Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till luftvårdslag. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 13 i första kammaren av herr Adolfsson och nr 28 i andra kammaren av herr Jansson m. fl.

1966-03-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till luftvårdslag. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 13 i första kammaren av herr Adolfsson och nr 28 i andra kammaren av herr Jansson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1966

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förslag till luftvårdslag.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 13 i första kammaren av herr Adolfsson

och nr 28 i andra kammaren av herr Jansson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om tillsättande av en utredning med

uppgift att utarbeta förslag till luftvårdslag, innefattande bl. a. bestämmelser

angående bensin- och dieseldrivna motorfordons utrustande med avgasrenare

samt sådan översyn av bestämmelserna för stads- och trafikledsplanering,

som kan främja syftet att minska luftföroreningarna».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 11:28.

I motionerna nr 123 i första kammaren av herr Sörenson och nr 167 i

andra kammaren av herr Wiklund m. fl. har begärts snabbutredning och

förslag till 1967 års riksdag om obligatoriskt utrustande av nya motorfordon

med avgasrenare. Motionerna behandlas i tredje lagutskottets utlåtande

nr 25 år 1966.

Gällande bestämmelser

Regler som kan läggas till grund för åtgärder mot luftförorening finns

på flera olika rättsområden. Viktigast från praktisk synpunkt är en rad

offentligrättsliga bestämmelser, vilkas tillämpning övervakas av administrativa

myndigheter. Vid sidan härav har i domstolspraxis utbildats regler,

som innebär att enskild person under vissa förutsättningar hos domstol

kan erhålla rättsskydd mot luftförorening och andra s. k. immissioner från

fast egendom. Dessa civilrättsliga regler om immissioner finns ej bestämda

i lag utan tillhör den oskrivna rätten.

De effektivaste reglerna om förebyggande åtgärder mot luftföroreningar

torde finnas på planlagstiftningens område, alltså väsentligen i byggnadslagens

och byggnadsstadgans regler om bebyggelseplanering. Begreppet luftförorening

återfinns visserligen inte i dessa författningar, men vid tillämpningen

av reglerna om olika slags planer m. m. spelar hygieniska, ekonomiska

och sociala synpunkter stor roll och därmed även önskemålet att

förebygga luftföroreningar.

liihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 3 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 är 1966

Byggnadslagstiftningens detaljbestämmelser om byggande och byggnadslov

innehåller regler som tjänar till att förekomma luftförorening. De återfinns

i byggnadsstadgans 5 kap., som i första hand är tillämpligt på byggnader

inom vissa planlagda eller eljest reglerade områden men också gäller

stora och betydelsefulla byggnader i övrigt, t. ex. industribyggnader. Enligt

44 i§ 7 mom. byggnadsstadgan skall bl. a. eldstäder och andra anordningar

för uppvärmning, rök- och ventilationskanaler, avlopp, bränsleförråd och

dylikt så anordnas, att risk för sanitär olägenhet icke uppkommer. Vilka

krav som i det särskilda fallet skall ställas på de uppräknade anordningarna

har ansetts utgöra frågor av så utpräglat teknisk karaktär, att de ej

lämpligen kunnat behandlas i byggnadsstadgan. Byggnadsstyrelsens anvisningar

innehåller emellertid åtskilligt härom. En ny upplaga av dessa anvisningar

skall utges innevarande år. — Bestämmelserna om byggnadslov

har betydelse därigenom att de ger byggnadsnämnderna tillfälle till kontroll

över att de hygieniska synpunkterna och trevnadssynpunkterna blir

tillgodosedda. Det förutsätts, att samarbete skall ske med hälsovårdsnämnderna

i frågor av detta slag.

I hälsovårdslagstiftningen och då särskilt i hälsovårdsstadgan återkommer

begreppet sanitär olägenhet på åtskilliga ställen. Luftföroreningar är

en av de vanligaste och viktigaste formerna av sanitär olägenhet. Av intresse

i förevarande sammanhang är särskilt bestämmelserna i 62—64 §§ hälsovårdsstadgan.

Enligt 62 § skall anläggning för industri, hantverk eller

annan näring samt upplag av varor eller avfall vara så anordnade och inrättade

och skall så underhållas, drivas och skötas, att de ej medför sanitär

olägenhet. I 63 § stadgas tillståndstvång för vissa angivna anläggningar och

upplag, som till sin typ visat sig vara särskilt ägnade att medföra sanitär

olägenhet för grannskapet. De får icke utan tillstånd av hälsovårdsnämnden

anordnas eller inrättas och ej heller så ändras att därav kan följa ökad

sanitär olägenhet. Bestämmelsen omfattar 22 olika typer av tillståndspliktiga

fall. Redan en översiktlig genomgång ger vid handen, att de sanitära

olägenheter som man här är inriktad på i övervägande grad är just luftföroreningar,

främst kanske dålig lukt. Enligt 64 § skall ansökan om tillstånd

göras skriftligen, och vid ansökan skall fogas uppgift om de anordningar

som är avsedda att vidtas för att hindra sanitär olägenhet.

Hälsovårdsstadgans kontrollbestämmelser innebär, att hälsovårdsnämnden

äger meddela förelägganden och förbud som finnes erforderliga för

efterlevnaden av dessa regler, eventuellt med föreskrivande av vite. Förbud

tills vidare mot verksamhet vid anläggning för industri, hantverk eller annan

näring får dock beslutas endast om av nämnden anbefalld åtgärd till

undanröjande av svår sanitär olägenhet icke iakttagits inom förelagd tid.

— Den som anordnar eller inrättar anläggning eller upplag i strid mot bestämmelserna

i 63 § straffas med dagsböter.

Nära anknytning till hälsovårdslagstiftningen har arbetarskyddslagstift
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1966

3

ningen. Även om hälsovårdsstadgan i och för sig är tillämplig på företag

under denna lagstiftning, är tillsynen över sådana företag väsentligen anförtrodd

åt de särskilda arbetarskyddsorganen. Enligt arbetarskyddslagens

grundläggande principbestämmelse (7 §) är arbetsgivare pliktig att iakttaga

allt som skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt

arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av

olycksfall däri. I 10 § stadgas särskilt, att lämpliga anordningar såvitt möjligt

skall vidtas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprides i en

för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. Denna bestämmelse

kompletteras sedan av mera detaljerade föreskrifter i 24 § arbetarskyddskungörelsen.

Vid sidan av industrianläggningar och uppvärmningsanordningar framträder

motorfordonstrafiken som en alltmer betydelsefull luftföroreningskälla.

I trafiklagstiftningen återspeglas detta såtillvida, att förare av motordrivet

fordon enligt 58 § vägtrafikförordningen i görligaste mån skall

tillse att fordonet icke utsläpper rök eller gas i sådan mängd att olägenhet

uppstår därav.

Även i övrigt kan den lokala ordningslagstiftningen innehålla bestämmelser,

som är av betydelse från luftföroreningssynpunkt.

Därjämte må påpekas, att brottsbalkens bestämmelser undantagsvis kan

få tillämpning på fall av luftförorening. Det är då närmast bestämmelserna

om skadegörelse, allmänfarlig vårdslöshet och spridande av gift som kommer

i fråga.

Vissa luftföroreningar har sitt upphov i vattenförorening. Sådana fall

kan angripas med stöd av vattenlagstiftningens regler om vattenförorening

m. m. Prövningen ankommer i så fall regelmässigt på vattendomstol. Av

intresse är att vattendomstolarna fungerar på en gång som tillståndsgivande

administrativa myndigheter och som domstolar i tvister om allmän

och enskild rätt — i båda fallen med ett utpräglat judiciellt förfarande.

De inledningsvis omnämnda civilrättsliga reglerna om immissioner har

huvudsakligen utbildats i de allmänna domstolarnas praxis, med ledning

av uttalanden i lagförarbeten och i den juridiska litteraturen. De former

av rättsskydd som domstol enligt dessa regler kan meddela mot immissioner

är dels förbud, dels åläggande att vidta förebyggande åtgärder, dels

skadestånd. De två förstnämnda sanktionsformerna har samma innebörd

som de åtgärder hälsovårdsnämnd kan tillgripa vid sanitär olägenhet, men

domstol kan tillgripa dem även vid sakskada. Skadestånd kan utdömas endast

av domstol.

Domstolarna har vid sin bedömning av immissionsfall tagit särskilt stort

intryck av de förslag till reglering av grannelagsrätten som lagberedningen

framlagt i sina jordabalksbetänkanden. Det senaste förslaget till jordabalk

innehåller i 3 kap. 2 § följande bestämmelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966

Ej må någon nyttja fast egendom på sådant sätt att granne utsattes för

buller, skakning, rök, gnistor, hetta, köld, stank eller annat dylikt utöver

vad i orten är eller kan påräknas bliva vanligt, med mindre besväret ändock

bör tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden

eller till dess ringa betydelse.

Dessa grundsatser anses i sina huvuddrag motsvara redan gällande rättsregler,

sådana de kommit till uttryck i praxis. Gränsen för vad granne är

skyldig att tåla — den s. k. toleranspunkten — bestäms alltså av flera olika

omständigheter. I första hand är förhållandena på orten avgörande. Men

en immission som överstiger det ortsvanliga kan vara tillåten, om man

finner att den bör tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under

jämförliga förhållanden. Immissioner, som endast har ringa betydelse, torde

icke föranleda någon åtgärd.

Statens luftvårdsnämnd

Statens luftvårdsnämnd inrättades år 1963. Enligt nämndens av Kungi.

Maj :t den 29 juni 1964 fastställda instruktion har nämnden till uppgift att

främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet. Till fullgörande

av sin uppgift har luftvårdsnämnden särskilt att utreda förekomsten av

luftföroreningar i landet, att följa svensk och utländsk verksamhet på luftvårdsområdet,

att främja sådan forskning som har stor betydelse för nämndens

verksamhet, att i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och

organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning

av olika åtgärder mot luftföroreningar, att bedriva informationsverksamhet

samt lämna råd och upplysningar i luftvårdsfrågor, samt att

i övrigt vidtaga de åtgärder till främjandet av syftet med nämndens verksamhet

som kan befinnas lämpliga. Nämnden består av högst 20 ledamöter,

vilka förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst fyra år. Av ledamöterna

förordnas en efter förslag av medicinalstyrelsen, två efter förslag

av statens institut för folkhälsan, en efter förslag av försvarets forskningsanstalt,

en efter förslag av Ingeniörsvetenskapsakademien, en efter förslag

av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, en efter förslag av

forskningsrådens samarbetsdelegation samt två efter förslag av styrelsen

för Sveriges industriförbund. I luftvårdsnämnden skall även arbetsgivarnas

och arbetstagarnas intressen vara företrädda. Rättslig sakkunskap bör vara

företrädd inom nämnden.

I proposition nr 97 till förra årets riksdag framlades förslag om en gemensam

organisation för naturvården, vattenvården och luftvården. De i

propositionen uppdragna riktlinjerna godkändes av riksdagen (jordbruksutskottets

utlåtande nr 16/1965, riksdagens skrivelse nr 255/1965). Statens

vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå

samt statens luftvårdsnämnd skall sammanföras med statens natur
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1966

5

vårdsnämnd den 1 juli 1967. Naturvårdsnämnden blir härigenom central

myndighet för hela naturvårdsområdet. Länsingenjörskontoren skall inordnas

i länsstyrelserna vid samma tidpunkt.

Mot bakgrunden av de allt allvarligare störningarna i naturen — inte

minst vatten- och luftföroreningarna — understryks i propositionen att

förutom en ändamålsenlig organisation ökade insatser är nödvändiga för

forskning och tekniskt utvecklingsarbete till direkt gagn för naturvårdsarbetet.

Vidare framhålls att lagstiftningen på vatten- och luftvårdsområdena

bör utformas så att tillräckliga möjligheter finns att tillgodose naturvårdsintressena

i vidsträckt bemärkelse.

Immissionssakkunniga

I beslut den 26 april 1963 bemyndigades chefen för justitiedepartementet

att tillkalla högst sju sakkunniga, immissionssakkunniga, för utredning

angående utformningen av en koncessionslagstiftning beträffande grannskapsstörande

verksamhet. Genom beslut den 9 september 1964 utvidgades

de sakkunnigas uppdrag till att avse en allmän utredning angående utformningen

av en lagstiftning om immissioner.

I tilläggsdirektiven understryks, att en begränsning som kommer att

gälla även det vidgade uppdraget ligger i själva immissionsbegreppet. Även

om detta begrepp icke är fullt utbildat, står dock klart att det skall vara

fråga om sådana störningar som uppkommer genom användning av fast

egendom. Därav följer, att viktiga sidor av luftföroreningsproblemen faller

utanför uppdraget, t. ex. frågor om motorfordons konstruktion och användning.

I tilläggsdirektiven framhålls även, att spörsmålen om hur själva lagstiftningen

bör utformas och om hur man skall kunna åstadkomma en

rationell ordning för prövning av immissionsfrågor har så nära samband

med varandra att de uppenbarligen bör upptas i ett sammanhang samt att

svårlösta problem möter även i det senare hänseendet. Oavsett vilken myndighet

som blir koncessionsmyndighet gäller det bl. a. att åstadkomma en

lämplig samordning mellan denna och ett flertal andra myndigheter, som

har intressen att bevaka.

Frågans tidigare behandling

För tiden före år 1964 hänvisar utskottet till andra lagsutskottets utlåtande

nr 62 år 1964.

År 1964 hade riksdagen att ta ställning till motioner om utredning i syfte

att få till stånd lagstiftning mot luftföroreningar (L2U 62/1964). Riksdagen

avslog motionerna under hänvisning till den intensifiering och utvidgning

av luftvårdsarbetet som skett genom inrättandet av luftvårdsnämnden

och utvidgandet av uppdraget för de immissionssakkunniga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1966

År 1965 behandlades motioner om utredning angående luftvårdsförbund

(L2U 77/1965). I remissyttrande över motionerna framhöll luftvårdsnämnden

betydelsen av regionalt och lokalt samarbete. Nämnden upplyste, att

sådant samarbete förekommer i flera kommuner och att nämnden ser som

en av sina viktigaste uppgifter att verka för lokalt samarbete, vilket bör få

fortsätta på frivillighetens väg. Mot bakgrunden av nämndens yttrande

fann riksdagen det inte motiverat att särskilt utreda frågan om luftvårdsförbund.

I sitt svar i riksdagens andra kammare den 10 december 1965 på en

interpellation angående åtgärder mot luftföroreningar framhöll chefen för

socialdepartementet bl. a. följande.

Statens luftvårdsnämnd har till uppgift att främja och verka för samordning

av luftvårdsarbetet i landet. Som uppgifter av betydelse för detta

arbete har i instruktionsföreskrifter för nämnden särskilt angetts att följa

utländsk verksamhet på luftvårdsområdet och att bedriva informationsverksamhet.

— Nämnden har hållit flera konferenser om luftvårdsproblemen,

däribland de som sammanhänger med bostadsuppvärmning och bilavgaser.

Nya konferenser om olika problem planeras.

Riksdagen har i år fattat principbeslut om en gemensam organisation

för naturvården, vattenvården och luftvården. Omorganisationen förbereds

av en till statskontoret knuten arbetsgrupp, som därvid bl. a. överväger

frågor om förbättrad informationsverksamhet.

Vidare skall staten medverka till att ett forsknings- och ett serviceorgan

för vatten- och luftvårdsområdet inrättas fr. o. m. den 1 januari 1966. Det

nya forskningsinstitutet skall ha till uppgift att i samarbete med vetenskapliga

institutioner samt industriens organ på vatten- och luftvårdsområdet

bedriva vetenskaplig forskning rörande vatten- och luftföroreningar

samt rörande skadeverkningar genom sådana föroreningar. Institutet skall

även verka för samordning och effektivisering av utvecklingsarbetet för att

minska utsläpp av föroreningar samt för att öka insikten om nödvändigheten

av att begränsa vatten- och luftföroreningarna. Serviceorganet skall

ha till ändamål att mot ersättning verkställa undersökningar och utredningar

av industriers, kommuners och andra allmänna organs problem rörande

vatten- och luftvård samt tillhandagå med råd och anvisningar i hithörande

frågor.

Immissionssakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under innevarande

år.

Vad gäller avgaser från motorfordon hänvisas till vad som anförts i utskottets

ovannämnda utlåtande nr 25 under rubrikerna »Offentlig utredning»

och »Remissyttrandena».

Motionerna

Motionärerna framhåller, att utvecklingen på luftföroreningens område

förefaller att ha nått den gräns där åtgärder, som i huvudsak bygger på

frivilliga åtaganden, kan anses otillräckliga, samt att det därför är angeläget

att få till stånd en enhetlig och samlad lagstiftning på detta område,

nämligen en luftvårdslag. I en dylik lag bör enligt motionärernas mening

högsta tillåtna mängd av föroreningar i atmosfären klart anges.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1966

Utskottet

7

Stadganden som kan läggas till grund för åtgärder mot luftföroreningar

finns på flera olika rättsområden. Här må nämnas byggnads-, hälsovårdsoch

trafiklagstiftningen. Vid sidan härav har i domstolspraxis utbildats

regler rörande s. k. immissioner. Denna praxis innebär att enskild under

vissa förutsättningar kan hos domstol utverka skydd mot bl. a. luftföroreningar

från fast egendom.

De med luftföroreningar av olika slag sammanhängande problemen är

föremål för uppmärksamhet på flera håll. Den centrala ledningen av arbetet

handhas av den år 1963 inrättade statens luftvårdsnämnd med uppgift

att främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet. Sedan

riksdagen år 1965 godkänt ett i proposition framlagt förslag om gemensam

organisation för naturvården, vattenvården och luftvården, kommer bl. a.

luftvårdsnämnden att sammanföras med statens naturvårdsnämnd den 1

juli 1967. Det sammanslagna organet blir härigenom central myndighet

även för luftvårdsområdet. Dessutom har från och med innevarande år inrättats

ett institut för vatten- och luftvårdsforskning enligt avtal mellan

staten och en stiftelse inom den svenska industrien. Av betydelse från luftvårdssynpunkt

är även den sedan år 1963 pågående utredningen genom

immissionssakkunniga angående utformningen av en koncessionslagstiftning

beträffande grannskapsstörande verksamhet. De sakkunnigas uppdrag

utvidgades 1964 till att avse en allmän utredning angående utformningen

av en lagstiftning om immissioner.

I förevarande motioner hemställs nu om utredning i syfte att få till stånd

en enhetlig och samlad lagstiftning på luftvårdsområdet. Motionärerna

framhåller särskilt behovet av bestämmelser angående avgasrenare på bensin-

och dieseldrivna motorfordon.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen avslog riksdagen år 1964

motioner om utredning i syfte att få till stånd lagstiftning mot luftföroreningar

under hänvisning till den intensifiering och utvidgning av luftvårdsarbetet

som skett genom inrättandet av luftvårdsnämnden och utvidgandet

av uppdraget för de immissionssakkunniga. De sakkunniga beräknas enligt

uppgift slutföra sitt arbete under innevarande år. Riksdagen fann dessutom

år 1965 det inte vara motiverat att särskilt utreda frågan om luftvårdsförbund

med hänsyn till att luftvårdsnämnden redan verkar för lokalt, frivilligt

arbete på luftvårdsområdet. Vad härefter gäller frågan om åtgärder till

motverkande av förorening från bensin- och dieseldrivna motorfordon vill

utskottet hänvisa till sitt denna dag avgivna utlåtande nr 25 om obligatoriska

avgasrenare på motorfordon. Utskottet avstyrker däri motioner med

yrkande om snabbutredning på området under hänvisning till den forskning

rörande åtgärder mot avgasföroreningar som påbörjats vid Aktiebolaget

Atomenergis anläggningar i Studsvik. I detta sammanhang vill dock

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1966

utskottet framhålla, att övervägande skäl synes tala för att frågan om

förorening från motorfordon löses inom ramen för trafiklagstiftningen.

Utskottet anser syftet med motionerna vara i hög grad berättigat. Resultaten

av de utredningar och den forskning, som pågår enligt vad ovan

nämnts, bör emellertid avvaktas innan en bedömning av lämplig utformning

av eventuell lagstiftning i ämnet kan göras. Med hänsyn härtill anser utskottet

att något riksdagens uttalande i frågan ej f. n. erfordras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:13 och 11:28, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante

Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, Wirmark* och Lidgard;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg*, fru

Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Svenning, Franzén i Träkumla* och

Krönmark.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966

660208

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.