Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående trafikfria lekplatser. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 590 i första kammaren av fru Olsson, Elvy, och herr Kristiansson, Axel, samt nr 723 i andra kammaren av herrar Gustafsson i Kårby och Antonsson. För motionernas innehåll redogöres nedan. Gällande bestämmelser m. m.

1966-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående trafikfria lekplatser. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 590 i första kammaren av fru Olsson, Elvy, och herr Kristiansson, Axel, samt nr 723 i andra kammaren av herrar Gustafsson i Kårby och Antonsson. För motionernas innehåll redogöres nedan. Gällande bestämmelser m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående trafikfria

lekplatser.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 590 i första kammaren av fru Olsson, Elvy,

och herr Kristiansson, Axel, samt nr 723 i andra kammaren av herrar Gustafsson

i Kårby och Antonsson.

För motionernas innehåll redogöres nedan.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 12 § 1 mom. byggnadsstadgan skall vid uppgörande av stadsplan

de anspråk tillgodoses som från olika synpunkter skäligen kan ställas på en

väl ordnad bebyggelse. Därvid skall bl. a. tillses att marken utnyttjas på

ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens

krav tillbörligen beaktas och att hänsyn tas till de fordringar som

bör uppställas från sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. Av 2 mom.

framgår att i stadsplanebestämmelser skall, i den mån så erfordras, intas

såvitt gäller reglering av planområdets bebyggande och användning i övrigt

stadganden om bl. a. lekplatser, parkeringsplatser och garage.

I princip gäller nämnda bestämmelser även beträffande byggnadsplan.

Under förarbetena till de år 1959 beslutade ändringarna inom byggnadslagstiftningen

framhöll departementschefen med avseende å utformningen

av stadsplanebestämmelserna om parkeringsplatser faran av att ensidigt

betona bilismens intresse av uppställningsplatser för fordon etc. Han påpekade

att detta intresse måste vägas mot andra behov, t. ex. av planteringar

och lekplatser.

Statistiska uppgifter

Av statistisk årsbok för Sverige 1964 och 1965 framgår bl. a. följande:

Vid vägtrafikolyckor

skadade fotgängare 1954-

-1964

1954

2 744

1959

3 194

1955

3 015

1960

3 255

1956

3 074

1961

3 298

1957

3 245

1962

3 441

1958

3 206

1963

3 528

1964

3 594

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. .1 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

B. Vid vägtrafikolyckor skadade fotgängare efter ålder:

1962

1963

— 6 år

510

496

7—14 år

448

479

15—17 år

169

171

18—24 år

257

237

25—44 år

475

513

45—64 år

827

883

65—

728

735

okänd ålder

27

14

Summa

3 441

3 528

Frågans tidigare behandling

I motioner väckta vid 1965 års riksdag hemställdes att högertrafikkommissionen

skulle få i uppdrag att utreda dels frågan om »lekgators» införande

vid övergången till högertrafik och dels undersöka vilka ändringar i

vägtrafikförordningen som bör vidtas för att på föraren av motorfordon

lägga hela ansvaret vid körning på dylik gata.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 19 år 1965 uttalade tredje lagutskottet

bl. a. följande.

Vid remissbehandlingen har framhållits att man i stads- och trafikplaneringen

söker att vid utformandet av nya bostadsområden beakta kravet

på barnens säkerhet på sådant sätt att utrymmen för motorfordonstrafik

och för lek skiljs åt. Vid stadsplanefastställelser synes kravet i detta hänseende

under senare år ha väsentligt skärpts. Problemet med tillräckliga

och lämpliga utrymmen för lek torde därför i huvudsak gälla äldre bostadsområden

som inte utformats med tanke på nu rådande trafikintensitet. I

sådana bostadsområden har sålunda gator, som från början var avsedda för

lokal trafik, i många fall blivit leder för livlig genomgångstrafik. Då lekplatser

och gårdsutrymmen som kan attrahera barn i olika åldrar ofta saknas,

blir gatan därför det mest lockande alternativet som plats för barnens

lekar. Såsom framgår av utredningen i ärendet har emellertid åtgärder redan

vidtagits på många håll för att beträffande dylika äldre områden förbättra

trafiksäkerheten för barnen. Trafiksäkerhetsrådet uppger sålunda att

genomfartsleder dirigerats till vissa gator, gator enkelriktats och utfarter

avstängts. HSB:s riksförbund framhåller att försök på senare tid gjorts i

syfte att avleda motorfordonstrafik från gårdsplaner och tomtgator, varigenom

trygga uppehållsplatser för barn kunnat erhållas. Sådan trafikreglering

har i regel skett med stöd av vägtrafikförordningens bestämmelse om

att det i fråga om enskild väg ankommer på ägaren av vägen att avgöra

om trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana må

äga rum. Även gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen ger möjlighet

att vid stadsplaneändringar tillgodose behovet av erforderliga lekutrymmen

såväl på enskild som allmän mark. Fastighetsbildningskommitténs förslag

till vissa gemensamhetsanläggningar kommer vidare, om det genomförs,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966 3

att förbättra möjligheterna i förevarande hänseenden såvitt gäller flera fastigheters

behov.

Det övervägande antalet remissinstanser avvisade på anförda skäl motionärernas

förslag om införande av lekgator främst därför att detta ansågs

innebära en legalisering av att gatan fick användas som lekplats. I fråga

om den föreslagna kategoriska bestämmelsen om att motorfordonsföraren

skall bära hela ansvaret vid färd på lekgata framhöll utskottet, att en

sådan regel inte torde ha stöd i den svenska trafiklagstiftningens grunder

och att vägtrafikförordningen f. ö. redan innehåller en bestämmelse om att

föraren har att hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt låg hastighet

bl. a. då barn uppehåller sig på eller vid vägen.

Under åberopande av de i utlåtandet anförda synpunkterna hemställde

utskottet att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen

biföll utskottets hemställan.

Offentlig utredning

I sitt betänkande med förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar

m. m. (SOU 1963:23) föreslår fastighetsbildningskommittén att gemensamt

för två eller flera fastigheter må, enligt vad i lagen närmare utvecklas, inrättas

parkeringsanläggning, trafikled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till

skydd mot grundvatten, ledning, värmeanläggning, tvättstuga eller liknande

anläggning av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Bl. a. föreslås att,

om anläggningen är av synnerlig vikt för ändamålsenligt utnyttjande av

fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan, fastigheten skall anslutas till

anläggningen ändå att fastighetens ägare ej samtyckt därtill. Fastighet må

dock ej anslutas utan att förslag därom framställts eller biträtts av ägare

till fastighet, som skall ingå i företaget.

Proposition i anledning av betänkandet har förutskickats bli avlämnad

under innevarande riksdag.

Motionernas innehåll

I motionerna anföres inledningsvis följande.

Antalet barn som förolyckas eller skadas i trafiken varje år är mycket

högt. Många av dessa olyckor måste betecknas som helt onödiga. Orsakerna

till barnolyckorna i trafiken är många. En av de väsentligaste orsakerna

är barnens oförmåga att uppfatta farorna i trafiken. Enligt en undersökning

av docent Stina Sandels vid lärarhögskolan i Stockholm kan barn

först i 12-årsåldern verkligen uppfatta trafiken och de faror som finns i

den. Detta bevisas även av att olycksfrckvensen sjunker markant efter den

åldern. Barn under 7—8 år kan oftast inte tillfredsställande skilja på höger

och vänster och kan inte med acceptabel säkerhet klara sig över en trafikerad

gata.

De flesta trafikolyckor, där barn är inblandade, drabbar barnen under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966

lek. Bland barnen i förskoleåldern är det främst fråga om olyckor som ber?.

r barnet helt hastigt rusat ut i gatan. Olyckorna i samband med

kälkåkning vintertid är många. Barnen åker utan betänkande från tomtplatser

eller sidogator ner på mera trafikerade gator. Åtskilliga olyckor

drabbar barnen, då de är på väg mellan hemmet och skolan, butiken eller

lekplatsen. Dock skadas de allra flesta yngre barnen i närheten av hemmet,

inom det egna kvarteret eller grannskapet.

Motionärerna framhåller vidare att det torde finnas ett bestämt samband

mellan de stadsplanemässiga förutsättningarna och olycksfallsfrekvensen.

Därav följer att inom varje bostadsbebyggelse måste både förskolebarnen och

de yngre småbarnen ha tillräckliga lekmöjligheter. Körtrafik och gångtrafik

måste klart skiljas åt. Särskilt måste man, framhåller motionärerna, se till

att förskolebarnen lätt når sina lekområden utan att behöva komma i kontakt

med den övriga trafiken. Lekplatserna måste vara så attraktiva att

barnen väljer dessa i första hand. Det är vidare enligt motionärerna nödvändigt

att i större utsträckning än hittills samordna planeringen av bilparkeringar

och lekplatser. Det pekas på möjligheten att anlägga mera

rationella parkeringsanläggningar, ibland i mer än ett plan. Längre gångavstånd

för bilägaren måste accepteras för att garantera barnen en bilfri

och därmed olycksfriare miljö.

Slutligen göres gällande att konflikten mellan barn och bilar ytterst beror

på tillgången till tomtmark och hur hårt exploateringen måste drivas.

Genom att lätta trycket på storstadsregionerna kan på sikt förutsättningar

för en bättre miljöplanering skapas.

Under åberopande av det anförda hemställs »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om att sådana anvisningar för byggnadslagstiftningen

må utfärdas, att frågan om trafikfria lekplatser vid bebyggelseplanering

ägnas ökad uppmärksamhet».

Utskottet

I motionerna hemställs att Kungl. Maj :t skall utfärda sådana anvisningar

för byggnadslagstiftningen att frågan om trafikfria lekplatser vid bebyggelseplanering

ägnas ökad uppmärksamhet. Till stöd för denna hemställan

framhåller motionärerna bl. a. att antalet barn som förolyckas eller skadas

i trafiken varje år är mycket högt. Många av dessa olyckor måste emellertid

betecknas som onödiga och torde kunna undvikas genom att stadsplanerna

i större utsträckning än vad som f. n. sker utformas på sådant sätt att

riskerna för barnolyckor minskar.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen behandlade riksdagen föregående

år motioner om särskilda lekgator. Därvid framkom att man numera

i stads- och trafikplaneringen söker att vid utformandet av nya bostadsområden

beakta kravet på barnens säkerhet genom att utrymmen för motor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966 5

fordonstrafik och för lek skiljs åt. Vid stadsplanefaststälielser har också

kravet i detta hänseende under senare år väsentligt skärpts. Problemet

om tillräckliga och lämpliga utrymmen för lek anses därför i huvudsak

gälla äldre bostadsområden som inte utformats med tanke på nu rådande

trafikintensitet. Åtgärder har emellertid på många håll vidtagits för att

även beträffande dylika äldre områden förbättra trafiksäkerheten för

barnen.

Under åberopande av det nu anförda vill utskottet därutöver endast framhålla

att gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen ger möjlighet att

vid stads- och byggnadsplaneändringar tillgodose behovet av erforderliga

lekutrymmen på såväl enskild som allmän mark. Fastighetsbildningskommitténs

förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar kommer också,

om det genomförs, att förbättra möjligheterna att genom gemensamma anläggningar

tillgodose flera fastigheters behov av bl. a. parkeringsplatser

och lekplatser. Ehuru utskottet ansluter sig till motionernas syfte att skydda

barnen mot olyckor i trafiken och få till stånd erforderliga åtgärder på

området, anser utskottet med hänsyn till det sagda att någon riksdagens

åtgärd i anledning av motionerna inte är påkallad.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:590 och 11:723, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEX AND ERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Wirmark och

Torsten Hansson;

från andra kammaren: herr Nyberg, fru Torbrink, herrar Grebäck,

Persson i Tandö, Svenning, Hamrin i Kalmar, Bengtson i Solna, och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

060200

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.