Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning ang. de kommunala trafiknämndernas verksamhet och organisation». Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 1:598. Gällande bestämmelser 1.

1966-03-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:20, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning ang. de kommunala trafiknämndernas verksamhet och organisation». Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 1:598. Gällande bestämmelser 1.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

1

Nr 20

Utlåtande i anledning an väckta motioner om utredning angående

de kommunala trafiknämndernas verksamhet och

organisation.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 598 i första kammaren av herr Sveningsson

m. fl. och nr 729 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställs »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning ang. de kommunala trafiknämndernas

verksamhet och organisation».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 1:598.

Gällande bestämmelser

1. Enligt lagen om trafiknämnder, som trädde i kraft den 1 januari 1965,

skall i varje kommun finnas en trafiknämnd för den befattning med

lokala trafikföreskrifter och ärenden angående yrkesmässig trafik varom

särskilda bestämmelser meddelas. Ingår delar av samma kommun i olika

polisdistrikt skall finnas en trafiknämnd för varje sådan kommundel (§1).

Trafiknämnden består av ordförande och ytterligare två ledamöter. Ordförande

är polischefen i det polisdistrikt vari kommunen eller kommundelen

ingår. Övriga ledamöter väljs av kommunens fullmäktige. För varje

sådan ledamot utses minst en suppleant (§ 2).

Valbar till ledamot eller suppleant i trafiknämnd är envar svensk medborgare

som är bosatt inom polisdistriktet och har uppnått tjugotre års

ålder samt ej är omyndig eller i konkurstillstånd (§3).

Trafiknämnden äger, om beslutet är enhälligt, uppdraga åt ordföranden

att på nämndens vägnar fatta beslut i visst ärende eller vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall närmare anges i nämndens beslut. Ärende

som ej ankommer på ordföranden må icke avgöras utan att nämnden

är fulltalig. Såsom nämndens beslut gäller den mening som biträds av

ordföranden och minst en av övriga ledamöter. Vinns ej sådan anslutning

för någon mening, skall nämnden med eget yttrande, vari de skilda meningarna

anges, hänskjuta frågan till länsstyrelsen för avgörande (§8).

2. Enligt 5 § förordningen den 25 oktober 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik

m.m. gäller att tillstånd att med personbil bedriva beställnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 3 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

trafik för personbefordran meddelas av den trafiknämnd, inom vars verksamhetsområde

stationsorten skall förläggas. I övriga fall meddelas trafiktillstånd

av länsstyrelsen i det län, varest linjetrafik skall äga rum eller

stationsort för beställningstrafik skall förläggas.

3. För polisverksamheten är riket indelat i polisdistrikt. Indelningen

har fastställts av Kungl. Maj :t. I princip skulle, enligt de av statsmakterna

uppdragna riktlinjerna, varje distrikt byggas upp kring en välbelägen

större huvudort och omfatta det område som allmänt graviterar mot huvudorten.

Som grund för indelningen skulle läggas den indelning av länen

i kommunblock vilken Kungl. Maj :t fastställer. Distrikten skulle i regel

göras så stora att polisarbetet inom varje distrikt bereder sysselsättning för

en poliskår om minst 20 och helst upp emot 50 man.

I lagen om polisnämnder stadgas att i varje polisdistrikt skall finnas en

polisnämnd för samråd med polischefen i frågor av mera allmän betydelse

för distriktets polisväsende (1 §). Bland de konkreta frågor som nämnderna

skall äga befatta sig med nämndes under förarbetena till lagstiftningen

polisdistriktsindelningen och polisstyrkornas stationering inom

distriktet samt från allmänhetens synpunkter behovet av decentraliserad

handläggning av polismyndighetsärenden.

Polisnämnden skall för polischefen framlägga de förslag och eljest

anföra de synpunkter nämnden finner påkallade för att inom polisdistriktet

främja ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten

(2 §).

Nämnden skall bestå av nio ledamöter och lika antal suppleanter. Ledamöterna

och suppleanterna väljs, om polisdistriktet utgörs av högst

fem kommuner, av kommunernas fullmäktige och eljest av ombud för de i

distriktet ingående kommunerna (3 §).

Beträffande polisnämnds sammanträden och verksamhet i övrigt skall i

princip gälla vad som stadgas om kommunens styrelse och övriga nämnder

i kommunallagen och, såvitt angår Stockholms polisdistrikt, kommunallagen

för Stockholm äga motsvarande tillämpning.

4. Uttager kommun avgift för begagnande av allmän parkeringsplats må

enligt lag om kommunal trafikövervakning Konungen på framställning

av länsstyrelsen förordna, att kommunen skall ombesörja övervakning av

efterlevnaden av föreskrifter rörande parkering och annan uppställning

samt stannande av fordon.

Frågans tidigare behandling

I propositionen 1964:176, i vilken Kungl. Maj:t framlade förslag bl.a. till

lagen om trafiknämnder, uttalade departementschefen bl.a. följande.

De kommunala och polisiära önskemålen om inflytande över utformningen

av de lokala trafikföreskrifterna har hittills på ett i stort sett till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

3

fredsställande sätt kunnat tillgodoses genom ett formlöst samrådsförfarande.

Med hänsyn till utvecklingen på stadsplaneringens område och till bilismens

expansion växer emellertid uppgiften i betydelse och omfattning. Enligt

min mening kan man inte nu gå förbi någondera partens krav på ett

större inflytande i dessa frågor än vad ett fritt samrådsförfarande kan ge.

Många remissorgan har varit inne på denna linje. Några föreslår en lagfäst

skyldighet till samråd, andra anser att besvärsrätt eller vetorätt bör tillerkännas

den part som inte ges beslutanderätten. För min del finner jag övervägande

skäl tala för att, såsom parkeringskommittén föreslagit, ett särskilt

organ med representanter för såväl kommun som polis bör tillskapas för

ändamålet. En sådan lösning innefattar enligt min uppfattning den bästa

förutsättningen för sammanjämkning, i den mån intressemotsättningar uppstår

mellan de två parterna. En vetorätt för den icke beslutande parten är

också ett alternativ, som ligger nära till hands, men skulle, som justitiekanslern

påpekat, förutsätta ett skriftligen färdigställt förslag från den beslutande

myndigheten. Utsikterna till en smidig samförståndslösning måste

därigenom antas bli mindre än om förslag framlägges vid en muntlig förhandling.

Kan trots förhandlingar enighet inte uppnås mellan de olika intressena

förefaller det skäligt, att avgörandet inte lägges i endera partens

hand utan direkt ankommer på högre myndighet. Sådana frågor bör därför

enligt min mening utan något beslut av den första instansen hänskjutas till

länsstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag, att i princip för varje kommun

skall inrättas en särskild nämnd, lämpligen kallad trafiknämnd. Ordförande

i trafiknämnd bör vara polischefen i orten och för vederbörande kommun

bör lämpligen väljas två representanter, som är väl förtrogna med de

lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering. Domstolskommitténs

tanke, att ordningen för den lokala trafikregleringen bör

vara enhetlig för stad och landsbygd finner jag riktig. En riktlinje för den

nya indelningen av riket i polisdistrikt har varit att så långt möjligt till ett

distrikt sammanföra områden -— oberoende av om de ingår i stad eller

landsbygd — vilka av ekonomiska, kommunikationstekniska och andra

skäl naturligen hör samman. Polischefens befattning med trafikregleringen

inom hela distriktet ger goda förutsättningar för en önskvärd enhetlighet

samtidigt som genom kommunrepresentanterna den ofta nödvändiga mer

utpräglat lokala anknytningen erhålles.

I fråga om valbarhet uttalades i propositionen att den som väljs skall

vara bosatt inom polisdistriktet (§ 3). Anknyts bostadskravet på detta

sätt till distriktet och ej till kommunen, öppnas möjligheten för samma

person att tjänstgöra i flera trafiknämnder inom distriktet. Det framhölls

särskilt att för mindre kommuner eller kommuner med särskilda förutsättningar

för en samordnad trafikplanering torde en gemensam trafiknämnd

i många fall vara att rekommendera.

I anledning av propositionen och i ämnet väckta motioner anförde tredje

lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 44 år 1964 bl.a.

följande.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om en lämplig nyordning

på förevarande område varit föremål för delade meningar. Å ena

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

sidan har i anslutning till vad stadsdomstolsutredningen anfört särskilt

från kommunalt håll hävdats att stadsbyggnads- och trafikpolitiska synpunkter

på sätt motionärerna nu gör gällande bör leda till att bestämmanderätten

tillägges kommunerna med besvärs- eller yttranderätt för polismyndigheten.

Å andra sidan har från flera håll i överensstämmelse med

domstolskommitténs förslag framhållits de lokala föreskrifternas betydelse

från ordnings- och säkerhetssynpunkt, till följd varav bestämmanderätten

ansetts böra ankomma på polismyndigheten. I likhet med departementschefen

finner utskottet att ingendera partens krav på ett reellt inflytande

i dessa frågor kan förbigås. Såsom departementschefen framhållit, får tillskapandet

för ändamålet av ett särskilt organ med representanter för såväl

kommun som polis anses innebära en lösning som ger den bästa förutsättningen

för sammanjämkning, i den mån (intressemotsättningar uppstår

mellan de två parterna. Utskottet tillstyrker därför att trafiknämnder inrättas

i enlighet med departementschefens förslag. Beträffande beslutanderätten

vill utskottet till en början erinra om att avgörandet beträffande

lokala trafikföreskrifter f. n. är fördelat mellan länsstyrelse och poliskammare,

magistrat eller kommunalborgmästare, vilka samtliga i princip har

en i förhållande till kommunen fri och oavhängig ställning. Visserligen kan

kommunerna med avseende på de mera kommunalt förankrade magistratsoch

kommunalborgmästarinstitutionerna anses i växlande grad ha haft

visst inflytande. Trots detta förhållande innebär förslaget allmänt sett ökad

insyn och medverkan i avgörandet för kommunens del. Det torde kunna

förväntas att enighet mellan polischefen, å ena, samt de kommunala representanterna,

å andra sidan, i allmänhet kommer att kunna vinnas. På

grund av det anförda avstyrker utskottet den av motionärerna förordade

ändringen i beslutsreglerna.

Vad beträffar ett i motioner ifrågasatt samrådsförfarande mellan olika

trafiknämnder uttalade utskottet vidare.

Eftersom verkningarna av en lokal trafikföreskrift ofta sträcker sig över

kommunens gränser, är det enligt utskottets mening angeläget att samråd

mellan trafiknämnderna äger rum i erforderlig omfattning. Att lagstifta

i ämnet framstår likväl för utskottet som mindre lämpligt med hänsyn särskilt

till ärendenas skiftande beskaffenhet. Utskottet vill också framhålla

att polischefen, då fråga är om större polisdistrikt omfattande flera kommuner,

i sin egenskap av ordförande i samtliga nämnder inom distriktet

kan sörja för viss samordning.

Utskottet

Enligt den fr. o. m. den 1 januari 1965 gällande lagen om trafiknämnder

skall både i stad och på landsbygd såväl den lokala trafikregleringen som

tillståndsgivningen i fråga om drosktrafiken ankomma på särskilt inrättade

trafiknämnder. I princip skall för varje kommun finnas en sådan nämnd.

Ingår delar av samma kommuner i olika polisdistrikt skall dock finnas en

trafiknämnd för varje sådan kommundel. Nämnden skall bestå av polischefen

i orten som ordförande och två av kommunen valda ledamöter. Som

nämndens beslut gäller den mening som biträds av ordföranden och minst

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

5

en av kommunens representanter. Kan sådan enighet ej uppnås skall ärendet

hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande.

Motionärerna framhåller nu att flertalet i trafiknämnd förekommande

ärenden beträffande yrkesmässig trafik regelmässigt inte berör bara en

kommun utan vanligen en större region, exempelvis ett kommunblock eller

ett polisdistrikt. Polischefen i distriktet får såsom ordförande i de olika berörda

nämnderna på så sätt hålla sammanträden med dessa vid skilda tillfällen

i samma frågor. Motionärerna anser att en förenkling i detta avseende

kunde åstadkommas genom att nämndernas antal nedbringades till ett

antal motsvarande kommunblocken eller i vissa fall möjligen polisdistrikten.

Med hänsyn till det ringa antal ärenden trafiknämnderna handlägger

ifrågasätter motionärerna vidare om icke nämnderna skulle kunna förena

sin verksamhet med polisnämnderna. En på sådant sätt organiserad nämnd

skulle enligt motionärerna få mer tyngd över sin verksamhet. Slutligen hävdas

att bestämmelserna om besluts fattande bör bringas i överensstämmelse

med vad som gäller för kommuns styrelse och andra kommunala nämnder.

Vid behandlingen år 1964 av propositionen med förslag till bl. a. lagen

om trafiknämnder uttalade riksdagen som angeläget att samråd mellan trafiknämnderna

borde äga rum i erforderlig omfattning. Därvid framhölls att

polischefen, då fråga är om polisdistrikt omfattande flera kommuner, i sin

egenskap av ordförande i samtliga nämnder inom distriktet kan sörja för

viss samordning. Sådan samordning kan emellertid även komma till stånd

på annat sätt. Enligt nyssnämnda lag finns nämligen möjlighet för att

samma person, eftersom bostadskravet i fråga om valbarhet är knutet till

polisdistriktet och inte till kommunen, utses som ledamot i flera trafiknämnder

inom distriktet. Där så anses lämpligt kan flera nämnder få samma

ledamöter. I den proposition, som låg till grund för trafiknämndslagen,

uttalades också att det kunde för mindre kommuner eller kommuner med

särskilda förutsättningar för en samordnad trafikplanering vara lämpligt

med en gemensam trafiknämnd. I den mån sammanslagning av kommuner

inom kommunblocken kommer till stånd vidgas vidare områdena för trafiknämnderna.

Å andra sidan har de flesta ärenden som en trafiknämnd handlägger,

framför allt frågor rörande trafikföreskrifter, sådan lokal anknytning

att det för mången kommun ter sig naturligt och mest ändamålsenligt

att den har en egen trafiknämnd. Emellertid har endast något mer än ett

år förflutit sedan förevarande lag trädde i kraft. Tillräckliga erfarenheter

att lägga till grund för ett ställningstagande i fråga om trafiknämndernas

verksamhetsområden har därför ännu inte vunnits. Motionerna i donna del,

liksom det aktualiserade förslaget om sammanslagning av trafiknämnden

med polisnämnden, hör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad härefter gäller frågan om beslutanderätten så vill utskottet erinra

om att avgörandet beträffande lokala trafikföreskrifter tidigare var fördelat

mellan länsstyrelse och poliskammare, magistrat eller komunalborg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1966

mästare och att tillstånd att med personbil stationerad i stad bedriva beställningstrafik

för personbefordran meddelades av polismyndigheten i

staden. Alla dessa myndigheter hade i princip en i förhållande till kommunen

fri och oavhängig ställning. Mot bakgrund härav torde som riksdagen

uttalade år 1964 den nya lagen om trafiknämnder innebära en ökad insyn

och medverkan i avgörandet av de nämnda frågorna för kommunens del.

Riksdagen ansåg sig också kunna förvänta att enighet mellan polischefen

och de kommunala representanterna skulle i allmänhet kunna vinnas. Motionärerna

har ej heller pekat på förekomsten av några med förevarande

regler förenade praktiska olägenheter. Såsom ovan anförts torde emellertid

någon nämnvärd erfarenhet ej ha vunnits beträffande tillämpningen av

bestämmelserna i berörda lag. Vid sådant förhållande anser utskottet något

riksdagens uttalande ej heller i denna del vara påkallat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:598 och 11:729, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Wirmark

och Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar Grebäck,

Persson i Tandö, Svenning, Hamrin i Kalmar och Bengtson i Solna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660199

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.