Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot luftoch vattenförorening m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 228 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. och nr 297 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
1966-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1966:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot luftoch vattenförorening m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 228 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. och nr 297 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966
1
Nr 26
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot luft- och
vattenförorening m. m.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 228 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. och nr
297 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts ”att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående åtgärder mot nedskräpning
i naturen samt mot luftföroreningar och vattenföroreningar. I utredningsuppdraget
bör ingå undersökningar om kostnadsfördelningen för renande åtgärder”.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna II: 297 och 301.
Rörande nedskräpningen i naturen påpekar motionärerna problemen på
grund av det allt större bruket av engångsförpackningar, utkörandet av bilvrak
utefter landsvägarna och underlåtenheten att bortta taggtrådsstängsel från
tidigare betesområden n. m. I fråga om luftföroreningar berör motionärerna
främst problemet med avgaser från motorfordonstrafiken. Vad angår vattenföroreningar
diskuterar motionärerna endast hur kostnaderna för åtgärder i
anledning av oljeföroreningar bör täckas.
Problemet med avgaser från motorfordon behandlas närmare i tredje lagutskottets
utlåtande nr 25 år 1966 i anledning av motionerna nr 123 i första
kammaren av herr Sörenson och nr 167 i andra kammaren av herr Wiklund
m. fl. angående snabbutredning och förslag till 1967 års riksdag om obligatoriskt
utrustande av nya motorfordon med avgasrenare.
Motioner om förslag till luftvårdslag, nr 13 i första kammaren av herr Adolfsson
och nr 28 i andra kammaren av herr Jansson m. fl., behandlas i tredje lagutskottets
utlåtande nr 24 år 1966.
Gällande rätt
I 23 § naturvårdslagen stadgas att ”envar skall tillse att han ej skräpar ned
i naturen med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma
otrevnad eller skada för annan”. Enligt 24 § samma lag äger länsstyrelsen
vid vite förelägga den som på viss plats i naturen vållat eller eljest är ansvarig
för nedskräpning, som kan medföra obehag av någon betydenhet för annan
eller skada till person eller egendom, att ställa i ordning platsen och vidta erforderliga
förebyggande åtgärder för framtiden.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 26
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966
Två av de i motionerna anförda exemplen på föremål, som bidrar till nedskräpningen
i naturen, nämligen engångsförpackningar och bilvrak, omfattas
uppenbarligen av bestämmelserna i 23 och 24 §§ naturvårdslagen. Vad gäller
det tredje exemplet, taggtråd, framhöll tredje lagutskottet vid behandlingen av
förslaget till naturvårdslag (L3U 41/1964 sid. 90) att taggtråden fortfarande spelar
en stor roll som stängselmaterial inom jordbruksnäringen men att gammal
nedfallen eller eljest övergiven taggtråd i vissa fall kan utgöra sådan nedskräpning
som avses i nämnda lagrum. I en motion i anledning av propositionen
yrkades sådan utformning av 23 och 24 §§ naturvårdslagen att markägare skulle
bli skyldig att rensa sina marker från gammal taggtråd. Utskottet anmärkte,
att erforderliga åtgärder torde kunna vidtas med stöd av 9 § samma lag inom
sådana för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla områden, som avsatts
som naturreservat. Utskottet ansåg motionärens önskemål vara i tillräcklig
mån tillgodosedda genom lagförslaget och avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen
godkände utlåtandet i denna del.
Vad gäller lagstiftning mot luftföroreningar hänvisar utskottet till sina utlåtanden
nr 24 och 25 år 1966.
Enligt allmänna civilrättsliga regler åligger det den som genom vårdslöshet
orsakat att olja kommit lös att ersätta uppkommen skada, inbegripet åtgärder
för borttagande eller oskadliggörande av löskommen olja. I de fall då vållande
icke kan visas föreligga eller skadegörarens identitet inte kan utrönas, torde
den skadelidande få svara för skadan. Måhända kan ersättningsskyldighet
stundom grundas på grannelagsrättsliga regler.
Frågornas tidigare behandling
Vad gäller luftföroreningar hänvisas till de utlåtanden därom som angetts
under närmast föregående rubrik
Riksdagen har innevarande år med anledning av allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 3 i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 91) anhållit om översyn och
utredning av vissa frågor rörande användningen av engångsförpackningar och
angående nedskräpningen m. to. I sitt utlåtande har utskottet bl. a. framhållit,
att skälen för och emot restriktioner i någon form mot användningen av engångsglas
bör övervägas och att en allmän prövning bör företas rörande vilka
åtgärder som kan anses lämpliga för att effektivisera renhållningen, exempelvis
genom en väl tilltagen pant på alla slag av glas, avsedda för vissa ändamål.
Fråga om bortforslande av övergivna bilar har innevarande år behandlats av
allmänna beredningsutskottet i dess utlåtande nr 7 i anledning av motioner,
vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag
rörande omhändertagande av övergivna bilvrak förelägges riksdagen.
Utskottet har anmärkt, att bilskrotningsutredningen avgivit betänkande i ämnet
(SOU 1964: 21) och att betänkandet efter remissbehandling är föremål för Kungl.
Maj:t prövning. Utskottet har ansett sig kunna förutsätta, att förslag i det hän
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966
3
seende motionärerna angivit inom kort förelägges riksdagen. Med hänsyn härtill
har utskottet hemställt att motionerna icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen har godkänt utlåtandet. — Frågan har detta år även berörts
av tredje lagutskottet i utlåtande nr 22 i anledning av motioner om rätt för
polisen att flytta och omhändertaga fordon i vissa fall. Utskottet har uttalat
att frågan, enligt vad utskottet erfarit, för närvarande bearbetas inom Kungl.
Majits kansli med ledning av parkeringskommitténs och bilskrotningsutredningens
betänkanden samt remissyttrandena däröver ävensom att en inom kommunikationsdepartementet
utarbetad promemoria med förslag till lagstiftning
i ämnet inom kort kommer att utsändas på remiss. Med hänsyn därtill har
utskottet inte funnit någon riksdagens åtgärd vara påkallad. Riksdagen har
godkänt utlåtandet.
År 1965 lämnade oljeskyddsutredningen betänkande om beredskap mot oljeskador
(SOU 1965: 45). Utredningen föreslår däri, att oljeskyddsberedskapen och
ansvaret för att erforderliga åtgärder blir vidtagna läggs på kommunerna. De
kostnader, som uppkommer för en kommun vid ingripande i anledning av oljeutflöde,
bör enligt utredningen få krävas åter av den som är ansvarig för skadan.
Regressrätt torde däremot rimligen inte böra föreligga mot skadelidande
med mindre denne till följd av eget vållande eller annan allmän civilrättslig
grund har att bära det slutliga ansvaret. Enbart det förhållandet, att en person
hotas av skada och därför behöver hjälp samt får sådan av kommunen, skall
alltså ej berättiga kommunen att utfå ersättning av honom för ingripandet. I
vidare mån än vad här angetts, anser utredningen sig inte böra påpeka de fall,
då rätt för kommun att utfå ersättning skall föreligga, utan frågan härom får
lösas enligt gällande civilrättsliga normer. I de fall ersättningsskyldighet inte
föreligger för någon, får kommunen enligt utredningens förslag slutligen svara
för kostnaden för verkställda ingripanden. Betänkandet är efter remissbehandling
föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Motionerna
Rörande nedskräpning i naturen anför motionärerna bl. a. följande. Under
de senaste åren har tillverkningen av engångsförpackningar av plast och glas
tagit en allt större omfattning. Såväl plast som glas är synnerligen svårförstörbara
materialslag. Detta medför att de blir liggande kvar i naturen under mycket
lång tid och kan på så sätt medföra stora och allvarliga skadeverkningar. Ett
förbud mot användande av engångsförpackningar av detta slag torde emellertid
inte vara möjligt att genomföra. Det vore emellertid ganska naturligt, om
förbrukaren av engångsförpackningen fick bidraga till destruktion av densamma.
Detta skulle kunna ske genom en ringa avgift som uttages vid tillverkningen
av engångsförpackningar. — En annan nedskräpning av minst lika
betydande omfattning är de alltmer vanliga bilvraken utefter de svenska landsvägarna.
Denna speciella form av nedskräpning har nyligen varit föremål för
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966
en utredning, vilken emellertid ännu icke föranlett någon åtgärd från regeringens
sida. — I de skogar som en gång utgjorde betesmarker finns fortfarande
kvar gamla rester av taggtrådsstängsel. Samma är förhållandet vid de
militärförläggningar som användes under beredskapstiden. Enligt naturvårdslagen
är markägaren eller den som låtit uppsätta stängslet skyldig att borttaga
detsamma, om det kan medföra allvarligt men för djur eller människor. Statens
naturvårdsnämnd bör i högre grad än som för närvarande är fallet medverka
till att markägare och andra som kan tänkas vara ansvariga för borttagandet
av stängselrester, underrättas om sin skyldighet.
Beträffande luftföroreningar framhåller motionärerna särskilt att den tilltagande
bilismen medfört, att luftföroreningarna ökat i en omfattning, som
medför en allmän förgiftningsfara. Bland de åtgärder som enligt motionärernas
mening utan dröjsmål kan genomföras anges dels upplysning med sikte
på en begränsning av tiden för tomgångs- och varmkörning av motorer, dels
utfärdande av bestämmelser för högsta tillåtna svavelhalt i dieselbrännoljan
och dels föreskrifter om användande av avgasrör som utmynnar över taken vad
gäller dieseldrivna fordon.
Vad angår vattenföroreningar anför motionärerna, att kostnader för åtgärder
som erfordras för borttagande eller oskadliggörande av olj ef öroreningar om
möjligt bör åläggas skadegöraren och att genom drivmedelsbeskattningen influtna
medel bör användas i de fall, då skadegörarens identitet inte kan fastställas.
Utskottet
Motionernas syfte är att få till stånd åtgärder mot nedskräpning i naturen
och mot luftföroreningar samt att åstadkomma rättsskydd för skadelidande vid
oljeutflöde, där skadegörarens identitet inte kan fastställas. Vad gäller nedskräpningen
i naturen berör motionärerna problemen på grund av det allt
större bruket av engångsförpackningar, utkörandet av bilvrak utefter landsvägarna
och underlåtenheten att bortta taggtrådsstängsel från tidigare betesområden
m. m. Beträffande övergiven taggtråd framhåller motionärerna att
statens naturvårdsnämnd i högre grad än som för närvarande är fallet bör
medverka till att markägare och andra, som kan tänkas vara ansvariga för
borttagandet av stängselrester, underrättas om sin skyldighet. I fråga om luftföroreningar
berör motionärerna främst problemet med avgaser från motorfordonstrafiken.
Vad gäller skador av oljeutflöden föreslår motionärerna att
ersättning i de avsedda fallen skall utgå av medel som influtit genom drivmedelsbeskattningen.
Vad först gäller problemet med engångsförpackningar har detta redan behandlats
av riksdagen innevarande år. På hemställan av allmänna beredningsutskottet
i dess utlåtande nr 3 i anledning av väckta motioner i frågan har
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966
5
riksdagen sålunda i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om översyn och utredning
av vissa frågor rörande användningen av engångsförpackningar och angående
nedskräpningen m. m.
Även frågan om övergivna bilvrak prövas i annat sammanhang under innevarande
års riksdag. Här må hänvisas till allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 7, vari utskottet avstyrker motioner med hemställan att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att förslag rörande omhändertagandet
av övergivna bilvrak föreläggs riksdagen. Avstyrkandet grundas på att förslag
till lagstiftning i ämnet f. n. utarbetas inom Kungl. Maj :ts kansli. Utlåtandet
har godkänts av riksdagens första kammare men ännu ej behandlats i
andra kammaren. Frågan berörs även i tredje lagutskottets utlåtande nr 22
innevarande år i anledning av väckta motioner om rätt för polisen att flytta
och omhänderta fordon i vissa fall. Motionerna avstyrks under hänvisning till
att hela detta problemkomplex f. n. bearbetas inom Kungl. Maj:ts kansli. Vad
nyss sagts angående behandlingen i kamrarna av allmänna beredningsutskottets
utlåtande gäller även sistnämnda utlåtande nr 22.
I utlåtande nr 41 år 1964 anförde utskottet på förekommen anledning bl. a.
att taggtråden fortfarande spelar en stor roll som stängselmaterial inom jordbruksnäringen.
Gammal nedfallen eller eljest övergiven taggtråd ansågs i vissa
fall utgöra sådan nedskräpning som avses i 23 och 24 §§ naturvårdslagen.
Beträffande sådana för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla områden
som avsatts som naturreservat hänvisade utskottet till att erforderliga åtgärder
kunde vidtas med stöd av 9 § samma lag.
Vad gäller frågan om luftföroreningar vill utskottet hänvisa till sina denna
dag avgivna utlåtanden nr 24 om förslag till luftvårdslag och nr 25 om obligatoriska
avgasrenare. I det förstnämnda utlåtandet avstyrker utskottet motioner
med yrkande att en utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta förslag
till luftvårdslag. Utskottet framhåller härvid bl. a. att resultaten av de utredningar
och den forskning, som enligt i utlåtandet intagen redogörelse pågår,
bör avvaktas innan en bedömning av lämplig utformning av eventuell lagstiftning
i ämnet kan göras. I utlåtandet nr 25 avstyrker utskottet motioner med
yrkande om snabbutredning beträffande obligatoriska avgasrenare under hänvisning
till den forskning rörande åtgärder mot avgasföroreningar som påbörjats
vid Aktiebolaget Atomenergis anläggningar i Studsvik.
Vad slutligen angår frågan om oljeskador må här nämnas att oljeskyddsutredningen
år 1965 avgett betänkande om beredskap mot sådana skador. I betänkandet
föreslås att uppgiften att ingripa med åtgärder mot oljeutflöden och
att ordna därför erforderlig beredskap skall läggas på kommunerna. De kostnader
som uppkommer för en kommun vid ingripande i anledning av oljeutflöde
äger kommunen enligt förslaget återkräva av den som enligt civilrättsliga
regler har att svara för dem. I de fall ersättningsskyldighet inte föreligger
för någon, får kommunen enligt utredningens förslag slutligen stå för kost
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1966
naden. Betänkandet bearbetas efter remissbehandling inom Kungl. Maj:ts
kansli.
Utskottet anser de i motionerna berörda frågorna vara av stor vikt och vill
kraftigt betona önskvärdheten av att problemen snarast bringas till en tillfredsställande
lösning. Pågående utredningar och ställningstaganden från
Kungl. Maj:ts sida bör dock inte föregripas. Vad angår frågan om övergiven
taggtråd i naturen finner sig utskottet kunna förutsätta att den ägnas vederbörlig
uppmärksamhet från naturvårdsnämndens sida.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att förevarande motioner, I: 228 och II: 297, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante
Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, Wirmark* och Lidgard;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg*, fru Torbrink,
herrar Johansson i Öckerö, Svenning, Franzén i Träkumla* och Krönmark.
) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.