Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prissättningen på bostadsrättslågenheter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 593 i första kammaren av herrar Skårman och Tistad samt nr 727 i andra kammaren av herr Larsson i Umeå m.fl.

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prissättningen på bostadsrättslågenheter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 593 i första kammaren av herrar Skårman och Tistad samt nr 727 i andra kammaren av herr Larsson i Umeå m.fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående prissättningen

på bostadsrättslågenheter.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 593 i första kammaren av herrar Skårman

och Tistad samt nr 727 i andra kammaren av herr Larsson i Umeå m.fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av anvisningarna till hyresnämnderna

att bostadsrättsföreningar bildade före 1942 åsättes mera realistiska

värden».

För motionernas innehåll redogöres nedan.

Gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna om bostadsrätt återfinns i lagen den

25 april 1930 om bostadsrättsföreningar (bostadsrättslagen). Lagen äger

enligt 1 § tillämpning på ekonomisk förening med ändamål att i föreningens

hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under

nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som på grund

av sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt och föreningen

benämnes bostadsrättsförening. Bostadsrättslagen har till syfte att

lämna regler för de särskilda rättsförhållanden som framträder i en bostadsrättsförening.

övriga rättsförhållanden regleras i lagen den 1 juni 1951

om ekonomiska föreningar (allmänna föreningslagen). I enlighet härmed

föreskrives i 2 § bostadsrättslagen att i fråga om bostadsrättsförening skall

vad om ekonomiska föreningar i lag stadgas lända till efterrättelse, såvitt

det ej strider mot vad i bostadsrättslagen förordnas. Bestämmelser i allmänna

föreningslagen, som hänför sig till vad i den lagen stadgas, skall enligt

samma lagrum tillämpas så som hänförde den sig jämväl till vad som

föreskrives i bostadsrättslagen.

Till följd av hänvisningen i 2 § bostadsrättslagen gäller beträffande bostadsrättsförening

vad i allmänna föreningslagen föreskrives om bl.a. registrering,

stadgar och styrelse såsom förutsättning för registrering samt

med vissa undantag om stadgarnas innehåll. Undantagen avser i dessa delar

främst frågor om insatser och övriga föreningsavgifter, i vilket hänseende

bestämmelser meddelas i 4 § bostadsrättslagen.

I 6 § allmänna föreningslagen meddelas under tio punkter föreskrifter om

vad en förenings stadgar skall angiva. Enligt lagrummets fjärde punkt skall

'' Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. .‘I avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

stadgarna sålunda innehålla föreskrift om den insats med vilken varje medlem

skall deltaga i föreningen, huru insatserna skall göras samt huruvida

medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats. Vidare

skall enligt femte punkten, där regelbunden eller på särskilt beslut om uttaxering

beroende avgifter till föreningen skall förekomma, anges avgifternas

belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas. Enligt i § bostadsrättslagen

skall i stället för dessa bestämmelser gälla att stadgarna

skall ange

1. där avgift för inträde i föreningen skall förekomma, det belopp, vartill

avgiften för varje medlem må bestämmas;

2. huru grundavgift för bostadsrätt skall beräknas;

3. huruvida ersättning för rätten att teckna bostadsrätt må utgå;

4. de grunder, enligt vilka årsavgifter för bostadsrätt skall utgå till bestridande

av löpande utgifter, såsom räntor och amorteringar å lån, skatter,

försäkringspremier, kostnader för fastighetens förvaltning, underhåll och

uppvärmning samt för vatten, elektrisk kraft, renhållning med mera, så

ock för avsättning till reparationsfond och reservfonden;

5. den utsträckning, vari bostadsrättshavare må avfordras särskilt tillskott

till täckande av opåräknade utgifter, ävensom den tid, inom vilken

tillskottet tidigast må avfordras honom; samt

6. där andra avgifter till föreningen skall förekomma, vare sig regelbundna

eller på särskilt beslut om uttaxering beroende, de årliga belopp, vartill

avgifterna sammanlagt för varje medlem högst må bestämmas.

Inträdesavgift får enligt 5 § bostadsrättslagen ej sättas högre än 100 kr.

för varje medlem. Grundavgift och särskilda tillskott skall beräknas efter

lägenhets andelsvärde. I 4 § under 6 omförmälda avgifter får ej sättas till

högre belopp än tillhopa 100 kr. för år och medlem. Där ej annorlunda bestämts

i stadgarna ankommer enligt 6 § på styrelsen att till beloppen fastställa

grundavgift och årsavgifter samt ersättning för teckningsrätt.

Bland de stadganden i bostadsrättslagen som reglerar de särskilda rättsförhållandena

inom bostadsrättsförening återfinnes bl.a. bestämmelserna i

11—16 §§ om ekonomisk plan för bostadsrättsförenings verksamhet.

Bestämmelserna om ekonomisk plan tjänar det dubbla syftet att förhindra

uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar och att förebygga

att bostadsrättshavare avkräves opåräknade avgifter som överstiger

deras ekonomiska förmåga. Innan bostadsrätt får upplåtas, skall sålunda

en ekonomisk plan för föreningens verksamhet ha upprättats av styrelsen

och mottagits av KB (11 §). Den ekonomiska planen skall hänföra sig till

föreningens samtliga hus och innehålla upplysning i alla de avseenden, vilka

är av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet. I planen

skall lämnas uppgift om de ekonomiska förpliktelser, som kan komma att

åligga envar bostadsrättshavare. Vidare skall i planen anges lägenhetens andelsvärde,

d. v. s. det belopp, vartill lägenhetens värde uppskattas i förhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

3

lande till värdet å alla lägenheterna (12 §). Ny plan skall upprättas och inges

till KB, om vissa i 13 § angivna förändringar inträtt i avseende å förhållanden,

varom planen bör innehålla uppgift. Innan så skett, får bostadsrätt

ej vidare upplåtas.

Genom lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)

stadgades begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter,

möjlighet till tvångsförlängning av hyreskontrakt och reglering av vissa

andra hyresförhållanden. Som ett komplement härtill infördes genom lagen

den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. (bostadsrättskontrollagen) reglering av lägenhetsförvärv, som

grundats på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda lagarna

är provisoriska och har senast förlängts att gälla till och med den 31

december 1965.

Bostadsrättskontrollagen, som således äger tillämpning å ort, där hyresregleringslagen

är gällande, innehåller i 2—4 §§ bestämmelser om kontroll

av upplåtelse av bostadsrätt. Bl. a. skall enligt 2 § ekonomisk plan, som avses

i 11 § bostadsrättslagen, godkännas av hyresnämnden, innan den må

mottagas av länsstyrelsen.

Beträffande bostadsrättshavares överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag

finnes i 5—10 §§ i bostadsrättskontrollagen ganska utförliga bestämmelser,

vilka i huvudsak innebär följande.

överlåtelse är i allmänhet ej gällande med mindre den godkännes av hyresnämnden

(5 § första stycket). För att sådan prövning skall komma till

stånd har föreskrivits att överlåtaren är skyldig att inom viss tid anmäla

överlåtelsen hos nämnden (5 § andra stycket). Det gäller förbud mot att

mottaga, träffa förbehåll om eller begära ersättning utöver vad som angives

i det nämnden underställda avtalet och mot att mottaga större ersättning än

nämnden godkänt (7 §). Hyresnämndens godkännande av överlåtelsen utgör

även villkor för att förvärvaren skall få antagas till medlem i bostadsrättsföreningen

(8 §). Regler ges om överlåtelsens bestånd i fall då överlåtelsen

ej anmälts till eller ej godkänts av hyresnämnden (9—10 §§). Beskaffenheten

av hyresnämndens prövning av överlåtelse av bostadsrätt

framgår av 6 §, som har följande lydelse.

överlåtelse av bostadsrätt må ej godkännas, om ersättning för bostadsrätt

skall utgå med högre belopp än som svarar mot bostadsrättshavarens andel

i föreningens behållna tillgångar, utan så är att bostadsrätten av särskild

anledning har högre värde.

Enligt 11 § andra stycket skall bl. a. bestämmelserna i 5—10 §§

gälla även annan andelsrätt i förening eller aktiebolag, varmed följer rätt att

besitta eller hyra lägenhet.

Av intresse i förevarande sammanhang är jämväl vissa bestämmelser i

kungörelsen den 24 maj 1957 om tertiärlån m. m. (nr 360). Enligt 4 § tredje

stycket i denna kungörelse (tertiärlånekungörelsen) må bostadsrättsför
a

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 and. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

ening beviljas lån allenast under förutsättning att föreningens stadgar under

tiden intill dess lånet till fullo guldits innehåller föreskrift därom, att

bostadsrättshavare icke utan medgivande av föreningens styrelse får överlåta

sin bostadsrätt eller uthyra av honom innehavd lägenhet. Vidare har

bostadsstyrelsen den 28 november 1958 utfärdat vissa bestämmelser, vilka

anger de villkor som skall uppfyllas för att ett företag skall godkännas såsom

sådant kooperativt organiserat och utan enskilt vinstsyfte arbetande

företag som avses i 9 § första stycket b) tertiärlånekungörelsen. Nämnda

bestämmelser i tertiärlånekungörelsen och av bostadsstyrelsen uppställda

villkor anses kunna få samma verkan som den i många bodstadsrättsföreningars

stadgar vanliga bestämmelsen att överlåtelse av bostadsrätt kräver

godkännande av föreningens styrelse och att överlåtelse ej må ske till högre

värde än som motsvarar grundavgiften jämte verkställda amorteringar.

Bestämmelserna i tertiärlånekungörelsen har sedermera ersatts av föreskrifter

i kungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 537) om bostadslån (bostadslånekungörelsen).

Offentliga utredningar

A. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 januari 1962 har tillkallats

särskilda sakkunniga (bostadsrättskommittén) för att verkställa översyn

av bostadsrättslagstiftningen. I direktiven (se riksdagsberättelsen år 1963

s. 63 ff.) uttalades på anförda skäl att en utredning om bostadsrättslagen

borde igångsättas. Avslutningsvis anfördes följande.

Med hänsyn till de stora förändringar, som efter lagens tillkomst skett på

det område lagen reglerar, synes en allmän översyn böra ske. Därvid bör eftersträvas

en modernisering av lagbestämmelserna och en anpassning därav

till de nuvarande förhållandena. Uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, hur

erforderlig trygghet skall skapas för bostadsrättshavarna och hur dessas

förhållanden inbördes och till föreningen lämpligen bör regleras. Vid utredningen

bör också övervägas i vilken utsträckning kontroll från det allmännas

sida är erforderlig beträffande särskilt bostadsrättsföreningarnas tillkomst

och hur kontrollen över huvud lämpligen bör anordnas. Ifrågavarande

rättsregler bör vidare förebygga uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar

och möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet.

Med utgångspunkt från vad jag sålunda anfört hör utredningen i övrigt

bedrivas förutsättningslöst.

Utredningsarbetet beräknas enligt uppgift i årets riksdagsberättelse pågå

under hela år 1966.

B. Kungl. Maj :t bemyndigade den 26 april 1963 sakkunniga, vilka sedermera

antagit benämningen hyreslagstiftningssakkunniga, för att utreda

frågan om förenkling av hyreskontrollen och utformning av besittningsskyddet

för hyresgäst i den allmänna hyreslagstiftningen. Enligt direktiven

för utredningen bör samråd ske med bl. a. bostadsrättskommittén. Såsom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

5

framgår av årets riksdagsberättelse beräknas de sakkunniga slutföra sitt

arbete under år 1966.

Frågans tidigare behandling

Frågan om beräkning av bostadsrätts överlåtelsevärde har bl. a. prövats av

1954, 1955, 1956, 1957, 1959 och 1961 års riksdagar. En utförlig redogörelse

för vad därvid förekommit lämnas i utskottets utlåtande nr 19/1961. Under

hänvisning till nämnda redogörelse inskränker sig utskottet till att här upptaga

följande.

I samband med att hyresrådet år 1943 föreslog vissa ändringar i bostadsrättskontrollagen

upptog rådet frågan huruvida 6 § borde så ändras att det

klart utsädes, att vid uppskattningen av föreningens behållna tillgångar

fastigheten skulle upptagas till taxeringsvärdet, där ej i ärendet visades,

att fastighetens verkliga värde vore högre. Förslaget motiverades med att

vissa hyresnämnder, i fall där fastighetens bokföringsvärde var lägre än

taxeringsvärdet, ansett fastigheten vid beräkningen av föreningens behållna

tillgångar icke kunna upptagas högre än till det bokförda värdet. Hyresrådet

ansåg emellertid denna praxis felaktig och uttalade att uträkningen

av föreningens behållna tillgångar borde bygga på »fastighetens verkliga

nuvarande värde». Enligt rådets mening var det naturligt att därvid utgå

från taxeringsvärdet, varvid det naturligtvis skulle vara möjligt att med

särskild utredning visa, att det verkliga värdet är ett annat än taxeringsvärdet.

Hyresrådet ansåg därför ingen lagändring påkallad. Departementschefen

(prop. nr 91/1943) delade denna hyresrådets uppfattning och uttalade

att de av hyresrådet anförda synpunkterna torde böra beaktas av

hyresnämnderna.

I »Handbok för hyresnämnderna», utgiven av hyresrådet år 1945, har

hyresrådet (s. 201—206) anvisat en metod att beräkna en bostadsrätts värde

med utgångspunkt från vederbörande lägenhets hyresvärde (d. v. s. grundhyran

eller det belopp, vartill hyresnämnden skulle fastställa denna). Metoden

avviker ej från gängse principer för beräkning av fastigheters värde och

innebär i korthet endast att man som utgångspunkt för värderingen tager

det belopp lägenheten bör betinga i hyra och på denna grundval räknar

fram ett nettovärde på denna lägenhet ensam, varvid man i fråga om fastighetens

omkostnader, ränta och skulder räknat endast med lägenhetens

andel därav. Beträffande olika sätt att beräkna fastighetens värde anföres

följande.

Vid all fastighetsvärdering utgår man ju från den beräknade avkastningen

(hyresvärdet) och erhåller genom kapitalisering därav ett avkastningsvärde.

Räknemässigt kan man därvid gå tillväga på olika sätt. a) Antingen

utgår man från den årliga bruttoavkastningen och kapitaliserar denna efter

ett s. k. b r u 11 o f ö r r ä n t n i n g s t a 1, t. ex. 8 procent; man får då ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

avkastningsvärde, vilket, minskat med skulderna, ger nettovärdet, b) Eller

också minskas bruttoavkastningen först med omkostnaderna (varmed här

avses alla andra utgifter än räntor och amorteringar), varefter resten kapitaliseras

efter ett s. k. n e 11 o f ö r r ä n t n i n g s t a 1, t. ex. 5 procent;

resultatet bör bli samma avkastningsvärde, vilket, minus skulderna, ger

nettovärdet, c) Slutligen kan man även minska bruttoavkastningen med

både omkostnader och räntor (dock ej amorteringar) och därigenom få fram

nettoavkastningen på ägarens eget i fastigheten insatta

kapital, varefter detta belopp kapitaliseras efter en procentsats,

så beräknad, att den täcker dels ränta på det egna kapitalet, dels värdeminskningen

på fastigheten i dess helhet, dels marginal för oförutsedda

risker.

I handboken uttalas vidare följande.

De möjligheter, som-----finnas att vid beräkningen av »bostadsrätts
havarens

andel i föreningens behållna tillgångar» taga hänsyn till utredning

av olika slag angående fastighetens och bostadsrättens verkliga värde,

böra av hyresnämnderna användas för att erhålla en smidig och icke alltför

stel tillämpning av 6 § lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av

bostadsrätt. Det viktiga är att vinna det med stadgandet avsedda syftet, d.v.s.

att bostad srättshavaren icke skall kunna utnyttja

bostadsrätten till att taga ut ett överpris, som icke

kunnat erhållas under normala förhållanden. Som redan framhållits är därvidlag

icke det avgörande om bostadsrättshavaren återfår precis det belopp

han själv satt in i bostadsrätten; det verkliga värdet kan vara antingen

högre eller lägre. Det behöver således icke vara fråga om rena fantasipriser

eller godtyckliga höjningar för att godkännande skall vägras.

Hyresregleringskommittén, som i sitt år 1955 avgivna betänkande IV

(SOU 1955:35) föreslog en successiv avveckling av hyresregleringen, verkställde

även en granskning av enskilda stadganden i hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen. Vid denna granskning ägnades 6 § i sistnämnda

lag stor uppmärksamhet. Kommittén anförde därvid, bland annat,

följande.

Syftet med här ifrågavarande stadgande är att hindra bostadsrättshavaren

att vid försäljning av bostadsrätten uttaga ett överpris, som möjliggöres av

den rådande bostadsbristen. För att i tillräcklig grad vinna detta syfte synes

det icke nödvändigt, att en bostadsrätts värde bestämmes fullkomligt eller

ens tillnärmelsevis exakt, vilket för övrigt knappast torde vara möjligt. Det

får anses tillräckligt, att man vid kontrollen nöjer sig med att konstatera,

att förvärvet av bostadsrätten vid en objektiv granskning under bortseende

från bostadsbristens inflytande på handlandet framstår som en ur köparens

synpunkt förnuftig penningplacering. Så torde få anses vara fallet, om

det kontantbelopp köparen skall erlägga icke är större än att räntan därå,

förslagsvis beräknad efter 5 procent, motsvarar skillnaden mellan å ena

sidan den med försäljningen avsedda bostadsrättslägenhetens hvresvärde

(inklusive generell hyreshöjning och bränslekostnad) och å andra sidan beloppet

av samtliga på lägenheten belöpande avgifter till föreningen utom

amortering. Självfallet förutsätter denna metod att bestämma bostadsrättens

värde, att hyresvärdet är riktigt beräknat bl. a. med hänsyn till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

7

eventuella förbättringar av lägenheten som ägaren bekostat, lägenhetsinnehavaren

möjligen åliggande särskild reparationsskyldighet o. s. v. Det torde

emellertid vara lättare för hyresnämnden att fastställa ett rimligt hyresvärde

än att uppskatta det verkliga värdet av hela fastigheten.

En tillämpning av det här ifrågasatta beräkningssättet skulle sannolikt

i regel ge något högre värde på bostadsrätterna än en beräkning enligt

huvudregeln i 6 §. Kommittén anser emellertid ej att detta är någon olägenhet.

Det torde vara synnerligen vanligt, att köpare av bostadsrättslägenheter

erlägga betalning utöver det belopp, som underställes hyresnämndens prövning.

Uteslutet är icke att köparna därvid göra sina beräkningar i huvudsaklig

överensstämmelse med nyss förda resonemang. Då det enligt kommitténs

mening finnes fog för att uppskatta värdet av en bostadsrätt efter

ovan angivna grunder, vill kommittén ifrågasätta om icke beräkningssättet

i fråga borde i lagen direkt anges såsom det normala i enstaka fall kan det

givetvis vara tänkbart, att metoden ger för lågt värde på bostadsrätten,

t. ex. om avgifterna till föreningen av särskild anledning äro högre än som

i och för sig skulle vara erforderligt. Självfallet bör hyresnämnden likväl

utgå från det värde, som med hänsyn till omständigheterna får anses riktigt.

Motsatsen, att det beräknade värdet blir för högt, kan inträffa, om

grundhyran är för hög eller om avgifterna till föreningen av någon anledning

äro för lågt beräknade. Det är därför av vikt att hyresnämnden söker

komma till ett riktigt hyresvärde och att uppmärksamhet ägnas åt föreningens

ekonomiska ställning. I allmänhet torde dock det resultat som

metoden ger böra godtagas.

Då här ifrågasatta heräkningssätt, som kan anses utgöra en förenkling

av den---i hyresrådets handbok anvisade metoden, torde bli lät
tare

att tillämpa än nuvarande huvudregel och det resultat metoden i flertalet

fall kan väntas ge synes acceptabelt, föreslår kommittén, att 6 §

ändras så att den anvisar sagda beräkningsmetod som den normala. Avvikelse

därifrån bör kunna ske endast om särskild anledning därtill föreligger.

För att markera, att det icke avses att genom den nya beräkningsmetoden

fastslå någon absolut bestämd överlåtelsesumma, synes lagtexten

böra utmärka, att godkännande är beroende på om det avtalade beloppet

kan anses skäligt i förhållande till det resultat beräkningen visar.

Vad kommittén sålunda föreslagit har icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.

1961 års riksdag

Utskottets utlåtande nr 19/1961 avgavs i anledning av en motion med

hemställan om utredning i vissa angivna hänseenden. Motionären fann att

föreningsstadgar och särskilt utfärdade bestämmelser — varmed torde ha

avsetts tertiärlånekungörelsen och särskilda av bostadsstyrelsen utfärdade

bestämmelser — kunde innefatta att den som överlåter bostadsrätt ej äger

uttaga det pris som kan fastställas enligt 6 § bostadsrättskontrollagen. Den

begärda utredningen borde enligt motionärerna bl. a. beröra frågan om införande

i bostadsrättskontrollagen av bestämmelser, som tillförsäkrade överlåtaren

rätt att uttaga den i denna lag medgivna ersättningen och som med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

gav överlåtaren att tillgodoräkna sig penningvärdeförsämring som inträffat

under den tid bostadsrätten innehafts.

I utlåtandet konstaterade utskottet att bostadsrättskontrollagen uppenbarligen

ej lägger hinder i vägen för att vid bestämmande av ersättning för

överlåtelse av bostadsrätt hänsyn tages till penningvärdets förändringar. Utskottet

fann visserligen att såväl genom föreningsstadgar som genom lånevillkor

i samband med beviljande av tertiärlån för bostadsrättsföreningars

hus kan gälla att överlåtelse ej får ske till högre pris än som motsvarar det

för lägenheten erlagda grundbeloppet jämte verkställda amorteringar och

andelar i eventuella fonder. Emellertid ansåg utskottet att sådana bestämmelser

-— även om de stundom kan ge till resultat värden, vilka ej helt

överensstämmer med det värde som erhålles vid en beräkning enligt i 6 § bostadsrättskontrollagen

angivna grunder — ej är i och för sig ägnade att leda

till andra och för överlåtaren sämre värden än en beräkning enligt nämnda

lagrum. Något ingripande av det slag som påkallats i motionerna befanns

därför ej påkallat, och utskottet hemställde att motionerna ej måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I en vid utlåtandet fogad reservation hävdades däremot att stadgebestämmelser

och lånevillkor av berört slag kunde leda till ett värde å bostadsrätten

understigande det verkliga värde — d. v. s. det marknadsmässiga

värdet bortsett från övervärde p. g. a. bostadsbristen — som skulle följa

vid en av hyresnämnden verkställd beräkning enligt i 6 § bostadsrättskontrollagen

angivna grunder. Reservanterna fann att bostadsrättsföreningslagen

— som tillkommit för att skydda bostadsrättshavarnas ekonomiska

intressen — syntes ha en uppgift att fylla i fråga om tillåtligheten av ifrågavarande

stadgebestämmelser. Då en översyn av vissa bestämmelser i bostadsrättsföreningslagen

kunde förutsättas komma till stånd av annan anledning,

ansåg reservanterna att även förevarande problem därvid lämpligen

borde behandlas. Utskottet hade enligt reservanterna bort hemställa

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad som anförts

i det av reservanterna förordade utlåtandet.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

1962 års riksdag

I motioner vid 1962 års riksdag framlades ånyo förslag om avveckling av

regleringen beträffande bostadsrättslägenheter. Tredje lagutskottet anförde

i utlåtande nr 13/1962 efter en redogörelse för riksdagens tidigare ställningstaganden

i ämnet bl. a. följande.

I sitt utlåtande nr 20/1957, vari behandlades bl. a. motioner med yrkande

motsvarande det nu framställda, framhöll utskottet att i fråga om bostadsrättslägenheter

i fastigheter, som byggts med hjälp av statliga lån, knappast

funnes »anledning att med avseende å rätten att i ett läge med påtaglig bo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

9

stadsbrist tillgodogöra sig fastighetens övervärde ställa dessa lägenheter i

ett bättre läge än på motsvarande sätt finansierade villafastigheter, vilka ju

enligt nuvarande låneregler icke får överlåtas till högre pris än vad det

lånebeviljande organet medger». Beträffande privatfinansierade bostadsrättshus

uttalade utskottet att, eftersom ägare av vanliga hyresfastigheter

icke tillätes tillgodogöra sig ett genom bostadsbristen uppkommet övervärde

å sina lägenheter, detta ej heller borde medgivas bostadsrättsinnehavare.

De utlåtanden som utskottet därefter avgivit i ämnet (nr 15/1959 och nr

24/1961) innebär intet ändrat ståndpunktstagande i förevarande hänseende.

Skälen för att ej giva bostadsrättshavare en förmånsställning i fråga om

rätt att uttaga övervärde på grund av bostadsbrist föreligger enligt utskottets

mening alltjämt.

Ehuru den frågan ej berörts i motionerna vill utskottet anmärka att —

som närmare berörts i ovannämnda utlåtande nr 19/1961 — föreskrifter

i stadgar för bostadsrättsförening eller lånevillkor för statliga lån kan leda

till att den ersättning som får uttagas vid överlåtelse av bostadsrätt skall

beräknas efter andra grunder än enligt 6 § bostadsrättskontrollagen. Det

har från olika håll gjorts gällande att sådana beräkningar är ägnade att

leda till andra och lägre värden än dem som bostadsrättskontrollagen medger

och att åtgärder mot sådana föreskrifter borde övervägas. I direktiven

för den i den tidigare redogörelsen nämnda, nyligen tillkallade utredningen

anbefalles en allmän översyn av bostadsrättslagstiftningen. Förevarande

spörsmål torde därför komma att uppmärksammas av utredningen.

Utskottet hemställer att motionerna jämte utlåtandet måtte överlämnas

till den för översyn av bostadsrättslagstiftningen tillkallade utredningen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

196i års riksdag

I en motion hemställdes om utredning för översyn av bostadsrättslagen i

vissa av motionärerna angivna hänseenden. Tredje lagutskottet erinrade i

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 att åt bostadsrättskommittén

uppdragits att verkställa en förutsättningslös översyn av bostadsrättslagstiftningen.

Vad motionärerna yrkade hade enligt utskottets mening redan

tillgodosetts genom kommitténs direktiv. Motionen föranledde därför inte

någon riksdagens åtgärd.

Motionernas innehåll

Motionärerna erinrar om att enligt bostadsrättskontrollagen skall den

som säljer en insatslägenhet inom 14 dagar efter försäljningen göra anmälan

härom till hyresnämnden med angivande av försäljningsvillkoren. Detta

gäller inte bara andelar i s. k. bostadsrättsföreningar bildade efter 1942

utan även för andelar i s. k. privata bostadsrättsföreningar, som bildats före

1942, trots att i deras stadgar i allmänhet är intaget, att föreningens styrelse

kan åta sig försäljningen och att den skall ske till högstbjudande. Dessa för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

eningar har i motsats till bostadsrättsföreningarna icke åtnjutit några räntesubventionerade

lån.

Motionärerna framhåller att hyresnämnd först fastställer grundhyra för

lägenheten, om detta icke gjorts tidigare i samband med uthyrning i andra

hand. Till grundhyran lägges de generella tilläggen. Avgifter till föreningen

samt skäligt belopp för inre underhåll, som i allmänhet ej ingår i föreningsavgiften,

avdrages. Återstoden utgör räntan på lägenhetens kapitalvärde,

d. v. s. tillåtet försäljningspris. Detta framräknas i regel genom att räntan

diskonteras över oändlig tid efter 8 %. Förfaringssättet innebär enligt motionärerna

att man räknar med 8 % på ett i praktiken värdebeständigt placerat

kapital. För en sådan placering är en ränta av 8 % orimligt hög. Då man

här bör räkna med en realränta, borde den ej sättas högre än 3 %. En sådan

beräkning skulle medföra ett mera realistiskt pris för lägenheterna.

Motionärerna fortsätter:

Hyresnämnderna ger ingen annan motivering för sina beräkningar än att

de följer ett exempel i en 20 år gammal handbok för hyresnämnder. I förväg

lämnas inget besked om tillåtet pris, och om detta visar sig underskrida

köpesumman, kan köpet visserligen återgå, men fullföljes ej köpet blir resultatet

i många fall att lägenheten får stå outnyttjad. Som ett typfall för

prissättningen kan nämnas gjord värdering i en av våra större städer. En lägenhet

om 75 m2 i synnerligen gott skick och med ett central läge drar på

sig en årsavgift till föreningen på 1 500 kr., vartill kommer ca 300 kr. årligt

underhåll. Ett flertal köpare hade anmält sig med bud på 25 000 kr. för lägenheten.

Om man räknar med denna köpesumma och en så hög realränta

som 5 %, blir hyran per m2 40,70 kr.

Enligt hyresnämndens prissättning blir priset endast ca 10 000 kr., och är

det då rätt naturligt att ägaren ej avhänder sig lägenheten.

Under de 23 år som hyresregleringslagen funnits, kan man befara att åtskilliga

lägenheter står outnyttjade beroende på att ägaren finner det oförmånligt

att sälja lägenheten. Det gäller framför allt många dödsbon som ej

reglerar sina lägenhetsinnehav på grund av det låga pris de åsättes. Då man

med fog kan befara att många lägenheter står outnyttjade på grund av en

alltför låg prissättning, vore det önskvärt att få en översyn av bestämmelserna

för att få fram mera realistiska prissättningar för dessa lägenheter och

därigenom få ut dem till hyresmarknaden.

Utskottet

Bostadsrättshavares överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag är enligt

bostadsrättskontrollagen å ort där hyresregleringslagen gäller i allmänhet

ej gällande med mindre den godkännes av hyresnämnden. Denna får inte

godkänna överlåtelsen om ersättning skall utgå med högre belopp än som

svarar mot bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna tillgångar

utan så är att bostadsrätten av särskild anledning har högre värde. Syftet

med stadgandet är framför allt att en bostadsrättshavare inte skall kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

11

utnyttja bostadsbristen till att ta ut ett överpris som inte kunnat erhållas

under normala förhållanden på hyresmarknaden.

Vid beräkning av värdet av en viss bostadsrättshavares andel kommer

värderingen av fastigheten att spela den ojämförligt största rollen. Denna

blir därför av utslagsgivande betydelse för prövningen av överlåtelsen. Vid

värderingen skall såsom framgår av den tidigare redogörelsen det verkliga

värdet och icke det bokförda värdet ligga till grund. Som bevis om det verkliga

värdet kan i första hand senast fastställda taxeringsvärde godtagas.

Om det emellertid visas att det verkliga värdet är ett annat än taxeringsvärdet,

skall det verkliga värdet tjäna som utgångspunkt. För att komma

detta värde så nära som möjligt är det naturligtvis möjligt att i sådant

syfte förebringa en formlig värdering av fastigheten. Detta kan emellertid

vara ett dyrbart förfaringssätt. I stället kan, såsom ofta sker på fastighetsmarknaden,

värdet bestämmas med ledning av en räntabilitetskalkyl, grundad

på de hyror som skulle kunna påräknas vid uthyrning.

Mot de sålunda angivna värderingsprinciperna riktas i förevarande motioner

ingen kritik. Däremot anser motionärerna att hyresnämnderna tilllämpar

dessa på sådant sätt att överlåtelsevärdena blir så låga att ägaren

i många fall finner det oförmånligt att sälja lägenheten, och åtskilliga lägenheter

kommer därför att stå outnyttjade. Motionärerna, som erinrar om

att i stadgarna för privata bostadsrättsföreningar bildade före 1942 i allmänhet

är intagna bestämmelser av innebörd att föreningens styrelse kan

åta sig försäljningen och att den skall ske till högstbjudande, hemställer

om sådan ändring av anvisningarna till hyresnämnderna att dessa föreningars

lägenheter åsätts mera realistiska värden. Till stöd för yrkandet

hävdar motionärerna särskilt att hyresnämnderna följer ett exempel i den

redan år 1945 av hyresrådet utgivna handboken för hyresnämnderna och

att man därvid räknar med en kapitaliseringsfaktor på 8 % på ett i praktiken

värdebeständigt kapital. Såsom framgår av det föregående finns i

denna bok till ledning för nämnderna en redogörelse för olika sätt att beräkna

en fastighets värde. Sålunda sägs bl. a. att man kan utgå från den

årliga bruttoavkastningen och därefter kapitalisera denna efter ett s. k.

bruttoförräntningstal, t. ex. 8 procent. Man får då ett avkastningsvärde,

vilket, minskat med skulderna, ger nettovärdet. Utskottet vill emellertid

framhålla att denna metod, det angivna procenttalet och övriga i boken

berörda beräkningssätt endast är ägnade att tjäna som exempel. Självfallet

kan hyresnämnderna med utgångspunkt från det allmänna ränteläget och

aktuell praxis på fastighetsmarknaden finna annan kapitaliseringsprocent

vara den riktiga. Vidare kan andra tjänliga metoder komma att tillämpas.

Hyresnämndernas beslut i dylika frågor kan dessutom överklagas hos hyresrådet.

På sätt framgår av den tidigare redogörelsen har åt bostadsrättskommittén

uppdragits att verkställa en förutsättningslös översyn av bostads
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

rättslagstiftningen. Det torde kunna förutsättas att även frågan om beräkning

av överlåtelsevärdena därvid blir föremål för överväganden. Vidare utreder

hyreslagstiftningssakkunniga frågor om förenkling av hyreskontrollen

och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst i den allmänna hyreslagstiftningen.

I den mån denna utredning leder till att nu gällande hyresreglering

avvecklas torde även bostadsrättskontrollagens fortsatta giltighet

bli föremål för omprövning. De sakkunniga beräknar slutföra sitt arbete

under detta år. Vid dessa förhållanden anser utskottet något uttalande från

riksdagens sida i anledning av motionerna icke vara påkallat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:593 och 11:727, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den S mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson

och Wirmark;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp*, fru Torbrink, herrar

Grebäck, Johansson i öckerö, Svenning, Bengtsson i Solna, Tobé och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660180

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.