Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående användningen av snöscooter vid renskötsel och jakt. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Wanhainen och nr 103 i andra kammaren av herr Lundmark.

1966-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående användningen av snöscooter vid renskötsel och jakt. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Wanhainen och nr 103 i andra kammaren av herr Lundmark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående användningen

av snöscooter vid renskötsel och jakt.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Wanhainen

och nr 103 i andra kammaren av herr Lundmark.

I motionerna, som är likalydande, anförs att förbudet i 8 § 1 mom.

jaktstadgan mot jakt från motordrivet fordon i hovrättsdom (härmed

torde åsyftas högsta domstolens nedan nämnda dom den 8 december 1965)

tolkats så att om snöscooter eller vessla begagnas för att eftersöka villebråd

så har olaga jakt begåtts även i fall då inget villebråd varit synligt. Denna

tolkning av jaktstadgan anser motionärerna sannolikt vara nödvändig men

den sägs skapa allvarliga problem för de renskötande samerna. Snöscootern

är, uttalar motionärerna, ett synnerligen värdefullt hjälpmedel

vid vallningen av renar vintertid och den torde snart få allmän användning

i renskogen. Vallningsarbetet kombineras ofta med jakt och skjutvapen

måste då ingå i utrustningen, vilket också i vissa fall anses vara

motiverat för att värna renarna mot angrepp av rovdjur. Då renskötaren

medför skjutvapen på snöscootern riskerar han emellertid enligt motionärernas

mening åtal för olaga jakt. Detta förhållande anses motverka den

rationalisering av renskötseln som användandet av snöscooter innebär.

I motionerna anhålls »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om översyn och förslag till sådan ändring i jaktstadgan

att renskötande same med normal utrustning skall legalt kunna använda

snöscooter i sitt arbete».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till

motionen II: 103.

Gällande bestämmelser

Enligt 8 § 1 mom. jaktstadgan den 3 juni 1938 är jakt från motordrivet

fordon förbjuden. Därjämte stadgas att sådant fordon ej heller eljest vid

jakt får användas så att genom detsamma villebrådets uppmärksamhet avleds

från den jagande, överträdelse av förbudet straffas enligt 29 § 4 mom.

jaktstadgan med dagsböter, dock ej under tio. Har vid jakten fridlyst ville
8147

06 ■Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

bråd fällts, sårats eller påskjutits är straffet fängelse i högst ett år eller

dagsbötei, dock ej under tjugu. Har motorfordon använts i samband med

olovlig jakt på annans jaktområde utgör detta enligt 28 § andra stycket

jaktlagen en av de omständigheter som medför sträffskärpning; straffet

är dagsböter, lägst tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

Terminologien i 8 § 1 mom. jaktstadgan överensstämmer med vägtrafikförordningens.

Enligt denna förstås med fordon varje anordning på

hjul, band eller medar, som är inrättad för färd på marken och icke löper

på skenor. Med motordrivet fordon förstås fordon, som för framdrivande

är försett med motor, dock ej luftfartyg. Till motordrivet fordon hänförs

bl. a. snöscooter.

Av intresse i detta sammanhang är även bestämmelsen i 20 § jaktlagen

den 3 juni 1938. Däri stadgas att med skjutvapen eller fångstredskap må icke

någon utan tillstånd av jakträttsinnehavaren färdas å annans jaktomlåde

annorstädes än å väg, som är upplåten till allmänt begagnande, med

mindre av omständigheterna framgår att det sker i lovliga ärenden och hund,

om sådan medförs, hålls kopplad. Överträdelse av förbudet straffas, där

ej förseelsen är att anse som olovlig jakt å annans jaktområde, med böter

från och med tio till och med trehundra kronor.

Vad gäller samernas rätt till jakt må nämnas följande.

I oo § lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete (renbeteslagen)

stadgas att fjällapp och skogslapp är berättigade att å utmark jaga (och

fiska) icke allenast å områden, där sådana lappar jämlikt 2 eller 3 § i

lagen äger vistas under varje tid av året, utan även å andra områden inom

lappmarkerna under den tid de äger att där uppehålla sig med sina renar. I

bestämmelsen stadgas vidare, att lapparna är underkastade de inskränkningar

i fråga om nyttjande av jakt (och fiske), som eljest gäller.

Enligt 2 § renbeteslagen är lappar, som driver fjällrenskötsel (fjällappar),

berättigade att under varje tid av året uppehålla sig med sina renar

dels inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker å trakterna

ovan odlingsgränsen, dels ock inom Jämtlands län å renbetesfjällen.

Fjällappar får även uppehålla sig med sina renar å trakterna nedom odlingsgränsen

i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt å de

trakter utom nämnda lappmarker och renbetesfjällen, som lapparna efter

gammal sedvana besökt med sina renar, dock endast under tiden oktober

april, såvitt inte antingen avtal träffats med vederbörande jordägare eller

brukare om rätt för lapparna att uppehålla sig där under annan tid av

året eller otjänliga väderleks- eller betesförhållanden nödga till tidigare

flyttning om hösten eller hindra återflyttning om våren. Lappar, som driver

skogsskötsel (skogslappar), är enligt 3 § berättigade att under varje

tid av året uppehålla sig med sina renar inom Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker ovan odlingsgränsen och å sådan mark nedom samma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

3

gräns, som antingen tillhör kronan eller, ehuru upplåten till enskild, vid

avvittringen förklarats utgöra renbetesland eller av ålder varit använd som

sådant land, dock att de får uppehålla sig endast å trakter, där skogsrenskötsel

av ålder förekommer under våren, sommaren och hösten. Skogslappar

får även uppehålla sig med sina renar å annan mark inom Norrbottens

och Västerbottens läns lappmarker, som av ålder används för skogsrenskötsel,

samt å de trakter utom nämnda lappmarker, vilka skogslappar från

lappmarkerna efter gammal sedvana vissa tider av året brukat besöka, dock

endast under tiden oktober—april, såvida inte samma särskilda omständigheter

som ovan angivits vid redogörelsen för 2 § föreligger.

För samernas rätt till jakt inom nationalparker gäller särskilda regler.

I fråga om jakttiderna kan nämnas, att jakt efter björn för närvarande är

tillåten i Norrbottens och Västerbottens län, landskapet Jämtland samt

Västernorrlands län september—oktober och i övriga delar av riket hela

året; dock är i dessa delar jakt förbjuden hela året på kronomark. Jakt

efter lo är tillåten i Jämtlands län december—februari och i övriga delar

av riket december—januari. Vargen har hösten 1965 fridlysts för återstoden

av innevarande jaktår. Järven är fredlös hela året. Vad gäller jakttiderna

för fåglar må här nämnas att jakt efter ripa är tillåten i Norrbottens län

ovan odlingsgränsen september—februari, i övriga delar av Norrbottens län

september—oktober, i Västerbottens län ovan odlingsgränsen och i Jämtlands

län ovan gränsen för svårföryngrad skog den 25 augusti—den 28

februari, i övriga delar av Jämtlands län och i Kopparbergs län den 25 augusti—den

31 oktober. 1 övriga delar av riket är jakt efter ripa förbjuden hela

året.

Inom 1949 års jaktutredning sker en översyn av bestämmelserna angående

jakt- och fridlvsningstider. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse

beräknas utredningens slutbetänkande föreligga under första kvartalet

1966.

Rättsfall m. m.

I det av motionärerna åsyftade rättsfallet var omständigheterna i huvudsak

följande.

Åklagaren yrkade ansvar på samen S. för förseelse mot 8 § 1 mom. jaktstadgan

vid två tillfällen i samband med vargjakt. Vid båda tillfällena begav

sig S., som därvid färdades på snöscooter, ut på jakt i avsikt att uppspåra

och fälla varg. Sedan han anträffat vargspår följde han dessa med scootern.

Vid det första tillfället spårade S. vargen med hjälp av scootern omkring

2 km, varefter han lämnade spåren och fortsatte med scootern 6—7 km

i riktning mot vargens antagna daglega. Därefter steg han av scootern

och förflyttade sig på skidor omkring 7 km innan han kom i håll för vargen

och fällde den. Vid del andra tillfället spårade S. vargen med hjälp av

scootern ca 4 km, lämnade därefter denna och tortsatle med skidor omkring

7 km tills han slutligen påträffade och dödade vargen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

Underrätterna frikände S. men med olika motiveringar. Häradsrätten

ansåg sig icke utan att »vränga ordalagen» i 8 § 1 mom. jaktstadgan kunna

finna att S. jagat från scootern. Hovrätten anförde att sambandet mellan

scooterfärden och »den egentliga jakten» icke var av den art att jakten

kunde anses ha ägt rum från motordrivet fordon. Två ledamöter i hovrätten

ville emellertid fälla S. till ansvar. Högsta domstolen meddelade dom den

8 december 1965. Resultatet blev att S. fälldes. Som skäl för sin ståndpunkt

anförde högsta domstolen bl. a. att S. måste anses ha bediivit jakt åtminstone

från det han började följa vargspåren i avsikt att upphinna och

döda vargen och att han — ehuru han först i ett senare skede av jakten, då

han förflyttade sig på skidor, kommit i håll för det sökta villebrådet —

måste anses ha vid båda tillfällena på sådant sätt begagnat scootern till att

eftersöka och förfölja vargen, att han därigenom överträtt förbudet mot

jakt från motordrivet fordon.

\ ad beträffar vissa rättsfall i övrigt samt uttalanden i den jakträttsliga

litteraturen av betydelse för tolkningen av 8 § 1 mom. jaktstadgan må

här hänvisas titll en uppsats med rubriken »Motordrivet fordon vid jakt»

av hovrättsrådet Sven Nordell i tidskriften Svensk jakt nr 11/1965.

Utskottet

I 8 § 1 mom. jaktstadgan stadgas förbud mot jakt från motordrivet

fordon. Därjämte föreskrivs att sådant fordon ej heller eljest vid jakt får

användas så att genom detsamma villebrådets uppmärksamhet avleds från

den jagande.

I ett nyligen av högsta domstolen avgjort rättsfall har jakt från motordrivet

fordon ansetts föreligga då en same följt vargspår med snöscooter i

avsikt att upphinna och döda vargen, oaktat han i jaktens slutskede lämnat

scootern och förflyttat sig på skidor en avsevärd sträcka.

I motionerna anförs att snöscootern snart torde få allmän användning

inom renskötseln vintertid. Renvallningen kombineras ofta med jakt. Skjutvapen

måste då ingå i utrustningen, vilket även i vissa fall anses vara

motiverat för att värna renarna mot angrepp av rovdjur. Det nämnda rättsfallet

kunde emellertid medföra, att en renskötare riskerar åtal för olaga

jakt så snart han medför skjutvapen på snöscooter. Motionärerna anhåller,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om översyn och

förslag till sådan ändring i jaktstadgan att renskötande same med normal

utrustning skall legalt kunna använda snöscooter i sitt arbete.

Genom det nämnda rättsfallet har högsta domstolen fastslagit, att spårning

av villebråd med hjälp av snöscooter i avsikt att döda eller fånga villebrådet

faller under stadgandet i 8 § 1 mom. jaktstadgan. Man torde få

anse, att redan eftersökandet av villebråd med snöscooter i sådan avsikt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

5

innebär förseelse mot stadgandet. Något förbud mot att medföra skjutvapen

på motordrivet fordon föreligger däremot ej, om blott syftet med

färden är ett annat än att fånga eller döda villebråd. Hinder möter sålunda

ej att en renskötare medför skjutvapen på sin snöscooter medan han sköter

renbevakningen eller utför andra dylika göromål. Högsta domstolens avgörande

innebär inte någon ändring i vad som tidigare gällt härvidlag.

Stundom kan det självfallet föreligga svårigheter att, t. ex. vid en poliskontroll,

avgöra huruvida syftet med färden varit det ena eller det andra

eller till äventyrs kombinerat. För den lojale renskötaren torde emellertid

några egentliga risker för att ogrundade misstankar om olaga jakt skall

uppstå inte föreligga. Det bör även i detta sammanhang nämnas att det,

för att ansvar skall kunna ådömas, åligger åklagaren att styrka att vederbörande

haft jaktuppsåt. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna

kan med hänsyn till vad nu sagts ej anses vara påkallad.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motioner, I : 66 och II: 103, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1966.

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson,* Svante

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson och Herbert Larsson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp,* Nyberg, Grebäck,

Johansson i öckerö,* fru Ekroth, herrar Hammarberg och Krönmark.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.