Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1966

1966-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:21, Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1966

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för polisen att genom

stickprov kontrollera bilisters nykterhet.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 395, av herr Gustafsson i

Borås.

Motionen har i huvudsak följande innehåll.

Motionären anför, att det i olika sammanhang diskuterats att ge polisen

i ätt att stickprovsvis kontrollera bilisternas nykterhet genom att ta prov på

utandningsluften. En sådan analys kan ske på platsen för ingripandet

och enligt vad motionären uttalar utan obehag för den undersökte. Något

ingrepp i den undersöktes integritet kan knappast anses vara för handen.

Den kontroll som nu sker genom att polismannen söker lukta sig till eventuell

förekomst av alkohol i den utandade luften anser motionären vara

otillfredsställande, dels därför att det är mycket svårt att enbart genom

lukten ana sig till om den undersökte har alkohol i kroppen och dels därför

att metoden är ohygienisk och otidsenlig. Rätt för polisman att stickprovsvis

pröva trafikanternas nykterhet torde enligt motionärens mening få en

icke oväsenlig förebyggande effekt. Motionären anser — mot bakgrunden

bl.a. av att en nyligen publicerad undersökning visat att ett stort antal

bilister kört bil efter alkoholförtäring — att de hinder som föreligger för

att polisen genom stickprov på bilisternas utandningsluft skall kunna kontrollera

nykterheten snarast bör undanröjas.

I motionen hemställs »att Riksdagen ville förorda, att vägtrafikförordningen

får sådan lydelse, att polisen erhåller rätt att företa i motionen

nämnda stickprovskontroller».

Gällande bestämmelser

Tagande av prov på fordonsförares utandningsluft för att konstatera

eventuell alkoholpåverkan torde vara hänförligt under stadgandet i 28 kap.

12 § rättegångsbalken om kroppsbesiktning. Åtgärd enligt detta stadgande

må ej ske med mindre den person, som görs till föremål härför, skäligen kan

misstänkas för brott varå fängelse kan följa.

För rattfylleri enligt 4 § 1 mom. trafikbrottslagen är straffet fängelse

i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter, dock ej

under tjugofem. För rattonykterhet enligt 2 mom. i samma paragraf är

straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

8 .,s öh llihang till. riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966

1957 års riksdag

Sedan tiotalet år tillbaka föreligger möjlighet att konstatera eventuell

alkoholpåverkan hos motorfordonsförare, genom att ta prov på vederbörandes

utandningsluft. För detta ändamål begagnas en apparat, benämnd

Alcotest. Denna består av ett cirka 7 cm långt slutet glasrör innehållande

bikromatsvavelsyrelösning, som oftast blandas med kiselgel. Glasröret öppnas

före användningen och den ena änden fastsättes på en ballong rymmande

ca 500 ml. Den person som skall undergå prov blåser luften genom

den andra änden av röret tills ballongen fyllts. Om utandningsluften innehåller

alkohol färgas innehållet i röret grönt. Färgens utbredning och intensitet

beror på koncentrationen av alkohol i utandningsluften.

Vid 1957 års riksdag väcktes i anslutning till proposition angående viss

ändring i trafikbrottslagens bestämmelser om trafikonykterhet motioner

(1:406 och 11:506) med förslag att i vägtrafikförordningen skulle införas

en bestämmelse enligt vilken polisen bl.a. skulle äga att för kontroll av

nykterhetstillståndet hos förare av motordrivet fordon ta prov på förarens

utandningsluft.

I utlåtande, nr 16 år 1957, anförde första lagutskottet att provtagning med

alcotestapparat torde vara hänförlig under stadgandet i 28 kap. 12 §

rättegångsbalken om kroppsbesiktning, enligt vilket sådan besiktning icke

får ske med mindre den person, som görs till föremål för den, skäligen kan

misstänkas för brott, varå frihetsstraff kan följa. Provtagningsmetoden

syntes utskottet vara ett värdefullt hjälpmedel i polisens arbete, särskilt

när det gällde att i ett misstänkt fall få underlag för bedömande huruvida

skäl förelåg att underkasta vederbörande blodprovstagning. Att utöka apparatens

användningsområde till fall, där objektiva skäl för misstanke inte

alls förelåg, syntes emellertid utskottet betänkligt. En så vidsträckt användning

av metoden kunde väcka irritation hos lojala motorfordonsförare.

Mot att tillmötesgå det i motionerna framförda förslaget talade också, att

ytterligare erfarenhet borde vinnas om apparaternas bruk och det mottagande

de rönte hos berörda medborgargrupper.

Motionerna avstyrktes sålunda av utskottet. De blev även av riksdagen

avslagna.

1957 års trafiknykterhetskommitté

I sitt den 12 december 1963 avgivna betänkande (SOU 1963: 72) rörande

trafiknykterhetslagstiftningen m.m. upptog 1957 års trafiknykterhetskommitté

även frågan om polisens befogenhet att föranstalta om prov av förares

utandningsluft för att konstatera eventuell alkoholpåverkan.

Vid sitt övervägande av frågan fann kommittén att alcotestmetodens

praktiska innebörd måste närmare preciseras. Det måste sålunda uppmärk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966

sammas, anförde kommittén, att provtagning på en förares utandningsluft

alltid förutsätter förarens egen medverkan, då en kraftig utandning i apparaten

är en förutsättning för att denna skall fungera. Vägrar föraren att

andas i apparaten kan något prov inte tas. Att införa ett stadgande av innebörd

att polisman alltid äger rätt att föranstalta om prov på utandningsluften

för utrönande av motorfordonsförarens nykterhetstillstånd skulle

sålunda enligt kommitténs mening vara verkningslöst. Rätt att begära sådant

prov föreligger alltid, möjlighet att mot den enskildes vilja genomföra

det finns däremot, uttalar kommittén, aldrig.

En av kommitténs ledamöter ansåg sig inte kunna biträda detta ställningstagande

utan förordade i en reservation att utandningsprov skulle

få företas rutinmässigt i samband med den allmänna trafikkontrollen och

att förarna skulle vara skyldiga att underkasta sig sådant prov.

Trafiknykterhetskommitténs betänkande har remissbehandlats. Bl.a. på

grund av den kritik som vid remissbehandlingen riktats mot betänkandet

har ytterligare utredning ansetts erforderlig. Denna behandlas under nästföljande

rubrik.

Pågående utredning

Chefen för justitiedepartementet har jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 14 januari 1966 tillkallat sakkunniga för utredning angående lagstiftningen

om trafiknykterhetsbrott. Vid utredningsarbetet skall beaktas bl.a.

de förslag som 1957 års trafiknykterhetskommitté har presenterat och vad

som har kommit fram vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande.

I direktiven för utredningen anförs att den av kommittén diskuterade frågan

om s.k. utandningsprov som ett medel att uppdaga trafiknykterhetsbrott

är av intresse. En befogenhet för polisen att rutinmässigt företa utandningsprov

i samband med trafikkontroll kan, uttalas det, få stor betydelse

för övervakningen av nykterheten i trafiken, om det visar sig möjligt att

få fram en bättre provtagningsmetod än den hittills praktiserade alcotestmetoden.

Huruvida polisen bör utrustas med nya befogenheter sägs emellertid

också bero på om provtagning med en ny metod kan ske så smidigt

och i övrigt på ett sådant sätt att en rutinkontroll inte framstår som ett

anstötligt ingrepp i den personliga integriteten.

Utskottet

Sedan tiotalet år tillbaka har polisen tillgång till en enkel, för fältbruk

avpassad apparat, benämnd Alcotest, med vars hjälp man kan konstatera

eventuell alkoholpåverkan hos motorfordonsförare genom att ta prov på

vederbörandes utandningsluft. Provtagningen torde vara hänförlig under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966

stadgandet i 28 kap. 12 § rättegångsbalken om kroppsbesiktning. Den får

sålunda inte företas med mindre den person som görs till föremål för den

skäligen kan misstänkas för rattfylleri eller rattonykterhet.

I motionen föreslås att polisen för att effektivare än för närvarande

kunna bekämpa brotten mot trafiknykterhetslagstiftningen skall erhålla

rätt att stickprovsvis kontrollera bilisternas nykterhet genom att ta prov

på vederbörandes utandningsluft.

Frågan om nykterheten i trafiken är otvivelaktigt ett allvarligt trafiksäkerhetsproblem.

Kraftiga insatser för att bekämpa brotten mot trafiknykterhetslagstiftningen

är därför motiverade. En befogenhet för polisen att

rutinmässigt företa utandningsprov i samband med trafikkontroller skulle

sannolikt få betydelse i detta hänseende. Som framgår av den inledande

redogörelsen har emellertid olika meningar i fråga om lämpligheten av

att ge polisen denna befogenhet kommit till uttryck under frågans tidigare

behandling. Det har sålunda framhållits att betänkligheter möter mot att

utöka användningsområdet för alcotestmetoden till fall, där objektiva skäl

för misstanke om trafiknykterhetsbrott inte föreligger. Det har vidare

anförts att metoden förutsätter medverkan av den undersökte och att

ett stadgande av den innebörd motionären ifrågasatt skulle bli verkningslöst

i de fall vederbörande vägrar att medverka. De invändningar som sålunda

framförts mot den nu använda metoden kan inte frånkännas betydelse. Utskottet

saknar emellertid anledning att ta närmare ställning till hithörande

spörsmål med hänsyn till att sakkunniga nyligen tillkallats för att verkställa

utredning angående lagstiftningen om trafiknykterhetsbrotten. Som

framgår av det föregående skall de sakkunniga även uppta frågan om

utandningsprov som ett medel att uppdaga trafiknykterhetsbrott till bedömning.

Denna prövning bör inte föregripas.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motion, II: 395, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Ebbe

Ohlsson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Wirmark och Torsten

Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar

Grebäck, Persson i Tandö, Svenning, Hamrin i Kalmar och Bengtson i

Solna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L BgCKMANS TRYCKFRIER AB STHLMI966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.