning. Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara

angeläget att en sådan samordning kommer till stånd. Därigenom skulle

motionärernas syfte i väsentlig mån tillgodoses. Riksdagen har år 1964 ansett

sig kunna förvänta, att nödiga åtgärder vidtas för att bringa samordningsfrågan

till en för berörda länder tillfredsställande lösning. Med hänsyn

härtill anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna

ej erfordras.

Av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets

trettonde session i Reykjavik den 13—18 februari 1965 framgår att samnordiska

diskussioner rörande samordnandet av fridlysnings- och jakttider

skulle inledas före utgången av april månad 1965.

I anledning av redogörelsen väcktes i andra kammaren motion (11:898)

med hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte understryka

vikten av att en samordning av de nordiska ländernas bestämmelser

om fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter snarast kommer till stånd.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 29, antecknade tredje lagutskottet

bl. a. att domänstyrelsen på regeringens uppdrag påbörjat överläggningar

med berörda myndigheter i Danmark, Finland och Norge för att

söka åvägabringa likformighet beträffande jakttider, där så i fråga om

viss djurart synes möjligt och lämpligt samt att domänstyrelsen avser att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1U år 1966

i sitt förslag till jakttider under år 1966 söka samordna vissa av fridlysningsbestämmelserna

i de fyra nordiska länderna, där detta är möjligt.

Vid sådant förhållande fann utskottet någon riksdagens åtgärd i frågan

i allt fall för det dåvarande ej vara påkallad.

1949 års jaktutredning

Såsom ovan framgår sker en översyn av de svenska bestämmelserna

angående jakt- och fridlysningstider inom 1949 års jaktutredning. Enligt

uPP§ift i årets riksdagsberättelse beräknas utredningens slutbetänkande

föreligga under första kvartalet 1966.

Utskottet

På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har i jaktstadgan

handeln med vilt och skinn i viss utsträckning reglerats. Bl. a.

skall skinn som importeras förses med märke. Regleringens syfte är att

underlätta kontrollen över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad. Vidare

lämnas i veterinär införselkungörelse bestämmelser, som avser att förebygga

att djursjukdomar inkommer i riket och att sådana utländska djurarter

inplanteras, som kan vara skadliga för rikets fauna. I detta syfte kan

rätten att till riket införa levande och döda djur samt djurprodukter göras

beroende av veterinärstyrelsens tillstånd.

Enligt gällande fridlysningsbestämmelser är under hela året jakt förbjuden

efter fem däggdjursarter, nämligen vildren, myskoxe, fjällräv, bäver

och varg, samt drygt 70 fågelarter. Motionärerna anser det vara av vikt

att man icke här i landet medverkar till en decimering utomlands av de

sålunda fridlysta arterna. Enligt motionärerna bör därför lagstiftningen

kompletteras med ett förbud att utan särskilt tillstånd till riket införa och

här transportera döda exemplar av totalfredade djur- och fågelarter. I motionerna

hemställs om skyndsam utredning i ämnet.

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande vid 1965 års riksdag

uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande bl. a. att ett samband

av betydelse för den aktuella frågan mellan de svenska och utländska

viltstammarnas storlek främst torde föreligga inom Norden. Behovet av

skydd för ifrågavarande djur- och fågelarter var enligt utskottets mening

ej heller lika stort i alla länder. Utskottet fann att generella importrestriktioner

av ifrågasatt slag ej var påkallade. Utskottet hänvisade vidare till

att det på initiativ av Nordiska rådet pågår arbete för att åstadkomma en

samordning av de nordiska ländernas jakt- och fridlysningstider.

Vad utskottet sålunda anfört äger alltjämt giltighet. Utskottet vill tillfoga

att det ej i motionerna eller eljest påvisats att det i praktiken förekommer

införsel till Sverige av ifrågavarande djurarter, som är från svensk

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr ii år 1966

7

synpunkt olämplig eller stötande. Utskottet vill vidare erinra om att tillsynen

över jakten och viltvården enligt principbeslut vid 1965 års riksdag

skall överföras från domänstyrelsen till statens naturvårdsnämnd samt

framhålla vikten av att arbetet från svensk sida för att åstadkomma så

långt möjligt enhetliga jakt- och fridlysningstider inom de nordiska länderna

fullföljs av nämnden.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:95 och 11:134, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson

och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Hedin, Johansson i öckerö, Svenning och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.