Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående juridisk persons förvärv av mark. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 597 i första kammaren av herr Svanström m. fl. och nr 726 i andra kammaren av herr Jonasson m. fl.

1966-03-08 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående juridisk persons förvärv av mark. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 597 i första kammaren av herr Svanström m. fl. och nr 726 i andra kammaren av herr Jonasson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående juridisk persons

förvärv av mark.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 597 i första kammaren av herr Svanström m. fl.

och nr 726 i andra kammaren av herr Jonasson m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes ”att riksdagen för sin del måtte

besluta, att juridisk person för förvärv av produktionsmark från bondebruket

må ha skyldighet att lämna annan mark i kompensation, i överensstämmelse

med vad i motionen har anförts; samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till den härför erforderliga ändringen av jordförvärvslagen”.

I motionerna anförs att det kombinerade jord- och skogsbruket i bondebruksform

måste tillmätas en central betydelse, då det kombinerade företaget möjliggör

ett effektivt utnyttjande av arbetskraft m.m. året runt. Man måste räkna med att

jordbruket i framtiden behöver större skogsinnehav än vad som hittills ansetts

erforderligt för ett effektivt utnyttjande året runt. I de områden där jordbruket

inte kan upprätthållas i framtiden borde, enligt vad motionärerna anför, skapas

familjeskogsbruk. Motionärerna befarar emellertid att med den nu gällande

jordförvärvslagen den önskvärda utvecklingen förhindras. Då skogsindustribolagen

och andra juridiska personer fritagits från skyldigheten att lämna kompensationsmark

får man förutsätta att bondebruket småningom kommer att

trängas tillbaka. Bondebrukarna bedöms inte ha möjligheter att effektivt konkurrera

om förvärv med betydligt kapitalstarkare intressen. Utvecklingen får

alltså enligt motionärernas mening antas gå mot en alltmer ökad ekonomisk

maktkoncentration med en hårt centraliserad beslutsprocess. En sådan struktur

i näringslivet anses inte önskvärd. Därutöver, tillägger motionärerna, kommer

den nya ordningen med all sannolikhet att motverka strukturrationaliseringen

inom skogsbruket, då skogsbolagen har anledning att hålla fast vid sina enklaver

som utgångspunkt för kommande markförvärv.

Undantag från regeln att juridiska personer vid förvärv av produktionsmark

skall lämna annan mark i kompensation bör, enligt vad i motionen anförs, ske

endast i sådana fall där enskilda personer icke har intresse av förvärv.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

II: 726.

Gällande bestämmelser

Enligt jordförvärvslagen den 14 maj 1965 får fast egendom, som är taxerad

som jordbruksfastighet, inte förvärvas genom bl. a. köp, byte eller gåva utan

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

tillstånd av lantbruksnämnd (1 §). Från denna huvudregel, som gäller både

fysiska och juridiska personer, görs dock åtskilliga undantag, bl. a. för statliga

och kommunala förvärv samt där närmare släktskap råder mellan förvärvare

och fångesman. Lagen upptar inte något obligatoriskt förvärvshinder. I stället

anges olika fall, då förvärvstillstånd må vägras. Förvärvstillstånd må sålunda

vägras, om det finns anledning anta att förvärvarens huvudsakliga syfte med

fånget inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt jordbruk på egendomen

eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk

(4 § första stycket). Denna regel får dock inte utan särskilda skäl tillämpas i

vissa fall, som anges i fyra punkter i 4 § andra stycket. Förvärvstillstånd skall

sålunda normalt lämnas förvärvare — fysisk eller juridisk person — som industriellt

förädlar jordbruks- eller skogsprodukter eller handlar med jordbruksprodukter

och vars huvudsakliga syfte med fånget är att varaktigt tillgodogöra

sig egendomens alster i rörelsen (punkt 1). Detsamma gäller den som förvärvar

en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet och ämnar bereda sig stadigvarande

inkomst genom eget arbete på fastigheten (punkt 2). Motsvarande

förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken är eller kan

bli bärkraftigt (punkt 3) och jord- eller skogsägare, som genom tillskottsförvärv

rationaliserar sin fastighet (punkt 4). De nämnda reglerna i 4 § andra stycket

gäller ej när fånget avser skogsmark av någon betydenhet och inte är ägnat att

tillgodose kraven på rationellt skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande av avkastningen

och ej heller när andra särskilda skäl föreligger mot att godta fånget.

Förvärvstillstånd må enligt 5 § vägras när egendomen finnes böra tas i anspråk

för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig

storlek och ägoanordning. Vägras av sådan anledning tillstånd till köp äger

säljaren i regel påfordra att staten löser egendomen till det av köparen utfästa

priset (10 §). Förvärvstillstånd må slutligen vägras om fånget avser sådan fastighet

eller sämjelott som jämte fångesmannen annan tillhörig mark utgör en

för sitt ändamål lämpad brukningsenhet och brukningsenhetens bestånd eller

ändamålsenlighet skulle äventyras genom att egendomen frånskiljes (6 §).

Jordförvärvslagen trädde i kraft den 1 juli 1965.

Bolagsförbudslagen m. m.

Före tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag reglerades de juridiska personernas

förvärv av jord och skog huvudsakligen i lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom.

(bolagsförbudslagen). Lagens huvudsyfte var att bevara jorden i jordbrukarnas

händer och den innehöll ett principiellt förbud för nämnda subjekt att

förvärva fast egendom. Undantag gällde dock för vissa slag av mark, förvärvare

och fång. Undantagna var sålunda bl. a. förvärv på grund av expropriation och

från kronan. Vidare kunde viss egendom undantagas genom att länsstyrelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

3

efter ansökan förklarade, att den hade sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden

eller huvudsakligen var avsedd till tomt, upplagsplats, grustag eller annat

specialändamål.

Från förvärvsförbudet kunde i enskilda fall ges dispens av Kungl. Maj :t eller,

under vissa förutsättningar, av länsstyrelsen. Lagen upptog en rad särskilda

dispensgrunder, t. ex. att ett skogsbolag köpte tillskottsmark och därigenom

vann avsevärd arronderingsförbättring. Förvävstillstånd kunde i synnerhet påräknas

av bolag, förening eller stiftelse som till enskild person eller eljest till

gagn för jordbruksnäringen överlåtit mark till ungefär samma värde som den

med tillståndsansökningen avsedda egendomen. Kungl. Maj:t hade på grund av

lagen också en allmän befogenhet att ge förvärvstillstånd.

Bolagsförbudslagen upphörde att gälla med utgången av juni månad 1965.

Här må även nämnas lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag (utlänningsförbudslagen).

Lagen, som alltjämt gäller, riktar sig mot utländska rättssubjekt

och vissa slags svenska juridiska personer, som står eller kan komma under utländskt

inflytande. Dessa subjekt får i princip inte förvärva fast egendom eller

mineralfyndighet utan Kungl. Maj:ts tillstånd. I några speciella fall tillkommer

prövningen länsstyrelse.

Förarbeten till jordförvärvslagen

I det av 1958 års jordlagsutredning avgivna förslaget till jordförvärvslag

(SOU 1961:49) upptogs som huvudregel beträffande bolags, föreningars och

stiftelsers förvärv av såsom jordbruksfastighet taxerad fastighet att förvärvstillstånd

skulle vägras om ej särskilda skäl föranledde till annat. I förslaget

angavs exempel på vad som skulle anses som särskilda skäl. Det första av dessa

gav uttryck åt tanken att överloppsskog skulle kunna få förvärvas av dessa

subjekt. Till överloppsskog hänfördes i första hand skog i sådana bygder, där

det saknas efterfrågan från den jordbrukande befolkningen på jordbruksjord

och skogsmark. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att såsom sådant

särskilt skäl, som kunde föranleda avsteg från huvudregeln, skulle anses även

den omständigheten att förvärvaren genom att avhända sig mark, som var

ungefär likvärdig med den som förvärvet avsåg, möjliggjorde eller underlättade

rationalisering. Förvärvstillstånd skulle vidare kunna meddelas bl. a. om fånget,

utan att till avsevärd del omfatta skog, som var behövlig som stöd åt jordbruket

i bygden, medförde att egendomen som förvärvaren redan ägde erhöll väsentligt

förbättrad ägoanordning.

Vid betänkandet fanns fogade ett antal reservationer och särskilda yttranden.

Sedan jordlagsutredningens förslag remissbehandlats upprättades inom jordbruksdepartementet

en promemoria med förslag till ny jordförvärvslag. För
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

slaget överensstämde i sina huvudgrunder med det sedermera för riksdagen

framlagda och antagna och var såvitt avser 4 § andra stycket punkt 1 likalydande

därmed.

Även departementspromemorian remissbehandlades.

I propositionen med förslag till jordförvärvslag (1965: 41) uppehöll sig föredragande

departementschefen vid frågan huruvida de vidgade förvärvsmöjligheterna

för företag, som behöver jord eller skog i sin rörelse, skulle alltför

mycket försvaga skyddet för den enskilde jordbrukarens möjligheter att etablera

sig och vidareutveckla sitt företag. Departementschefen anförde härvid

följande (s. 61 f).

En av de invändningar som framförs mot promemorieförslaget synes grunda

sig på den uppfattningen, att lättnaderna för de angivna företagen skulle alltför

mycket försvaga det förut nämnda skyddet för aktiva jordbrukare. Till viss del

motiveras denna uppfattning med att de här aktuella företagens resurser för

markanskaffning är större än jordbrukarnas. I anledning härav vill jag framhålla

att, såsom uttalats i promemorian, den enskilde jordbrukaren genom ökad

utbildning, upplysning och rådgivning och genom tillkomsten av riksomfattande

intresseorganisationer numera har fått bättre förutsättningar att hävda sina

intressen. För ändamålsenliga förvärv av befintliga brukningsenheter och av

tillskott till dessa av jord och skog kan den aktive jordbrukaren dessutom erhålla

statligt ekonomiskt stöd. Redan detta ger jordbrukaren en förmånsställning

framför de företag som kan tänkas konkurrera med honom om sådan egendom.

Såsom berörts i promemorian bör vidare den omständigheten, att ett förvärv

avser ett ändamålsenligt eller med rimliga insatser utvecklingsbart kombinerat

jord- och skogsbruk, regelmässigt anses vara ett särskilt skäl för att

avslå en förvärvsansökan av annan än jordbrukare. Därtill kommer att, i enlighet

med vad jag förut anfört, möjlighet alltid finns att ingripa mot förvärv av

mark som behövs för att underlätta den yttre rationaliseringen.

Vad särskilt gäller jordbruksegendom torde, såsom uttalas i departementspromemorian

och bekräftas i remissyttrandena, någon ökad konkurrens om

egentliga familjejordbruk knappast uppstå genom efterfrågan från företagen

inom livsmedelsbranschen. Med hänsyn härtill torde ej heller behöva befaras

att den föreslagna lättnaden för sådana företag medför någon prishöjande effekt

i fråga om jordbruksjord.

I fråga om skogsmarken kan visserligen de vidgade förvärvsmöjligheterna

för skogsindustriföretag leda till förskjutningar i rådande ägarekategorifördelning.

Remissyttrandena ger dock belägg för att dessa förskjutningar, såsom

förutsatts i promemorian, sannolikt blir små och kommer att ske i måttligt

tempo. Enligt min mening finns för övrigt ej bärande skäl att tillerkänna den

rådande ägarekategorifördelningen i fråga om skogsmark sådant egenvärde att

den inte skulle få ändras. I detta sammanhang bör erinras om att bolagens

skogsinnehav minskat avsevärt sedan den nuvarande bolagsförbudslagen kom

till. Eftersom prisnivån på skogsmark ytterst beror på de priser som kan erhållas

för skogsprodukter på världsmarknaden, anser jag i likhet med flera

remissinstanser att någon allmän, omotiverad fördyring av skogsmarken knappast

kan bli följden av skogsindustriföretagens förvärv.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

5

Departementschefen berörde även frågan huruvida som villkor för de juridiska

personernas förvärv av mark borde uppställas att de avstod från redan

innehavd egendom och anförde därvid följande (s. 61).

I några remissyttranden kritiseras att promemorieförslaget inte upptar bolagsförbudslagens

vida möjligheter att som villkor för förvärvstillstånd kräva

att förvärvaren avstår viss skogsmark som han redan innehar. Jag är medveten

om att vissa olägenheter härigenom kan uppkomma då förvärvaren äger

skogsbitar som ligger insprängda i annan ägares skogsmarksinnehav. Av remissyttrandena

från skogsindustriföretagens organisationer framgår emellertid

att motiven för storskogsbruket att behålla dylika bitar bortfaller om de föreslagna

lagreglerna antas. Det kan därför förutsättas att rationaliseringsorganen

i sin fortlöpande verksamhet för avveckling av irrationella markinnehav skall

nå tillfredsställande resultat på frivillighetens väg. I de fall då ägaren — vare

sig denne är skogsbolag eller enskild person — söker tillstånd till förvärv av

annan mark kan särskilt lämpligt tillfälle erbjuda sig att inleda förhandlingar

av ifrågavarande slag. Jag vill i sammanhanget erinra om att expropriationslagstiftningen

ger viss möjlighet att tvångsvis ta i anspråk mark som behövs

för rationaliseringsändamål. Mot bakgrunden av det anförda anser jag att det

inte finns tillräckliga skäl att i detta hänseende frångå den ståndpunkt som

intagits i promemorian.

Det må även nämnas att departementschefen förklarade sig anse det angeläget

att verkningarna av lagstiftningen följdes upp. Departementschefen uttalade

härvid att han avsåg att föreslå att lantbruksstyrelsen fick i uppdrag att

följa utvecklingen och efter lämplig tid inkomma med redogörelse för erfarenheterna.

Det ifrågavarande uppdraget har lämnats lantbruksstyrelsen den 14 maj 1965.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 22 år 1965, i anledning av propositionen

jämte i ämnet väckta motioner anförde tredje lagutskottet bl. a. följande

(s. 36 ff).

Vad---angår den kategori av förvärvare som avses i 4 § andra stycket

punkt 1, har Kungl. Maj:ts förslag i fråga om jordbruket grundats på uppfattningen

att såväl rättviseskäl som det allmänna intresset av fri konkurrens inom

produktion och handel talar för att förädlings- och distributionsföretag inom

livsmedelssektorn bör få möjlighet att utsträcka sin verksamhet till att omfatta

även jordbruksproduktion. Vid remissbehandlingen har framhållits att förslaget

i denna del innebär beaktansvärda fördelar för en förbilligad livsmedelsproduktion

till gagn för landets konsumenter. Behovet av ökad konkurrens inom

de delar av näringslivet som är beroende av jordbruket har starkt understrukits

vid remissbehandlingen. I fråga om skogsmarken har i promemorian framhållits

skogsindustriernas behov av råvarubas, angelägenheten av att nuvarande

skogsmarksinnehav förbättras genom arronderingsförvärv och önskemålet att

i bygder, där jordbruket viker, frigjorda marker tas om hand för rationell

skogsproduktion. I flera remissvar har erinrats om att förslaget genom att

öppna möjlighet för skogsindustrierna att tillgodose sitt behov av ökad råvarubas

stärker dessa företags ställning i den skärpta internationella konkurrensen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Svenska skogsarbetareförbundet anser att bolagsförbudslagen bör upphävas

samt fysiska och juridiska personers förvärv bedömas från samma utgångspunkter.

Förslaget har i nu behandlade delar fått ett klart positivt mottagande

inte bara av de berörda företagarnas organisationer utan även av de stora löntagarorganisationerna

och vissa myndigheter. Utskottet finner i likhet med

departementschefen bärande skäl föreligga för vidgade förvärvsmöjligheter för

företag, som behöver jord och skog i sin rörelse. Med den utveckling, som skett

på snart sagt alla samhällslivets områden, kan det inte längre anses nödvändigt

att upprätthålla samma stränga spärr mot bolags och andra juridiska personers

markförvärv som för närvarande gäller och som införts på grund av vissa sociala

missförhållanden vid sekelskiftet. Såsom departementschefen funnit talar

tvärtom starka samhällsekonomiska skäl för att företag med den inriktning som

det här är fråga om får tillfälle att kombinera sin rörelse med råvaruproduktion

för eget behov. På skäl departementschefen närmare utvecklat kan det ej

heller antas att de föreslagna lättnaderna för företagen alltför mycket skulle

försvaga det skydd för de enskilda jordbrukens möjligheter till etablering och

vidareutveckling som lagen avser att bereda. I enlighet med vad som uttalas i

departementspromemorian bör sålunda den omständigheten, att ett förvärv

avser en fastighet, som på grund av ändamålsenlig kombination av jord och

skog är speciellt lämpad för bestående bondebruk och som inte anses kunna

lika rationellt utnyttjas av företagen, regelmässigt anses vara ett särskilt skäl

att avslå en förvärvsansökan av annan än jordbrukare.

I såväl remissyttranden som motioner har det under hänvisning särskilt till

de juridiska personernas förvärv ansetts vara en brist i förslaget, att däri ej

öppnats möjlighet att som villkor för förvärvstillstånd kräva att förvärvaren

för rationaliseringsändamål avstår viss skogsmark som han redan innehar.

Härvid har bl. a. åberopats den på sina håll rådande ägosplittringen och bolagens

obenägenhet att avstå från mindre skogsskiften som ligger insprängda i

annans skogsinnehav. Vad sålunda anförts är otvivelaktigt förtjänt av allvarligt

beaktande. Skogsindustriföretagens organisationer har emellertid vid remissbehandlingen

framhållit att motiven för storskogsbruken att behålla dylika

skiften bortfaller, om de föreslagna lagreglerna antas. I samma riktning bör

verka svårigheterna att vinna ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte av sådana

spridda skogsinnehav. I likhet med departementschefen anser utskottet

det därför kunna förutsättas att rationaliseringsorganen i sin fortlöpande verksamhet

för avveckling av irrationella markinnehav skall nå tillfredsställande

resultat på frivillighetens väg. Departementschefen framhåller att ett särskilt

lämpligt tillfälle att inleda förhandlingar av ifrågavarande slag kan erbjuda sig,

då ägaren söker tillstånd till förvärv av annan mark. Enligt utskottets mening

kan det i vissa sådana fall från rationaliseringssynpunkt framstå som ett starkt

allmänt intresse att sökanden i utbyte ställer exempelvis en enklav till förfogande

för rationaliseringsändamål. I ett dylikt fall bör en sökandes vägran att

tillmötesgå rationaliseringsorganens önskemål kunna anses utgöra ett sådant

särskilt skäl mot att godta fånget som avses i 4 § sista stycket. Det angivna

stadgandet utgör således vid sidan av expropriationslagens bestämmelser om

tvångsförvärv i rationaliseringssyfte ett påtryckningsmedel i myndigheternas

hand vid förhandlingarna och innefattar också den i motionerna begärda möjligheten

att kräva kompensationsmark. Med hänsyn till att de juridiska personernas

förvärv i varje fall under en övergångstid i viss omfattning avses

skola prövas av Kungl. Maj:t föreligger möjligheter att till ledning för lånt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

7

bruksnämnderna få till stånd en enhetlig praxis bl. a. i hithörande fall. Av

samma skäl kan det också förutsättas att Kungl. Maj:t skyndsamt tar initiativ

till erforderlig lagändring, om det visar sig att lagen i förevarande sammanhang

utgör ett otillräckligt stöd för rationaliseringsverksamheten.

I reservation till utlåtandet yrkades avslag på propositionen samt anfördes

bl. a. att jordförvärvslagstiftningen borde utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med ett i reservationen angivet program i 8 punkter. Enligt en av dessa

borde juridiska personer med visst undantag beträffande överloppsskog medges

tillstånd att förvärva bondejordbruk eller bondeskogsbruk endast under

förutsättning att motsvarande mark avstods till främjande av en förbättrad

arrondering.

I reservation till utlåtandet hemställdes vidare att i 4 § jordförvärvslagen

skulle utsägas att vid prövning av ansökan om förvärvstillstånd av juridisk

person borde beaktas bl. a. huruvida förvärvaren i samband med fånget genom

att avstå mark för rationaliseringsändamål medverkat till jordbrukets eller

skogsbrukets rationalisering.

Utskottet

Enligt den från och med den 1 juli 1965 gällande jordförvärvslagen får med

vissa här ej aktuella undantag jordbruks- och skogsfastigheter inte förvärvas

bl. a. genom köp, byte eller gåva utan tillstånd av lantbruksnämnd. Lagen upptar

inte något obligatoriskt förvärvshinder. I stället anges olika fall då förvärvstillstånd

må vägras. Aktiv jordbrukare skall emellertid enligt huvudregeln alltid

få tillstånd att för den egna verksamheten förvärva befintligt jordbruk liksom

tillskott av jord och skog. Tillstånd skall vidare normalt lämnas bl. a. förvärvare,

fysisk eller juridisk person, som här i riket förädlar jordbruks- eller skogsprodukter

eller handlar med jordbruksprodukter, om det huvudsakliga syftet

med fånget är att varaktigt tillgodogöra sig egendomens alster i rörelsen. Dessa

förvärvare är jämställda med aktiva jordbrukare med den inskränkningen att

förvärvstillstånd kan vägras dem om särskilda skäl föranleder därtill. Bestämmelserna

innebär i förhållande till de tidigare gällande en väsentlig uppmjukning

av de juridiska personernas möjligheter att förvärva jord och skog.

I motionerna hemställs — mot bakgrunden bl. a. av farhågor för att de nämnda

lättnaderna så småningom kommer att medföra att bondebruket trängs tillbaka

— om sådan ändring av jordförvärvslagen att juridisk person för förvärv

av produktionsmark från bondebruket skall ha skyldighet att lämna annan mark

i kompensation.

Frågan om möjligheterna för juridiska personer att förvärva jord och skog

var bl. a. på grund av remissvar och motioner föremål för prövning i samband

med tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag. Förslag liknande dem som nu fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

ställts i motionerna avvisades därvid av statsmakterna. Under förarbetena till

lagen betonades emellertid angelägenheten av att verkningarna av den nya lagstiftningen

följs upp. Lantbruksstyrelsen har även fått i uppdrag att följa utvecklingen

och efter lämplig tid inkomma med redogörelse för erfarenheterna.

Någon närmare erfarenhet av lagens verkningar kan emellertid uppenbarligen

ännu ej ha vunnits. Motiv för en lagändring i enlighet med motionärernas förslag

föreligger därför i allt fall för närvarande ej.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motioner, I: 597 och II: 726, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson och

Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, fru Torbrink, herrar

Grebäck, Hedin, Johansson i Öckerö, Svenning och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Grebäck,

Hedin, Johansson i Öckerö och Tobé, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar på s. 7 med orden ”Frågan

om” och som slutar på s. 8 med orden ”närvarande ej” bort ha följande

lydelse:

Frågan om möjligheterna för juridiska personer att förvärva jord och skog

var bl. a. på grund av remissvar och motioner föremål för prövning i samband

med tillkomsten av 1965 års jordförvärvslag. De i förevarande motioner framförda

kraven om större hänsynstagande till jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

är enligt utskottets mening väl motiverade. Utskottet delar motionärernas

mening att klarare bestämmelser angående kompensationsköp bör

inskrivas i lagen. Den innehåller på denna punkt en så påtaglig brist att en

komplettering redan nu framstår som befogad. Utskottet avser härmed det förhållandet

att i lagen, bland omständigheter som vid prövningen bör beaktas,

icke särskilt nämnes att förvärvaren för rationaliseringsändamål avstår enklav

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

9

och annan dylik mark som han redan innehar. Ett mera kategoriskt utformat

kompensationskrav skulle öka lantbruksnämndernas möjligheter att på ett effektivt

sätt genomföra en ur samhällets synpunkt gynnsam strukturrationalisering.

En för skogsbruket effektivare arrondering kunde härigenom förverkligas. Antalet

bärkraftiga enheter i olika delar av landet skulle också kunna ökas så att

en ur allmän synpunkt tillfredsställande bebyggelsestruktur uppnåddes. Under

förarbetena till lagen har det visserligen uttalats att det kan förutsättas att

rationaliseringsorganen i sin fortlöpande verksamhet för avveckling av irrationella

markinnehav skall nå tillfredsställande resultat på frivillighetens väg

och att ett särskilt lämpligt tillfälle att inleda förhandingar i detta hänseende

kan anses erbjuda sig då ägaren söker tillstånd till förvärv av annan mark. Det

har vidare framhållits att det i vissa fall kan framstå som ett starkt allmänt

intresse att sökanden ställer exempelvis en enklav till förfogande för rationaliseringsändamål

och att en sökandes vägran att tillmötesgå rationaliseringsorganens

önskemål i ett sådant fall bör kunna anses utgöra ett sådant särskilt

skäl mot att godta fånget som avses i 4 § sista stycket. Detta bör enligt utskottets

mening klart utsägas i lagtexten,

b) att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 597

och II: 726, måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290).

Härigenom förordnas att 4 § jordförvärvslagen den 14 maj 1965 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Förvärvstillstånd må-----

Bestämmelserna i andra stycket gälla

ej när fånget avser skogsmark av

någon betydenhet och icke är ägnat

att tillgodose kraven på rationellt

skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande

av avkastningen och ej

heller när andra särskilda skäl föreligga

mot att godtaga fånget.

(Föreslagen lydelse)

i ändamålsenlighet.

Bestämmelserna i andra stycket gälla

ej när fånget avser skogsmark av

någon betydenhet och icke är ägnat

att tillgodose kraven på rationellt

skogsbruk och ändamålsenligt utnyttjande

av avkastningen och ej

heller när andra särskilda skäl föreligga

mot att godtaga fånget. Vid

denna prövning bör beaktas huruvida

förvärvaren i samband med

fånget genom att avstå mark för i 5 §

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

första stycket angivna ändamål får

anses ha medverkat till jordbrukets

eller skogsbrukets rationalisering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

2) att motionerna I: 597 och II: 726 i övrigt icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.