Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om tillstånd för brukande av svävare jämte i ämnet väckta motioner.

1966-04-28 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1966:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om tillstånd för brukande av svävare jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1966

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om tillstånd för brukande av svävare

jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 81, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlas av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

velat inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen

fogat förslag till förordning om tillstånd för brukande av svävare.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att luftkuddefarkoster (svävare) i avvaktan på

utredning om trafikregler m. m. skall få brukas endast efter särskilt tillstånd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196(1. 9 saml. 3 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 1966

F örfattningsförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om tillstånd för brukande av svävare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Luftkuddefarkost (svävare) får icke brukas inom riket utan särskilt tillstånd.

2 §.

Tillstånd att bruka svävare meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer.

Tillstånd skall förenas med de villkor som fordras och begränsas att

gälla viss tid.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån föreskrivna villkor,

äger den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det.

3 §•

Brukas svävare utan tillstånd eller i strid mot villkor för tillståndet, dömes

föraren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Lika med föraren dömes ägaren eller den som är i hans ställe, om han

ej iakttagit vad som ankommit på honom för att förekomma brottet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Palme, anför bl. a. följande.

Svävaren kan i förenklad beskrivning till det yttre liknas vid en flygbåt

utan vingar. Karakteristiskt för svävaren är att den under gång härs upp av

en av dess maskineri alstrad kudde av komprimerad luft mellan svävarens

botten och underliggande mark- eller vattenyta. Nuvarande typer av svävare

rör sig under färd normalt på en höjd av 0,1—1,5 meter. Med mycket låg

fart kan de passera hinder av upp till 3—4 meters höjd. Svävaren kan starta

från och landa på vatten och varje annat underlag som är någorlunda

fast och jämnt. Den fordrar endast enkla start- och landningsbanor. I första

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1966

hand är den avsedd för transporter till sjöss, men den kan också användas

över land som är flackt och utan högre vegetation. De största svävare som

nu är under byggnad har en vikt av 165 ton och kan ta närmare 700 passagerare.

Maximifarten för en sådan svävare är beräknad till 140 km/tim.

Av det sagda framgår att svävaren är ett helt nytt kommunikationsmedel

som inte låter sig inordnas bland äldre typer av sådana. Därav torde

också följa att de lagar och förordningar som nu reglerar andra kommunikationsmedel

inte är omedelbart tillämpliga på svävarna.

Den första svävaren provkördes i England år 1959. Sedan dess har utvecklingen

på området gått snabbt framåt och i dag används svävare på skilda

håll i världen under mycket olika yttre betingelser. I flera länder, däribland

Sverige, arbetar man på att få fram nya och bättre typer av svävare. Det

finns all anledning räkna med att svävare också kommer att sättas in i

trafik i Sverige. Enligt vissa uttalanden kan det ske redan under sommaren

innevarande år.

Svävaren befinner sig alltjämt i ett inledningsskede av sin utveckling och

det är svårt att uttala sig om vilka möjligheter den har att i framtiden

hävda sig gentemot andra kommunikationsmedel. Inte minst den omständigheten

att svävaren kräver så ringa investeringar i fråga om landningsplatser,

hamnar, vägar etc. talar dock för att den kan bli ett mycket anlitat

transportmedel. Jag finner angeläget att dess utvecklingsmöjligheter

i Sverige inte från början hämmas genom restriktiva bestämmelser för

dess brukande.

Vad nu sagts innebär inte att trafiken med svävare kan lämnas oreglerad.

Regler för sådan trafik fordras i första hand i trafiksäkerhetens intresse.

Hur reglerna i detalj bör utformas är det för tidigt att nu uttala sig

om. Det material som kan läggas till grund för en bedömning härvidlag är

nämligen mycket knapphändigt och behöver kompletteras i flera hänseenren.

På grund härav har jag ansett erforderligt att särskilt utreda frågor

rörande trafik med svävare. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag lämnat

bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga härför.

I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag att trafik med

svävare inom svenskt territorium bör vara tillåten endast efter särskilt tillstånd.

Bestämmelse härom bör meddelas i en ny förordning.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t

förordnar att meddela tillstånd för brukande av svävare. Tillståndet måste

förenas med villkor för brukandet. Dessa villkor synes böra reglera inom

vilka delar av svenskt territorium och med vilken hastighet svävaren får

framföras. Frågor om besiktning, bemanning, ansvarsfördelning och säkerhet

ombord in. m. bör också regleras. Villkoren skall utformas med hänsyn

tagen till det ändamål för vilket svävaren skall brukas. Då denna form

av tillståndsgivning kommer att avse endast tiden till dess allmänna bestämmelser

för svävarna utfärdas, hör tillstånden ha begränsad giltighet. Om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1966

innehavare av tillstånd i väsentlig mån åsidosätter villkor som förenats

därmed, bör den myndighet som meddelat tillståndet äga rätt att återkalla

det.

Om svävare brukas utan tillstånd eller i strid mot villkor som meddelats

för brukandet bör i första hand den som svarar för svävarens framförande

— svävarens förare — drabbas av straffansvar. Vem som är att anse som

förare får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

Härvid torde reglerna inom sjö- och lufträtten kunna tjäna till ledning.

Också svävarens ägare eller den som är i hans ställe bör kunna göras ansvarig

för brott av nyss angivet slag, om han inte iakttagit vad som ankommit

på honom för att förekomma brottet. Straffskalan bör uppta böter

eller fängelse i högst sex månader.

Förordningen bör träda i kraft snarast möjligt.

Motioner

Utskottet har i samband med propositionen behandlat de likalydande

motionerna I: 710 av herrar Alexanderson och Ernulf samt II: 873 av herr

Nyberg m. fl., i vilka hemställs,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 81 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t framhålla angelägenheten av att frågor rörande ansvar

vid skada i följd av trafik med svävare snarast görs till föremål för rättslig

reglering samt att, i avvaktan på sådan reglering, frågan om ersättning

för skador till följd av trafiken regleras genom villkor vid tillståndsgivningen».

I motionerna framhålls att en viktig fråga, nämligen den om det civilrättsliga

ansvaret för skada orsakad genom trafik med svävare, har lämnats

oreglerad i förslaget till förordning. Motionärerna erinrar om att det

beträffande trafik med andra slag av fordon finns ansvarsbestämmelser i

särskilda lagar, t. ex. lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

lagen angående ansvar för skada i följd av järnvägsdrift och lagen

angående ansvar för skada i följd av automobiltrafik. Principen i dessa

lagar är att ägaren i viss utsträckning har ett strikt ansvar för skada vållad

genom begagnande av dessa fordon.

Motionärerna anser det angeläget att frågan om ansvar för skada vållad

genom trafik med svävare snarast regleras, antingen genom att någon nu

gällande ansvarighetslagstiftning görs tillämplig även för svävare eller genom

ny lag. Intill dess så skett bör enligt motionärernas mening tillstånd

att bruka svävare förknippas med villkor att ägaren genom försäkring eller

eljest ställer betryggande säkerhet för skador, som inträffar till följd av

trafiken på grund av vållande av föraren eller fel på svävaren.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till

motionen I: 710.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1966

5

Utskottet

I förevarande proposition begärs riksdagens yttrande över förslag till förordning

om tillstånd för brukande av svävare. Enligt förslaget skall svävare

inte få brukas utan tillstånd av Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer. Tillstånd skall förenas med de villkor som fordras och

kan under vissa omständigheter återkallas. I förordningen meddelas slutligen

vissa straffbestämmelser.

Kungl. Maj :t har den 4 mars 1966 bemyndigat chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla sakkunniga för att särskilt utreda frågor

rörande trafik med svävare. I direktiven för utredningen framhålls bl. a.

att de lagar och förordningar som reglerar sjöfarten inte utan vidare lär

kunna göras tillämpliga på svävaren även om det synes naturligt att detta

blir fallet i betydande utsträckning när svävaren framförs till sjöss. Utredningen

skall ta ställning till hur reglerna för svävare skall anknytas till sjöfartsreglerna

och i vilka hänseenden dessa behöver kompletteras. Utredningen

skall vidare lägga fram förslag i frågan i vilken utsträckning trafik

med svävare över land skall tillåtas och vilka regler som skall gälla för sådan

trafik. Även behovet av särskilda åtgärder mot bullerstörningar och

andra sanitära olägenheter skall övervägas.

I motionerna I: 710 och II: 873 anföres att frågan om civilrättsligt ansvar

för skada orsakad genom trafik med svävare lämnats oreglerad i förordningen

och hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t framhåller

angelägenheten av att denna fråga snarast rättsligt regleras och att i avbidan

på att så sker frågan om ersättning för skador till följd av trafiken

regleras genom villkor vid tillståndsgivningen.

Utskottet delar uppfattningen att trafiken med svävare inte kan lämnas

oreglerad och att i avbidan på en mera definitiv reglering sådan trafik inom

svenskt territorium bör vara tillåten endast efter särskilt tillstånd. Vad gäller

utformningen av förordningen vill utskottet i anslutning till de i ämnet

väckta motionerna endast påpeka att frågan angående ansvar för skada

i följd av trafik med svävare lämnats oreglerad i förordningen. Den har ej

heller i övrigt berörts i propositionen eller i direktiven för den nämnda utredningen.

Utskottet har emellertid erfarit, att man inom Kungl. Maj :ts

kansli har uppmärksamheten riktad på ansvarighetsfrågan. Enligt utskottets

mening utgör den en av de viktigaste i samband med trafiken med svävare,

och det framstår som i hög grad angeläget att den löses på ett tillfredsställande

sätt. Utskottet förutsätter att frågan tills vidare regleras genom

föreskrifter om villkor vid tillståndsgivningen och att den i övrigt

ägnas erforderlig uppmärksamhet under det fortsatta arbetet på att få till

stånd bestämmelser om trafik med svävare. Med dessa påpekanden lämnar

utskottet förslaget till förordning utan erinran.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr W år 1966

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av dels förevarande proposition,

nr 81, dels motionerna 1:710 och 11:873 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 28 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,

Knut Johansson*, Erik Jansson*, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Lidgard

och Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Johansson i

öckerö, Franzén i Träkumla*, Bengtson i Solna, Svanberg, Hammarberg*

och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1966:190 Skrivelse till Konungen i anledning av dels motion angående viss ändring av bestämmelserna om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl., dels ock motio a1 i texten