Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

1966-04-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:29, Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om uppskov med omläggningen

till högertrafik.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta, till

lagutskott hänvisade motioner, nämligen

a) nr 398 i andra kammaren av herr Nyberg, i vilken motion hemställes

»att riksdagen måtte besluta att uppskjuta omläggningen till högertrafik

från den 3 september 1967 till motsvarande tidpunkt 1969, samt att riksdagen

måtte — därest yrkandet om uppskov bifalles — i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära en samlad översyn av vägtrafiklagstiftningen och att

därav föranledda förslag föreläggs riksdagen i god tid före trafikomläggningen»,

b) nr 599 i första kammaren av herr Åkerlund och nr 733 i andra kammaren

av herrar Ringaby och Magnusson i Borås, i vilka motioner, som är

likalydande, hemställes »att omläggningen till högertrafik framflyttas till

lämplig dag år 1968», samt

c) nr 734 i andra kammaren av herr Rubin, i vilken motion hemställes

»att riksdagen måtte uttala att den av Kungl. Maj :t fastställda övergången

till högertrafik av skäl som i motionen framförts bör senareläggas».

Beträffande grunderna för motionsyrkandena får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna 11:398, 11:733 och

II: 734.

över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat utlåtanden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

trafiksäkerhetsråd samt statens högertrafikkommission. På begäran av

utskottet har yttranden därjämte avgivits av Svenska stadsförbundet, Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande och Svenska vägföreningen.

Frågans tidigare behandling m. m.

I Sverige utfärdades den första förordningen om automobiltrafik den

21 september 1906. Den innehöll ingen bestämmelse om vänster- eller

högertrafik. Vänstertrafiken hade dock gammal hävd i landet. Som det

äldsta klara uttrycket i lagstiftningen för en regel om vänstertrafik brukar

anföras gäslgivareförordningen den 12 december 1734, vari stadgades

att när resande eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till

var sin vänstra sida således vika, att de hinderslöst kunde komma varann

förbi.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Automobiltrafikförordningen av år 1906 ersattes av förordningen den 30

juni 1916 om automobiltrafik. I 16 § 4 mom. sistnämnda förordning stadgades

åläggande för automobilförare att vid möte och när körbanan ej kunde

fritt överskådas hålla till vänster samt att hålla till höger, när annan trafikant

förbikördes. Den första vägtrafikstadgan den 15 juni 1923 innehöll

i 6 § bestämmelse om vänstertrafik.

De med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1927 tillkallade motorfordonssakkunniga,

vilka hade att göra en revision av bl. a. 1923 års vägtrafikstadga,

föreslog i sitt betänkande (SOU 1929: 16) visserligen bibehållande

av vänstertrafik. Men de sakkunniga förordade en utredning om kostnaderna

för en trafikomläggning, som de ansåg förr eller senare nödvändig.

1 proposition 1930: 121 anslöt sig departementschefen till de sakkunnigas

uppfattning och tillstyrkte en utredning. Vid ärendets behandling i riksdagen

uttalade sig andra lagutskottet (uti. nr 34) för en utredning om övergång

till högertrafik. Utskottets uttalande godkändes av första men ej av

andra kammaren. På grundval av ett i vissa frågor upprättat sammanjämkningsförslag

biträdde första kammaren sedermera andra kammarens beslut

i denna del.

193b års vägsakkunniga förordade i sitt betänkande (SOU 1935: 23) bl. a.,

att övergång till högertrafik skulle ske utan uppskov. Betänkandet föranledde

inte i denna del något förslag till riksdagen.

Vid 1939 års riksdag föreslog andra lagutskottet (uti. nr 24) i anledning

av väckt motion, att en utredning om lämpligheten av en trafikomläggning

skulle verkställas. Förslaget bifölls av riksdagen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet

samma år särskilda sakkunniga — 1939 års hägertrafikkommitté

— för att verkställa den begärda utredningen. I sitt betänkande

(SOU 1940: 30) ansåg kommittén, alt övervägande skäl talade för en

trafikomläggning, och förordade därför att — därest hinder ej mötte från

statsfinansiella synpunkter eller av andra skäl som undandrog sig kommitténs

bedömande — beslut fattades om övergång till högertrafik. Betänkandet

föranledde emellertid inte någon proposition till riksdagen.

Vid 19bl och 19b3 års riksdagar väckta motioner om införande av högertrafik

föranledde inte någon åtgärd från riksdagens sida.

I motioner vid 19b5 års riksdag framlades återigen förslag om införande

av högertrafik. Samma år hade chefen för kommunikationsdepartementet

anmodat väg- och vattenbgggnadsstyrelsen att verkställa utredning av vissa

spörsmål rörande övergång till högertrafik. Styrelsen förordade i sin den

2 mars 1945 redovisade utredning övergång till högertrafik. I sitt över motionerna

avgivna yttrande avstyrkte andra lagutskottets majoritet (uti. nr

62) en trafikomläggning, medan minoriteten föreslog ett principbeslut om

införande av högertrafik. Första kammaren biföll minoritetens förslag, men

andra kammaren gick på avslagslinjen. Motionärernas förslag föll således.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

3

19hA års trafikförfattningssakkunniga tog i sitt betänkande (SOU 1948:

34), som ligger till grund för nu gällande vägtrafikförordning, i enlighet

med utredningsdirektiven inte upp frågan om övergång till högertrafik. De

sakkunniga underströk emellertid de betydande fördelar, som en övergång

skulle medföra, och ansåg angeläget, att frågan vederbörligen uppmärksammades.

Vid 1953 års riksdag väcktes ånyo motioner i högertrafikfrågan. I anledning

av dessa och på förslag av andra lagutskottet (uti. nr 39) beslöt

riksdagen anhålla, att Kungl. Maj:t ville utreda förutsättningarna för vårt

land att under den närmaste framtiden genomföra en övergång till högertrafik

och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge

anledning.

Chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade, med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande, påföljande år särskilda sakkunniga för att verkställa

den av riksdagen begärda utredningen. De sakkunniga, 195i års kommitté

för utredning om högertrafik, föreslog i sitt betänkande (SOU 1954: 30),

att en trafikomläggning skulle genomföras i fråga om väg- och gatutrafiken

men inte beträffande järnvägstrafiken. Häremot reserverade sig kommitténs

ordförande, som föreslog bibehållande av vänstertrafik.

I kommittéförslaget berördes icke folkomröstningsfrågan av utredningens

majoritet. Tre ledamöter gjorde emellertid uttalanden, som kunde sägas

innebära, att de i princip accepterade tanken på en folkomröstning i ärendet.

I propositionen nr 111 till 1955 års riksdag föreslogs, att en rådgivande

folkomröstning angående högertrafikfrågan skulle anordnas.

Statsutskottet som behandlade propositionen tillstyrkte i sitt utlåtande

nr 131 förslaget om en allmän folkomröstning i ärendet. Riksdagen godkände

utlåtandet.

Folkomröstningen ägde rum den 16 oktober 1955. Därvid avgavs 2 581 687

röster, varav 400 061 ja-röster och 2 139 996 nej-röster samt 41 630 blanka

röster. Omräknat i procent innebar resultatet att 15,5 procent röstade för

högertrafik, 82,9 procent för vänstertrafik och att 1,6 procent icke hade

någon bestämd mening. Det må anmärkas att röstdeltagandet uppgick till

ungefär 53 procent.

Till Nordiska rådets nionde session i februari 1961 väcktes hösten 1960

ett medlemsförslag, att rådet med hänsyn till trafikfrågans stora nordiska

vikt måtte rekommendera Sveriges regering att överväga möjligheterna för

en övergång till högertrafik. Vid medlemsförslagets behandling underströk

trafikutskottet betydelsen av att de nordiska länderna fick enhetliga trafikregler,

främst i fråga om körriktningen, men fann, eftersom frågan tagits

upp från svensk sida, att det ej var behov av någon rekommendation av det

slag medlemsförslaget förordade.

Trafikutskottet syftade därvid bl. a. på att den 2 december 1960, med

Kungl. Maj :ts bemyndigande, en särskild sakkunnig tillkallats för att inom

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 3 and. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

kommunikationsdepartementet biträda med utredning av kostnaderna vid

övergång till högertrafik. Den sakkunnige, överdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

G. V. Hall, avgav den 31 oktober 1961 ett betänkande i

ämnet (SOU 1961: 62).

I april 1961 antog Europarådets rådgivande församling en resolution, vari

bl. a. regeringarnas uppmärksamhet fästes på önskvärdheten av en enhetlig

trafikriktning i Europa.

Vid 1961 års riksdag togs högertrafikfrågan på nytt upp genom motioner.

I sitt utlåtande underströk andra lagutskottet (uti. nr 35) angelägenheten

av att frågan om en eventuell trafikomläggning fördes fram till ett skyndsamt

avgörande och föreslog, att detta bringades till Kungl. Maj ris kännedom.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I proposition den 15 februari 1963, nr 58, föreslog Kungl. Maj ri riksdagen

bl. a. att för sin del besluta om övergång till högertrafik i enlighet

med vad föredragande departementschefen förordat i propositionen och bemyndiga

Kungl. Maj ri att bestämma tidpunkten för övergången. Av departementschefens

uttalanden kan följande omnämnas.

Som framgått av den förut lämnade redogörelsen har 1960 års utredning

rekommenderat en förberedelsetid av fyra år för trafikomläggningens genomförande.

Flertalet remissinstanser har ansett denna förberedelsetid

lämpligt avvägd, men röster har även höjts för såväl kortare som längre

tidsperiod. Enligt min mening vågar man inte med säkerhet räkna med att

omläggningen skall kunna genomföras på kortare tid än fyra år, men å

andra sidan bör en förberedelsetid av denna längd vara tillräcklig. Jag förordar

sålunda — såsom jag redan förutskickat — att övergången sker år

1967. Kungl. Maj ri bör emellertid äga befogenhet att, om nu oförutsedda omständigheter

så påkallar, välja ett annat år för övergången. Likaså bör Kungl.

Maj ri få bestämma vid vilken tid på året övergången skall ske. Som riktpunkt

bör därvid gälla att övergången skall förläggas till senvåren eller försommaren.

En omläggning av trafikriktningen innebär, såsom jag förut understrukit,

en betydande risk för att det — främst i tidsskedet närmast efter omläggningen

— kan inträffa trafikolyckor, som i större eller mindre grad orsakas

av ovana vid den nya trafikriktningen. Det ligger i själva problemets natur,

att det är utomordentligt svårt att ange omfattningen av denna olycksrisk.

Problemets natur är emellertid också sådan, att risken inom rätt vida gränser

kan motverkas genom åtgärder av skilda slag från samhällets sida. Jag

vill härmed ha sagt, att den faktiska olycksfrekvensen under omläggningsskedet

i mycket stor utsträckning kommer att sammanhänga med den grad

av förutseende och omsorg, varmed omläggningen planeras och organiseras,

och den omfattning, vari samhällets resurser på olika områden insättes för

att hålla olyckstalet nere. Självfallet får ingen möda sparas för att åstadkomma

en rationell och effektiv planläggning och organisation för omläggningens

genomförande. Vidare bör en ingående inventering göras av alla de

potentiella resurser, som kan finnas inom den offentliga och den privata sektorn

av samhället och som med fördel kan utnyttjas för att motverka olycksriskerna.

Såsom led i det system av olycksförebyggande åtgärder, som jag

här avser, måste ingå en omfattande utbildnings- och upplysningsverksam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje higutskottets utlåtande nr 29 år 1966 5

het, en intensiv trafikövervakning och tillämpning av temporär hastighetsbegränsning.

I fråga om utbildnings- och upplysningsverksamheten bör goda

resultat kunna uppnås med stöd av en aktiv medverkan av bl. a. skolmyndigheterna,

NTF, motororganisationerna, tidningspressen samt ljudradion och

televisionen. Särskilt genom ljudradion och televisionen torde finnas möjlighet

att på ett verkningsfullt och lättfattligt sätt sprida information om vad

som från trafiksäkerhetssynpunkt bör iakttagas i samband med trafikomläggningen.

Denna upplysningsverksamhet torde via skolradion och skoltelevisionen

genom programtyper, som är från pedagogisk synpunkt lämpligt differentierade,

kunna speciellt inriktas på skolungdom i olika åldersgrupper.

Genom informativa inslag i den allmänna programverksamheten torde vidare

den övriga delen av befolkningen på ett effektivt sätt kunna bibringas kunskap

om olika detaljer i den omfattande planläggning, som måste ske för att

omläggningen skall kunna genomföras så metodiskt och friktionsfritt som

möjligt. 1 anslutning härtill kan jag upplysa om alt ledningen för Sveriges

radio förklarat sig beredd att genom särskilda programinslag i ljudradion

och televisionen medverka till genomförande av en trafikreform, varom statsmakterna

fattat beslut. Efter ett dylikt beslut avsåg radioledningen att tillsätta

en speciell arbetsgrupp inom företaget med uppgift att i god tid planera

den särskilda programverksamhet, som aktualiseras genom trafikreformen.

När jag nyss nämnde att olycksriskerna främst hänför sig till tidsskedet

närmast efter omläggningen, bortsåg jag därmed inte från de risker, som en

ändring av trafikriktningen medför även under en längre tidsperiod därefter.

Jag förutsätter därför att det organ, som skall svara för administrationen

av omläggningen, särskilt överväger de speciella åtgärder, vilka lämpligen

bör vidtagas för att verksamt minska de olycksrisker, som jag här

åsyftar.

Kostnaderna för en trafikomläggning har av 1960 års utredning beräknats

till omkring 340 miljoner kronor, räknat i 1961 års priser. Vid remissbehandlingen

har utredningens beräkningar i allt väsentligt lämnats utan erinran.

Det är emellertid givet att — såsom också en del remissinstanser framhållit

— beräkningarna måste grundas på en del mer eller mindre osäkra faktorer.

Som helhet torde dock beräkningarna böra godtagas. Med hänsyn till

"Ätt de utfördes 1961 och att trafikomläggningen förutsättes skola äga rum

först 1967 synes det emellertid befogat att räkna .med en kostnad av omkring

400 miljoner kronor. Att närmare än så ange kostnadsbeloppet torde inte

vara möjligt.

Den nyss angivna kostnaden för trafikomläggningen är givetvis betydande.

I detta sammanhang må emellertid erinras om att biltrafikens andel i samhällsekonomien

kan värderas till ett avsevärt belopp. Värdet av de transportprestationer,

som ulföres av biltrafiken, kan sålunda uppskattas till

inemot 7 miljarder kronor per år.

Enligt min mening bör lämpligen en särskild kommission tillskapas för

administrationen av omläggningen och det utredningsarbete, som ytterligare

erfordras. Kommissionen synes böra bestå av ordförande och högst sex

andra ledamöter. I kommissionen bör ingå ledamöter med kvalificerad administrativ,

ekonomisk och teknisk sakkunskap. Vidare bör cn eller flera av

ledamöterna ha stor erfarenhet i allmänna värv. Till kommissionen bör knytas

två rådgivande delegationer efter mönster av de nämnder som enligt

utredningens förslag skulle biträda väg- och valtenbyggnadsstyrelscn. I den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

tekniskt-ekonomiska delegationen synes i första hand väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, spårvägs- och bussföretagen, städerna,

verkstadsindustrien och motororganisationerna böra vara representerade.

I delegationen för trafiksäkerhetsfrågor m. m. torde främst böra

ingå representanter för statens trafiksäkerhetsråd, NTF, polismyndigheterna,

motororganisationerna och trafikförsäkringsföretagen. Vardera delegationen

bör bestå av högst tio ledamöter. Såväl kommissionen som delegationerna

bör ha befogenhet att utnyttja utomstående expertis för speciella

uppgifter.

Tredje lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande i anledning av nyssnämnda

proposition bifall till det framlagda förslaget i principfrågan om övergång

till högertrafik (L3U 23/1963). Utskottet uttalade vidare bl. a. följande.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen förordat beträffande

omfattningen av trafikreformen, förberedelsetidens längd samt tidpunkten

för omläggningen. Utskottet delar även helt departementschefens i propositionen

uttalade mening, att ingen .möda får sparas för att åstadkomma en

rationell och effektiv planläggning och organisation för omläggningens genomförande.

Utskottet vill också i anslutning till vad i motionerna uttalats

understryka vikten av att, såsom departementschefen anfört, en ingående

inventering göres av alla de potentiella resurser, som kan finnas inom den

offentliga och privata sektorn av samhället och som med fördel kan utnyttjas

för att motverka olycksriskerna. Härvid bör uppmärksamhet fästas

vid de i motionerna angivna åtgärderna för att främja vägupprustningen och

trafiksäkerheten. Beträffande vägarna synes det därvid i första hand angeläget

att en översyn sker av de ställen där väg- och siktförhållandena blir

ändrade genom den nya trafikriktningen.

Utskottet godtager den av departementschefen förordade organisationen.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Kungl. Maj:t har beslutat, att övergången till högertrafik skall äga rum

den 3 september 1967 (SFS 900/1964).

Motionerna

Till stöd för yrkandet i motionen II: 398 om uppskov med omläggningen

till år 1969 anföres bl. a. följande. Sedan principbeslutet fattades har förberedelser

på olika sätt vidtagits för att få trafikomläggningen genomförd

på ett så tillfredsställande sätt som möjligt. Även om detta arbete är ganska

omfattande synes en viss oro råda beträffande möjligheterna att inom avsedd

tid klara de många problem som trafikomläggningen medför och få till stånd

alla de åtgärder som krävs för att motverka olycksriskerna. Det har också

visat sig att de beräknade kostnaderna kommer att överstigas med betydande

belopp. Sålunda har högertrafikkommissionen i en skrivelse till Kungl.

Maj :t meddelat att kostnaderna kan beräknas uppgå till 595 miljoner kronor

i 1965 års prisläge — alltså en kostnadsökning på i runt tal 200 miljoner

kronor. Det återstår endast ett och ett halvt år tills denna trafikomläggning

skall ske. Flera omständigheter gör att man kan ställa frågan om icke denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966 7

tid är alltför kort. Risker finns för att man kommer in i en sådan situation

att arbetet måste forceras på ett mindre tillfredsställande sätt. Detta kan

bli till skada för trafiksäkerheten. Den fråga som man bör ställa är om ett

uppskov på två — möjligen tre — år skulle medföra sådana olägenheter,

att de icke uppvägs av de fördelar ett uppskov ur vissa synpunkter skulle

medföra. Även kostnadsfrågan kommer in i bilden; om trafikomläggningen

sker vid en senare tidpunkt kan kostnaderna per budgetår räknat bli mindre

än de annars kommer att bli. Det är av stor vikt att vägupprustningen forceras

i största möjliga takt fram till trafikomläggningen och givetvis även

senare. Ett uppskov på två eller tre år skulle ge större möjligheter i detta

avseende. En så ändamålsenlig trafiklagstiftning som möjligt bör föreligga

och ha trätt i kraft i god tid före trafikomläggningen. Detta synes

icke bli fallet. De olika förslag som är att vänta i anledning av flera utredningar

måste givetvis få betydelse för trafiksäkerheten. Det vore sålunda

värdefullt om de i största möjliga utsträckning kunde föranleda avsedda

åtgärder i god tid före övergången till högertrafik. De nya reglerna bör ha

varit i tillämpning någon tid innan trafikomläggningen sker. Av betydelse

är givetvis också motorfordonens beskaffenhet. En fortgående förbättring

torde vara att emotse som följd av skärpt kontroll o. d. Man kan räkna

med att bilbeståndet icke bara är större utan också av betydligt bättre kvalitet

1969 än 1967. Detta gör att trafikomläggningen kan ske med minskade

olycksrisker.

Som skäl för yrkandet i motionerna I: 599 och II: 733 om uppskov med

omläggningen till lämplig dag år 1968 anföres, att ett uppskov vore till fördel

för genomförandet av arbetena med bussarna, av vilka det ännu återstår

ca 5 600 stycken att bygga om. Därjämte åberopas det nuvarande ansträngda

ekonomiska läget, vilket enligt motionärerna motiverar återhållsamhet

på alla områden, där ingen olägenhet uppstår vid uppskov med att

genomföra en åtgärd.

Till stöd för motionen II: 73b åberopas, att det svenska vägnätet bör

upprustas kraftigt innan en trafikomläggning sker och att arbetet för omläggningen

ej bör forceras, då viktigare frågor såsom u-landshjälp och cancerforskning

bör prioriteras.

Remissyttrandena

Motionerna avstyrks i samtliga remissyttranden. Rent allmänt anförs att

en senareläggning av övergången till högertrafik skulle medföra mycket

störa problem och olägenheter med hänsyn till den nuvarande planeringen

och de vidtagna förberedelserna.

I vad avser de åberopade fördelarna ur trafiksäkerhetssynpunkt genom

ett uppskov under två år framhåller väg- och vattcnhgggnadsstgrelsen, att

en upprustning av vägnätet under så kort tid inte har någon avgörande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

betydelse med hänsyn till att en dylik upprustning är en fråga på mycket

längre sikt. Högertrafikkommissionen anför att man inte heller beträffande

motorfordonsparkens kvalitet torde kunna räkna med någon avsevärd höjning

under två år. Rörande farhågorna för att det skall bli nödvändigt att

forcera arbetet inför trafikomläggningen på ett sätt som är mindre tillfredsställande

med hänsyn till trafiksäkerheten, anser kommissionen att man

inte behöver räkna med starkare koncentration och forcering av åtgärderna

inför omläggningen än som krävs redan därför att åtgärderna bör vara så

väl avpassade som möjligt efter den aktuella situationen på trafikområdet

och att ungefär samma arbetstakt säkerligen skulle bli nödvändig på de

flesta områden även vid en senare övergång till högertrafik.

Beträffande nackdelar ur trafiksäkerhetssynpunkt av ett uppskov åberopar

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att ett av argumenten för omläggningen

varit, att man därigenom skulle minska antalet trafikolyckor, föranledda

av utländska trafikanter med vana vid högertrafik, och framhåller

att en senareläggning skulle innebära, att sådana olyckor fortsätter

och sannolikt ökar i antal för varje år på grund av den ökande fordonstrafiken,

nationell såväl som främmande. Högertrafikkommissionen hänvisar

även till att en förlängning av tiden fram till omläggningen innebär

att skilda slag av provisorier, som kan vara förknippade med risker, måste

tolereras under längre tid.

Vad angår en samlad översyn av trafiklagstiftningen under en uppskovstid

anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att det inte synes realistiskt att

räkna med att en genomgripande revidering av vägtrafiklagstiftningen i

första hand för vänstertrafik skulle medhinnas. Enligt styrelsens mening

får de ändringar som föreslagits i propositionen 1965: 180 och tillstyrkts

av tredje lagutskottet i dess utlåtande nr 1 innevarande år tillsammans med

de ytterligare i utsikt ställda ändringar, som blir erforderliga bl. a. för att

genomföra Nordisk vägtrafikkommittés förslag om enhetliga vägmärken

(SOU 1965:33), anses rimligt avvägda för att åstadkomma en smidig och

trafiksäker omläggning Aid den bestämda tidpunkten. Däremot bör lagstiftningsarbetet

enligt styrelsen inriktas så att en ytterligare modernisering

och samordning med motsvarande lagstiftning i de övriga nordiska länderna

liksom i övriga, främst europeiska, länder kan ske så snart som möjligt

efter trafikomläggningen.

Beträffande kostnaderna för omläggningen anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att en senareläggning av övergången till högertrafik skulle

innebära fördyringar bl. a. genom att de störa väg- och gatuföretag, som

planerats för att tas i bruk i samband med eller omedelbart efter omläggningen,

skulle få ombyggas för vänstertrafik. Högertrafikkommissionen

framhåller i kostnadsfrågan bl. a. följande.

Kommissionen har sedan våren 1965 träffat uppgörelser med ett antal

trafikföretag, som tillsammans äger omkring 6 000 bussar, om företagens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

omställningsåtgärder och om ersättning från kommissionen. Därutöver har

godkännande lämnats genom delbeslut beträffande omkring 1 000 bussar.

Beslut föreligger således beträffande omkring 7 000 av totalt ca 7 500 bussar.

Om tidpunkten för övergången till högertrafik ändras måste nya planer

och kostnadsberäkningar upprättas och behandlas, vilket medför starkt

ökade kostnader.

Omställningsplanerna upptar ombyggnader av fordon, nyanskaffningar

av fordon samt ändringar på fasta anläggningar — för spårvägsföretagen

i vissa fall nedläggning av linjer. Redan ombyggda fordon, omkring 3 000,

kan som regel användas i såväl vänster- som högertrafik. Detsamma gäller

levererade nya fordon, vilka hittills med få undantag försetts med provisoriska

anordningar för vänstertrafik. I växande antal byggs emellertid bussar

om för högertrafik i en etapp genom samtidig igensättning av vänsterdörrarna.

Ett beslut om senareläggning av övergången kan medföra att

vänsterdörrar åter måste upptas på ett antal på så sätt ombyggda bussar,

nämligen i den mån dispenstrafik inte blir möjlig. I fråga om beställda nya

fordon, som konstruerats för högertrafik med tillfälliga anordningar för

vänstertrafik, torde leveranserna i regel kunna fullgöras enligt ursprunglig

plan och bussarna sättas i trafik. Avser beställningarna däremot rena högerbussar

måste i de flesta fall antingen bussarna ställas upp, beställningarna

annulleras, leveranstiden förskjutas eller bussarna förses med extradörrar

på vänster sida.

För närvarande beräknas omkring 2 000 rena högerbussar vara beställda

för leverans under tiden hösten 1966—hösten 1967. Åtminstone 1 550 av

dessa beställda högerbussar är avsedda för sådan stads- och förortstrafik,

där dispens inte kan komma i fråga och inte heller bussar med provisoriska

dörranordningar på vänster sida kan användas. Inköpspriset för en stadsbuss

torde genomsnittligt vara omkring 135 000 kronor. Om leveranserna

fullföljs — detta förefaller naturligt uppkommer räntekostnader och

kostnader för uppställning (garagering) och vård av bussarna. Viss värdeminskning

uppstår också. Med hänsyn till dessa kostnadsposter kan den

sammanlagda kostnaden för 1 550 bussar — under förutsättning att övergången

till högertrafik uppskjuts två år — beräknas uppgå till mer än

55 miljoner kronor. Om en mera avsevärd förskjutning av leveranstiderna

är möjlig och vad i så fall kostnaderna skulle bli, kan inte säkert bedömas

utan förhandlingar med leverantörerna. En förskjutning torde dock endast

i undantagsfall bli möjlig.

Efter beslutet om övergång till högertrafik har man sökt undvika att

uppsätta nya trafiksignalanläggningar som senare skulle behöva ändras.

Det finns därför ett uppdämt behov av nya signalanläggningar. Trots restriktiviteten

har åtskilliga komplicerade anläggningar tillkommit under trycket

av trafikens tillväxt. Uppskjuts övergången två år måste man räkna med

att antalet trafiksignalanläggningar kommer att öka betydligt mer än som

varit fallet de senaste åren. Kostnadsökningen för ändring av trafiksignaler

torde i det antagna fallet böra uppskattas till 4 ä 5 miljoner kronor.

Slutligen må nämnas att ett uppskov med övergången till högertrafik

sannolikt skulle medföra en ganska stor ökning av de totala kostnaderna för

administrationen av trafikomläggningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

Det möter uppenbara svårigheter att närmare ange något belopp, men

överslagsvis kan kostnadsökningen vid omgående beslut om två års uppskov

uppskattas till minst 100 miljoner kronor.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande bedömer ett uppskov

med trafikomläggningen såsom olämpligt ur informationssynpunkt, då

det kan skapa osäkerhet hos allmänheten.

Utskottet

Riksdagen beslöt år 1963 om övergång till högertrafik för väg- och gatutrafiken

samt spårvägstrafiken. Därvid förutsattes att omläggningen skulle

genomföras under år 1967. I samband med riksdagens beslut bemyndigades

Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för övergången. Kostnaderna för

omläggningen beräknades uppgå till omkring 400 miljoner kronor. För

administrationen av omläggningen skulle tillskapas en särskild kommission.

Med stöd av riksdagens bemyndigande har Kungl. Maj :t beslutat, att

övergången till högertrafik skall äga rum den 3 september 1967.

Sedan förberedelsearbetet bedrivits i drygt två år, har högertrafikkommissionen

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 november 1965 meddelat, att

kostnaderna för omläggningen numera kunde beräknas uppgå till 595

miljoner kronor.

I motionerna I: 599 och II: 733 hemställes om uppskov med omläggningen

till lämplig dag år 1968 och i motionen 11:398 föreslås två års uppskov,

medan i motionen II: 734 inte anges någon tidsgräns. Som skäl för uppskov

anföres bl. a. att en omläggning år 1967 medför risker för att arbetet måste

forceras, vilket kan bli till skada för trafiksäkerheten. Ett uppskov anses

även ge större möjligheter till upprustning av vägarna och förbättring av

trafiklagstiftningen. Vidare åberopas det nuvarande ansträngda ekonomiska

läget, vilket förmenas motivera återhållsamhet på alla områden, där ingen

olägenhet uppstår vid dröjsmål med att genomföra en åtgärd. Ytterligare

framhålls att arbetet för omläggningen ej bör forceras, enär viktigare frågor

såsom u-landshjälp och cancerforskning bör prioriteras.

Kostnadsökningen vid ett tvåårigt uppskov med trafikomläggningen har

av högertrafikkommissionen beräknats till 100 miljoner kronor. Av de mest

kostnadskrävande fördyringarna må nämnas dels provisoriska ombyggnader

för vänstertrafik av de stora väg- och gatuföretag, som planerats tas

i bruk i samband med omläggningen, dels trafikföretagens kostnader för

högerbussar, beställda för leverans under tiden hösten 1966—hösten 1967.

Utskottet delar remissinstansernas uppfattning, att en senareläggning av

övergången till högertrafik skulle medföra mycket stora problem och olägenheter

med hänsyn till den nuvarande planeringen och de vidtagna förberedelserna.

Enligt utskottets mening skulle en tvåårig uppskovstid inte medföra

några påtagliga fördelar från trafiksäkerhetssynpnnkt. En koncentra
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966

tion och forcering av åtgärderna inför omläggningen torde nämligen bli nödvändig

även vid en senare övergång till högertrafik än år 1967. Därtill kommer

att upprustning av vägarna är en fråga på lång sikt och att en samlad

översyn av trafiklagstiftningen inte torde kunna medhinnas så snabbt,

att nya trafikregler kan komma i bruk i god tid före en omläggning till

högertrafik år 1969. Olika slag av provisorier, som måste tolereras fram till

omläggningen, skulle även få bestå under längre tid än som eljest vore nödvändigt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet, att någon åtgärd

från riksdagens sida i anledning av motionerna ej är påkallad.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

a) 11:398,

b) I: 599 och II: 733, samt

c) 11:734

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson*, Svante Kristiansson,

Erik Jansson, Åkesson, Herbert Larsson och Lidgard;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar

Grebäck*, Persson i Tandö, Hamrin i Kalmar*, Bengtson i Solna och fru

Ekroth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nyberg.

ESSELTE AD. STHLM 66

014060

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.