Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

1966-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:22, Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för polisen att

flytta och omhändertaga fordon i vissa fall.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 596 i första kammaren av herr Strandberg

m.fl. och nr 732 i andra kammaren av herr Oskarson m.fl.

Motionerna, som är likalydande, har i huvudsak följande innehåll.

Motionärerna anför att de feluppställda och övergivna fordonen inom

stadsplanerat område, med den ökade trafikintensiteten och den växande

användningen av maskiner av olika slag för väghållning, allt oftare och i

allt högre grad utgör en fara eller ett hinder för trafiken och gaturenhållningen.

De rostiga och vanvårdade bilarna är även störande ur estetisk

synpunkt. Det stöd som på olika ställen i lagstiftningen kan återfinnas för

undanskaffande av sådana fordon är enligt motionärernas mening inte

till fyllest. Motionärerna erinrar om att parkeringskommittén föreslagit alt

vägtrafikförordningen skall kompletteras med en regel om rätt för polisen

att flytta och omhänderta fordon som uppställts i strid mot förordningens

bestämmelser eller bestämmelser i lokal trafikföreskrift. Något initiativ i

linje med kommitténs förslag har emellertid inte tagits.

Motionärerna hemställer, »att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla att vägtrafikförordningen ändras i enlighet med vad i denna motion

förordas», varmed torde avses i enlighet med parkeringskommitténs förslag.

Gällande rätt

I vägtrafikförordningen finns inga regler om rätt att flytta eller omhänderta

fordon. För sådana åtgärder har stöd hämtats från annan

lagstiftning, främst i polisinstruktionens 2 och 18 §§. 12 §, som avhandlar

polisens uppgifter, stadgas bl.a. att polisen har att upprätthålla allmän

ordning och säkerhet, medan 18 § ger polisen rätt att tillgripa våld, då

tjänsteuppgiften ej kan lösas på annat sätt. Rättegångsbalkens regler i 21

kap. om beslag tillämpas beträffande fordon som polisen behöver förfoga

över för utredning om brott eller som misstänks vara stulna. Hittegodslagens

bestämmelser om polismyndighets befogenhet att omhänderta hittegods

åberopas särskilt beträffande övergivna fordon och fordon, som under lång

tid kvarstått på samma plats. Naturvårdslagens bestämmelser till skydd mot

nedskräpning ger slutligen vissa möjligheter att ingripa mot övergivna bilvrak.

823!) 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. .9 sand. .‘1 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Parkeringskommitténs förslag

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 september 1960 har sakkunniga

tillkallats för att verkställa översyn av gällande rättsregler om anordnande

av parkeringsplatser för motorfordon m.m. Chefen för kommunikationsdepartementet

har därefter den 27 juli 1961 till kommittén överlämnat

en framställning från Föreningen Sveriges polismästare angående utvidgning

av polismyndigheternas befogenhet att flytta och omhänderta fordon

som anträffats olovligen uppställda på allmän plats. Kommittén har anbefallts

att ta framställningen jämte däröver efter remiss inkomna yttranden

under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Kommittén har i ett den 18 september 1962 avgivet delbetänkande (stencilerat)

till behandling upptagit bl.a. frågan om polisens befogenhet att

flytta och omhänderta fordon, som anträffats olovligen uppställda på allmän

plats m.m.

Kommittén framhåller att parkeringsböter och nuvarande möjligheter att

bortflytta på allmän plats felaktigt uppställda fordon inte längre är till

fyllest för att effektivt komma till rätta med feluppställningar. Dessa har

kommit att utgöra ett ökande hinder för trafiksäkerhet, god trafikavveckling,

rationell väghållning och gaturenhållning samt allmän ordning

över huvud taget. Genom vidgad rätt till bortflyttning kan enligt kommitténs

mening vinnas inte bara rättelse i det enskilda fallet utan också en starkt

återhållande verkan mot felparkering i allmänhet.

Kommittén föreslår att regler om bortflyttning och omhändertagande

av fordon införs i 49 § vägtrafikförordningen. Enligt förslaget skall polisman

äga föranstalta om flyttning och omhändertagande av fordon, som

uppställts i strid mot bestämmelser i förordningen eller lokal trafikföreskrift.

Ingripande förutsätts kunna ske även av särskilda trafikövervakare. Kostnaden

för förfarandet bör enligt kommitténs mening förskjutas av huvudmännen

för polisen och skall enligt förslaget återgäldas av den som gjortsig

skyldig till den felaktiga uppställningen.

I betänkandet har behandlats vissa frågor om det fortsatta förfarandet

med omhändertagna fordon samt om skadestånd m.m. utan att föranleda

några förslag från kommitténs sida.

Parkeringskommitténs betänkande har remissbehandlats. Kommitténs

förslag i den del, varom nu är fråga, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av åtskilliga remissinstanser. Övriga remissorgan har i allmänhet ej

haft något att invända mot kommitténs bedömning att behov föreligger

av författningsreglerad rätt att flytta fordon. Mot utformningen av förslaget

har emellertid riktats ganska stark kritik.

Inom Kungl. Maj :ts kansli pågår för närvarande bearbetning av frågan

med ledning av parkeringskommitténs betänkande och remissvaren däröver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

3

Bilskrotningsutredningens förslag

Frågan om polisens befogenhet att flytta och omhänderta fordon som

anträffats olovligen uppställda på allmän plats har visst samband med frågan

om omhändertagandet av övergivna bilvrak. Denna fråga har övervägts

av bilskrotningsutredningen i dess den 7 mars 1964 avgivna betänkande

(SOU 1964:21) med förslag bl.a. till lag om omhändertagande av

övergivna bilvrak.

Enligt lagförslaget skall övergivet bilvrak omhändertas och skrotas

efter beslut av polismyndigheten, som också har att verkställa beslutet.

Med bilvrak förstås i lagen motorfordon, som inte kan användas för sitt

ursprungliga ändamål utan att därå nedläggs kostnad, som uppenbart

överstiger fordonets saluvärde vid påträffandet. Bilvrak, som saknar registreringsskylt

eller annat identifieringsmärke, skall anses övergivet. Beträffande

annat bilvrak skall underrättelse lämnas ägaren om att bilvraket

under vissa förutsättningar skall anses övergivet.

Bilskrotningsutredningens förslag har remissbehandlats. Inom Kungl.

Maj :ts kansli pågår för närvarande bearbetning av frågan med ledning av

betänkandet och remissvaren däröver.

Här må även nämnas att det vid innevarande års riksdag har väckts

motioner (1:348 och 11:407) angående omhändertagandet av övergivna

bilvrak med hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla att förslag i frågan föreläggs riksdagen. Motionerna har behandlats

av allmänna beredningsutskottet i dess utlåtande nr 7 år 1966, till vilket här

må hänvisas.

Utskottet

Trafiklagstiftningen saknar för närvarande bestämmelser, som ger polisen

rätt att flytta eller omhänderta fordon som uppställts i strid mot stadganden

i vägtrafikförordningen eller lokala trafikföreskrifter. För sådana åtgärder

har stöd hämtats från annan lagstiftning, främst i polisinstruktionens bestämmelser

om skyldighet för polisen att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet.

Parkeringskommittén har i ett år 1962 avgivet betänkande föreslagit,

att i vägtrafikförordningen skall införas en bestämmelse, som ger polisen

den ifrågavarande befogenheten att flytta eller omhänderta fordon. I motionerna

hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,

att vägtrafikförordningen ändras i enlighet med nämnda förslag.

Som framhållits i parkeringskommitténs betänkande och motionerna får

nuvarande möjligheter att bortflytta på allmän plats felaktigt uppställda

fordon anses vara otillräckliga för att komma till rätta med problemet. De

felaktigt uppställda fordonen utgör otvivelaktigt ett ökande binder bl. a.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

för trafiksäkerhet, framkomligheten i trafiken samt rationell väghållning

och gaturenhållning. Utskottet anser sålunda att behov av en författningsmässig

reglering av hithörande frågor föreligger. Frågorna har nära samband

med spörsmålen om de övergivna bilvraken och det förslag rörande

omhändertagandet av sådana som framlagts av bilskrotningsutredningen i

dess år 1964 avgivna betänkande. Enligt vad utskottet erfarit bearbetas

hela detta problemkomplex för närvarande inom Kungl. Maj :ts kansli med

ledning av parkeringskommitténs och bilskrotningsutredningens nämnda

betänkanden samt remissyttrandena däröver. En inom kommunikationsdepartementet

utarbetad promemoria med förslag till lagstiftning i ämnet

kommer inom kort att utsändas på remiss. Med hänsyn härtill är någon

riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte påkallad.

Utskottet för sålunda hemställa,

att förevarande motioner, 1:596 och 11:732, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Erik Jansson*, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Wirmark* och

Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar

Grebäck, Persson i Tandö, Svenning*, Hamrin i Kalmar och Bengtson i

Solna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

•''Ijf Oo K L BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 1966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.