Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 193b

1966-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 193b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen

den 22 juni 193b (nr 320) angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom.

Genom en den 25 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22

juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid arrende av viss kronoegendom skall arrendatorn enligt gällande bestämmelser

i regel ställa borgen för arrendevillkorens fullgörande, om arrendeavgiften

uppgår till minst 3 000 kr. Det ankommer på länsstyrelsen

eller domaren att styrka borgensmans vederhäftighet. I propositionen föreslås

att denna skyldighet upphävs för domare. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll iäG6. 9 samt. 3 avd. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

Författningsförslaget

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320)

angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan amgives.

(Nuvarande lydelse)

11

1 mom. Uppgår arrendeavgiften

till minst tretusen kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren

för en tid av minst

fem år, därest arrendet skall fortfara

,så länge, och högst åtta år vara

ställd borgen av två eller flera personer,

vilka borga en för alla och

alla för en såsom för egen skuld

till dess full betalning skett och vilkas

vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen

eller domaren; ägande

Ivungl. Maj :t likväl, då särskilda

skäl därtill föreligga, medgiva, att

arrendator befrias från skyldigheten

att såsom säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande ställa sådan

borgen som nu nämnts.

Arrendator, som-----—

Minst ett —------i ar rem

(Föreslagen lydelse)2

§•

1 mom. Uppgår arrendeavgiften

till minst tretusen kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren

för en tid av minst

fem år, om arrendet skall fortfara

så länge, och högst åtta år vara

ställd borgen av två eller flera personer,

vilka borga en för alla och

alla för en såsom för egen skuld

till dess full betalning skett och vilkas

vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen.

När särskilda skäl föreligga,

äger Kung!. Maj :t medgiva, att

arrendator befrias från skyldigheten

att såsom säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande ställa sådan borgen

som nu nämnts.

års arrendeavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

1 Senaste lydelse av 11 § 1 mom. se 1964:35.

* Rent språkliga ändringar har inte utmärkts genom kursivering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

3

Inledning

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i propositionen

inledningsvis följande.

I äldre tider hade domare att utfärda vederhäftighetsbevis i ett flertal

olika fall. Med åren har denna skyldighet efter hand minskats till att avse

bevis för allt färre ändamål. Fråga har nu uppkommit att ta bort de kvarvarande

bestämmelserna om sådan skyldighet för domare. En bestämmelse

av detta slag finns ännu i förordningen den 22 juni 193b (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen

(ändrad senast 1964: 35). Enligt 11 § 1 mom. denna förordning

gäller vid arrende av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning

att arrendatorn i regel måste ställa säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande genom borgen av två eller flera personer, om den årliga arrendeavgiften

uppgår till minst 3 000 kr. Det ankommer därvid på länsstyrelsen

eller domaren att styrka sådan borgensmans vederhäftighet. Enligt tillgängliga

uppgifter utfärdas i hela landet av domare varje år mellan 50 och

100 sådana vederhäftighetsbevis.

Departementschefen

Bestämmelsen i arrendeförordningen om domares skyldighet att utfärda

vederhäftighetsbevis har sin grund i samhällsförhållandena under äldre

tider. Numera kan en domare i sin tjänst visserligen utan större besvär ta

reda på om en person som är bosatt i domkretsen är omyndig eller försatt i

konkurs. Han kan också undersöka vissa fastighetsförhållanden. Utöver

detta har han emellertid i regel knappast några möjligheter att själv bedöma

en persons vederhäftighet. Särskilt om domaren tjänstgjort kort tid på

orten måste han därför ofta lägga ned mycket arbete, när han skall styrka

en persons soliditet, och hans bedömning kommer oftast att bygga, inte

på egen kännedom om personen utan på andras uppgifter om denne. Det

bör betonas att det här är fråga om en syssla som inte hör till en domares

egentliga arbetsuppgifter. En domare förvärvar ej heller i sin tjänst särskilda

insikter om de speciella förhållanden som bör beaktas, när det gäller

att bedöma en persons ekonomiska kvalifikationer och vederhäftighet

i övrigt. Det bör därför inte åligga en domare att i tjänsten uttala sig i

sådana frågor. I samråd med chefen för justitiedepartementet förordar jag

därför att föreskriften i arrendeförordningen om att borgensmans vederhäftighet

skall kunna styrkas av domare upphävs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

94.

Stockholm den 28 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,

Knut Johansson*, Erik Jansson*, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Lidgard

och Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Johansson i

öckerö, Franzén i Träkumla*, Bengtson i Solna, Svanberg, Hammarberg*

och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten