Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1966

1966-04-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:34, Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1966

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1966

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av väckt motion om traktorsläpvagns utrustande

med varningsskylt.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 299, av herr Löfgren m. fl.

Motionen har i huvudsak följande innehåll.

Motionärerna framhåller att trafiken på de svenska vägarna till sin sammansättning

är mycket heterogen. Även på riksvägarna kan det ofta förekomma

att det snabba trafikflödet plötsligt stoppas upp av ett mycket långsamt

gående fordon, t. ex. en traktor. Dessa förhållanden framkallar ett

starkt ökat antal omkörningar samt hårda och häftiga inbromsningar, som

vållas av att bakifrån kommande fordonsförare för sent upptäcker skillnaden

i fart. Särskilt farlig blir situationen i mörker när exempelvis en traktor

kör med en flakvagn som släp och den omkörande bilisten får uppfattningen

att fordonet är en lastbil.

Traktor med släpvagn är enligt vad motionärerna anför den långsamgående

fordonskombination som är vanligast på vägarna och som dessutom

lättast kan förväxlas med det snabbare fordonet lastbilen. För att eliminera

olyckor som orsakas av sådana missförstånd bör enligt motionärernas mening

traktors släpvagn obligatoriskt vara utrustad med en bakåt väl synlig

skylt med ordet »traktör» i reflekterande text.

I motionen hemställs »att riksdagen måtte besluta att bestämmelse införes

i VTF 5 § att släpvagn, som framföres efter traktor, skall bakåt åt höger väl

synligt visa en skylt med ordet »traktör» i reflekterande text. Närmare

bestämmelser om skyltens storlek, utförande och placering fastställes av

Kungl. Maj :t».

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens

trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet har yttrande därjämte avgetts

av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Gällande bestämmelser

Jämlikt 5 § vägtrafikförordningen den 28 september 1961 gäller, att

traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän

plats skall föra minst två på samma höjd, en på vardera sidan av fordonet,

anbragta lyktor, som kastar vitt eller gult sken framåt av sådan sammanBihang

till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 3 avd. Nr 3\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1966

lagd ljusstyrka, att traktorn kan föras på betryggande sätt. Dessutom skall

traktorn vara försedd baktill dels med två på samma höjd, en på vardera

sidan av fordonet, anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock med

två på samma sätt anbragta reflexanordningar, som vid belysning återkastar

rött sken bakåt. Baklyktor och reflexanordningar får kombineras och erfordras

ej, då sådana anordningar finns på tillkopplat fordon. Då traktor i

annat fall föres under mörker, skall den vara försedd dels på högra sidan

med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt, dels på högra sidan med

lykta, som visar rött sken bakåt, dels ock baktill med två reflexanordningar,

som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Anordning för rött sken

bakåt erfordras dock icke, då sådan anordning finns på tillkopplat fordon.

Jämlikt 0 § vägtrafikförordningen gäller, att släpfordon som dragés av

traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats

baktill skall vara försett med dels två på samma höjd, en på vardera sidan,

anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock två reflexanordningar,

som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Vid färd med flera släpfordon

gäller dessa föreskrifter endast för det sista av dem. Då släpfordon, vars

högra del skjuter längre in i vägbanan än det dragande fordonet, föres

under mörker, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter, framtill på

högra sidan av släpfordonet föras en lykta, som visar vitt eller gult sken

framåt.

Slutligen må nämnas att 51 § vägtrafikförordningen föreskriver, att fordon,

som under mörker är uppställt på väg annorstädes än på parkeringsplats,

skall, såvida tillfredsställande vägbelysning icke är anordnad, vara

försett med belysnings- och reflexanordningar i enlighet med vad som är

föreskrivet, då fordonet föres under mörker på väg. Å släpfordon, som icke

är kopplat till bil eller traktor, skall därutöver finnas belysnings- eller reflexanordning,

som utsänder eller reflekterar vitt eller gult ljus framåt.

Frågans tidigare behandling m. m.

Enigt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen behövde baktill

på traktor och släpfordon efter traktor föras endast antingen en baklykta

eller reflexanordning.

Bestämmelserna skärptes emellertid genom propositionen nr 172 till 1955

års riksdag. I denna föreslogs att traktor och släpvagn skulle föra dels på

högra sidan en lykta, som visade rött sken bakåt, dels ock två på samma

höjd, en på vardera sidan av traktorn, anbragta reflexanordningar, som vid

belysning återkastade rött sken bakåt. Samtidigt föreslogs regeln att släpfordon,

som är avsevärt bredare än det dragande fordonet, skulle föra särskild

lykta framtill på högra sidan. Till grund för propositionen låg ett av

1953 års trafiksäkerhetsutredning i december 1954 framlagt betänkande.

Utredningen motiverade ifrågavarande förslag på följande sätt:

Vad särskilt angår traktorer, motorredskap, mopeder, cyklar och häst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr M ur 1966 3

fordon m. fl. fordon, för vilka finnes valrätt mellan baklykta och reflexanordning,

har det alldeles övervägande antalet ägare valt den billigare

reflexanordningen. Det är dock enligt utredningens mening nr flera synpunkter

mera angeläget, att sådana fordon blir väl utmärkta för bakomvarande

trafikanter, än vad fallet är med bilar och motorcyklar. Ett långsamt

gående fordon blir ideligen upphunnet och omkört av andra fordon.

Reflexanordning är ett nödfallsmedel, som i den starkt växande trafiken

icke längre kan accepteras. Den är klart otillräcklig i tall, då ett omkörande

motorfordon endast har parkeringslyktorna tända, och är icke heller tillfyllest

om det bakomvarande fordonet föres med halvljus. Särskilt kritisk

blir situationen vid möte med annat fordon, vars lyktor icke är rätt avbländade;

förmågan hos förare att upptäcka framförvarande fordon är

nämligen vid bländning starkt nedsatt. En nedsmutsad baklykta är i princip

bättre än en rengjord reflektor. Enligt utredningens mening bör därför

varje fordon på väg under mörker vara försett med lykta, som visar rött

sken bakåt.

Föredragande departementschefen instämde i dessa uttalanden, och riksdagen

hade ingen erinran mot propositionen i denna del.

Genom propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag skärptes ifrågavarande

bestämmelser ånyo. Då lades nämligen fram förslag om två baklyktor,

placerade på samma höjd, en på vardera sidan av traktorn respektive släpfordonet.

Förslaget motiverades bland annat med att alla bredare fordon

borde vara försedda med såväl två baklyktor som två reflektorer. Riksdagen

godkände förslaget.

Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (1:370 och 11:227) med i allt

väsentligt samma innehåll som den nu förevarande.

I utlåtande i anledning av motionerna, nr 40 nämnda år, erinrade andra

lagutskottet om att bestämmelserna beträffande träktorsläpvagns utrustande

med belysnings- och reflexanordningar skärpts såväl 1955 som 1958

Att innan erfarenhet vunnits av dessa förbättringar införa skyldighet att

förse traktorsläpvagn med särskild varningsskylt fann utskottet inte påkallat.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Remissyttrandena

Motionen avstyrks av samtliga remissorgan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hänvisar till en början till sitt remissyttrande

över de vid 1961 års riksdag väckta motionerna i samma fråga. I

detta anförde styrelsen bl. a. följande.

Den i motionerna föreslagna åtgärden att förse traktorsläp med särskild

varningsskylt torde, om den genomfördes, komma att innebära stora praktiska

svårigheter. Det kan konstateras att en dylik skylt bör kunna läsas på

ett avstånd av 150—200 m, varvid den i skylten ingående texten måste givas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1966

en höjd av 200—250 mm och varningsskylten en ungefärlig storlek av

400 X 1 800 mm. Med hänsyn till skyltens storlek och placering på till traktorn

kopplad släpvagn eller arbetsredskap synes fast montering av densamma

icke praktiskt möjlig eftersom skylten ofta skulle bliva till hinders.

En lätt avtagbar skylt är icke heller en praktiskt godtagbar lösning, eftersom

erfarenheten visar, att icke-fasta skyltar i dylika sammanhang icke

användes i avsedd omfattning.

Styrelsen förklarar nu att det sålunda anförda alltjämt äger giltighet.

Styrelsen framhåller därutöver att även andra långsamtgående fordon förekommer

i trafiken, exempelvis motorredskap av olika slag som gaffeltruckar,

lastmaskiner, mobila kranar, grävmaskiner, vägmaskiner m. m. Till de

olägenheter som uppstår genom att fordonen framförs med samma låga

hastighet som traktorer kommer att de på grund av sin konstruktion ej

alltid är lämpliga som dragfordon, till vilket de ofta används. Styrelsen har

i underdånig skrivelse den 11 april 196.8 påtalat dessa olägenheter och hemställt

om utredning i vilken omfattning sådana transporter bör få äga rum

och vilka villkor som därvid måste iakttas. Inom kommunikationsdepartementet

har tillsatts en arbetsgrupp för utredning av denna fråga.

Statens trafiksåkerhetsråd anför bl. a. att en sådan skylt som motionärerna

föreslagit skulle kräva en bredd av över 3 meter för att en förare med

synskärpa 0,5 skall kunna läsa den på 200 meters avstånd.

Rådet anför vidare att enligt en av rådet verkställd undersökning inträffade

under åren 1959—1961 51 olyckor — i medeltal 13 per år — där traktor

eller motorredskap icke haft tillfredsställande belysningsanordningar

och till följd härav påkörts av annat fordon. Dessa olyckor utgjorde 1,6 %

av samtliga under denna period undersökta olyckor, i vilka traktorer eller

rnotorredskap deltagit. Trots denna olyckstyps relativt sett ringa andel i

statistiken vill rådet inte underskatta den risk som extremt långsamtgående

fordon utgör, särskilt under färd i mörker. Det vore därför enligt rådets

mening värdefullt att undersöka förutsättningarna för att förse sådana

fordon med effektiva ljusvarningsanordningar, t. ex. i form av roterande

ljus.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande erinrar om att belysnings-

och reflexanordningarna är erforderliga endast då fordonen framförs

under mörker. Enligt föreningens uppfattning kan problemet begränsas

till att avse fordon som saknar för allmän väg föreskriven ljusutrustning,

men likväl någon gång, t. ex. vid avslutande av arbetet, kommer att

framföras under mörker på allmän plats. Föreningen har således den uppfattningen

att bestämmelserna om belysning bör ändras så att alla traktorer

och släpfordon skall vara utrustade med belysning och reflexer. Rekvisitet

»under mörker» bör därför enligt föreningens mening utgå och särbestämmelsen

för traktorer i åkerbruk och liknande upphävas i vad gäller belysningsanordningarna.

Om denna ändring sker anses den i motionen avsedda

särskilda skylten icke vara erforderlig.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1966

5

Utskottet

Enligt 6 § vägtrafikförordningen gäller att släpfordon som dras av traktor

vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats

baktill skall vara försett med två på visst sätt anbragta lyktor och två

reflexanordningar. Bestämmelsen har som ett led i kampen mot mörkerolyckorna

skärpts åren 1955 och 1958. Någon särskild föreskrift om utrustning

för att utmärka att ifrågavarande fordonskombination är långsamgående

finns inte.

I motionen påpekas att skillnaderna i hastighet mellan olika fordonskategorier

framkallar olycksrisker i trafiken. Riskerna anses sammanhänga

bl. a. med att fordonsförare som bakifrån nalkas långsamgående fordon

såsom t. ex. traktorer med släpvagn alltför sent upptäcker skillnaden i fart.

Motionärerna menar att en del av de olyckor som beror härpå kan undvikas

om traktorsläpvagnarna utrustas med en särskild varningsskylt. De föreslår

att i vägtrafikförordningen skall införas bestämmelse om att släpvagn

som framförs efter traktor skall bakåt åt höger väl synligt visa en skylt

med ordet »traktör».

De risker i trafiken som sammanhänger med skillnaderna i hastighet

mellan olika fordonskategorier är otvivelaktigt betydande. Särskilt påtagligt

är att de långsamgående fordonen ger upphov till ett starkt ökat antal omkörningar.

Motionärerna har sålunda enligt utskottets mening pekat på

ett väsentligt trafiksäkerhetsproblem. Det förslag som de framlagt beträffande

särskilda varningsskyltar på traktorsläpvagnarna synes emellertid

inte vara pi‘aktiskt genomförbart. Som framgår av remissvaren skulle en

skylt för att kunna läsas på betryggande avstånd få sådana dimensioner

att fast montering av den inte är möjlig, eftersom skylten ofta skulle bli

till hinders. En lätt avtagbar skylt kan inte anses vara en godtagbar lösning

med hänsyn till att sådana skyltar inte används i avsedd omfattning. Utskottet

kan ej heller för sin del anvisa någon annan väg för frågans lösning.

1 den mån en sådan kan visa sig möjlig alt uppnå synes den dock böra ta

sikte inte bara på traktorsläpvagnarna utan på samtliga i trafiken förekommande

långsamgående fordon. Utskottet förutsätter att dessa frågor

ägnas uppmärksamhet under det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet och att

härvid de initiativ las som kan visa sig erforderliga.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motion, II: 299, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Svante Kristiansson, Nils-Eric Gustafsson,

Åkesson, Herbert Larsson, Paul Jansson*, Lidgard, Torsten Hansson

och Ernulf*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Hedin,

Persson i Tandö, Sundelin, From* och Elmstedt*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 66

614665

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.