Utlåtande i anledning av väckta motioner angående trafikfria lekplatser. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 590 i första kammaren av fru Olsson, Elvy, och herr Kristiansson, Axel, samt nr 723 i andra kammaren av herrar Gustafsson i Kårby och Antonsson. För motionernas innehåll redogöres nedan. Gällande bestämmelser m. m.
1966-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1966:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående trafikfria lekplatser. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 590 i första kammaren av fru Olsson, Elvy, och herr Kristiansson, Axel, samt nr 723 i andra kammaren av herrar Gustafsson i Kårby och Antonsson. För motionernas innehåll redogöres nedan. Gällande bestämmelser m. m.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående trafikfria
lekplatser.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 590 i första kammaren av fru Olsson, Elvy,
och herr Kristiansson, Axel, samt nr 723 i andra kammaren av herrar Gustafsson
i Kårby och Antonsson.
För motionernas innehåll redogöres nedan.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 12 § 1 mom. byggnadsstadgan skall vid uppgörande av stadsplan
de anspråk tillgodoses som från olika synpunkter skäligen kan ställas på en
väl ordnad bebyggelse. Därvid skall bl. a. tillses att marken utnyttjas på
ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens
krav tillbörligen beaktas och att hänsyn tas till de fordringar som
bör uppställas från sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. Av 2 mom.
framgår att i stadsplanebestämmelser skall, i den mån så erfordras, intas
såvitt gäller reglering av planområdets bebyggande och användning i övrigt
stadganden om bl. a. lekplatser, parkeringsplatser och garage.
I princip gäller nämnda bestämmelser även beträffande byggnadsplan.
Under förarbetena till de år 1959 beslutade ändringarna inom byggnadslagstiftningen
framhöll departementschefen med avseende å utformningen
av stadsplanebestämmelserna om parkeringsplatser faran av att ensidigt
betona bilismens intresse av uppställningsplatser för fordon etc. Han påpekade
att detta intresse måste vägas mot andra behov, t. ex. av planteringar
och lekplatser.
Statistiska uppgifter
Av statistisk årsbok för Sverige 1964 och 1965 framgår bl. a. följande:
Vid vägtrafikolyckor
skadade fotgängare 1954-
-1964
1954
2 744
1959
3 194
1955
3 015
1960
3 255
1956
3 074
1961
3 298
1957
3 245
1962
3 441
1958
3 206
1963
3 528
1964
3 594
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. .1 avd. Nr 19
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966
B. Vid vägtrafikolyckor skadade fotgängare efter ålder:
1962
1963
— 6 år
510
496
7—14 år
448
479
15—17 år
169
171
18—24 år
257
237
25—44 år
475
513
45—64 år
827
883
65—
728
735
okänd ålder
27
14
Summa
3 441
3 528
Frågans tidigare behandling
I motioner väckta vid 1965 års riksdag hemställdes att högertrafikkommissionen
skulle få i uppdrag att utreda dels frågan om »lekgators» införande
vid övergången till högertrafik och dels undersöka vilka ändringar i
vägtrafikförordningen som bör vidtas för att på föraren av motorfordon
lägga hela ansvaret vid körning på dylik gata.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 19 år 1965 uttalade tredje lagutskottet
bl. a. följande.
Vid remissbehandlingen har framhållits att man i stads- och trafikplaneringen
söker att vid utformandet av nya bostadsområden beakta kravet
på barnens säkerhet på sådant sätt att utrymmen för motorfordonstrafik
och för lek skiljs åt. Vid stadsplanefastställelser synes kravet i detta hänseende
under senare år ha väsentligt skärpts. Problemet med tillräckliga
och lämpliga utrymmen för lek torde därför i huvudsak gälla äldre bostadsområden
som inte utformats med tanke på nu rådande trafikintensitet. I
sådana bostadsområden har sålunda gator, som från början var avsedda för
lokal trafik, i många fall blivit leder för livlig genomgångstrafik. Då lekplatser
och gårdsutrymmen som kan attrahera barn i olika åldrar ofta saknas,
blir gatan därför det mest lockande alternativet som plats för barnens
lekar. Såsom framgår av utredningen i ärendet har emellertid åtgärder redan
vidtagits på många håll för att beträffande dylika äldre områden förbättra
trafiksäkerheten för barnen. Trafiksäkerhetsrådet uppger sålunda att
genomfartsleder dirigerats till vissa gator, gator enkelriktats och utfarter
avstängts. HSB:s riksförbund framhåller att försök på senare tid gjorts i
syfte att avleda motorfordonstrafik från gårdsplaner och tomtgator, varigenom
trygga uppehållsplatser för barn kunnat erhållas. Sådan trafikreglering
har i regel skett med stöd av vägtrafikförordningens bestämmelse om
att det i fråga om enskild väg ankommer på ägaren av vägen att avgöra
om trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana må
äga rum. Även gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen ger möjlighet
att vid stadsplaneändringar tillgodose behovet av erforderliga lekutrymmen
såväl på enskild som allmän mark. Fastighetsbildningskommitténs förslag
till vissa gemensamhetsanläggningar kommer vidare, om det genomförs,
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966 3
att förbättra möjligheterna i förevarande hänseenden såvitt gäller flera fastigheters
behov.
Det övervägande antalet remissinstanser avvisade på anförda skäl motionärernas
förslag om införande av lekgator främst därför att detta ansågs
innebära en legalisering av att gatan fick användas som lekplats. I fråga
om den föreslagna kategoriska bestämmelsen om att motorfordonsföraren
skall bära hela ansvaret vid färd på lekgata framhöll utskottet, att en
sådan regel inte torde ha stöd i den svenska trafiklagstiftningens grunder
och att vägtrafikförordningen f. ö. redan innehåller en bestämmelse om att
föraren har att hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt låg hastighet
bl. a. då barn uppehåller sig på eller vid vägen.
Under åberopande av de i utlåtandet anförda synpunkterna hemställde
utskottet att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.
Offentlig utredning
I sitt betänkande med förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar
m. m. (SOU 1963:23) föreslår fastighetsbildningskommittén att gemensamt
för två eller flera fastigheter må, enligt vad i lagen närmare utvecklas, inrättas
parkeringsanläggning, trafikled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till
skydd mot grundvatten, ledning, värmeanläggning, tvättstuga eller liknande
anläggning av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Bl. a. föreslås att,
om anläggningen är av synnerlig vikt för ändamålsenligt utnyttjande av
fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan, fastigheten skall anslutas till
anläggningen ändå att fastighetens ägare ej samtyckt därtill. Fastighet må
dock ej anslutas utan att förslag därom framställts eller biträtts av ägare
till fastighet, som skall ingå i företaget.
Proposition i anledning av betänkandet har förutskickats bli avlämnad
under innevarande riksdag.
Motionernas innehåll
I motionerna anföres inledningsvis följande.
Antalet barn som förolyckas eller skadas i trafiken varje år är mycket
högt. Många av dessa olyckor måste betecknas som helt onödiga. Orsakerna
till barnolyckorna i trafiken är många. En av de väsentligaste orsakerna
är barnens oförmåga att uppfatta farorna i trafiken. Enligt en undersökning
av docent Stina Sandels vid lärarhögskolan i Stockholm kan barn
först i 12-årsåldern verkligen uppfatta trafiken och de faror som finns i
den. Detta bevisas även av att olycksfrckvensen sjunker markant efter den
åldern. Barn under 7—8 år kan oftast inte tillfredsställande skilja på höger
och vänster och kan inte med acceptabel säkerhet klara sig över en trafikerad
gata.
De flesta trafikolyckor, där barn är inblandade, drabbar barnen under
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966
lek. Bland barnen i förskoleåldern är det främst fråga om olyckor som ber?.
r barnet helt hastigt rusat ut i gatan. Olyckorna i samband med
kälkåkning vintertid är många. Barnen åker utan betänkande från tomtplatser
eller sidogator ner på mera trafikerade gator. Åtskilliga olyckor
drabbar barnen, då de är på väg mellan hemmet och skolan, butiken eller
lekplatsen. Dock skadas de allra flesta yngre barnen i närheten av hemmet,
inom det egna kvarteret eller grannskapet.
Motionärerna framhåller vidare att det torde finnas ett bestämt samband
mellan de stadsplanemässiga förutsättningarna och olycksfallsfrekvensen.
Därav följer att inom varje bostadsbebyggelse måste både förskolebarnen och
de yngre småbarnen ha tillräckliga lekmöjligheter. Körtrafik och gångtrafik
måste klart skiljas åt. Särskilt måste man, framhåller motionärerna, se till
att förskolebarnen lätt når sina lekområden utan att behöva komma i kontakt
med den övriga trafiken. Lekplatserna måste vara så attraktiva att
barnen väljer dessa i första hand. Det är vidare enligt motionärerna nödvändigt
att i större utsträckning än hittills samordna planeringen av bilparkeringar
och lekplatser. Det pekas på möjligheten att anlägga mera
rationella parkeringsanläggningar, ibland i mer än ett plan. Längre gångavstånd
för bilägaren måste accepteras för att garantera barnen en bilfri
och därmed olycksfriare miljö.
Slutligen göres gällande att konflikten mellan barn och bilar ytterst beror
på tillgången till tomtmark och hur hårt exploateringen måste drivas.
Genom att lätta trycket på storstadsregionerna kan på sikt förutsättningar
för en bättre miljöplanering skapas.
Under åberopande av det anförda hemställs »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om att sådana anvisningar för byggnadslagstiftningen
må utfärdas, att frågan om trafikfria lekplatser vid bebyggelseplanering
ägnas ökad uppmärksamhet».
Utskottet
I motionerna hemställs att Kungl. Maj :t skall utfärda sådana anvisningar
för byggnadslagstiftningen att frågan om trafikfria lekplatser vid bebyggelseplanering
ägnas ökad uppmärksamhet. Till stöd för denna hemställan
framhåller motionärerna bl. a. att antalet barn som förolyckas eller skadas
i trafiken varje år är mycket högt. Många av dessa olyckor måste emellertid
betecknas som onödiga och torde kunna undvikas genom att stadsplanerna
i större utsträckning än vad som f. n. sker utformas på sådant sätt att
riskerna för barnolyckor minskar.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen behandlade riksdagen föregående
år motioner om särskilda lekgator. Därvid framkom att man numera
i stads- och trafikplaneringen söker att vid utformandet av nya bostadsområden
beakta kravet på barnens säkerhet genom att utrymmen för motor
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1966 5
fordonstrafik och för lek skiljs åt. Vid stadsplanefaststälielser har också
kravet i detta hänseende under senare år väsentligt skärpts. Problemet
om tillräckliga och lämpliga utrymmen för lek anses därför i huvudsak
gälla äldre bostadsområden som inte utformats med tanke på nu rådande
trafikintensitet. Åtgärder har emellertid på många håll vidtagits för att
även beträffande dylika äldre områden förbättra trafiksäkerheten för
barnen.
Under åberopande av det nu anförda vill utskottet därutöver endast framhålla
att gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen ger möjlighet att
vid stads- och byggnadsplaneändringar tillgodose behovet av erforderliga
lekutrymmen på såväl enskild som allmän mark. Fastighetsbildningskommitténs
förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar kommer också,
om det genomförs, att förbättra möjligheterna att genom gemensamma anläggningar
tillgodose flera fastigheters behov av bl. a. parkeringsplatser
och lekplatser. Ehuru utskottet ansluter sig till motionernas syfte att skydda
barnen mot olyckor i trafiken och få till stånd erforderliga åtgärder på
området, anser utskottet med hänsyn till det sagda att någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionerna inte är påkallad.
Utskottet får således hemställa,
att förevarande motioner, 1:590 och 11:723, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEX AND ERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Ebbe Ohlsson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Wirmark och
Torsten Hansson;
från andra kammaren: herr Nyberg, fru Torbrink, herrar Grebäck,
Persson i Tandö, Svenning, Hamrin i Kalmar, Bengtson i Solna, och Hammarberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
060200
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.