Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1966
1966-04-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1966:34, Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1966
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1966
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av väckt motion om traktorsläpvagns utrustande
med varningsskylt.
Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 299, av herr Löfgren m. fl.
Motionen har i huvudsak följande innehåll.
Motionärerna framhåller att trafiken på de svenska vägarna till sin sammansättning
är mycket heterogen. Även på riksvägarna kan det ofta förekomma
att det snabba trafikflödet plötsligt stoppas upp av ett mycket långsamt
gående fordon, t. ex. en traktor. Dessa förhållanden framkallar ett
starkt ökat antal omkörningar samt hårda och häftiga inbromsningar, som
vållas av att bakifrån kommande fordonsförare för sent upptäcker skillnaden
i fart. Särskilt farlig blir situationen i mörker när exempelvis en traktor
kör med en flakvagn som släp och den omkörande bilisten får uppfattningen
att fordonet är en lastbil.
Traktor med släpvagn är enligt vad motionärerna anför den långsamgående
fordonskombination som är vanligast på vägarna och som dessutom
lättast kan förväxlas med det snabbare fordonet lastbilen. För att eliminera
olyckor som orsakas av sådana missförstånd bör enligt motionärernas mening
traktors släpvagn obligatoriskt vara utrustad med en bakåt väl synlig
skylt med ordet »traktör» i reflekterande text.
I motionen hemställs »att riksdagen måtte besluta att bestämmelse införes
i VTF 5 § att släpvagn, som framföres efter traktor, skall bakåt åt höger väl
synligt visa en skylt med ordet »traktör» i reflekterande text. Närmare
bestämmelser om skyltens storlek, utförande och placering fastställes av
Kungl. Maj :t».
över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens
trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet har yttrande därjämte avgetts
av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Gällande bestämmelser
Jämlikt 5 § vägtrafikförordningen den 28 september 1961 gäller, att
traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän
plats skall föra minst två på samma höjd, en på vardera sidan av fordonet,
anbragta lyktor, som kastar vitt eller gult sken framåt av sådan sammanBihang
till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 3 avd. Nr 3\
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1966
lagd ljusstyrka, att traktorn kan föras på betryggande sätt. Dessutom skall
traktorn vara försedd baktill dels med två på samma höjd, en på vardera
sidan av fordonet, anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock med
två på samma sätt anbragta reflexanordningar, som vid belysning återkastar
rött sken bakåt. Baklyktor och reflexanordningar får kombineras och erfordras
ej, då sådana anordningar finns på tillkopplat fordon. Då traktor i
annat fall föres under mörker, skall den vara försedd dels på högra sidan
med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt, dels på högra sidan med
lykta, som visar rött sken bakåt, dels ock baktill med två reflexanordningar,
som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Anordning för rött sken
bakåt erfordras dock icke, då sådan anordning finns på tillkopplat fordon.
Jämlikt 0 § vägtrafikförordningen gäller, att släpfordon som dragés av
traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats
baktill skall vara försett med dels två på samma höjd, en på vardera sidan,
anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock två reflexanordningar,
som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Vid färd med flera släpfordon
gäller dessa föreskrifter endast för det sista av dem. Då släpfordon, vars
högra del skjuter längre in i vägbanan än det dragande fordonet, föres
under mörker, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter, framtill på
högra sidan av släpfordonet föras en lykta, som visar vitt eller gult sken
framåt.
Slutligen må nämnas att 51 § vägtrafikförordningen föreskriver, att fordon,
som under mörker är uppställt på väg annorstädes än på parkeringsplats,
skall, såvida tillfredsställande vägbelysning icke är anordnad, vara
försett med belysnings- och reflexanordningar i enlighet med vad som är
föreskrivet, då fordonet föres under mörker på väg. Å släpfordon, som icke
är kopplat till bil eller traktor, skall därutöver finnas belysnings- eller reflexanordning,
som utsänder eller reflekterar vitt eller gult ljus framåt.
Frågans tidigare behandling m. m.
Enigt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen behövde baktill
på traktor och släpfordon efter traktor föras endast antingen en baklykta
eller reflexanordning.
Bestämmelserna skärptes emellertid genom propositionen nr 172 till 1955
års riksdag. I denna föreslogs att traktor och släpvagn skulle föra dels på
högra sidan en lykta, som visade rött sken bakåt, dels ock två på samma
höjd, en på vardera sidan av traktorn, anbragta reflexanordningar, som vid
belysning återkastade rött sken bakåt. Samtidigt föreslogs regeln att släpfordon,
som är avsevärt bredare än det dragande fordonet, skulle föra särskild
lykta framtill på högra sidan. Till grund för propositionen låg ett av
1953 års trafiksäkerhetsutredning i december 1954 framlagt betänkande.
Utredningen motiverade ifrågavarande förslag på följande sätt:
Vad särskilt angår traktorer, motorredskap, mopeder, cyklar och häst
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr M ur 1966 3
fordon m. fl. fordon, för vilka finnes valrätt mellan baklykta och reflexanordning,
har det alldeles övervägande antalet ägare valt den billigare
reflexanordningen. Det är dock enligt utredningens mening nr flera synpunkter
mera angeläget, att sådana fordon blir väl utmärkta för bakomvarande
trafikanter, än vad fallet är med bilar och motorcyklar. Ett långsamt
gående fordon blir ideligen upphunnet och omkört av andra fordon.
Reflexanordning är ett nödfallsmedel, som i den starkt växande trafiken
icke längre kan accepteras. Den är klart otillräcklig i tall, då ett omkörande
motorfordon endast har parkeringslyktorna tända, och är icke heller tillfyllest
om det bakomvarande fordonet föres med halvljus. Särskilt kritisk
blir situationen vid möte med annat fordon, vars lyktor icke är rätt avbländade;
förmågan hos förare att upptäcka framförvarande fordon är
nämligen vid bländning starkt nedsatt. En nedsmutsad baklykta är i princip
bättre än en rengjord reflektor. Enligt utredningens mening bör därför
varje fordon på väg under mörker vara försett med lykta, som visar rött
sken bakåt.
Föredragande departementschefen instämde i dessa uttalanden, och riksdagen
hade ingen erinran mot propositionen i denna del.
Genom propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag skärptes ifrågavarande
bestämmelser ånyo. Då lades nämligen fram förslag om två baklyktor,
placerade på samma höjd, en på vardera sidan av traktorn respektive släpfordonet.
Förslaget motiverades bland annat med att alla bredare fordon
borde vara försedda med såväl två baklyktor som två reflektorer. Riksdagen
godkände förslaget.
Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (1:370 och 11:227) med i allt
väsentligt samma innehåll som den nu förevarande.
I utlåtande i anledning av motionerna, nr 40 nämnda år, erinrade andra
lagutskottet om att bestämmelserna beträffande träktorsläpvagns utrustande
med belysnings- och reflexanordningar skärpts såväl 1955 som 1958
Att innan erfarenhet vunnits av dessa förbättringar införa skyldighet att
förse traktorsläpvagn med särskild varningsskylt fann utskottet inte påkallat.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Remissyttrandena
Motionen avstyrks av samtliga remissorgan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hänvisar till en början till sitt remissyttrande
över de vid 1961 års riksdag väckta motionerna i samma fråga. I
detta anförde styrelsen bl. a. följande.
Den i motionerna föreslagna åtgärden att förse traktorsläp med särskild
varningsskylt torde, om den genomfördes, komma att innebära stora praktiska
svårigheter. Det kan konstateras att en dylik skylt bör kunna läsas på
ett avstånd av 150—200 m, varvid den i skylten ingående texten måste givas
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1966
en höjd av 200—250 mm och varningsskylten en ungefärlig storlek av
400 X 1 800 mm. Med hänsyn till skyltens storlek och placering på till traktorn
kopplad släpvagn eller arbetsredskap synes fast montering av densamma
icke praktiskt möjlig eftersom skylten ofta skulle bliva till hinders.
En lätt avtagbar skylt är icke heller en praktiskt godtagbar lösning, eftersom
erfarenheten visar, att icke-fasta skyltar i dylika sammanhang icke
användes i avsedd omfattning.
Styrelsen förklarar nu att det sålunda anförda alltjämt äger giltighet.
Styrelsen framhåller därutöver att även andra långsamtgående fordon förekommer
i trafiken, exempelvis motorredskap av olika slag som gaffeltruckar,
lastmaskiner, mobila kranar, grävmaskiner, vägmaskiner m. m. Till de
olägenheter som uppstår genom att fordonen framförs med samma låga
hastighet som traktorer kommer att de på grund av sin konstruktion ej
alltid är lämpliga som dragfordon, till vilket de ofta används. Styrelsen har
i underdånig skrivelse den 11 april 196.8 påtalat dessa olägenheter och hemställt
om utredning i vilken omfattning sådana transporter bör få äga rum
och vilka villkor som därvid måste iakttas. Inom kommunikationsdepartementet
har tillsatts en arbetsgrupp för utredning av denna fråga.
Statens trafiksåkerhetsråd anför bl. a. att en sådan skylt som motionärerna
föreslagit skulle kräva en bredd av över 3 meter för att en förare med
synskärpa 0,5 skall kunna läsa den på 200 meters avstånd.
Rådet anför vidare att enligt en av rådet verkställd undersökning inträffade
under åren 1959—1961 51 olyckor — i medeltal 13 per år — där traktor
eller motorredskap icke haft tillfredsställande belysningsanordningar
och till följd härav påkörts av annat fordon. Dessa olyckor utgjorde 1,6 %
av samtliga under denna period undersökta olyckor, i vilka traktorer eller
rnotorredskap deltagit. Trots denna olyckstyps relativt sett ringa andel i
statistiken vill rådet inte underskatta den risk som extremt långsamtgående
fordon utgör, särskilt under färd i mörker. Det vore därför enligt rådets
mening värdefullt att undersöka förutsättningarna för att förse sådana
fordon med effektiva ljusvarningsanordningar, t. ex. i form av roterande
ljus.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande erinrar om att belysnings-
och reflexanordningarna är erforderliga endast då fordonen framförs
under mörker. Enligt föreningens uppfattning kan problemet begränsas
till att avse fordon som saknar för allmän väg föreskriven ljusutrustning,
men likväl någon gång, t. ex. vid avslutande av arbetet, kommer att
framföras under mörker på allmän plats. Föreningen har således den uppfattningen
att bestämmelserna om belysning bör ändras så att alla traktorer
och släpfordon skall vara utrustade med belysning och reflexer. Rekvisitet
»under mörker» bör därför enligt föreningens mening utgå och särbestämmelsen
för traktorer i åkerbruk och liknande upphävas i vad gäller belysningsanordningarna.
Om denna ändring sker anses den i motionen avsedda
särskilda skylten icke vara erforderlig.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1966
5
Utskottet
Enligt 6 § vägtrafikförordningen gäller att släpfordon som dras av traktor
vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats
baktill skall vara försett med två på visst sätt anbragta lyktor och två
reflexanordningar. Bestämmelsen har som ett led i kampen mot mörkerolyckorna
skärpts åren 1955 och 1958. Någon särskild föreskrift om utrustning
för att utmärka att ifrågavarande fordonskombination är långsamgående
finns inte.
I motionen påpekas att skillnaderna i hastighet mellan olika fordonskategorier
framkallar olycksrisker i trafiken. Riskerna anses sammanhänga
bl. a. med att fordonsförare som bakifrån nalkas långsamgående fordon
såsom t. ex. traktorer med släpvagn alltför sent upptäcker skillnaden i fart.
Motionärerna menar att en del av de olyckor som beror härpå kan undvikas
om traktorsläpvagnarna utrustas med en särskild varningsskylt. De föreslår
att i vägtrafikförordningen skall införas bestämmelse om att släpvagn
som framförs efter traktor skall bakåt åt höger väl synligt visa en skylt
med ordet »traktör».
De risker i trafiken som sammanhänger med skillnaderna i hastighet
mellan olika fordonskategorier är otvivelaktigt betydande. Särskilt påtagligt
är att de långsamgående fordonen ger upphov till ett starkt ökat antal omkörningar.
Motionärerna har sålunda enligt utskottets mening pekat på
ett väsentligt trafiksäkerhetsproblem. Det förslag som de framlagt beträffande
särskilda varningsskyltar på traktorsläpvagnarna synes emellertid
inte vara pi‘aktiskt genomförbart. Som framgår av remissvaren skulle en
skylt för att kunna läsas på betryggande avstånd få sådana dimensioner
att fast montering av den inte är möjlig, eftersom skylten ofta skulle bli
till hinders. En lätt avtagbar skylt kan inte anses vara en godtagbar lösning
med hänsyn till att sådana skyltar inte används i avsedd omfattning. Utskottet
kan ej heller för sin del anvisa någon annan väg för frågans lösning.
1 den mån en sådan kan visa sig möjlig alt uppnå synes den dock böra ta
sikte inte bara på traktorsläpvagnarna utan på samtliga i trafiken förekommande
långsamgående fordon. Utskottet förutsätter att dessa frågor
ägnas uppmärksamhet under det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet och att
härvid de initiativ las som kan visa sig erforderliga.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att förevarande motion, II: 299, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1966
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Svante Kristiansson, Nils-Eric Gustafsson,
Åkesson, Herbert Larsson, Paul Jansson*, Lidgard, Torsten Hansson
och Ernulf*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Hedin,
Persson i Tandö, Sundelin, From* och Elmstedt*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 66
614665
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.